Utfärdad i enlighet med artikel 4.1 i Europeiska ombudsmannens stadga ^[1].

Bakgrund

Samråd med allmänheten

1. I september 2022 anordnade Europeiska ombudsmannen ett offentligt samråd om insyn och deltagande i EU:s beslutsprocess på miljöområdet.[2] En av de frågor som ombudsmannen uppmärksammades på gällde förseningar och begränsad insyn i Europeiska kommissionens riskhantering av farliga kemiska ämnen [3].

Riskreglering av kemiska ämnen i EU

2. Produktion, saluföring och användning av kemiska ämnen i EU regleras av förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach-förordningen).[4] Syftet med Reach-förordningen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön mot kemiska ämnen och samtidigt säkerställa deras fria rörlighet i EU.

3. Reach-förordningen utformades för att flytta bevisbördan från tillsynsmyndigheter till industrin. Enligt förordningen är företagen skyldiga att ta fram information om de kemikalier som de producerar eller importerar till EU, i enlighet med principen ”inga data, ingen marknad”.[5] Företagen måste registrera information om kemikalier hos Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa). På grundval av denna information kan kommissionen besluta att begränsa viss användning av farliga ämnen eller kräva förhandstillstånd för vissa ämnen. Echa och de nationella myndigheterna deltar i beslutsprocessen i dessa frågor. Särskilt ämnen som kräver förhandstillstånd [6] identifieras först av Echa som ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter”. Denna utnämning kräver en grundlig vetenskaplig bedömning och enhällighet bland ledamöterna i Echas ”medlemsstatskommitté”[7].

Individuella tillstånd för särskilt farliga kemiska ämnen

4. Företag som vill använda ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter” måste ansöka om tillstånd hos kommissionen. De måste visa antingen att riskerna för folkhälsan och miljön till följd av användningen av det berörda ämnet kontrolleras på lämpligt sätt (”adekvat kontrollväg”)[8] eller att de socioekonomiska fördelarna med en kontinuerlig användning uppväger riskerna och att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker (”socioekonomisk väg”)[9].

5. Två av Echas expertkommittéer, som består av oberoende experter [10], ger kommissionen vetenskapliga och tekniska råd om huruvida en ansökan uppfyller villkoren för godkännande: riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk bedömning (SEAC). På grundval av dessa råd lägger kommissionen fram ett utkast till beslut om ansökan om tillstånd för Reachkommittén [11], som består av företrädare för medlemsstaterna och som röstar om utkastet till beslut.

6. I detta sammanhang väckte Europaparlamentet och en medlemsstat nyligen talan i två mål vid EU-domstolarna, där de motsatte sig kommissionens och majoriteten av medlemmarna i Reach-kommitténs bedömning att ansökningarna om tillstånd uppfyllde villkoren.

7. I de relevanta domarna har unionsdomstolarna slagit fast att villkoren ska tolkas restriktivt. De ogiltigförklarade två beslut i vilka kommissionen hade godkänt användningen av vissa ämnen på det socioekonomiska planet. I ett fall konstaterade revisionsrätten att kommissionen inte hade tagit tillräcklig hänsyn till osäkerheten om riskerna med användningen av det berörda ämnet. Denna osäkerhet berodde på att sökanden inte hade lämnat tillräcklig information.[12] I det andra fallet konstaterade förstainstansrätten att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade beaktat tillgänglig tillförlitlig information om förekomsten av lämpliga alternativ till användningen av det relevanta ämnet. Denna information hade gjorts tillgänglig för kommissionen av tredje parter och medlemsstater [13].

8. EU-domstolarna noterade att sökandena är ansvariga för att tillhandahålla relevant information i sina ansökningar. Detta beror på att ett företag som lämnar in en ansökan inom en tidsfrist som fastställs i enlighet med Reach-förordningen får fortsätta att använda det ämne som omfattas av ansökan så länge beslutsprocessen pågår.[14] Under denna tid är ytterligare villkor och övervakningsåtgärder som kommissionen kan fastställa i sitt slutliga beslut ännu inte tillämpliga.[15] Det är därför särskilt viktigt att kommissionen fattar beslut om ansökningar om tillstånd omgående.

