Utfärdad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Frågan i detta fall är om Europeiska kommissionen bör genomföra en konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna inom ramen för sina förhandlingar om att ingå ett frihandelsavtal med Vietnam. Klagandena anser att en sådan särskild bedömning är nödvändig. Kommissionen anser att en sådan bedömning inte är nödvändig. Kommissionen hävdar att den bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling som gjordes 2009 av ett föreslaget frihandelsavtal mellan EU och Asean är tillräcklig eftersom den omfattade Vietnam. Ombudsmannens slutsats är att kommissionens underlåtenhet att genomföra en särskild konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna när det gäller Vietnam utgör ett administrativt missförhållande och hon rekommenderar att kommissionen nu genomför en sådan bedömning utan ytterligare dröjsmål.

Bakgrunden till klagomålet

1. Detta ärende rör förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, som inleddes den 26 juni 2012, och Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter av frihandelsavtalet.

2. Klagandena (Internationella federationen för mänskliga rättigheter och Vietnamkommittén för mänskliga rättigheter [2]) kontaktade kommissionen den 30 april 2013 och uppmanade den att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter. Med stöd av folkrätten, EU:s primärrätt och den strategiska ramen och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012 (nedan kallad handlingsplanen)[3] hävdade de att EU har en skyldighet att se till att dess handelsavtal inte skadar de mänskliga rättigheterna utomlands. De hävdade att frågan inte omfattades av den inledande konsekvensbedömning som genomfördes under frihandelsförhandlingarna med Asean, som hade övergetts. De hävdade att inledandet av bilaterala förhandlingar med Vietnam krävde en ny konsekvensbedömning, inbegripet en konsekvensbedömning av personalfrågor. De pekade sedan på ett antal frågor om grundläggande rättigheter i Vietnam som skulle kunna påverkas ytterligare negativt av frihandelsavtalet.

3. Den 26 juni 2013 svarade den dåvarande kommissionären de Gucht klagandena och lämnade följande förklaringar.

• Kommissionen följer en integrerad strategi för konsekvensbedömning som tar hänsyn till ekonomiska, sociala, miljömässiga och människorättsliga konsekvenser i ett enda dokument. Detta har visat sig vara det lämpligaste sättet att komma fram till en balanserad bedömning.
• Förhandlingarna med Vietnam ägde rum inom den rättsliga ram som fastställdes för förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Asean 2007. Det faktum att bilaterala förhandlingar ersatte de regionala förhandlingarna krävde ingen ny konsekvensbedömning.
• Kommissionen granskade Aseans bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling från 2009 och drog slutsatsen att den fortfarande var giltig och relevant i ett bilateralt sammanhang. Den regionala konsekvensbedömningen innehöll uppgifter på landsnivå och behandlade konsekvenserna för enskilda länder. Eftersom det bilaterala avtalets mål och omfattning förblev desamma som för ett regionalt frihandelsavtal skulle de långsiktiga effekterna i stort sett förbli desamma. Detta bekräftades också av en konsekvensanalys av det föreslagna frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam som beställdes 2011 inom ramen för det multilaterala handelsbiståndsprojektet mellan EU och Vietnam (Mutrap).
• Kommissionen är fast besluten att genomföra Lissabonfördraget, som kräver att EU:s handelspolitik ska vägledas av principerna och målen för EU:s yttre åtgärder, inbegripet de mänskliga rättigheterna. EU:s handelspolitik kan faktiskt bidra till att förbättra de mänskliga rättigheterna.
• Efter ikraftträdandet av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) började kommissionen 2011 i sina konsekvensbedömningar införa uttryckliga krav på analys av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna. På grundval av denna praxis omfattar handlingsplanen införandet av mänskliga rättigheter i konsekvensbedömningarna, tillsammans med ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser. Kommissionen skulle därför fortsätta att genomföra detta åtagande genom att systematiskt genomföra en människorättsanalys i alla konsekvensbedömningar som slutförs i samband med utarbetandet av förslag om att inleda nya handelsförhandlingar.
• Även om enbart öppenhet i handeln inte automatiskt garanterar full respekt för de mänskliga rättigheterna, visar många prejudikat att ökad handel och ökade inkomster skapar bättre förutsättningar för utveckling och tillväxt. Hållbar utveckling under en längre period bidrar till förbättrade villkor för mänskliga rättigheter.
• I alla EU:s handelsförhandlingar, även med Vietnam, eftersträvar kommissionen en tydlig institutionell och rättslig koppling till relevanta politiska ramavtal som innehåller klausuler om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Detta säkerställer att de grundläggande rättigheterna är väsentliga inslag i EU:s bilaterala förbindelser även när det gäller handeln mellan de båda parterna. Uppgraderingen av de bilaterala förbindelserna genom partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam, som undertecknades i juni 2012, omfattar också ett närmare samarbete om mänskliga rättigheter. Även om detta avtal fortfarande höll på att ratificeras enades parterna om att gå vidare med ett framskridet genomförande av prioriterade aspekter. En fördjupad dialog om mänskliga rättigheter inleddes därför i januari 2012. De två möten som redan hade hållits möjliggjorde ett omfattande och djupgående utbyte av åsikter och information om frågor som är särskilt angelägna för EU.
• EU skulle fortsätta att främja mänskliga rättigheter genom denna förstärkta dialog, offentliga uttalanden, démarcher, samverkan med människorättsförsvarare och projekt som de som finansieras genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

