(Tillverkad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga (1))

Klagomålet

Under 2004 skrev klaganden (en sammanslutning för försvar av det tyska språket) till de nederländska och luxemburgska regeringarna för att be dem att erbjuda de Internetpresentationer som de skulle tillhandahålla när de innehade ordförandeskapet, inte bara på engelska och franska utan även på tyska. Klaganden påpekade att fler EU-medborgare hade tyska som modersmål än något annat språk och att tyska efter de nya medlemsstaternas anslutning skulle komma på andra plats om man lade till antalet EU-medborgare som talar ett språk som modersmål eller som främmande språk. Parlamentet betonade att tyska, vid sidan av engelska, således är det språk som de flesta EU-medborgare förstår. Klaganden hävdade vidare att meddelanden från EU-institutioner som huvudsakligen var riktade till den europeiska allmänheten bör vara tillgängliga för så många EU-medborgare som möjligt. Om antalet språk som användes var begränsat bör detta val enligt klaganden baseras på dessa språks demografiska vikt. Klaganden ansåg därför att det inte var förståeligt varför ordförandeskapet normalt endast använde engelska och franska, utöver språket i det berörda landet, för sina presentationer på internet. Klaganden anser att dess påstående att tyska också borde användas också stöddes av behovet av demokratisk legitimitet i EU.

Både den nederländska och den luxemburgska regeringen avslog klagandens begäran. Den klagandes skrivelse till den nederländska regeringen av den 21 april 2004 besvarades inte förrän den 6 augusti 2004. Skrivelsen till den luxemburgska regeringen av den 2 september 2004 behandlades först den 18 november 2004. De nederländska myndigheterna svarade dessutom på två e-postmeddelanden som klaganden skickat på engelska, även om ett svar på tyska hade begärts.

Den 13 december 2004 lämnade klaganden in ett klagomål mot Europeiska unionens råd till ombudsmannen (ärende 3634/2004/WP). Detta klagomål gällde 1) valet av språk för ordförandeskapets presentationer på internet, 2) det sätt på vilket framställningarna till de nederländska och luxemburgska myndigheterna hade hanterats, och 3) det faktum att de nederländska myndigheterna hade använt engelska i vissa av sina svar.

Den 11 januari 2005 avslog ombudsmannen detta klagomål på grundval av artikel 2.4 i sin stadga, enligt vilken ett klagomål ska föregås av lämpliga föregående kontakter med den berörda institutionen. Ombudsmannen påpekade att han ansåg att det var lämpligt att klaganden först vände sig till rådet.

Den 22 januari 2005 skrev klaganden till rådet för att begära att det skulle se till att ordförandeskapets presentationer på internet också fanns tillgängliga på tyska. Klaganden översände en kopia av ärende 3634/2004/WP och av ombudsmannens beslut om klagomålet till rådet.

I sitt svar av den 4 mars 2005 påpekade rådet att det endast skulle behandla den första av de tre frågor som klaganden tog upp i sitt klagomål till ombudsmannen.

Rådet bekräftade att ordförandeskapet funktionellt sett var en del av rådet. Den hävdade dock att detta inte innebar att ordförandeskapets webbplats omfattades av samma villkor som rådets. Den medlemsstat som innehar ordförandeskapet var ensam ansvarig för den information som offentliggjordes på dess webbplats. Enligt rådet kompletterade ordförandeskapets webbplatser endast den information som gemenskapsinstitutionerna gjorde tillgänglig för medborgarna på alla officiella språk. I detta sammanhang hänvisade rådet till sin egen webbplats och till antalet handlingar som finns tillgängliga på denna. Den hänvisade också till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (2) (nedan kallad förordning 1049/2001) och de möjligheter som den erbjuder.

Rådet noterade att ombudsmannen redan hade haft tillfälle att behandla ordförandeskapets och kommissionens språkpraxis. Ärende 939/99/ME gällde det faktum att kommissionens kalender på webbplatsen Europa endast fanns tillgänglig på franska. Kommissionen hade hävdat att detta dokument endast var avsett för pressen. I sitt beslut av den 14 juni 2000 angav ombudsmannen följande: "Ombudsmannen noterar att det finns elva officiella språk och tolv fördragsspråk i Europeiska unionen. Vissa handlingar måste därför ges in på alla dessa språk. Kommissionen är dock inte skyldig att lägga fram alla handlingar på flera språk när detta inte förefaller nödvändigt för handlingens syfte. Ombudsmannen är inte medveten om att gemenskapslagstiftningens bestämmelser om språkanvändning skulle kunna hindra en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan från att på en webbplats offentliggöra dokument på det språk som de är avfattade på. Även om det är mycket viktigt att kommissionen informerar medborgarna om sitt arbete på alla språk, har kommissionens praxis i detta ärende inte visat på någon underlåtenhet från kommissionens sida att uppfylla denna skyldighet."