Förseningar och bristande insyn i beslutsförfarandena

9. Som svar på det offentliga samrådet uppmärksammades ombudsmannen på den tid det tar för kommissionen att slutföra riskhanteringsprocesserna enligt Reach-förordningen. Även om kommissionen bör utarbeta utkast till beslut om att bevilja eller vägra tillstånd att använda ämnen som inger mycket stora betänkligheter inom en tidsfrist på tre månader från mottagandet av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys [16] kan det i praktiken ta kommissionen flera år. Ombudsmannen uppmärksammades på särskilda ärenden i detta avseende. Det ansågs att sådana tidsramar är orimliga med tanke på ärendets brådskande karaktär och det faktum att kommissionen beslutar på grundval av omfattande expertutlåtanden.

10. Farhågor uttrycktes också om att det inte finns tillräckligt med offentlig information som skulle göra det möjligt för allmänheten att förstå orsakerna till förseningarna.

11. Ombudsmannen tar denna fråga på stort allvar. I ett av sina tidigare fall uppmanade hon kommissionen att visa ”en större känsla av brådska” och att slutföra sina beslutsprocesser om riskhantering av farliga kemikalier snabbare.[17] För att uppnå de grundläggande målen i Reach-förordningen, dvs. att skydda människors hälsa och miljön från kemiska ämnen, ligger det i allmänhetens intresse att denna förordning genomförs fullt ut och i tid.

12. Mot denna bakgrund beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning på eget initiativ för att undersöka förseningarna i kommissionens förfaranden för hantering av särskilt farliga kemiska ämnen. Eftersom förfarandena för att bevilja eller avslå enskilda tillstånd utgör den största andelen av förfarandena enligt Reach-förordningen inriktade ombudsmannen undersökningen på detta förfarande. Ombudsmannen syftade särskilt till att bedöma om kommissionen försöker slutföra beslutsprocesserna med nödvändig skyndsamhet. Dessutom försökte hon bedöma insynen i dessa processer, bland annat om allmänheten kan följa beslutsprocessen och förstå orsakerna till eventuella förseningar.

Utredningen

Ombudsmannens åtgärder

13. Ombudsmannen bad först kommissionen att tillhandahålla statistiska uppgifter om den tid det tar att slutföra godkännandeförfarandet.[18] Ombudsmannen bad också kommissionen om information om det förfarande som den följer när den fattar beslut om ansökningar om godkännande och vilken information den gör tillgänglig om detta förfarande i registret över kommittéförfaranden [19].

14. Ombudsmannens undersökningsgrupp höll två möten med företrädare för kommissionen för att diskutera dessa frågor [20].

15.  Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade också ärendena rörande ett urval av tolv ansökningar om tillstånd som lämnats in till kommissionen [21].

Kommissionens svar till ombudsmannen

Statistiska uppgifter från kommissionen

16. Kommissionen gav ombudsmannen följande information om den tid det tar att slutföra tillståndsförfarandet sedan Reach-förordningen trädde i kraft.

17. Det tog i genomsnitt 14,5 månader för kommissionen att lägga fram ett utkast till beslut för Reach-kommittén [22], medan den lagstadgade tidsfristen är tre månader. Förseningarna var i vissa fall mycket längre.^[23]

18. Efter att ha mottagit yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys kan det totalt sett ta upp till tolv månader att anta beslutet, medan det i andra fall har tagit mer än 30 och upp till 54 månader att slutföra godkännandeförfarandet. Detta illustreras i följande tabell.

Orsaker till förseningar som kommissionen stött på i godkännandeförfarandet

19. Kommissionen sade att den tidsfrist på tre månader som anges i Reach-förordningen för att utarbeta beslut efter att ha mottagit yttranden från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys är orealistisk att uppnå i praktiken, med tanke på komplexiteten och antalet ansökningar som den tar emot. Förseningar i godkännandeförfarandet beror dessutom på följande faktorer:

