# Beslut i ärende 386/2016/MDC om kommissionens påstått felaktiga beslut att avsluta ett överträdelseklagomål
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: 2017-12-19T10:00+01:00[Europe/Paris]
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/87461)
---
> Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på korrespondens som skickats i samband med ett överträdelseklagomål mot Italien och dess påstått felaktiga beslut att avsluta överträdelseklagomålet.
>
> Ombudsmannen undersökte frågorna och fann att den genom det svar som kommissionen skickade till klaganden under denna undersökning hade lämnat ett övertygande och heltäckande svar. Kommissionen hade därför löst den första frågan. Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen hade gett en tillräcklig förklaring till sitt beslut att inte återuppta överträdelseförfarandet i detta ärende. När det gäller den andra frågan ansåg hon därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.
>
> Ombudsmannen avslutade därför undersökningen.
>
Bakgrund till klagomålet
------------------------
**1.** Den 19 november 2013 lämnade huvudklaganden i detta ärende[\[1\]](#_ftn1){#_ftnref1} in ett överträdelseklagomål rörande Italien, CHAP(2013)03631, till Europeiska kommissionen.
**2.** Den 4 mars 2015 antog Italien lag nr 18/2015 om domares ansvar (nedan kallad den nya lagen) och avhjälpte den överträdelse av unionsrätten som klagomålet om överträdelse avsåg (det vill säga den avhjälpte de brister i lag nr 117/88 som Europeiska unionens domstol hade upptäckt i exempelvis mål C-379/10, *kommissionen mot Italien[^**^\[2\]).^**^](#_ftn2){#_ftnref2}* Kommissionen avslutade därför överträdelseklagomålet den 26 mars 2015.
**3.** Korrespondens mellan klaganden och kommissionen följde. Den 9 oktober 2015 skickade klaganden två skrivelser till kommissionen. I den första bestred klaganden starkt kommissionens ståndpunkt. Klaganden hänvisade till det faktum att de säkerhetsansökningar som han hade ingett till de italienska domstolarna hade ansetts otillåtliga åtta gånger, eftersom de nationella domstolarna fortsatte att tillämpa ett "filter för tillåtlighet" som föreskrivs i den nu upphävda artikel 5 i lag nr 117/88. Han hävdade att denna situation inte kunde anses vara förenlig med unionsrätten, eller med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, när tillämpningen av detta filter inte längre var möjlig enligt EU-domstolens dom av den 24 november 2011 i mål C-379/10, *kommissionen mot Italien.*
**4.** Klaganden uppgav vidare att kommissionen, oavsett om överträdelseförfarandena skulle fortsätta eller inte (även om ett avbrytande av dem skulle innebära att han skulle diskrimineras), åtminstone, i enlighet med principerna om god förvaltning, bör erkänna och tydligt förklara att de domar från EU-domstolen (som han alltid hade åberopat vid de nationella domstolarna) som kommissionen hänvisade till i sina officiella handlingar[\[3\]](#_ftn3){#_ftnref3} också var tillämpliga på honom och att de nationella domstolarna därför var skyldiga att följa dessa domar eller åtminstone begära förhandsavgörande från EU-domstolen, vilket krävs enligt EU-domstolens domar.
**5.**I den andra skrivelsen av den 9 oktober 2015 informerade klaganden kommissionen om ett annat ärende där han var inblandad, tillsammans med ett antal postanställda. Han hävdade att de italienska domstolarna, även efter antagandet av lag nr 18/15, åsidosatte skyldigheten att begära förhandsavgörande från EU-domstolen och att de nationella domstolarna fortsatte att ge nationell rätt företräde framför unionsrätten. I brevet angavs också att denna situation påverkade många andra människor i Italien och att 70 parlamentsledamöter med olika politiska övertygelser hade bett regeringen att ingripa för att lösa problemet.
**6.**Den klagande vände sig sedan till ombudsmannen.
Utredningen
-----------
**7.**Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande problem:
1) Kommissionen underlät att besvara vissa av de frågor som togs upp i det ursprungliga överträdelseklagomålet av den 19 november 2013 och de skrivelser som klagandenas advokat skickade till kommissionen den 9 oktober 2015.
