Bakgrunden till klagomålet

1. Klagomålet gäller tillgång till utvärderingsrapporterna om förslag till ett EU-finansierat projekt om romer i Albanien. I augusti 2014 begärde klaganden att allmänheten skulle få tillgång till dessa handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 [1].

2. Kommissionen gav delvis tillgång till rapporterna och redigerade i) en del av utvärderingskommitténs kommentarer och ii) ledamöternas personuppgifter. Den förklarade att ett utlämnande av de maskerade delarna skulle skada de bidragssökandes affärsintressen eller undergräva skyddet för enskildas privatliv [2].

3. Klaganden lämnade in en ansökan om översyn till kommissionen (nedan kallad bekräftande ansökan). Denna ansökan avslogs också med motiveringen att ett utlämnande av de maskerade uppgifterna dessutom skulle riskera att undergräva kommissionens beslutsförfarande [3].

4. Klaganden var missnöjd med kommissionens svar och vände sig till ombudsmannen den 13 november 2014.

Utredningen

5.  Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påstående och krav:

1) Kommissionen har felaktigt vägrat fullständig tillgång till de begärda handlingarna.

2) Kommissionen bör bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna.  

6. Ombudsmannen granskade de utvärderingsrapporter som klaganden hade begärt. En kopia av inspektionsrapporten översändes till klaganden. Vid genomförandet av undersökningen har ombudsmannen beaktat parternas argument och åsikter.

Anklagelse om att felaktigt ha vägrat fullständig tillgång till de begärda handlingarna.

Argument som framförts till ombudsmannen

7. Klaganden bestred inte redigeringen av personuppgifterna för ledamöterna i utvärderingskommittén, utan endast kommissionens redigering av kommentarerna i rapporterna. Han ifrågasatte kommissionens argument att de maskerade delarna kunde ge en inblick i sökandenas know-how eller utgöra en risk för deras anseende. När det gäller behovet av att skydda beslutsprocessen hävdade klaganden att allmänhetens tillgång till utvärderingsrapporterna skulle göra bedömningsförfarandet öppnare och förbättra processen i stället för att undergräva den.

8. Under ombudsmannens inspektion tillhandahöll kommissionen kopior av sju utvärderingsrapporter och den interna korrespondensen mellan de kommissionsledamöter som ansvarade för klagandens begäran. Ombudsmannen bekräftar att den redigerade informationen gällde i) namnen på och underskrifterna av utvärderingskommitténs ledamöter, ii) den genomsnittliga poängen för ansökningarna och iii) kommitténs skäl för att inte rekommendera de avslagna ansökningarna om ytterligare utvärdering.

Ombudsmannens bedömning

9. Det bör först klargöras att de kommentarer som kommissionen har utelämnat är de skäl som utvärderingskommittén har angett för att avslå vissa ansökningar. Med tanke på syftet med dessa synpunkter är det rimligt att de pekar på brister i ansökningarna.

10. Efter att noggrant ha bedömt handlingarna kan ombudsmannen bekräfta att den redigerade informationen huvudsakligen innehöll negativa värdeomdömen som gjorts av utvärderingskommittén. Ombudsmannen anser att ett utlämnande av sådan information inte bara skulle kunna skada de berörda företagens anseende, utan även avslöja eventuella brister i deras know-how och/eller arbetsmetoder för konkurrenterna. Konkurrenter skulle kunna använda denna information för att skada dessa företags anseende och därmed få en konkurrensfördel. Detta skulle leda till en rimligen förutsebar och inte bara hypotetisk risk [4] för de sökandes affärsintressen.

11. Det bör noteras att vissa av kommentarerna också hänvisar till positiva aspekter av ansökningarna. Även om dessa anmärkningar i sig inte skulle utgöra någon risk för sökandenas anseende, kan de inte läsas eller förstås oberoende av de kritiska punkterna. Ett partiellt utlämnande av dessa synpunkter skulle därför sakna betydelse.

12. Mot bakgrund av detta drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen hade rätt att vägra allmänheten tillgång till de redigerade kommentarerna med åberopande av skyddet för de bidragssökandes affärsintressen enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning 1049/2001. Detta skydd gäller inte om ”det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”. Klaganden har inte identifierat något övervägande allmänintresse som motiverar att det redigerade innehållet lämnas ut. Ombudsmannen känner inte heller till att det föreligger ett sådant övervägande allmänintresse.

13. Eftersom kommissionen hade fog för att grunda sin vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar på detta undantag, anser ombudsmannen att det inte finns något behov av att även undersöka om kommissionen gjorde fel när den tillämpade undantaget om skydd för beslutsprocessen enligt artikel 4.3 i förordning 1049/2001.

Slutsats

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 30 augusti 2016

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[2] Kommissionen åberopade följande undantag enligt artikel 4 i förordning 1049/2001:

1. Institutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för

b) Den enskildes privatliv och integritet, särskilt i enlighet med gemenskapslagstiftningen om skydd av personuppgifter.

2. Institutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för

— en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inbegripet immateriella rättigheter,

...

såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

[3] Artikel 4.3 i förordning 1049/2001: ”Tillgång till en handling som upprättats av en institution för internt bruk eller mottagits av en institution och som rör en fråga där institutionen inte har fattat något beslut, ska vägras om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.”

[4] Målen C‑39/05 P och C‑52/05 P, Sverige och Turco mot rådet, REG 2008, s. I‑4723, punkt 43.