Bakgrunden

Klagomål 2166/2008/WP:

1. Denna undersökning på eget initiativ grundar sig på ett klagomål från professor B., vetenskapsman med turkiskt medborgarskap (klagomål 2166/2008/WP). Den 28 maj 2008 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) på sin webbplats inbjudningar att anmäla intresse för tjänster som tillfälligt anställda vid det nyligen inrättade genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea) och genomförandeorganet för forskning (REA). Professor B. beslutade att delta i urvalsförfarandet för tillfälligt anställda som ska rekryteras av genomförandeorganet. Sista ansökningsdag var den 18 juni 2008.

2. Urvalsförfarandet var ursprungligen begränsat till medborgare i EU:s medlemsstater. Det utvidgades dock senare till att omfatta medborgare i "sjunde ramprogrammets partnerländer", dvs. partnerländer inom ramen för EU:s sjunde ramprogram för forskning och utveckling [1]. Turkiet tillhörde denna grupp av länder.

3. Vid utarbetandet av sin ansökan noterade professor B. att kandidaterna inte bara måste vara flytande i engelska, utan också på ett andra officiellt språk i Europeiska unionen (EU). Professor B. ansåg att detta krav var indirekt diskriminerande, eftersom det föreföll gynna medborgare i EU:s medlemsstater. Han lade till en motsvarande anmärkning till sin ansökan.

4. En tid efter det att han hade lämnat in sin ansökan informerades professor B. om att han inte var behörig att delta i uttagningsprovet. Kravet på medborgarskap hade under tiden ändrats och endast medborgare i EU:s medlemsstater fick ansöka. Professor B vände sig till Europeiska ombudsmannen och hävdade att detta beslut var både felaktigt och diskriminerande.

Undersökning på eget initiativ OI/2/2008/(WP)VIK:

5. Efter att ha granskat ovannämnda klagomål fann ombudsmannen att professor B. varken var EU-medborgare eller bosatt i en EU-medlemsstat. I enlighet med artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt var professor B. således inte behörig att inge klagomål till ombudsmannen. Ombudsmannen kunde därför inte inleda en undersökning av sitt klagomål som sådant. Han ansåg emellertid att klagomålet gav upphov till en allvarlig fråga, som också föreföll avse urvalsförfarandet för tillfälligt anställda vid genomförandeorganet för forskning. Ombudsmannen beslutade därför att inleda denna undersökning på eget initiativ av de frågor som tas upp i klagomålet.

Föremålet för den egeninitiativa undersökningen

6. Ombudsmannen identifierade följande problem:

1. Beslutet att dra tillbaka möjligheten för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka om tjänster som tillfälligt anställda vid genomförandeorganet för forskning och genomförandeorganet för forskning var potentiellt felaktigt och diskriminerande.
2. Det verkade som om de kandidater som berördes av detta beslut inte fick några förklaringar till beslutet och att de inte erbjöds någon ursäkt.
3. Kravet på att kandidaterna måste kunna tala ett andra officiellt EU-språk var potentiellt diskriminerande eftersom det gynnade medborgare i EU:s medlemsstater.

Frågeställningen

7. Den 12 september 2008 inledde ombudsmannen en undersökning på eget initiativ. Han bad Epso att avge ett yttrande om ovannämnda frågor.

8. Genom en skrivelse av den 24 september 2008 informerade Epso ombudsmannen om att uttagningsförfarandena i fråga omfattades av Europeiska kommissionens ansvar och att Epso endast hade tillhandahållit logistiskt stöd. Epso uppgav att den därför hade vidarebefordrat ombudsmannens skrivelse till kommissionen.

9. Den 29 september 2008 informerade kommissionen ombudsmannen om att den verkligen var behörig att behandla denna fråga.

10. Kommissionen avgav sitt yttrande den 20 januari 2009. Yttrandet översändes till professor B för yttrande. Inga synpunkter inkom från honom.

11. Den 20 oktober 2009 inledde ombudsmannen ytterligare undersökningar. Han bad kommissionen att klargöra vissa aspekter av ärendet. Den 11 mars 2010 skickade kommissionen sitt svar. Detta svar vidarebefordrades till professor B., som inte inkom med några synpunkter.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Vad gäller den första frågan

Argument som framförts till ombudsmannen

12. Professor B. hävdade att kommissionens beslut att utesluta kandidater från sjunde ramprogrammets partnerländer, särskilt från Turkiet, var felaktigt och diskriminerande. Han hävdade att detta tillvägagångssätt hindrade vetenskapens framsteg i Europa. Professor B. påpekade att Turkiet bidrar med 1,5 miljoner euro varje år till sjunde ramprogrammet och att det därför var obegripligt varför turkiska forskare kunde uteslutas från urvalsprocessen. Han ansåg att turkiska forskare hade en "inneboende rätt"att söka tjänster för utvärdering av projekt som lämnats in inom ramen för sjunde ramprogrammet.

