Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden är en italiensk medborgare som är intressent i ett företag som äger de kommersiella rättigheterna för flera sorter av durumvete.

2. År 2003 kontaktade klaganden kommissionen för att klaga på en statistisk metod som kommissionen vid den tidpunkten hade föreslagit för att beräkna kvalitetsindexet för durumvetesorter. Kommissionens förslag grundades huvudsakligen på ett förslag från de italienska myndigheterna. Enligt metoden var kvalitetsindexet resultatet av summan av fyra olika viktade separata parametrar: i) vikt per hektoliter (10 % av indexvärdet), ii) proteininnehåll (40 % av indexvärdet), iii) glutenindex (30 % av indexvärdet), och iv) gult index (20 % av indexvärdet). Enligt klaganden var metoden felaktig och hade en snedvridande effekt, eftersom den inte standardiserade de berörda parametrarna, eftersom var och en av dem hade olika variationer och betydande ändringar av en parameter kunde ha en mycket begränsad inverkan på det slutliga indexet, medan små ändringar av en annan kunde ha en betydande effekt.

3. Metoden antogs slutligen utan ändringar i kommissionens förordning (EG) nr 2237/2003 [1] och bekräftades senare i kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 [2], genom vilken den tidigare förordningen upphävdes.

4. Klaganden kontaktade därefter kommissionen på nytt vid flera tillfällen mellan juli 2003 och november 2006 och bifogade flera rapporter och tekniska studier (nedan kallade tekniska studier) av en forskare i statistik vid ett italienskt universitet i syfte att visa de påstådda snedvridande effekterna av den godkända metoden. Inom samma tidsfrist skickade det franska jordbruksministeriet en skrivelse till kommissionen i vilken det uppmärksammade kommissionen på de påstådda snedvridande effekterna på grund av skillnaderna i de berörda parametrarnas möjliga variationer. Kommissionen ansåg dock inte att det var lämpligt att ändra metoden utan praktisk erfarenhet av dess genomförande.

5. Den 1 januari 2009, när förordning (EG) nr 73/2009 [3] trädde i kraft, upphävdes den omtvistade statistiska metoden och ersattes av ett enda inkomststödsystem för jordbrukare. Eftersom klaganden önskade att kommissionen skulle förklara att den inte skulle anta den omtvistade metoden på nytt i framtiden, skrev han flera gånger till kommissionen och klargjorde sitt intresse av att få ett svar.

6. Den 24 oktober 2012 ställde klaganden åtta specifika frågor till kommissionen och bad den att ta ställning till metoden och förklara varför kommissionen inte vidtog några åtgärder för att ändra eller korrigera den trots de uppgifter som den hade fått från honom under årens lopp. De frågor som klaganden tog upp var följande:

(1) Var den metod för beräkning av kvalitetsindexet för durumvetesorter som kommissionen antog genom förordning (EG) nr 2237/2003 och förordning (EG) nr 1973/2004 korrekt eller inte?

(2) Anser kommissionen att metoden var korrekt trots att den inte standardiserade de berörda uppgifterna? Varför då?

(3) Hade kommissionen för avsikt att upphäva den befintliga metoden när den föreslog att förordning (EG) nr 73/2009 skulle antas, eftersom den ansåg att den var felaktig eller snedvridande?

(4) Varför ignorerade och besvarade kommissionen inte klagandens upprepade och specifika kritik av metoden?

(5) Varför bedömde inte kommissionen metodens riktighet när den föreslogs av de italienska myndigheterna, trots att den hade kritiserats sedan 1995?

(6) Varför besvarade kommissionen aldrig klagandens skrivelse av den 18 augusti 2006 med en begäran om att kommissionen skulle ompröva metoden eller svara på hans påståenden om att den var felaktig?

(7) Varför besvarade kommissionen aldrig klagandens skrivelse av den 16 november 2006, i vilken han uppmanade kommissionen att ta ställning till metodens riktighet?

