FOR PREVIEWING & TESTING PURPOSES ONLY.
This notification will disappear once the page will be published.
This link is available for less than 30 minutes.
  • Lätt att läsa
  • Textstorlek

Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?

Visat språk: 
  • Svenska
Källspråk: 
Tillgängliga språk: 
Den här sidan har genererats genom maskinöversättning.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.

Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 1676/2017/KM om Europeiska kommissionens hantering av begäranden om tillgång till handlingar om hur den hanterar och försöker förhindra obehörigt utlämnande av sina handlingar

Utfärdad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Ärendet gällde två ansökningar om tillgång som klaganden lämnade in i februari och mars 2017. Den ena gällde handlingar om säkerhetsundersökningar som kommissionen genomfört om eventuella säkerhetsöverträdelser (”läckor”) och den andra gällde protokoll från kanslichefernas och generaldirektörernas veckomöten om frågan om läckor.

Efter en inspektion av de relevanta handlingarna av hennes undersökningsgrupp fann ombudsmannen att kommissionen hade tolkat båda begärandena på ett alltför restriktivt sätt. Resultatet blev att klaganden inte fick tillgång till handlingar eller delar av handlingar som enligt ombudsmannen omfattades av hans begäran. Hon rekommenderar därför att kommissionen ser över sitt beslut utan ytterligare dröjsmål. 

Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden, som är forskare vid ett tyskt universitet, forskade om hur Europeiska kommissionen hanterar ”läckor”, dvs. den egna personalens otillåtna utlämnande av handlingar. Han bad kommissionen om tillgång till relevanta handlingar från 2006 till 2016. Han gjorde två relaterade förfrågningar.

Första begäran

2. I sin första ansökan, som registrerades den 23 februari 2017, hänvisade han till kommissionens beslut om säkerhet inom kommissionen [2], där det i artikel 13 föreskrivs att ”eventuella säkerhetsutredningar i händelse av potentiellt läckage, felaktig hantering eller röjande av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter”, som enligt punkt 8 i den artikeln ”ska dokumenteras”.  Klaganden begärde alla handlingar som rapporterade sådana eller liknande undersökningar för perioden 2006–2015. Alternativt bad han kommissionen att förse honom med relevant översiktsstatistik, såsom antalet undersökningar och antalet framgångsrika undersökningar. Kommissionen registrerade denna begäran samma dag och gav den referensnumret GESTDEM 2017/1107. Den 16 mars 2017 avslog kommissionen ansökan om tillgång till handlingar. Kommissionen angav att detta grundade sig på artikel 9 i förordningen om tillgång till handlingar (som avser känsliga handlingar) och skyddet för syftet med säkerhetsinspektioner, utredningar och revisioner (det vill säga det undantag som anges i artikel 4.2 i förordningen).

3. Klaganden begärde att kommissionen skulle ompröva detta beslut. Han uppgav att ”med tanke på att vissa av de begärda handlingarna kan vara mycket känsliga och med tanke på den potentiella administrativa bördan när det gäller att kontrollera ett stort antal handlingar i min begäran…är jag glad att kunna begränsa min begäran enligt förordning 1049/2001…till exempel genom att ange en tidsram för begäran eller genom att begränsa begäran till den sista delen av begäran (dokument som innehåller översiktsstatistik inklusive antal förfrågningar, antal (icke) framgångsrika förfrågningar) om dessa senare handlingar finns.”

4. Kommissionen lovade först ett svar senast den 7 april 2017, men förlängde tidsfristen till den 4 maj 2017. Den klagande skickade en påminnelse och skickades ett följebrev. Den 8 maj 2017 meddelade kommissionen per e-post att den hade slutfört bedömningen, men att det formella godkännandet fortfarande pågick. Man hoppades kunna skicka ett svar i slutet av maj. Den klagande skickade en ny påminnelse. Den 25 juli 2017 skickade kommissionen ytterligare en skrivelse där den bad om ursäkt för förseningen och lovade ett svar i mitten av september. Klaganden skickade sedan en sista påminnelse och uppgav att han var under tidspress för att lämna in sin ”slutliga forskningsresultat” och frågade om det fanns någon chans att han kunde få slutliga svar på en eller båda förfrågningarna inom de närmaste dagarna.

