Ärendet gällde en före detta anställds påstådda ogrundade uppsägning från och trakasserier vid Europeiska investeringsbanken (EIB).

Ombudsmannens undersökning inriktades på frågan om att EIB felaktigt hade nekat klaganden förmånen av det så kallade förlikningsförfarandet enligt artikel 41 i EIB:s tjänsteföreskrifter (i vilken det föreskrivs att anställda får väcka talan vid EU-domstolen när en tvist uppstår med EIB och att de, innan de gör det, bör försöka nå en uppgörelse i godo genom förlikningsförfarandet). Ombudsmannen konstaterade preliminärt att EIB hade gjort sig skyldig till ett administrativt missförhållande genom att anse att förlikningsförfarandet inte kunde tillämpas på en tidigare anställd som inte uppbar någon pension från EIB. Ombudsmannen föreslog därför att EIB skulle inleda förlikningsförfarandet utan dröjsmål, både när det gäller avskedande och trakasserier. Banken gick med på att inleda ett förlikningsförfarande avseende uppsägningsfrågan och hänvisade klaganden till ett annat förfarande avseende frågan om trakasserier.

Ombudsmannen drog slutsatsen att en lösning hade hittats efter hennes ingripande. Hon avslutade därför ärendet.

Ärendet gällde Olafs åtgärder efter mottagandet av en rapport om visselblåsning som kopplade Europeiska myndigheten för luftfartssäkerhet (Easa) till den påstådda manipulationen av en inspektionsrapport om luftfartsskydd. Efter en preliminär bedömning var ombudsmannen bekymrad över vad som föreföll vara Olafs beslut att avskriva ärendet och återförvisa ärendet till Easa trots att visselblåsaren medvetet hade valt att lämna sin rapport till Olaf snarare än till Easa. Ombudsmannen ansåg preliminärt att ett sådant beslut skulle kunna inverka negativt på ändamålsenligheten hos bestämmelserna om visselblåsning i allmänhet. Hon beslutade därför att undersöka frågan.

Efter en inspektion av Olafs handlingar konstaterade ombudsmannen att Olaf på lämpligt sätt hade övervägt om en utredning skulle inledas. Det framkom också att Olaf i själva verket inte hade avslutat ärendet utan hade bett Easa att undersöka ärendet och rapportera om resultaten av sin utredning. Olaf hade dessutom förbehållit sig rätten att inleda en formell utredning i ett senare skede. Mot denna bakgrund fann ombudsmannen att Olaf hade hanterat klagandens visselblåsningsrapport på lämpligt sätt. Ombudsmannen noterade att Olaf borde ha informerat den klagande mer uttryckligen om att dess hänskjutande av ärendet till Easa inte innebar att Olaf inte skulle vidta några ytterligare åtgärder i frågan. Hon gjorde ytterligare en anmärkning i detta avseende.

Klaganden är tillfälligt anställd vid Europaparlamentet. Hon blev sjuk under semestern. Ärendet gällde parlamentets vägran att omvandla klagandens årliga semester till sjukledighet. Ombudsmannen undersökte frågan och fann inga administrativa missförhållanden eftersom klaganden var skyldig att uppge en aktuell adress vid den tidpunkten, eller kort därefter, lämnade in sitt läkarintyg för sjukskrivningen. Detta krav var inte uppfyllt.

Denna undersökning på eget initiativ handlar om hur kommissionen ser till att de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna respekteras när EU:s sammanhållningspolitik genomförs av medlemsstaterna. Det inleddes när unionen inledde en ny sjuårig finansieringsperiod, som omfattar 2014–2020, inom en ny rättslig ram.

EU:s sammanhållningspolitik syftar till att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan EU:s olika regioner. Med tanke på unionens synlighet i de projekt som finansieras genom sammanhållningspolitiken – från att förbättra räddningstjänsterna i Rumänien till att avlägsna minfält i Kroatien – anser ombudsmannen att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna när pengarna används. Det faktum att kommissionen inte är direkt ansvarig för förvaltningen av medlen bör aldrig användas som skäl för att inte agera om de grundläggande rättigheterna har kränkts eller riskerar att kränkas.

