Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
Visat språk:
- SV Svenska
Den här sidan har genererats genom maskinöversättning.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Utkast till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 489/98/OV
Rekommendation
Ärende 489/98/OV - Undersökning inledd den Måndag | 18 maj 1998 - Rekommendation beträffande Torsdag | 04 november 1999 - Beslut den Onsdag | 12 april 2000
(Tillverkad i enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga.(7))
Kära P.,
Den 1 april 1998 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska kommissionens underlåtenhet att återinsätta er i tjänst efter er tjänstledighet av personliga skäl och att vägra att betala er ersättning för förlorad lön och nedsatt pension.
Den 18 maj 1998 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 27 juli 1998 och jag översände det till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Den 14 september 1998 mottog jag Era synpunkter på kommissionens yttrande. Den 31 mars 1999 mottog jag en skrivelse från Brendan Donnelly, ledamot av Europaparlamentet, som skrev för er räkning för att fråga om resultatet av ert klagomål. Den 12 april 1999 skickade jag ett svar för att informera honom om att ditt klagomål fortfarande var under utredning. Jag informerade dig om detta samma dag.
Den 22 april 1999 lämnade ni mer detaljerade upplysningar om ert klagomål. Den 23 april 1999 bad jag kommissionen om ytterligare synpunkter på vissa aspekter av ert klagomål. Kommissionen översände sitt andra yttrande den 1 juli 1999 och jag översände det till er den 20 juli 1999 med en uppmaning att inkomma med nya synpunkter. Den 11 augusti 1999 översände ni era synpunkter på kommissionens andra yttrande.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts. Jag ber om ursäkt för den försening det har tagit att avgöra ditt klagomål.
Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna följande:
Klaganden, som är tjänsteman i lönegrad A4 vid Europeiska kommissionen, tog tjänstledigt utan lön av personliga skäl under ett år från den 1 oktober 1995 till den 30 september 1996. Han klagade över att kommissionen inte hade återinsatt honom efter denna period. Två månader efter det att hans tjänstledighet utan lön hade löpt ut hade kommissionen ännu inte erbjudit honom att återinträda i tjänst och det fanns inte heller några utsikter till att han skulle kunna återinträda i tjänst i framtiden.
Klaganden skrev därför till generaldirektören för GD IX den 25 november 1996 och informerade honom om att han avgick från sin tjänst från och med den 1 oktober 1996 för att få en regelbunden inkomstkälla, eftersom han inte hade något annat val än att gå i förtidspension.
Den 10 juni 1997 ansökte klaganden, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, om ekonomisk ersättning för lönebortfall från det att hans ledighet löpte ut fram till den dag då han sade upp sig samt om nedsatt pension. Den 5 augusti 1997 svarade GD IX att klaganden hade lämnat in en otvetydig begäran om avgång i enlighet med artikel 48 i tjänsteföreskrifterna och att GD IX därför inte kunde beakta hans begäran om ersättning.
Den 17 september 1997 överklagade klaganden detta avslagsbeslut till tillsättningsmyndigheten i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och upprepade sitt krav på ekonomisk ersättning. Tillsättningsmyndigheten avslog klagandens begäran i sin skrivelse av den 16 februari 1998. Den ansåg att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till administrativa oegentligheter och inte var ansvarig för hans avgång och att den därför inte var skyldig att betala någon ersättning. Klaganden ingav därför detta klagomål till ombudsmannen och gjorde gällande att kommissionen hade underlåtit att återinsätta honom i tjänst efter hans obetalda tjänstledighet av personliga skäl och vägrade att betala ersättning för a) löneförlusten på grund av att han inte återinsattes i tjänst och för b) den ekonomiska förlusten på grund av hans avgång.
Kommissionens yttrande
I sitt yttrande hänvisade kommissionen till tillsättningsmyndighetens svar av den 16 februari 1998. Tillsättningsmyndigheten hade påmint klaganden om bestämmelsen i artikel 40.4 d i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken institutionen är skyldig att återinsätta en tjänsteman i tjänst vid utgången av tjänstledigheten av personliga skäl i den första tjänst som motsvarar hans lönegrad och som blir vakant i hans kategori eller tjänst, under förutsättning att han uppfyller kraven för denna tjänst. Förfarandet för att fastställa om en tjänsteman uppfyller dessa krav måste faktiskt äga rum och genomföras på ett sådant sätt att den berörda institutionen kan bevisa att villkoret har uppfyllts. Underlåtenhet att utföra sådana kontroller skulle utgöra en felaktig handling eller underlåtenhet som skulle medföra ansvar från kommissionens sida gentemot sökanden.
Kommissionen påpekade därefter att en granskning av de åtgärder som vidtagits av klaganden å ena sidan och kommissionen å andra sidan inte visade på någon oegentlighet i förfarandet för återinförande. Tillsättningsmyndigheten ansåg att det var rimligt att klaganden inte hade återinsatts i tjänst i slutet av november 1996, eftersom hans tjänstledighet av personliga skäl löpte ut två månader tidigare, den 30 september 1996. Av dessa skäl avslogs klagandens begäran om ersättning för perioden från utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl till dagen för hans avskedsansökan.
Tillsättningsmyndigheten erinrade om att domstolen i sin dom av den 1 juli 1976 (1) slog fast att sökanden, vid en skadeståndstalan på grund av underlåtenhet att återinträda i tjänst efter det att tjänstledigheten av personliga skäl hade löpt ut, inte kan kräva betalning av utestående lön i avsaknad av utförda tjänster. Han har emellertid rätt till ersättning för den faktiska skada som han har lidit till följd av förlusten av denna lön till följd av administrationens rättsstridiga agerande.
