FOR PREVIEWING & TESTING PURPOSES ONLY.
This notification will disappear once the page will be published.
This link is available for less than 30 minutes.
  • Lätt att läsa
  • Textstorlek

Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?

Visat språk: 
  • Svenska
Källspråk: 
Tillgängliga språk: 
Den här sidan har genererats genom maskinöversättning.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.

Beslut i ärende 1091/2012/AN - Underlåtande att kontrollera behörighet och att ursprungsreglerna följts vid tilldelning av ett kontrakt

Ärendet gällde en EU-upphandling som genomfördes 2011, där den kontraktsvinnande anbudsgivarens varor, enligt klaganden, inte uppfyllde ursprungsreglerna. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att den relevanta EU-delegationen vid den tidpunkt då den godkänt tilldelningen av kontraktet inte hade kontrollerat varornas ursprung, trots klagandens varningar. Dessutom hade kommissionen underlåtit att ta upp klagandens påpekanden om bevisvärdet av de bevis som krävdes enligt de tillämpliga reglerna och att visa att kommissionen på ett korrekt sätt kontrollerat ursprunget hos den vinnande anbudsgivarens varor. Ombudsmannen fann att allt det ovanstående utgjorde administrativa missförhållanden och avslutade ärendet med två kritiska anmärkningar.

Bakgrunden till klagomålet

1. År 2011 ansökte klaganden om ett EU-upphandlingsförfarande avseende ett byggentreprenad- och varukontrakt i Turkiet. Anbudet hanterades av den turkiska upphandlande myndigheten. Endast produkter med europeiskt ursprung eller med ursprung i andra specificerade länder kunde komma i fråga för anbudet.

2. Under anbudsförfarandet informerade klaganden den upphandlande myndigheten om att en av anbudsgivarna, företag X, i själva verket var europeisk distributör för en amerikansk tillverkare av de upphandlade produkterna [1]. Eftersom Förenta staterna inte var ett stödberättigat land bad klaganden den upphandlande myndigheten att avvisa företag X:s anbud. Bolaget uppgav att bolaget X inte hade någon produktionsanläggning i Europa. Företaget lämnade uppgifter om förhållandet mellan företag X och den amerikanska tillverkaren och om var de förstnämnda produkterna tillverkades. Klaganden påpekade vidare att företag X:s anbud i ett tidigare EU-anbud avvisades eftersom det föreslog amerikanska produkter. 

3. Klaganden upprepade sina farhågor vid tre andra tillfällen. Den nämnde också att de ursprungsintyg som utfärdats av de nationella handelskamrarna inte kunde utgöra ett tillförlitligt ursprungsintyg för de berörda varorna.

4. Slutligen tilldelade den upphandlande myndigheten anbudet till företag X. Klaganden bestred detta beslut och upprepade sina farhågor, särskilt att företag X tidigare hade diskvalificerats för att ha tillhandahållit icke stödberättigande produkter.

5. Den upphandlande myndigheten informerade klaganden om att den hade tagit hänsyn till dess farhågor om varornas ursprung och hade begärt ytterligare information från företag X. Mot bakgrund av de förtydliganden som mottagits ansåg den att det inte förelåg någon diskrepans när det gäller företag X:s varor. Den upphandlande myndigheten ansåg att den hade kontrollerat att alla anbudsvillkor var uppfyllda innan den undertecknade avtalet med företag X och skulle kontrollera ursprungsintyget på nytt i form av ett ursprungsintyg eller annan officiell dokumentation i kontraktets genomförandeskede. Den förbehöll sig rätten att vidta sanktionsåtgärder mot företag X om det bröt mot avtalsvillkoren.

6. EU:s delegation i Turkiet granskade också de ärenden som lämnats in för förhandskontroll och upptäckte inga oriktigheter. Den informerade klaganden om att den skulle följa genomförandet av avtalet och att den i detta sammanhang skulle se till att ursprungsintygen lämnades in.

7. Klaganden hävdade upprepade gånger att inlämnandet av ursprungsintyg var irrelevant, eftersom de inte bevisade någonting.

Utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagandens påståenden om att delegationen

i) inte klargjorde vilka åtgärder som hade vidtagits innan anbudet tilldelades och inte ordentligt hade undersökt klagandens välgrundade misstankar om det upphandlade materialets faktiska ursprung,

ii) godkände fel tilldelning av anbudet till ett företag vars utrustning kan ha gett upphov till rimliga tvivel om dess ursprung, och

iii) Underlät att svara på klagandens farhågor om ursprungsintygens bevisvärde.

Klaganden hävdade att delegationen borde

iv) kontrollera om den utrustning som föreslås av den utvalda anbudsgivaren uppfyller de tillämpliga ursprungsreglerna, och

v) inte nöja sig med ett ursprungsintyg som inte är ett tillförlitligt bevis på en viss produkts faktiska ursprungsort.

9. Ombudsmannen begärde och mottog kommissionens yttrande om ovanstående påståenden och påståenden samt klagandens synpunkter på yttrandet. Kommissionens svar på ombudsmannens ytterligare frågor vidarebefordrades till klaganden för ytterligare synpunkter.

10. Ombudsmannen kommer att bedöma påståendena i) och ii) tillsammans, eftersom de båda avser den påstådda tilldelningen av anbudet till en anbudsgivare som erbjuder potentiellt icke stödberättigande varor utan ordentlig kontroll. Ombudsmannen kommer sedan att bedöma påstående iii) och påståenden iv) och v), som rör de kontrollmetoder som delegationen har tillgång till och ursprungsintygens bevisvärde.

11. Ombudsmannens beslut tar hänsyn till parternas argument och åsikter.

Påstådd tilldelning av anbudet till en anbudsgivare som erbjuder potentiellt icke stödberättigande varor utan ordentlig kontroll

Argument som framförts till ombudsmannen

12. Kommissionen förklarade att den upphandlande myndigheten, innan den tilldelade kontraktet, mot bakgrund av klagandens farhågor, begärde förtydliganden från företag X. Delegationen avbröt tilldelningen av kontraktet till dess att förtydligandena hade lämnats. I sitt svar uppgav företag X att det hade en tillverkningsanläggning i Tyskland och att det skulle leverera varorna med ett intyg om deras ursprung i EU, i enlighet med kraven i tillämplig PRAG [2]. Dessutom bekräftade den amerikanska tillverkaren av samma varor att de varor som omfattas av anbudet skulle levereras med ett intyg om EU-ursprung. På grundval av detta godkände delegationen tilldelningen av anbudet till företag X.

13. Kommissionen förklarade vidare att det inom ramen för den decentraliserade förvaltningen av EU-åtgärder ankommer på de nationella myndigheterna att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av EU-medel [3]. Enligt EU-domstolarnas rättspraxis [4] ligger beslutet att tilldela kontrakt kvar hos de nationella upphandlande myndigheterna. Det enda syftet med delegationens förhandskontroll av kontrakten är att fastställa om EU kan finansiera ett visst projekt. I detta fall kontrollerade delegationen att den upphandlande myndigheten följde PRAG-gruppen och godkände därför avtalet på ett lagligt sätt.

14. Efter tilldelningen av kontraktet genomförde delegationens avdelningar ett fyra dagar långt kontrollbesök på den plats där arbetena utfördes. Där kunde de utföra ytterligare kontroller av leveranserna och av att företag X uppfyllde kontraktsvillkoren.  Därefter besökte delegationens avdelningar den upphandlande myndighetens kontor och kontrollerade ursprungsintygen i original som utfärdats av Wiens handelskammare. I enlighet med avsnitt 2.3.1 i PRAG [5] begärde delegationens avdelningar också att den upphandlande myndigheten skulle utföra ytterligare kontroller direkt med Wiens handelskammare. Den senare bekräftade att alla certifikat var äkta och att de hade företetts i enlighet med gällande regler och bestämmelser och undertecknats av behöriga personer.