År 2001 klagade en italiensk medborgare över att innehållet i det belgiska ordförandeskapets presentation på Internet endast fanns tillgängligt på nederländska, engelska, franska och tyska (ärende 1146/2001/IP). I sitt beslut av den 10 september 2002 ansåg ombudsmannen att unionens institutioner och organ i möjligaste mån bör informera medborgarna på deras egna språk. Han hade dock tillagt att han inte kände till någon regel eller princip som förbjöd dem att offentliggöra information på sina webbplatser på färre än det totala antalet officiella språk.

Rådet hävdade att den relevanta rättsliga ramen inte hade ändrats sedan dessa beslut antogs, men att antalet officiella språk hade ökat till 21, vilket ökade de logistiska problemen när det gäller språkordningen. Det tillade att både parlamentet och de respektive ordförandeskapen gjorde sitt bästa för att se till att medborgarna fick så mycket information och på så många språk som möjligt. Rådet betonade dock att det inte hade något inflytande över valet av de språk på vilka ordförandeskapet erbjöd sin egen information.

Den 1 april 2005 skrev klaganden på nytt till ombudsmannen och bad denne att återuppta handläggningen av klagomålet. Denna skrivelse registrerades därför som ett nytt klagomål (ärende 1487/2005/GG). Klaganden uppmanade ombudsmannen att använda allt sitt inflytande för att övertyga Förenade kungariket, som då innehade ordförandeskapet, om behovet av en tysk version av ordförandeskapets presentation på internet. Rådet uppmanade vidare ombudsmannen att uttala sig för detta behov när det gäller alla kommande ordförandeskap.

Klaganden lade till detaljerade synpunkter på rådets skrivelse av den 4 mars 2005. I dessa synpunkter gjorde sökanden gällande att rådet inte hade styrkt sin ståndpunkt, till exempel genom att hänvisa till en regel med denna innebörd. Klaganden betonade att ordförandeskapet delade de skyldigheter som ålåg rådet, i vilket det ingick. Den noterade också att ombudsmannen hade gjort ytterligare en anmärkning i sitt beslut i ärende 939/99/ME som hade följande lydelse: ”I det aktuella fallet förklarade kommissionen sin praxis med kalenderns karaktär och dess begränsade målgrupp. Även om kommissionens argument inte är orimligt vill ombudsmannen understryka att det som en tjänst till medborgarna och pressen är viktigt att handlingar som riktar sig till personer utanför kommissionen finns tillgängliga på så många språk som möjligt. Det skulle vara till hjälp om sådant material fanns tillgängligt på åtminstone de tre mest talade språken tyska, engelska och franska. Ombudsmannen välkomnar kommissionens planer på att fastställa en mer långsiktig tidsplan på flera språk."

Klaganden hävdade också att ombudsmannens beslut i ärende 1146/2001/IP inte föreföll vara relevant i detta ärende, eftersom klaganden i det ärendet hade begärt att alla officiella språk skulle användas, medan klagandens argument var att om antalet språk skulle begränsas skulle detta inte göras till nackdel för tyska. Klaganden anser att de logistiska problem på grund av utvidgningen som rådet hade hänvisat till endast kunde motivera en begränsning av de språk som används för ordförandeskapets internetpresentationer, men inte ett orättvist urval av dessa språk.

Klaganden hävdade att rådets ståndpunkt inte var förenlig med förordning (EG) nr 1049/2001. I detta sammanhang hävdade klaganden att ordförandeskapets handlingar var rådshandlingar i den mening som avses i den förordningen och att termen ”handling” även omfattade material som offentliggjorts på webbplatser.

Klaganden hävdade således att rådets underlåtenhet att se till att ordförandeskapets internetpresentationer också gjordes tillgängliga på tyska utgjorde ett administrativt missförhållande. Det hävdade att rådet borde se till att ordförandeskapets presentationer på internet hädanefter också gjordes tillgängliga på tyska.

Frågeställningen

Rådets yttrande

I sitt yttrande framförde rådet följande synpunkter:

Klagomålet i) gällde att rådets ordförandeskaps webbplats inte respekterade flerspråkigheten och ii) verkade också påstå att rådets egen webbplats inte gav tillräcklig tillgång till det tyska språket.

I artikel 203 i EG-fördraget föreskrivs att "ordförandeposten skall innehas växelvis av varje medlemsstat i rådet för en tid av sex månader i den ordning som rådet enhälligt beslutar" (min kursivering).

Ordförandeskapets webbplats organiserades och drevs av det berörda ministeriet i den berörda medlemsstaten. Detta framgår tydligt av webbplatserna själva. Syftet med sådana webbplatser var inte att ersätta rådets webbplats och register över handlingar, utan att komplettera dem. De gav praktisk information om aktiviteter som är unika för varje ordförandeskap, t.ex. informella möten, kulturevenemang och andra aktiviteter och initiativ från ordförandeskapet.

Det var riktigt att ordförandeskapets handlingar räknades som rådshandlingar vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001. Detta var dock en helt separat fråga, som inte på något sätt innebar att ordförandeskapets webbplats stod under rådets kontroll.