När det gäller ansökan om ekonomisk ersättning från och med den dag då han gick i pension gjorde klaganden gällande att han var tvungen att avgå, eftersom administrationen inte hade några inkomster under de två månader som följde efter det att hans ledighet hade löpt ut. Kommissionen erinrade om den fasta rättspraxis enligt vilken gemenskapsinstitutionen är ansvarig om det påstådda beteendet är rättsstridigt, om skadan faktiskt har lidits och om det finns ett orsakssamband mellan detta beteende och skadan.
I förevarande fall kontrollerade tillsättningsmyndigheten att kommissionen faktiskt hade vidtagit åtgärder och gjort detta på ett korrekt sätt och att perioden på två månader mellan semesterns utgång och hans uppsägning var rimlig, även om klaganden inte hade återinsatts i tjänst. Även klagandens avgång var en följd av att han otvetydigt skriftligen hade förklarat sin avsikt att slutgiltigt lämna institutionens tjänst i enlighet med artikel 48 i tjänsteföreskrifterna. Med tanke på att avskedsansökan var en frivillig handling från klagandens sida drog kommissionen slutsatsen att den inte hade något direkt ansvar i denna fråga och att ingen skuld kunde läggas på kommissionen. Ansökan om ekonomisk ersättning avslogs därför.
Klaganden vidhöll
sitt klagomål. Han uppgav att det faktiskt fanns ett antal helt lämpliga tjänster som var vakanta vid den tidpunkten och att kommissionen inte undersökte hans kvalifikationer för någon av dessa tjänster. Han förklarade att fyra lämpliga tjänster var reserverade för andra särskilda kandidater eller för personer från de nya medlemsstaterna. Klaganden ansåg därför att kommissionens påstående att det inte hade förekommit någon oegentlighet i förfarandet för återställande inte var korrekt. De åtgärder som kommissionen vidtagit hade inte varit effektiva, eftersom de inte hade resulterat i ett enda erbjudande om återinträde inom 3,5 månader från den dag då han bekräftade sin avsikt att återvända, och inte heller i utsikter till ett återinträde i tjänst i framtiden. Klaganden drog slutsatsen att kommissionens agerande var vårdslöst, att han led skada och att orsakssambandet mellan de båda var tydligt. Den 22 april 1999 översände klaganden ytterligare uppgifter om fyra tjänster som var vakanta vid den tidpunkt då han begärde att återinsättas i tjänst.
För att kontrollera om kommissionen i detalj undersökte klagandens förmåga i förhållande till de lediga tjänster som motsvarade hans lönegrad begärde ombudsmannen den 23 april 1999 ytterligare kommentarer från kommissionen på tre punkter.
För det första begärde ombudsmannen att få en förteckning över alla tjänster (inklusive kraven) som motsvarar klagandens lönegrad (A4) och som var vakanta under perioden efter det att hans tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut (30 september 1996).
För det andra uppmanades kommissionen att bemöta klagandens påstående att den inte undersökte hans kvalifikationer för någon av de lediga tjänsterna, eftersom de var reserverade för andra sökande.
Slutligen frågade ombudsmannen vad som motiverade tillsättningsmyndighetens bedömning att de lediga tjänsterna inte motsvarade klagandens kvalifikationer (skrivelse från kommissionsledamot Liikanen av den 16 februari 1998, s. 3, sista stycket).
Kommissionens andra yttrande
Kommissionen översände till ombudsmannen de förteckningar över lediga chefstjänster som offentliggjordes varje vecka mellan den 18 juli 1996 och den 28 november 1996. Kommissionen upprepade att denna tvist var en följd av klagandens ensidiga beslut av den 25 november 1996 att avgå från kommissionen, mindre än två månader efter den 1 oktober 1996. Kommissionen förklarade därför att den inte kunde hållas ansvarig för detta beslut eller dess inverkan på klagandens inkomster.
När det gäller klagandens påstående att den inte hade undersökt hans kvalifikationer för någon av de lediga tjänsterna, påpekade kommissionen att det inte har bestritts att det fanns lediga A5/A4-tjänster mellan den 1 oktober 1996 och den 30 november 1996, inklusive de fyra enhetschefstjänster som klaganden har hänvisat till. Kommissionen påpekade först att en av de tjänster som klaganden hänvisade till var en A3-tjänst och därför inte var relevant. Det var således nödvändigt att undersöka om klagandens meritförteckning visade att han uppfyllde kraven för de övriga tre tjänsterna.
Enligt klagandens meritförteckning hade han i egenskap av A4-tjänsteman varit förste handläggare (A5/4) och därefter avdelningschef vid GD II (Ekonomiska och finansiella frågor) mellan 1974 och 1990. Mellan 1990 och 1995 var han rådgivare vid GD I i Paris. Kommissionen påpekade att klagandens meritförteckning var kortfattad i fråga om hans karriär och kompetens och att tjänsten som avdelningschef fram till år 1988 var förbehållen tjänstemän i lönegrad A3. Efter 1990 var klaganden inte längre avdelningschef (eller snarare enhetschef).
De lediga tjänsterna i fråga gällde chefen för den externa dimensionen av enheten för den inre marknaden och finansiella tjänster vid GD XV, chefen för enheten för övervakning av effekterna av Europeiska socialfonden vid GD V och chefen för FN-enheten vid GD IA. Var och en av dessa tjänster krävde speciella färdigheter. Kommissionen uppgav att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kravet för dessa tjänster, både när det gäller ansvarsnivån (en sökande till en tjänst som enhetschef måste ha dokumenterad ledningsförmåga) och övriga krav. Administrationen kan därför inte klandras för att inte omedelbart ha återinsatt klaganden i tjänst, eftersom den under sådana omständigheter måste begära ytterligare upplysningar från den berörda personen. Att kommissionen inte gjorde detta berodde på att klaganden gick i pension innan detta kunde göras inom rimlig tid.
Kommissionens GD IX kontaktade också olika generaldirektorat, däribland GD I, GD II, GD VI och GD XXI i ett försök att hitta en lämplig tjänst för klaganden. Dessa försök ledde emellertid inte till att han återinsattes i tjänst, eftersom klagandens meritförteckning inte innehöll tillräckliga uppgifter om hans förmåga. Kommissionen påpekade att denna meritförteckning var för vag för att möjliggöra ett omedelbart beslut.