15. Kommissionen ansåg att både delegationen och den upphandlande myndigheten hade fått en tillfredsställande bekräftelse på äktheten hos de ursprungsintyg som åtföljde leveransen. Deras kontroller bekräftade inte klagandens påståenden. Kommissionen ansåg således att varornas ursprung hade undersökts och bekräftats på ett korrekt sätt, i enlighet med tillämpliga regler, och att det inte fanns några skäl att anse att varorna inte var stödberättigande.

16. Klaganden vidhöll att de upphandlade varorna inte var stödberättigande. Den noterade att företag X redan hade uteslutits från ett anbudsförfarande för att lägga fram amerikanskt material.

Ombudsmannens bedömning

17. Ombudsmannen noterar att den upphandlande myndigheten enligt unionsdomstolarnas rättspraxis har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bedöma de faktorer som ska beaktas vid beslut om tilldelning av ett kontrakt efter en anbudsinfordran. Ombudsmannens granskning i dessa frågor är därför begränsad till en kontroll av att det inte har förekommit någon allvarlig och uppenbart oriktig bedömning [6].

18. Enligt ursprungsregeln [7] måste alla varor som köps inom ramen för ett kontrakt som finansieras genom ett EU-instrument ha sitt ursprung i EU eller i ett stödberättigat land. USA är inte ett berättigat ursprungsland för sådana varor. För att styrka varornas ursprung i en anbudsinfordran får en anbudsgivare, i enlighet med PRAG, lämna in ett ursprungsintyg och/eller annan officiell dokumentation, om ursprungsintyg inte finns tillgängliga [8]. I förevarande fall hade inget sådant intyg lämnats in vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten beslutade att tilldela företag X kontraktet och delegationen godkände detta beslut.

19. Enligt PRAG ska ursprungsintygen lämnas in innan arbetena preliminärt godkänns [9]. Kommissionen tolkar denna bestämmelse så, att det är först efter det att kontraktet har genomförts och resultaten är på väg att godtas av den upphandlande myndigheten som en anbudsgivare kan åläggas att lämna in intygen. Ombudsmannen känner inte till något domstolsavgörande som ger en auktoritativ tolkning av denna bestämmelse. * I en sådan situation förefaller ovanstående tolkning av kommissionen, som är upphovsman till PRAG, acceptabel .

20. Ingenting i PRAG verkar dock hindra den upphandlande myndigheten – eller, om den inte gör det, delegationen – från att begära ett ursprungsintyg eller, om sådana intyg inte finns tillgängliga, andra styrkande handlingar, när som helst före det preliminära godkännandet, till exempel vid tidpunkten för tilldelningen av kontraktet, om det finns skäl att göra det.

21. Ombudsmannen anser att sådana skäl förelåg i detta fall. Före tilldelningen av kontraktet anklagade klaganden inte bara företag X för att föreslå icke-stödberättigande varor, utan framförde särskilt följande: i) Företag X är EU-distributör av varor tillverkade i Förenta staterna av samma slag som de varor som levereras till Turkiet. ii) EU-tillverkarna är medvetna om att företag X inte tillverkar något sådant i EU. och iii) vid ett tidigare tillfälle lämnade företag X oriktiga uppgifter om sina varors ursprung och uteslöts från liknande förfaranden.

22. Ovanstående utgör rimlig prima facie-bevisning för att företag X:s varor kan vara icke stödberättigande. Denna situation krävde att delegationen inhämtade solida bevis innan den godkände tilldelningen av kontraktet till företag X och därmed avsatte betydande belopp av EU-medel. Delegationen kunde inte nöja sig med en enkel förklaring om stödberättigande från företag X och den amerikanska tillverkaren av identiska varor för att utesluta varje misstanke om icke-stödberättigande och motivera tilldelningen av kontraktet till företag X. Det är svårt att tro att om den vinnande anbudsgivaren faktiskt hade levererat icke-stödberättigande varor skulle den uppriktigt ha erkänt detta på den upphandlande myndighetens begäran. Kommissionens påstående att den upphandlande myndigheten avbröt tilldelningen av kontraktet medan ytterligare undersökningar genomfördes är naivt, eftersom dessa undersökningar i själva verket inte slutgiltigt kunde bevisa något om varornas ursprung.