Klaganden hävdade att det inte fanns något i rådets arbetsordning som styrkte uppfattningen att ordförandeskapet ensamt ansvarade för informationen på sin webbplats. Detta vände dock saker och ting: Rådet hade helt enkelt ingen befogenhet att ålägga en medlemsstat att organisera sina webbplatser på ett visst sätt. Av detta följer att det, oberoende av den materiella frågan huruvida ordförandeskapets webbplats borde innehålla information på tyska (en fråga om medlemsstaternas lagstiftning och praxis som ska avgöras av de berörda nationella institutionerna), inte kunde föreligga något administrativt missförhållande från rådets sida, eftersom denna institution inte hade något ansvar för ordförandeskapets webbplats.

När det gäller rådet självt fanns dess egen webbplats tillgänglig på tyska och på alla andra officiella språk. Vissa dokument på denna webbplats som var avsedda för journalister tillhandahölls dock inte på alla officiella språk. Ombudsmannen hade godtagit att det inte fanns någon skyldighet för institutionen att lägga fram alla handlingar på flera språk när detta inte föreföll nödvändigt för den berörda handlingens syfte.

Av dessa skäl var klagomålet ogrundat.

Klagandenas synpunkter

I sina synpunkter framförde klaganden följande synpunkter:

Rådets yttrande innehöll inga argument som ifrågasatte huruvida klagomålet var rimligt. Klagomålet bibehölls således i sin helhet, med hänvisning till både ärende 3634/2004/WP och ärende 1487/2005/GG.

Rådets yttrande innehöll vissa faktiska felaktigheter.

Hänvisningen i yttrandet till "rådets egen webbplats" var vilseledande. Ordförandeskapets webbplats var rådets webbplats. Detta följde av det faktum (som hade erkänts av rådet) att ordförandeskapet var en del av rådet. Klagomålet avsåg således den olämpliga hanteringen av språkfrågan på rådets båda webbplatser.

Ordförandeskapet kan inte vara en del av rådet utan att vara ansvarigt inför rådet.

Innehållet på ordförandeskapets webbplats kompletterade inte bara rådets webbplats, utan gick långt utöver innehållet på den senare.

Rådet erkände att ordförandeskapets handlingar var rådets handlingar i den mening som avses i förordning (EG) nr 1049/2001. Eftersom innehållet på ordförandeskapets webbplats var dokument i den mening som avses i artikel 3 lit. a) i den förordningen och därmed i rådets handlingar skulle rådets ståndpunkt innebära att rådet inte hade kontroll över sina egna handlingar. Detta skulle vara en uppenbart absurd situation.

Förevarande mål rörde inte en medlemsstat och dess (det vill säga nationella) webbplatser, utan de webbplatser som inrättats av en medlemsstat i dess egenskap av ordförandeland. Medlemsstatens lagstiftning och praxis kan endast vara relevant när det gäller verksamhet som inte är kopplad till ordförandeskapet.

Rådets påstående att dess egen webbplats fanns tillgänglig på tyska motsägs av ett stort antal exempel på handlingar som endast fanns tillgängliga på engelska eller franska (3). Ombudsmannen bör när det gäller denna webbplats försöka se till att det tyska språket behandlas på samma sätt som engelska och franska.

Rådets argument att det inte kunde påverka sitt ordförandeskap, det vill säga en del av sig självt, föreföll meningslöst. Det trotsade alla rimliga överväganden om att rådet inte skulle kunna behandla t.ex. en begäran eller en rekommendation till sitt eget ordförandeskap.

Enligt artikel 195 i EG-fördraget skall ombudsmannens ämbetsområde omfatta alla gemenskapens institutioner och organ, med undantag av domstolen och förstainstansrätten. Bortsett från detta undantag bör det inte finnas något område som inte kan bli föremål för ett klagomål. Det måste därför vara möjligt att klaga på ordförandeskapet, antingen genom ett klagomål mot rådet eller direkt mot ordförandeskapet. Med tanke på att den första vägen tycktes blockeras av rådets envisa vägran bör ombudsmannen nu vända sig direkt till ordförandeskapet.

Ombudsmannens ansträngningar för att uppnå en vänskaplig lösning

Efter noggrant övervägande av yttrandet och iakttagelserna var ombudsmannen inte övertygad om att rådet hade besvarat klagomålet på ett tillfredsställande sätt.

I sina synpunkter bad klaganden ombudsmannen att undersöka ytterligare frågor som går utöver omfattningen av den undersökning som hittills genomförts. Ombudsmannen ansåg att det inte var tillrådligt att göra detta, eftersom en utvidgning av omfattningen av denna undersökning oundvikligen skulle försena granskningen av den fråga som tycktes vara viktigast för klaganden (dvs. valet av språk för ordförandeskapets webbplatser). Han informerade dock den klagande om att det stod honom fritt att lämna in ett nytt klagomål om dessa frågor till ombudsmannen.

Förslag till en vänskaplig lösning

Enligt artikel 3.5 i ombudsmannens stadga ska ombudsmannen i möjligaste mån försöka finna en lösning tillsammans med den berörda institutionen för att undanröja det administrativa missförhållandet och tillfredsställa den klagande.