Kommissionen drog därför slutsatsen att administrationen var långt ifrån inaktiv i denna fråga och hade börjat vidta åtgärder för att återinsätta klaganden i tjänst.
Klaganden vidhöll
sitt klagomål och upprepade att han inte hade erbjudits någon tjänst under de 3,5 månader som följde på hans begäran om återinträde i tjänst. Klaganden påpekade också att hans meritförteckning var avsedd att sammanfatta hans yrkeserfarenhet som kommissionen redan kände till sedan 22 år tillbaka. Klaganden tillade att han faktiskt innehade en A3-tjänst som avdelningschef vid GD II-E-2 mellan 1986 och 1987. Klaganden uppgav att alla de tjänster som kommissionen hänvisade till överensstämde med hans erfarenhet och ansvar vid delegationen i Paris. Slutligen påpekade han att kommissionen hade kunnat begära ytterligare upplysningar om hans meritförteckning.
1 Kommissionens underlåtenhet att återinsätta klaganden i tjänst vid utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl
1.1 Klaganden gjorde gällande att kommissionen den 30 september 1996 underlåtit att återinsätta honom i tjänst vid utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl. Två månader efter detta datum hade han ännu inte fått något erbjudande om återinträde, och det fanns inte heller några utsikter till återinträde inom den närmaste framtiden. Kommissionen påpekade att granskningen av de åtgärder som vidtagits av kommissionen visade att det inte hade förekommit någon oegentlighet i förfarandet för återställande. I sitt andra yttrande tillade kommissionen att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kraven för de lediga tjänsterna. Kommissionen påpekade också att klagandens meritförteckning var alltför vag för att man omedelbart skulle kunna fatta beslut om hans återinträde i tjänst.
1.2 Ombudsmannen noterar att det i artikel 40.4 d i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman vid utgången av sin ledighet ska återinsättas på den första tjänst som motsvarar hans lönegrad som blir vakant i hans kategori eller tjänst, förutsatt att han uppfyller kraven för den tjänsten. Enligt förstainstansrättens rättspraxis skall administrationen systematiskt, genom en noggrann undersökning, kontrollera förmågan hos den tjänsteman som väntar på att återinträda i tjänst i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Förfarandet för att kontrollera förmågan hos tjänstemän som väntar på att återinträda i tjänst måste därför vara effektivt och ha en sådan inriktning att institutionerna kan bevisa att det har iakttagits. Även om de behöriga myndigheterna inte kan vara skyldiga att bevisa att de har undersökt tjänstemannens kompetens när det föreligger en uppenbar skillnad mellan hans kompetens och den kompetens som krävs för en viss ledig tjänst, ska en sådan bevisning emellertid läggas fram i samtliga fall där det, i avsaknad av en sådan uppenbar skillnad, är nödvändigt att göra en fullständig kontroll av den berörda personens kompetens i förhållande till en ledig tjänst. Underlåtenheten att systematiskt kontrollera den berörda tjänstemannens kompetens i förhållande till varje ledig tjänst som han skulle ha kunnat återinsättas i utgör ett fel i tjänsten som kan ge upphov till ansvar för administrationen i den mån ett sådant fel försenar återinsättandet av den berörda personen i tjänst (2).
1.3 Ombudsmannen ska därför kontrollera om kommissionen i detta fall har gjort en detaljerad undersökning av klagandens förmåga i förhållande till de lediga tjänsterna. Det förefaller som om klaganden den 12 augusti 1996 begärde att få återinträda i tjänst med verkan från och med den 1 oktober 1996. I sitt slutliga beslut av den 16 februari 1998 om klagandens överklagande enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna konstaterade tillsättningsmyndigheten endast att inget generaldirektorat kunde erbjuda klaganden en tjänst före utgången av november 1996, eftersom "de antingen inte hade några relevanta lediga tjänster tillgängliga eller så motsvarade de lediga tjänsterna inte klagandens förmåga". Tillsättningsmyndigheten har inte på något sätt motiverat sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade den kompetens som krävdes för de lediga tjänsterna och har inte heller hänvisat till de särskilda tjänster som var lediga.
1.4 Ombudsmannen begärde därför mer information om förteckningen över tjänster som var vakanta under perioden efter det att klagandens tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut. Han bad också kommissionen att ange vad tillsättningsmyndigheten motiverade sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade de lediga tjänsternas. Av de förteckningar över lediga tjänster som offentliggjordes mellan den 18 juli 1996 och den 28 november 1996 framgår att det under denna period fanns mer än 25 lediga A5/A4-tjänster (3).
1.5 I sitt yttrande till ombudsmannen, med undantag för de fyra tjänster som klaganden själv angett, hänvisade kommissionen emellertid inte till någon särskild ledig A5/A4-tjänst från dessa förteckningar och gav inte heller någon motivering, inte ens inom kort, till varför klaganden inte kunde återinsättas på en av dessa tjänster. När det gäller tre av de fyra tjänster som klaganden nämnde konstaterade kommissionen återigen, utan en ingående granskning, att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kraven för dessa tjänster, både i fråga om ansvarsnivån (behovet av dokumenterad ledningsförmåga för enhetschefstjänster) och övriga krav. Kommissionen tillade till och med att administrationen, med hänsyn till denna verkliga osäkerhet, under sådana omständigheter måste begära ytterligare upplysningar från den berörda personen. Detta krav har också bekräftats i förstainstansrättens rättspraxis (4). Kommissionen har emellertid inte gjort detta.