13. I sitt yttrande förklarade kommissionen att genomförandeorganet och genomförandeorganet inrättades genom sitt beslut av den 14 december 2007 [2]. Under första delen av 2008 infördes nödvändiga förfaranden för att börja rekrytera personal till dessa byråer, i linje med de tjänsteförteckningar som godkänts av budgetmyndigheten. När inbjudan att anmäla intresse för tjänster för tillfälligt anställda vid Ercea och genomförandeorganet för forskning offentliggjordes på Epsos webbplats var urvalsförfarandena begränsade till medborgare i EU:s medlemsstater.

14. På förslag av Norges beskickning utvidgades dessa inbjudningar att anmäla intresse den 5 juni 2008 till att omfatta sökande från sjunde ramprogrammets partnerländer (Island, Liechtenstein, Norge, Israel, Schweiz, Albanien, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet). Sista ansökningsdag förlängdes till den 25 juni 2008.

15. Efter ytterligare interna diskussioner om de operativa konsekvenserna av förlängningen av den inbjudan att anmäla intresse som professor B. hade besvarat avbröts dock denna inbjudan den 24 juni 2008. De sökande fick ett e-postmeddelande med information om avbokningen. Ansökningsomgången avseende REA ställdes också in.

16. Den 15 juli 2008 offentliggjordes ansökningsomgångarna på nytt endast för medborgare i EU:s medlemsstater, och sista ansökningsdag fastställdes till den 14 augusti 2008. Den 15 juli 2008 underrättades tidigare sökande och de personer som hade skrivit till de allmänna brevlådorna per e-post om den nya publikationen.

17. Kommissionen hävdade att ansökningsomgångar för tjänster för tillfälligt anställda, oavsett om de sker vid kommissionen eller dess genomförandeorgan, omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren). Enligt artikel 12.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen är sådana ansökningsomgångar endast öppna för medborgare i EU:s medlemsstater. Kommissionen noterade att ansökningsomgångar undantagsvis kan öppnas för medborgare i andra stater efter tillsättningsmyndighetens gottfinnande.

18. Kommissionen påpekade att det i allmänhet fanns goda skäl att inleda ansökningsomgångar för stater som bidrar till budgeten för de program som förvaltas. Detta resonemang får dock inte skymma det faktum att partnerländerna i sjunde ramprogrammet inte är jämställda med EU:s medlemsstater. Fördelarna för dessa länder är snarare inriktade på de resultat som uppnåtts genom sjunde ramprogrammet än på förvaltningen av det. Till stöd för detta uttalande noterade kommissionen till exempel att deltagandet av partnerländerna i sjunde ramprogrammet i programkommittéerna för sjunde ramprogrammet skedde utan rösträtt.

19. Kommissionen tillade vidare att delegeringen av vissa av dess befogenheter till genomförandeorganen för att genomföra sjunde ramprogrammet medförde en rad operativa konsekvenser, trots argumenten för att utvidga de aktuella ansökningsomgångarna. Detta berodde på de rättsliga och administrativa villkoren, vilket gjorde det svårt att involvera tredjelandsmedborgare. I synnerhet ansågs det sannolikt att sökande från länder utanför EU skulle behöva genomgå särskilda säkerhetskontroller som, för att korrekt följa EU:s lagstiftning om dataskydd, nödvändigtvis skulle innebära en försening av urvalsförfarandet. Även om de behöriga avdelningarna försökte göra sitt bästa visade det sig omöjligt att ta itu med alla relevanta frågor i god tid och att bibehålla en chans att slutföra rekryteringsförfarandena på ett tillfredsställande sätt och inom rimlig tid. Kommissionen underströk i detta sammanhang att det är absolut nödvändigt att få igång byråerna. Kommissionen tillade att den av detta skäl beslutade att avbryta ansökningsomgångarna och offentliggöra nya ansökningsomgångar som var begränsade till medborgare i EU:s medlemsstater.

20. Efter att noggrant ha analyserat ovanstående argument ansåg ombudsmannen att ytterligare undersökningar var nödvändiga. Han ställde därför följande fråga till kommissionen:

”Kommissionen hävdade att det var nödvändigt att utesluta kandidater från länder utanför EU för att säkerställa att de berörda byråerna kunde inleda sin verksamhet så snart som möjligt. Ombudsmannen noterar dock att sista ansökningsdag för de ursprungliga ansökningsomgångarna var den 25 juni 2008, medan ansökningar inom ramen för de nya ansökningsomgångarna skulle lämnas in senast den 14 augusti 2008, dvs. nästan två månader senare. Med tanke på att kommissionens tillvägagångssätt i sig fördröjde rekryteringsförfarandena, kan kommissionen ange varför den ändå ansåg att det var nödvändigt att utesluta sökande från länder utanför EU för att säkerställa en snabb rekrytering till de berörda tjänsterna? Kan kommissionen också ange hur många kandidater från länder utanför EU som ansökte som svar på de ursprungliga ansökningsomgångarna?