Ombudsmannen lade därför fram följande förslag till vänskaplig förlikning för rådet:

Rådet skulle kunna beakta den klagandes begäran om att ordförandeskapens presentationer på internet också skulle göras tillgängliga på tyska.

Detta förslag grundades på följande preliminära slutsatser:

1 I sin skrivelse till klaganden av den 4 mars 2005 uppgav rådet att det var ostridigt att ordförandeskapet funktionellt sett var en del av rådet. Om ordförandeskapet är en del av rådet följer emellertid att det omfattas av samma skyldigheter som rådet, såvida det inte finns särskilda skäl till att dessa skyldigheter inte bör tillämpas på ordförandeskapet.

2 Som ombudsmannen redan har påpekat i ett tidigare fall är det viktigt att handlingar som riktar sig till personer utanför gemenskapsinstitutionerna finns tillgängliga på så många språk som möjligt. Ett av de viktigaste sätten att ge information till allmänheten i modern tid är internet. Det är därför särskilt viktigt att se till att de offentliga webbplatser som inrättats av gemenskapens institutioner och organ är tillgängliga för medborgarna på så många språk som möjligt.

3 Med tanke på att ordförandeskapet är en del av rådet anser ombudsmannen att samma normer i princip bör gälla för alla offentliga webbplatser som förvaltas av ordförandeskapet.

4 Det står naturligtvis medlemsstaterna fritt att skapa vilka webbplatser de vill, med förbehåll endast för de begränsningar som kan uppkomma enligt nationell lagstiftning. De webbplatser som berörs av detta ärende är dock tydligt markerade och avsedda att fungera som "ordförandeskapets" webbplatser. På dessa webbplatser finns information om ordförandeskapets arbete, i den egenskap som det tilldelats genom gemenskapslagstiftningen. Ombudsmannen anser därför att dessa webbplatser inte kan betraktas som "nationella" webbplatser som ligger utanför gemenskapsrättens räckvidd. Det är viktigt att understryka att förevarande mål inte rör innehållet på dessa webbplatser, det vill säga frågan om vilken information ordförandeskapet tillhandahåller, utan presentationen av denna information, det vill säga frågan om huruvida informationen bör göras tillgänglig på vissa språk.

5 Även om ordförandeskapets webbplatser endast innehöll ytterligare information utöver den som fanns tillgänglig på rådets egen webbplats, skulle denna information ändå vara av intresse för allmänheten och bör därför göras tillgänglig så brett och så bra som möjligt.

6 Ombudsmannen är inte övertygad av rådets argument att det inte har någon befogenhet att ålägga en medlemsstat att organisera sina webbplatser på ett visst sätt och att det inte bär något ansvar för dessa webbplatser. När en medlemsstat tillhandahåller en webbplats i egenskap av sittande ordförande för rådet agerar den som en del av rådet. Ombudsmannen håller med om att det i första hand är den berörda medlemsstaten som ska besluta om det innehåll som den vill tillhandahålla på en sådan webbplats. Ombudsmannen känner dock inte till någon regel eller princip som skulle kunna hindra rådet från att diskutera och komma överens om formella aspekter av dessa internetpresentationer i syfte att göra den information som tillhandahålls på detta sätt så allmänt tillgänglig som möjligt, till exempel genom att diskutera och fastställa vilka språk som bör användas för dessa webbplatser.

7 Ombudsmannen anser att om antalet språk för presentationen av ordförandeskapets webbplatser ska begränsas måste valet av de språk som ska användas grundas på objektiva och rimliga överväganden. Klaganden har lagt fram tungt vägande argument för att fastställa sin åsikt att tyska efter utvidgningen 2004 har blivit det näst mest använda språket i EU. Klaganden anser därför att ordförandeskapets webbplatser bör göras tillgängliga även på tyska. Mot bakgrund av dessa argument anser ombudsmannen att valet av språk för ordförandeskapets webbplatser verkligen bör omprövas.

8 Ombudsmannen noterar dock att rådet hittills har avstått från att ta ställning till klagandens argument i sak.

9 Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen den preliminära slutsatsen att rådets underlåtenhet att i sak pröva klagandens begäran om att ordförandeskapets webbplatser också skulle erbjudas på tyska skulle kunna utgöra ett administrativt missförhållande.

Rådets yttrande

I sitt yttrande framförde rådet följande synpunkter:

Det kan endast föreligga administrativa missförhållanden från rådets sida om rådet har tillämpat en befintlig EU-regel på ett felaktigt sätt. Detta kunde inte vara fallet när rådet inte var ansvarigt för den påtalade åtgärden.

Ombudsmannens resonemang var felaktigt. I artikel 203 i EG-fördraget föreskrevs att medlemsstaterna skulle turas om att inneha ordförandeskapet. Detta innebar uppenbarligen inte att medlemsstaten i fråga blev en del av rådet mer än någon annan medlemsstat. Det innebar endast att denna medlemsstat (som sådan, inte som medlem av rådet) hade till uppgift att leda rådets möten och den verksamhet som detta medförde.