5. Den 22 september 2017 vände sig klaganden till ombudsmannen eftersom han inte hade fått något svar från kommissionen.

Andra begäran

6. Klagandens andra begäran, som registrerades den 3 mars 2017, var en begäran om ”alla protokoll från de veckovisa mötena med Chefs de Cabinet och de veckovisa mötena med generaldirektörerna för 2006–2015 under vilka informations-/dokumentläckor (eller liknande, med hänvisning till otillåtet utlämnande) från kommissionen eller åtgärder mot läckage diskuterades”. Han tillade att han ”endast begär tillgång till de delar av handlingarna som omfattar dessa fall och/eller deras sammanhang”. Kommissionen registrerade detta som två ansökningar, en för kanslichefernas veckomöten (GESTDEM 2017/1381) och en för generaldirektörernas veckomöten (GESTDEM 2017/1493). Klagandens begäran registrerades den 3 mars 2017.

7. Den 30 mars 2017 beviljade kommissionen omfattande partiellt tillträde till generaldirektörernas veckomöten (GESTDEM 2017/1493).

8. När det gäller GESTDEM 2017/1381 (kabinettschefernas möten) förlängde kommissionen tidsfristen till den 19 april 2017. Den 14 april 2017 skickade kommissionen ett definitivt svar utan att ange något datum då klaganden kunde förvänta sig ett svar. Klaganden skickade två påminnelser. Den 29 maj 2017 skickade kommissionen ett e-postmeddelande där den bad om ursäkt för att undersökningen tog oss mer tid än vi trodde och angav att svaret nu var validerat och undertecknat och skulle nå klaganden mycket snart.

9. Kommissionen skickade sitt svar på den ursprungliga ansökan den 31 maj 2017.

10. Kommissionen identifierade en förteckning över 72 handlingar som ”innehåller delar som omfattas av dina begäranden”. Tribunalen avslog begäran om tillgång till dessa handlingar med motiveringen att de avsåg interna överväganden avseende den känsliga frågan om läckor av kommissionens handlingar och interna åtgärder för att undvika sådana läckor. Klaganden hade inte hävdat att det förelåg ett övervägande allmänintresse av utlämnandet av uppgifter och inte heller hade kommissionen identifierat något sådant. Kommissionen åberopade även skyddet för den allmänna säkerheten och påpekade att detta inte kan åsidosättas av ett övervägande allmänintresse.

11. Klaganden bad kommissionen att ompröva detta beslut.

12. Kommissionen lovade ett svar senast den 4 juli 2017, men förlängde denna tidsfrist till den 26 juli 2017. Den 25 juli 2017 skickade kommissionen en holdingskrivelse men fastställde inget nytt datum.

13. Klaganden skickade en påminnelse den 13 september 2017. Han klagade till ombudsmannen den 22 september 2017 eftersom han inte hade fått något svar.

Utredningen

14. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påståenden från klaganden:

1) Kommissionen har inte respekterat tidsfristerna för att behandla alla tre registrerade ansökningar om tillgång, vare sig i inledningsskedet eller i omprövningsskedet.

2) Kommissionens ursprungliga beslut att vägra tillgång var felaktiga.

15. Klaganden uppgav att kommissionen bör bevilja största möjliga tillgång till de handlingar som begärts med referenserna GESTDEM 2017/1107 och GESTDEM 2017/1381, och göra detta så snart som möjligt.

16. Ombudsmannens undersökningsgrupp inspekterade de relevanta handlingarna och bad kommissionen om vissa förtydliganden. Ombudsmannen hade uppmanat kommissionen att inom femton arbetsdagar inkomma med eventuella synpunkter utöver den ståndpunkt som uttrycktes i dess svar till klaganden. Kommissionen besvarade klagandens begäran om omprövning och vidarebefordrade dessa till ombudsmannen.

