FOR PREVIEWING & TESTING PURPOSES ONLY.
This notification will disappear once the page will be published.
This link is available for less than 30 minutes.
  • Lätt att läsa
  • Textstorlek

Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?

Visat språk: 
  • Svenska
Källspråk: 
Tillgängliga språk: 
Den här sidan har genererats genom maskinöversättning.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.

Beslut i ärende 629/2015/ANA om beslutet av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att inte anställa en tillfälligt anställd vid provanställningsperiodens slut

Ärendet gällde ECDC:s beslut att säga upp en tillfälligt anställds anställningsavtal efter en provanställningsperiod.

Ombudsmannen genomförde en undersökning av ärendet och ansåg att ECDC:s förklaringar om sitt beslut att inte behålla klaganden i tjänst vid provanställningsperiodens slut i allmänna ordalag var rimliga.

Ombudsmannen ansåg dock att ECDC inte i god tid hade klargjort för klaganden a) att de problem som identifierats i dialogen om utvärdering av nyanlända var så allvarliga att det var motiverat att säga upp klagandens kontrakt, b) på vilka områden han behövde förbättra sig genom en särskild och tydlig handlingsplan. Underlåtenheten att göra detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen anser dessutom att om ett EU-organ inte har tillräckligt med tid för att korrekt utvärdera en tillfälligt anställds arbete, eller om den tillfälligt anställde inte har haft tillräcklig möjlighet att rätta till brister i sitt arbete, skulle det vara en god förvaltning att undersöka om det föreligger ”exceptionella omständigheter” som motiverar en förlängning av provanställningsperioden. Eftersom det inte finns några bevis i ärendet för att ECDC på allvar undersökte möjligheten att förlänga klagandens prövotid lade ombudsmannen fram ett motsvarande förslag till förbättringar för framtiden. Slutligen anser ombudsmannen, med tanke på att det är god förvaltningssed att be om ursäkt för eventuell dålig praxis, att ECDC bör erkänna sina misstag i hanteringen av detta ärende och be den klagande om ursäkt för dessa misstag.

Bakgrunden till klagomålet

1. I oktober 2013 var klaganden anställd som biträdande enhetschef vid enheten för informations- och kommunikationsteknik vid Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) som tillfälligt anställd med en tidsbegränsad anställning på fem år, med en provanställningsperiod på sex månader.

2. Den 14 januari 2014 hade klaganden en utvärderingsdialog för nyanlända med sin linjechef, enhetschefen, i enlighet med ECDC:s förfaranden.

3. Den 15 januari 2014 skickade klaganden via e-post ett dokument om utvärderingsdialogen för nyanlända till sin linjechef, där han uttryckte sin uppskattning för jobbet och hänvisade till de svårigheter han hade stött på när han flyttade till Sverige.

4. I ett e-postmeddelande av den 7 februari 2014 till klaganden identifierade linjechefen klagandens styrkor [1] samt områden där förbättringar kunde göras [2]. Avsnittet ”Handlingsplan för prestationsförbättring” i dialogen för utvärdering av nyanlända (fylls i av den närmaste chefen vid behov) lämnades tomt.

5. Den 25 februari 2014 träffade klaganden sin linjechef för att diskutera sin provanställningsrapport. Vid detta möte informerade linjechefen klaganden om beslutet att rekommendera direktören att inte bekräfta sitt kontrakt.

6. Den 26 februari 2014 vidarebefordrade linjechefen rapporten om provanställningsperioden till klaganden. De mest relevanta delarna har följande lydelse:

”Om överenskomna ändringar på kort sikt fastställdes i handlingsplanen (i utvärderingsdialogen för nykomlingar). Har dessa förändringar gjorts? Om ja, beskriv på vilket sätt? Om inte, varför inte?

Det har inte lagts fram någon särskild handlingsplan, men områden som skulle förbättras identifierades under dialogen med den nya aktören [3] [...].”