4. Den 17 april 2014 antog Europaparlamentet en resolution i vilken kommissionen uppmanades att genomföra en konsekvensbedömning för mänskliga rättigheter av det planerade frihandelsavtalet med Vietnam och påpekade att dess samtycke till frihandelsavtalet är obligatoriskt [4].

5. Den 19 maj 2014 underströk rådet i sina slutsatser vikten av att fortsätta att genomföra konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter för handels- och investeringsavtal [5].

6. Den 4 juli 2014 kontaktade klagandena kommissionen på nytt och hävdade att EU har en skyldighet att se till att de handelsavtal som ingås inte leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna vare sig i EU eller i partnerländerna. Denna skyldighet följer av människorättsfördrag som måste genomföras på ett effektivt sätt. I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att EU:s yttre åtgärder ska syfta till att ”framskrida i den övriga världen: demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människans värdighet, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i internationell rätt”och att EU ”ska utforma och föra en gemensam politik och vidta gemensamma åtgärder [...] för att [...] b) befästa och stödja demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och principerna i internationell rätt”. Enligt dessa bestämmelser ska EU vidta alla tillgängliga åtgärder för att underlätta respekten för, skyddet av och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna i partnerländerna. Klagandena hävdade att kravet på att genomföra en konsekvensbedömning avseende personalfrågor gäller oavsett vilket datum förhandlingarna inleddes. Detta beror på att syftet med konsekvensbedömningen för de mänskliga rättigheterna är att säkerställa att frihandelsavtalet, när det genomförs, inte kommer att leda till någon underlåtenhet att uppfylla befintliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter. De uppgav vidare att förhandlingsmandatet hade utvidgats till att omfatta en investeringskomponent och en tvistlösningsmekanism mellan investerare och stat. Mandatet var således inte detsamma som det hade varit 2009 och effekterna av den nya komponenten bör definitivt bedömas.

7. Den 23 juli 2014 svarade kommissionär de Gucht klagandena på följande sätt.

• Sedan 2011 har kommissionen, i linje med handlingsplanen, systematiskt inkluderat en analys av potentiella konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i minst tre fall: Konsekvensbedömningar som genomförs i samband med utarbetandet av förslag om att inleda nya handelsförhandlingar. Alla bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som gjorts under handelsförhandlingarna. och alla efterföljande utvärderingar.
• Bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling i Asean omfattade de sociala konsekvenserna, med särskild uppmärksamhet på arbetsvillkor och tillhörande rättigheter. Kommissionen skulle därför inte göra någon särskild konsekvensbedömning avseende personalfrågor för Vietnam.

