Europeiska ombudsmannen, P. Nikiforos Diamandouros, fortsätter sina ansträngningar för att förbättra rekryteringsförfarandena vid EU:s institutioner och organ. Med hänvisning till två nyligen fattade beslut om klagomål mot Europeiska kommissionen och Europol sade ombudsmannen följande: ”För många medborgare tar deras första verkliga kontakter med EU-förvaltningen formen av en ansökan om arbete. Det är viktigt att EU-institutionernas och EU-organens rekryteringspraxis är av högsta klass för att upprätthålla och fördjupa medborgarnas förtroende. Jag kommer att fortsätta att göra allt jag kan för att se till att medborgare som söker arbete inom unionens förvaltning behandlas rättvist och korrekt.”

De två beslut som ledde till ombudsmannens kommentarer var följande:

Europeiska kommissionen: En medborgare med franskt/bulgariskt medborgarskap ansökte om en tjänst som lokal agent vid kommissionens delegation i Sofia, Bulgarien. Kommissionen avslog hans ansökan på grund av hans dubbla medborgarskap. Den åberopade Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 och angav att den berörda tjänsten som lokalt ombud var förbehållen sökande som inte var medborgare i det land där de skulle utföra sina arbetsuppgifter och inte var stadigvarande bosatta i det landet.

Ombudsmannen kritiserade kommissionen för att inte ha lämnat en objektiv motivering för att avslå klagandens ansökan och hävdade att den hade åsidosatt principen om icke-diskriminering. Ingen av de bestämmelser som var tillämpliga på lokalanställda innehöll några bestämmelser enligt vilka personer med bulgariskt medborgarskap skulle uteslutas från dessa avtal. Ombudsmannen konstaterade också att meddelandet om ledig tjänst för den aktuella tjänsten inte gav sökandena all nödvändig information om rekryteringsförfarandet.

Ombudsmannens beslut finns på ombudsmannens webbplats:

Europol: En medborgare klagade till ombudsmannen och gjorde gällande att Europol hade åsidosatt sina tjänsteföreskrifter genom att rekrytera henne som administrativ assistent enligt ett lokalt anställningsavtal och inte som anställd vid Europol. Detta innebar att hon anställdes under mindre fördelaktiga förhållanden. Europol hävdade att i situationer där det i dess tjänsteförteckning inte angavs några tjänster och arbetsbördan var sådan att tillfälligt stöd krävdes, var Europol tvungen att anställa tillfälligt anställda på villkor som var tillämpliga på lokalanställda. Företaget hävdade att det var fritt att göra detta så länge det höll sig inom gränserna för sin personalbudget.

Ombudsmannen påpekade att det i Europols tjänsteföreskrifter tydligt anges att en tjänst som administrativ assistent ska vara en tjänst som anställd vid Europol. Han fann ingen rättslig grund för att motivera Europols praxis att anställa tillfälligt anställda på villkor som är tillämpliga på lokalanställda. Han gjorde därför en kritisk anmärkning för att uppmärksamma Europol på behovet av att se över sin praxis för rekrytering av personal.

Ombudsmannens beslut finns på ombudsmannens webbplats: