Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 1676/2017/THH om Europeiska kommissionens hantering av ansökningar om tillgång till handlingar om hur den hanterar och försöker förhindra obehörigt utlämnande av sina handlingar
Beslut
Ärende 1676/2017/THH - Undersökning inledd den Onsdag | 27 september 2017 - Rekommendation beträffande Fredag | 15 december 2017 - Beslut den Tisdag | 03 juli 2018 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Påträffat administrativt missförhållande ) - Land Tyskland
Klaganden hade gjort två begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar om hur Europeiska kommissionen hanterar och försöker förhindra läckor (obehörigt utlämnande av handlingar). Kommissionen begränsade omfattningen av den första ansökan och nekade tillgång. När det gäller den andra ansökan beviljade den delvis tillgång. Klaganden vände sig till ombudsmannen eftersom kommissionen hade underlåtit att ge honom tillgång till handlingarna och underlåtit att iaktta de relevanta tidsfristerna.
Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen hade gjort fel när den begränsade omfattningen av klagandens första begäran utan att först samråda med klaganden. Ombudsmannen var inte övertygad av kommissionens skäl för att inte ge fullständig tillgång till handlingarna och dess restriktiva tolkning av tillämpningsområdet för den andra begäran. Ombudsmannen rekommenderade därför att kommissionen omgående skulle göra en ny bedömning av ansökningarna om tillgång. Kommissionen vägrade att följa ombudsmannens rekommendation.
Ombudsmannen beklagar att kommissionen inte följde hennes rekommendation. Hon bekräftar att kommissionens fortsatta vägran att ompröva klagandens begäran om tillgång utgör ett administrativt missförhållande.
Bakgrund till klagomålet
1. Klaganden är forskare vid ett tyskt universitet som forskar om hur Europeiska kommissionen hanterar otillåtet utlämnande av handlingar av sin egen personal (så kallade läckor). Han begärde tillgång [1] till relevanta handlingar från 2006 till 2015 genom två ansökningar om tillgång.
2. Klagandens första begäran om tillgång gällde handlingar som rapporterar säkerhetsutredningar om ”potentiellt läckage, felaktig hantering eller röjande av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter”[2] för perioden 2006–2015. Kommissionen vägrade tillgång, eftersom det rörde känsliga handlingar [3] och skulle undergräva skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner [4]. Klaganden bad kommissionen att se över detta beslut i mars 2017. Han erbjöd sig också att begränsa begäran ”med tanke på den potentiella administrativa bördan”. Som ett exempel föreslog han en potentiell gräns för tidsramen.
3. I den andra begäran om tillgång begärde klaganden tillgång till protokollen från kanslichefernas veckomöten och generaldirektörernas veckomöten för 2006–2015 som rörde dokumentläckor eller där åtgärder mot läckage diskuterades. Han angav att han endast ville ha tillgång till de delar av handlingarna som omfattade dessa frågor och deras sammanhang. Kommissionen beviljade omfattande partiellt tillträde till generaldirektörernas veckomöten. För kanslichefernas veckomöten förlängde kommissionen tidsfristen och svarade honom, efter påminnelser från klaganden. Kommissionen hade identifierat 72 handlingar som omfattades av begäran och avslagit tillgången till handlingarna eftersom de hänvisade till interna överväganden i känsliga frågor och eftersom ett utlämnande skulle undergräva skyddet för den allmänna säkerheten [5]. Klaganden bad kommissionen att se över sitt beslut i juni 2017.
4. Kommissionen förlängde tidsfristen för att besvara båda klagandens begäranden om översyn flera gånger. Klaganden skickade många påminnelser till kommissionen och informerade den om att han var utsatt för tidspress för att lämna in sina ”slutliga forskningsresultat”[6].
5. I september 2017 vände sig klaganden till ombudsmannen eftersom han inte hade fått något svar från kommissionen på någon av sina begäranden om översyn. Klaganden ville att kommissionen skulle ge största möjliga tillgång till de begärda handlingarna. Han var också oroad över att kommissionen inte hade respekterat tidsfristerna för att behandla ansökningarna om tillgång, både i det inledande skedet och i omprövningsskedet.
