Bakgrunden till klagomålet

1. Klagomålet avser Europeiska investeringsbankens (nedan kallad EIB) vägran att ge allmänheten tillgång enligt förordning 1049/2001 [1] till en handling som begärts av en icke-statlig organisation, CEE Bankwatch [2] (nedan kallad klaganden). Dokumentet innehåller EIB:s globala metod för bedömning av växthusgasavtryck [3]. Denna metod hade använts av EIB i samband med en koleldad elproduktionsanläggning i Polen, som höll på att erhålla finansiering från EIB [4]. Klagandens begäran uppstod i samband med dess ansträngningar att fastställa i vilken utsträckning detta projekt uppfyllde EIB:s granskningskriterier för nya kolkraftverk.

2. Efter det att klagandens ursprungliga ansökan och dess bekräftande ansökan om handlingen hade avslagits vände sig klaganden till ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

3. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påstående och krav:

Påstående:

EIB vägrade felaktigt att ge allmänheten tillgång till miljöinformation.

Påstående:

EIB bör ge allmänheten tillgång till sin metod för bedömning av det globala växthusgasavtrycket.

Utredningen

4. Den 22 maj 2012 bad ombudsmannen EIB att avge ett yttrande om ovannämnda påstående och krav. EIB avgav sitt yttrande den 24 oktober 2012. Yttrandet översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som inkom den 28 december 2012. Den 11 december 2013 lade ombudsmannen fram ett förslag till en vänskaplig förlikning med EIB. Den 27 februari 2014 svarade EIB på ombudsmannens förslag om en vänskaplig förlikning och godtog det. Svaret vidarebefordrades till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 21 mars 2014 uppgav klaganden att den uppskattade ombudsmannens ansträngningar för att lösa denna fråga och tackade henne för det framgångsrika resultatet. Kommissionen hade därför inga ytterligare synpunkter i denna fråga.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om felaktig vägran att ge allmänheten tillgång till miljöinformation och det relaterade påståendet

Argument som framförts till ombudsmannen

5. Klaganden hävdade att EIB:s metod för bedömning av globala växthusgasavtryck utgör miljöinformation om utsläpp och därför borde ha lämnats ut i enlighet med Århuskonventionen [5], Århusförordningen [6] och förordning 1049/2001. Klaganden noterade att även om metoden fortfarande höll på att utvecklas när begäran om tillgång gjordes hade den redan använts, särskilt för projektet med koleldade kraftverk i södra Polen.

6. I sitt yttrande bifogade EIB en tabell med en översikt över den omfattande information och de dokument som lämnats till klaganden. Som svar på klagandens argument om att EIB:s öppenhetspolicy inte är förenlig med Århuskonventionen, Århusförordningen och förordning 1049/2001 förklarade EIB att avsnitt 5.2 i del A i dess öppenhetspolicy beskriver de relevanta undantagen från utlämnande på ett uttömmande sätt. Kommissionen noterade att följande anges i avsnitt 5.2.3 i dess öppenhetspolicy:

”Såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse ska tillgång till information också vägras om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för

• En fysisk eller juridisk persons affärsintressen [7].

• Immateriella rättigheter.

• rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning,

• syftet med inspektioner, utredningar och revisioner.

När det gäller den första, andra och fjärde punktsatsen, med undantag för utredningar, ska ett övervägande allmänintresse av utlämnande anses föreligga om den begärda informationen avser utsläpp i miljön.”

7. EIB anförde att om det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande, kan information som exempelvis rör en fysisk eller juridisk persons affärsintressen lämnas ut.

8. EIB hänvisade också i detta avseende till avsnitten 4.3.1 [8] och 4.3.2 [9] i sin öppenhetspolicy. Kommissionen förklarade att syftet med dessa avsnitt är att informera allmänheten om hur EIB hanterar information om projektcykeln. De anger inte att miljöinformation är utesluten från utlämnande.