Underlåtenhet att ge största möjliga tillgång

Argument som framförts till ombudsmannen

GESTDEM 2017/1107 - tillgång till säkerhetsförfrågningar

17. I sitt svar på klagandens begäran om omprövning uppgav kommissionen att den, ”med beaktande av [klagandens] förslag att begränsa det tidsmässiga tillämpningsområdet för [klagandens] begäran (ikraftträdandet av kommissionens beslut 443/2015 om säkerhet vid kommissionen av den 13 mars 2015)”, hade identifierat sex säkerhetsundersökningar ”under perioden mars 2015 fram till registreringen av din bekräftande ansökan”. Följande typer av handlingar omfattades av begärans snäva tillämpningsområde:

Europaparlamentet noterar att berörda generaldirektorat rapporterar en läcka av känslig information och begär stöd för att bedöma anklagelser mot kommissionens personal.

2) Intern korrespondens mellan GD HR och kommissionens utrednings- och disciplinbyrå (IDOC).

3) Interna meddelanden från GD HR, direktoratet för säkerhet, till de berörda generaldirektoraten om läget i utredningarna, om den tekniska analysen, bevisanalysen och en undersökning på uppdrag av generaldirektören för den höga representanten.

4) Underrättelsedokument med öppen källkod (”osint documents”).

5) Anmärkningar om utredningsstrategi och utredningsmedel.

6) Vittnesutsagor; och

7) Slutliga utredningsrapporter och meddelanden.”

18. Kommissionen nekade tillgång till samtliga handlingar med stöd av artikel 4.1 a första strecksatsen (skydd för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet), artikel 4.2 tredje strecksatsen (skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner), artikel 4.3 (skydd för beslutsprocessen) och artikel 4.1 b (skydd för den enskildes privatliv och integritet) i förordningen om tillgång till handlingar.

19. Kommissionen hävdade att begreppet allmän säkerhet omfattar ”säkerheten för personer, tillgångar och information inom kommissionen”. I säkerhetsbestämmelserna angavs målet om säkerhet som ”att göra det möjligt för kommissionen att verka i en trygg och säker miljö genom att fastställa ett enhetligt och integrerat tillvägagångssätt när det gäller dess säkerhet, tillhandahålla lämpliga skyddsnivåer för personer, tillgångar och information som står i proportion till identifierade risker och säkerställa ett effektivt och snabbt tillhandahållande av säkerhet”.

20. De begärda handlingarna rör säkerhetsutredningar i samband med obehörigt röjande av känsliga men icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Kommissionen sade att den var skyldig att skydda känslig information som ”endast ska lämnas ut till de personer, bemyndigad kommissionspersonal, som har behovsenlig behörighet”. Denna personal genomför sina säkerhetsutredningar på ett oberoende sätt och samlar in information från alla relevanta källor, inbegripet vittnen och förövare, samt från andra institutioner och även från medlemsstaterna. Ett utlämnande av handlingar som innehåller känslig information om säkerhet inom kommissionen skulle allvarligt undergräva kommissionens effektivitet när den utför sina säkerhetsrelaterade uppgifter, eftersom det skulle avslöja kommissionens kontraspionageåtgärder för att skydda informationens säkerhet.

21. När det gäller skyddet av syftet med utredningar uppgav kommissionen att handlingarna ”innehåller underrättelser om ärenden/utredningar, identifierar säkerhetsriskerna samt ger en översikt över säkerhetsutredningen, beskriver dess specifika utredningsåtgärder ... specifika (personliga) uppgifter ... specifika metoder, verktyg och format ... utredningsmetoder som använts, de uppgifter som analyserats, bevis som samlats in ..., undersökningsresultaten samt de säkerhetsåtgärder som vidtagits och föreslagits ... [och] vittnesmål”. Den tillade att syftet med kommissionens säkerhetsutredningar är att fastställa om och vilka säkerhetsåtgärder som behöver vidtas för att garantera säkerheten inom kommissionen samt att identifiera, förebygga och minska riskerna för denna säkerhet.