6. Under undersökningens gång granskade ombudsmannen olika handlingar. Kommissionen besvarade slutligen klagandens begäran om översyn och vidarebefordrade sina svar till ombudsmannen. Ombudsmannen mottog klagandens synpunkter på kommissionens ståndpunkt. Ombudsmannen var inte övertygad av kommissionens argument för att inte bevilja bredare tillgång till handlingarna. Hon rekommenderade därför [7] kommissionen att ompröva klagandens begäran i syfte att utan ytterligare dröjsmål bevilja bredare tillgång. I detta beslut beaktas kommissionens yttrande över ombudsmannens rekommendation samt klagandens kommentarer.
Ombudsmannens rekommendation
7. Vid behandlingen av den första begäran om tillgång, som rörde säkerhetsundersökningar, begränsade kommissionen omfattningen av begäran, efter det att klaganden hade förklarat sig villig att begränsa omfattningen, men utan att samråda med klaganden om detaljerna i den begränsning som den gjorde. Den beaktade endast perioden från mars 2015 fram till registreringen av begäran om översyn och fann sex säkerhetsundersökningar. Kommissionen vägrade att ge tillgång till alla handlingar eftersom ett utlämnande skulle undergräva skyddet för den allmänna säkerheten [8], syftet med utredningarna [9] och den enskildes privatliv och integritet [10], och eftersom ett utlämnande allvarligt skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande [11]. Kommissionen ansåg inte att det fanns något övervägande allmänintresse av utlämnandet.
8. Ombudsmannen ansåg att kommissionen hade gjort fel när den ensidigt begränsade omfattningen av klagandens begäran om tillgång. Klaganden hade erbjudit sig att begränsa den tidsmässiga omfattningen av sin begäran, men kommissionen samrådde aldrig med klaganden i detta avseende [12]. Den period som kommissionen valde (efter ikraftträdandet av kommissionens beslut från 2015, som det hänvisas till i fotnot 2) skilde sig dessutom avsevärt från den period som klaganden angav (2006–2015).
9. När det gäller skyddet av den allmänna säkerheten ansåg ombudsmannen att kommissionens tolkning av de relevanta reglerna var alltför bred, eftersom ”allmän säkerhet” är avsedd att avse sociala, ekonomiska och fysiska hot, såsom terrorism, mot medlemsstaternas nationella säkerhet, snarare än risker för den inre säkerheten inom en institution eller organisation.
10. När det gäller den andra begäran om tillgång, som avsåg protokollen från kanslichefens möten, konstaterade kommissionen att endast 27 av de ursprungliga 72 handlingarna omfattades av begäran. Dessa handlingar innehöll innehåll som inte omfattades av begäran, och därför kunde endast partiell tillgång beviljas.
11. Ombudsmannen ansåg att kommissionen korrekt hade uteslutit handlingar som inte omfattades av begäran under sin översyn.
12. När det gäller redigeringen av de återstående 27 dokumenten fann ombudsmannen att kommissionen hade varit alltför restriktiv när den fastställde vilken information som inte omfattades av begäran.
13. Ombudsmannen fann därför att kommissionen felaktigt hade begränsat omfattningen av båda ansökningarna om tillgång och att detta utgjorde administrativa missförhållanden. Hon lämnade följande rekommendation till kommissionen:
Kommissionen bör utan ytterligare dröjsmål ompröva klagandens begäranden i syfte att bevilja bredare tillgång till handlingar, som endast bör minskas i samråd med klaganden, och mot bakgrund av ombudsmannens kommentarer om undantaget för allmän säkerhet.
14. Kommissionen svarade att dess egen analys var rättsligt korrekt. Kommissionen noterade också att den hade begränsat omfattningen av den första begäran först efter det att klaganden hade tagit upp den som ett alternativ. När det gäller den andra begäran ansåg kommissionen att den inte hade varit alltför strikt i sin tolkning av omfattningen av klagandens begäran. Kommissionen ansåg inte att anmärkningar som ”inte innehåller någon särskild bedömning eller undersökning genom argument av [frågan om läckor]” skulle omfattas av tillämpningsområdet för ”diskutera frågan om läckor”, såsom klaganden angav i sin begäran om tillgång. Kommissionen ansåg inte heller att anmärkningen ”ytterligare läckor skulle kunna skada institutionens anseende” omfattades av en begäran om ”information om tidigare läckor”.