Under de senaste årtiondena har traditionen utvecklats att de medlemsstater som innehar ordförandeskapet använde denna period för att främja sig själva och organisera annan verksamhet som kan ha eller inte kan ha anknytning till rådets arbete. Som ett exempel anordnade många medlemsstater kulturella aktiviteter när de innehade ordförandeskapet. Ansvaret för sådan verksamhet och information som rör den låg kvar hos medlemsstaten som sådan (som innehar ordförandeskapet). De kan uppenbarligen inte betraktas som rådets verksamhet.

På samma sätt har de webbplatser som drivs av den medlemsstaten och/eller dess nationella ministerier inrättats, finansierats och förvaltats under ansvar av medlemsstaten som sådan (som innehar ordförandeskapet). De varken finansieras eller förvaltas av rådet. Som rådet redan hade noterat klargjordes detta faktiskt av de ansvarsfriskrivningar som finns på dessa webbplatser.

Ombudsmannen hade i sitt förslag till vänskaplig förlikning förklarat att han inte kände till någon regel eller princip som kunde hindra rådet från att diskutera eller enas om formella aspekter av dessa webbplatser. Detta skulle inte kunna vara en rättslig iakttagelse, eftersom det skulle upphäva en grundläggande princip i unionsrätten. Enligt artikel 7.1 i EG-fördraget skall "[v]arje institution handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag". Det fanns ingen regel som skulle göra det möjligt för rådet att besluta om de språkregler som tillämpas av en viss medlemsstat. Ombudsmannen hade inte heller identifierat några sådana. Rådets arbetsordning innehöll förvisso inga sådana regler.

Sammanfattningsvis innebar det faktum att dessa webbplatser kallades "ordförandeskapets webbplatser" inte på något sätt att de stod under rådets tillsyn. Webbplatserna förvaltades inte av ordförandeskapet utan, i enlighet med artikel 203 i EG-fördraget, av den medlemsstat som innehar ordförandeskapet. Det fanns ingen rättslig grund som gjorde det möjligt för rådet att kräva att medlemsstaterna skulle tillämpa en viss språkordning.

Rådet avslutade med att säga att det därför inte kunde behandla ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning eller ta ställning i sakfrågan som föll utanför dess ansvarsområde.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

Ombudsmannens bedömning

På grundval av rådets yttrande och klagandens synpunkter på detta drog ombudsmannen slutsatsen att ingen vänskaplig förlikning kunde nås.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Detta klagomål är en uppföljning av ett tidigare klagomål (ärende 3634/2004/WP) som hade avslagits av ombudsmannen på grund av att lämpliga tidigare kontakter med rådet inte hade gjorts. Ärende 3634/2004/WP hade omfattat tre frågor, nämligen 1) valet av språk för ordförandeskapets presentationer på internet, 2) det sätt på vilket framställningarna till de nederländska och luxemburgska myndigheterna hade hanterats och 3) det faktum att de nederländska myndigheterna hade använt engelska i vissa av sina svar. Klaganden (en sammanslutning för försvar av det tyska språket) skrev sedan till rådet. I sitt svar behandlade rådet endast frågan om val av språk för ordförandeskapets presentationer på internet. Klaganden förnyade därefter sitt klagomål till ombudsmannen och betonade skälen till att den ansåg att ordförandeskapets webbplatser också borde erbjudas på tyska.

1.2 Ombudsmannen antog därför att det nya klagomålet var begränsat till frågan om val av språk för ordförandeskapets presentationer på internet. Klaganden, som informerades om omfattningen av den undersökning som ombudsmannen hade inlett, gjorde inga invändningar.

1.3 I sitt yttrande ansåg rådet att klagomålet även kunde beröra dess egen webbplats och framförde några synpunkter i denna fråga.

1.4 I sitt yttrande invände klaganden mot rådets påstående att dess egen webbplats i sin helhet var tillgänglig på tyska och bad ombudsmannen att försöka se till att det tyska språket behandlades på samma sätt som engelska och franska när det gäller denna webbplats. Klaganden informerade vidare ombudsmannen om att den ville vidhålla sitt klagomål i sin helhet. Eftersom klaganden hänvisade till ärende 3634/2004/WP i detta sammanhang verkade det som om klaganden ville att ombudsmannen också skulle undersöka de två frågor som hade tagits upp i klagomålet men som inte hade inkluderats i denna undersökning.

1.5 I sitt förslag till vänskaplig förlikning (se punkt 2.4 nedan) ansåg ombudsmannen att det inte skulle vara tillrådligt att utvidga omfattningen av denna undersökning till att omfatta klagandens ytterligare påståenden, eftersom detta oundvikligen skulle försena granskningen av den fråga som tycktes vara viktigast för klaganden (dvs. valet av språk för ordförandeskapets webbplatser). Han ansåg därför att dessa ytterligare frågor inte borde behandlas i denna utredning. Ombudsmannen informerade klaganden om att det uppenbarligen stod honom fritt att inge ett nytt klagomål om dessa frågor till ombudsmannen. Klaganden invände inte mot ombudsmannens tillvägagångssätt.

