Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Europeiska ombudsmannens rekommendation om Europeiska kommissionens krav för att hantera allmänhetens begäranden om tillgång till handlingar i hennes undersökning av klagomål 682/2014/JF
Rekommendation
Ärende 682/2014/JF - Undersökning inledd den Tisdag | 20 maj 2014 - Rekommendation beträffande Fredag | 16 december 2016 - Beslut den Tisdag | 19 december 2017 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Påträffat administrativt missförhållande ) - Land Spanien
Utfärdad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]
Europeiska kommissionen vägrade att registrera en ansökan om allmänhetens tillgång till handlingar från en praktikant vid Access Info Europe, en icke-statlig organisation. Organisationen vände sig till ombudsmannen och klagade över att kommissionen kräver för mycket information från dem som söker allmänhetens tillgång till handlingar.
Ombudsmannen håller med om att kommissionen har rätt att kräva att de sökande uppger sitt fullständiga namn. Ombudsmannen är dock inte övertygad om att kravet på att alla sökande måste uppge sin postadress är i linje med principerna om god förvaltning. Det finns andra sätt att garantera rättssäkerhet, skydda personuppgifter, undvika missbruk av allmänhetens rätt till tillgång och se till att institutionens begränsade resurser används så effektivt som möjligt.
Ombudsmannen rekommenderar därför att kommissionen registrerar och behandlar ansökan i fråga och att den inte längre kräver att de sökande uppger sin fullständiga postadress, så länge som en lämplig alternativ adress för korrespondens, t.ex. en e-postadress, tillhandahålls. Ombudsmannen uppmanar också kommissionen att överväga alternativa sätt att korrespondera med sökande.
Bakgrund
1. Som svar på en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar uppgav kommissionen att den behövde sökandens för- och efternamn, bosättningsland och verksamhetssektor för att registrera begäran.
2. Sökanden ansåg att EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar [2] inte kräver sådan information. Hon undrade hur hennes verksamhetsområde skulle vara relevant för kommissionens behandling av hennes begäran. Hon hävdade också att det skulle vara meningslöst att ge kommissionen hennes fullständiga namn, eftersom kommissionen under alla omständigheter inte skulle kunna fastställa hennes identitet med säkerhet, eftersom den inte bad henne att tillhandahålla en kopia av hennes pass. Hon klargjorde dock att hon var polsk medborgare bosatt i Sverige och arbetade som praktikant för den icke-statliga organisationen Access Info Europe.
3. Kommissionen vägrade att registrera begäran om tillgång eftersom sökanden inte hade lämnat de begärda uppgifterna.
4. I april 2014 lämnade Access Info Europe in ett klagomål till ombudsmannen. Sökanden gjorde gällande att kommissionen felaktigt hade vägrat att registrera ansökan om tillgång till handlingar. Företaget hävdade att kommissionen borde registrera begäran eller tydligt förklara varför den inte kunde göra det, med särskild hänsyn till de detaljerade argument som sökanden framfört om varför hon inte borde ha varit skyldig att lämna de begärda uppgifterna [3].
Påstående om felaktig vägran att registrera ansökan
Ombudsmannens förslag till lösning
5. Ombudsmannen föreslog en lösning på grundval av följande analys, med beaktande av parternas argument och åsikter.
6. EU-institutionerna förväntas säkerställa största möjliga och enklaste tillgång till sina handlingar, på ett sätt som är förenligt med god administrativ praxis [4]. Frågan var således huruvida kommissionen gjorde detta när den uppmanade sökandena att uppge förnamn, efternamn, adress och verksamhetssektor.