9. EIB avslutade med att säga att man har för avsikt att se över sin öppenhetspolitik under 2014 och att översynsprocessen kommer att omfatta ett offentligt samråd. Dessutom kommer översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 och resultatet av vissa domstolsärenden om tillgång till information att vara relevanta för denna översyn.

10. När det gäller klagandens påstående, nämligen att tillgång bör ges till metoden för bedömning av fotavtryck, förklarade EIB att det var först den 1 september 2011, efter det att EIB hade svarat på klagandens bekräftande ansökan, som banken besvarade klagandens begäran om utlämnande av en fullständig version av EIB:s sammanfattning av de metoder som används för att bedöma globala utsläpp av växthusgaser och utsläppsvariationer genom att tillhandahålla en länk till ett dokument som offentliggjordes på dess webbplats i maj 2011.[10] EIB förklarade att det offentliggjorda dokumentet syftade till att ge en översikt över de olika metoder som används för att bedöma koldioxidavtrycket från system för enskilda direktinvesteringar som finansieras av EIB. När det gäller de enskilda metoder som det hänvisas till i dokumentet betonade EIB att de i skrivande stund fortfarande utgjorde ”pågående arbete”. Metoderna krävde ytterligare arbete för att fullt ut kvantifiera koldioxidavtrycket från EIB:s finansieringstransaktioner. EIB informerade därför klaganden om att den, på grundval av avsnitt 5.2.5 i del A i sin öppenhetspolicy [11], som behandlar skyddet av EIB:s beslutsprocesser, inte skulle lämna ut detaljerade versioner av de metoder som nämns i det sammanfattande dokumentet i detta skede, utan skulle ompröva begäran om utlämnande av uppgifter när metoderna hade slutförts. Under tiden erbjöd sig EIB att besvara eventuella begäranden om förtydliganden om de tillvägagångssätt som beskrivs i det offentliggjorda dokumentet, som enligt EIB gav en god teknisk översikt över metoderna.

11. EIB förklarade att klaganden därefter begärde att alla projekt som granskats på grundval av metoderna och deras resultat skulle lämnas ut. Denna begäran diskuterades med klaganden vid ett möte den 17 oktober 2011, vilket följdes upp av ett e-postmeddelande från EIB. I detta e-postmeddelande förklarade EIB att bedömningen av koldioxidavtrycket fortfarande var inne på sitt andra år av ett treårigt pilotprojekt [12] och att metoden och dess tillämpning fortfarande höll på att utvecklas och finjusteras. EIB erbjöd sig att hålla en workshop för att förklara och diskutera sin strategi för att bedöma koldioxidavtryck och att inkludera klagandens återkoppling när metoden förfinades ytterligare. Denna workshop ägde rum den 20 mars 2012. En slutlig version av dokumentet ”Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations” av den 3 augusti 2012 offentliggjordes på EIB:s webbplats den 21 september 2012.[13]

12. För att motivera sin vägran att ge tillgång till handlingen i fråga hänvisade EIB i sitt yttrande till artikel 4.4 d i Århuskonventionen, som omfattar ”sekretess för kommersiell och industriell information, när denna sekretess är skyddad enligt lag för att skydda ett legitimt ekonomiskt intresse. (...)”och till artikel 4.3 c i Århuskonventionen, enligt vilken ”[d]en begäran avser material som håller på att färdigställas eller avser interna meddelanden från offentliga myndigheter när ett sådant undantag föreskrivs i nationell lagstiftning eller sedvanerätt, med beaktande av det allmänintresse som utlämnandet tjänar”.