(8) Varför har kommissionen inte omprövat, ändrat eller korrigerat metoden, trots det franska jordbruksministeriets påpekande om risken för snedvridningar, var den metod som skulle användas och föreslog att de berörda uppgifterna skulle standardiseras?

7. Eftersom klaganden inte fick något svar ingav han ett klagomål till Europeiska ombudsmannen. Klagomålet registrerades med referensnummer 456/2013/ER. Ombudsmannen kontaktade kommissionen och avslutade ärendet efter det att klaganden hade fått svar den 14 juni 2013.

8. I sitt svar bad kommissionen om ursäkt för det försenade svaret och det faktum att den inte uttryckligen tog upp frågan om metodens riktighet i sina tidigare svar. Eftersom klagandens frågor om förordningarna (EG) nr 2237/2003 och (EG) nr 1973/2004 syftade till att få fastställt att metoden var felaktig och att de nämnda förordningarna således var olagliga, påpekade klaganden att det inte ankommer på kommissionen utan endast på Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) att granska lagstiftningsakternas lagenlighet. Om kommissionen hade beslutat att bedöma metodens giltighet skulle den ha inkräktat på EU-domstolens behörighet. Eftersom klaganden dessutom hade tagit upp frågan om de nämnda förordningarnas lagenlighet i samband med nationella rättsliga förfaranden vid en förvaltningsdomstol, var det lämpligt att kommissionen inte tog upp frågan om metodens riktighet.

9. När det gäller de tekniska studier som klaganden nämnde hävdade kommissionen att de inte kritiserade det faktum att kvalitetsindexet definierades som den viktade summan av de fyra kriterierna, men att de olika kriterierna inte var standardiserade. Den tillade att argumenten och kritiken i studierna inte var "absoluta" och "hänförde sig vanligtvis till en vetenskaplig analys", de föreslagna lösningarna var "strikt matematiska eller statistiska till sin natur" och presenterades "i hypotetiska eller alternativa termer". På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns något samband mellan de argument som framfördes i studierna och klagandens ”radikala uttalanden”. De franska myndigheterna tog inte heller upp frågan på nytt. Eftersom kommissionen ansåg att de nya förklaringarna ”motiverade dess beteende när det gäller klagandens frågor om förordningarna 2237/2003 och 1973/2004” hade hans fråga om upphävandet av dessa förordningar blivit föråldrad. Kommissionen bad dock klaganden om ursäkt för den ursprungliga underlåtenheten att svara, som hade inträffat på grund av ett förbiseende.

10. Klaganden var missnöjd med kommissionens svar och lämnade in detta klagomål till Europeiska ombudsmannen den 10 juli 2013.

Utredningen

11. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående och krav:

1) Kommissionen underlät att lämna ett fullständigt och rimligt svar på klagandens skrivelse av den 24 oktober 2012. I synnerhet underlät kommissionen i) att bemöta klagandens argument att metoden för att beräkna kvalitetsindexet för durumvetesorter var felaktig, och ii) att ange giltiga skäl till varför den inte ändrade denna metod.

2) Kommissionen bör lämna ett fullständigt och rimligt svar på den klagandes skrivelse och särskilt bekräfta att i) Den beräkningsmetod för kvalitetsindexet för durumvetesorter som tillämpades i enlighet med förordning (EG) nr 2237/2003 och förordning (EG) nr 1973/2004 var felaktig och snedvridande. och ii) kommissionen hade underlåtit att ändra denna metod.

12. I det inledande brevet uppmanade ombudsmannen också kommissionen att ta upp följande specifika punkter:

1) För det första hävdade kommissionen i sitt svar av den 14 juni 2013 att den inte ansåg det lämpligt att beakta de tekniska studier som klaganden hänvisade till enbart på grund av deras matematiska eller statistiska karaktär eller på grund av det hypotetiska eller tekniska språk som användes vid utarbetandet av dem. Till en början fann ombudsmannen det svårt att förstå varför matematiska eller statistiska argument inte skulle vara relevanta vid bedömningen av den statistiska metodens giltighet.