2) Kommissionen borde inte ha avslutat överträdelseklagomål CHAP(2013)03631 eftersom de italienska domstolarna a) helt bortse från EU-rätten och den nya lag nr 18/2015 som antogs för att anpassa Italien till EU-rätten och fortsätta att tillämpa den upphävda lagen nr 117/88, och b) helt bortse från skyldigheten att begära förhandsavgörande från EU-domstolen, vilket strider mot de mänskliga rättigheterna.
**8.**Ombudsmannen bad kommissionen att svara på den första frågan och informerade den om att hon skulle avgöra om det var nödvändigt att be den att svara på den andra frågan efter att ha granskat sitt svar på den första. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens svar (av den 2 mars 2017) på den första frågan och därefter synpunkterna från klaganden (och hans advokat) som svar på kommissionens svar samt ytterligare korrespondens från klaganden (och hans advokat). Ombudsmannens beslut tar hänsyn till parternas argument och synpunkter. Ombudsmannen anser att kommissionen genom sitt svar av den 2 mars 2017 har tagit ställning även i den andra frågan.
Kommissionens underlåtenhet att svara och frågan om att kommissionen inte borde ha avslutat överträdelseklagomål CHAP(2013)03631
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
### Argument som framförts till ombudsmannen
**9. Parternas**huvudargument kan sammanfattas på följande sätt.
**10.** I sin skrivelse av den 2 mars 2017 bad **kommissionen** om ursäkt för dröjsmålet med att lämna sitt svar[\[4\].](#_ftn4){#_ftnref4}
**11. Kommissionen angav** bland annat att domstolen i domslutet i sin dom i mål C-379/10, *kommissionen mot Italien,* förklarade att Republiken Italien*har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att begränsa den italienska statens ansvar för överträdelser av unionsrätten som begåtts av en av dess domstolar som dömer i sista instans "till fall av uppsåt eller allvarlig försummelse, **i enlighet med artikel 2.1 och 2.2 i lag nr 117/88**..."*(kommissionens understrykning).
**12.** Genom den nya lagen nr 18/2015, genom vilken lag nr 117/88 ändrades, upphävdes artikel 5, som innehöll ett "filter för upptagande till sakprövning" för mål som rörde domares ansvar. Den omformulerade också de bestämmelser i artikel 2.1 och 2.2 som behandlades i domstolens dom i mål C-379/10. Domstolen uttalade sig inte om artikel 5 och tillåtlighetsfiltret som sådant i sin dom av den 24 november 2011 i mål C-379/10 (kommissionen*mot Italien).*
**13.**Det var mot denna bakgrund som kommissionen i skrivelsen om avslutande av den 10 september 2015 drog slutsatsen att det endast var om tillämpningen av filtret för upptagande till sakprövning ledde till en förnyad tillämpning av de villkor som domstolen ansåg vara ogiltiga, särskilt de villkor som anges i artikel 2.2, som efterlevnaden av denna dom kunde bli föremål för de nationella domstolarnas kontroll.
**14.**Kommissionen lämnade också ytterligare förklaringar om slutsatsen i skrivelsen om avslutande av den 10 september 2015, i vilken den ansåg att klagomålet utgjorde ett isolerat fall. Kommissionen uppgav att det inte är dess roll att ingripa i enskilda tvister, även om de, som i klagandens fall, leder till flera, svåra förfaranden vid ett antal domstolar. Enligt kommissionen utgör de många domar som rör klaganden i detta avseende ett isolerat fall, snarare än återkommande praxis från olika rättsliga organ i olika mål, även om det skulle godtas (vilket kommissionen tillade inte är fallet här) att sådan praxis innebar bristande efterlevnad av unionsrätten. Kommissionen har anfört att samma sak gäller för de påstådda åsidosättandena av skyldigheten att begära förhandsavgörande.
**15.**Kommissionen tillade att enligt klaganden har flera domstolar i sista instans vägrat att uppfylla skyldigheten att hänskjuta frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande. Kommissionen uppgav att de italienska domstolarna i de domar som klaganden hänvisade till i korrespondensen av den 9 oktober 2015 och den 8 juli 2016 konsekvent ansåg att de förfaranden som inletts av en av klagandena var otillåtliga, eftersom den nödvändiga tillåtlighetsfasen inte genomfördes i enlighet med artikel 5 i den lag som var i kraft vid den tidpunkten. Såsom angetts ovan var artikel 5 inte direkt föremål för domen i mål C-379/10.
