Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden, som är bosatt i Spanien, intresserar sig aktivt för genomförandet av EU:s miljölagstiftning. Den 11 juni 2009 skickade hon därför ett e-postmeddelande till Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö (GD Miljö) för att begära statistik över antalet klagomål om Spaniens påstådda överträdelser av EU:s miljölagstiftning som registrerats per år. Hon ville också veta hur många av dessa klagomål som accepterades och hur många som avvisades.

2. I ett e-postmeddelande samma dag svarade GD Miljö att denna information inte fanns tillgänglig. Kommissionen hänvisade emellertid klaganden till statistik om överträdelser avseende miljön som offentliggjordes på dess webbplats. Kommissionen rådde också klaganden att ta del av årsrapporterna om medlemsstaternas genomförande av EU-lagstiftningen, som offentliggörs av kommissionens generalsekretariat. GD Miljös statistik innehöll information om antalet överträdelseärenden som GD Miljö driver per år samt en uppdelning av antalet pågående överträdelseärenden per medlemsstat. I årsrapporten angavs det totala antalet ärenden som behandlades samt procentandelen överträdelseärenden som avslutades före det första formella steget. Den statistiska bilagan innehöll information om ”nyupptäckta fall” per medlemsstat och, i en annan tabell, per politikområde.

3. Klaganden var inte nöjd med detta svar och klagade därför till generaldirektören för GD Miljö via e-post samma dag. Två dagar senare upprepade hon sin begäran till en tjänsteman vid GD Miljö vid kommissionens representation i Madrid. Den senare svarade den 14 juni 2009 och beklagade att han inte kunde göra annat än att vidarebefordra budskapet till Bryssel.

4. Eftersom klaganden inte hade fått något svar på sitt klagomål kontaktade hon kommissionen igen den 12 oktober 2009 och uppgav att den mottagna informationen inte var vad hon hade begärt. Hon upprepade därför sin begäran.

5. Den 12 november 2009 hade klaganden fortfarande inte fått något svar. Hon har därför ingett förevarande klagomål.

6. Ombudsmannens avdelningar kontaktade kommissionen för att ta reda på om ärendet kunde lösas informellt. Kommissionen försåg därefter ombudsmannen med en kopia av en skrivelse som den skickade till klaganden den 2 december 2009. I denna skrivelse förklarade kommissionen att det inte finns någon handling som innehåller de uppgifter som klaganden begärt. Hennes begäran omfattades därför inte av förordning (EG) nr 1049/2001 [1], eftersom den endast rör tillgång till befintliga handlingar och inte kräver att en institution upprättar en handling för att tillmötesgå begäran. I detta avseende skulle den begärda informationen behöva hämtas från ett antal olika databaser och detta skulle kräva stora investeringar i personal och arbetstid. Kommissionen anser att detta skulle vara oproportionerligt. Kommissionen hänvisade dock klaganden till ett antal allmänt tillgängliga informationskällor och statistik om antalet klagomål om överträdelser som mottagits och inletts. Kommissionen uppgav också att den snart skulle offentliggöra en rapport om EU Pilot, en ny mekanism som utformats för att hantera klagomål om överträdelser. Denna rapport skulle innehålla uppgifter om de klagomål mot de deltagande medlemsstaterna som behandlats från och med april 2008.

7. Efter att ha granskat innehållet i denna skrivelse och efter ytterligare kontakter från ombudsmannens avdelningar drog ombudsmannen slutsatsen att det inte verkade möjligt att finna en informell lösning i detta fall.

Föremålet för utredningen

8. Klaganden hävdade att kommissionen felaktigt underlåtit att svara på hennes fråga om hur många överträdelseklagomål mot Spanien som rörde miljöfrågor som registrerades per år, hur många av dessa som avslogs och hur många som godtogs.

9. Hon begärde att kommissionen skulle tillhandahålla ovannämnda statistiska uppgifter.

Utredningen

10. Den 17 december 2009 inledde ombudsmannen en undersökning och bad kommissionen om ett yttrande.

11. Kommissionen avgav sitt yttrande den 26 mars 2010 och tillhandahöll den tyska översättningen den 12 april 2010. Den 16 april 2010 översändes dessa handlingar till klaganden för synpunkter. Klaganden inkom med sina synpunkter den 21 juni 2010.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om underlåtenhet att tillhandahålla de begärda statistiska uppgifterna och tillhörande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

12. Klaganden hävdade att kommissionen underlät att svara på hennes fråga, nämligen var man kan hitta statistik om överträdelseklagomål som lämnats in mot Spanien på miljöområdet och hur många av dem som avvisades och godtogs.

13. Kommissionen påpekade att förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar endast gäller tillgång till befintliga handlingar. Den information som klaganden begärde fanns dock inte i någon befintlig handling. Enligt direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till information [2], som inte är tillämpligt på EU:s institutioner, är medlemsstaternas myndigheter dessutom endast skyldiga att förse medborgarna med "tillgänglig" information.