Det finns andra effektiva verktyg som gör det möjligt för EU att bidra till ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Vietnam, såsom partnerskaps- och samarbetsavtalet. Dessutom strävar EU efter en institutionell och rättslig koppling mellan frihandelsavtalet och partnerskaps- och samarbetsavtalet som innehåller klausuler om mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och säkerhet. Denna koppling skulle säkerställa att dessa grundläggande rättigheter och principer är väsentliga inslag i de bilaterala förbindelserna även när det gäller handel. Det skulle ge rätt att tillämpa alla lämpliga åtgärder om dessa klausuler om väsentliga delar skulle brytas. Kommissionsledamoten drog slutsatsen att han är ”övertygad om att avtalsförhållanden erbjuder en kraftfull kanal för att ytterligare samarbeta med ett partnerland och främja reformer i angelägna frågor”.

Utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående och krav:

Kommissionen har felaktigt vägrat att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter som en del av förberedelserna för ett frihandelsavtal mellan EU och Vietnam. Kommissionen bör genomföra en omfattande och deltagandebaserad konsekvensbedömning av personalfrågor.

9. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens yttrande över klagomålet och därefter de klagandes synpunkter som svar på kommissionens yttrande. Ombudsmannens förslag till rekommendation tar hänsyn till parternas argument och åsikter.

Påstående om en felaktig vägran att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter av det planerade frihandelsavtalet med Vietnam och motsvarande påstående

Argument som framförts till ombudsmannen

10. Klagandena hävdade att avsaknaden av en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter strider mot EU:s och dess medlemsstaters åtaganden enligt internationell rätt, de skyldigheter som följer av EU-fördragen och 2012 års handlingsplan. Det är också oförenligt med kommissionens nuvarande praxis att systematiskt genomföra en personalkonsekvensbedömning.

11. Klagandena hävdade vidare att även om förhandlingarna med Vietnam hade föregåtts av Asean-förhandlingar inleddes de den 26 juni 2012, det vill säga efter Lissabonfördragets ikraftträdande, stadgan och antagandet av handlingsplanen. Den inledande konsekvensbedömning som gjordes i samband med förhandlingarna med Asean var inte tillräckligt inriktad på specifika länder. Med tanke på att kommissionen såg över Aseans konsekvensbedömning och dess relevans för de bilaterala förhandlingarna med Vietnam bör den också bedöma konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna.

12. I sitt yttrande hävdade kommissionen att det inte finns några bindande rättsliga skyldigheter enligt internationell rätt eller EU-lagstiftning som kräver en separat konsekvensbedömning för mänskliga rättigheter för att genomföra förhandlingar om frihandelsavtal. I synnerhet kräver inte stadgan, Lissabonfördraget och handlingsplanen att kommissionen genomför en konsekvensbedömning avseende personalfrågor. EU har dock åtagit sig att ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna i sin handelspolitik och att beakta de mänskliga rättigheterna som ett centralt inslag i sina bredare yttre åtgärder. Artiklarna 21 i EU-fördraget och 207 i EUF-fördraget föreskriver inte något särskilt förfarandeinstrument, såsom en konsekvensbedömning avseende personalfrågor. Unionsinstitutionerna har därför ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att säkerställa det allmänna politiska målet om samstämmighet mellan olika områden för yttre åtgärder.

13. Kommissionen uppgav vidare att dess praxis överensstämmer med handlingsplanen genom att den systematiskt inkluderar en analys av potentiella konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i sina konsekvensbedömningar som utarbetas för förslag om att inleda nya handelsförhandlingar.