**16.**Kommissionen kommenterade ett antal domar från domstolarna i Genua och Turin som klaganden hade hänvisat till i sin korrespondens med kommissionen.
**17.**Kommissionen drog slutsatsen att den, efter att ha bedömt samtliga invändningar, inte ansåg att det fanns skäl att dra slutsatsen att skyldigheten att begära förhandsavgörande enligt artikel 267.3 FEUF hade åsidosatts, eftersom det inte fanns någon bevisning som kunde styrka att det förelåg en praxis att inte begära förhandsavgörande från EU-domstolen.
**18.**Kommissionen påpekade också att dess tolkningsmeddelanden inte har något "tvingande värde" och inte är bindande för nationella domstolar. De är tolkningsinstrument. Den tillade att det endast är EU-domstolen som kan göra bindande tolkningar av unionsrätten.
**19.**Kommissionen bekräftade att ärende CHAP(2013)3631 hade avslutats, eftersom kommissionen, efter en analys av skriftväxlingen och av de domar som de italienska domstolarna hade översänt till den, ansåg att det inte fanns tillräcklig bevisning i den mening som avses i artikel 258 i EUF-fördraget.
**20.** Klaganden**skickade** omfattande kommentarer till ombudsmannen till stöd för sin ståndpunkt att kommissionens svar var oacceptabelt, olagligt och undvikande och att kommissionen gjorde sig skyldig till administrativa missförhållanden. Enligt klaganden gjorde kommissionen inte som ombudsmannen hade begärt. Kommissionen besvarade inte de frågor som togs upp i klagomålet om överträdelse av den 19 november 2013, som den ännu inte hade besvarat, och inte heller skrivelse nr 1 av den 9 oktober 2015. Kommissionen hade inte heller svarat på skrivelse nr 2 av den 9 oktober 2015.
**21. Klaganden uppgav**bland annat att han till sin skrivelse till kommissionen av den 9 oktober 2015 hade bifogat två domar från domstolen i Turin (av den 21 juli 2015 och den 29 augusti 2015) och ii) till sin skrivelse av den 8 juli 2016 (som skickades efter klagomålet till ombudsmannen men som kommissionen besvarade i sin skrivelse av den 2 mars 2017), två andra domar från domstolen i Turin (av den 10 december 2015 och den 13 april 2016) i vilka de nationella domstolarna fortsatte att tillämpa den upphävda artikel 5 och därmed kränkte hans mänskliga rättigheter. De nationella domstolarna har tillåtit nationella processuella regler att ha företräde framför unionsrätten.
**22.** Han hade dessutom bifogat **tre** domar från kassationsdomstolen (av den 15 december 2015, den 17 april 2015 och den 14 maj 2015) till skrivelsen av den 8 juli 2016, av vilka det framgick att de upphävda delarna av lag nr 117/88 fortfarande var tillämpliga. Han hade också tidigare (i sin skrivelse av den 9 oktober 2015) bifogat kassationsdomstolens dekret nr 10121/15, som också tillämpade lag nr 117/88.
**23.** Klaganden uppgav att kommissionen inom ramen för ett annat överträdelseklagomål ((2009)2230) hade inlett ett överträdelseförfarande mot Italien på grundval av **två** domar från kassationsdomstolen som hade tolkat lag 117/88. Å andra sidan hade klaganden till sin skrivelse av den 8 juli 2016 bifogat **tre** domar från kassationsdomstolen (utöver kassationsdomstolens dekret nr 10121/15) som visade tillämpningen av de upphävda bestämmelserna i lag 117/88 i mål som inte berörde klaganden i detta fall. Detta visade att detta inte var ett isolerat fall, särskilt eftersom kassationsdomstolen har till uppgift att garantera en enhetlig tolkning av lagen. Kommissionen åsidosatte därför rätten till god förvaltning och diskriminerade klaganden, eftersom den inte inledde något överträdelseförfarande i detta ärende.
