Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på korrespondens som skickats i samband med ett överträdelseklagomål mot Italien och dess påstått felaktiga beslut att avsluta överträdelseklagomålet.

Ombudsmannen undersökte frågorna och fann att den genom det svar som kommissionen skickade till klaganden under denna undersökning hade lämnat ett övertygande och heltäckande svar. Kommissionen hade därför löst den första frågan. Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen hade gett en tillräcklig förklaring till sitt beslut att inte återuppta överträdelseförfarandet i detta ärende. När det gäller den andra frågan ansåg hon därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens uppsägning av ett tjänsteavtal. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade svarat på hans skrivelser, att den hade sagt upp tjänsteavtalet utan goda skäl och att den hade dröjt med att betala de fakturor som skickats till den. Han begärde även ersättning för sena betalningar och skadestånd.

Ombudsmannen undersökte dessa påståenden. När det gäller den första drog kommissionen slutsatsen att ärendet hade lösts, eftersom kommissionen slutligen besvarade klagandens skrivelser. När det gäller det andra påståendet, som avser den påstådda uppsägningen av avtalet utan saklig grund, drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande, eftersom avtalet gav kommissionen rätt att säga upp det när som helst och att kommissionen under alla omständigheter hade lagt fram goda skäl för uppsägningen. När det gäller det tredje påståendet drog ombudsmannen slutsatsen att man hade funnit en lösning på problemet med sena betalningar av fakturor, eftersom kommissionen slutligen betalade klaganden de belopp som skulle betalas för det arbete som utförts och gick med på att betala dröjsmålsränta. Slutligen, när det gäller skadeståndsyrkandet, drog ombudsmannen slutsatsen att det inte fanns något behov av någon ytterligare undersökning i ärendet, eftersom kommissionen betalade klaganden ersättning för den skada som lidits och avtalet inte föreskrev någon ersättning för någon annan typ av skada.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens korrespondens i samband med en finansiell revision på medlemsstatsnivå. Efter ombudsmannens ingripande svarade kommissionen. Den lämnade ut den handling som klaganden hade begärt, men redigerade vissa personuppgifter (fysiska personers namn). Ombudsmannen fann att kommissionen korrekt motiverade redigeringen enligt förordning (EG) nr 45/2001.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens korrespondens där klaganden pekade på ett påstått felaktigt uttalande från kommissionsledamot Bienkowska om skjutvapen. Kommissionen svarade under undersökningens gång och medgav att den var felaktig. Ombudsmannen avslutade undersökningen eftersom kommissionen har vidtagit åtgärder för att lösa ärendet. Ombudsmannen föreslog dock att kommissionen skulle överväga att offentliggöra en korrigering för att säkerställa att allmänheten får korrekt information.

Ärendet gällde huruvida Epsos svar på klagandens farhågor om att han kan ha missat rekryteringsmöjligheter på grund av ett tekniskt problem med sitt Epsokonto var adekvata. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att Epsos svar under undersökningens gång på ett tillfredsställande sätt undanröjde klagandens farhågor. Epso tog itu med det tekniska problemet och försäkrade att klaganden inte hade missat några möjligheter.

Ärendet gällde Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut att inte tillåta klaganden att lämna in en andra ansökan inom ramen för en inbjudan att anmäla intresse som inte innehöll någon särskild tidsfrist för inlämnande av ansökningar. Klaganden försökte lämna in en andra ansökan efter att inte ha klarat det prov som var kopplat till hans ursprungliga ansökan enligt samma urvalsförfarande. Klaganden hävdade att Epso inte hade lämnat tillräckliga svar på hans skrivelser om i) den rättsliga grunden för att inte tillåta sökande att ansöka på nytt i urvalsförfaranden utan några särskilda slutdatum, och ii) villkoren, inklusive personalens beteende, vid testcentrumet i Spanien.

I sitt svar hänvisade Epso till de villkor som anges i inbjudan att anmäla intresse som rättslig grund för sina åtgärder. Den förklarade också att den hade undersökt frågan om personalens beteende vid testcentrumet.