• Två av kommissionens generaldirektorat är gemensamt ansvariga för behandlingen av ärendena enligt Reach-förordningen, inbegripet utarbetandet av tillståndsbeslut, nämligen generaldirektoratet för miljö (GD Miljö) och generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag (GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag). Kommissionen medgav att detta är ett ovanligt arrangemang som skapar ett behov av interna diskussioner mellan de två generaldirektoraten. Kommissionen införde interna åtgärder 2018 för att respektera den lagstadgade tidsfristen på tre månader, men dessa arrangemang har visat sig vara effektiva endast för icke-kontroversiella ärenden.
• Kommissionen måste ha en bredare syn på ansökningar än riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, som fokuserar på vetenskapliga och tekniska frågor. Kommissionen ”kopierar” inte bara deras åsikter i sina beslut. Den måste i stället kontrollera att dessa yttranden är konsekventa, robusta och fullständiga och vidareutveckla RAC:s och SEAC:s resonemang. Den måste ibland undersöka varför riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys behandlar liknande tillämpningar olika. Dessutom kräver vissa ytterligare inslag, såsom översynsperioden, villkoren och övervakningsarrangemangen, ofta ytterligare diskussioner.

Kommissionen tillade att den enligt rättspraxis måste samla in och bedöma all relevant bevisning och information på eget initiativ, medan ansökningarna inte alltid är tillräckligt fullständiga och riskbedömningskommitténs och SEAC:s yttranden därför kanske inte är tydliga när det gäller till exempel förekomsten av alternativ.

• I ett antal fall var kommissionen tvungen att kontakta de företag som ansökte om tillstånd för att få ytterligare information. I detta sammanhang förklarade kommissionen att Echas kontroll av ansökans ”överensstämmelse” endast omfattar en kontroll av huruvida ”alla rutor har kryssats i”, det vill säga huruvida ansökan innehåller alla nödvändiga delar, men denna kontroll rör inte huruvida den information som lämnats är tillräcklig eller av god kvalitet. I vissa fall var kommissionen därför tvungen att gå tillbaka till riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys och invänta kompletterande yttranden mot bakgrund av den ytterligare information som den fick.
• Under de senaste åren har Echa och kommissionen oväntat tagit emot stora mängder ansökningar för vissa ämnen, som har överskridit sin kapacitet.
• Kommissionen var tvungen att skjuta upp alla pågående ärenden i väntan på viktiga domar i de två ovannämnda målen.[24] Därefter behövdes ytterligare tid för att skapa en gemensam förståelse av avgörandena mellan kommissionens avdelningar och medlemmarna i Reach-kommittén.
• Europaparlamentet antog flera resolutioner där kommissionen uppmanades att dra tillbaka sina utkast till beslut om godkännande, vilket ledde till ytterligare diskussioner och därmed fördröjde processen.
• Det pågår långa överläggningar i Reach-kommittén, vilket bidrar till de övergripande förseningarna i tillståndsförfarandet. Kommissionen nämnde flera faktorer som förlänger diskussionerna i Reach-kommittén, t.ex. medlemsstaternas sena inlämnande av synpunkter. Kommissionen har delat de åtgärder som den har vidtagit för att ta itu med dessa aspekter med ombudsmannen på konfidentiell basis.

Insyn i kommittéförfarandena

20. Kommissionen betonade att Reach-kommitténs överläggningar enligt dess arbetsordning är konfidentiella.^[25] Tidigare har kommissionen kritiserats för förseningar i offentliggörandet av sammanfattningarna från dess möten, medan de aktuella sammanfattningarna kan valideras och offentliggöras på kort tid. Kommissionen är dock beredd att undersöka ett nytt format, förutsatt att detta nya format respekterar den konfidentiella karaktären hos kommitténs möten.

21. Kommissionen tillade att den har mottagit få ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar som rör Reach-kommittén, vilket den tolkar som att den befintliga öppenhetsstandarden är tillräcklig. Den tillade vidare att den vägrade att ge allmänheten tillgång till resultaten av en omröstning i Reach-kommittén, inbegripet hur vissa medlemsstater röstade, och till dess korrespondens med en viss medlemsstat. Som svar på dessa begäranden åberopade kommissionen undantaget för allmänhetens tillgång till handlingar, som avser skyddet av en pågående beslutsprocess ^[26].