Om vägran att registrera ansökan om tillgång
7. I klagomålet till ombudsmannen klargjorde klaganden - Access Info Europe - att ansökan hade gjorts på dess vägnar, det vill säga på uppdrag av en juridisk person med säte i en EU-medlemsstat, vilket också är välkänt för kommissionen. På grundval av dessa klargöranden var kommissionens skäl för att inte behandla begäran om tillgång inte längre giltigt. Ombudsmannen godtar dock att den som ansöker om allmänhetens tillgång till handlingar anger sitt namn och en korrespondensadress (som kan vara en e-postadress) när han eller hon gör sin begäran.
om kommissionens allmänna policy när det gäller information som krävs av sökande som ansöker om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar
8. Kommissionen hävdade att alla sökande av rättssäkerhetsskäl måste uppge sina postadresser. När sökande begär att allmänheten ska få tillgång till en handling ber de EU-institutionerna att fatta officiella ”beslut”. Kommissionen måste kunna delge de sökande sina beslut om ansökningar om tillgång och de sökande måste kunna överklaga dessa beslut om de så önskar. Svar som kan bli föremål för administrativ eller rättslig prövning måste därför sändas till adressaterna med rekommenderat brev med mottagningsbevis, eftersom "[i] avsaknad av mottagningsbevis är det inte möjligt att fastställa om de lagstadgade tidsfristerna för gottgörelse har iakttagits"[5].
9. Kommissionen anser att det är lämpligt att skicka ett rekommenderat brev med mottagningsbevis till de sökandes postadresser, på grundval av tidigare domstolsavgöranden [6]. Ombudsmannen var dock inte övertygad om att detta är det enda sättet att säkerställa tillräcklig rättssäkerhet [7]. Kommunikationen har tydligt utvecklats sedan domstolsavgörandena och den moderna kommunikationen sker främst via e-post, vilket är snabbare, enklare att administrera, i huvudsak kostnadsfritt och därför helt i linje med god förvaltningssed - eller till och med att föredra. De flesta e-postsystem för allmän användning har enkla funktioner som gör det möjligt för avsändare att veta när e-postmeddelandena har tagits emot. Vissa institutioner använder särskilda e-postsystem för att kommunicera beslut som påverkar enskilda personers rättigheter eller intressen. Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) informerar de sökande som deltar i uttagningsproven om deras resultat via e-brevlådan Epso Profile. Kommissionen och EU-byråerna översänder bedömningsrapporter till sina anställda på elektronisk väg, och den tidsfrist inom vilken ett klagomål kan lämnas in börjar löpa när meddelandet har meddelats [8].
10. Ombudsmannen ansåg inte att kommissionen på ett giltigt sätt hade förklarat varför det inte skulle vara tillräckligt att använda online- eller e-postsystem med vissa säkerhetsfunktioner och/eller särskilda krav när det gäller mottagningsbevis.
11. Kommissionen hävdade att sökandens postadress behövs för att säkerställa den enskildes integritet och integritet när en begäran avser tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter.
12. Ombudsmannen noterade dock att kommissionen kräver att alla sökande uppger sin postadress, oavsett om de begärda handlingarna innehåller personuppgifter eller inte.
13. Kommissionen hävdade också att sökandens postadress är nödvändig för att undvika missbruk. Det finns sökande som inte är ”verkliga” och/eller som lämnar in många, delade ansökningar under olika namn, särskilt i ärenden som avser tillgång till ett stort antal handlingar.
14. Ombudsmannen håller med om att sökande som vill ha tillgång till handlingar bör vara ärliga och tydliga med sin identitet och att EU-förvaltningen har rätt att vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att förhindra missbruk. Om kommissionen hyser berättigade tvivel om en viss sökandes identitet, som förefaller använda en falsk identitet (eller falska identiteter) eller någon annans identitet, och därigenom missbrukar reglerna om allmänhetens tillgång, förefaller det proportionerligt att EU-förvaltningen försöker kontrollera den sökandes identitet. Kommissionen skulle till exempel kunna begära sökandens postadress och skicka ett rekommenderat brev med mottagningsbevis. Kommissionen kunde till och med begära en kopia av sökandens identitetshandlingar. Det ankommer på kommissionen att från fall till fall bedöma om det finns legitima tvivel om en sökandes identitet eller legitima skäl att anse att rätten till tillgång missbrukas.
15. Ombudsmannen ansåg dock inte att kommissionen på ett giltigt sätt hade förklarat hur behovet av att förhindra missbruk motiverar att alla sökande måste uppge sin postadress. Det förefaller onödigt och olämpligt att utgå från att en sökande inte agerar i god tro och att en viss kontroll är nödvändig i varje enskilt fall. Den rätt som utövas är allmänhetens tillgång till handlingar, inte en ensamrätt för sökanden.