Kommissionen, nationella ombudsmän och företrädare för det civila samhället har deltagit i undersökningen på eget initiativ. På grundval av sina synpunkter har ombudsmannen tagit fram åtta riktlinjer för förbättringar till stöd för kommissionen när den övervakar medlemsstaterna på detta område.

Det europeiska medborgarinitiativet har funnits sedan april 2012 och gör det möjligt för en grupp på minst en miljon EU-medborgare att uppmana EU-kommissionen att föreslå ny EU-lagstiftning. Efter att ha mottagit ett antal klagomål beslutade ombudsmannen att undersöka hur förfarandet för det europeiska medborgarinitiativet fungerar och kommissionens roll och ansvar i detta avseende. Ombudsmannen uppmanade organisatörer av medborgarinitiativ, organisationer i det civila samhället och andra berörda personer att lämna synpunkter på hur väl medborgarinitiativet fungerar. På grundval av dessa svar lämnade ombudsmannen en rad förslag till kommissionen för att öka medborgarinitiativets effektivitet.

Undersökningen gjordes i samband med Europeiska ombudsmannens besök vid Europeiska jämställdhetsinstitutet. Besöket ingick i ombudsmannens program för besök vid EU:s byråer i syfte att sprida god praxis bland byråerna i deras förbindelser med medborgarna. Som en del av besöket undersökte ombudsmannen i) institutets inledande kontakter med allmänheten, ii) öppenhet, dialog och ansvarsskyldighet, iii) rekrytering, iv) anbud och kontrakt, v) intressekonflikter och vi) visselblåsning. Ombudsmannen lämnade sex förslag till institutet för att förbättra dess resultat på dessa områden. EIGE:s svar bekräftade att man vidtog åtgärder genom att bland annat göra information om sitt arbete tillgänglig på alla officiella EU-språk och anta mer detaljerade bestämmelser om visselblåsning.

Eftersom ombudsmannens besök tydde på att institutet behövde göra mer för att hantera, och till och med förebygga, fall av trakasserier följde hon särskilt upp denna fråga och uppmuntrades av de beslutsamma åtgärder som institutet vidtagit som svar. För att främja ytterligare förbättringar har ombudsmannen bland annat föreslagit att EIGE regelbundet anordnar utbildning på detta område som är av central betydelse för institutets arbete.

EU-kommissionen förhandlar för närvarande på EU:s vägnar om ett omfattande partnerskapsavtal om handel och investeringar med USA (det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, TTIP). Förhandlingarna har väckt ett aldrig tidigare skådat allmänintresse, med tanke på de potentiella ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser som TTIP kan få.

Ombudsmannens undersökning syftar till att bidra till att allmänheten i så stor utsträckning som möjligt kan följa hur förhandlingarna fortskrider och bidra till att forma resultatet av dem. I juli 2014 lade ombudsmannen fram en första uppsättning förslag för kommissionen. Ombudsmannen samlade också in idéer från allmänheten under sin undersökning för att bidra till att göra samtalen mer öppna och tillgängliga. Till följd av de farhågor som Europaparlamentet och det civila samhället gett uttryck för skisserade kommissionen i november 2014 en rad ambitiösa öppenhetsåtgärder.

Ombudsmannen lägger nu fram ytterligare tio förslag till kommissionen om gemensamma förhandlingstexter, större proaktivt utlämnande av TTIP-dokument och ökad insyn i TTIP-mötena. Ombudsmannen anser att kommissionen genom att följa dessa förslag skulle se till att TTIP-förhandlingsprocessen kan åtnjuta större legitimitet och allmänhetens förtroende.  

I juni 2013 utfärdade Europeiska unionens råd förhandlingsdirektiv till Europeiska kommissionen om att på unionens vägnar inleda förhandlingar om ett partnerskapsavtal om handel och investeringar med Förenta staterna (det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP)). Ett år senare hade rådet fortfarande inte offentliggjort förhandlingsmandatet, trots att det verkade vara lättillgängligt på Internet. Ombudsmannen inledde en undersökning på eget initiativ och uppmanade rådet att överväga att proaktivt offentliggöra dokumentet för att främja öppenhet, god förvaltning, effektiv resursanvändning och, i slutändan, uppmuntra allmänhetens förtroende. I oktober 2014 beslutade rådet i samförstånd att offentliggöra mandatet.