Ombudsmannens bedömning som ledde till en rekommendation

22. Ansökningar om godkännande avser ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter”, som kan vara cancerframkallande, mutagena, reproduktionstoxiska eller ha hormonstörande egenskaper. De kan också vara långlivade, bioackumulerande och toxiska. Inte bara kommissionen själv, utan även Echa och nationella myndigheter, däribland vetenskapliga experter, bidrar gemensamt till förfarandet där specifika ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter” måste godkännas enligt Reach-förordningen. Denna procedur tar vanligtvis många år att slutföra.

23. Ett företag som lämnar in en ansökan om godkännande av ett särskilt farligt ämne inom en tidsfrist som fastställs i enlighet med Reach-förordningen får fortsätta att använda detta ämne så länge beslutsprocessen pågår. Under denna tid är ytterligare villkor och övervakningsarrangemang som kommissionen kan komma att fastställa i sitt slutliga beslut ännu inte tillämpliga.

24. Mot bakgrund av detta måste kommissionen göra sitt yttersta för att se till att tillståndsförfarandet genomförs så snabbt som möjligt, så att särskilt farliga ämnen inte används i EU utan en förhandskontroll av de krav som fastställs i Reach-förordningen, samt utan att tillämpa lämpliga villkor och övervakningsarrangemang.

Förseningar som kommissionen stött på i godkännandeförfarandet

25. Kommissionen har drabbats av betydande förseningar i utarbetandet av beslut om tillståndsansökningar, efter att ha mottagit yttranden från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys. I Reach-förordningen fastställs en tidsfrist på tre månader för kommissionen att utarbeta ett utkast till beslut om beviljande eller avslag av tillstånd ^[27], men det tar i genomsnitt 14,5 månader för kommissionen. Detta är nästan fem gånger den lagstadgade tidsfristen. Ombudsmannen är mycket oroad över dessa förseningar.

26. Ombudsmannen är inte övertygad av kommissionens ståndpunkt att den inte kan iaktta den lagstadgade tidsfristen på tre månader för att utarbeta ett beslut. Hon kommer i sin tur att behandla kommissionens argument.

1. Intern organisation

27. Kommissionen kan inte motivera åsidosättandet av obligatoriska lagstadgade tidsfrister med hänvisning till sin interna organisation, behovet av långa interna diskussioner eller det faktum att dess förfarande för att inleda det interna samrådet i praktiken tar flera veckor. Kommissionen måste organisera sina interna förfaranden på ett sätt som säkerställer att lagstadgade tidsfrister iakttas.

2. Allvarlig osäkerhet och otillräcklig information i ansökningarna

28. Ombudsmannen medger att bedömningen av ansökningar i tillståndsförfarandet kan vara komplex och osäker, men rättspraxis kräver inte ”absolut säkerhet” från kommissionen.[28] Allvarlig osäkerhet bör under alla omständigheter leda till att respektive ansökan avslås snarare än till förseningar. Allvarlig osäkerhet innebär att de sökande har misslyckats med att övertyga beslutsfattaren om att de har uppfyllt villkoren i Reach-förordningen. I enlighet med rättspraxis kan kommissionen endast godta ”försumbar” osäkerhet i den information som de sökande lämnar när de beviljar ett godkännande.[29] Denna osäkerhet är ”försumbar” bör vara uppenbar för beslutsfattarna. Ihållande tvivel i detta avseende innebär att osäkerheten inte är försumbar.   

29. Såsom kommissionen själv har medgett kan den inte begära ytterligare information ”som syftar till att avhjälpa ofullständiga ansökningar när villkoren för tillstånd inte är uppfyllda”, eftersom bevisbördan åvilar sökandena.[30] Det står nämligen inte klart för ombudsmannen att kommissionen enligt Reach-förordningen kan begära ytterligare information från sökandena efter det att tidsfristen för att lämna in ansökningarna har löpt ut och under alla omständigheter efter det att riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys har slutfört sina yttranden. Kommissionen intog själv denna ståndpunkt i ett av sina beslut, som granskades inom ramen för denna undersökning. Att godta sen information skulle enligt kommissionen leda till att ett ämne som inger mycket stora betänkligheter skulle finnas kvar på marknaden längre eller utan villkor, vilket skulle innebära ”missbruk av förfarandet”^[31].

