(Tillverkad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.(1))

Klagomålet

I maj 2002 klagade L i eget och ett femtiotal andra föräldrars namn vid Europaskolorna i Bryssel över tilldelningen av platser vid skolorna för läsåret 2002-2003, de efterföljande överklagandena och mekanismerna för samordning mellan skolorna.

Sammanfattningsvis gjorde klagandena följande påpekanden:

De platser som fanns tillgängliga i den nya primärsektionen i Ixelles tilldelades elever som för närvarande deltog i de två befintliga primärsektionerna på grundval av två olika uppsättningar kriterier, som fastställdes och tillämpades ensidigt och utan insyn av ursprungsskolan. Över 200 överklaganden har lämnats in, varav vissa fortfarande inte hade behandlats vid tidpunkten för klagomålet.

Mekanismerna för samordning mellan skolorna i Bryssel är helt otillräckliga även för grundläggande uppgifter som att harmonisera helgdagar och lediga dagar mellan de tre skolorna.

Skolornas agerande i denna fråga strider mot de grundläggande principerna för god förvaltningssed och strider därför mot artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det föreligger också ett brott mot artikel 24.2 i stadgan, där det anges att ”vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, måste barnets bästa komma i främsta rummet”. Det första kriteriet för fördelning av barn mellan skolor var de tre skolornas kapacitet, som hade fastställts i förväg, utan hänsyn till barnens behov eller föräldrarnas önskemål.

De klagande kontaktade kommissionen, som är ledamot i bankens råd och som har till uppgift att skydda sina anställdas rättigheter och intressen. De klagande har aldrig fått ett fullständigt svar eller en fullständig förklaring från Europaskolornas, styrelsens eller Europeiska kommissionens ledning.

De klagande fruktar ytterligare kaos när en fjärde Europaskola i Bryssel inrättas i framtiden.

Sammanfattningsvis hävdar de klagande att Europaskolornas åtgärder strider mot artiklarna 24.2 och 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och att samordningsmekanismerna mellan skolorna är otillräckliga.

Klagandena ber ombudsmannen att göra allt som står i hans makt för att se till att

• en lösning snabbt hittas som respekterar de berörda barnens bästa,
• frågan utreds fullt ut på högsta nivå,
• Det görs en omfattande översyn av Europaskolornas förvaltning för att se till att de i framtiden fungerar enligt samma normer för god förvaltning och god förvaltningssed som gäller för andra EU-institutioner och att, i enlighet med artikel 24.2 i stadgan, barnens bästa kommer i främsta rummet i alla åtgärder som påverkar dem.
• Alla överklaganden godtas även om denna lösning skulle kräva att vissa klasser delas upp i två.
• Det görs en översyn av resursfördelningen mellan skolorna.
• Ett tydligt och öppet system för fördelning av barn mellan skolorna inrättas för att undvika framtida överföring av barn under liknande förhållanden.

Frågeställningen

Ombudsmannen har konsekvent ansett att Europaskolorna inte är en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan. Ombudsmannen informerade därför klaganden om att han inte kunde vända sig direkt till Europaskolorna om klagomålet.

Ombudsmannen anser dock också att kommissionen har ett visst ansvar för Europaskolornas verksamhet eftersom den är representerad i styrelsen och i stor utsträckning bidrar till finansieringen av dessa. Ombudsmannen anser att kommissionens ansvar inte omfattar frågor som rör den interna förvaltningen av skolorna.

På grundval av detta bad ombudsmannen kommissionen om ett yttrande över klagomålet.

Kommissionens yttrande

Sammanfattningsvis framförde kommissionen i sitt yttrande följande synpunkter:

Omfördelningen av ett visst antal elever mellan Europaskolorna i Bryssel var en oundviklig följd av två faktorer. Dels styrelsens beslut att öppna den tredje skolan i Ixelles för att avlasta Uccle- och Woluwe-skolorna, som då var särskilt övertecknade, dels behovet av att tillfälligt flytta ett antal elever från Uccle-skolan till Woluwe-skolan till följd av omfattande reparations- och återuppbyggnadsarbeten.