13. EIB noterade också att det i artikel 4.4 d i Århuskonventionen föreskrivs att ”information om utsläpp som är relevant för miljöskyddet ska offentliggöras”. Den hävdade att det är tveksamt om en intern bedömning av ett projekt, som en del av ett pilotprojekt som syftar till att fastställa EIB:s metod (nämligen en metod som syftar till att kvantifiera effekterna och/eller förändringarna på utsläppen till miljön) i sig kan utgöra ”information” som är relevant för miljöskyddet. EIB hänvisade i detta avseende till definitionen av ”miljöinformation” i artikel 2.3 i Århuskonventionen. Den har följande lydelse:

"miljöinformation: all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk form eller annan materiell form om

a) Tillståndet för delar av miljön, såsom luft och atmosfär, vatten, mark, mark, landskap och naturområden, biologisk mångfald och dess komponenter, inbegripet genetiskt modifierade organismer, och samspelet mellan dessa delar.

b) Faktorer, såsom ämnen, energi, buller och strålning, och verksamheter eller åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder, miljöavtal, politik, lagstiftning, planer och program, som påverkar eller sannolikt kommer att påverka de delar av miljön som omfattas av led a ovan, samt kostnads-nyttoanalyser och andra ekonomiska analyser och antaganden som används i beslutsfattandet på miljöområdet.

c) Tillståndet för människors hälsa och säkerhet, villkoren för mänskligt liv, kulturplatser och bebyggda strukturer, i den mån de påverkas eller kan påverkas av tillståndet hos miljöelementen eller, genom dessa element, av de faktorer, verksamheter eller åtgärder som avses i led b ovan.”

14. När det gäller frågan om övervägande allmänintresse hävdade EIB att den endast är tillämplig på utsläpp i miljön, medan den information som klaganden begärt avser EIB:s interna bedömning av koldioxidintensiteten.

15. Under alla omständigheter gick EIB ännu längre än vad som krävs enligt sin öppenhetspolicy genom att vid sitt möte den 17 mars 2011, via sin webbplats, och vid workshoppen om utsläpp av växthusgaser som hölls den 20 mars 2012, förse klaganden med detaljerad information om pilotprojektet, vilket är en intern process för att fastställa en möjlig metod som ska användas och tillämpas på framtida projekt och som ännu inte har godkänts av EIB:s styrelse.

16. Sammanfattningsvis ansåg EIB, trots att den ansåg att påståendet var helt ogrundat av de skäl som angetts ovan, att grunden för påståendet hade försvunnit, senast genom publikationerna på EIB:s webbplats och workshoppen, vilka båda ägde rum före klagomålet till ombudsmannen.

17. I sina synpunkter på EIB:s yttrande hänvisade klaganden först till sina övriga begäranden om handlingar. Tribunalen påpekade att EIB besvarade dess bekräftande ansökan om tillgång till dessa handlingar den 14 april 2011, det vill säga efter det att finansieringen av det koldrivna projektet hade godkänts av EIB:s styrelse, vilket skedde den 10 mars 2011. Enligt klaganden undanhöll EIB avsiktligt handlingar som innehöll miljöinformation om projektets koldioxidutsläpp, utan att förklara hur ett utlämnande av denna information allvarligt skulle undergräva integriteten i EIB:s beslutsprocess.

18. När det gäller föremålet för denna undersökning insisterade klaganden på att EIB inte avslöjade sin metod för bedömning av det globala växthusgasavtrycket. I stället lämnade EIB ut utvalda uppgifter, såsom den gamla/nya enhetens energiförbrukning och vad som verkar vara en kopia av ett begränsat elektroniskt kalkylblad med beräkningar.

19. Enligt klaganden är de frågor som måste besvaras i detta avseende följande: Är informationen i den globala metoden för bedömning av växthusgasavtryck ”miljöinformation”, skulle ett utlämnande av den handlingen undergräva ett skyddat intresse och, om så är fallet, finns det ett övervägande allmänintresse av utlämnandet?