30. När kommissionen står inför en betydande ökning av antalet ansökningar, vilket har skett tidigare, bör den strikt följa principen att det är upp till sökanden att visa att de har uppfyllt villkoren för tillstånd enligt Reach-förordningen.^[32] Som unionsdomstolarna har klargjort bär sökanden ”risken för att det blir omöjligt att fastställa” att villkoren är uppfyllda.^[33]

31. För närvarande består dock Echas första kontroll av ansökningar endast i att kontrollera om ”alla rutor har kryssats i”. Det kan därför inte uteslutas att vissa sökande utnyttjar möjligheten att fortsätta att använda farliga ämnen genom att lämna in ansökningar som innehåller information som inte är tillräcklig för att avgöra om de rättsliga villkoren för godkännande är uppfyllda. Ombudsmannen granskade ärendena om tolv tillståndsförfaranden. På grundval av detta är hon oroad över att allvarliga tvivel om huruvida sökandena har fullgjort sin bevisbörda har dragit ut på tiden i vissa av dessa förfaranden i stället för att lösas från början.

32. Ombudsmannen förstår att det kanske inte är lätt att göra en tydlig åtskillnad mellan ansökningar som innehåller otillräcklig information och ansökningar som innehåller fullständig information som ändå kan leda till tvivel i ett senare skede bland beslutsfattarna. Kommissionen bör dock utvärdera sina befintliga erfarenheter och försöka fastställa vilka ansökningar som bör anses innehålla otillräcklig information och som sådana utan dröjsmål avslås.

33. I praktiken skulle kommissionen, som har det övergripande ansvaret för att tillståndsförfarandet är förenligt med Reach-förordningen, kunna överväga att uppmana riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys att på ett tidigt stadium flagga ansökningar som innehåller otillräcklig information, så att kommissionen snabbt kan avslå dessa ansökningar. Detta tillvägagångssätt skulle inte kräva någon ändring av Reach-förordningen.[34] Tvärtom kräver Reach-förordningen redan att riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys ska kontrollera att ”ansökan innehåller all information som anges i artikel 62 och som är relevant för dess ansvarsområde”.[35] riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys bör därför kontrollera att ansökningarna innehåller ”all information”, vilket är mer än att kontrollera om ”alla rutor har kryssats i”.

34. Detta tillvägagångssätt förefaller vara i linje med aktuell rättspraxis. Skälet till att kommissionens beslut ogiltigförklarades i ett av de senaste ärendena var att kommissionen inte hade beaktat att ansökan hade alltför många brister för att risknivån skulle kunna bedömas, vilket riskbedömningskommittén tydligt påpekade i sitt yttrande.[36] Att identifiera sådana ärenden i ett tidigt skede skulle göra det möjligt för kommissionen att undvika utdragna diskussioner först mellan sina avdelningar och sedan inom Reach-kommittén.

3. Skyldigheten att på eget initiativ beakta all relevant information

35. Kommissionen får omfattande expertutlåtanden från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, som, såsom kommissionen har medgett, i princip ger den allt nödvändigt vetenskapligt och tekniskt stöd. Kommissionen delade med sig av sina interna riktlinjer för utarbetandet av besluten från GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag och GD Miljö, enligt vilka de i princip bör följa yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys. I detta sammanhang bör det inte finnas någon plats för systematiska meningsskiljaktigheter mellan kommissionens avdelningar som varar i månader, för att inte tala om år.

36. Även om kommissionen inte är rättsligt bunden av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys kan den inte avvika från dem på ett godtyckligt sätt. Den måste först inhämta ett”tilläggsyttrande från samma kommitté eller annan bevisning, vars bevisvärde minst motsvarar bevisvärdet av yttrandet i fråga”[37] Ombudsmannen förstår att kommissionen ännu inte har utnyttjat denna möjlighet.