22. Kommissionen angav att säkerhetsbestämmelserna ”inte innehåller några bestämmelser om tillgång till handlingar” i en akt avseende en säkerhetsutredning, varken för de personer som berörs av en säkerhetsutredning eller för någon berörd tredje part. Detta beror på att det finns en allvarlig risk för att integriteten i genomförandet av säkerhetsutredningar skulle hämmas och genomförandet av (uppföljande) säkerhetsåtgärder undergrävas om handlingarna i sådana utredningar lämnades ut till allmänheten. Ett sådant utlämnande skulle för det första ge ”en exklusiv inblick i det inre arbetet i en säkerhetsutredning och den know-how som används under denna process” och skulle göra det möjligt för personer som är föremål för utredning ”att förutse hur liknande säkerhetsutredningar kommer att genomföras och på så sätt föregripa eller motverka dessa undersökningar”. Dessutom skulle ”utsikterna för utlämnande” avskräcka dem som genomför undersökningarna ”från att uttrycka sin åsikt på ett oberoende sätt”. Detta skulle ”allvarligt undergräva kommissionens effektivitet när den utför sina säkerhetsrelaterade uppgifter”. För det andra var kommissionen tvungen att skydda sekretessen för vittnesutsagor och annan information, även i syfte att skydda oskuldspresumtionen.

23. När det gäller skyddet av beslutsprocessen uppgav kommissionen att alla handlingar utom ”underrättelsedokument med öppen källkod” och vittnesutsagor (4 och 6) innehöll preliminära bedömningar och ”återspeglar den interna processen för att genomföra säkerhetsutredningar”. De ”utgör en del av de preliminära överläggningarna under beslutsprocessen”. Att lämna ut dem skulle avslöja kommissionens metod och strategi och därmed allvarligt undergräva beslutsprocessen när det gäller de framtida processuella åtgärder som kommissionen kan komma att behöva vidta.

24. När det gäller skyddet av privatlivet hävdade kommissionen att alla handlingar rör identifierade eller identifierbara personer. De innehöll ”namn, kontaktuppgifter, yrkesmässig och personlig bakgrund, personliga åsikter samt information om (elektroniskt) telekommunikationsbeteende hos icke-högre tjänstemän vid kommissionen och andra personer”. Om bevis som tillhandahållits av vittnen röjdes skulle dessa vittnen kunna identifieras för allmänheten, inbegripet de personer som utretts. Kommissionen hänvisade till EU-domstolens rättspraxis för att ange att det ankommer på sökanden att visa att det finns ett behov av att få personuppgifter överförda. Klaganden hade hänvisat till sin ”offentligt finansierade forskning”, men detta visade inte ”att det var nödvändigt för allmänheten att få tillgång till personuppgifter”. hans ”påstådda intresse skulle vara av privat snarare än offentlig karaktär” och var ”inte tillräckligt för att fastställa att det var nödvändigt att offentliggöra uppgifterna i fråga”.

25. Klaganden hade också lämnat in en alternativ begäran, nämligen om ”handlingar som innehåller översiktsstatistik” om sådana undersökningar. Han hade upprepat denna begäran i sin bekräftande ansökan. Kommissionen uppgav dock att den inte hade hittat några sådana dokument. Eftersom förordningen om tillgång till handlingar endast var tillämplig på befintliga handlingar kunde den inte behandla denna del av hans begäran. Den hänvisade dock klaganden till 2015 års personalrapport och IDOC:s årliga verksamhetsrapport för 2016.

26. Den kunde inte bevilja ”en meningsfull partiell tillgång” utan att undergräva de intressen som beskrivs ovan. Klaganden hade hävdat att ”tillgång till de begärda handlingarna är det enda sättet att denna forskning i allmänhetens intresse kan bli någorlunda framgångsrik utan att behöva uppmana kommissionens tjänstemän att under intervjuerna avslöja annars icke-offentlig information”. Kommissionen ansåg att detta var ett ”individuellt intresse” som därför inte kunde beaktas vid bedömningen av huruvida det förelåg ett övervägande allmänintresse.

27. Klagandens huvudsakliga invändning mot kommissionens svar var att den hade använt ”ett erbjudande som jag lämnade i min bekräftande ansökan för att begränsa min begäran” på ett sätt”som faktiskt omtolkar min begäran och har fastställt den period under vilken de ger återkoppling utan att samråda med mig”. Han noterar att han hade lämnat detta erbjudande ”i en anda av kompromiss”, men undrar om kommissionen har tolkat det på det sätt som den gjorde för att begränsa tillgången. Han påpekar att hans begäran ursprungligen avsåg handlingar från 2006 till 2015. Kommissionen bedömde i stället dokument från 2015 till 2017. Klaganden noterar att vissa av de undantag som kommissionen åberopade för att neka tillgång, såsom säkerhetsintressen eller skydd av beslutsfattande, kanske inte är tillämpliga på handlingar som nu är över ett decennium gamla.