1.6 Av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har gjort den detaljerade granskning som krävs enligt domstolens rättspraxis av klagandens förmåga i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Detta bekräftas också av det faktum att kommissionen grundade sin bedömning av klagandens förmåga när det gäller de lediga tjänsterna endast på klagandens meritförteckning, som den ansåg vara alltför vag och otydlig, och utan att be klaganden om mer detaljerad information. Det framgår också att kommissionen inte vid något tillfälle tog del av uppgifterna i den klagandes personalakt, vilket den kunde ha gjort med tanke på att han hade arbetat för kommissionen i 22 år.
1.7 Det framgår således av dessa överväganden att kommissionens underlåtenhet att göra en detaljerad undersökning av klagandens kvalifikationer för tjänsterna i fråga utgör ett administrativt missförhållande som kan göra kommissionen ansvarig gentemot klaganden. Med tanke på att det på grund av kommissionens och klagandens motsatta åsikter inte var möjligt att finna en vänskaplig förlikning mellan parterna på denna punkt lägger ombudsmannen fram förslaget till rekommendation nedan.
2 Klagandens krav på ekonomisk ersättning för kommissionens underlåtenhet att återinsätta honom i tjänst och de ekonomiska konsekvenserna av hans avgång 2.1
Klaganden begärde ersättning för 1) löneförlusten (mellan utgången av hans obetalda ledighet fram till dagen för hans avgång) på grund av kommissionens underlåtenhet att återinsätta honom i tjänst efter hans obetalda ledighet av personliga skäl, och för 2) den ekonomiska förlusten på grund av att han var tvungen att avgå från kommissionen. Kommissionen vägrade att betala ut båda ersättningarna eftersom den ansåg att den å ena sidan inte hade gjort sig skyldig till någon oegentlighet i förfarandet för återinsättande i tjänst och å andra sidan inte kunde hållas ansvarig för klagandens ensidiga beslut att avgå från kommissionen.
2.2 När det gäller det första skadeståndsyrkandet på grund av kommissionens underlåtenhet att återinsätta klaganden i tjänst noterar ombudsmannen att enligt domstolens rättspraxis kan den som ansöker om skadestånd för underlåtenhet att återinträda i tjänst efter det att tjänstledigheten av personliga skäl har löpt ut inte, i avsaknad av utförda tjänster, kräva betalning av utestående lön. Han har emellertid rätt till ersättning för den faktiska skada som han har lidit till följd av förlusten av denna lön till följd av administrationens rättsstridiga handlande(5).
2.3 I det aktuella fallet bör kommissionen därför ersätta klaganden för den ekonomiska skada som han lidit direkt till följd av det fel som kommissionens tjänsteavdelning gjort sig skyldig till, nämligen underlåtenheten att göra en ingående undersökning av klagandens kvalifikationer för de tjänster som var vakanta efter det att hans tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut. Ombudsmannen anser sig inte kunna fastställa storleken på denna ersättning. Han uppmanar parterna att komma överens om principen för och storleken på en ekonomisk ersättning. Ombudsmannen lägger därför fram förslaget till rekommendation nedan. 2.4 När det gäller det andra yrkandet noterar ombudsmannen att den berörda institutionen enligt domstolens rättspraxis inte kan hållas ansvarig för någon ekonomisk förlust till följd av tjänstemannens beslut att lämna sin anställning innan han eller hon fått meddelande om återinträde i tjänst (6). Enligt artikel 40.4 d in fine ska tjänstemannen vara tjänstledig utan lön av personliga skäl fram till dess att han eller hon faktiskt återinträder i tjänst. Ombudsmannen anser därför att kommissionen i detta fall inte kan hållas ansvarig för klagandens ensidiga beslut att avgå. Klagandens begäran om ersättning är därför inte motiverad, och inga administrativa missförhållanden konstaterades i denna aspekt av ärendet.
3 Slutsats Enligt
förstainstansrättens rättspraxis skall administrationen systematiskt, genom en noggrann undersökning, kontrollera kompetensen hos den tjänsteman som väntar på att återinträda i tjänst i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad.
I förevarande fall har tillsättningsmyndigheten inte på något sätt motiverat sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade den kompetens som krävdes för de lediga tjänsterna. Med undantag för de fyra tjänster som klaganden själv angett hänvisade kommissionen inte heller till någon särskild ledig A5/A4-tjänst i förteckningarna och motiverade inte ens inom kort varför klaganden inte kunde återinsättas på en av dessa tjänster. Kommissionen grundade sin bedömning av klagandens förmåga när det gäller de lediga tjänsterna endast på klagandens meritförteckning, som den ansåg vara alltför vag och otydlig, och utan att be klaganden om mer detaljerad information. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att kommissionen underlät att göra den detaljerade granskning som krävs enligt domstolens rättspraxis av klagandens förmåga i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Denna underlåtenhet utgör ett administrativt missförhållande som kan göra kommissionen ansvarig gentemot klaganden.
Mot bakgrund av dessa slutsatser (punkterna 1.7 och 2.3) och med tanke på att det inte var möjligt att nå en vänskaplig förlikning mellan parterna på denna punkt lägger ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation till Europeiska kommissionen:
Europeiska kommissionen kommer att informeras om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande inom tre månader. Det detaljerade yttrandet skulle kunna bestå av ett godtagande av ombudsmannens rekommendation och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra rekommendationen.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman
Strasbourg den 4 november 1999
Kära P.,
Den 1 april 1998 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska kommissionens underlåtenhet att återinsätta er i tjänst efter er tjänstledighet av personliga skäl och att vägra att betala er ersättning för förlorad lön och nedsatt pension.
Den 18 maj 1998 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 27 juli 1998 och jag översände det till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Den 14 september 1998 mottog jag Era synpunkter på kommissionens yttrande. Den 31 mars 1999 mottog jag en skrivelse från Brendan Donnelly, ledamot av Europaparlamentet, som skrev för er räkning för att fråga om resultatet av ert klagomål. Den 12 april 1999 skickade jag ett svar för att informera honom om att ditt klagomål fortfarande var under utredning. Jag informerade dig om detta samma dag.