16. Att skicka svar på begäranden om tillgång via e-post skulle vara oproblematiskt, särskilt om tillgång redan har beviljats och om de handlingar som lämnas ut inte innehåller personuppgifter. Ombudsmannen förstår att Europaparlamentet använder e-post i sådana fall, där de handlingar som lämnas ut till exempel inte innehåller personuppgifter.
17. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att kommissionens policy att kräva att alla sökande uppger sin postadress inte är i linje med dess skyldighet att säkerställa så enkel tillgång som möjligt till sina handlingar, på ett sätt som är förenligt med god administrativ praxis.
18. Slutligen noterade ombudsmannen att kommissionen krävde att sökande som lämnade in sina ansökningar om tillgång via onlineformuläret skulle lämna in sin ”affärsdomän” trots att den registrerade ansökningar via e-post utan att denna information hade lämnats. Ombudsmannen ansåg att denna praxis var inkonsekvent.
19. Mot bakgrund av ovanstående föreslog ombudsmannen den 15 september 2015 som en lösning på klagomålet att kommissionen skulle
i) registrera ansökan... och behandla den utan dröjsmål,
ii) avstå från att kräva att alla sökande uppger sin postadress när de ansöker om allmänhetens tillgång till dess handlingar, och
iii) avstå från att kräva att de sökande deklarerar sitt "affärsområde".
Kommissionen kan dock uppmana de sökande att uppge sin postadress eller sitt bosättningsland samt sitt "företagsdomän". Kommissionen bör i sitt elektroniska ansökningsformulär förklara nyttan av att få sådan information.
Kommissionens svar på dess vägran att registrera begäran om tillgång
20. Som svar på den föreslagna lösningen uppgav kommissionen att den inte hade varit medveten om att begäran om tillgång hade gjorts på klagandens vägnar (Access Info Europe) innan klagomålet ingavs till ombudsmannen [9]. Kommissionen hade därför inte haft möjlighet att ”ta itu med och lösa denna fråga” innan ombudsmannen inledde sin undersökning. Även om kommissionen hade fått kännedom om sökandens identitet under utredningen, hade den under alla omständigheter inte fått kännedom om postadressen. Sökandens postadress var ett nödvändigt villkor för att registrera begäran om tillgång och kommissionen måste vara säker på att adressen är korrekt, även för återkommande sökande.
Kommissionens svar angående dess allmänna policy för information som krävs av sökande som ansöker om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar
21. Kommissionen uppgav att den är bunden av EU-domstolarnas slutsatser att de”enkla funktioner som ingår även i e-postsystem med allmän användning”, som ombudsmannen hänvisar till, inte är tillräckliga. Under alla omständigheter skulle det inte vara ”praktiskt eller lämpligt” att svara de sökande via e-post och begära att de bekräftar mottagandet genom ett e-postsvar för att säkerställa rättssäkerheten, eftersom kommissionen tar emot ”över 300 bekräftande begäranden” varje år. Begäranden om tillgång till handlingar är administrativa begäranden och i de flesta jurisdiktioner måste medborgarna uppge sin adress när de gör sådana begäranden till sina nationella förvaltningar.
22. Kommissionen uteslöt inte att ett liknande system skulle införas som det som Epso kommer att använda i framtiden. Den ansåg dock att nuvarande praxis är mer proportionerlig med tanke på att skapandet av en Epsoprofil kräver mer information än vad kommissionen begär för att registrera begäranden om tillgång (t.ex. födelsedatum, kön, medborgarskap och huvudspråk).
23. När det gäller bedömningsrapporterna kommunicerar kommissionen dem via ett internt it-system. Den EU-lagstiftning som gör det möjligt att delge beslut på elektronisk väg kräver också ett mottagningsbevis som har ett bevisvärde som är jämförbart med det bevisvärde som tillhandahålls genom personliga tjänster eller posttjänster. Under alla omständigheter är kommissionens praxis ”uppenbart inte orimlig” mot bakgrund av denna lagstiftning.
24. Kommissionen drog slutsatsen att dess praxis är förenlig med EU-domstolarnas rättspraxis och principerna om rättssäkerhet och proportionalitet.