23. Oberoende av frågan om huruvida ursprungsintyg kan styrka produkternas verkliga ursprung, som kommer att bedömas i följande avsnitt, noterar ombudsmannen att delegationen, innan den godkände den upphandlande myndighetens beslut att tilldela företag X anbudet, inte ens hade använt sig av detta kontrollmedel, vilket var det enda som uttryckligen föreskrevs i PRAG. Ombudsmannen anser således att delegationen gjorde en uppenbart oriktig bedömning under tilldelningsförfarandet när den ansåg att den utvalda anbudsgivaren hade lagt fram tillräckliga bevis för att dess varor var förenliga med ursprungsregeln vid en tidpunkt då den inte hade lagt fram sådana bevis. Detta utgör ett administrativt missförhållande, och ombudsmannen kommer att göra en kritisk anmärkning i detta avseende.

Påståendet att ursprungsintygen och de relaterade påståendena saknar bevisvärde

Argument som framförts till ombudsmannen

24. Kommissionen påpekade att gemenskapens tullkodex innehåller gemensamma regler för fastställande av varors ursprung. Inom ramen för tullkodexen anförtros medlemsstaternas tullmyndigheter att bedöma produkters ursprung på grundval av tydliga regler och verktyg. Sådana regler och verktyg är dock anpassade till tullkodexens specifika syfte och syfte, dvs. tullunionens funktion – med dess gemensamma tulltaxa – och övervakningen av unionens internationella handel. Tullkodexen är inte tillämplig på EU:s yttre åtgärder och i synnerhet inte på dess anbudsförfaranden, där tullfrågor inte står på spel och medlemsstaternas tullmyndigheter därför inte har anförtrotts att kontrollera varors ursprung i enlighet med EU:s utvecklingsinstrument.

25. PRAG återspeglar denna situation genom att de upphandlande myndigheterna vid genomförandet av unionens externa bistånd endast är tvungna att förlita sig på anbudsgivarnas förklaringar och ursprungsintyg som utfärdats av en nationell statlig myndighet.

26. Kommissionen medgav att de upphandlande myndigheterna inte har någon kontroll över de förfaranden som medlemsstaternas handelskamrar använder för att fastställa varors ursprung. Den erkände också risken för bristande noggrann kontroll av anbudsgivarnas påståenden, fel, felaktig tolkning av reglerna, bedrägeri och falska deklarationer. Kommissionen ansåg dock att de upphandlande myndigheterna har flera verktyg om oriktiga uppgifter verkar ha lämnats: Annullering av förfarandet (om kontraktet ännu inte har tilldelats). betalningsinställelse, Återkrav av redan gjorda betalningar. Uppsägning av avtalet. och en eventuell uteslutning av anbudsgivaren från kontrakt och bidrag från EU:s budget under en period på högst tio år, i enlighet med budgetförordningen.

27. Klagandens ståndpunkt när det gäller ursprungsintygens bevisvärde är att de inte bevisar någonting, eftersom de utfärdas enbart på grundval av uppgifter från det företag som begär dem, utan någon ytterligare kontroll från den berörda handelskammarens sida.

28. Eftersom ursprungsintygen är deklaratoriska kontrollerar kommissionen i själva verket endast ”produktintygens äkthet”. Tvivlen har emellertid sällan att göra med äktheten hos ett ursprungsintyg i sig, utan med det faktiska ursprunget för den produkt som anges i intyget.

29. Klaganden lämnade in ett intyg om produktöverensstämmelse utfärdat av UK Environment Agency [10], i vilket produkterna i fråga beskrivs som tillverkade i Förenta staterna. Klaganden nämnde dessutom att den slutliga stödmottagaren i ett senare anbudsförfarande för reservdelar till de upphandlade produkterna hänvisade till dessa produkter med sina amerikanska handelsnamn [11], vilket visar att företag X erbjöd produkterna i sitt anbud under olika handelsnamn för att dölja deras ursprung. Klaganden sade att denna praxis inte var ovanlig bland anbudsgivare som vill placera sina icke-stödberättigande produkter i EU-anbud, och att den hade varnat den upphandlande myndigheten för detta, men till ingen nytta. Klaganden betonade att situationer som den som ledde till detta klagomål är extremt skadliga för EU:s industri och att dess företag är bland de sista som fortfarande tillverkar de relevanta produkttyperna i Europa.