Den 22 april 1999 lämnade ni mer detaljerade upplysningar om ert klagomål. Den 23 april 1999 bad jag kommissionen om ytterligare synpunkter på vissa aspekter av ert klagomål. Kommissionen översände sitt andra yttrande den 1 juli 1999 och jag översände det till er den 20 juli 1999 med en uppmaning att inkomma med nya synpunkter. Den 11 augusti 1999 översände ni era synpunkter på kommissionens andra yttrande.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts. Jag ber om ursäkt för den försening det har tagit att avgöra ditt klagomål.
Klagomålet
Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna följande:
Klaganden, som är tjänsteman i lönegrad A4 vid Europeiska kommissionen, tog tjänstledigt utan lön av personliga skäl under ett år från den 1 oktober 1995 till den 30 september 1996. Han klagade över att kommissionen inte hade återinsatt honom efter denna period. Två månader efter det att hans tjänstledighet utan lön hade löpt ut hade kommissionen ännu inte erbjudit honom att återinträda i tjänst och det fanns inte heller några utsikter till att han skulle kunna återinträda i tjänst i framtiden.
Klaganden skrev därför till generaldirektören för GD IX den 25 november 1996 och informerade honom om att han avgick från sin tjänst från och med den 1 oktober 1996 för att få en regelbunden inkomstkälla, eftersom han inte hade något annat val än att gå i förtidspension.
Den 10 juni 1997 ansökte klaganden, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, om ekonomisk ersättning för lönebortfall från det att hans ledighet löpte ut fram till den dag då han sade upp sig samt om nedsatt pension. Den 5 augusti 1997 svarade GD IX att klaganden hade lämnat in en otvetydig begäran om avgång i enlighet med artikel 48 i tjänsteföreskrifterna och att GD IX därför inte kunde beakta hans begäran om ersättning.
Den 17 september 1997 överklagade klaganden detta avslagsbeslut till tillsättningsmyndigheten i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och upprepade sitt krav på ekonomisk ersättning. Tillsättningsmyndigheten avslog klagandens begäran i sin skrivelse av den 16 februari 1998. Den ansåg att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till administrativa oegentligheter och inte var ansvarig för hans avgång och att den därför inte var skyldig att betala någon ersättning. Klaganden ingav därför detta klagomål till ombudsmannen och gjorde gällande att kommissionen hade underlåtit att återinsätta honom i tjänst efter hans obetalda tjänstledighet av personliga skäl och vägrade att betala ersättning för a) löneförlusten på grund av att han inte återinsattes i tjänst och för b) den ekonomiska förlusten på grund av hans avgång.
Frågeställningen
Kommissionens yttrande
I sitt yttrande hänvisade kommissionen till tillsättningsmyndighetens svar av den 16 februari 1998. Tillsättningsmyndigheten hade påmint klaganden om bestämmelsen i artikel 40.4 d i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken institutionen är skyldig att återinsätta en tjänsteman i tjänst vid utgången av tjänstledigheten av personliga skäl i den första tjänst som motsvarar hans lönegrad och som blir vakant i hans kategori eller tjänst, under förutsättning att han uppfyller kraven för denna tjänst. Förfarandet för att fastställa om en tjänsteman uppfyller dessa krav måste faktiskt äga rum och genomföras på ett sådant sätt att den berörda institutionen kan bevisa att villkoret har uppfyllts. Underlåtenhet att utföra sådana kontroller skulle utgöra en felaktig handling eller underlåtenhet som skulle medföra ansvar från kommissionens sida gentemot sökanden.
Kommissionen påpekade därefter att en granskning av de åtgärder som vidtagits av klaganden å ena sidan och kommissionen å andra sidan inte visade på någon oegentlighet i förfarandet för återinförande. Tillsättningsmyndigheten ansåg att det var rimligt att klaganden inte hade återinsatts i tjänst i slutet av november 1996, eftersom hans tjänstledighet av personliga skäl löpte ut två månader tidigare, den 30 september 1996. Av dessa skäl avslogs klagandens begäran om ersättning för perioden från utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl till dagen för hans avskedsansökan.
Tillsättningsmyndigheten erinrade om att domstolen i sin dom av den 1 juli 1976 (1) slog fast att sökanden, vid en skadeståndstalan på grund av underlåtenhet att återinträda i tjänst efter det att tjänstledigheten av personliga skäl hade löpt ut, inte kan kräva betalning av utestående lön i avsaknad av utförda tjänster. Han har emellertid rätt till ersättning för den faktiska skada som han har lidit till följd av förlusten av denna lön till följd av administrationens rättsstridiga agerande.
När det gäller ansökan om ekonomisk ersättning från och med den dag då han gick i pension gjorde klaganden gällande att han var tvungen att avgå, eftersom administrationen inte hade några inkomster under de två månader som följde efter det att hans ledighet hade löpt ut. Kommissionen erinrade om den fasta rättspraxis enligt vilken gemenskapsinstitutionen är ansvarig om det påstådda beteendet är rättsstridigt, om skadan faktiskt har lidits och om det finns ett orsakssamband mellan detta beteende och skadan.
I förevarande fall kontrollerade tillsättningsmyndigheten att kommissionen faktiskt hade vidtagit åtgärder och gjort detta på ett korrekt sätt och att perioden på två månader mellan semesterns utgång och hans uppsägning var rimlig, även om klaganden inte hade återinsatts i tjänst. Även klagandens avgång var en följd av att han otvetydigt skriftligen hade förklarat sin avsikt att slutgiltigt lämna institutionens tjänst i enlighet med artikel 48 i tjänsteföreskrifterna. Med tanke på att avskedsansökan var en frivillig handling från klagandens sida drog kommissionen slutsatsen att den inte hade något direkt ansvar i denna fråga och att ingen skuld kunde läggas på kommissionen. Ansökan om ekonomisk ersättning avslogs därför.