20. Enligt klaganden är ett projekts koldioxidintensitet ”miljöinformation” i den mening som avses i artikel 2.3 i Århuskonventionen och artikel 2.1 d i Århusförordningen. Eftersom EIB:s metod har fastställts för att beräkna koldioxidintensiteten, eller med andra ord för att kvantifiera miljöpåverkan från projekt som finansieras av EIB, är den globala metoden för bedömning av växthusgasavtryck information om utsläpp i miljön enligt artikel 2.3 b i konventionen och artikel 2.1 d ii i Århusförordningen. På grundval av denna metod kommer EIB att besluta att finansiera, eller inte finansiera, vissa projekt beroende på den mängd utsläpp som släpps ut eller på de förändringar i utsläppen i miljön som följer av projektet.

21. Klaganden ifrågasatte vidare EIB:s tolkning av Århuskonventionen när det gäller kriteriet om ett övervägande allmänintresse. Enligt klaganden uppgav EIB att ”den viktigaste frågan att notera är att det övervägande allmänintresset endast gäller utsläpp i miljön”. Det stämmer inte, säger den klagande. Den automatiska förekomsten av ett övervägande allmänintresse av utlämnande gäller endast information om utsläpp. Århuskonventionen kräver dock en bedömning av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande för alla undantag från rätten till tillgång som föreskrivs i artikel 4 i Århuskonventionen. På samma sätt föreskrivs i förordning 1049/2001 att prövningen av det övervägande allmänintresset av utlämnande ska göras i förhållande till alla undantag.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde till ett förslag till vänskaplig förlikning

Inledande anmärkningar

22. Ombudsmannen erkände att många aspekter av EIB:s kontakter med klaganden var värda att lovordas. EIB hade försökt förstå och svara på många komplexa och varierande förfrågningar från klaganden. Förutom att förse klaganden med ett stort antal handlingar och information hade EIB anordnat en workshop för berörda parter, däribland klaganden, för att förklara och diskutera sin strategi för att bedöma koldioxidavtryck. I detta sammanhang uppgav EIB att den hade inkluderat klagandens återkoppling när metoden finslipades ytterligare. Dessa lovvärda insatser visade att EIB i stora drag hade visat ett tydligt åtagande att agera öppet och att samarbeta positivt med det civila samhället.

23. Trots dessa lovvärda ansträngningar från EIB:s sida underströk ombudsmannen att det finns en allmän rättslig skyldighet för EIB att på begäran göra alla handlingar som den förfogar över allmänt tillgängliga, såvida inte ett undantag från allmänhetens tillgång är tillämpligt. Om ett undantag från allmänhetens tillgång anses vara tillämpligt på utlämnandet av handlingen, ska EIB undersöka om det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet av handlingen.

24. Ombudsmannen noterade att EIB hade hänvisat till det faktum att ett dokument med titeln ”Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations”, daterat den 3 augusti 2012, offentliggjordes på EIB:s webbplats den 21 september 2012. EIB föreslog att tillgängliggörandet av detta dokument skulle innebära att banken uppfyllde klagandens krav i denna undersökning. Ombudsmannen förstod att det dokument som offentliggjordes den 21 september 2012 fastställer de metoder som EIB ska tillämpa framöver, efter det att pilotprojektet slutförts. Denna handling var emellertid inte den handling som är aktuell i förevarande utredning, det vill säga den specifika metod för bedömning av det globala växthusgasavtrycket som användes för att utvärdera den koleldade elproduktionsanläggningen i Polen och som föregick den slutliga versionen av det metoddokument som nu antagits och offentliggjorts av EIB.

Rättslig ram

25. Århuskonventionen utgör nu en integrerad del av unionens rättsordning.[14] EU-institutionerna är bundna av Århuskonventionen, som har företräde framför EU:s sekundärrätt.[15]

26. I Århusförordningen, som tillämpar Århuskonventionen på EU:s institutioner och organ, anges att allmänhetens tillgång till ”miljöinformation” på EU-nivå bör beviljas genom förordning (EG) nr 1049/2001 [16], med förbehåll för eventuella mer specifika bestämmelser om undantag från allmänhetens tillgång som fastställs i Århusförordningen.