25. Slutligen förklarade kommissionen att den har ändrat sitt onlineformulär för att göra det frivilligt för sökande att lämna information om sitt ”affärsområde”.
Klagandens synpunkter
26. Enligt klaganden har kommissionen tidigare medgett att dess praxis att begära sökandenas postadresser endast grundades på ett fall av missbruk [10]. Klaganden betonade att syftet med EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar är att säkerställa att allmänhetens rätt till tillgång till handlingar utövas så enkelt som möjligt och att dessa regler kräver att EU-förvaltningen ”utvecklar god administrativ praxis för att underlätta utövandet av rätten till tillgång”[11]. Sökande kan också välja hur de vill ha tillgång till uppgifterna, t.ex. i elektronisk form [12]. Många sökande föredrar att få dokument via e-post. Att skicka svar både via e-post och rekommenderat brev i sådana situationer är en onödig kostnad. Klaganden hävdade också att medborgarna, i motsats till vad kommissionen hävdar, inte är skyldiga att uppge sina postadresser när de begär allmänhetens tillgång till handlingar i de flesta länder i Europa.
27. Klaganden medgav att kommissionen måste se till att dess svar på begäranden om tillgång levereras korrekt och att det skulle kunna vara en utmaning att säkerställa detta med e-post. Klaganden föreslog att kommissionen skulle titta på tekniska lösningar såsom Europeiska läkemedelsmyndighetens Eudralink, eller att den skulle överväga ett system som liknar det som ofta används för att registrera sig hos onlinetjänster och/eller för att byta lösenord [13]. Ett sådant system skulle inte vara svårt att genomföra ur ett it-perspektiv, skulle göra det möjligt att kontrollera avsändarens e-postadress och skulle göra det onödigt att skicka handlingar med rekommenderat brev.
28. Klaganden välkomnade kommissionens beslut att göra det frivilligt för sökande att lämna information om sitt ”affärsområde”.
Ombudsmannens bedömning efter lösningsförslaget
Om klagandens begäran om tillgång
29. Denna undersökning rör den specifika frågan om hur kommissionen hanterade klagandens begäran om tillgång, men också den allmänna frågan om vilken information en sökande av allmänhetens tillgång till handlingar bör behöva ge kommissionen för att den ska kunna behandla en begäran om tillgång. Den allmänna frågan är nära kopplad till kommissionens skyldighet att säkerställa största och enklaste möjliga tillgång till sina handlingar, på ett sätt som är förenligt med god förvaltningssed.[14] Ombudsmannen har redan erkänt att det är god förvaltningssed för kommissionen att kräva att en sökande uppger sitt namn.
30. Det finns två huvudsakliga skäl till att kommissionen kräver att en sökande ska uppge en postadress. För det första vill kommissionen se till att sökanden får svaret, främst för att sökanden ska kunna vidta uppföljningsåtgärder som svar på ett beslut om de så önskar. För det andra vill kommissionen undvika missbruk av EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar.
31. Kommissionen medger att den genom ombudsmannens undersökning nu vet att den relevanta begäran om tillgång gjordes på uppdrag av Access Info Europe. Kommissionen hävdar dock att den fortfarande inte har klagandens postadress och att den därför inte kan registrera begäran om tillgång. Utöver frågan om huruvida kommissionen har rätt att kräva en postadress är detta uttalande inte sakligt korrekt: I det klagomål som ombudsmannen vidarebefordrade till kommissionen anges tydligt klagandens postadress på första sidan. Mot denna bakgrund utgör kommissionens fortsatta underlåtenhet att registrera begäran och besvara den administrativa missförhållanden.
32. Mot bakgrund av ovanstående kommer ombudsmannen att rekommendera [15] att kommissionen omgående registrerar och behandlar begäran om tillgång.
Kommissionens allmänna policy för information som krävs av sökande som ansöker om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar
33. Ombudsmannen är inte övertygad om att kommissionen behöver att alla sökande uppger sina postadresser för att säkerställa rättssäkerhet (dvs. korrekt delgivning av sina beslut så att sökandena kan bestrida dem) och för att undvika missbruk.