**24.** Klaganden hävdade också att kommissionen felaktigt påstod att *EU-domstolen i sin dom i målet kommissionen mot Italien*inte uttalade sig om artikel 5 i lag 177/88 och tillåtlighetsfiltret som sådant. Enligt klaganden är det uppenbart att den upphävda artikel 5 har ett nära samband med artiklarna 2, 3 och 4 i lag 117/88. I artikel 5 föreskrevs att domstolen skulle avgöra huruvida talan kunde tas upp till sakprövning på grundval av artikel 2 i lagen. Talan kunde inte tas upp till sakprövning om bestämmelserna i artiklarna 2, 3 och 4 inte hade iakttagits eller om den var uppenbart ogrundad. Artikel 5 upphävdes för att den lag som reglerar statens och rättsväsendets civilrättsliga ansvar skulle få verkan, med tanke på Italiens medlemskap i EU.
**25.** Enligt klaganden var det dessutom fel av kommissionen att påstå att det inte fanns någon allmän och fast praxis från de nationella domstolarnas sida att inte begära förhandsavgöranden. Som nämnts ovan hade han underrättat kommissionen om tre domar och ett dekret från kassationsdomstolen som fortfarande tillämpade de upphävda bestämmelserna i lag 117/88. Om Cour de cassation hade begärt ett förhandsavgörande är det uppenbart att den inte skulle ha kunnat tillämpa de upphävda bestämmelserna i lag 117/88. Det hade därför visats att det fanns en allmän och konsekvent praxis. Klaganden hade också visat att brottmålsdomarna från domstolen i Turin är domar i sista instans. Kommissionen gjorde sig skyldig till administrativa missförhållanden när den lämnade den felaktiga förklaringen att "enligt****klaganden uppfyllde domstolarna** i sista instans inte skyldigheten att begära förhandsavgörande"**(min kursivering i fetstil). Denna fråga hade bevisats och det var inte en fråga om klagandens åsikt.
**26.** Klaganden hänvisade till en annan skrivelse som han hade skickat till kommissionen den 7 juli 2015, i vilken han hade visat att domstolen genom Genuadomstolens dom nr 1730/2015 av den 29 maj 2015 (två månader efter ikraftträdandet av lag nr 18/15) fortfarande tillämpade de upphävda bestämmelserna i lag 177/88[\[5\].](#_ftn5){#_ftnref5}
**27.** Slutligen uppgav klaganden att den processuella reform som den nya lagen medförde borde ha varit omedelbart tillämplig på pågående förfaranden. Klagandens talan kunde inte ha avvisats på grund av a) EU-domstolens domar i målen *Kobler,* *Traghetti del Mediterraneo* och *kommissionen/Italien* (C-379/10), och b) reformen av lag 117/88.
Ombudsmannens bedömning
-----------------------
### Fråga 1: Underlåtenhet att svara
**28.**Klaganden anser att kommissionen fortfarande inte har besvarat alla frågor som togs upp i skrivelserna av den 19 november 2013 och den 9 oktober 2015. Ombudsmannen anser dock (vilket kommer att framgå i nästa avsnitt) att kommissionen har gett ett övertygande och uttömmande svar. Ombudsmannen noterar att klagandens skrivelser var omfattande och mycket detaljerade. De tre bokstäverna uppgick till cirka 75 sidor (exklusive de många bilagor som bifogats bokstäverna). Kommissionen är inte skyldig att behandla varje argument som framförs av klaganden, så länge den ger en övertygande förklaring till sin ståndpunkt.
**29. Klaganden anser**särskilt att kommissionen inte alls har svarat på "skrivelse nr 2" av den 9 oktober 2015. Det ska emellertid konstateras att kommissionen på sidan 4 i sin skrivelse av den 2 mars 2017 kommenterade domen från domstolen i Genua av den 21 augusti 2015, till vilken en omfattande hänvisning gjordes i skrivelse nr 2 av den 9 oktober 2015. Kommissionen har bland annat med rätta påpekat att den domstol som meddelade domen i det målet inte var en domstol i sista instans. Den nationella domstolen i Genua var således inte skyldig att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 tredje stycket FEUF.
**30.** Mot denna bakgrund konstaterar ombudsmannen att **den första frågan har lösts,**även om kommissionen fick avsevärda förseningar i sitt svar på klagandenas två skrivelser av den 9 oktober 2015. Eftersom kommissionen har bett om ursäkt för förseningen är inga ytterligare synpunkter i denna fråga motiverade.
