Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden är en tysk icke-statlig organisation som agerar för ett antal icke-statliga organisationers räkning.

2. Förevarande klagomål rör Europeiska kommissionens roll när det gäller att medfinansiera genomförandet av en studie som inletts av de tyska myndigheterna för att undersöka olika alternativ för att utveckla Donau i ett avsnitt mellan Straubing och Vilshofen. Studien genomfördes inom ramen för ett TEN-T-projekt med en finansiering från kommissionen på 16,5 miljoner euro.

3. Studien syftade till att övervinna ett dödläge i debatter om två möjliga utvecklingsalternativ som har pågått i ungefär två decennier.

4. Det första av dessa alternativ, kallat Variant A, förutser vissa översvämningsskydd och andra åtgärder, men ingen låskonstruktion. Variant A gynnas av miljögrupper eftersom den anses bevara den sista fritt flödande delen av floden i dess mellersta del.

5. Det andra av dessa alternativ, kallat Variant C280, ger ett jämnt djupgående på 2,8 m och förutser byggandet av en sluss för att kringgå en krök av floden. Variant C280 föredras av transportoperatörer på inre vattenvägar.

6. Kommissionens finansieringsbeslut innehåller en bestämmelse om intressekonflikter.

7. Enligt klaganden ger de tyska myndigheternas utnämning av RMD Wasserstraßen GmbH (nedan kallat RMD), ett bolag med begränsat ansvar, för att styra granskningen av olika alternativ för att utveckla den ovannämnda delen av Donau, upphov till en intressekonflikt, i strid med kommissionens finansieringsbeslut. Den intressekonflikt som upplevs av klaganden beror på följande två överväganden:

i) Som ingenjörsföretag kommer RMD att vara projektledare för den faktiska utvecklingen av den aktuella flodsträckan, där ersättningen är direkt beroende av de totala byggkostnaderna. Det skulle vara betydligt dyrare att damma floden i stället för att vidta andra åtgärder för att reglera den.

ii) RMD är ett dotterbolag till ett aktiebolag som i sin tur ägs av ett stort allmännyttiga företag. RMD har avtalsenlig rätt att använda alla lämpliga konstruktioner i Donau för elproduktion. Om det ovannämnda avsnittet skulle innehålla en sluss skulle det vara lätt för RMD att dra en ekonomisk fördel av att bygga ett vattenkraftverk. I själva verket hade RMD tidigare otvetydigt främjat dammningen av floden.

8. Den 19 maj 2010 vände sig klaganden till kommissionen med en begäran om att den skulle undersöka ärendet och vidta lämpliga åtgärder för att lösa den upplevda intressekonflikten. I sin skrivelse bifogade klaganden bland annat en skrivelse av den 8 april 2010 från ordföranden för övervakningsgruppen (nedan kallad ordföranden), som hade upprättats för att följa genomförandet av projektet. I denna skrivelse angav ordföranden att RMD sedan privatiseringen år 1994 har bedrivit sin verksamhet under den tyska regeringens fulla tillsyn och instruktioner. Enligt honom skulle institutionella skyddsåtgärder förhindra all politik som gynnar byggandet av en damm.

9. I sitt svar av den 5 augusti 2010 påpekade kommissionen att övervakningsgruppen hade inrättats för att se till att studien genomfördes korrekt och uppgav att den litade på att gruppens överläggningar skulle vara förenliga med EU-lagstiftningen. Kommissionen noterade dessutom att klaganden hade tagit upp den upplevda intressekonflikten med övervakningsgruppen, som enligt kommissionen var det rätta forumet för att överväga denna fråga. Kommissionen hade försäkrat klaganden om att den skulle övervaka projektet för att se till att studien genomfördes korrekt.

10. I ytterligare skrivelser upprepade klaganden sin oro över den upplevda intressekonflikten.

11. I ett svar av den 18 juli 2011 noterade kommissionen att klaganden hade uttryckt misstro mot RMD och hade klagat på att tillräcklig information inte gjordes tillgänglig för klaganden. Kommissionen uppgav att den hade informerats om ett stort antal möten i övervakningsgruppen och att företrädare för miljösektorn hade närvarat vid dessa möten. Kommissionen tillade att övervakningsgruppen nyligen hade offentliggjort en verksamhetsrapport. Slutligen uppmanades klaganden att stödja ordförandens arbete med att förbereda en konferens som ska hållas i början av 2012.