27. Ombudsmannen noterade att EIB:s öppenhetspolicy, i formellt överensstämmelse med dessa regler, särskilt föreskriver följande i avsnitt ii.8: ”Öppenhetspolicyn ska tolkas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och Århusförordningen närhelst de är tillämpliga.”

28. Såsom anges i skäl 2 i förordning nr 1049/2001 har allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar samband med institutionernas demokratiska karaktär.[17] I detta syfte syftar förordning nr 1049/2001, såsom framgår av skäl 4 och artikel 1 i förordningen, till att ge allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar största möjliga verkan [18].

29. Denna rätt är emellertid underkastad vissa begränsningar som grundas på hänsyn till allmänna eller enskilda intressen. I artikel 4 i förordning nr 1049/2001 föreskrivs närmare bestämt, i enlighet med skäl 11 i samma förordning, ett antal undantag som institutionerna kan åberopa för att vägra tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för ett av de intressen som skyddas genom denna bestämmelse. Eftersom dessa undantag utgör ett undantag från principen om största möjliga tillgång för allmänheten till handlingar, ska dessa undantag emellertid tolkas och tillämpas restriktivt [19].

30. Med hänsyn till behovet av att tolka och tillämpa varje undantag från allmänhetens rätt till tillgång till handlingar restriktivt, kan den omständigheten att en handling rör en institutions beslutsförfarande i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 inte i sig motivera att detta undantag tillämpas, eftersom detta undantag endast är tillämpligt om ett utlämnande av den eller de berörda handlingarna faktiskt allvarligt kan undergräva skyddet för beslutsförfarandet. Risken för att detta skyddade intresse skadas måste dessutom rimligen kunna förutses och inte vara rent hypotetisk [20].

31. Ombudsmannen noterade att en institutions beslutsprocess kan undergrävas under perioden innan ett beslut fattas, på grund av möjligheten att tredje parter, till följd av att de har tillgång till den handling som beslutsfattarna kommer att använda för att fatta sitt beslut, kommer att utöva "otillbörliga påtryckningar" på beslutsfattarna. Dessa "otillbörliga påtryckningar"på beslutsfattarna kan vara inriktade på att ändra tidpunkten (till exempel genom att sätta otillbörliga påtryckningar på beslutsfattarna att upphöra med överläggningarna och fatta ett snabbt beslut) eller på att ändra innehållet i beslutet (till exempel genom lobbyverksamhet för alternativa resultat). För att visa att artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 är tillämplig måste institutionen lämna en förklaring som visar att sådana otillbörliga påtryckningar på beslutsfattarna rimligen kan förutses och inte är rent hypotetiska. Denna förklaring bör inte bara avse den sannolika förekomsten av otillbörliga påtryckningar på beslutsfattare, utan även sannolikheten för att sådana otillbörliga påtryckningar på beslutsfattare skulle vara av sådan art och intensitet att de allvarligt undergräver beslutsprocessen [21].

32. Ombudsmannen påpekade vidare att artikel 6.1 i Århusförordningen, som en särskild regel i förhållande till bestämmelserna i artikel 4 i förordning nr 1049/2001, innehåller förtydliganden om den strikta tolkningen av de undantag som föreskrivs i den bestämmelsen och om avvägningen mellan de olika intressena, vilket kan leda till en fullständigare tillgång till miljöinformation än till annan information i handlingar som finns hos institutionerna.[22] I artikel 6.1 beaktas en särskild bestämmelse i Århuskonventionen om utlämnande av information om utsläpp i miljön. Det faktum att denna presumtion endast gäller information om utsläpp i miljön bör dock inte tolkas som att annan miljöinformation inte omfattas av en förstärkt prövning av allmänintresset när det gäller offentliggörande. Enligt artikel 6.1 i Århusförordningen ska unionens institutioner och organ, när det gäller alla ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar som de innehar och som innehåller miljöinformation, göra en avvägning för att avgöra om allmänintresset av tillgång till miljöinformation, som alltid finns, väger tyngre än intresset av att inte lämna ut informationen [23].