34. Den rättspraxis som kommissionen har hänvisat till utesluter inte möjligheten att meddela beslut via e-post eller andra onlinesystem. Det viktiga är att kunna bevisa att sökanden har fått ett beslut [16]. Annan rättspraxis tyder tydligt på att det skulle vara tillräckligt att bekräfta mottagandet via e-post [17].
35. Kommissionen hävdar att det inte skulle vara praktiskt eller lämpligt att be de sökande att bekräfta mottagandet via e-post för att garantera rättssäkerheten på grund av det stora antalet bekräftande ansökningar som kommissionen behandlar varje år [18].
36. Ombudsmannen är dock inte övertygad av kommissionens påstående att det är mindre betungande att besvara ett stort antal bekräftande ansökningar med rekommenderat brev än att ta del av elektroniska mottagningsbevis för sina beslut. Att besvara bekräftande ansökningar på elektronisk väg eller online förefaller vara mindre betungande och mer tids- och kostnadseffektivt än att hantera korrespondens som skickas och tas emot med rekommenderat brev.
37. Såsom anges i hennes förslag till lösning erkänner ombudsmannen att kommissionens resurser bör användas för att betjäna ”verkliga” sökande och att den har rätt att vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att förhindra missbruk av EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar. Ombudsmannen är också medveten om att kommissionen bör se till att dataskyddslagstiftningen följs. Kommissionen har dock inte på ett giltigt sätt förklarat hur en uppmaning till alla sökande att uppge sin postadress skulle motiveras av och stå i proportion till behovet av att förhindra missbruk och/eller respektera dataskyddslagstiftningen.
38. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte är motiverat för kommissionen att kräva en postadress från alla som begär allmänhetens tillgång till dess handlingar, när en lämplig alternativ adress för korrespondens tillhandahålls, eftersom en sådan policy inte säkerställer bredast och enklaste möjliga tillgång på ett sätt som är förenligt med god administrativ praxis. Att kräva att alla sökande ska uppge sin postadress är således ett administrativt missförhållande och ombudsmannen kommer att rekommendera [19] kommissionen att ändra sin policy.
39. Ombudsmannen noterar att det tydligt finns olika elektroniska kommunikationsmedel som kommissionen skulle kunna överväga för att säkerställa enklast möjliga tillgång till sina handlingar, på ett sätt som är förenligt med god administrativ praxis [20]. Ombudsmannen välkomnar att kommissionen inte utesluter att ett onlinesystem införs i framtiden, liknande det som Epso använder. Epso anser att systemet är förenligt med EU-lagstiftningen. Ett sådant system skulle inte automatiskt innebära att sökande måste lämna så mycket information som Epso kräver, vilket kommissionen föreslår, eftersom det behövs mycket mer information från någon som ansöker om att delta i ett rekryteringsprov än från någon som begär allmänhetens tillgång till handlingar. Andra sätt att säkerställa ett korrekt mottagande av beslut om begäran om tillgång har föreslagits av klaganden i detta fall (se bilagan). Ombudsmannen uppmanar därför kommissionen att ytterligare överväga att införa ett elektroniskt system för att meddela beslut om ansökningar om tillgång.
40. Slutligen välkomnar ombudsmannen att kommissionen har avskaffat kravet på att sökande ska föra upp sin ”affärsverksamhet”.
Rekommendationen
På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen:
Kommissionen bör
i) registrera ansökan och behandla den utan dröjsmål, och
ii) inte längre kräva att alla sökande uppger sin postadress, om en lämplig alternativ adress för korrespondens tillhandahålls.
Förslag till förbättringar
Ombudsmannen uppmanar kommissionen att överväga alternativa onlinesystem eller elektroniska medel för att meddela sina beslut om begäranden om tillgång.
Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om denna rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 31 mars 2017. Det detaljerade utlåtandet kan bestå av ett godtagande av rekommendationen och en beskrivning av hur den har genomförts.
Strasbourg den 16 december 2016
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
bilaga
Klaganden föreslog följande system för handläggning av ansökningar om tillgång:
” 1. Kommissionen får en begäran om tillgång till EU-handlingar via e-post (eller till exempel via AsktheEU.org).