14. Kommissionen varnade dessutom för retroaktiv tillämpning av ett krav på att genomföra en konsekvensbedömning avseende personalfrågor, som enligt dess uppfattning verkade ”omotiverat betungande och oproportionellt”. Det noterade att rådet godkände förhandlingarna med Asean (inklusive Vietnam) i april 2007 och att kommissionen sedan dess redan hade genomfört en relevant bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling 2009. De bilaterala förhandlingarna med Vietnam fördes inom ramen för bemyndigandet från 2007. På samma sätt hävdade kommissionen att dess nya praxis, som utvecklades 2011 och motsvarar handlingsplanen, att systematiskt inkludera en konsekvensbedömning för personalfrågor i sina konsekvensbedömningar, endast gäller nya initiativ och inte tillämpas retroaktivt.

15. Kommissionen vidhöll vidare att 2009 års bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling innehöll tillräckliga landsspecifika uppgifter för att kommissionen skulle kunna bedöma fallet Vietnam. Kommissionen ansåg att resultaten fortfarande var relevanta när det gäller ”riktningen och omfattningen av de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna”. Trenderna i hållbarhetsbedömningen bekräftades i MUTRAP:s konsekvensanalys 2011. I 2009 års hållbarhetsbedömning analyserades flera frågor som rör mänskliga rättigheter, t.ex. frågor som rör Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer och inverkan på fattigdom eller kön. Kapitlet om handel och hållbar utveckling i det frihandelsavtal som är under förhandling säkerställer att dessa frågor tas upp på särskilda områden såsom främjande av agendan för anständigt arbete, arbetsmarknadsrelationer och social dialog. Människorättsfrågor behandlas vidare inom ramen för människorättsdialogen med Vietnam, för vilken partnerskaps- och samarbetsavtalet utgör en stark ram. Kommissionen konstaterade slutligen att de mänskliga rättigheterna utgör väsentliga delar av förbindelserna mellan EU och Vietnam och att kommissionen har för avsikt att återspegla detta i frihandelsavtalet.

16. Kommissionen förklarade slutligen att en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter inte är avsedd att bedöma den faktiska människorättssituationen i ett land, utan att uppmärksamma beslutsfattare och andra berörda parter på de potentiella effekterna (positiva och/eller negativa) av olika alternativ som övervägs och därmed stödja ett sunt beslutsfattande.

17. I sina synpunkter vidhöll klagandena att 2009 års konsekvensbedömning inte kan ersätta en ordentlig konsekvensbedömning för personalfrågor eftersom den inte innehöll någon konsekvensbedömning för personalfrågor. De tillade att hänvisningen till fattigdomsminskning inte kan ersätta en bedömning baserad på det normativa innehållet i de mänskliga rättigheterna.

18. När det gäller EU:s åtaganden 2011/2012 om att genomföra en konsekvensbedömning avseende personalfrågor gav de endast mer konkreta riktlinjer för redan befintliga skyldigheter. Fördragen ålägger EU att inte vidta några åtgärder som skulle förhindra eller försvåra förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. De ålägger EU att vidta åtgärder för att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna, både i sina yttre åtgärder och internt. Syftet med en konsekvensbedömning för den höga representanten är att fastställa dessa åtgärder, inbegripet frihandelsavtalets ordalydelse och struktur, för att förhindra negativa effekter på åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna i EU och partnerländerna.

19. De hävdade att under alla omständigheter bör den tidpunkt då skyldigheten att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter är tillämplig vara den tidpunkt då beslutet att underteckna frihandelsavtalet fattas, inte den tidpunkt då förhandlingsmandatet utfärdas. Det är vid den tidpunkten som EU måste kunna visa att det tog hänsyn till konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna och fastställde sina politiska alternativ till följd av detta [6].

20. Dessutom hävdade de klagande att kommissionen bortsåg från problemet att 2009 års hållbarhetsbedömning inte omfattade investeringsskyddsdelen av frihandelsavtalet, som lades till förhandlingarna först 2013. Det omfattade inte heller införandet av en mekanism för tvistlösning mellan investerare och stat som fortfarande övervägs. Slutligen hävdade de klagande att ”Vietnam måste vidta viktiga åtgärder för att uppfylla internationella normer och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.”