2) För det andra hävdade kommissionen att endast EU-domstolen kan granska lagenligheten av EU:s lagstiftningsakter. Klaganden klargjorde dock att hans begäran syftade till att fastställa om metoden var felaktig och inte att de relevanta förordningarna är ogiltiga. Dessutom förefaller EU-domstolens behörighet att granska EU-lagstiftningsakters laglighet inte hindra kommissionen från att föreslå ändringar av befintlig lagstiftning.

13. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens yttrande över klagomålet och därefter klagandens synpunkter som svar på kommissionens yttrande. Vid genomförandet av undersökningen har ombudsmannen beaktat parternas argument och åsikter.

Påstående om att kommissionen underlät att lämna ett fullständigt och rimligt svar till klaganden och det därmed sammanhängande påståendet

Argument som framförts till ombudsmannen

14. Klaganden hävdade att han ville att kommissionen skulle förklara metoden felaktig för att undvika att den ansågs vara korrekt och att den skulle antas på nytt av kommissionen i framtiden. Han klargjorde att han aldrig hade bett kommissionen att förklara förordningarna 2237/2003 och 1973/2004 ogiltiga, utan endast att bekräfta att metoden var felaktig i syfte att vidta nödvändiga åtgärder. Han anser att det faktum att EU-domstolen har lagstadgad befogenhet att pröva lagenligheten av EU-rättsakter inte hindrar den institution som antog akten från att ändra, rätta eller återkalla den. Han gjorde också gällande att den omständigheten att han hade tagit upp frågan i samband med nationella rättsliga förfaranden inte hindrade kommissionen från att vidta åtgärder på unionsnivå. Det var inte heller förrän år 2007, det vill säga långt efter det att kommissionen hade informerats om bristerna i metoden, som det aktuella domstolsförfarandet inleddes i Italien.

15. När det gäller det välgrundade i kritiken mot metoden hävdade klaganden att hans begäran grundade sig på resultaten av tekniska studier som utarbetats på vetenskapligt språk och hänvisade till hypotetiska exempel och verkliga uppgifter. Han ansåg att hans kritik var klar och precis, men kommissionen underlät att bemöta den.

16. I sitt yttrande gjorde kommissionen en invändning om rättegångshinder på grundval av artikel 228.1 andra stycket första meningen i EUF-fördraget [4] och artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga [5]. Eftersom klaganden under 2007 hade inlett rättsliga förfaranden vid en italiensk domstol i ett ärende vars föremål i allt väsentligt var identiskt med hans klagomål, ansåg kommissionen att ombudsmannen borde avsluta sin granskning av detta klagomål. I detta avseende hänvisade kommissionen till ombudsmannens beslut i ärende 1047/2013/BEH [6], där ombudsmannen ansåg att det inte fanns någon grund för ytterligare undersökningar av klagomålet, eftersom dess huvudsakliga aspekter var föremål för pågående rättsliga förfaranden. Kommissionen påpekade vidare att klaganden och en familjemedlem hade ingett en framställning till Europaparlamentet om samma ämne 2004, vilket också skulle göra detta klagomål till ombudsmannen otillåtligt. Till stöd för denna uppfattning hänvisade kommissionen till ombudsmannens beslut i ärende 1821/2012/ANA [7].

17. Kommissionen tillade dock att om ombudsmannen inte skulle bifalla kommissionens invändning om rättegångshinder avsåg den att bemöta klagandens anmärkningar i sak enligt följande. Kommissionen hade redan gett klaganden ett antal svar i sak på hans frågor. När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Detta har bekräftats av EU-domstolen. Enligt rättspraxis måste det bevisas att kommissionen har gjort sig skyldig till ett uppenbart fel vid utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att kommissionen ska anses ha gjort sig skyldig till ett administrativt missförhållande. Kommissionen fortsatte med att konstatera att dess utrymme för skönsmässig bedömning också har erkänts av ombudsmannen i hennes beslut [8]. Klaganden lade dock inte fram någon bevisning för ett sådant uppenbart fel.