2. Kommissionen skickar ett (automatiskt) e-postmeddelande med en unik länk. För att begäran ska registreras och behandlas klickar den som begär den på länken och förs till en webbsida med någon form av bekräftelsemeddelande.
3. Samtidigt som du får ett bekräftelsemeddelande skickas ett annat automatiskt e-postmeddelande som bekräftar registreringsnumret och innehåller annan information som är typisk för de aktuella bekräftelser som skickas av kommissionen och andra EU-organ, t.ex. tidsramen och information om hur man överklagar. Om du inte får svar inom 15 arbetsdagar kan du få information om vem du ska kontakta (via telefon eller e-post). All denna information kan också finnas i bekräftelsemeddelandet på webbsidan.
4. Med tanke på att e-postmeddelandet har bekräftats av denna mekanism är det säkert att anta att ytterligare korrespondens också kommer att levereras framgångsrikt. I vilket fall som helst skulle kommissionen kunna inkludera en länk i det slutliga beslutet som den sökande klickar på för att bekräfta mottagandet. Systemet kan till och med schemalägga en automatisk omsändning efter 5 dagar om den sökande inte bekräftar mottagandet.
Här är ytterligare transparensinnovation möjlig: Vid tidpunkten för begäran (i steg 2 och 3) kan den sökande också informeras om att alla handlingar som lämnas ut som svar på deras begäran kommer att göras proaktivt tillgängliga online. Detta skulle uppnå det dubbla målet att öka nivåerna av proaktiv publicering och se till att om den sökande inte kan hitta e-postmeddelandet vet de var de ska leta för att se om information har offentliggjorts (detta fungerar bra med AsktheEU.org: vissa förfrågningar kontrollerar sina e-postmeddelanden för meddelanden, andra går helt enkelt till webbsidan där all information är offentlig). Det säger sig självt att alla handlingar som lämnas ut också automatiskt bör föras in i registret över handlingar.”
[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.
[2] I artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43) föreskrivs följande: "[a]ppliceringar om tillgång till handlingar skall göras i skriftlig form, även i elektronisk form, på ett av de språk som anges i ... EG-fördraget och på ett tillräckligt exakt sätt för att institutionen skall kunna identifiera handlingen. Sökanden är inte skyldig att motivera sin ansökan.”
[3] För ytterligare information om bakgrunden till klagomålet, parternas argument och ombudsmannens undersökning, se den fullständiga texten till ombudsmannens förslag till lösning som finns på:
http://www.ombudsman.europa.eu/en/cases/solution.faces/en/74051/html.bookmark
[4] Artikel 1 i förordning 1049/2001: ”Syftet med denna förordning är a) att fastställa principer, villkor och gränser för allmänna eller enskilda intressen som styr rätten till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ... på ett sådant sätt att största möjliga tillgång till handlingar säkerställs, b) att fastställa regler som säkerställer att denna rätt utövas så enkelt som möjligt och c) att främja god förvaltningssed i fråga om tillgång till handlingar.”
[5] Citatet är hämtat från kommissionens inlaga. Artikel 8.1 i förordning 1049/2001: ” 1. Om en ansökan helt eller delvis avslås ska institutionen informera sökanden om de rättsmedel som står till hans eller hennes förfogande, nämligen att väcka talan mot institutionen och/eller framföra klagomål till ombudsmannen ...”
[6] Se t.ex. mål T-12/90, Bayer mot kommissionen, REG 1991, s. II-219, punkt 18: ”Ett rekommenderat brev med mottagningsbevis är ett lämpligt sätt att lämna underrättelse på, eftersom det gör det möjligt att fastställa det datum från och med vilket fristen börjar löpa. Dessutom delges ett beslut på vederbörligt sätt när det har meddelats den person till vilken det är riktat och den personen har möjlighet att ta del av det ...”
[7] Enligt artikel 20 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed krävs endast att beslut som påverkar enskildas rättigheter eller intressen delges skriftligen, vilket inte nödvändigtvis innebär ett rekommenderat brev.