2 När det gäller valet av språk för ordförandeskapets webbplatser

2.1 Den klagande hävdar att rådets underlåtenhet att se till att ordförandeskapets presentationer på internet också görs tillgängliga på tyska utgör ett administrativt missförhållande. Sökanden har gjort gällande att rådet bör se till att ordförandeskapets presentationer på internet hädanefter också görs tillgängliga på tyska.

2.2 I sitt yttrande hävdade rådet i huvudsak att det, oberoende av den väsentliga frågan om huruvida ordförandeskapets webbplats borde innehålla information på tyska (vilket enligt rådet var en fråga om medlemsstaternas lagstiftning och praxis som skulle beslutas av de berörda nationella institutionerna), inte kunde föreligga något administrativt missförhållande från rådets sida, eftersom denna institution inte hade något ansvar för ordförandeskapets webbplats.

2.3 I sina synpunkter på yttrandet betonade klaganden att ordförandeskapet var en del av rådet och att det senare därför måste ansvara för det förra. Klaganden tillade att den trotsade alla rimliga överväganden om att rådet inte skulle kunna behandla t.ex. en begäran eller en rekommendation till sitt eget ordförandeskap.

2.4 Den 20 oktober 2005 förelade ombudsmannen rådet ett förslag till vänskaplig förlikning och uppmanade rådet att överväga klagandens begäran om att ordförandeskapets presentationer på Internet också skulle göras tillgängliga på tyska.

2.5 I sitt svar hävdade rådet att det endast kunde föreligga administrativa missförhållanden om det tillämpade en befintlig EU-regel på ett felaktigt sätt. Rådet anser att så inte var fallet, eftersom det inte var ansvarigt för den situation som klagomålet gällde. Rådet insisterade på att de webbplatser som drivs av den medlemsstat som innehar ordförandeskapet inrättas, finansieras och förvaltas under den medlemsstatens ansvar som sådan. De varken finansieras eller förvaltas av rådet. Rådet noterade att ombudsmannen hade uppgett att han inte kände till någon regel eller princip som kunde hindra rådet från att diskutera eller enas om formella aspekter av dessa webbplatser. Rådet anser dock att detta inte kan vara en rättslig iakttagelse, eftersom det skulle upphäva en grundläggande princip i EU-rätten. Enligt artikel 7.1 i EG-fördraget skall "[v]arje institution handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag". Rådet hävdade att det inte fanns någon regel som skulle göra det möjligt för den att handla i enlighet med de språkregler som tillämpas av en viss medlemsstat.

2.6 I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

2.7 Ombudsmannen anser att parternas inlagor i detta ärende gör det nödvändigt att ta upp tre olika frågor, nämligen 1) de omständigheter under vilka administrativa missförhållanden kan konstateras, 2) huruvida rådet under några omständigheter kan hållas ansvarigt för de webbplatser som upprätthålls av dess ordförandeskap och 3) huruvida valet av språk för dessa webbplatser är förenligt med principerna om god förvaltning.

2.8 När det gäller den första frågan noterar ombudsmannen att rådet hävdar att administrativa missförhållanden endast kan konstateras om det har tillämpat en befintlig regel på ett felaktigt sätt. Denna tolkning är dock alltför snäv och gör inte rättvisa åt begreppet "administrativa missförhållanden" i artikel 195 i EG-fördraget. Ombudsmannen anser att administrativa missförhållanden uppstår när ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med en regel eller princip som är bindande för det (4). Denna definition har godkänts av Europaparlamentet (5). I motsats till vad rådet antar kan administrativa missförhållanden således inte bara konstateras i fall där en regel har överträtts.

2.9 När det gäller den andra frågan bör det noteras att det i artikel 203 i EG-fördraget föreskrivs att "ordförandeposten skall innehas växelvis av varje medlemsstat i rådet för en tid av sex månader i den ordning som rådet enhälligt beslutar". Som rådet med rätta påpekade i sitt yttrande om ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning innebär detta inte att medlemsstaten som sådan blir en del av rådet. När en medlemsstat innehar ordförandeskapet innebär det att denna medlemsstat under en begränsad tid har ordförandeskapet i rådet. I detta avseende är dock ordförandeskapet helt klart en del av rådet. Ombudsmannen noterar att rådet självt i sin skrivelse till klaganden av den 4 mars 2005 uppgav att det var ostridigt att ordförandeskapet funktionellt sett var en del av rådet.

2.10 Ombudsmannen anser att ordförandeskapet, som funktionellt sett är en del av rådet, bör omfattas av samma skyldigheter som rådet, såvida det inte finns särskilda skäl till att dessa skyldigheter inte bör tillämpas på ordförandeskapet.