### Fråga 2: Kommissionen borde inte ha avslutat överträdelseklagomål CHAP(2013)03631
**31.** Ombudsmannen måste avgöra om kommissionens förklaring till att inte återuppta ärende CHAP(2013)03631 på grundval av dess **samlade** bedömning av detta ärende är tillräcklig.
**32.**Ombudsmannen anser att kommissionens skäl för att inte återuppta ärendet är rimliga och lämpliga.
**33.** Som kommissionen har förklarat är syftet med överträdelseförfaranden inte att lösa specifika fall som rör en eller ett litet antal medborgare. Överträdelseförfaranden är i huvudsak ett förfarande genom vilket Europeiska kommissionen inleder en dialog med en medlemsstat för att identifiera och lösa **allmänna och konsekventa problem** i den medlemsstatens tillämpning av unionsrätten. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör om förfarandena är tillräckligt konsekventa och allmänna för att leda till att ett överträdelseförfarande inleds. Eftersom ombudsmannen har ett utrymme för skönsmässig bedömning kan han endast ifrågasätta kommissionens val att inte gå vidare i ett visst ärende om kommissionen inte kunde förklara att detta val var rimligt. Klaganden anser att de metoder som han har rapporterat till kommissionen är systematiska. Kommissionen håller inte med honom: Kommissionen **kontaktades i denna fråga av en advokat som företrädde ett relativt litet antal personer** . Även om klagomålet innehåller exempel på praxis som kan strida mot EU-lagstiftningen[^^\[6\]^^](#_ftn6){#_ftnref6} hänvisar klaganden, såsom kommissionen har påpekat, till avgöranden som rör honom själv och de andra klagandena (som inte alla är domar i sista instans). Detta är inte tillräckligt för att bevisa en allmän och konsekvent praxis. Kommissionen agerar på ett rimligt sätt genom att anse att klaganden inte har visat att det finns en återkommande praxis hos nationella domstolar (mot vars beslut det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning) att underlåta att tillämpa EU-lagstiftningen korrekt och att underlåta att begära förhandsavgöranden[\[7\]](#_ftn7){#_ftnref7} om den korrekta tolkningen av EU-lagstiftningen.
**34.** I de tre domar från kassationsdomstolen som bifogats skrivelsen av den 8 juli 2016[\[8\]](#_ftn8){#_ftnref8} och i dekret nr 10121/15 som bifogats skrivelsen av den 9 oktober 2015 ansåg kassationsdomstolen att den upphävda artikel 5 och den tidigare lydelsen av artikel 4 i lag nr 177/88 var tillämpliga vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i de mål som anhängiggjorts vid den och motiverade detta (se till exempel kassationsdomstolens omfattande resonemang i sin dom av den 15 december 2015 (N. 25216)). Kassationsdomstolen fann i huvudsak att eftersom den nya lagen nr 18/15 (som trädde i kraft den 19 mars 2015) inte innehöll några övergångsbestämmelser, kunde den inte anses vara retroaktivt tillämplig (genom rättslig tolkning) på pågående mål som inletts genom ansökningar (*ricorsi*) som lämnats in före den 19 mars 2015.
**35.** Kommissionen angav att denna tolkning **[^**^\[9\]^**^](#_ftn9){#_ftnref9} **endast skulle** kunna strida mot unionsrätten om**tillämpningen av filtret för upptagande till sakprövning (som inte direkt var föremål för domen i mål C-379/10) skulle leda till en förnyad tillämpning av de villkor som domstolen ansåg vara ogiltiga, särskilt de villkor som anges i artikel 2.2. Ombudsmannen godtar detta resonemang. Klaganden har inte visat att tillämpningen av tillåtlighetsfiltret har lett till en systematisk ny tillämpning av de villkor som fastställdes i den tidigare versionen av artikel 2.2 i lag 117/88 och som domstolen ansåg vara ogiltiga.
**36.**Eftersom kommissionens ståndpunkt är rimlig förelåg det inte något administrativt missförhållande i fråga om den andra frågan.
Slutsatser
----------
På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsatser[\[10\]:](#_ftn10){#_ftnref10}
**Den första frågan är avgjord.**
**Vad gäller den andra frågan har kommissionen inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.**
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily OʹReilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 15 december 2017
[\[1\]](#_ftnref1){#_ftn1} Klagomålet till ombudsmannen ingavs av en advokat på huvudklagandens och ett antal andra klagandes vägnar. Merparten av korrespondensen med kommissionen och ombudsmannen skickades av huvudklaganden och/eller advokaten. För enkelhetens skull hänvisas det i beslutet till "klaganden".