37. Kommissionen insisterade vidare på att den behöver ytterligare tid, eftersom den enligt rättspraxis måste beakta alla relevanta uppgifter på eget initiativ när den bedömer ansökningar om tillstånd.[38] EU-domstolarna betonade dock denna skyldighet för kommissionen när de ogiltigförklarade ett tillstånd som beviljats av kommissionen på otillräckliga grunder. I det fallet godkände kommissionen den information som sökanden lämnat och som bedömts av riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, utan att ta hänsyn till annan tillförlitlig information om förekomsten av lämpliga alternativ som tillhandahållits av tredje parter och medlemsstater.[39] Att kommissionen måste beakta all relevant information på eget initiativ innebär inte att den måste genomföra kompletterande vetenskapliga undersökningar, vilket kommissionen själv medgav i samband med denna undersökning. Som nämnts ovan förlitar sig kommissionen i praktiken på yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, vilket är i linje med rättspraxis [40].

38. Kommissionen säger att den måste ha en bredare syn på ansökningar än riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys. Förseningarna i kommissionens förfarande strider dock mot huvudsyftet med Reach-förordningen, som är att skydda människors hälsa och miljön.[41] Enligt rättspraxis kan ”hänsyn som enbart rör EU-industrins konkurrenskraft inte motivera att ett ämne som inger mycket stora betänkligheter för människors hälsa och miljön godkänns, vilket inte är absolut nödvändigt”.[42] Kommissionen bör särskilt säkerställa en snabb handläggning av ansökningar om tillstånd genom att noggrant kontrollera om sökandena har fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla nödvändig information.

4. Pågående rättsfall

39. Pågående domstolsärenden kan inte motivera de betydande och systematiska förseningar som kommissionen har stött på när det gäller att iaktta den lagstadgade tidsfristen på tre månader för att lägga fram ett utkast till beslut för Reach-kommittén. Tvister och tillämpning av rättspraxis är en vanlig verksamhet för EU:s institutioner och organ. Det faktum att EU-domstolarna kom fram till en striktare tolkning av Reach-förordningen än den som kommissionen använde gör det till en ännu mer brådskande uppgift för kommissionen att genomföra denna strategi för att skydda folkhälsan och miljön.

40. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionens systematiska underlåtenhet att iaktta den lagstadgade tidsfristen på tre månader för att lägga fram utkast till beslut för Reach-kommittén utgör ett administrativt missförhållande.

41. Dessa förseningar verkar till stor del bero på hur kommissionen har organiserat sina interna förfaranden, hur den har fördelat ansvaret till sina avdelningar och att den inte har infört en mekanism för att säkerställa att den systematiskt och i ett tidigt skede kan avslå ansökningar som inte innehåller tillräcklig information för att bevisa att de rättsliga villkoren för tillstånd enligt Reach-förordningen är uppfyllda (bevisbördan). Ombudsmannen kommer att lämna en motsvarande rekommendation nedan.

42. Ombudsmannen är också bekymrad över den tid det tar att slutföra tillståndsförfarandet, det vill säga att anta beslutet, när kommissionen har lagt fram sina utkast till beslut för Reach-kommittén. Ombudsmannen betonar att administrativa förfaranden, särskilt sådana som är av största vikt för skyddet av miljön och folkhälsan, måste slutföras utan dröjsmål.

43. Enligt de uppgifter som kommissionen har lämnat [43] slutfördes endast 20 % av tillståndsförfarandena (38) inom tolv månader från mottagandet av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys. Resterande 80 % (151) tog mycket längre tid och upp till 54 månader. Under samma period hade 31 förfaranden redan pågått i mer än 18 månader.

44. Dessa tidsramar återspeglar inte på något sätt hur brådskande frågan är och kan inte betraktas som god administrativ praxis.

45. Även om kommissionen inte kan hållas ansvarig för förseningar som uppstår på grund av meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna i Reach-kommittén, måste kommissionen göra sitt yttersta för att stödja effektiviteten i överläggningarna inom Reach-kommittén och minska sannolikheten för långvariga meningsskiljaktigheter så att Reach-kommittén snabbt kan slutföra förfarandet.

46. Ombudsmannen välkomnar de särskilda åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit för att effektivisera överläggningarna i Reach-kommittén och minska behovet av ett andra möte i samma ärende. Med detta sagt anser hon att en mekanism, som hon rekommenderar nedan, som gör det möjligt för kommissionen att avslå ansökningar som innehåller otillräcklig information systematiskt och i ett tidigt skede, också kommer att minska behovet av långdragna överläggningar inom Reach-kommittén om ansökningar som ger upphov till allvarlig osäkerhet på grund av otillräcklig information.