I den del som rör utförandet av uppgifter/nyckelmål kommenterade linjechefen fyra mål [4] och sade: "Trots en mycket bra start under det sista kvartalet 2013, inklusive yrkesmässiga relationer med den anställde, har jag som linjechef blivit oroad över övertid genom att inte se öppna uppgifter slutföras i tid. [...] Följaktligen gjordes en nedprioritering av den anställdes arbetsuppgifter, vilket dock ledde till otillräckliga förbättringar.”

Linjechefen kommenterade också den anställdes”brist på strategisk syn och stöd” och ”brist på oberoende kreativ lösning”.

7. Den 12 mars 2014 avvisade klaganden provanställningsrapporten.

8. Genom en skrivelse av den 17 mars 2014 informerade ECDC:s direktör klaganden om att hans kontrakt skulle sägas upp den 31 mars 2014.

9. Den 2 juni 2014 lämnade klaganden in ett klagomål i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

10. Den 3 oktober 2014 avslog ECDC:s direktör klagandens klagomål enligt artikel 90.2.

11. Den 10 april 2015 vände sig klaganden till Europeiska ombudsmannen.

Utredningen

12. Den 26 maj 2015 inledde ombudsmannen en undersökning av följande påstående och krav:

Påstående:

ECDC underlät att bemöta klagandens argument när man beslutade att inte bekräfta hans kontrakt i slutet av provanställningsperioden.

Påstående:

ECDC bör på lämpligt sätt hantera klagandens argument.

I skrivelsen om att inleda undersökningen bad ombudsmannen ECDC att ta itu med följande specifika frågor:

a) Klaganden hävdade att hans närmaste chef, genom att bortse från det arbete som klaganden utförde och den närmaste chefens egna systematiska förseningar, gjorde det omöjligt för honom att uppfylla sina mål. I beslutet om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 anges att klaganden fick regelbunden återkoppling. ECDC ombads att lämna alla sådana exempel på återkoppling från den 1 oktober 2013 till den 25 februari 2014.

b) Beslutet om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 behandlade endast ett av klagandens arbetsmål och behandlade inte klagandens argument rörande de sex återstående målen, som enligt klaganden fylldes i av honom när provanställningsrapporten skickades till honom. Ombudsmannen bad därför ECDC att ta itu med klagandens argument om de återstående sex arbetsmålen.

c) Dessutom begärde hon att ECDC skulle redogöra för den uppenbara motsägelsen mellan de ”frågor i förhållande till [klagandens] övergripande resultat” som identifierades i dialogen om utvärdering av nyanlända och avsaknaden av en handlingsplan.

13. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen ECDC:s svar på klagomålet och därefter klagandens synpunkter på detta. Ombudsmannen har beaktat parternas argument och åsikter.

Påstående om att ECDC underlät att bemöta klagandens argument när den beslutade att inte bekräfta hans kontrakt i slutet av provanställningsperioden och det därmed sammanhängande kravet

Argument som framförts till ombudsmannen

14. Klaganden hävdar att ECDC:s beslut att säga upp hans avtal var oskäligt. Till stöd för denna uppfattning hävdade klaganden att ECDC, i sitt svar i sitt klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, underlät att bemöta hans argument att provanställningsrapporten baserades på vaga uttalanden som inte stöds av några bevis eller fakta. Han tillade att han hade producerat allt arbete som krävdes av honom och att han, med ett undantag, inte hade fått något svar eller feedback från sin linjechef. Slutligen uppgav han att dialogen om utvärdering av nykomlingar, som avslutades endast elva arbetsdagar före provanställningsrapporten, i stort sett var positiv. Dessutom fanns det ingen handlingsplan för att ta itu med områden där klagandens resultat skulle kunna förbättras.

15. När det gäller bevisen på återkoppling till klaganden uppgav ECDC i sitt svar att klaganden var en anställd som förväntade sig särskild behandling, stor uppmärksamhet och överdriven vägledning. Det hävdade att linjechefen ägnade särskild uppmärksamhet åt sin yrkesmässiga integration, även om man skulle ha förväntat sig att en biträdande enhetschef skulle kunna arbeta självständigt och utan sådan noggrann övervakning från linjechefen.

