Kära C.,
Den 14 mars 1997 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska kommissionens representation i Wien om åldersgränsen i det uttagningsprov som anordnas av Europeiska unionens råd. Representationen i Österrike överlämnade Ert klagomål till Europeiska ombudsmannen den 2 april 1997.
Europeiska ombudsmannen mottog ett antal klagomål från missnöjda unionsmedborgare som klagade över åldersgränser. Därför beslutade jag den 14 juli 1997 att inleda en undersökning på eget initiativ 626/97/BB om användningen av åldersgränser för rekrytering till EU-institutionerna.
Den 24 juli 1997 informerade jag rådets generalsekreterare om ert klagomål, eftersom jag redan hade inlett en undersökning på eget initiativ i frågan. Rådet översände sitt yttrande om min undersökning på eget initiativ den 12 maj 1998 och jag översände det till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Den 22 maj 1998 mottog jag era synpunkter på rådets yttrande. Den 4 november 1998 avslutade jag min undersökning på eget initiativ.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

I sitt klagomål förklarade klaganden att han hade läst i en tidning att rådet rekryterar handläggare. Enligt meddelandet om uttagningsprov skulle sökandena vara födda efter den 31 december 1960. Enligt klaganden diskriminerade detta i själva verket potentiella sökande.
Han skrev till rådets generalsekreterare och till ordförande Santer och påpekade att beslutet att använda åldersgränser måste ha varit ogenomtänkt, särskilt under en period då Europa står inför hög arbetslöshet, särskilt bland väl kvalificerade kandidater över fyrtio år. Han bad rådet att ta ställning till det ovannämnda påståendet. Vidare begärde han att rådet skulle besluta att avstå från all diskriminering på grund av ålder och offentliggöra ett nytt "åldersneutralt" meddelande om uttagningsprov.

Frågeställningen

Rådets yttrande på eget initiativ om användningen av åldersgränser
Den 2 mars 1998 översände Europeiska unionens råd sina kommentarer som kan sammanfattas enligt följande:

Institutionerna har inte bara ett utrymme för skönsmässig bedömning när de väljer det lämpligaste sättet att tillgodose sina personalbehov, utan även ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de utformar kraven för ett uttagningsprov.

Ålder ingår inte bland de kriterier på grundval av vilka varje åtskillnad som görs vid rekryteringen är förbjuden enligt tjänsteföreskrifterna.

Enligt artikel 1 g i bilaga III till tjänsteföreskrifterna är en åldersgräns ett av de villkor som i förekommande fall lagligen kan fastställas av tillsättningsmyndigheten.

Det återstår att se om tjänsteföreskrifterna i detta avseende är förenliga med de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, särskilt med respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer.

Rådet noterade att Amsterdamfördraget ännu inte har trätt i kraft.

I början av 1990-talet undersöktes frågan om ålder borde spela någon roll som urvalskriterium. Efter att ha noterat de oönskade konsekvenserna för institutionen av att avskaffa alla åldersgränser, såsom att godkända sökande uppnår pensionsåldern, fastställdes åldersgränsen till 50 år för en hel rad uttagningsprov.

Efter 1995 utarbetades bestämmelser för det gemensamma anordnandet av uttagningsprov och harmoniserade villkor för tillträde till dessa, bland annat en åldersgräns på 35 år för sökande till tjänster i de första lönegraderna, med beaktande av problemen med arbetslöshet bland ungdomar som bor i Europeiska unionen.

När det gäller de senaste uttagningsproven för de nya medlemsstaterna fastställdes åldersgränserna till 55 och 45 år för att ta hänsyn till den erfarenhet som krävs för sådana tjänster.

Nyligen lanserade meddelanden om uttagningsprov ger möjlighet att förlänga åldersgränsen med högst sex år i vissa fall.

Bestämmelser om åldersgränser fastställs inte mekaniskt, utan varierar beroende på avdelningens behov, i enlighet med kraven i artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, och gör det möjligt att göra åtskillnad mellan de sökande för att ta hänsyn till deras respektive situation.

Rådets generalsekretariat ansåg att tillämpningen av åldersgränser på grundval av de tjänster som skall tillsättas med godkända sökande i ett uttagningsprov - i enlighet med tjänsteföreskrifterna, särskilt artikel 1 g i bilaga III - tillsammans med möjligheten till förlängning för att ta hänsyn till särskilda situationer, inte är en "diskriminerande" åtgärd i den mening som avses i detta begrepp av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europeiska gemenskapernas domstol.

För kännedom tillade generalsekretariatet att det för närvarande håller på att diskutera ett förslag till ändring av tjänsteföreskrifterna när det gäller likabehandling (1).

Klagandens synpunkter
I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål till ombudsmannen. Han förklarade att han inte instämmer i rådets ståndpunkt. Enligt honom kvarstår diskriminering på grund av ålder och rådet verkar inte vara villigt att göra något åt detta.