När styrelsen beslutade om omfördelningen av språksektionerna mellan de tre skolorna försökte den se till att den dubbla principen om geografisk balans och rationellt resursutnyttjande respekterades. Inte vid något tillfälle krävde chefernas beslut omfördelning av elever under terminen.

För att bättre hantera dessa rörelser inrättade styrelsens företrädare en samordnad ledningsgrupp för de tre skolorna i Bryssel, där cheferna, lärarkåren och föräldraföreningarna var representerade.

Enligt de uppgifter som lämnats till kommissionen prioriterades föräldrarnas val, men de begränsningar som skolorganisationens struktur medförde och behovet av att utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt gjorde det omöjligt att uppfylla alla familjers förväntningar och krav. Enligt skolan skulle det ha varit svårt att motivera uppdelning av sektioner eller klasser i en skola när motsvarande sektioner och klasser i en annan skola var praktiskt taget tomma.

Skolorna hävdar att de i sin bedömning av enskilda fall tillämpade kriterierna för närvaro av syskon, geografisk närhet till familjehemmet och skapandet av balanserade klasser i de tre skolorna. Chefernas beslut om var eleverna skulle placeras baserades på den information som föräldrarna lämnat till skolan om syskons skolgång och var familjens hem är beläget.

Kommissionen är medveten om att ett betydande antal klagomål har lämnats in. Dessa klagomål har handlagts individuellt av kommittéer inom varje skola som består av styrelseledamöter och föräldrarepresentanter. Ett stort antal av klagomålen bifölls.

Som svar på klagandenas begäran gjorde kommissionen följande påpekanden:

1 Det förfarande som tillämpades och de kriterier som skolorna använde för att överföra elever, tillsammans med möjligheten att överklaga, tyder på att elevernas bästa var ett primärt övervägande som i möjligaste mån beaktades.

2 Vid sitt möte den 21-23 maj 2002 granskade styrelsen den rapport som utarbetats av dess företrädare om fördelningen av elever från förskole-, grundskole- och gymnasieskolor mellan skolorna i Bryssel I, II och III. Kommissionen har inte uppmärksammats på några oegentligheter i detta avseende.

3 Principerna i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 24.2 och 41, gäller fullt ut för Europaskolorna och är bindande för dem. Dessa principer gäller även för framtida reformer av skolorna.

4 Enligt de uppgifter som lämnats till kommissionen har skolorna gjort allt de kunnat för att i första hand beakta föräldrarnas val. I själva verket gjordes ansträngningar för att anpassa fördelningen av klasser från och med september 2002, med den efterföljande överföringen av tjänster, samt för att avvika från reglerna för gruppering av primärklasser under år 2002/2003 för vissa sektioner. Trots dessa ansträngningar kunde man inte bortse från vissa begränsningar på grund av skolorganisationens struktur och behovet av att utnyttja tillgängliga resurser på ett optimalt sätt. Att dela upp sektioner eller klasser i en skola, när motsvarande sektioner och klasser i en annan skola var praktiskt taget tomma, skulle inte ha varit god administrativ praxis.

5 Styrelsen är ensam behörig att besluta om fördelningen av resurser mellan de olika Europaskolorna. Den måste vägledas av principerna om geografisk balans och optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser.

6 Föräldraorganisationernas deltagande, först i den samordnade ledningsgruppen för de tre skolorna i Bryssel, som inrättades för att bättre hantera överföringen av elever, och därefter i de kommittéer som ansvarar för att granska klagomål, är ett bevis på systemets öppenhet. Denna öppenhet måste upprätthållas i alla framtida elevöverföringar.

Klagandens synpunkter

L. inkom med yttranden i vilka hon sammanfattningsvis anförde följande:

Klagandena lämnade upplysningar till kommissionen och begärde att den skulle ingripa i styrelsen för barnens och deras familjers räkning. Kommissionens företrädare borde därför ha varit medveten om situationen när bankens råd sammanträdde den 21–23 maj 2002. Fördelningen av resurser mellan skolorna utan en grundlig utvärdering av barnens behov är ett exempel på den värsta administrativa praxisen.