28. Klaganden invänder också mot kommissionens avvisande av detta ”större argument för allmänhetens tillgång” och hänvisningen till hans ”individuella” intresse av handlingarna. Han påpekade att han var tvungen att göra sina argument abstrakta och hypotetiska, eftersom kommissionen inte hade identifierat några handlingar i sitt svar på den ursprungliga begäran.

GESTDEM 2017/1381 - tillgång till protokoll från kanslichefsmöten

29. I sitt svar på klagandens begäran om översyn uppgav kommissionen att generalsekretariatet hade ”omprövat innehållet i de 72 handlingar som identifierats i det inledande skedet och fastställt att vissa av dessa handlingar inte innehåller någon information om läckor eller obehörigt utlämnande”. De omfattas därför inte av begäran.

30. De återstående 27 dokumenten handlade inte bara om läckor utan handlade också om olika och orelaterade frågor. I så fall hade de delar av handlingarna som inte omfattades av begäran avlägsnats från de handlingar som lämnats ut till klaganden.

31. Klaganden uppgav att han var beredd att tro att öppenhetsenhetens kontroller var korrekta. Han noterade att det mindre antalet var närmare det antal handlingar som han hade mottagit för sin parallella begäran om tillgång till protokollen från generaldirektörernas veckomöten. Han kunde emellertid inte ”förstå hur 45 handlingar kunde identifieras felaktigt om en ordentlig kontroll av handlingarna genomfördes, såvida inte [hans] begäran systematiskt missförstods” i det inledande skedet.

32. När det gäller innehållet uppgav klaganden att han hade intrycket att de handlingar som den nuvarande kommissionen tagit fram (från 2014 och senare) var mer redigerade än de äldre handlingarna och gav mindre sammanhang åt läckorna än äldre handlingar. Utom i ett fall var det omöjligt att utifrån den partiella tillgång som han fick dra slutsatser om vilka politiska diskussioner som respektive läckor var kopplade till eller om detta ingick i en allmän diskussion om läckor och åtgärder mot läckor. Han hävdade att kommissionen borde ge tillgång till lite mer av detta sammanhang, till exempel genom att visa dagordningens rubrik eller hela stycket, för att göra det möjligt att förstå det berörda politikområdet. Han noterade att detta hade gjorts i de äldre dokumenten. Klaganden noterade att kommissionen inte specifikt hade förklarat varför den hade redigerat detta sammanhang. Han fann detta förvånande eftersom han uttryckligen hade bett om tillgång till läckornas sammanhang. Han skulle därför ”förvänta sig att få åtminstone lite mer tillgång för att tillhandahålla det nödvändiga sammanhang i vilket dessa läckor diskuterades”.

33. Ombudsmannens undersökningsgrupp bad kommissionen om oredigerade versioner av två av de handlingar som de hade skickat till klaganden i redigerad form och två av de handlingar som identifierades i det inledande skedet men som sedan ansågs falla utanför tillämpningsområdet. Kommissionen bad också enheten för öppenhet att förklara den process genom vilken de hade minskat antalet handlingar från 72 till 27. Enheten för öppenhet svarade att den hade läst alla 72 dokument.

Ombudsmannens bedömning som ledde till en rekommendation

GESTDEM 2017/1107 - säkerhetsförfrågningar

34. Klaganden hade begärt tillgång till ”alla handlingar som rapporterar denna eller liknande typer av undersökningar för 2006–2015”. ordet ”detta” i den meningen kan förstås som ”säkerhetsutredningar” enligt definitionen i kommissionens beslut från 2015, som klaganden hänvisade till i samma punkt. I sin begäran om omprövning uppgav han att han var beredd att begränsa sin begäran, ”till exempel genom att ange en tidsram för begäran”. Kommissionen reagerade på detta genom att ”beakta ditt förslag om att begränsa det tidsmässiga tillämpningsområdet för din begäran (ikraftträdandet av kommissionens beslut 443/2015 om säkerhet i kommissionen av den 13 mars 2015)”.