2.11 Det är uppenbart att denna slutsats endast gäller i den mån den berörda medlemsstaten agerar i egenskap av rådets ordförande. Som rådet med rätta påpekade i sitt yttrande om ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning innebär det faktum att en medlemsstat som innehar ordförandeskapet organiserar kulturella aktiviteter under sin ordförandeskapsperiod inte att dessa aktiviteter kan betraktas som rådets aktiviteter. Sådan verksamhet förblir i själva verket medlemsstatens ansvar.

2.12 Ombudsmannen anser dock att en annan slutsats är motiverad när det gäller de webbplatser som upprätthålls av ordförandeskapet.

2.13 Rådet anser att frågan om vilka språk som bör användas på ordförandeskapets webbplatser ska avgöras enligt lag och praxis i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet. Enligt rådet är ordförandeskapet ensamt ansvarigt för den information som offentliggörs på dessa webbplatser.

2.14 Det står naturligtvis medlemsstaterna fritt att skapa vilka webbplatser de vill, med förbehåll endast för de begränsningar som kan uppkomma enligt nationell lagstiftning. Det ska emellertid påpekas att de webbplatser som berörs av förevarande mål är tydligt markerade och avsedda att fungera som ordförandeskapets webbplatser. På dessa webbplatser finns information om ordförandeskapets arbete, i den egenskap som det tilldelats genom gemenskapslagstiftningen. Ombudsmannen anser därför att dessa webbplatser inte kan betraktas som "nationella" webbplatser som ligger utanför gemenskapsrättens räckvidd. Detta gäller särskilt med tanke på den vikt som rådet själv tillmäter ordförandeskapets arbete. På sin egen webbplats (http://www.consilium.europa.eu) gör rådet följande uttalande under rubriken "Ordförandeskapets webbplatser": "Rådets ordförandeskap spelar en viktig roll i organisationen av institutionens arbete, särskilt som drivkraft i lagstiftningsprocessen och den politiska beslutsprocessen. Den måste organisera och leda alla möten och utarbeta kompromisser som kan lösa svårigheter.”

2.15 Det faktum att dessa webbplatser underhålls av myndigheterna i den berörda medlemsstaten och att de innehåller uttryckliga hänvisningar till detta påverkar inte ovanstående slutsats. Eftersom det i artikel 203 i EG-fördraget föreskrivs att enskilda medlemsstater i sin tur ska inneha ordförandeskapet, förefaller det naturligt att ordförandeskapets webbplatser upprätthålls av myndigheterna i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet. Ombudsmannen anser inte heller att det är relevant att kostnaderna för dessa webbplatser verkar bäras av den berörda medlemsstaten. Detta faktum skulle inte visa att den berörda verksamheten inte kan betraktas som en verksamhet som bedrivs av ordförandeskapet i dess egenskap av en del av rådet. Det finns dessutom inget som tyder på att dessa kostnader nödvändigtvis måste bäras av de enskilda medlemsstaterna. Med tanke på att ordförandeskapet funktionellt sett är en del av rådet förefaller det inte uteslutet att hävda att kostnaderna för de relevanta webbplatserna skulle kunna belasta gemenskapens budget.

2.16 Rådets huvudargument tycks vara att det anser att det inte har någon befogenhet att ålägga en medlemsstat som innehar ordförandeskapet att organisera sina webbplatser på ett visst sätt och att det därför inte bär något ansvar för dessa webbplatser. I sitt yttrande över ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning hävdade rådet till och med att den motsatta uppfattningen skulle upphäva en grundläggande princip i EU-rätten, nämligen den som anges i artikel 7.1 i EG-fördraget, enligt vilken "varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den tilldelas genom detta fördrag".

2.17 Ombudsmannen är fortfarande inte övertygad av detta argument. När en medlemsstat tillhandahåller en webbplats i egenskap av sittande ordförande agerar den som en del av rådet. Eftersom den fråga som tas upp i förevarande klagomål således rör förhållandet mellan rådet och dess ordförandeskap, det vill säga en del av samma råd, kan ombudsmannen inte se hur den ståndpunkt som han intagit skulle kunna strida mot den princip som anges i artikel 7.1 i EG-fördraget. Ombudsmannen håller med om att det i första hand är den medlemsstat som innehar ordförandeskapet som ska besluta om innehållet på en sådan webbplats. Ombudsmannen känner dock inte till någon regel eller princip som skulle kunna hindra rådet från att diskutera och komma överens om formella aspekter av dessa internetpresentationer i syfte att göra den information som tillhandahålls på detta sätt så allmänt tillgänglig som möjligt, till exempel genom att diskutera och fastställa vilka språk som bör användas för dessa webbplatser. Med tanke på att artikel 203 i EG-fördraget föreskriver ett roterande ordförandeskap (bland alla medlemsstater) skulle sådana formella aspekter inte bara beröra en viss medlemsstat utan skulle vara relevanta för dem alla.

2.18 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen fortfarande att rådet i princip kan hållas ansvarigt för de webbplatser som förvaltas av dess ordförandeskap.

2.19 När det gäller den tredje av de ovannämnda frågorna bör det noteras att ombudsmannen redan har haft tillfälle att behandla frågan om val av språk när det gäller information som offentliggörs av gemenskapens institutioner och organ.