12. Den 4 november 2011 vände sig klaganden till ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

13. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påstående och krav:

Påstående

Kommissionen underlät att vidta lämpliga åtgärder mot bakgrund av den intressekonflikt som klaganden uppfattade.

Anspråk

Kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder och bör i synnerhet betala ut sin finansiering endast om de villkor som anges i finansieringsbeslutet otvetydigt har uppfyllts.

Utredningen

14. Den 5 december 2011 informerade ombudsmannen klaganden om beslutet att inleda en undersökning av klagomålet och begärde samtidigt vissa förtydliganden avseende klagomålet.

15. Den 20 december 2011 översände klaganden sina klargöranden.

16. Den 11 januari 2012 bad ombudsmannen kommissionen om ett yttrande över påståendet och påståendet. Kommissionens yttrande översändes till klaganden för synpunkter, som denne översände den 20 juli 2012. Den 22 juli 2012 och den 23 januari 2013 inkom en icke-statlig organisation som företräddes av klaganden (nedan kallad den icke-statliga organisationen) med ytterligare synpunkter.

17. Efter att ha analyserat kommissionens yttrande mot bakgrund av de synpunkter som inkommit ansåg ombudsmannen att det var lämpligt att granska kommissionens ärendeakt. Inspektionen ägde rum den 13 mars 2013. En kopia av inspektionsrapporten översändes till kommissionen och ytterligare en kopia översändes till klaganden tillsammans med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Klaganden inkom med synpunkter den 29 maj 2013.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Inledande anmärkningar

18. Den 2 december 2011 överlämnade klaganden ett expertutlåtande från en tysk advokatbyrå till ombudsmannen. Expertutlåtandet av den 12 november 2011 har titeln ”Förbundets samarbete med RMD utan anbudsförfarande”[1] och hävdar i huvudsak, mot bakgrund av den tyska lagstiftningen och EU:s lagstiftning om offentlig upphandling, att RMD:s inblandning ger upphov till ett antal lagöverträdelser. I skrivelsen med begäran om klagandens förtydliganden (se punkt 14 ovan) frågade ombudsmannen klaganden bland annat om denne även hade för avsikt att klaga över en påstådd överträdelse av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling genom att utse RMD. I sina förtydliganden uppgav klaganden att den fortfarande var i kontakt med kommissionen när det gäller denna aspekt och skulle utvidga sitt klagomål om kommissionen inte behandlade dess argument i detta avseende. Ombudsmannen tog därför inte med denna aspekt i sin skrivelse med begäran om kommissionens yttrande. I sina ytterligare synpunkter ansåg den icke-statliga organisationen att det var obegripligt att kommissionen inte tog upp frågan om den påstådda överträdelsen av unionens regler om offentlig upphandling, vilken hade dokumenterats i det expertutlåtande som lämnats till kommissionen. I sina synpunkter på rapporten om inspektionen av kommissionens handlingar återgick klaganden till frågan om offentlig upphandling och bad ombudsmannen att ta hänsyn till detta expertutlåtande.

19. Ombudsmannen noterar att hennes nuvarande undersökning inte omfattar frågan om huruvida det är förenligt med EU:s lagstiftning om offentlig upphandling att anförtro RMD att genomföra studien och kommissionens ståndpunkt i denna fråga. Ombudsmannen skulle i princip kunna utvidga sin undersökning till att även omfatta denna fråga, förutsatt att den klagande har vidtagit lämpliga administrativa åtgärder gentemot kommissionen i detta avseende (artikel 2.4 i ombudsmannens stadga). Samtidigt inser hon att en utvidgning av omfattningen av hans undersökning skulle kräva att hon bad kommissionen att kommentera denna särskilda aspekt innan hon i sin tur gav klaganden möjlighet att inkomma med synpunkter. Med tanke på det långt framskridna skedet i hennes utredning skulle detta emellertid knappast ligga i processekonomins intresse. Ombudsmannen kommer därför inte att beakta frågan om huruvida det är förenligt med EU:s lagstiftning om offentlig upphandling att anförtro RMD att genomföra studien i sin analys. Det står dock klaganden fritt att lämna in ett nytt klagomål i detta avseende, efter att ha vänt sig till kommissionen på lämpligt administrativt sätt, om den skulle vilja driva ärendet vidare. Samma överväganden gäller för klagandens åsikt, som uttrycks i dess synpunkter på inspektionsrapporten, att RMD ansvarar för den nuvarande planeringen och uppförandet av utvecklings- och översvämningsskyddsåtgärder, utan att ett föregående offentligt anbudsförfarande har anordnats.

