Europeiska ombudsmannen är oroad över att reglerna om skyddet av personuppgifter, särskilt Förordning 45/2001, leds bort från dess rätta syfte, nämligen att se till att rätten för den enskilda om skydd av privatlivet så som det fastslås i artikel 8.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna respekteras: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Istället används reglerna för att undergräva principen om öppenhet i den offentliga förvaltningen.

Här följer fyra exempel på hur skyddet av personuppgifter har åberopats för att undergräva öppenheten. De första två gäller beslut att publicera information. De två sista gäller rätten till tillgång till handlingar.

1 Registret över parlamentets assistenter

Europaparlamentet beslutade att publicera ett register innehållande namnen av ledamöternas assistenter, vilka betalas med gemenskapens medel. Detta bidrag till mer öppenhet har kullkastats av argumentet att skyddet av personuppgifter ger assistenterna rätt att förbli anonyma även då de betalas med pengar från Europas skattebetalare.

Det vid Europaparlamentet ansvariga utskottet behandlar fortfarande frågan.

2 Rekryteringsförfaranden

Europeiska ombudsmannen rekommenderade Europaparlamentet att informera sökande i kommande uttagningsprov att namnen på de kandidater som klarade proven skulle offentliggöras.

Europaparlamentet avslog förslaget och argumenterade att Förordning 45/2001 ger de sökande som klarat ett uttagningsprov rätten att förbli anonyma.

Om detta argument skulle stå sig innebär det ett stort steg tillbaka från den rådande situationen. Till gagn för öppenheten beslutade Europeiska kommissionen 1997 att offentliggöra namnen över de sökande som klarat ett uttagningsprov.

3 Kommersiellt inflytande i artikel 226 förfarandet

Europeiska kommissionen anger skyddet av personuppgifter som skäl för att trotsa en av Europaparlamentets resolutioner angående kommissionens vägran att ge tillgång till information om vem som påverkat en artikel 226 undersökning.

Kommission inledde en undersökning av ett klagomål om en brittisk lag men beslutade sedan att avsluta ärendet. Klaganden vill få reda på vem som ingav yttranden till kommissionen samt erhålla namnen på hans kommersiella konkurrenters representanter som deltog i ett möte som organiserats av kommissionen. Klaganden misstänker att personer med anknytning till korruption i Förenade kungariket har varit inblandade.

Kommissionen vidhåller att skyddet av personuppgifter kräver att den hemlighåller namnen på personerna om de inte gett sitt medgivande till att deras identiteter avslöjas.

Kommissionen kunde ha argumenterat att det offentliga intresset av att upprätthålla ett effektivt artikel 226 förfarande rättfärdigar löften om sekretess till de personen som inger yttranden under en undersökning samt att sådana löften, om de ges, måste hållas. EG-domstolens rättspraxis skulle stödja båda argumenten. Istället har kommissionen valt att göra klagomålet till ett testfall för användandet av skyddet av personuppgifter som ett nytt försvar för hemligt beslutsfattande.

4 Kommissionens tjänstemäns externa aktiviteter

En tidning ansökte under Förordning 1049/2001 om tillgång till registret över de godkännanden som getts till kommissionens tjänstemän för utövande av externa aktiviteter.

Kommissionen gav tillgång till registret med strök alla tjänstemännens namn på grundval av att Förordning 45/2001 om skyddet av personuppgifter ger dem rätt att förbli anonyma.

Ingen grundläggande rättighet att anonymt delta i offentliga aktiviteter

De ovan angivna exemplen om missbruk av skyddet av personuppgifter verkar grunda sig på den uppfattningen att det föreligger en grundläggande rättighet att anonymt delta i offentliga aktiviteter.

Artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fastslår ingen sådan rättighet. Vidare skulle en sådan rättighet vara oförenlig med principen om öppenhet och rätten om tillgång till handlingar eftersom, om identiteterna på de personer som deltar i de offentliga aktiviteterna hemlighålls, kommer medborgare att fråntas möjligheten att förstå och övervaka dessa aktiviteter på ett effektivt sätt.

Internationell erfarenhet pekar också på att öppenhet är det bästa sätten att bekämpa korruption.

IJH
25 september 2002