Ombudsmannens bedömning som ledde till ett förslag till rekommendation

21. Europeiska ombudsmannens roll är att övervaka EU:s institutioner och organ i deras administrativa verksamhet och särskilt att kontrollera att de agerar i enlighet med principerna för god förvaltning. Ombudsmannen har länge ansett att god förvaltning i första hand innebär iakttagande av och respekt för de grundläggande rättigheterna. Om de grundläggande rättigheterna inte respekteras kan det inte finnas någon god förvaltning. EU:s institutioner och organ måste därför alltid överväga om deras åtgärder är förenliga med de grundläggande rättigheterna och om deras åtgärder kan påverka de grundläggande rättigheterna.

22. Ovanstående gäller även för administrativ verksamhet i samband med internationella fördragsförhandlingar. EU:s administration bör inte bara se till att de planerade avtalen uppfyller befintliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och inte sänker de befintliga normerna för skydd av mänskliga rättigheter, utan den bör också sträva efter att främja de mänskliga rättigheterna i partnerländerna.

23. I artikel 21.1 i EU-fördraget föreskrivs att ”[u]nionens åtgärder i internationella sammanhang ska vägledas av de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: Demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Enligt artikel 21.2 i EU-fördraget ska unionen ”fastställa och föra en gemensam politik och vidta gemensamma åtgärder samt verka för en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser i syfte att [...] b) befästa och stödja demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och folkrättens principer [...]". Dessa principer gäller även på området för den gemensamma handelspolitiken [7].

24. Även om ombudsmannen håller med kommissionen om att det inte verkar finnas något uttryckligt och specifikt rättsligt bindande krav på att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter avseende frihandelsavtalet med Vietnam, anser hon att det skulle vara i samma anda som de ovannämnda rättsliga bestämmelserna att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter. Kommissionen tycks medge att det hittills inte har gjorts någon heltäckande bedömning av personalkonsekvenserna. 2009 års hållbarhetsbedömning, som kommissionen hänvisade till, omfattar endast vissa aspekter av inverkan på sociala rättigheter. Ombudsmannen anser därför att 2009 års konsekvensbedömning inte är ett lämpligt substitut för en konsekvensbedömning avseende personalfrågor.

25. En konsekvensbedömning av de mänskliga rättigheterna skulle kunna leda till att kommissionen drar slutsatsen att det planerade frihandelsavtalet är förenligt med befintliga skyldigheter och normer på människorättsområdet och inte kommer att ha några negativa effekter på de mänskliga rättigheterna, särskilt i Vietnam. Eller, beroende på resultaten av sin analys, skulle kommissionen kunna överväga lämpliga åtgärder som skulle säkerställa att inga sådana negativa effekter skulle uppstå. Genomförandet av en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter skulle också vara förenligt med kommissionens nuvarande praxis att genomföra konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter och 2012 års handlingsplan, enligt vilken kommissionen ska införliva mänskliga rättigheter i alla konsekvensbedömningar, även när det gäller handelsavtal som har betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser [8].

26. När det gäller kommissionens argument att ett eventuellt krav på att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter inte bör tillämpas retroaktivt och att detta skulle få ”omotiverat betungande och oproportionerliga” effekter noterar ombudsmannen att respekten för de mänskliga rättigheterna inte kan göras till föremål för överväganden av ren bekvämlighet. Som klagandena med rätta påpekade är det avgörande inte vid vilken tidpunkt EU beslutade att systematiskt genomföra konsekvensbedömningar för de mänskliga rättigheterna och huruvida detta var före eller efter det att förhandlingarna om frihandelsavtal med Vietnam inleddes, utan snarare att se till att frihandelsavtalet med Vietnam, som fortfarande håller på att förhandlas fram [9], inte kommer att ha någon negativ inverkan på de mänskliga rättigheterna. Med tanke på vad som står på spel skulle det vara överdrivet formalistiskt att säga att även om det fortfarande är möjligt att genomföra en konsekvensbedömning för de mänskliga rättigheterna av det planerade frihandelsavtalet och att beakta resultaten av konsekvensbedömningen för de mänskliga rättigheterna, bör detta inte göras eftersom förhandlingarna är en uppföljning av Asean-förhandlingarna, som inleddes innan kommissionen systematiskt började genomföra konsekvensbedömningar för de mänskliga rättigheterna och innan rådet antog 2012 års handlingsplan.