20. Med tanke på deras inneboende logiska samband är det lämpligt att betrakta klagandens påstående och anspråk tillsammans.

A. Påstående om underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder och därmed sammanhängande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

21. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade vidtagit lämpliga åtgärder mot bakgrund av den intressekonflikt som klaganden uppfattade.

22. Till stöd för sitt påstående hävdade klaganden att RMD är aktivt involverat och spelar en nyckelroll när det gäller att förbereda grunden för ett beslut, vilket påverkar dess egen ekonomiska framtid. Klaganden hänvisade närmare bestämt till argumenten i punkt 7 ovan. Enligt klaganden utesluts inte den ovannämnda intressekonflikten av de institutionella garantier som det hänvisas till i en skrivelse från övervakningskommitténs ordförande av den 8 april 2010.

23. Klaganden hävdade att kommissionen borde vidta lämpliga åtgärder och i synnerhet betala ut sin finansiering endast om de villkor som anges i finansieringsbeslutet otvetydigt har uppfyllts.

24. I sina förtydliganden av klagomålet avvisade klaganden ordförandens åsikt att RMD:s rättsliga inrättande skulle utesluta en intressekonflikt. Det var riktigt att RMD hade privatiserats och övervakades av den tyska regeringen. Beslutet om huruvida övervakningsgruppens bidrag skulle tas upp eller inte fattades dock av styrgruppen, som gav konkreta instruktioner till projektets "operativa nivå". På grund av projektets komplexitet var det knappast möjligt för den högre ledningen av styrgruppen och den "operativa nivån" att påverka den tekniska planeringen i någon detalj.

25. I sitt yttrande angav kommissionen att RMD hade bildats 1921 för underhåll och förvaltning av farbara floder och kanaler i sydöstra Tyskland och privatiserades 1994. Företaget hade ingått avtal med underleverantörer för genomförandet av stora delar av studien.

26. Kommissionen förklarade att miljögrupper starkt motsatte sig studien. På initiativ av den europeiska samordnaren för inre vattenvägar, utsedd av kommissionen, enades företrädare för miljögrupper om att ansluta sig till en övervakningsgrupp bestående av experter som rapporterar direkt till de behöriga tyska myndigheterna. Kommissionen tillade att den mottagit ett stort antal skrivelser från klaganden och en annan icke-statlig organisation, båda medlemmar i övervakningsgruppen, i vilka de klagade över att de inte hade fått tillräcklig information om hur undersökningen fortskred. Samtidigt bekräftade de sitt förtroende för ordföranden för övervakningsgruppen, som starkt förnekade all sådan brist på information. Kommissionen uppgav också att studien förväntas slutföras i slutet av 2012 och att en konferens kommer att äga rum under hösten 2012 för att stimulera en öppen debatt om studieresultaten.

27. Mot denna bakgrund hävdade kommissionen att det inte finns några bevis för att en intressekonflikt kan förväntas på grundval av de handlingar som den har tillgång till. Kommissionen uppgav att mottagarna av kommissionens finansiering är skyldiga att följa huvudprinciperna i direktiven om offentlig upphandling. Finansieringsbeslutet innehåller dessutom en särskild bestämmelse om intressekonflikter som klaganden hänvisade till i sitt klagomål. Med beaktande av flera miljögruppers farhågor vidtog kommissionen följande ytterligare åtgärder:

-Genom finansieringsbeslutet uppmanade kommissionen de tyska myndigheterna att inrätta en övervakningsgrupp. I en skrivelse av den 7 oktober 2011 från ordföranden till kommissionen bekräftades insynen i denna process.

-På begäran av den europeiska samordnaren för inre vattenvägar enades de regionala myndigheterna om att hålla en regional konferens under hösten 2012.

28. Kommissionen förklarade vidare att de tyska myndigheterna hade anförtrott RMD studien, med beaktande av dess yrkesskicklighet och historia, men att de tyska myndigheterna behöll ansvaret för eventuella slutliga beslut. Alla beslut som följer av studien skulle således fattas av de behöriga myndigheterna och inte av RMD. I detta sammanhang hänvisade kommissionen även till ett avtal mellan förbundsregeringen, delstaten Bayern och RMD enligt vilket RMD står under förbundsregeringens ledning och tillsyn och således kontrolleras av denna. Slutligen angav kommissionen att RMD hade avgett en offentlig förklaring enligt vilken företaget avstod från sin rätt att uppföra ett vattenkraftverk i det aktuella området och endast skulle göra detta på uttrycklig begäran av förbundsregeringen och delstaten Bayern.

29. I sina synpunkter ansåg klaganden att de åtgärder som kommissionen hänvisade till var olämpliga för att lösa en uppenbar intressekonflikt.

30. När det gäller övervakningsgruppen uppgav klaganden att den får omfattande men ibland ofullständig information. Dess förmåga att kontrollera genomförandet av studien är dock begränsad, eftersom det överläts åt styrgruppen att avgöra om den skulle ta upp sina förslag. Klaganden uppgav också att den endast hade begränsad tillgång till preliminära undersökningsresultat och undersökningsdata. Dessutom var övervakningen av genomförandet av studien tidskrävande och komplex. Eftersom det inte fanns några ekonomiska resurser för att övervaka studien var det omöjligt att bedöma rimligheten och korrektheten i varje mellanliggande steg. Övervakningsgruppen var därför tvungen att erkänna många resultat utan föregående kontroll. Under dessa omständigheter är det desto viktigare att undvika varje form av partiskhet eller intressekonflikt. Klaganden upprepade sin åsikt att en sådan konflikt föreligger i detta fall.

31. När det gäller de nationella och regionala myndigheternas kontroll av RMD påpekade klaganden att de sistnämnda myndigheterna hade liknande begränsningar i fråga om sakkunskap och personal och därför var tvungna att förlita sig på uppgifter från RMD. Klaganden underströk återigen vikten av att undvika att det uppstår en intressekonflikt.

32. När det gäller RMD:s avstående från sin rätt medgav klaganden att företaget hade bestyrkts av en notarie. Det var dock sannolikt att de tyska myndigheterna skulle begära att RMD skulle utnyttja sin rätt. Dessutom var förklaringen inte rättsligt bindande och användningen av RMD:s koncessionsrätt kunde endast begränsas genom ett avtal. Så länge det inte fanns något rättsligt bindande undantag skulle gynnandet av varianten till stöd för dammningen av floden ge RMD en betydande ekonomisk fördel.

33. Klaganden avslutade med att säga att studiens objektivitet och trovärdighet endast kunde garanteras genom att utesluta RMD från deltagande i studien och genom att alla dess resultat omprövades av oberoende experter.

34. I sina ytterligare yttranden har den icke-statliga organisationen, med hänvisning till ett antal exempel, ansett att de faktiska omständigheterna i kommissionens yttrande var felaktiga av flera skäl.

35. När det gäller övervakningsgruppen uppgav den icke-statliga organisationen att den inte kunde garantera studiens och dess resultats oberoende. I detta sammanhang uppgav den icke-statliga organisationen att övervakningsgruppen inte hade tillräcklig befogenhet att bjuda in experter efter eget val. Styrgruppens ursprungliga strategi att endast ersätta experter för resekostnader men inte för några andra kostnader, även om den senare reviderades, vittnade om styrgruppens inställning till övervakningsgruppens arbete. Den icke-statliga organisationen påpekade också att det fanns problem med att ta med dess synpunkter i interimsdokumenten och med tillgången till uppgifter och preliminära resultat.