Klaganden vidhöll
sitt klagomål. Han uppgav att det faktiskt fanns ett antal helt lämpliga tjänster som var vakanta vid den tidpunkten och att kommissionen inte undersökte hans kvalifikationer för någon av dessa tjänster. Han förklarade att fyra lämpliga tjänster var reserverade för andra särskilda kandidater eller för personer från de nya medlemsstaterna. Klaganden ansåg därför att kommissionens påstående att det inte hade förekommit någon oegentlighet i förfarandet för återställande inte var korrekt. De åtgärder som kommissionen vidtagit hade inte varit effektiva, eftersom de inte hade resulterat i ett enda erbjudande om återinträde inom 3,5 månader från den dag då han bekräftade sin avsikt att återvända, och inte heller i utsikter till ett återinträde i tjänst i framtiden. Klaganden drog slutsatsen att kommissionens agerande var vårdslöst, att han led skada och att orsakssambandet mellan de båda var tydligt. Den 22 april 1999 översände klaganden ytterligare uppgifter om fyra tjänster som var vakanta vid den tidpunkt då han begärde att återinsättas i tjänst.
Ytterligare undersökningar
För att kontrollera om kommissionen i detalj undersökte klagandens förmåga i förhållande till de lediga tjänster som motsvarade hans lönegrad begärde ombudsmannen den 23 april 1999 ytterligare kommentarer från kommissionen på tre punkter.
För det första begärde ombudsmannen att få en förteckning över alla tjänster (inklusive kraven) som motsvarar klagandens lönegrad (A4) och som var vakanta under perioden efter det att hans tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut (30 september 1996).
För det andra uppmanades kommissionen att bemöta klagandens påstående att den inte undersökte hans kvalifikationer för någon av de lediga tjänsterna, eftersom de var reserverade för andra sökande.
Slutligen frågade ombudsmannen vad som motiverade tillsättningsmyndighetens bedömning att de lediga tjänsterna inte motsvarade klagandens kvalifikationer (skrivelse från kommissionsledamot Liikanen av den 16 februari 1998, s. 3, sista stycket).
Kommissionens andra yttrande
Kommissionen översände till ombudsmannen de förteckningar över lediga chefstjänster som offentliggjordes varje vecka mellan den 18 juli 1996 och den 28 november 1996. Kommissionen upprepade att denna tvist var en följd av klagandens ensidiga beslut av den 25 november 1996 att avgå från kommissionen, mindre än två månader efter den 1 oktober 1996. Kommissionen förklarade därför att den inte kunde hållas ansvarig för detta beslut eller dess inverkan på klagandens inkomster.
När det gäller klagandens påstående att den inte hade undersökt hans kvalifikationer för någon av de lediga tjänsterna, påpekade kommissionen att det inte har bestritts att det fanns lediga A5/A4-tjänster mellan den 1 oktober 1996 och den 30 november 1996, inklusive de fyra enhetschefstjänster som klaganden har hänvisat till. Kommissionen påpekade först att en av de tjänster som klaganden hänvisade till var en A3-tjänst och därför inte var relevant. Det var således nödvändigt att undersöka om klagandens meritförteckning visade att han uppfyllde kraven för de övriga tre tjänsterna.
Enligt klagandens meritförteckning hade han i egenskap av A4-tjänsteman varit förste handläggare (A5/4) och därefter avdelningschef vid GD II (Ekonomiska och finansiella frågor) mellan 1974 och 1990. Mellan 1990 och 1995 var han rådgivare vid GD I i Paris. Kommissionen påpekade att klagandens meritförteckning var kortfattad i fråga om hans karriär och kompetens och att tjänsten som avdelningschef fram till år 1988 var förbehållen tjänstemän i lönegrad A3. Efter 1990 var klaganden inte längre avdelningschef (eller snarare enhetschef).
De lediga tjänsterna i fråga gällde chefen för den externa dimensionen av enheten för den inre marknaden och finansiella tjänster vid GD XV, chefen för enheten för övervakning av effekterna av Europeiska socialfonden vid GD V och chefen för FN-enheten vid GD IA. Var och en av dessa tjänster krävde speciella färdigheter. Kommissionen uppgav att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kravet för dessa tjänster, både när det gäller ansvarsnivån (en sökande till en tjänst som enhetschef måste ha dokumenterad ledningsförmåga) och övriga krav. Administrationen kan därför inte klandras för att inte omedelbart ha återinsatt klaganden i tjänst, eftersom den under sådana omständigheter måste begära ytterligare upplysningar från den berörda personen. Att kommissionen inte gjorde detta berodde på att klaganden gick i pension innan detta kunde göras inom rimlig tid.
Kommissionens GD IX kontaktade också olika generaldirektorat, däribland GD I, GD II, GD VI och GD XXI i ett försök att hitta en lämplig tjänst för klaganden. Dessa försök ledde emellertid inte till att han återinsattes i tjänst, eftersom klagandens meritförteckning inte innehöll tillräckliga uppgifter om hans förmåga. Kommissionen påpekade att denna meritförteckning var för vag för att möjliggöra ett omedelbart beslut.
Kommissionen drog därför slutsatsen att administrationen var långt ifrån inaktiv i denna fråga och hade börjat vidta åtgärder för att återinsätta klaganden i tjänst.
Klaganden vidhöll
sitt klagomål och upprepade att han inte hade erbjudits någon tjänst under de 3,5 månader som följde på hans begäran om återinträde i tjänst. Klaganden påpekade också att hans meritförteckning var avsedd att sammanfatta hans yrkeserfarenhet som kommissionen redan kände till sedan 22 år tillbaka. Klaganden tillade att han faktiskt innehade en A3-tjänst som avdelningschef vid GD II-E-2 mellan 1986 och 1987. Klaganden uppgav att alla de tjänster som kommissionen hänvisade till överensstämde med hans erfarenhet och ansvar vid delegationen i Paris. Slutligen påpekade han att kommissionen hade kunnat begära ytterligare upplysningar om hans meritförteckning.