Tillgång till den globala metoden för bedömning av växthusgasavtryck

33. EIB ifrågasatte först om den metod för bedömning av det globala växthusgasavtrycket som klaganden begärt verkligen var ”miljöinformation”. (Se punkt 13 ovan för definitionen av "miljöinformation" i artikel 2.3 i Århuskonventionen [24] )

34. Ombudsmannen ansåg att en metod som används av en offentlig förvaltning för att mäta och utvärdera de globala växthusgasavtrycken, i syfte att utvärdera huruvida uppgraderingen av ett kraftverk kan finansieras av EIB, utgör en del av en plan eller ett program som påverkar eller sannolikt kommer att påverka tillståndet för delar av miljön såsom luft och atmosfär, vatten, mark, mark, landskap och naturområden, biologisk mångfald och dess komponenter, inbegripet genetiskt modifierade organismer, och samspelet mellan dessa delar. Metoden är således ”miljöinformation” i den mening som avses i Århuskonventionen och Århusförordningen.

35. EIB hävdade därefter att ett utlämnande av metoden allvarligt skulle undergräva EIB:s beslutsprocess. Kommissionen uppgav att den skulle ompröva klagandens begäran om utlämnande av uppgifter när metoderna hade slutförts.

36. EIB verkade hävda att metoden (trots att den användes för att utvärdera den koleldade elproduktionsanläggningen i Polen) hade granskats och ändrats av EIB i syfte att besluta om vad som skulle utgöra lämpliga slutgiltiga metoder. Den verkade också hävda att den beslutsprocess som ledde till antagandet av definitiva metoder allvarligt skulle undergrävas av utlämnandet av den metod som användes för att utvärdera projektet i Sydpolen.

37. Ombudsmannen var inte övertygad om att EIB hade gjort gällande att ett utlämnande av den aktuella handlingen allvarligt skulle undergräva detta beslutsförfarande. Kommissionen hade inte visat att den genom att lämna ut handlingen skulle utsättas för påtryckningar av sådan art och intensitet att dess beslutsförfarande allvarligt skulle undergrävas. EIB hade inte ens i allmänna ordalag angett från vem den förväntade sig att detta otillbörliga tryck skulle utövas. Den hade inte heller förklarat varför ett sådant otillbörligt tryck på beslutsfattarna skulle vara av sådan art och intensitet att det allvarligt skulle undergräva beslutsprocessen. Det faktum att EIB hade bjudit in till diskussion med klaganden och andra berörda parter om sina metoder på detta område tydde snarare på att EIB hade varit angelägen om att höra synpunkter på styrkorna och svagheterna i sina utkast till metoder, inbegripet den metod för bedömning av fotavtryck som användes för att utvärdera projektet i södra Polen. Det framgick av dessa initiativ att EIB hade sett dialogen som ett sätt att förbättra metoderna snarare än som ett sätt att undergräva den process som ledde till antagandet av definitiva metoder.

38. Ombudsmannen noterade också att trots att EIB hävdade att metoden i fråga var ”pågående”, kvarstod det faktum att EIB hade tillämpat metoden vid sin bedömning av kraftvärmeprojektet i södra Polen.

39. Ombudsmannens preliminära uppfattning var därför att EIB hade fel när den åberopade undantaget i förordning (EG) nr 1049/2001 om skydd för institutionens beslutsförfarande, eftersom banken inte hade motiverat sitt beslut på ett tillfredsställande sätt.