36. När det gäller de nationella och regionala myndigheternas kontroll av RMD uppgav den icke-statliga organisationen att både förbundsregeringen och delstaten Bayern främjade ett vattenkraftverk, vilket framgår av offentliga uttalanden. Enligt den icke-statliga organisationen var dessutom en informationsbroschyr som offentliggjordes av myndigheterna för att främja byggandet av en damm partisk och innehöll uppenbart oriktiga uppgifter. Detta stod dock i strid med ett beslut av den tyska förbundsdagen 2002, där man tydligt valde att utveckla floden utan att förutse slussar eller dammar.

37. Enligt den icke-statliga organisationen var det undantag som RMD hade deklarerat värdelöst, eftersom en begäran om att bygga ett vattenkraftverk endast var en fråga om form.

38. Den icke-statliga organisationen avslutade med att säga att den planerade regionala konferensen skulle vara ett avgörande tillfälle att säkerställa studiens objektivitet.

39. I sina kompletterande synpunkter lade den icke-statliga organisationen fram en ”politisk bedömning av förfarandet och av resultaten av den 22 januari 2013”. Bortsett från att upprepa de synpunkter som framfördes i den tidigare skrivelsen, uppgav den i huvudsak att det nu hade blivit säkert att studien genomfördes på ett ensidigt sätt. Den icke-statliga organisationen uppgav också att nationella och regionala myndigheter som arbetar med miljöfrågor inte hade deltagit i studien.

Resultatet av kontrollen av kommissionens handlingar i ärendet

40. Under inspektionen fick ombudsmannens företrädare ta del av det tekniska underlaget för det projekt som finansierades av kommissionen och, mer specifikt, handlingar som rörde utarbetandet och antagandet av kommissionens finansieringsbeslut, senare ändringar av detta beslut samt genomförandet av det finansierade projektet. Ombudsmannens avdelningar granskade också det förslag till rapport som ordföranden för övervakningsgruppen hade skickat till kommissionen i december 2012.

41. Ombudsmannens företrädare visades dessutom korrespondens som skickats till kommissionen av klaganden och en icke-statlig organisation samt, bland annat, en tidningsartikel från en stor tysk dagstidning som rapporterade om Bayerns beslut att inte välja utvecklingsvarianten med en sluss i den relevanta delen av Donau.

42. Slutligen kontrollerade de korrespondensen mellan Tyskland och kommissionen om genomförandet av projektet och mer specifikt frågan om en potentiell intressekonflikt. Granskningen av korrespondensen visade att kommissionen noga följde övervakningsgruppens arbete.

43. I sina synpunkter på inspektionsrapporten hävdade klaganden att utkastet till rapport från ordföranden för övervakningsgruppen från december 2012 inte innehöll en fullständig analys av de planer och bedömningar som styrdes av RMD, eftersom de senare hade gjorts tillgängliga för övervakningsgruppen först i december 2012. Klaganden påpekade dessutom att ordföranden den 30 mars 2013 hade lämnat in övervakningskommitténs slutrapport, av vilken klaganden hade översänt en kopia till ombudsmannen. Klaganden uppgav att slutrapporten i detalj omfattar miljöorganisationernas ståndpunkter under hela processen. Klaganden hävdade att det framgår av slutrapporten att studien och dess resultat påverkades av intressen som stöder ett visst resultat. Klaganden bad ombudsmannen att ta hänsyn till denna bedömning.

44. Klaganden tillade att beslutet av delstaten Bayerns regering att inte välja en sluss är av provisorisk karaktär och ett resultat av påtryckningar från allmänheten som inte kunde övertygas om att det var rimligt ur navigationsmässig, ekonomisk eller ekologisk synvinkel att bygga en sluss. Det kan dock inte sägas att planerna på att bygga en sluss hade övergivits för alltid.

Ombudsmannens bedömning

45. I detta sammanhang uppmanas ombudsmannen att besluta om kommissionen har vidtagit lämpliga åtgärder mot bakgrund av den intressekonflikt som upplevs av klaganden.