[\[2\]](#_ftnref2){#_ftn2} Domstolens dom av den 24 november 2011, *kommissionen/Italien,* C-379/10, ECLI:EU:C:2011:775.
[\[3\]](#_ftnref3){#_ftn3} Klaganden hänvisade till exempel till kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på offentlig upphandling och möjligheterna att integrera sociala hänsyn i offentlig upphandling, KOM(2001) 566 slutlig.
[\[4\]](#_ftnref4){#_ftn4} Kommissionen uppgav att dess skrivelse skickades som svar på följande korrespondens: 1. Skrivelse nr 1 av den 9 oktober 2015. 2. Skrivelse nr 2 av den 9 oktober 2015. 3. E-postmeddelande av den 24 november 2015. 4. E-postmeddelande av den 18 december 2015. 5. E-postmeddelanden av den 7 och 8 juli 2016.
[\[5\]](#_ftnref5){#_ftn5} Klaganden räknade också upp ett antal punkter i den skrivelse som han skickade den 8 juli 2016 som kommissionen inte hade besvarat (till exempel frågan om att kassationsdomstolens dom av den 15 december 2015 (nr 25216) meddelades utan att domstolen hade begärt ett förhandsavgörande).
[\[6\]](#_ftnref6){#_ftn6} Som kommissionen påpekade i sin skrivelse av den 10 september 2015 är det endast EU-domstolen som kan göra bindande tolkningar av unionsrätten.
[\[7\]](#_ftnref7){#_ftn7} När det gäller klagandens argument att de nationella domstolarna har tillämpat unionsrätten på ett felaktigt sätt genom att inte begära förhandsavgörande, är det viktigt att komma ihåg när de nationella domstolarna är **skyldiga** att göra detta. Enligt artikel 267.3 FEUF är det endast domstolar "mot*vars avgöranden **det inte finns något rättsmedel enligt nationell rätt"*** (min kursivering) som är skyldiga att begära förhandsavgörande, förutsatt att ett beslut i en fråga är nödvändigt för att domstolen ska kunna döma i saken. I sin dom i mål *Cilfit/Hälsoministeriet* (Domstolens dom av den 6 oktober 1982, 283/81, ECLI:EU:C:1982:335) slog domstolen fast att en domstol mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell rätt är skyldig att begära förhandsavgörande från EU-domstolen "om*den inte har* *fastställt att den fråga som ställts saknar relevans eller att gemenskapsbestämmelsen i fråga redan har tolkats av domstolen eller att den korrekta tillämpningen av gemenskapsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för rimligt tvivel".* I dom N. 25216 motiverade Cour de cassation sitt beslut att inte begära förhandsavgörande. Eftersom den tidigare versionen av artikel 2 i lag nr 117/88 upprepade gånger hade förklarats oförenlig med unionsrätten av EU-domstolen, fanns det ingen anledning att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen för att begära att EU-domstolen skulle fastställa att denna bestämmelse var oförenlig med unionsrätten.
[\[8\]](#_ftnref8){#_ftn8} Som nämnts ovan ingår inte skrivelsen av den 8 juli 2016 i denna undersökning.
[\[9\]](#_ftnref9){#_ftn9} Det är viktigt att påpeka att kommissionen aldrig har angett att kassationsdomstolens ståndpunkt **definitivt** strider mot unionsrätten. I sin skrivelse av den 10 september 2015 angav kommissionen "una*tale posizione della Corte di Cassazione **potrebbe** non essere conforme al diritto dell'Unione* ..." (vilket innebär att en sådan ståndpunkt från kassationsdomstolen **kanske** inte är förenlig med unionsrätten) och påpekade med rätta att det endast är EU-domstolen som kan göra bindande tolkningar av unionsrätten.
[\[10\]](#_ftnref10){#_ftn10} Information om omprövningsförfarandet finns på ombudsmannens [webbplats:](http://www.ombudsman.europa.eu/en/resources/otherdocument.faces/en/70669/html.bookmark) <http://www.ombudsman.europa.eu/en/resources/otherdocument.faces/en/70669/html.bookmark>