40. Mot bakgrund av denna slutsats föreslog ombudsmannen att EIB skulle överväga att bevilja fullständig tillgång till den begärda handlingen. Om EIB insisterade på att ett utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva dess beslutsprocess, bör den utförligt motivera sin ståndpunkt.[25] EIB bör dessutom göra den avvägning som krävs för att avgöra om det föreligger ett övervägande allmänintresse av att ge allmänheten tillgång i detta fall. Om kommissionen drar slutsatsen att det inte finns något sådant övervägande allmänintresse av utlämnande, bör den lämna detaljerade förklaringar till varför så inte är fallet.

41. Ombudsmannen noterade att allmänintresset av utlämnande, som granskas vid tillgång till handlingar i ärenden som rör miljöinformation, är allmänintresset av att säkerställa ett effektivare miljöskydd genom större insyn i en miljöfråga. Hon ansåg att det faktiskt skulle föreligga ett sådant övervägande allmänintresse i förevarande fall. När det för det första gäller ovannämnda artikel 6.1 i Århusförordningen (se punkt 33 ovan) förefaller informationen faktiskt avse utsläpp i miljön, eftersom den aktuella metoden användes för att fastställa projektets koldioxidintensitet.[26] För det andra förefaller det finnas ytterligare ett allmänintresse när det gäller att klargöra den process som ledde till godkännandet av EIB:s finansiering av kolkraftverket i södra Polen, för att säkerställa att detta projekt analyserades korrekt av EIB.

Argument som lagts fram för ombudsmannen efter hans förslag till vänskaplig förlikning

42. Genom en skrivelse av den 27 februari 2014 informerade EIB ombudsmannen om att EIB, i enlighet med hennes förslag, hade gett klaganden fullständig tillgång till sin metod för bedömning av det globala växthusgasavtrycket, såsom den tillämpades på kraftvärmeprojektet i södra Polen.

43. Den 21 mars 2014 uppgav klaganden att den var nöjd med resultatet av ombudsmannens undersökning.

Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till vänskaplig förlikning

44. Ombudsmannen välkomnar att EIB godtog hennes förslag till vänskaplig förlikning och därmed uppfyllde klagandens krav.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

EIB godtog ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning. Hon avslutar därför sin utredning.

Klaganden och EIB kommer att informeras om detta beslut.

 

Emily O'Reilly

Utfärdat i Strasbourg den 21 maj 2014

---

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[2] CEE Bankwatch Network arbetar över hela Central- och Östeuropa för att övervaka de internationella finansinstitutens verksamhet och föreslå konstruktiva miljömässiga och sociala alternativ till den politik och de projekt som de stöder. Se http://bankwatch.org/

[3] Klagomålet uppstod i samband med klagandens begäran till EIB om ett stort antal relaterade handlingar. Förevarande klagomål avser emellertid endast allmänhetens tillgång till en global metod för bedömning av växthusgasavtryck.

[4] Enligt EIB omfattar det EIB-finansierade projektet byggandet av en toppmodern högeffektiv stenkolseldad kraftvärmeenhet och tillhörande infrastruktur. När denna enhet väl är i drift kommer den att ersätta en ineffektiv kraftvärmeenhet som drivs med stenkol.

[5] Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, 25 juni 1998. Den (tidigare) Europeiska gemenskapen anslöt sig till Århuskonventionen i februari 2005. Se rådets beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (2005/370/EG), EUT L 124, 2005, s. 1.

[6] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

[7] Begreppet”affärsintresse” omfattar sekretessavtal som ingåtts av banken.

[8] Avsnitt 4.3.1 har följande lydelse:

”Förslaget från direktionen till styrelsen om finansiering av ett projekt offentliggörs inte förrän det har godkänts av styrelsen. För projekt inom den offentliga sektorn kommer förvaltningskommitténs förslag att lämnas ut på begäran. För projekt inom den privata sektorn får uppgifter som bankens motparter inom den privata sektorn har angett som konfidentiella inte lämnas ut.”