46. För att undvika missförstånd är det viktigt att påminna om att artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden i verksamheten vid unionens institutioner, organ och byråer. I Europeiska ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att inga åtgärder av någon annan myndighet eller person får bli föremål för klagomål till ombudsmannen. Ombudsmannen har därför inget mandat att behandla klagomål mot andra institutioner eller organ, inbegripet nationella myndigheter. Detta beslut avser därför endast kommissionens agerande. Det är emellertid också viktigt att komma ihåg att kommissionen, i egenskap av medfinansiär av projektet tillsammans med de tyska myndigheterna, inte bär hela ansvaret för att se till att det inte uppstår någon intressekonflikt vid genomförandet av projektet.

47. Ombudsmannen erinrar om att bestämmelsen om intressekonflikter i finansieringsbeslutet föreskrev följande:

"III.2.6 Intressekonflikter

1. Stödmottagaren åtar sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra varje risk för intressekonflikter som kan påverka åtgärdens opartiska och objektiva genomförande. Sådana intressekonflikter kan särskilt uppstå till följd av ekonomiska intressen, politiska eller nationella kopplingar, familjeskäl eller känslomässiga skäl eller andra gemensamma intressen.

2. Alla situationer som utgör eller kan leda till en intressekonflikt under genomförandet av åtgärden ska utan dröjsmål meddelas kommissionen skriftligen. Stödmottagaren ska åta sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att omedelbart rätta till situationen.

3. Kommissionen förbehåller sig rätten att kontrollera att de vidtagna åtgärderna är lämpliga och får vid behov begära att stödmottagaren vidtar ytterligare åtgärder inom en viss tid.”

48. Artikel III.2.6 syftar således till att förebygga vissa intressekonflikter. I detta syfte krävs det att stödmottagaren i) förebygger alla risker för intressekonflikter och ii) inför en faktisk eller potentiell intressekonflikt informerar kommissionen och vidtar nödvändiga åtgärder för att rätta till situationen. När det gäller kommissionen ger artikel III.2.6 kommissionen befogenhet att i) kontrollera att de vidtagna åtgärderna är lämpliga och ii) kräva att stödmottagaren vidtar ytterligare åtgärder.

49. Det är mot denna rättsliga bakgrund som ombudsmannen måste bedöma lämpligheten av kommissionens åtgärder i detta ärende.

50. Till att börja med innehåller artikel III.2.6 ingen definition av "intressekonflikt". Det framgår dock tydligt av denna bestämmelse att den, utöver faktiska konflikter, omfattar potentiella konflikter (”all risk för intressekonflikter som skulle kunna påverka åtgärdens opartiska och objektiva genomförande”, betoning tillagd). Slutligen och i enlighet med OECD:s riktlinjer för hantering av intressekonflikter inom den offentliga förvaltningen [2], som har fått brett erkännande, anser ombudsmannen att artikel III.2.6 bör tolkas så att den även omfattar uppenbara intressekonflikter.

51. Det är ostridigt att RMD, med hänsyn till dess historiska rättigheter och den rättsliga ram som reglerar dess verksamhet, har en särskild ekonomisk ställning när det gäller utvecklingen av den del av Donau som är i fråga i förevarande mål. I detta avseende hänvisade klaganden till RMD:s särskilda roll i genomförandet av den variant som slutligen valdes samt RMD:s avtalsenliga rätt att använda alla lämpliga konstruktioner i Donau för elproduktion. I detta sammanhang bör det noteras att det i artikel III.2.6 uttryckligen hänvisas till förekomsten av ett ekonomiskt intresse som en omständighet som kan ge upphov till en intressekonflikt.