Kommissionen anser att styrelsen ensam är behörig att besluta om fördelningen av resurser mellan skolorna. Detta visar att kommissionen inte har dragit några lärdomar och vägrar att ta sitt ansvar. Kommissionen står för merparten av pengarna till skolorna och bör sätta barnens behov och intressen främst.

Beslutet

1 Fördelning av platser vid Europaskolorna
Klagandens fall

1.1 I maj 2002 klagade L i eget och ett femtiotal andra föräldrars namn vid Europaskolorna i Bryssel över fördelningen av platser för läsåret 2002-2003, de efterföljande överklagandena och mekanismerna för samordning mellan skolorna. De klagande kontaktade kommissionen, som är ledamot i bankens råd och som har till uppgift att skydda sina anställdas rättigheter och intressen.

Sammanfattningsvis hävdar de klagande att Europaskolornas åtgärder strider mot artiklarna 24.2 och 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och att samordningsmekanismerna mellan skolorna är otillräckliga. De uppmanar ombudsmannen att göra allt som står i hans makt för att se till att

• en lösning snabbt hittas som respekterar de berörda barnens bästa,
• frågan utreds fullt ut på högsta nivå,
• Det görs en omfattande översyn av Europaskolornas förvaltning för att se till att de i framtiden fungerar enligt samma normer för god förvaltning och god förvaltningssed som gäller för andra EU-institutioner och att, i enlighet med artikel 24.2 i stadgan, barnens bästa kommer i främsta rummet i alla åtgärder som påverkar dem.
• Alla överklaganden godtas även om denna lösning skulle kräva att vissa klasser delas upp i två.
• Det görs en översyn av resursfördelningen mellan skolorna.
• Ett tydligt och öppet system för fördelning av barn mellan skolorna inrättas för att undvika framtida överföring av barn under liknande förhållanden.

Kommissionens argument

1.2 Kommissionen har uppgett att den är medveten om ett stort antal klagomål. Dessa behandlades individuellt och ett stort antal upprätthölls. Det förfarande och de kriterier som används av skolorna för överföring av elever, tillsammans med möjligheten att överklaga, tyder på att elevernas bästa var ett primärt övervägande som i möjligaste mån beaktades.

Styrelsen är ensam behörig att besluta om fördelningen av resurser mellan de olika skolorna. Den måste vägledas av principerna om geografisk balans och optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. ESM-rådet granskade en rapport i frågan och kommissionen känner inte till några oegentligheter i detta avseende.

Skolorna gjorde allt för att ta hänsyn till föräldrarnas val som ett primärt övervägande. Ansträngningar gjordes för att anpassa fördelningen av klasser, men att dela upp sektioner eller klasser i en skola, när motsvarande sektioner och klasser i en annan skola var praktiskt taget tomma, skulle inte ha varit god administrativ praxis.

De principer som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 24.2 och 41, gäller fullt ut för Europaskolorna och är bindande för dem. Dessa principer gäller även för framtida reformer av skolorna.

Föräldraorganisationernas deltagande, först i den samordnade ledningsgruppen för de tre Brysselskolorna, som inrättades för att bättre hantera överföringen av elever, och därefter i de kommittéer som ansvarar för att granska klagomål, är ett bevis på systemets öppenhet. Denna öppenhet måste upprätthållas i alla framtida elevöverföringar.

Ombudsmannens slutsatser

1.3 Ombudsmannen noterar att Europaskolorna ursprungligen inrättades av medlemsstaterna, som undertecknade stadgan för Europaskolan 1957. År 1994 undertecknade medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna en konvention som upphäver och ersätter 1957 års stadga. Konventionen trädde i kraft den 1 oktober 2002.