18. När det gäller det omtvistade stödsystemet angav kommissionen att odling av durumvete som lämpar sig för framställning av semolina- och pastaprodukter endast berättigar till detta stöd. Detta politiska val, tillsammans med de viktade kvalitetskriterierna, ansågs vara det lämpligaste för att ta hänsyn till olika intressen, såsom konkurrenskraft, effektivitet, underhåll av produktionsområdena och ekonomiska krav. De olika handlingar som kommissionen hade lämnat till klaganden visade de olika intressen som uttryckts av de olika aktörerna och intressenterna under det förfarande som ledde till antagandet av förordning 1973/2004. De tekniska aspekterna av förordningen, från växtavkastningen och dess variation till produkternas kvalitativa, kommersiella och tekniska aspekter, analyserades grundligt av kommissionen. Dessutom utväxlades korrespondens mellan beslutsfattarnas administrativa och politiska nivåer. Ur denna synvinkel ansåg kommissionen att den omtvistade metoden var fullt legitim och i linje med målen och kraven i den rättsliga ramen. Kommissionen delade inte heller klagandens tolkning av skrivelsen från den franska regeringen till kommissionen om de påstådda snedvridande effekterna av den omtvistade metoden på grundval av skillnaden i den möjliga variationen av de berörda parametrarna, eftersom skrivelsen endast pekade på en ”potentiell” risk i framtiden eller en risk baserad på de allra första resultat som de nationella experterna uppnått efter att ha tillämpat metoden.

19. När det gäller klagandens tekniska argument avvisade kommissionen åsikten att den inte ansåg det lämpligt att beakta dem. Den hänvisade till innehållet i sin skrivelse av den 14 juni 2013 till klaganden, i vilken den förklarade att klagandens allmänna argument mot det omtvistade systemet och påståenden om giltighet inte kunde beaktas i detta sammanhang, eftersom de rörde EU-domstolens och inte kommissionens behörighet. Kommissionen påpekade vidare att klaganden argumenterade ur sitt eget perspektiv, medan kommissionen hade intagit en mer allmän ståndpunkt: Klaganden hänvisade till exempel till brödproduktion, som lagstiftaren uttryckligen uteslöt från systemets tillämpningsområde i detta specifika sammanhang. När det gäller de experter som klaganden nämnde förklarade kommissionen att det var uppenbart att de lösningar eller slutsatser som de föreslog ofta presenterades som alternativ, hypoteser eller möjligheter, och den professor som klaganden hänvisade till bestred inte de fyra parametrar som användes i metoden som sådan. På det hela taget stödde klagandens tekniska förklaringar inte hans rättsliga argument. Kommissionen medgav att klagandens tekniska argument inte kunde avvisas summariskt, men all kritik av metoden bör vara exakt, tydlig och övertygande. Klagandens kritik var inte relevant, eftersom den inte var specifikt kopplad till kriterierna eller målen för metoden, såsom anges i artikel 5 i den upphävda förordningen 1973/2004.

20. I sina synpunkter upprepade klaganden sin åsikt att kommissionen avsiktligt tolkade hans kommentarer om "giltighet" i den rättsliga betydelsen av termen, även om han redan från början hade gjort det mycket tydligt att han hänvisade till termen i ett matematiskt/statistiskt sammanhang. Han hävdade att kommissionen fortfarande inte har motiverat den matematiska giltigheten av den beräkningsmetod som den använt, trots att även den franska regeringen hade uttryckt farhågor. Klaganden påpekade också att han aldrig hade för avsikt att ifrågasätta kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende, utan endast hänvisade till de felaktiga och snedvridande matematiska beräkningarna på grund av bristen på standardisering av uppgifterna, som enligt hans uppfattning, till skillnad från valet av olika viktade separata parametrar, inte är en fråga om utrymme för skönsmässig bedömning.