52. Det är riktigt att kommissionen har hänvisat till vissa institutionella garantier, såsom dessa beskrivs i ordförandens skrivelse, samt till RMD:s avstående från sin avtalsenliga rätt. Ombudsmannen delar klagandens åsikt att det nuvarande undantaget inte på ett effektivt sätt kunde utesluta att RMD skulle utnyttja sin avtalsenliga rättighet, som i sin tur skulle kunna påverka hur den genomför studien, men hon anser också att de institutionella skyddsåtgärderna är sådana att en faktisk intressekonflikt blir mindre sannolik. I detta avseende är det uppenbart att den grad av kontroll som de tyska myndigheterna utövar över RMD är relevant. Detta konstaterande påverkas inte av att de tyska myndigheterna, åtminstone vid en viss tidpunkt, uppenbarligen föredrog variant C280, eftersom det är ostridigt att det slutliga beslutet om vilket utvecklingsalternativ som ska väljas i vilket fall som helst inte fattas av RMD.

53. Trots dessa överväganden kvarstår det faktum att det faktum att RMD anförtros ansvaret för studien, med hänsyn till dess särskilda ekonomiska ställning (se punkt 51 ovan), skulle kunna ge upphov till en uppenbar eller potentiell intressekonflikt. I allmänhetens ögon skulle man kunna ge intryck av att RMD, trots att det inte i slutändan beslutar om valet av utvecklingsalternativ, skulle kunna försöka påverka den slutliga beslutsfattaren på ett sätt som gör det möjligt för företaget att fullt ut utnyttja sin specifika ekonomiska ställning. Detta intryck skulle kunna skapas trots RMD:s yrkesskicklighet och historiska roll, som kommissionen hänvisade till i sitt yttrande. Ombudsmannen anser därför att utnämningen av RMD kan ge upphov till en risk för intressekonflikt enligt artikel III.2.6.

54. Eftersom kommissionen vederbörligen har informerats om utnämningen av RMD är den centrala frågan därför huruvida kommissionen, i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel III.2.6, har vidtagit lämpliga åtgärder.

55. I sitt yttrande hänvisade kommissionen till sitt krav på att inrätta en övervakningsgrupp och anordna en regional konferens i detta avseende. I det följande kommer ombudsmannen därför att granska båda åtgärderna i tur och ordning.

56. När det gäller övervakningsgruppen erinrar ombudsmannen om att klaganden i sina synpunkter på inspektionsrapporten fäste särskild vikt vid övervakningsgruppens slutrapport, som den ansåg vara objektiv. När ombudsmannen behandlar lämpligheten i att inrätta en övervakningsgrupp för att begränsa risken för intressekonflikter kommer han därför att fokusera på den rapporten.

57. Slutrapporten är uppdelad i fem delar. Del A. innehåller ordförandens rapport. Del B. till D. innehåller yttranden från företrädare för i) miljöorganisationer, ii) branschorganisationer, och iii) medborgaraktionsgrupper, medan del E består av dokument som bifogas rapporten. Mot bakgrund av de olika åsikterna i ovannämnda företrädares yttranden anser ombudsmannen att det är lämpligt att inrikta sin analys på ordförandens rapport. För övrigt noterar hon att klaganden underströk sitt förtroende för ordförandens arbete.

58. Ordförandens rapport innehåller en noggrann redogörelse för de olika möten som hållits och de frågor som diskuterats. På ett allmänt plan har ordföranden uppgett att de många mötena under projektets gång gjorde det möjligt för medlemmarna i övervakningsgruppen att få omfattande och omfattande information. Han tillägger att skriftliga och elektroniska dokument resulterade i en "god informationsnivå". Enligt ordförandens rapport kunde medlemmarna i övervakningsgruppen till exempel lämna viktiga bidrag till en balanserad presentation av de olika intressen som stod på spel i en informationsbroschyr om de olika utvecklingsvarianterna.

