Klaganden bad Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till handlingar om sina diskussioner med den ungerska regeringen om rättsväsendets oberoende i samband med kommissionens bedömning av Ungerns berättigande till sammanhållningsmedel. Efter samråd med de ungerska myndigheterna vägrade kommissionen att ge tillgång till vissa handlingar och åberopade två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen hävdade närmare bestämt att ett utlämnande av uppgifter skulle undergräva syftet med dess undersökning av Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden och dess beslutsprocess. Klaganden bad kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). När kommissionen inte svarade inom de tillämpliga tidsfristerna vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Under ombudsmannens undersökning antog kommissionen sitt bekräftande beslut. Den vidhöll sitt beslut att neka tillgång men åberopade ytterligare ett undantag och hävdade att Europaparlamentet under tiden hade inlett rättsliga förfaranden i frågan, och att ett utlämnande skulle kunna undergräva dessa pågående förfaranden.

Ombudsmannens inspektion visade att de begärda handlingarna innehåller Ungerns självbedömning, formella frågeformulär som kommissionen skickat till de ungerska myndigheterna och de berörda ungerska myndigheternas officiella svar på dessa frågor. De begärda handlingarna ligger således till grund för kommissionens beslut mot vilket parlamentet inledde ett domstolsförfarande. De har varken utarbetats för det specifika domstolsförfarandet eller innehåller interna rättsliga ställningstaganden i tvistefrågor.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade visat hur ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva domstolsförfarandet i fråga. Ombudsmannen var inte heller övertygad av kommissionens argument att ett utlämnande skulle kunna undergräva dess undersökning. Dessutom betonade ombudsmannen vikten av att informera allmänheten om kommissionens och de ungerska myndigheternas åtgärder för att skydda EU:s ekonomiska intressen och se till att rättsstatsprincipen respekteras. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionens vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till de begärda handlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt om begäran om tillgång.

Som svar bekräftade kommissionen sin ståndpunkt att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva lugnet i det domstolsförfarande som inletts av parlamentet och dess utredning vad gäller Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte gav några övertygande förklaringar till varför ingen mer omfattande tillgång kunde ges till dessa handlingar. Ombudsmannen bekräftade därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en ekonomisk rapport från Europaparlamentet om den nu upplösta politiska gruppen ”Identitet och demokrati” (ID). Parlamentet vägrade att ge tillgång till hela betänkandet. I samband med detta åberopade kommissionen två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande av rapporten skulle undergräva skyddet för syftet med utredningar och revisioner och den egna pågående beslutsprocessen.

Klaganden bad parlamentet att ompröva sitt beslut genom att lämna in en bekräftande ansökan och hävdade att det finns ett tvingande övervägande allmänintresse av utlämnande med tanke på användningen av offentliga medel. Parlamentet vidhöll sin vägran att lämna ut handlingen och tillade att handlingen utgör en del av Europeiska åklagarmyndighetens (Eppo) pågående utredning av ID-gruppens påstådda missbruk av medel. Klaganden var missnöjd med detta svar och vände sig till ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade den omtvistade handlingen. Vid inspektionen bekräftades att den begärda handlingen innehåller en bedömning av den politiska gruppens ekonomi. Parlamentet bekräftade för ombudsmannen att Eppos utredning fortfarande pågick. Ombudsmannen fann att parlamentet hade rätt att vägra tillgång till handlingen. Hon avslutade därför utredningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden begärde i mars 2024 att Europeiska kommissionen skulle ge allmänheten tillgång till handlingar i samband med sin förnyade bedömning 2023 av tillämpningen av ”förfarandet för rättsstatsprincipen” i Ungern (på grundval av villkorlighetsförordningen). Kommissionen identifierade fyra kvartalsrapporter och flera utbyten mellan Ungern och kommissionen som omfattades av begäran, men nekade tillgång till alla handlingar. Genom att vägra tillgång åberopade den undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle kunna undergräva syftet med en utredning och dess pågående beslutsprocess enligt villkorlighetsförordningen.

Klaganden bad kommissionen att se över sin ståndpunkt (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”) i april 2024. Eftersom kommissionen inte besvarade klagandens bekräftande ansökan inom den tillämpliga tidsfristen vände sig klaganden till ombudsmannen i juni 2024.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens bekräftande ansökan och bad kommissionen att svara så snart som möjligt. Kommissionen svarade klaganden i december 2025, det vill säga mer än 19 månader efter det att klaganden lämnat in den bekräftande ansökan.

Eftersom kommissionen besvarade klagandens bekräftande ansökan avslutade ombudsmannen detta ärende. Hon kritiserade dock otvetydigt den betydande försening som kommissionen hade ådragit sig när den besvarade klagandens begäran och påminde kommissionen om att den skyndsamt borde ta itu med frågan om förseningar i sin behandling av begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen (EU:s delegation vid Afrikanska unionen) hanterade en bidragsansökan och farhågor om en potentiell intressekonflikt.