Insyn i kommittéförfarandena

47. Kommissionen ansvarar för att se till att Reach-kommitténs möten är öppna för insyn. Allmänheten måste kunna granska orsakerna till den alltför långa tid som krävs för att slutföra tillståndsförfarandet och ställa de berörda aktörerna till svars, inte bara kommissionen utan även medlemsstaterna i Reach-kommittén.

48. Ombudsmannen håller inte med kommissionen om att det låga antalet ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar som rör Reach-kommittén innebär att allmänhetens intresse för tillståndsförfarandet är lågt och att den nuvarande öppenhetspraxisen är tillfredsställande. Ett lågt antal ansökningar kan också innebära att förfarandena är så ogenomskinliga att allmänheten inte ens känner till handlingarnas existens eller att informerade sökande av tillgång till handlingar är väl medvetna om kommissionens ståndpunkt att de handlingar som rör Reach-kommittén anses vara konfidentiella.

49. Ombudsmannen har konsekvent påmint kommissionen [44] om att kommittéernas arbetsordning inte har företräde framför EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Detta har bekräftats av tribunalen [45]. För att motivera en vägran att lämna ut sådana handlingar måste kommissionen lägga fram konkreta bevis för en konkret risk för ett visst beslutsförfarande. Kommissionen kan inte använda generiska argument, såsom att beslutsfattandet inom Reach-kommittén alltid är särskilt kontroversiellt. Dessutom bör de handlingar som framställs i samband med tillståndsförfarandet enligt Reach-förordningen omfattas av den bredare allmänhetens tillgång till handlingar som innehåller miljöinformation [46].

50. Undersökningen visade att kommissionen för närvarande inte offentliggör information som skulle göra det möjligt för allmänheten att förstå orsakerna till de alltför långa tidsramarna i tillståndsförfarandet, inbegripet när dessa beror på meningsskiljaktigheter mellan de berörda aktörerna. Särskilt de sammanfattande protokollen från Reach-kommitténs möten fångar för närvarande inte upp läget i enskilda ärenden och orsakerna till eventuella förseningar, t.ex. meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna. Detta hindrar allmänheten från att ställa de ansvariga till svars. Ombudsmannen anser att detta utgör ett administrativt missförhållande och lämnar en motsvarande rekommendation nedan.

Rekommendation

På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen:

Kommissionen bör iaktta den lagstadgade tidsfristen på tre månader för att förbereda tillståndsbeslut om farliga kemiska ämnen enligt Reach-förordningen och lägga fram dem för Reach-kommittén. För att uppnå detta bör kommissionen

• se över sina interna förfaranden,
• tillämpa regeln att det är upp till de sökande att visa att de har uppfyllt de rättsliga villkoren för att erhålla tillståndet genom att tillhandahålla tillräcklig information,
• se till att ansökningar som innehåller otillräcklig information snabbt avslås, så att de företag som har lämnat in dessa ansökningar inte längre kan använda de farliga ämnena i EU.

Kommissionen bör offentliggöra mer omfattande sammanfattningar av Reach-kommitténs möten, så att allmänheten kan följa hur varje tillståndsärende fortskrider, förstå kvarstående frågor och eventuella orsaker till förseningar. Ett bra exempel skulle kunna vara de sammanfattande protokollen från SCoPAFF-kommittén.^[47] Dessa protokoll bör offentliggöras i god tid och under alla omständigheter före nästa möte i Reach-kommittén.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om denna rekommendation. I enlighet med artikel 4.2 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 17 januari 2025.

 

Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 17 oktober 2024

 

[1] Finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC

[2] https://www.ombudsman.europa.eu/en/public-consultation/sv/160313

[3] Svaret på fråga 5 på https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/169594.

[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), EUT L 396/1, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02006R1907-20140410.

[5] Artikel 5 i Reach-förordningen.

[6] Bilaga XIV till Reach-förordningen innehåller en förteckning över särskilt farliga ämnen som kräver tillstånd. Se även artikel 56 i Reach-förordningen.

[7] Artikel 59 i Reach-förordningen.

[8] Artikel 60.2 i Reach-förordningen.