1.4 Ombudsmannen har konsekvent ansett att Europaskolorna inte är en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan, utan att kommissionen har ett visst ansvar för deras verksamhet eftersom den är representerad i styrelsen och i hög grad bidrar till finansieringen av dem. Ombudsmannen anser att kommissionens ansvar inte omfattar frågor som rör den interna förvaltningen av skolorna.

Överklagandena

1.5 När det gäller överklaganden om fördelning av barn mellan skolorna anser ombudsmannen att beslut om enskilda överklaganden inte faller inom kommissionens ansvarsområde och därför inte omfattas av ombudsmannens undersökning. Ombudsmannen noterar att kommissionen har uppgett att ett stort antal av överklagandena har bifallits.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna

1.6 När det gäller de påstådda kränkningarna av stadgan om de grundläggande rättigheterna välkomnar ombudsmannen kommissionens erkännande av att rätten till god förvaltning (artikel 41) och barnets rättigheter (särskilt artikel 24.2) är bindande för Europaskolorna och även gäller för deras framtida reformer. Som en allmän princip anser ombudsmannen att respekten för dessa rättigheter är förenlig med att även ta hänsyn till effektiviteten i resursfördelningen mellan skolorna. I det aktuella fallet anser ombudsmannen inte att hans undersökning har visat att barns rättigheter enligt artikel 24.2 i stadgan har kränkts, särskilt med tanke på att den ursprungliga fördelningen av barn mellan skolorna verkar ha ändrats av det stora antalet framgångsrika överklaganden.

Rätten till god förvaltning behandlas närmare nedan.

Samordning och god förvaltning

1.7 När det gäller påståendet att samordningsmekanismerna mellan skolorna är otillräckliga påminner ombudsmannen om att ett stort antal överklaganden gjordes och att många av dem enligt kommissionen bifölls. Ombudsmannen anser att detta är ett bevis på att det finns ett effektivt och lyhört system för att hantera klagomål.

1.8 Samtidigt påpekar ombudsmannen att när ett visst förvaltningsområde ger upphov till ett ovanligt stort antal överklaganden eller klagomål är det god praxis att undersöka om det finns ett underliggande problem och i så fall vidta åtgärder för att hantera det i framtiden. Detta gäller särskilt när det visar sig att en stor andel av överklagandena eller klagomålen är motiverade.

1.9 Ombudsmannen påpekar också att kommissionen är företrädare för Europeiska gemenskaperna, som till stor del finansierar Europaskolorna och som har undertecknat 1994 års konvention om stadgan för Europaskolorna. Ombudsmannen anser att kommissionens ansvar i denna roll omfattar främjandet av god förvaltning vid Europaskolorna. Ombudsmannen anser att kommissionens svar på de händelser som gav upphov till detta klagomål inte visar att kommissionen fullt ut erkänner detta ansvar. Detta är ett administrativt missförhållande.

2 Slutsats

2.1 Av de skäl som anges ovan anser ombudsmannen att kommissionens svar på de händelser som gav upphov till detta klagomål inte visar att den fullt ut erkänner sitt ansvar att främja god förvaltning vid Europaskolorna.

2.2 Ovanstående konstaterande ger upphov till en fråga av allmän betydelse som inte kan bli föremål för en vänskaplig förlikning. Ombudsmannen lämnar därför följande förslag till rekommendation till kommissionen i enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga:

Utkastet till rekommendation

Kommissionen bör erkänna sitt ansvar för att främja god förvaltning vid Europaskolorna och skissera konkreta åtgärder som den kommer att vidta för att uppfylla detta ansvar i framtiden.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga skall kommissionen sända ett detaljerat yttrande före den 31 mars 2003. Det detaljerade yttrandet skulle kunna bestå av ett godtagande av ombudsmannens förslag till rekommendation och en beskrivning av hur det har genomförts.

Strasbourg den 10 december 2002

 

Jacob Söderman

---

(1) Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning, EGT L 113, 1994, s. 5.

Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, måste barnets bästa komma i främsta rummet.