21. När det gäller kommissionens invändningar om rättegångshinder hävdade klaganden att hans klagomål till ombudsmannen rörde kommissionens dåliga administrativa beteende. När det gäller den första invändningen om rättegångshinder på grundval av pågående rättsliga förfaranden vid en italiensk domstol hävdade klaganden att föremålet för det ärendet gällde lagligheten i det italienska ministeriets förfaranden, medan undersökningen av detta ärende gällde frågan om huruvida kommissionen hade lämnat ett fullständigt och rimligt svar på klagandens skrivelse. Någon begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen hade dock inte framställts i det pågående italienska målet.

22. När det gäller kommissionens andra invändning om rättegångshinder avseende den framställning som klaganden och en medlem av hans familj hade ingett till Europaparlamentets utskott för framställningar påpekade klaganden att ämnet för framställningen inte rörde kommissionens beteende. I sin framställning framförde han i huvudsak argument om den påstådda snedvridningen av konkurrensen på marknaden för durumveteutsäde. Kommissionen tog inte ens upp frågan om beräkningsmetoden och beräkningarnas matematiska korrekthet i sitt svar av den 30 november 2005 till utskottet för framställningar.

23. Sammanfattningsvis ansåg klaganden att kommissionens argument var ogrundade och vilseledande, eftersom kommissionen genom att koncentrera sig på de viktade separata parametrarna i stället för beräkningsmetoden förde debatten på fel spår. Han kritiserade också kommissionen för att inte vara tillräckligt insatt i ämnets särdrag, eftersom den ignorerade det faktum att både pasta och bröd framställs av gryn.

Ombudsmannens bedömning

Kommissionens invändningar om rättegångshinder

24. Ombudsmannen anser att klaganden i sina synpunkter i tillräcklig utsträckning klargjorde föremålet för förfarandet vid den italienska domstolen och hans framställning till parlamentet. Mot bakgrund av dessa klargöranden är invändningarna inte motiverade.

Huruvida klagomålet är välgrundat

25. Som kommissionen med rätta har påpekat har den ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på jordbruksområdet [9]. Ombudsmannen har konsekvent ansett att närhelst en institution utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning kommer den endast att konstatera administrativa missförhållanden om det visas att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning i samband med utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning. Ombudsmannen ersätter inte kommissionens bedömning med sin egen, men om hon finner att det föreligger administrativa missförhållanden kan hon begära att frågan omprövas av institutionen för att ta itu med de omtvistade frågorna.

26. Ombudsmannen har dock ansett att utövandet av ett utrymme för skönsmässig bedömning inte kan leda till godtycke [10]. Det innebär att en myndighet alltid måste kunna förklara varför ett visst tillvägagångssätt har valts och att det måste finnas goda skäl att välja ett tillvägagångssätt framför ett annat. I detta fall är frågan huruvida kommissionen lämnade ett adekvat svar för att underbygga sin åsikt att metoden, i motsats till vad klaganden hävdar, var korrekt och att det inte fanns något behov av att ändra den innan den nya förordningen antogs.

27. Till stöd för sin ståndpunkt åberopade klaganden i huvudsak i) de påstådda snedvridande effekterna av den godkända metoden och ii) de felaktiga matematiska beräkningsmetoderna. Han anförde också att de påstått felaktiga och snedvridande matematiska beräkningarna på grundval av bristen på standardisering av uppgifterna inte var en fråga om skönsmässig bedömning. Ombudsmannen delar inte denna uppfattning. I detta fall höll kommissionen med om att var och en av parametrarna hade olika variationer. Kommissionen höll därför också med om att det var möjligt att betydande ändringar av en parameter kunde ha en begränsad inverkan på det slutliga indexet, medan små ändringar av en annan parameter kunde ha haft en betydande inverkan. Ombudsmannen kan inte se varför detta val skulle anses vara orimligt och kommissionen agerade under alla omständigheter inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutade om det.