Ombudsmannens bedömning

30. Det är ostridigt att de ursprungsintyg som utfärdades av de nationella myndigheterna, vid tidpunkten för omständigheterna i förevarande mål, enligt PRAG var de enda handlingar som den upphandlande myndigheten, och således delegationen, hade rätt att åberopa för att fastställa ursprunget för de varor som tillhandahölls av företag X. Företag X ingav ursprungsintyg som utfärdades av Wiens handelskammare och senare bekräftade handelskammaren, på delegationens begäran, att intygen var giltiga och utfärdade på ett korrekt sätt. Det kan därför hävdas att delegationen formellt har fullgjort sina skyldigheter och erhållit ursprungsintyget för de varor som omfattas av anbudet, i enlighet med tillämpliga regler.

31. Ombudsmannen har emellertid påpekat att kommissionen inte på något sätt har motbevisat klagandens påstående att intygen är rent deklarativa och endast återger klagandens uppgifter om varornas ursprung. Tvärtom har kommissionen medgett att den inte har någon kontroll över riktigheten av de ursprungsintyg som utfärdas av de nationella myndigheterna och att det finns en risk för att anbudsgivarnas ansökningar inte kontrolleras noggrant. Kommissionens förklaringar övertygar således inte, och än mindre övertygar, ombudsmannen om att delegationen i det aktuella fallet har agerat med tillräcklig omsorg under omständigheterna.

32. Det är ombudsmannens fasta ståndpunkt att administrativa missförhållanden kan uppstå även om lagen följs. I detta avseende noterar ombudsmannen att det är en sak för de relevanta reglerna att tillåta delegationen att godta ursprungsintyg som det enda ursprungsintyget för de varor som omfattas av anbudet, men en helt annan sak för delegationen att nöja sig med sådant bevis, med vetskap om att det inte är helt tillförlitligt, i ett fall där det finns rimliga misstankar om att varorna inte uppfyller de grundläggande behörighetsreglerna. Att hävda att delegationen har fått försäkringar om att de relevanta ursprungsintygen är giltiga och samtidigt ange att deras riktighet inte kan kontrolleras, innebär att kontrollen av de upphandlade varornas stödberättigande omvandlas till en ren formalitet som saknar betydelse. Ombudsmannen kan inte godta att delegationen rimligen skulle kunna inta en sådan ståndpunkt, vars slutliga konsekvenser är att EU-medel kan ha använts till något som de inte borde ha använts till.

33. Kommissionens påstående att flera åtgärder kan vidtas mot den person eller enhet som lämnar oriktiga uppgifter är dessutom vilseledande i det särskilda sammanhanget. Den fokuserar på konsekvenserna av potentiella falska uppgifter, men förklarar inte hur upphandlande myndigheter faktiskt kan upptäcka att falska uppgifter har lämnats, vilket är just den centrala frågan bakom detta klagomål. Att fastställa stränga påföljder för överträdelser av de tillämpliga reglerna, som enligt kommissionens förklaringar är praktiskt taget omöjliga att upptäcka, är en meningslös åtgärd, trots kommissionens goda avsikter.

34. Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen varken har bemött klagandens farhågor om ursprungsintygens bevisvärde eller visat att den, mot bakgrund av den bevisning som klaganden lagt fram, har gjort minsta ansträngning för att med hjälp av en lämplig och tillförlitlig metod kontrollera om den utrustning som föreslagits av företag X uppfyller de tillämpliga ursprungsreglerna. Denna passivitet från kommissionens sida utgör ett administrativt missförhållande.