2.20 I sitt beslut av den 14 juni 2000 i ärende 939/99/ME (6) betonade ombudsmannen att det är viktigt att handlingar som riktar sig till personer utanför gemenskapsinstitutionerna finns tillgängliga på så många språk som möjligt. Ett av de viktigaste sätten att ge information till allmänheten i modern tid är internet. Ombudsmannen anser därför att det är särskilt viktigt att se till att de offentliga webbplatser som inrättats av gemenskapens institutioner och organ är tillgängliga för medborgarna på så många språk som möjligt.

2.21 I sitt yttrande hävdade rådet att ordförandeskapets webbplatser inte syftar till att ersätta rådets webbplats, som finns tillgänglig på alla gemenskapsspråk, och registret över handlingar, utan till att komplettera dem. Rådet tycks således ha velat påstå att det inte fanns något behov av att pröva den sakfråga som klaganden tagit upp.

2.22 Efter att ha besökt några av de relevanta webbplatserna anser ombudsmannen att klagandens argument att dessa webbplatser inte bara kompletterar rådets webbplats, utan går långt utöver innehållet i den senare, inte förefaller vara utan förtjänst. Rådet noterade självt i sitt yttrande att dessa webbplatser ger praktisk information om verksamhet som är unik för varje halvår av ordförandeskapet, t.ex. informella möten, kulturevenemang och annan verksamhet och andra initiativ från ordförandeskapet. Sådan information finns inte nödvändigtvis tillgänglig på rådets egen webbplats. Även om ordförandeskapets webbplatser endast innehöll ytterligare information skulle denna information ändå vara av intresse för allmänheten och bör därför göras tillgänglig så brett och så bra som möjligt.

Med tanke på den viktiga roll som ordförandeskapet spelar förefaller det desto viktigare att se till att den information som offentliggörs på dess webbplatser är tillgänglig för så många medborgare som möjligt. Det bör än en gång understrykas att förevarande mål inte rör innehållet på dessa webbplatser, det vill säga frågan om vilken information ordförandeskapet tillhandahåller, utan presentationen av denna information, det vill säga frågan om huruvida informationen bör göras tillgänglig på vissa språk.

2.23 I sitt beslut av den 10 september 2002 i ärende 1146/2001/IP (7) ansåg ombudsmannen att EU:s institutioner och organ i möjligaste mån bör informera medborgarna på deras egna språk. Ombudsmannen tillade dock att han inte kände till "någon regel eller princip som förbjuder dem att offentliggöra information på sina webbplatser på färre än det totala antalet officiella språk". Särskilt med tanke på att antalet officiella språk i EU nu har ökat till 20 kan det finnas legitima skäl att begränsa antalet språk på vilka de webbplatser som tillhandahålls av ordförandeskapet erbjuds allmänheten.

2.24 Ombudsmannen anser dock att om antalet språk för presentationen av ordförandeskapets webbplatser ska begränsas måste valet av språk baseras på objektiva och rimliga överväganden. Det bör noteras att domstolen i sin dom i mål C-361/01 P, Kik mot harmoniseringsbyrån (som gällde de språk som skulle användas i förfaranden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden), påpekade att även om den relevanta förordningen behandlade gemenskapens officiella språk olika, är rådets val att "begränsa språken till de språk som är mest kända i Europeiska gemenskapen lämpligt och proportionerligt."(8) Klaganden har lagt fram vad som förefaller vara tungt vägande argument för att fastställa sin ståndpunkt att tyska efter utvidgningen 2004 har blivit det näst mest använda språket i EU. Klaganden anser därför att ordförandeskapets webbplatser bör göras tillgängliga även på tyska. Mot bakgrund av dessa argument anser ombudsmannen att valet av språk för ordförandeskapets webbplatser verkligen bör omprövas.

2.25 Ombudsmannen noterar dock att rådet hittills har avstått från att ta ställning till klagandens argument i sak.

2.26 Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att rådets underlåtenhet att i sak pröva klagandens begäran om att ordförandeskapets webbplatser också skulle erbjudas på tyska utgör ett administrativt missförhållande.

3 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående lägger ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation till rådet i enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga:

Utkastet till rekommendation

Rådet bör beakta den klagandes begäran om att ordförandeskapens internetpresentationer också ska göras tillgängliga på tyska.

Rådet och klaganden kommer att informeras om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga skall rådet avge ett detaljerat yttrande senast den 30 juni 2006. Det detaljerade yttrandet kan bestå av ett godtagande av ombudsmannens beslut och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra förslaget till rekommendation.

Strasbourg den 14 mars 2006

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EGT L 113, 1994, s. 15).

(2) EGT L 145, 2001, s. 43.

(3) Klaganden bifogade en förteckning över dessa handlingar.

(4) Se årsrapporten för 1997, s. 22.

(5) Se årsrapporten för 1998, s. 17.

(6) Tillgänglig på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).

(7) Tillgänglig på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).

(8) Mål C-361/01 P, Kik mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden, REG 2003, s. I-8283, punkt 94.