[9] Artikel 60.4 i Reach-förordningen.

[10] Artikel 85.7 i Reach-förordningen.

[11] Artiklarna 64.8 och 133.3 i Reach-förordningen.

[12] Mål C-144/21, parlamentet mot kommissionen, punkt 68, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=272682&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4701.

[13] Dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=211428&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4702.

Dom av den 25 februari 2021 i mål C-389/19 P, kommissionen mot Sverige, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=238162&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4702.

[14] Artikel 58.1 c ii i Reach-förordningen. Tidsfristen är 18 månader före det så kallade ”sunset date”, från vilket utsläppande på marknaden och användning av ämnet är förbjudet.

[15] Artikel 60.9 d och f i Reach-förordningen.

[16] Artikel 64.8 i Reach-förordningen.

[17] Europeiska ombudsmannens beslut om avslutande av undersökningen på eget initiativ OI/2/2016/RH om Europeiska kommissionens förseningar i behandlingen av ärenden om kemiska ämnens reproduktionstoxicitet, punkt 27, https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/81645.

[18] Se kommissionens skriftliga svar: https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/174970 och https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/189320.

[19] https://ec.europa.eu/transparency/comitology-register/screen/committees/C34200/consult?lang=sv.

[20] Se rapporter från dessa möten: https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/inspection-report/en/178826 och https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/inspection-report/en/191331.

[21] Se begäran om kontroll (bilaga 1), https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/178825.

[22] Informationen lämnades i februari 2024.

[23] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/189320, s. 2.

[24] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen. Mål C-389/19 P, kommissionen mot Sverige, Mål C-144/21, parlamentet mot kommissionen.

[25] Se artikel 13 i Reach-kommitténs arbetsordning, antagen den 19 november 2019, som finns här: https://ec.europa.eu/transparency/comitology-register/screen/committees/C34200/consult?lang=sv.

[26] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/inspection-report/en/178826, punkt 9.

[27] Artikel 64.8 i Reach-förordningen.

[28] Mål C-389/19 P, kommissionen mot Sverige, punkt 32.

[29] Mål C-389/19 P, kommissionen mot Sverige, punkt 35.

[30] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/189320, s. 4.

[31] Kommissionens genomförandebeslut av den 3.2.2022, C(2022) 523 final, https://ec.europa.eu/docsroom/documents/48874, punkt 8.

[32] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 77. Mål C-389/19 P, kommissionen mot Sverige, punkt 33.

[33] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 79.

[34] Den regionala rådgivande nämnden har redan antagit ett förfarande för att handlägga vissa ansökningar genom ett påskyndat förfarande, det vill säga utan debatt i kammaren: https://echa.europa.eu/documents/10162/13580/afa_a_listing_criteria_en.pdf/ed59cbc5-b814-43ef-a6cb-0512e3ec4e36.

[35] Artikel 64.3 i Reach-förordningen.

[36] Mål C-144/21, parlamentet mot kommissionen, särskilt punkt 68.

[37] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 69.

[38] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 64.

[39] Som domstolen slog fast i det målet gav ”yttranden från tredje parter och medlemsstater som hörts under tillståndsförfarandet upphov till allvarliga tvivel om den analys som lagts fram av tillståndssökanden”. Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 89.

[40] Mål T-837/16, Sverige mot kommissionen, punkt 67.

[41] Dom av den 7 juli 2009 i mål C-558/07, S.P.C.M. m.fl., https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=77548&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4122482, punkt 45. Tribunalens dom av den 7 mars 2013, Bilbaína de Alquitranes m.fl./Echa, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=134564&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4122664, punkt 116.

[42] Mål C-144/21, parlamentet mot kommissionen, punkt 126.

[43] Informationen lämnades i februari 2024.

[44] Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 2142/2018/TE om Europeiska kommissionens vägran att bevilja tillgång till medlemsstaternas ståndpunkter om ett vägledande dokument om riskbedömning av bekämpningsmedel på bin, https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/113624.

[45] Dom av den 14 september 2022 i de förenade målen T-371/20 och T-554/20, Pollinis France mot kommissionen, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=265442&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=4098652, punkt 96.

[46] Artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ, EUT L 264/13, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32006R1367.

[47] Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.