21. I sitt svar hävdade kommissionen att det nya offentliggörandet faktiskt försenade rekryteringsförfarandena med nästan två månader. Parlamentet upprepade i detta sammanhang att dess säkerhetsdirektorat ansåg att det skulle vara viktigt att granska alla sökande från tredjeländer som fördes upp på reservlistan innan några jobb kunde erbjudas. Att genomföra ytterligare säkerhetskontroller av sådana sökande skulle ha behövt nämnas i ansökningsomgångarna, som dock redan hade offentliggjorts vid den tidpunkten. Dessutom skulle Europeiska datatillsynsmannen också ha behövt rådfrågas om den efterföljande behandlingen av personuppgifter. Kommissionen anser att ett sådant samråd skulle ha tagit flera månader och äventyrat tidpunkten för rekryteringarna. Kommissionen noterade att förseningen till följd av att ansökningsomgångarna ställdes in och offentliggjordes på nytt ansågs vara kortare.

22. Kommissionen tillade att det vid den relevanta tidpunkten hade förts ingående interna diskussioner mellan olika avdelningar inom kommissionen. En särskild oro uttrycktes, nämligen att öppnandet av ansökningsomgångarna för tredjelandsmedborgare riskerade att skapa ett prejudikat på ett område av EU:s politik där diskussionerna fortsatte om associering av ytterligare länder till EU:s program.

23. Mot bakgrund av ovanstående och för att tillgodose behovet av snabb rekrytering beslutade kommissionen att ställa in och offentliggöra de aktuella ansökningsomgångarna på nytt.

24. Som svar på ombudsmannens fråga om antalet berörda personer angav kommissionen att vid den tidpunkt då de ursprungliga ansökningsomgångarna avbröts hade 5328 ansökningar lämnats in, varav 46 kom från medborgare i länder utanför EU. Dessa 46 ansökningar lämnades in av totalt 27 kandidater. Åtgärden att avsluta ansökningsomgångarna för tredjelandsmedborgare berörde dock endast 21 sökande, eftersom de återstående ansökningarna under alla omständigheter inte var stödberättigande.

Ombudsmannens bedömning

25. Professor B. hävdade att kommissionens beslut att dra tillbaka möjligheten för medborgare i sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka om de berörda tjänsterna för tillfälligt anställda var både i) felaktigt och ii) diskriminerande. Ombudsmannen kommer därför att analysera dessa två aspekter nedan.

När det gäller led i ovan:

26. I artikel 12.2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna föreskrivs följande: ”En tillfälligt anställd får endast anställas under förutsättning att han är medborgare i en av gemenskapernas medlemsstater, om inte undantag medges.”

27. I förevarande fall begränsade kommissionen inledningsvis intresseanmälningarna för tjänster för tillfälligt anställda vid Ercea och genomförandeorganet för forskning till medborgare i EU:s medlemsstater. Ombudsmannen anser att artikel 12.2 a i anställningsvillkoren ger kommissionen rätt att agera på detta sätt.

28. Professor B. hävdade att Turkiet bidrog med en ansenlig summa pengar till budgeten för sjunde ramprogrammet. Han ansåg därför att turkiska medborgare hade en inneboende rätt att söka tjänster för utvärdering av projekt inom ramen för detta program. Såsom kommissionen med rätta har påpekat föreskrivs emellertid i artikel 12.2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda att sådana ansökningsomgångar i regel endast är öppna för medborgare i unionens medlemsstater . Kommissionen var därför inte skyldig att utvidga dessa ansökningsomgångar till att omfatta medborgare i partnerländerna i sjunde ramprogrammet.

29. I artikel 12.2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen medges dock undantag från den ovannämnda allmänna regeln om stödberättigande. Bidragen från sjunde ramprogrammets partnerländer är helt klart en faktor som kan beaktas i detta sammanhang. Kommissionen medgav att det fanns goda skäl att inleda ansökningsomgångar för stater som bidrar till budgeten för de program som förvaltas. Kommissionens beslut att öppna ansökningsomgångarna – som ursprungligen var begränsade till EU-medborgare – för medborgare i sjunde ramprogrammets partnerländer, däribland Turkiet, var därför förståeligt.