16. ECDC hävdade vidare att klaganden och hans närmaste chef hade regelbundna kontakter via regelbundna möten, möten i IKT-ledningsgruppen och möten om specifika ämnen, antingen bilateralt eller med en grupp anställda och via ”korta skriftliga instruktioner, påminnelser och återkoppling”. ECDC förklarade att återkoppling och instruktioner oftast gavs muntligen under mötena.

17. I sina synpunkter på ECDC:s svar hävdade klaganden att ECDC inte lade fram några bevis för att klaganden behövde ”överdriven vägledning”. Tvärtom gjorde chefen inget för att stödja honom. Klaganden bestred dessutom ECDC:s bevisning och argument. Han hävdade dessutom att ECDC inte hade lämnat några bevis för att linjechefen hade svarat på innehållet i hans delresultat eller lämnat någon användbar återkoppling om innehållet i hans arbete [5].

18. I sitt svar när det gäller klagandens resultat i förhållande till de resultat som anges i hans mål hävdade ECDC att även om klaganden nämnde sex resultat motsvarade endast fyra [6] de fastställda målen. Av dessa nedprioriterades två mål (2 och 4) på grund av bristen på konkreta och slutförda resultat i början av 2014. När det gäller målen 5 och 6 uppgav ECDC att dessa var handlingar som klaganden tagit fram i tidigare arbeten och inte kunde betraktas som mål som tilldelats honom.

19. ECDC hävdade vidare att klaganden inte tillhandahöll sina delresultat i tid eller i slutlig form. När det gäller mål 4 uppgav ECDC att klaganden skickade ett e-postmeddelande med sina”första tankar” om detta mål den 26 november 2013. ECDC uppgav vidare att uppgiften hade nedprioriterats vid det bilaterala mötet den 21 januari 2014. ECDC noterade att klaganden ändå skickade ett andra utkast till förslag den 19 februari 2014, vilket inte kunde betraktas som en slutlig leverans. Enligt ECDC lämnade klaganden inte in det slutliga dokumentet förrän den 28 mars 2014, utan föregående samråd med berörda parter.

20. I sina synpunkter hävdade klaganden att påståendet att vissa av hans uppgifter måste nedprioriteras efter det att klaganden hade underlåtit att tillhandahålla konkreta resultat i början av januari 2014 var felaktigt, eftersom hans mål inte hade fastställts förrän i den rapport om utvärderingsdialogen för nykomlingar som han mottog den 7 februari 2014.

21. I sina detaljerade synpunkter på ECDC:s argument om resultaten hävdade klaganden att han inte fick något (tidigt) svar från sin närmaste chef när det gäller de fyra första målen, vilket blockerade eventuella ytterligare framsteg. När det gäller mål 4 hävdade klaganden att han aldrig fick någon återkoppling på det utkast till utkast som han skickade till linjechefen i november 2013 och att han var tvungen att lämna in en uppdaterad version den 19 februari 2014 på eget initiativ. När det gäller de två sistnämnda målen medgav klaganden att han vidtog åtgärder på eget initiativ. Han anser att det inte finns något som stöder ECDC:s åsikt att han behövde ”överdriven vägledning”.

22. När det gäller den påstådda motsägelsen mellan å ena sidan de ”frågor i förhållande till [klagandens] övergripande resultat” som identifierades i dialogen om utvärdering av nykomlingar och avsaknaden av en handlingsplan, hävdade ECDC å andra sidan att klaganden bland annat fick återkoppling genom dialogen om utvärdering av nykomlingar om aspekter av hans resultat som behövde förbättras. ECDC noterade att en handlingsplan inte är obligatorisk och främst syftar till att underlätta för en anställd att prestera bättre. Den tillade att klaganden ”dock vid ett flertal tillfällen har fått återkoppling om de prestationsområden som krävde förbättringar”.

23. Klaganden hävdade att det faktum att det inte fanns någon handlingsplan som åtföljde dialogen om utvärdering av nykomlingar innebar att det inte hade varit nödvändigt att ha en sådan.