28. När det gäller de skäl som kommissionen angav för sin ståndpunkt noterar ombudsmannen att kommissionen medgav att klagandens tekniska argument inte kunde avvisas summariskt, men ansåg att hans kritik av metoden inte var exakt, tydlig och övertygande eftersom den inte var specifikt kopplad till de kriterier eller mål för metoden som anges i artikel 5 i den upphävda förordningen 1973/2004. Klaganden verkade i sin tur hävda att matematiska argument är oberoende av rättsliga eller politiska kriterier och mål och att beräkningsmetoden var felaktig ur matematisk synvinkel i detta fall.

29. Ombudsmannen noterar att artikel 18 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed ålägger institutionerna att ange skälen till besluten och tydligt ange relevanta fakta och den rättsliga grunden för beslutet, men denna skyldighet är inte obegränsad. I detta fall har kommissionen förklarat i) syftet med den omtvistade ordningen och varför den inte ansåg det lämpligt att ändra sin ståndpunkt på grundval av klagandens argument, och ii) att den faktiskt tog hänsyn till klagandens tekniska argument, men det sätt på vilket de lades fram stödde inte hans rättsliga argument. Mot denna bakgrund anser ombudsmannen att kommissionen har motiverat sin ståndpunkt i fråga om klagandens matematiska argument och på lämpligt sätt även besvarat ombudsmannens fråga om giltigheten av de matematiska eller statistiska argumenten.

30. När det slutligen gäller klagandens kritik mot kommissionens bristande kännedom om det berörda området förklarade kommissionen uttryckligen att durumvete för användning vid brödproduktion inte var berättigat till stöd. Klagandens kommentar att både pasta och bröd framställs av semolina påverkar inte denna förklaring, eftersom produkten för att vara stödberättigande måste vara lämplig för användning vid tillverkning av semolina- och pastaprodukter.

31. Mot bakgrund av dessa överväganden finns det inget som tyder på att kommissionens agerande inte låg inom gränserna för dess rättsliga behörighet. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att inget uppenbart fel har begåtts i detta fall och kommissionen har gett klaganden ett rimligt svar. Hon drar därför slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande i kommissionens agerande i detta ärende.

Slutsats

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Emily O'Reilly

Strasbourg den 25 mars 2015

[1] Kommissionens förordning (EG) nr 2237/2003 av den 23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för vissa stödsystem som föreskrivs i avdelning IV i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 339, 2003, s. 52).

[2] Kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 av den 29 oktober 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som föreskrivs i avdelningarna IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror (EUT L 345, 2004, s. 1).

[3] Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16).

[4] "Ombudsmannen ska i enlighet med sitt uppdrag genomföra undersökningar som han finner motiverade, antingen på eget initiativ eller på grundval av klagomål som framförs till honom direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet, utom när de påstådda omständigheterna är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden"(vår understrykning).

[5] "Om ombudsmannen, på grund av pågående eller avslutade rättsliga förfaranden om de sakförhållanden som har lagts fram, måste förklara ett klagomål otillåtligt eller avsluta behandlingen av det, ska resultatet av eventuella undersökningar som han har utfört fram till den tidpunkten lämnas in slutgiltigt"(min kursivering).

[6] Finns på: http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/51888/html.bookmark

[7] Finns på: http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/50793/html.bookmark

[8] I detta avseende hänvisade kommissionen till ombudsmannens beslut om att avsluta undersökningen av klagomål 526/2011/(ELB)RA, som finns på http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/50802/html.bookmark

[9] Se mål C-295/03 P, Alessandrini Srl m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I-5673, punkt 75.

[10] Se ombudsmannens beslut i klagomål 3307/2006/(PB)JMA (http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/4653/html.bookmark). om klagomål 995/98/OV (http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/980995.htm), om klagomål 1999/2007/FOR (http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/071999.htm), och om klagomål 526/2011/RA (http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/50802/html.bookmark).