35. Detta är helt klart ett överdrivet svar på klagandens ord. Vad klaganden gjorde var att ange en tidsram – med andra ord erbjöd han sig att lägga fram ett förslag (eller att överväga ett förslag från kommissionen). Kommissionens beslut att tolka hans erbjudande som ”ett förslag om att begränsa det tidsmässiga tillämpningsområdet” för hans begäran och ensidigt begränsa dess tillämpningsområde var orimligt och felaktigt. Utan att samråda med klaganden beslutade kommissionen att begränsa sin bedömning till handlingar som upprättats efter ikraftträdandet av kommissionens beslut från 2015. Klaganden hade tydligt sagt att han var intresserad av handlingar rörande undersökningar för perioden 2006–2015.

36. Artikel 6.3 i förordningen om tillgång till handlingar ger institutionerna möjlighet att ”informellt samråda med sökanden i syfte att finna en lösning” när begäran avser ett mycket stort antal handlingar. I rättspraxis har det klargjorts att om en sökande avvisar rimliga försök att finna en sådan lösning kan institutionerna ensidigt genomföra en sådan lösning. I förevarande fall finns det emellertid inga bevis för att kommissionen har ”tilldelat” sökanden. I stället beslutade kommissionen helt enkelt att ta hans förslag om att ange en kortare tidsram som en uppmaning att avsevärt minska begärans omfattning. 

37. I detta sammanhang kunde det inte heller finnas någon anledning att tro att beaktandet av handlingar för perioden 2015–2017 överensstämde med en begäran om handlingar för perioden 2006–2015. Det stämmer att klaganden hänvisade till kommissionens beslut från 2015, men han bad tydligt om handlingar som rapporterade säkerhetsundersökningar som genomförts enligt 2015 års beslut ”eller liknande typer av undersökningar” för 2006–2015. Kommissionens beslut att begränsa omfattningen av sin bedömning till undersökningar som grundar sig på 2015 års beslut, och därmed efter beslutet, och att gå längre än den period som ursprungligen angavs av klaganden till 2017 var uppenbart felaktigt. Detta är ett tydligt exempel på administrativa missförhållanden.

38. När det gäller kommissionens tolkning av begreppet allmän säkerhet så att det omfattar ”säkerhet för personer, tillgångar och information inom kommissionen” är denna dessutom alltför vid.  ”Allmän säkerhet” avser samhällshot, såsom terrorism, och en medlemsstats nationella säkerhet, snarare än risker för den inre säkerheten inom en institution eller organisation.

GESTDEM 2017/1381 - tillgång till protokoll från kanslichefsmöten

39. När kommissionen först granskade klagandens begäran identifierade den 72 relevanta handlingar. Till följd av hans begäran om omprövning av beslutet korrigerade kommissionen denna siffra till 27. Klaganden uttryckte förvåning över detta.

40. När kommissionens generalsekretariat behandlar en begäran om översyn gör det vad det kallar en ”ny översyn” av det ursprungliga svaret. Detta innebär en omprövning av de handlingar som ursprungligen identifierades, vilket kan leda till en ökning eller minskning av antalet handlingar som anses relevanta. Ombudsmannen ser i princip inga problem med detta tillvägagångssätt. I detta fall verkar kommissionen ha gjort denna omprövning grundligt och korrekt. Enheten för öppenhet bekräftade att den hade läst alla 72 handlingar som ursprungligen hade identifierats för att avgöra om de verkligen var relevanta. Kommissionens slutsats stöddes av ombudsmannens undersökningsgrupps inspektion av två av de handlingar som enheten för öppenhet ansåg inte omfattades av tillämpningsområdet. Ett av dessa protokoll innehåller en påminnelse till alla närvarande vid mötet om att de är bundna av tystnadsplikt. Den andra är en påminnelse om att ett ämne som diskuteras kräver ”kollegialitet, beslutsamhet och disciplin, även i frågor som rör offentlig kommunikation”. Även om det således är förståeligt att dessa handlingar ansågs vara relevanta i första hand, är beslutet att behandla dem utanför begärans tillämpningsområde, efter en översyn, också motiverat. Ombudsmannen anser därför inte att ytterligare undersökningar av denna aspekt är nödvändiga.  

41. Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade också två handlingar som kommissionen beviljade partiell tillgång till, nämligen SEC_2010_1920 och RCC_2015_2139.  

SEC_2010_1920 – protokoll från kanslichefernas möte den 31 maj 2010

42. Klaganden fick tillgång till följande två meningar i mitten av sidan 6 som handlade om läckor: Ordförandens kanslichef:  [Utanför tillämpningsområdet] ”Han betonade också behovet av att bevara sekretessen för det förberedande arbetet i denna typ av fall. Han betonade att påminnelser i detta syfte hade utfärdats upprepade gånger och beklagade att ytterligare läckor potentiellt skulle kunna skada bilden av institutionen, som redan var utsatt för betydande påtryckningar på grund av krisen.

43. Den text som tagits bort, markerad som utanför tillämpningsområdet, anger det sammanhang i vilket dessa kommentarer gjordes. Dessutom följs den del som klaganden beviljades tillgång till av kommentarer från andra intervenienter som också tydligt avser läckor.

RCC_2015_2139 – protokoll från kanslichefernas möte den 21 september 2015

44. Den klagande fick tillgång till en mening från sidan 14: ”Ordförandens kanslichef underströk vikten av att undvika läckor”. Denna mening är en del av ett stycke som ger en bakgrund till det politikområde som uttalandet avsåg och ger mer relevanta detaljer.

45. Ombudsmannen måste därför dra slutsatsen att kommissionen var alltför restriktiv när den fastställde att de delar som den hade redigerat inte omfattades av klagandens begäran om tillgång, i vilken sammanhanget för diskussionerna om läckor uttryckligen nämndes. Detta är ett administrativt missförhållande.

46. Ombudsmannen anser att kommissionen felaktigt begränsade omfattningen av de båda begäranden som var föremål för utredning. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon lämnar därför en lämplig rekommendation nedan, i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.

Slutsats

47. Ombudsmannen har vid många tillfällen yttrat sig positivt om Junckerkommissionens ökade öppenhet. Hon anser därför att det är en besvikelse att en medborgare som ägnar sig åt legitimt akademiskt arbete hittills borde ha haft en så dålig erfarenhet av sin ansökan om tillgång till handlingar. Klaganden har visat uthållighet, men andra medborgare kan förståeligt nog ha gett upp när de konfronterades med sådana förseningar och behållit en ogynnsam syn på öppenheten och ansvarsskyldigheten hos en viktig EU-institution. Kommissionen måste alltid ta hänsyn till anseenderiskerna med att hantera legitima ansökningar på ett sätt som inte når upp till de höga standarder som förväntas.

Rekommendation

På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen:

Kommissionen bör utan ytterligare dröjsmål ompröva klagandens begäranden i syfte att bevilja bredare tillgång, på grundval av en korrekt tolkning av omfattningen av klagandens begäranden om tillgång till handlingar, som endast bör minskas i samråd med klaganden, och mot bakgrund av ombudsmannens kommentarer om undantaget för allmän säkerhet.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om denna rekommendation.  I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 15 mars 2018. Det detaljerade utlåtandet kan bestå av ett godtagande av rekommendationen och en beskrivning av hur den har genomförts.

 

 

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 15 december 2017

 

[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] Kommissionens beslut 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 2015, s. 41).

[3] Översatt från den franska originaltexten som lyder som följer: «Le chef de cabinet de M. le PRESIDENT : [Utanför tillämpningsområdet] « Il insiste par ailleurs sur la nécessité de préserver la confidentialité des travaux de préparation de ce type de dossiers. Il souligne que des rappels à cet égard sont intervenus à plusieurs reprises et déplore que de nouvelles fuites risquent de porter préjudice à l’image de l’institution, alors même qu’avec la crise celle-ci est soumise à d’importantes pressions. »

Vad tyckte du om denna automatiska översättning? Dela din åsikt med oss!