14. Till följd av detta försåg kommissionen klaganden med den information som den hade tillgång till och som var så nära kopplad till hennes begäran som möjligt. I sin skrivelse av den 2 december 2010 informerade kommissionen också klaganden om att den ansträngning som krävdes för att sammanställa de uppgifter som hon begärde skulle vara oproportionerlig i förhållande till den förväntade nyttan. Viss relevant information fanns dock tillgänglig för allmänheten. I detta sammanhang hänvisade kommissionen klaganden till EU Pilot-rapporten, som snart skulle offentliggöras.

15. Den 15 februari 2010 skickade kommissionen en annan skrivelse till klaganden för att påpeka att den just hade uppdaterat informationen om efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning på sin webbplats. Webbplatsen innehöll nu information fram till 2009 och angav antalet klagomål som registrerats av GD Miljö (mot alla medlemsstater) under 2007, 2008 och 2009. Kommissionen inbegrep också information om antalet pågående överträdelseärenden och andra utredningar som rör Spanien. Dessutom tillhandahöll kommissionen statistik om antalet klagomål och undersökningar om Spaniens påstådda överträdelser av EU:s miljölagstiftning som hade registrerats i NIF (kommissionens överträdelsedatabas), EU Pilot (en plattform för att lösa klagomål där det krävs synpunkter från den berörda medlemsstaten) och CHAP (Complaints Handling - Accueil des Plaignants, en ny databas för att registrera klagomål och förfrågningar) under de senaste tre åren.

16. Kommissionen underströk att för att sammanställa dessa uppgifter måste informationen väljas ut och behandlas manuellt från olika databaser. Kommissionen erinrade också om att den redan i sitt ursprungliga svar och skrivelsen av den 2 december 2009 hade hänvisat klaganden till årsrapporterna om tillämpningen av EU-lagstiftningen. Dessa innehöll information som var relevant för den klagandes begäran, t.ex. överträdelser per sektor eller per medlemsstat. Avslutningsvis ansåg kommissionen, även om den beklagade den tid det tog att svara på klagandens begäran av den 12 oktober 2009, att den genom att förse klaganden med informationen i sin skrivelse hade gjort mer än den normalt skulle vara skyldig att göra enligt sin kodex för god förvaltningssed.

17. I sina synpunkter kommenterade klaganden inte den information som kommissionen hade lämnat till henne, förutom att hon beklagade att kommissionen hade ansträngt sig så mycket för att besvara hennes begäran. Klaganden noterade att hon hade lämnat in samma begäran till Europaparlamentets utskott för framställningar, som skickade henne ett mycket informativt svar. Enligt klaganden tyder detta på att kommissionens register kan förbättras.

Ombudsmannens bedömning

18. I sitt yttrande hänvisade kommissionen till direktiv 2003/4, som avser tillgång till miljöinformation som innehas av medlemsstaternas myndigheter. Såsom kommissionen själv har påpekat riktar sig detta direktiv emellertid till medlemsstaterna och är därför inte direkt relevant i detta fall. Kommissionen hänvisade också till förordning 1049/2001, som rör tillgång till handlingar. Med tanke på att klaganden lämnade in en begäran om upplysningar är denna förordning emellertid inte heller relevant i detta fall.

19. Klaganden begärde statistik över antalet överträdelseklagomål som registrerats per år avseende miljöfrågor i Spanien. Hon ville också veta hur många av dessa klagomål som accepterades och hur många som avvisades.

20. Inledningsvis hänvisade kommissionen henne till allmänt tillgängliga informationskällor och tillhandahöll allmän statistik om antalet ärenden som avslutats före det första formella steget i förfarandet. Efter ombudsmannens försök att lösa frågan informellt förklarade kommissionen att det inte finns någon handling som innehåller den information som klaganden begärt. Att sammanställa dessa uppgifter för att fullt ut besvara den klagandes begäran skulle innebära en oproportionerlig ansträngning.

21. I sin skrivelse av den 15 februari 2010, som skickades efter det att den aktuella undersökningen hade inletts, lämnade kommissionen ytterligare information om hur många klagomål mot Spanien som hade registrerats avseende miljölagstiftningen. Den gav också klaganden en indikation på hur många klagomål som hade avslagits.

22. I sina synpunkter kommenterade klaganden inte den information som kommissionen hade lämnat till henne, förutom att hon beklagade att kommissionen hade ansträngt sig så mycket för att besvara hennes begäran.

23. Ombudsmannen anser därför att det inte finns någon grund för ytterligare undersökningar i detta fall.

24. Ombudsmannen noterar att klaganden i sina synpunkter uppgav att kommissionens register verkar vara mindre effektivt än det för utskottet för framställningar och att det därför finns utrymme för förbättringar i detta avseende. Ombudsmannen förstår dock att klaganden inte hade för avsikt att ta upp ett nytt påstående när han framförde denna anmärkning. Under alla omständigheter noterar ombudsmannen att klaganden hittills inte verkar ha tagit upp denna fråga med kommissionen. Han skulle därför inte kunna behandla denna fråga i nuläget. Det står dock den klagande fritt att inge ett nytt klagomål i frågan, efter att först ha vänt sig till kommissionen på lämpligt sätt.

25. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att det inte finns någon anledning för honom att fortsätta sin undersökning av detta klagomål.

C. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Det finns ingen anledning till ytterligare undersökningar.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 december 2010

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).