Beslutet

1. Undersökning på eget initiativ 626/97/BB om användningen av åldersgränser vid rekrytering till gemenskapsinstitutionerna
1.1 Ombudsmannens beslut den 14 juli 1997 att inleda en undersökning på eget initiativ 626/97/BB om användningen av åldersgränser vid rekrytering till EU-institutionerna motiverades av ett stort antal klagomål, däribland den klagandes. På grundval av artikel 138e i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har ombudsmannen befogenhet att göra en undersökning av eventuella administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet.
1.2 Innan ombudsmannen inledde sin undersökning på eget initiativ gjorde han en jämförande undersökning om användningen av åldersgränser i de olika medlemsstaterna. Denna forskning visade att det för närvarande inte finns någon gemensam rättslig eller konstitutionell princip som antingen tillåter eller förbjuder åldersdiskriminering inom den offentliga sektorn. Medlemsstaterna tillämpar en åldersgräns som i allmänhet är högre än 35 år. En tendens att förbjuda åldersgränser som diskriminerande var dock uppenbar i vissa medlemsstater.
1.3 Ombudsmannens undersökning på eget initiativ och hans undersökningar av enskilda klagomål visade att de åldersgränser som används av gemenskapsinstitutionerna varierar från 35, 40 och 45 till 55 år. Skälen för att använda dem har förklarats, till exempel för en balanserad ledning av karriärstrukturen, geografisk balans, ett bra förhållande mellan manliga och kvinnliga anställda, problem som ökar med åldern när det gäller att anpassa sig till en mångkulturell och flerspråkig miljö, möjligheten att rörligheten minskar med åldern, arbetslöshet bland ungdomar och möjligheten att begränsa antalet sökande.
1.4 När det gäller människorättsbestämmelserna om icke-diskriminering visade undersökningen på eget initiativ att det inte kan uteslutas att tillämpningsområdet för den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna även skulle kunna omfatta diskriminering på grund av ålder i fall där det inte finns någon objektiv och rimlig motivering för sådan diskriminering.
1.5 Ombudsmannen konstaterade att ålder är att betrakta som en möjlig orsak till diskriminering. När det gäller Europeiska unionen har detta särskilt klargjorts genom Amsterdamfördraget, och därför kommer behovet av att bekämpa åldersdiskriminering att kulminera först när det träder i kraft.
1.6 På grundval av sin undersökning på eget initiativ anser ombudsmannen att varje unionsmedborgare bör ha möjlighet att söka arbete inom Europeiska unionens förvaltning. Om det anses lämpligt att begränsa denna möjlighet måste detta genomföras med tillräcklig motivering för att undvika inslag som kan anses vara diskriminerande eller godtyckliga i rekryteringsförfarandena.
2. Den rättsliga grunden för användningen av åldersgränser
2.1 Ombudsmannen förstår att Europeiska unionens råd och andra gemenskapsinstitutioner på grundval av artikel 1.1 g i bilaga III till tjänsteföreskrifterna kan ange en åldersgräns i meddelanden om uttagningsprov. Ombudsmannen anser dock att gemenskapsinstitutionernas nuvarande praxis att fastställa olika åldersgränser på olika grunder och utan tillräcklig motivering inte kan betraktas som en korrekt tillämpning av åldersgränser.
2.2 Ombudsmannens undersökningar tycks tyda på att gemenskapsinstitutionerna skulle kunna överväga att fastställa en gemensam åldersgräns med lämplig motivering och tillräcklig motivering.
3. Princip om att avskaffa åldersgränser
3.1 Europaparlamentet beslutade den 20 oktober 1997 att höja åldersgränsen till 45 år för de kommande uttagningsproven för de första lönegraderna med en översyn efter två år på grundval av en rapport som personalen skulle lämna till parlamentets generalsekreterare.
3.2 Dessutom beslutade Europeiska kommissionen den 21 januari 1998 om en politisk princip för att avskaffa åldersgränser i sin rekryteringspolitik. I sina kommentarer till ombudsmannens undersökning på eget initiativ ansåg kommissionen att det var nödvändigt att omsätta sitt beslut i praktiken i samförstånd med andra institutioner och att kommissionen under tiden kommer att tillämpa en åldersgräns på 45 år.
3.3 Om gemenskapsinstitutionerna inte kan överge användningen av åldersgränser vore det bättre att förtydliga den relevanta bestämmelsen i tjänsteföreskrifterna för att garantera att åldersgränser inte tillämpas på ett diskriminerande eller godtyckligt sätt.
3.4 Mot bakgrund av denna utveckling erkänner ombudsmannen att det verkligen finns ett behov av ett gemensamt interinstitutionellt avtal. På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar på eget initiativ och med beaktande av Europeiska kommissionens tillkännagivande om en politisk princip om att överge användningen av åldersgränser med ett eventuellt interinstitutionellt avtal fann ombudsmannen inga skäl att fortsätta sin undersökning på eget initiativ om användningen av åldersgränser.
Slutsats
Europeiska ombudsmannens undersökning av detta klagomål har inte avslöjat något fall av administrativa missförhållanden vid Europeiska unionens råd och han har därför beslutat att avsluta ärendet.

YTTERLIGARE ÅTERSTÄLLNINGAR

Ombudsmannen har begärt att Europeiska kommissionen ska hålla honom informerad om de åtgärder som vidtas för att få till stånd ett sådant gemensamt interinstitutionellt avtal om att avskaffa åldersgränserna.
Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman

---

(1) Förslag till rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper med avseende på likabehandling, KOM(96) 77 slutlig, 4.3.1996.