Ombudsmannen ansåg att Epsos förklaring var rimlig och adekvat, så ärendet avslutades.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens skrivelse om påstådda rättsstridigheter som begåtts av nationella domstolar i Estland. I denna skrivelse kritiserade klaganden även kommissionen för att inte ha vidtagit några åtgärder. Kommissionen förklarade att den inte har behörighet att ingripa i ärendet. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens förklaringar var korrekta, användbara och i linje med dess lagstadgade befogenheter. Ärendet avslutades därmed som avgjort.

Klaganden skrev flera gånger till Epso och bad den att radera hans Epsokonto. Epso svarade att det inte gick att radera hans konto eftersom två urvalsförfaranden som han deltog i fortfarande var öppna. Efter att klaganden kontaktat Epso ytterligare två gånger utan att få något svar vände han sig till ombudsmannen och hävdade att Epso hade underlåtit att svara och att Epso borde radera hans konto.

Efter ombudsmannens undersökning svarade Epso klaganden. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att Epso hade avgjort klagandens påstående. I sitt svar informerade Epso även klaganden om att lagringsperioden för de två urvalsförfaranden som han deltog i ännu inte hade löpt ut och att Epso därför ännu inte kunde radera hans Epsokonto. Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i detta avseende och avslutade därför ärendet.  

Ärendet gällde Epsos åtgärder efter en datorserverkrasch under ett prov och Epsos hantering av klagandens begäran om omprövning och tillgång till handlingar.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att Epso i) inte hanterade situationen till följd av datorkraschen på ett korrekt sätt, ii) inte hanterade klagandens begäran om omprövning på ett korrekt sätt och iii) inte hanterade klagandens begäran om tillgång till handlingar på ett korrekt sätt. Ombudsmannen lämnade därför tre rekommendationer till Epso.

Epso godtog ombudsmannens första rekommendation om hur man ska hantera tekniska problem under ett datorbaserat prov. Den andra rekommendationen var att Epso skulle ge den klagande en detaljerad förklaring av hur den hade hanterat hans begäran om omprövning. Ombudsmannen ansåg inte att Epsos svar på detta var övertygande och att Epsos hantering av begäran om omprövning utgjorde ett administrativt missförhållande. Slutligen godtog Epso inte ombudsmannens tredje rekommendation om tillgång till handlingar. Ombudsmannen konstaterade att Epsos underlåtenhet att tillhandahålla ytterligare handlingar också utgjorde ett administrativt missförhållande. Utöver två konstateranden om administrativa missförhållanden lämnade ombudsmannen också ett förslag till Epso om hur Epso skulle kunna förbättra sin kontakttjänst för sökande.  

Ärendet gällde kommissionens logotyp för visuell identitet, som använts i kommissionens presskonferensrum i Bryssel sedan 2012. Klaganden anser att den exklusiva användningen av engelska och franska i den visuella identitetslogotypen utgör diskriminering på grund av språk.

I EU:s nuvarande språkordning ingår varje medborgares rätt att kommunicera med EU:s institutioner på sitt eget språk och motsvarande rätt att få svar på det språket. De principer som styr denna språkordning gäller även för andra former av kommunikation, såsom kommunikation via publikationer och webbplatser. Varje differentiering av språkanvändningen under sådana omständigheter bör motiveras objektivt. När det gäller huruvida det finns en objektiv motivering i det aktuella fallet håller ombudsmannen med om att det inte är tekniskt möjligt att presentera termen "Europeiska kommissionen" på 24 språk på en tv-skärm, vare sig nedan, bredvid eller bakom en talare.

När det gäller frågan om kommissionen kunde ha valt mer än två språk anser ombudsmannen att det var rimligt att kommissionen endast hade valt två språk. Valet av hur många språk som ska användas beror på ett bedömningssamtal om huruvida mer än två språk skulle röra den visuella bilden på ett oacceptabelt sätt. Det faktum att andra språkkombinationer också kan vara rimliga val innebär inte att valet av engelska och franska inte var rimligt.

Ombudsmannen anser att den politik som kommissionen valt var objektivt motiverad. Hon drog därför slutsatsen att kommissionens införande av en ny logotyp för visuell identitet i presskonferensrummet i Bryssel inte utgjorde något administrativt missförhållande.