27. Under alla omständigheter noterar ombudsmannen att förhandlingarna med Vietnam formellt inleddes den 26 juni 2012, vilket är en dag efter antagandet av den handlingsplan som kräver att kommissionen genomför konsekvensbedömningar för mänskliga rättigheter av EU:s frihandelsavtal med tredjeländer. Ombudsmannen är därför inte övertygad om att kravet på en konsekvensbedömning för de mänskliga rättigheterna i samband med frihandelsavtalet med Vietnam skulle innebära en retroaktiv tillämpning av den strategi som anges i handlingsplanen.

28. Även om förhandlingarna med Vietnam är kopplade till Asean-förhandlingarna är de formellt åtskilda. Kommissionen bestred inte klagandens argument att förhandlingsmandatet senare utvidgades till att omfatta en investeringskomponent och en tvistlösningsmekanism. Dessutom medgav kommissionen att den hade sett över Aseans konsekvensbedömning. Kommissionen kunde därför också ha gjort en konsekvensbedömning av personalfrågor. Av alla dessa skäl anser ombudsmannen att kommissionens argument om retroaktivitet inte kan godtas.

29. Ombudsmannen noterar dessutom att Europaparlamentet, det enda EU-organ som valts direkt av EU-medborgarna, uppmanade kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning för de mänskliga rättigheterna av det planerade frihandelsavtalet med Vietnam.

30. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionens vägran att genomföra en konsekvensbedömning avseende personalfrågor utgör ett administrativt missförhållande. Hon lägger därför fram ett motsvarande förslag till rekommendation nedan, i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.

Utkastet till rekommendation

På grundval av undersökningen av detta klagomål lägger ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation till Europeiska kommissionen:

Med beaktande av ovanstående resultat bör kommissionen utan ytterligare dröjsmål genomföra en konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna i frågan.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 30 juni 2015. Det detaljerade yttrandet skulle kunna bestå av ett godtagande av förslaget till rekommendation och en beskrivning av hur det har genomförts.

Strasbourg den 26 mars 2015

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] Vietnamkommittén för mänskliga rättigheter är en medlemsorganisation i Internationella federationen för mänskliga rättigheter.

[3] Rådets dokument 11855/12 av den 25 juni 2012. I handlingsplanen anges att kommissionen ska ”införliva de mänskliga rättigheterna i alla konsekvensbedömningar”, även när det gäller ”handelsavtal som har betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser”(punkt I/1).

[4] Europaparlamentets resolution av den 17 april 2014 om läget för frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam (2013/2989(RSP)). Se särskilt punkterna 1 och 25. Punkt 25 har följande lydelse:

”Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att så snart som möjligt genomföra en konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna, såsom parlamentet begärde i sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer i internationella handelsavtal, i syfte att säkerställa ”begripliga handelsindikatorer baserade på mänskliga rättigheter och på miljömässiga och sociala normer”, och i linje med rapporten från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat”.

[5] Se punkt 8 i rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete som omfattar alla mänskliga rättigheter.

[6] Mål C-310/04, Spanien mot rådet, REG 2006, s. I-7318, punkterna 133–135.

[7] I artikel 207.1 FEUF föreskrivs följande: ”[...] Den gemensamma handelspolitiken ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.” I artikel 21.3 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Unionen ska respektera de principer och eftersträva de mål som anges i punkterna 1 och 2 vid utvecklingen och genomförandet av de olika områden för unionens yttre åtgärder som omfattas av denna avdelning och femte delen [FEUF ...].” Femte delen i EUF-fördraget omfattar bland annat den gemensamma handelspolitiken.

[8] Punkt I/1.

[9] http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=1242