Ombudsmannens bedömning

24. Unionsdomstolarna har fastställt standarden för prövning av frågan om en provanställd tjänstemans frånvaro vid provanställningsperiodens slut. I denna undersökning kommer ombudsmannen att tillämpa samma granskningsstandard i frågan om huruvida ECDC:s beslut att avsluta anställningen är korrekt.

25. Syftet med provanställningen är att göra det möjligt för administrationen att bedöma de sökandes lämplighet för en viss tjänst, det sätt på vilket de utför sina uppgifter och deras effektivitet i tjänsten. I slutet av provanställningsperioden måste administrationen, utan att vara bunden av de bedömningar som gjorts vid rekryteringen, kunna avgöra om den provanställde tjänstemannen förtjänar att tillsättas på den tjänst som han eller hon eftersträvar [7].

26. ECDC har följaktligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bedöma provanställd personals kompetens och prestationer i enlighet med tjänstens intresse [8]. Det ankommer därför inte på ombudsmannen att ersätta ECDC:s bedömning med sin egen bedömning, utom i fall av uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk [9].

27. När det gäller frågan huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning föreskrivs det i rättspraxis att det ankommer på den berörda anställde att lägga fram tillräcklig bevisning för att administrationens bedömningar ska bli osannolika [10]. Ombudsmannen kan med andra ord inte godta att det föreligger ett uppenbart fel om den bedömning som den berörda institutionen har lagt fram, trots de omständigheter som klaganden har anfört, skulle kunna vara sann eller giltig.

28. Det bör också noteras att en undersökning av ombudsmannen, till skillnad från förfaranden vid en EU-domstol, ger den institution som klagomålet gäller möjlighet att klargöra eller utveckla sina åsikter om den anställdes prestationer.

29. När det gäller klagandens prestation i förhållande till det arbete som krävs av honom kan ECDC:s ståndpunkt sammanfattas enligt följande. ECDC uppger att klaganden inte presenterade det arbete som krävdes av honom i tid eller slutförde arbetet. Klaganden hävdar att det var hans närmaste chef som inte svarade på honom eller svarade mycket sent på frågor om det arbete som krävdes av honom, vilket gjorde det omöjligt för honom att göra ytterligare framsteg. Ombudsmannen anser att dessa synpunkter från klaganden inte gör ECDC:s ståndpunkt osannolik. Hon noterar att klaganden var en biträdande enhetschef, som enligt ECDC borde ha haft förmåga att arbeta självständigt och utan behov av nära övervakning från linjechefen. Även om det vore sant att linjechefen inte besvarade vissa e-postmeddelanden skulle detta således inte innebära att ECDC:s ståndpunkt var osannolik.

30. ECDC hävdade också i sitt yttrande till ombudsmannen att klaganden och hans närmaste chef hade regelbundna kontakter via regelbundna möten, möten i IKT-ledningsgruppen och möten om specifika ämnen, antingen bilateralt eller med en grupp anställda och via ”korta skriftliga instruktioner, påminnelser och återkoppling”[11]. ECDC förklarade att återkoppling och instruktioner oftast gavs muntligen under mötena. Denna förklaring är inte osannolik.

31. Ombudsmannen noterar att det dokument som är resultatet av dialogen om utvärdering av nykomlingar identifierar brister i klagandens resultat. Den uppgav att klaganden skulle kunna bidra till att stärka laganda och moral genom att till exempel ge mer konstruktiv återkoppling. När det gäller leverans av dokument noterades det att man skulle kunna anstränga sig för att leverera i tid , förmodligen genom att vara mer fokuserad. Den tillade att klaganden behövde anpassa sig ytterligare till förvaltningskulturen. Alla dessa punkter återspeglas i provanställningsrapporten. Det stämmer att dialogen för utvärdering av nyanlända gör positiva uttalanden om klaganden. Det hänvisar till att klaganden är lojal, godmodig, omtyckt och uppskattad av kollegor. Dessa påståenden innebär dock inte att de negativa påståendena inte också är rimliga synpunkter. Vad som är viktigare är att de inte innebär att ECDC, vid utövandet av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den tillerkänns enligt lag, inte hade rätt att lägga större vikt vid de problem som den identifierade när den upprättade provanställningsrapporten.