[8] Se till exempel artikel 7 "Överklagandeförfarande" i bilaga I till kommissionens beslut av den 4 mars 2015 om att ge byråerna en förhandsöverenskommelse om allmänna bestämmelser för genomförande av artikel 87.1 i anställningsvillkoren och artikel 44 första stycket i tjänsteföreskrifterna (COM(2015) 1456 final): ”Rapporten ska bli slutlig genom beslut av den överprövande bedömaren. Befattningshavaren ska underrättas, via e-post eller på annat sätt, om att beslutet att göra rapporten slutlig har antagits... En sådan underrättelse utgör ett meddelande... Den tidsfrist på tre månader för att inge klagomål som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna börjar löpa när information har lämnats” och 8 ”tidsfrister”: "1. Tidsfristerna ... ska beräknas endast från den tidpunkt då den berörda personen har underrättats om det relevanta beslutet eller senast när denne, i egenskap av omsorgsfull tjänsteman eller företrädare, kan förväntas känna till innehållet i och skälen till beslutet. 2. Dessa tidsfrister ska dock avbrytas om och så länge som den anställde inte kan använda det elektroniska systemet.”(vår understrykning) Bilagan finns här: http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/3/2015/EN/3-2015-1456-EN-F1-1-ANNEX-1.PDF
[9] Kommissionen hänvisade till artikel 2.4 i ombudsmannens stadga: ”Ett klagomål ... måste föregås av lämpliga administrativa åtgärder gentemot de berörda institutionerna och organen.”
[10] Klaganden hänvisade till ett skriftligt svar från kommissionen till en ledamot av Europaparlamentet. Den skriftliga frågan och kommissionens svar finns här:
https://juliareda.eu/2015/06/singular-abuse-of-freedom-of-information/
[11] Artiklarna 1 b och 15.1 i förordning 1049/2001.
[12] Artikel 10.1 i förordning 1049/2001.
[13] Se bilaga.
[14] Artikel 1 i förordning 1049/2001: ”Syftet med denna förordning är a) att fastställa principer, villkor och gränser för allmänna eller enskilda intressen som styr rätten till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ... på ett sådant sätt att största möjliga tillgång till handlingar säkerställs, b) att fastställa regler som säkerställer att denna rätt utövas så enkelt som möjligt och c) att främja god förvaltningssed i fråga om tillgång till handlingar.”
[15] På grundval av artikel 3.6 i ombudsmannens stadga.
[16] I mål T-411/06, Sogelma mot EAR, ECLI:EU:T:2008:419, slog tribunalen fast att ”78 [I]t ska påpekas att EAR kunde ha valt ett kommunikationsmedel som gjorde det möjligt för byrån att exakt fastställa det datum då skrivelsen nådde anbudsgivaren. EAR begärde visserligen i sitt e-postmeddelande av den 9 oktober 2006 att sökanden skulle bekräfta mottagandet av meddelandet per e-post. Den har dock inte fått någon sådan bekräftelse. Det är uppenbart att om avsändaren av ett e-postmeddelande som inte får någon bekräftelse på mottagandet inte vidtar några ytterligare åtgärder, kan denne normalt inte bevisa att e-postmeddelandet har mottagits och, i förekommande fall, vilket datum.”(min kursivering)
[17] I mål T-167/10, Evropaïki Dynamiki/Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2012:651, slog tribunalen fast att ”49 [t] här inte finns något som gör det möjligt att fastställa att sökandens it-system garanterar att den avsedda mottagaren tar emot e-postmeddelandet på ett korrekt sätt på samma sätt som till exempel den avsedda mottagarens underskrift eller underskriften av en person som erkänts som behörig för detta ändamål i händelse av en underrättelse som utförs av en expressleveranstjänst med mottagningsbevis.
50 I förevarande fall skulle ett sådant bevis exempelvis ha kunnat tillhandahållas genom ett svar per e-post från den avsedda mottagaren av handlingen...”(min kursivering)
[18] ”Kommissionen tar årligen emot över 300 bekräftande ansökningar. Vid ett så stort antal förfrågningar är ett system där kommissionen ber varje sökande att bekräfta mottagandet genom att svara varken praktiskt eller lämpligt för att garantera rättssäkerheten ...”
[19] På grundval av artikel 3.6 i ombudsmannens stadga.
[20] Artikel 1 i förordning 1049/2001.