Beslutet
1 Kommissionens underlåtenhet att återinsätta klaganden i tjänst vid utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl
1.1 Klaganden gjorde gällande att kommissionen den 30 september 1996 underlåtit att återinsätta honom i tjänst vid utgången av hans tjänstledighet av personliga skäl. Två månader efter detta datum hade han ännu inte fått något erbjudande om återinträde, och det fanns inte heller några utsikter till återinträde inom den närmaste framtiden. Kommissionen påpekade att granskningen av de åtgärder som vidtagits av kommissionen visade att det inte hade förekommit någon oegentlighet i förfarandet för återställande. I sitt andra yttrande tillade kommissionen att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kraven för de lediga tjänsterna. Kommissionen påpekade också att klagandens meritförteckning var alltför vag för att man omedelbart skulle kunna fatta beslut om hans återinträde i tjänst.
1.2 Ombudsmannen noterar att det i artikel 40.4 d i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman vid utgången av sin ledighet ska återinsättas på den första tjänst som motsvarar hans lönegrad som blir vakant i hans kategori eller tjänst, förutsatt att han uppfyller kraven för den tjänsten. Enligt förstainstansrättens rättspraxis skall administrationen systematiskt, genom en noggrann undersökning, kontrollera förmågan hos den tjänsteman som väntar på att återinträda i tjänst i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Förfarandet för att kontrollera förmågan hos tjänstemän som väntar på att återinträda i tjänst måste därför vara effektivt och ha en sådan inriktning att institutionerna kan bevisa att det har iakttagits. Även om de behöriga myndigheterna inte kan vara skyldiga att bevisa att de har undersökt tjänstemannens kompetens när det föreligger en uppenbar skillnad mellan hans kompetens och den kompetens som krävs för en viss ledig tjänst, ska en sådan bevisning emellertid läggas fram i samtliga fall där det, i avsaknad av en sådan uppenbar skillnad, är nödvändigt att göra en fullständig kontroll av den berörda personens kompetens i förhållande till en ledig tjänst. Underlåtenheten att systematiskt kontrollera den berörda tjänstemannens kompetens i förhållande till varje ledig tjänst som han skulle ha kunnat återinsättas i utgör ett fel i tjänsten som kan ge upphov till ansvar för administrationen i den mån ett sådant fel försenar återinsättandet av den berörda personen i tjänst (2).
1.3 Ombudsmannen ska därför kontrollera om kommissionen i detta fall har gjort en detaljerad undersökning av klagandens förmåga i förhållande till de lediga tjänsterna. Det förefaller som om klaganden den 12 augusti 1996 begärde att få återinträda i tjänst med verkan från och med den 1 oktober 1996. I sitt slutliga beslut av den 16 februari 1998 om klagandens överklagande enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna konstaterade tillsättningsmyndigheten endast att inget generaldirektorat kunde erbjuda klaganden en tjänst före utgången av november 1996, eftersom "de antingen inte hade några relevanta lediga tjänster tillgängliga eller så motsvarade de lediga tjänsterna inte klagandens förmåga". Tillsättningsmyndigheten har inte på något sätt motiverat sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade den kompetens som krävdes för de lediga tjänsterna och har inte heller hänvisat till de särskilda tjänster som var lediga.
1.4 Ombudsmannen begärde därför mer information om förteckningen över tjänster som var vakanta under perioden efter det att klagandens tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut. Han bad också kommissionen att ange vad tillsättningsmyndigheten motiverade sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade de lediga tjänsternas. Av de förteckningar över lediga tjänster som offentliggjordes mellan den 18 juli 1996 och den 28 november 1996 framgår att det under denna period fanns mer än 25 lediga A5/A4-tjänster (3).
1.5 I sitt yttrande till ombudsmannen, med undantag för de fyra tjänster som klaganden själv angett, hänvisade kommissionen emellertid inte till någon särskild ledig A5/A4-tjänst från dessa förteckningar och gav inte heller någon motivering, inte ens inom kort, till varför klaganden inte kunde återinsättas på en av dessa tjänster. När det gäller tre av de fyra tjänster som klaganden nämnde konstaterade kommissionen återigen, utan en ingående granskning, att det fanns rimliga tvivel om huruvida klaganden uppfyllde kraven för dessa tjänster, både i fråga om ansvarsnivån (behovet av dokumenterad ledningsförmåga för enhetschefstjänster) och övriga krav. Kommissionen tillade till och med att administrationen, med hänsyn till denna verkliga osäkerhet, under sådana omständigheter måste begära ytterligare upplysningar från den berörda personen. Detta krav har också bekräftats i förstainstansrättens rättspraxis (4). Kommissionen har emellertid inte gjort detta.
1.6 Av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har gjort den detaljerade granskning som krävs enligt domstolens rättspraxis av klagandens förmåga i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Detta bekräftas också av det faktum att kommissionen grundade sin bedömning av klagandens förmåga när det gäller de lediga tjänsterna endast på klagandens meritförteckning, som den ansåg vara alltför vag och otydlig, och utan att be klaganden om mer detaljerad information. Det framgår också att kommissionen inte vid något tillfälle tog del av uppgifterna i den klagandes personalakt, vilket den kunde ha gjort med tanke på att han hade arbetat för kommissionen i 22 år.
1.7 Det framgår således av dessa överväganden att kommissionens underlåtenhet att göra en detaljerad undersökning av klagandens kvalifikationer för tjänsterna i fråga utgör ett administrativt missförhållande som kan göra kommissionen ansvarig gentemot klaganden. Med tanke på att det på grund av kommissionens och klagandens motsatta åsikter inte var möjligt att finna en vänskaplig förlikning mellan parterna på denna punkt lägger ombudsmannen fram förslaget till rekommendation nedan.