35. Det står kommissionen fritt att genomföra ytterligare kontroller efter att ha granskat den ytterligare bevisning som klaganden lämnat in tillsammans med sina synpunkter på yttrandet och som bifogas detta beslut [12].

36. Enligt ombudsmannens stadga ska ombudsmannen, om hon upptäcker ett administrativt missförhållande, ”i möjligaste mån söka en lösning tillsammans med den berörda institutionen eller det berörda organet för att undanröja det administrativa missförhållandet och tillmötesgå klagomålet”. Ombudsmannen anser dock att utsikterna att nå en lösning i detta fall praktiskt taget är obefintliga, mot bakgrund av kommissionens uppenbara brist på intresse för att lösa de problem som tagits upp.

37. Detta är inte det enda fall där ombudsmannen har behandlat frågan om kontroll av varors ursprung inom ramen för EU:s externa bistånd. I klagomål 1983/2011/(RT)AN, som gav upphov till liknande farhågor, angav kommissionen i sitt svar av den 30 november 2012 att den var angelägen om att förbättra sitt system för ursprungskontroller och skulle gå igenom en intern reflektion för att bedöma genomförbara alternativ för ursprungskontroller, med beaktande av de upphandlande myndigheternas kapacitet och sakkunskap. I början av denna undersökning förväntade sig ombudsmannen att kommissionen, som svar på klagandens argument, skulle ta tillfället i akt att förklara resultatet av denna ”interna reflektion”.

38. Inte bara har kommissionen inte gjort det, utan det verkar också som om dess interna reflektion inte har lett till någon ändring av PRAG när det gäller bevismedel för ursprunget för de varor som erbjuds i EU:s anbudsförfaranden för externt bistånd. Ombudsmannens egen forskning har visat att den nuvarande PRAG, som reviderades i början av 2014, innehåller samma bestämmelser i detta avseende. Där anges följande: ”De officiella ursprungsintygen ska ... uppvisas senast när intyget om tillfälligt godkännande begärs [...] Ursprungsintygen ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i varornas eller leverantörens ursprungsland (vanligtvis handelskammaren) och vara förenliga med de internationella avtal som det landet har undertecknat. [...] Den upphandlande myndigheten är skyldig att kontrollera att det finns ett ursprungsintyg. Om det råder allvarliga tvivel om ett ursprungsintygs äkthet eller de uppgifter det innehåller (t.ex. på grund av avvikelser i dokumentet, stavfel osv.) bör den upphandlande myndigheten kontakta den utfärdande myndigheten och begära en bekräftelse på äktheten hos de handlingar som lämnats in och de uppgifter som den innehåller.”[13] (understrykning tillagd)

39. I den utsträckning som PRAG också anger att den ”förser användarna med den omfattande information som krävs för att genomföra upphandlings- eller bidragsförfaranden från de allra första stegen fram till tilldelningen, undertecknandet och genomförandet av kontrakt” kan ombudsmannen endast dra slutsatsen att det centrala problemet med lämpligheten hos den kontroll som PRAG kräver (dvs. inlämning av ett ursprungsintyg) för att uppnå syftet (dvs. att bevisa varornas stödberättigande) har förblivit olöst. Ombudsmannen har svårt att förstå hur det är möjligt för kommissionen, den största givaren av externt bistånd, att acceptera att den inte kan kontrollera ursprunget för produkter som den betalar för utöver att erhålla ursprungsintyg.

40. Mot bakgrund av ovanstående kommer ombudsmannen att göra en kritisk anmärkning nedan.


Slutsatser

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkningar:

Delegationen gjorde en uppenbart oriktig bedömning under tilldelningsförfarandet när den ansåg att den utvalda anbudsgivaren hade lagt fram tillräckliga bevis för att dess varor var förenliga med ursprungsregeln vid en tidpunkt då den inte hade gjort det. Detta är det första fallet av administrativa missförhållanden.