Klaganden deltog i en inbjudan att lämna förslag till ett projekt för att stödja panafrikansk valkapacitet. Delegationen avslog klagandens ansökan eftersom den ansökte om EU-finansiering över den högsta tillåtna procentandelen enligt ansökningsomgången. Klaganden hävdade att detta var ett skrivfel och att delegationen borde ha begärt förtydliganden i stället för att avslå dess ansökan. Klaganden hävdade också att en expert som hade deltagit i utvecklingen av det projekt som finansierades inom ramen för denna ansökningsomgång arbetade för en enhet som lämnade in en ansökan inom ramen för ansökningsomgången.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen, på grundval av sina egna interna riktlinjer, borde ha betraktat klagandens misstag som ett ”uppenbart skrivfel” och bad klaganden om förtydligande och/eller korrigerade klagandens fel. Hon konstaterade också att kommissionen underlät att på ett adekvat sätt bedöma klagandens påståenden om en potentiell intressekonflikt. Dessa två brister utgjorde administrativa missförhållanden. För båda resultaten ansåg ombudsmannen att det inte skulle vara lämpligt att lämna motsvarande rekommendationer, eftersom bidraget under tiden redan har beviljats. Hon lade dock fram tre förslag som syftar till att förhindra att sådana problem uppstår i framtida liknande fall.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar med anknytning till Europeiska kommissionens förslag om tillämpning av rättsstatsförfarandet i Ungern (förslag till rådets beslut på grundval av villkorlighetsförordningen). Kommissionen identifierade fjorton handlingar som omfattades av begäran och lämnade ut alla utom delar av tre handlingar. Genom att vägra tillgång till dessa delar åberopade kommissionen två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle kunna undergräva pågående domstolsförfaranden och dess beslutsprocess.

Ombudsmannen inledde en undersökning och försökte ta del av handlingarna i fråga. Hennes undersökningsgrupp sammanträdde två gånger med företrädare för kommissionen för att diskutera ärendet. På grundval av sin undersökning övertygades ombudsmannen inte av tillämpningen av de två undantag för allmänhetens tillgång som kommissionen åberopat. Ombudsmannen lade därför fram ett förslag till lösning och bad kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i fråga om begäran, i syfte att ge allmänheten ökad tillgång.

Kommissionen godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav full tillgång till de begärda handlingarna. Ombudsmannen avslutade undersökningen och välkomnade kommissionens positiva svar.

Ärendet gällde Europeiska utrikestjänstens vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar som rör utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om tjänstefel som begåtts av anställda. Genom att vägra tillgång till handlingar åberopade utrikestjänsten ett undantag enligt unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar och gjorde gällande att ett utlämnande skulle undergräva behovet av att skydda privatlivet och integriteten för de personer som nämns i handlingarna, inbegripet de personer som berörs av Olafs utredningar. Dessutom maskerade utrikestjänsten namnen på de företag som nämndes i handlingarna för att skydda deras anseende, eftersom de inte hade varit föremål för Olafs utredningar.

Ombudsmannen konstaterade att klaganden inte hade fastställt något behov av att lämna ut personuppgifterna i allmänhetens intresse, vilket krävs enligt EU:s lagstiftning om dataskydd. Ombudsmannen ansåg också att de begränsade redigeringarna av kommersiell information var rimliga och kunde inte identifiera något övervägande allmänintresse i detta avseende. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att utrikestjänsten hade haft fog för att vägra att lämna ut de omtvistade handlingarna i sin helhet.

Ombudsmannen avslutade således undersökningen om avslag på ansökan om tillgång och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Även om klaganden också var missnöjd med den rättvisa lösning som överenskommits med utrikestjänsten och som innebar att omfattningen av hans begäran om tillgång var begränsad till 50 sidor, ansåg ombudsmannen att det inte fanns några ytterligare undersökningar som var motiverade, med tanke på att utrikestjänsten under tiden hade börjat behandla en ny, bredare begäran om allmänhetens tillgång till handlingar från klaganden.

Efter avslöjanden om att en (tidigare) generaldirektör vid Europeiska kommissionen reste till Qatar och mottog relaterad gästfrihet på bekostnad av tredje parter, vilket gav upphov till farhågor om intressekonflikter, skrev ombudsmannen först till kommissionen i mars 2023. Hon bad att få information om omfattningen av denna praxis och hur kommissionen kontrollerar att det inte finns några intressekonflikter när tredje parter täcker de utgifter som kommissionens personal ådragit sig.

Kort därefter uppdaterade kommissionen sina regler om bidrag från tredje part till arbetsresor. Ombudsmannen drog då slutsatsen att dessa regler, om de tillämpas omsorgsfullt, skulle förhindra att bidrag från tredje part för arbetsresor ger upphov till intressekonflikter.

Kommissionens svar visade dock att även om det endast fanns begränsade exempel på tjänsteresor för kommissionens personal som betalades av tredje parter, skedde vissa av dessa på högsta nivå i kommissionens förvaltning.

Mot denna bakgrund inledde ombudsmannen denna undersökning på eget initiativ för att granska ett urval av sådana fall innan de uppdaterade reglerna trädde i kraft. Syftet med denna undersökning var att fastställa hur kommissionen bedömde potentiella intressekonflikter i samband med arbetsresor som betalats av tredje part och vilka åtgärder den vidtog för att minska riskerna för eventuella intressekonflikter som identifierats.

Utredningen identifierade inga andra fall som gav upphov till farhågor om intressekonflikter än de som gällde den (före detta) generaldirektör vid kommissionen som berördes av de ovannämnda avslöjandena. Utredningen visade dock att frågorna var mer omfattande. Med tanke på att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning har utrett ärendet och Europeiska åklagarmyndigheten har inlett en utredning ansåg ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar i ärendet var motiverade.  

Utredningen visade dock på brister i hur kommissionen genomförde sina tidigare regler om arbetsresor. Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen inte hade dokumenterat hur den i sak hade bedömt riskerna för intressekonflikter i samband med bidrag som betalats av tredje parter. Kommissionen har inte heller redovisat värdet av bidragen från tredje part. Eftersom dessa brister fortfarande är relevanta för hur kommissionen tillämpar de uppdaterade reglerna lade ombudsmannen fram två förslag till förbättringar i detta syfte.