59. Ordförandens rapport avslutas med ett avsnitt med titeln "Bedömning av övervakningsprocessen". Ordföranden noterar viss kritik mot övervakningsprocessen (t.ex. försenat tillhandahållande av information och processens komplexitet) och noterar också att inrättandet av övervakningsgruppen har lett till markanta förbättringar av sammanslutningarnas deltagande i detta avseende. Ordföranden framhåller särskilt sammanslutningarnas deltagande i en öppen process från ett tidigt skede och ii) det höga deltagandet, som bland annat omfattade intensiva dialoger och slutligen tillgängliggörande av uppgifter som gjorde det möjligt för övervakningsgruppen att självständigt följa de olika etapperna. När det gäller den sistnämnda aspekten medger ordföranden att denna process var "delvis besvärlig". Dessutom uppmärksammar ordföranden vissa begränsningar i övervakningsgruppens arbete. I detta avseende hänvisar han särskilt till i) de stora investeringar i form av tid som krävs av deltagarna, ii) Det faktum att det i vissa fall visade sig nödvändigt med komplicerade förhandlingar innan den begärda informationen lämnades. och iii) behovet av att optimera möjligheten att inkludera externa experter för att ersätta övervakningsgruppens begränsade kapacitet att bedöma mycket komplexa processer. Ordföranden framhöll också iv) att fullständig öppenhet och förståelse för mycket krävande vetenskapliga processer är näst intill omöjlig att uppnå och underströk behovet av en viss grad av förtroende för övningen. Han tillade att övervakningsgruppens arbete påverkades av detta problem, eftersom företrädarna för miljöorganisationerna av principiella skäl ogillade RMD:s roll under hela projektet.

60. Ombudsmannen förstår av ordförandens rapport att trots vissa svårigheter, som beskrivs ovan, deltog övervakningsgruppen i hög grad i projektet. Det är riktigt att klaganden i sitt yttrande själv uppmärksammade specifika problem som uppstått i övervakningsgruppens arbete samt processens komplexitet och omöjligheten att kontrollera alla aspekter av den. Ombudsmannen tar dock också hänsyn till att ordföranden, förutom att upprepa olika åsikter om RMD:s deltagande från olika aktörers sida, inte rapporterade om några specifika problem till följd av en risk för intressekonflikt. I stället pekar ordföranden på vissa systemproblem kring övervakningsgruppens arbete som i sig inte är en följd av RMD:s deltagande. Dessutom finns det inget i ordförandens rapport som tyder på att RMD:s roll skulle ha påverkat det väsentliga resultatet av studien, såsom klaganden har föreslagit.

61. När det gäller den regionala konferens som kommissionen hänvisar till anser ombudsmannen att detta bidrog till att öppna upp deltagandet i processen för en bredare krets av berörda parter och till att minska sannolikheten för att ett enda intresse dominerar projektet.

62. Mot bakgrund av dessa resultat anser ombudsmannen att kommissionens insisterande på att inrätta en övervakningsgrupp och anordna en regional konferens utgjorde lämpliga åtgärder för att hantera risken för en intressekonflikt. Det ska slutligen påpekas att kommissionen, vilket bekräftas av resultaten av inspektionen, noga följde hela förfarandet.

63. Ombudsmannen anser därför att kommissionen har vidtagit lämpliga åtgärder och följt upp deras genomförande i detta ärende. Av detta följer att klagandens påstående inte kan godtas. Följaktligen kan inte heller yrkandet bifallas.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Det har inte förekommit några administrativa missförhållanden i kommissionens verksamhet.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

 

Emily O´Reilly

Utfärdat i Strasbourg den 19 december 2013

---

[1] "Ausschreibungsfreie Kooperation des Bundes mit der RMD" i det tyska originalet.

[2] OECD:s riktlinjer för hantering av intressekonflikter inom den offentliga förvaltningen (finns på http://www.oecd.org/gov/ethics/48994419.pdf) innehåller följande definition av ”intressekonflikt”:

i) En faktisk intressekonflikt föreligger när det föreligger en konflikt mellan en offentlig tjänstemans offentliga uppdrag och hans eller hennes privata intressen, t.ex. när den offentliga tjänstemannen har privata intressen som på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka utförandet av hans eller hennes offentliga uppdrag och ansvarsområden.

ii) En uppenbar intressekonflikt kan sägas föreligga när det, trots att det inte föreligger någon faktisk intressekonflikt, finns ett intryck av att en offentlig tjänstemans privata intressen på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka tjänsteutövningen.

iii) En potentiell konflikt uppstår när en offentlig tjänsteman har privata intressen som är sådana att en intressekonflikt skulle uppstå om tjänstemannen skulle bli involverad i relevanta officiella ansvarsområden i framtiden.