32. När det gäller frågan om huruvida en handlingsplan borde ha utarbetats om problem faktiskt identifierades i utvärderingsdialogen för nyanlända uppger ECDC att ingen särskild handlingsplan utarbetades eftersom de områden som skulle förbättras identifierades under själva utvärderingsdialogen för nyanlända. Detta är inte övertygande. Visserligen identifierades de problem och områden som skulle förbättras i dialogen för utvärdering av nykomlingar (se punkt 31). Om de problem som identifierades i dialogen om utvärdering av nyanlända var så allvarliga att de motiverade att den klagandes kontrakt sades upp, skulle det dock ha varit bättre om ECDC i god tid hade klargjort för den klagande vad han behövde göra för att förbättra sig, genom en specifik och tydlig handlingsplan. Underlåtenheten att göra detta utgjorde ett administrativt missförhållande.

33. Ombudsmannen noterar att ECDC enligt lag var skyldigt att ge klaganden en mycket kort prövotid på sex månader [12]. Prövotidsrapporten ska också enligt lag upprättas en månad före prövotidens utgång. Kombinationen av dessa rättsregler innebär att klaganden hade mycket begränsad tid, fem månader, för att bevisa sig själv och för att korrigera eventuella brister, innan prövotidsrapporten utarbetades. Den tillämpliga lagen tillåter dock att en prövotid förlängs under ”exceptionella omständigheter”.[13] Även om en förlängning av en prövotid endast kan ske under ”exceptionella omständigheter”, skulle det vara en god förvaltning att alltid undersöka om sådana ”exceptionella omständigheter” föreligger. Detta skulle säkerligen vara fallet om det offentliga organet ansåg att det inte hade tillräckligt med tid för att korrekt utvärdera den berörda personens arbete eller om personen inte har haft en tillräcklig möjlighet att rätta till brister i sin prestation. Det finns inga bevis i ärendet för att ECDC på allvar undersökte möjligheten att förlänga klagandens prövotid.

34. Ombudsmannen godtar att ECDC hade laglig rätt att avsluta klagandens anställning vid provanställningsperiodens slut. Ombudsmannen är dock inte övertygad om att det sätt på vilket ECDC hanterade frågan återspeglade god administrativ praxis. Ombudsmannen anser att ECDC, i linje med kraven på god förvaltning, bör vara beredd att erkänna misstag eller dålig praxis när de inträffar. Dessutom bör ECDC vara berett att be om ursäkt till alla personer som har stött på sådan dålig praxis i kontakterna med ECDC. Ombudsmannen anser att ECDC bör visa att man godtar detta tillvägagångssätt genom att samtycka till att be den klagande om ursäkt för de administrativa missförhållanden som ombudsmannen identifierat under denna undersökning.

Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsatser:

ECDC underlät att i god tid informera klaganden om upplevda brister i hans arbete och underlät att utarbeta en specifik och tydlig handlingsplan för att hjälpa klaganden att åtgärda dessa brister innan prövotiden löpte ut.

Ombudsmannen anser att ECDC bör visa sitt engagemang för god förvaltning genom att vara villig att erkänna misstag när de begås och genom att vara villig att be om ursäkt för dem när så är lämpligt. Ombudsmannen anser att ECDC kan visa detta åtagande genom att besluta att be klaganden om ursäkt i detta fall för de administrativa missförhållanden som konstaterats under denna undersökning.

Klaganden och ECDC kommer att informeras om detta beslut.

Förslag till förbättringar

ECDC bör alltid visa att man på allvar har undersökt möjligheten att förlänga provanställningstiden för en anställd.

Strasbourg den 11 juli 2016

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

 

[Klaganden] har visat stort intresse för arbetet och god vilja att utföra det. Detta har särskilt uppmärksammats vid förberedelserna av SMT-möten eller vid sammanfattningen av hans syn på IKT-enheten vid hans ankomst.