2 Klagandens krav på ekonomisk ersättning för kommissionens underlåtenhet att återinsätta honom i tjänst och de ekonomiska konsekvenserna av hans avgång 2.1
Klaganden begärde ersättning för 1) löneförlusten (mellan utgången av hans obetalda ledighet fram till dagen för hans avgång) på grund av kommissionens underlåtenhet att återinsätta honom i tjänst efter hans obetalda ledighet av personliga skäl, och för 2) den ekonomiska förlusten på grund av att han var tvungen att avgå från kommissionen. Kommissionen vägrade att betala ut båda ersättningarna eftersom den ansåg att den å ena sidan inte hade gjort sig skyldig till någon oegentlighet i förfarandet för återinsättande i tjänst och å andra sidan inte kunde hållas ansvarig för klagandens ensidiga beslut att avgå från kommissionen.
2.2 När det gäller det första skadeståndsyrkandet på grund av kommissionens underlåtenhet att återinsätta klaganden i tjänst noterar ombudsmannen att enligt domstolens rättspraxis kan den som ansöker om skadestånd för underlåtenhet att återinträda i tjänst efter det att tjänstledigheten av personliga skäl har löpt ut inte, i avsaknad av utförda tjänster, kräva betalning av utestående lön. Han har emellertid rätt till ersättning för den faktiska skada som han har lidit till följd av förlusten av denna lön till följd av administrationens rättsstridiga handlande(5).
2.3 I det aktuella fallet bör kommissionen därför ersätta klaganden för den ekonomiska skada som han lidit direkt till följd av det fel som kommissionens tjänsteavdelning gjort sig skyldig till, nämligen underlåtenheten att göra en ingående undersökning av klagandens kvalifikationer för de tjänster som var vakanta efter det att hans tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut. Ombudsmannen anser sig inte kunna fastställa storleken på denna ersättning. Han uppmanar parterna att komma överens om principen för och storleken på en ekonomisk ersättning. Ombudsmannen lägger därför fram förslaget till rekommendation nedan. 2.4 När det gäller det andra yrkandet noterar ombudsmannen att den berörda institutionen enligt domstolens rättspraxis inte kan hållas ansvarig för någon ekonomisk förlust till följd av tjänstemannens beslut att lämna sin anställning innan han eller hon fått meddelande om återinträde i tjänst (6). Enligt artikel 40.4 d in fine ska tjänstemannen vara tjänstledig utan lön av personliga skäl fram till dess att han eller hon faktiskt återinträder i tjänst. Ombudsmannen anser därför att kommissionen i detta fall inte kan hållas ansvarig för klagandens ensidiga beslut att avgå. Klagandens begäran om ersättning är därför inte motiverad, och inga administrativa missförhållanden konstaterades i denna aspekt av ärendet.
3 Slutsats Enligt
förstainstansrättens rättspraxis skall administrationen systematiskt, genom en noggrann undersökning, kontrollera kompetensen hos den tjänsteman som väntar på att återinträda i tjänst i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad.
I förevarande fall har tillsättningsmyndigheten inte på något sätt motiverat sin slutsats att klagandens kompetens inte motsvarade den kompetens som krävdes för de lediga tjänsterna. Med undantag för de fyra tjänster som klaganden själv angett hänvisade kommissionen inte heller till någon särskild ledig A5/A4-tjänst i förteckningarna och motiverade inte ens inom kort varför klaganden inte kunde återinsättas på en av dessa tjänster. Kommissionen grundade sin bedömning av klagandens förmåga när det gäller de lediga tjänsterna endast på klagandens meritförteckning, som den ansåg vara alltför vag och otydlig, och utan att be klaganden om mer detaljerad information. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att kommissionen underlät att göra den detaljerade granskning som krävs enligt domstolens rättspraxis av klagandens förmåga i förhållande till varje ledig tjänst som motsvarar hans lönegrad. Denna underlåtenhet utgör ett administrativt missförhållande som kan göra kommissionen ansvarig gentemot klaganden.
Mot bakgrund av dessa slutsatser (punkterna 1.7 och 2.3) och med tanke på att det inte var möjligt att nå en vänskaplig förlikning mellan parterna på denna punkt lägger ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation till Europeiska kommissionen:
- Kommissionen bör ersätta klaganden för den materiella skada som han lidit direkt till följd av kommissionens tjänstefel, dvs. underlåtenheten att göra en detaljerad undersökning av klagandens kvalifikationer för de tjänster som var vakanta efter det att hans tjänstledighet av personliga skäl hade löpt ut.
Europeiska kommissionen kommer att informeras om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande inom tre månader. Det detaljerade yttrandet skulle kunna bestå av ett godtagande av ombudsmannens rekommendation och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra rekommendationen.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman
(1) Mål 58/75, Sergy mot kommissionen, REG 1976, s. 1139.
(2) Mål T-48/90, Giordani mot kommissionen, REG 1993, s. II-721, punkterna 50–56; Mål T-276/94, Buick mot kommissionen, REG 1995, s. II-667, punkterna 34–46; Mål T-205/96, Bieber mot parlamentet, REG 1998, s. II-723.
(3) Lediga tjänster COM/088/96, COM/090/96, COM/093/96, COM/094/96, COM/095/96, COM/096/96, COM/R/5138/96, COM/036/96, COM/105/96, COM/104/96, COM/103/96, COM/109/96, COM/110/96, COM/065/96, COM/113/96, COM/118/96, COM/122/96, COM/120/96, COM/126/96, COM/115/96, COM/116/96, COM/128/96, COM/R/5659/96, COM/131/96, COM/155/96, COM/157/96, COM/163/96.
(4) Se mål T-276/94 ovan, punkt 43.
(5) Mål 58/75, Sergy mot kommissionen, REG 1976, s. 1139, punkt 39.
(6) Mål 292/87, Pizziolo mot kommissionen, REG 1988, s. 5165.
(7) Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning, EGT L 113, 1994, s. 15.