[9] Avsnitt 4.3.2 har följande lydelse:

”Alla projekt inom den offentliga sektorn finns med på projektförteckningen på bankens webbplats, minst tre veckor före styrelsens godkännande, liksom alla projekt inom den privata sektorn där en internationell anbudsinfordran har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och/eller som har varit föremål för en miljökonsekvensbedömning. Vissa projekt inom den privata sektorn offentliggörs dock inte före styrelsens godkännande och i vissa fall inte före undertecknandet av ett lån för att skydda berättigade kommersiella intressen.”

[10] EIB förklarade vidare att den i maj 2011 först offentliggjorde "EIB:s pilotprojekt om koldioxidavtryck: En sammanfattning av det utkast till metoder som används för bedömning av projekts växthusgasutsläpp och utsläppsvariationer. På grundval av utbyten med det civila samhället finjusterades, uppdaterades och offentliggjordes dokumentet den 26 oktober 2011.

[11] I avsnitt 5.2.5 föreskrivs följande: ”Tillgång ska vägras om ett utlämnande allvarligt skulle undergräva integriteten i bankens beslutsprocess. Banken får vägra tillgång till handlingar om begäran avser material som håller på att färdigställas eller oavslutade handlingar eller uppgifter eller om begäran avser interna meddelanden, om ett sådant undantag föreskrivs i nationell lagstiftning eller sedvanlig praxis, med beaktande av allmänhetens intresse av att handlingarna lämnas ut.”

[12] I januari 2009 inledde EIB ett pilotprojekt för att bedöma koldioxidavtrycket för de projekt som den finansierar i syfte att bättre förstå dess bidrag till de globala utsläppen av växthusgaser.

[13] http://www.eib.org/about/documents/footprint-methodologies.htm

[14] Se förstainstansrättens dom av den 13 september 2013 i mål T-111/11, ClientEarth mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 85 och där angiven rättspraxis.

[15] Se tribunalens dom av den 14 juni 2012 i mål T-338/08, Stichting Natuur en Milieu och Pesticide Action Network Europe mot kommissionen (sjunde avdelningen), ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 52.

[16] Punkt 15 i ingressen till Århusförordningen.

[17] Se förstainstansrättens dom av den 13 september 2013 i mål T-111/11, ClientEarth mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 46 och där angiven rättspraxis.

[18] Idem, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

[19] Idem, punkt 48 och där angiven rättspraxis.

[20] Se de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, Sverige och Turco mot rådet, REG 2008, s. I-4723, punkterna 43 och 63.

[21] Se Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1817/2010/(DK)RA, som finns på: http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/51791/html.bookmark, punkt 43.

[22] I artikel 6.1 i Århusförordningen föreskrivs, i förhållande till artikel 4.3 i förordning 1049/2001, att ”skälen för avslag ska tolkas restriktivt, med beaktande av allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida den begärda informationen avser utsläpp i miljön.”

[23] Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 13 december 2008 i de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, Sverige och Turco mot rådet (REG 2008, s. I-4723), punkterna 44, 45 och 67.

[24] Definitionen av miljöinformation i Århusförordningen bygger på ordalydelsen i Århuskonventionen.

[25] Ombudsmannen noterar i detta avseende att det treåriga pilotprojekt som EIB hänvisar till har avslutats och att EIB redan den 21 september 2012 offentliggjorde de metoder som den nu tillämpar. Se fotnot 14 ovan.

[26] I detta sammanhang noterar ombudsmannen tribunalens senaste rättspraxis i mål T-545/11, Stichting Greenpeace Nederland mot Europeiska kommissionen, av den 8 oktober 2013 (ännu ej offentliggjord), punkt 72, där tribunalen antyder att information om metoderna för analys och validering av uppgifterna kan utgöra information om utsläpp i miljön, om det av analysen av den begärda handlingen framgår att den innehåller information som gör det möjligt att på ett tillräckligt direkt sätt fastställa nivån på utsläppen i miljön.