15. Klaganden kommenterade kommissionens svar. Han upprepade sin ursprungliga oro över förseningar och innehållet i kommissionens svar. Han upprepade att kommissionen inte kunde begränsa omfattningen av hans begäran om tillgång utan att först samråda med honom. Kommissionen hade dessutom ändrat den i stället för att begränsa tidsperioden. Klaganden instämde inte heller i kommissionens tolkning av ”diskutera”, som han ansåg hade tolkats alltför strikt vid fastställandet av omfattningen av hans begäran om tillgång. Han uttryckte sin oro över kommissionens underlåtenhet att ta upp de punkter som han hade tagit upp och dess underlåtenhet att följa ombudsmannens rekommendation.
Ombudsmannens bedömning efter rekommendationen
16. Ombudsmannen beklagar att kommissionen inte följde hennes rekommendation att ompröva begärandena om allmänhetens tillgång. Kommissionen har inte behandlat de argument som anges i rekommendationen, särskilt när det gäller den korrekta tolkningen av undantaget för allmän säkerhet.
17. Ombudsmannen vidhåller sin åsikt att kommissionen felaktigt begränsade omfattningen av klagandens första begäran om tillgång utan att samråda med honom. Det var dessutom orimligt att begränsa den till en tidsperiod som inte omfattades av hans ursprungliga begäran.
18. Ombudsmannen vidhåller också sin åsikt att kommissionen hade varit alltför restriktiv när den redigerade handlingarna avseende den andra begäran om tillgång, vilket exemplifieras av kommissionens snäva definition av ”diskutera” som anges ovan.
19. När det gäller den materiella analysen av handlingarna håller ombudsmannen inte med kommissionen om att tillämpningen av undantaget för allmän säkerhet var rättsligt korrekt. Efter att ha granskat handlingarna godtar ombudsmannen inte att undantaget för allmän säkerhet kan åberopas på ett korrekt sätt, eftersom handlingarna inte innehåller operativ information om hur kommissionen hanterar och förhindrar läckor. Uppgifterna i handlingarna är snarare mycket kortfattade och ett utlämnande skulle inte undergräva kommissionens förmåga att identifiera eller förhindra läckor, även om detta skulle betraktas som en fråga om ”allmän säkerhet”. Ombudsmannen bekräftar därför att hon anser att undantaget för allmän säkerhet inte är tillämpligt.
20. Ombudsmannen anser att det är lämpligt att upprepa sina kommentarer om rekommendationen i detta fall. Ombudsmannen har vid många tillfällen yttrat sig positivt om Junckerkommissionens ökade öppenhet. Hon anser därför att det är en besvikelse att en medborgare som ägnar sig åt legitimt akademiskt arbete hittills borde ha haft en så dålig erfarenhet av sin ansökan om tillgång till handlingar. Klaganden har visat uthållighet, men andra medborgare kan förståeligt nog ha gett upp när de konfronterades med sådana förseningar och behållit en ogynnsam syn på öppenheten och ansvarsskyldigheten hos en viktig EU-institution. Kommissionen måste alltid ta hänsyn till anseenderisken med att hantera legitima ansökningar på ett sätt som inte når upp till de höga standarder som förväntas.
Slutsats
Med tanke på att kommissionen avvisade hennes rekommendation att ompröva klagandens begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:
Kommissionens felaktiga begränsning av omfattningen av ansökningarna och överdrivna maskering av de handlingar som den beviljade delvis tillgång till utgör ett administrativt missförhållande.
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily OʹReilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 3 juli 2018
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
[2] Enligt artikel 13 i kommissionens beslut (EU) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 2015, s. 41) ska sådana säkerhetsutredningar dokumenteras.
[3] Artikel 9 i förordning 1049/2001.
[4] Artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.
[5] Artikel 4.1 tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.
[6] För ytterligare information om bakgrunden till klagomålet, parternas argument och ombudsmannens undersökning, se den fullständiga texten till ombudsmannens rekommendation som finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/cases/recommendation.faces/en/87426/html.bookmark
[7] Ombudsmannens rekommendation finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/cases/recommendation.faces/en/87426/html.bookmark
[8] Artikel 4.1 a första strecksatsen i förordning 1049/2001.
[9] Artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.
[10] Artikel 4.1 b i förordning 1049/2001.
[11] Artikel 3 i förordning 1049/2001.
[12] Artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 ger institutionen möjlighet att begränsa tillämpningsområdet vid mycket stora ansökningar om tillgång. Den kan inte ensidigt begränsa tillämpningsområdet innan den samråder med klaganden och försöker hitta en rättvis lösning.