På så sätt har han genom att träffa kollegor snabbt kunnat bygga upp en inblick i möjliga förbättringar av ICT-enheten.

Arbetstagaren är kvalitetsinriktad. Detta var särskilt tydligt när man fick i uppdrag att granska upphandlingsdokument och försvara ECDC:s intressen genom att göra detta.”

[2] "Enheten förnyas på ledningsnivå och genomgår fortfarande förändringar, [klaganden] skulle kunna bidra till att stärka laganda och moral mer, genom att ge mer konstruktiv återkoppling till exempel.

När det gäller leverans av dokument skulle man kunna anstränga sig för att leverera i tid, förmodligen genom att vara mer fokuserad, trots enhetens många aktiviteter och förändringar.

Eftersom enheten tenderar att säkerställa en solid ledningslinje när det gäller särskilda ansvarsinnehavare kan [klaganden] behöva anpassa sig ytterligare till denna förvaltningskultur.”

[3] Nämligen att bidra till laganda och moral; anstränga sig för att leverera dokument i tid, och anpassa sig ytterligare till förvaltningskulturen.

[4] Det vill säga centraliseringssteg 3, projektledning, IKT-strategin på lång sikt (LTS) och översynen av den mobila utformningen av politiken.

[5] Till stöd för sina synpunkter hävdade klaganden att de två mötena om hans mål inleddes mycket sent och var monologer av hans linjechef, att det inte fanns några bevis för att det fanns veckomöten eller möjligheter till bilateral kommunikation och, när det gäller förtecknade möten, att han inte ens bjöds in till många, att andra möten aldrig ägde rum och att hans deltagande i vissa av mötena fortfarande inte bevisade att han fick återkoppling på sina resultat. De korta e-postmeddelandena innehöll inga svar från hans linjechef om innehållet i hans delresultat.

[6] Nämligen: 1) Projektstyrning, 2) Långsiktig IKT-strategi, 3) Policy för mobila enheter, 4) Säkerhetsstyrning.

[7] Domstolens dom av den 17 november 1983, Tréfois mot Europeiska gemenskapernas domstol, C-290/80, ECLI:EU:C:1983:334, punkt 24, och personaldomstolens dom av den 13 december 2012, BW mot Europeiska kommissionen, F-2/11, ECLI:EU:F:2012:194, punkt 77.

[8] Personaldomstolens dom av den 3 mars 2009, Patsarika/Cedefop, F-63/07, ECLI:EU:F:2009:18, punkt 63.

[9] När det gäller maktmissbruk ansåg ombudsmannen att klagandens argument var abstrakta och inte tillräckligt övertygande för att uppfylla den höga tröskel som fastställs i EU-domstolens rättspraxis.

[10] Domen i det ovannämnda målet BW mot kommissionen, ECLI:EU:F:2012:194, punkt 80.

[11] För att styrka sina argument tillhandahöll ECDC protokollet från ett bilateralt möte med indicier från ett tidigare bilateralt möte, protokollet från ett möte i IKT-enheten, en förteckning över planerade möten där både klaganden och hans närmaste chef skulle delta samt ett antal e-postmeddelanden om tre olika ämnen.

[12] I de anställningsvillkor för övriga anställda som var i kraft vid den tidpunkt då klaganden anställdes angavs följande: ”En tillfälligt anställd kan åläggas att fullgöra en provanställningsperiod på högst sex månader”. De nuvarande anställningsvillkoren för övriga anställda, som trädde i kraft 2014, innebär att denna period höjs till nio månader.

[13] I anställningsvillkoren för övriga anställda anges att en tillfälligt anställd vars arbete inte har visat sig vara tillräckligt för att motivera att han kvarhålls på sin tjänst ska sägas upp. Myndigheten (...) får dock i undantagsfall förlänga provanställningstiden med högst sex månader och eventuellt placera den tillfälligt anställde på en annan avdelning.

Vad tyckte du om denna automatiska översättning? Dela din åsikt med oss!