Kommissionen har varken bemött klagandens farhågor om ursprungsintygens bevisvärde eller visat att den har ansträngt sig för att med hjälp av en lämplig och tillförlitlig metod kontrollera om den utrustning som föreslagits av företag X uppfyller de tillämpliga ursprungsreglerna. Denna passivitet från kommissionens sida utgör det andra fallet av administrativa missförhållanden. Detta förvärras av det faktum att kommissionen, trots flera klagomål i frågan, inte tog tillfället i akt att ändra PRAG på denna punkt.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Slutlig engelsk version av beslutet om klagomål 1091/2012/(AN)(RT)AN

Strasbourg den 23 september 2014



[1] Luftkvalitetsanalysatorer.

[2] Praktisk vägledning för upphandlingsförfaranden för EU:s yttre åtgärder. I punkt 2.3.1 föreskrivs följande: ”De officiella ursprungsintygen ska [...] lämnas in före det preliminära godkännandet.”

[3] Artikel 5.1 i ramavtalet mellan Europeiska unionens kommission och

Republiken Turkiets regering, som undertecknades den 11 juli 2008, har följande lydelse: För genomförandet av IPA-stöd i Republiken Turkiet ska decentraliserad förvaltning, genom vilken kommissionen överlåter förvaltningen av vissa åtgärder till stödmottagaren, samtidigt som den behåller det övergripande slutliga ansvaret för genomförandet av den allmänna budgeten ... som regel tillämpas. Decentraliserad förvaltning ska åtminstone omfatta anbudsförfaranden, kontraktstilldelning och utbetalningar från stödmottagarens nationella förvaltning ...”.

[4] Mål T-369/11, Diadikasia Symbouloi Epicheiriseon AE mot Europeiska kommissionen, beslut av den 13 september 2012, ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen, punkterna 52–65.

[5] "Ursprungsintyg måste upprättas av de behöriga myndigheterna i varornas eller leverantörernas ursprungsland och vara förenliga med de internationella avtal som det landet har undertecknat. Det är upp till den upphandlande myndigheten att kontrollera att det finns ett ursprungsintyg. Om det råder allvarliga tvivel om ett ursprungsintygs äkthet (t.ex. på grund av att dokumentet är inkonsekvent, stavfel osv.) bör den upphandlande myndigheten kontakta den utfärdande handelskammaren och begära en bekräftelse på de inlämnade handlingarnas äkthet. Om den upphandlande myndigheten har konstaterat en hög risknivå bör sådana ad hoc-kontroller kompletteras med en stickprovskontroll av intygen.”

[6] Ombudsmannen tillämpar samma normer som revisionsrätten: Se mål T-495/04, Belfass mot rådet, REG 2008, s. II-781, punkt 63.

[7] Enligt artikel 19.5 i rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen ska alla varor och all materiel som köps in inom ramen för ett kontrakt som finansieras enligt denna förordning ha sitt ursprung i gemenskapen eller ett land som är berättigat till stöd enligt punkterna 1 eller 2. Begreppet ”ursprung” i denna förordning definieras i relevant gemenskapslagstiftning om ursprungsregler för tulländamål, t.ex. i tullkodexen (rådets förordning (EEG) nr 2913/92) och i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen (kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93).

[8] Avsnitt 2.3.1 i PRAG, se ovan: fotnot 1.

[9] Avsnitt 2.3.1 i PRAG, se ovan: fotnot 1.

[10] http://www.environment-agency.gov.uk/business/regulation/31829.aspx. Myndigheten har ett övervakningscertifieringssystem (MCERTS) inom ramen för vilket den intygar att företag som måste uppfylla miljökrav faktiskt gör det.

[11] Klaganden lämnade ett utdrag ur uppmaningen.

[12] Klaganden har lämnat in nya uppgifter till stöd för sin uppfattning att företag X:s varor kanske inte är stödberättigande, nämligen ett intyg om amerikanskt ursprung som utfärdats av UK Environment Agency och ett utdrag ur anbudsinfordran för reservdelar som inletts av anbudsmottagaren, där företag X:s produkter anges under deras amerikanska handelsnamn.

Vad tyckte du om denna automatiska översättning? Dela din åsikt med oss!