30. Det bör dock noteras att ombudsmannen inte behöver granska det ursprungliga beslutet att begränsa ansökningsomgångarna i fråga till EU-medborgare eller deras efterföljande utvidgning till medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer. Vad han måste undersöka är om kommissionens beslut att dra tillbaka möjligheten för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka, nämligen dess beslut att dra tillbaka sitt tidigare beslut att öppna de relevanta ansökningsomgångarna för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer, var motiverat och i enlighet med principerna om god förvaltning.

31. Till stöd för sitt tillvägagångssätt åberopade kommissionen administrativa och tidsmässiga begränsningar i samband med rekryteringsprocessen. Kommissionen hävdade att den var tvungen att se till att genomförandeorganet och genomförandeorganet för forskning började fungera så snart som möjligt. Tredjelandsmedborgare skulle behöva säkerhetskontrolleras, vilket skulle kräva samråd med Europeiska datatillsynsmannen om behandlingen av personuppgifter. Kommissionen befarade därför att de ändrade ansökningsomgångarna – och därmed möjligheten för kandidater från sjunde ramprogrammets partnerländer att delta – både skulle försena och äventyra ett snabbt slutförande av urvalsförfarandena. Kommissionen hävdade att det var av denna anledning som den beslutade att avbryta ansökningsomgångarna och offentliggöra nya ansökningsomgångar som var begränsade till EU-medborgare.

32. Ombudsmannen anser inte att detta argument är övertygande.

33. Som redan nämnts ovan ledde kommissionens beslut att ställa in de ändrade ansökningsomgångarna och offentliggöra nya ansökningsomgångar i sig till en försening på nästan två månader. Kommissionen hävdar i huvudsak att den försening som skulle ha orsakats av att ta emot kandidater från partnerländerna i sjunde ramprogrammet skulle ha varit ännu längre. Det är uppenbart att ombudsmannen inte kan kontrollera detta uttalande. Tre kommentarer bör dock göras i detta sammanhang. För det första uppgav kommissionen i sitt svar på en specifik fråga om den fråga som ombudsmannen ställde till den att den försening som orsakades av att ansökningsomgångarna ställdes in och offentliggjordes på nytt ansågs vara kortare. Detta tycks tyda på att kommissionen inte gjorde några konkreta kontroller av hur lång förseningen skulle bli. För det andra framgår det av de uppgifter som kommissionen lämnat att antalet kandidater som var medborgare i partnerländerna i sjunde ramprogrammet var minimalt jämfört med kandidater som var EU-medborgare. Det är också rimligt att anta att inte alla 21 kandidater från sjunde ramprogrammets partnerländer, vars ansökningar var tillåtliga, skulle ha behållits i slutändan. Det kan därför inte uteslutas att säkerhetskontrollen och samråden med Europeiska datatillsynsmannen om behandlingen av personuppgifter kunde ha slutförts ganska snabbt. För det tredje påpekade professor B., utan att motsägas av kommissionen, att han redan hade arbetat som vetenskaplig expert vid kommissionen. Ombudsmannen undrar därför varför klaganden skulle ha varit tvungen att genomgå en säkerhetskontroll.

34. Kommissionen hävdade också att möjligheten att ta emot sökande från sjunde ramprogrammets länder skulle kunna skapa ett prejudikat på ett område av EU:s politik där diskussionerna fortsatte om associeringen av ytterligare länder till EU-programmen. Ombudsmannen hyser vissa tvivel om huruvida detta är ett giltigt argument, med tanke på att kommissionen själv godtar att det i allmänhet fanns goda skäl att öppna ansökningsomgångarna för stater som bidrar till budgeten för de program som förvaltas.

35. Ombudsmannen anser dock att han inte behöver förvissa sig om huruvida de skäl som kommissionen har anfört verkligen kan motivera uteslutningen av kandidater från sjunde ramprogrammets partnerländer. Ombudsmannen anser i själva verket att alla dessa skäl borde ha beaktats innan kommissionen den 5 juni 2008 beslutade att inleda relevanta ansökningsomgångar på nationell nivå från partnerländerna i sjunde ramprogrammet. Det är uppenbart att det inte är god förvaltningssed att först fatta ett beslut och först därefter undersöka de potentiellt negativa konsekvenser som det kan leda till. Om kommissionen, efter att noggrant ha granskat alla relevanta överväganden, hade dragit slutsatsen att en utvidgning av de relevanta ansökningsomgångarna till att omfatta medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer skulle få de negativa konsekvenser som den hänvisade till i sitt yttrande, skulle den med all sannolikhet inte ha öppnat ansökningsomgångarna för dessa personer. Den hade således lätt kunnat undvika de problem som beslutet av den 5 juni 2008 medförde. Ombudsmannen anser att medborgarna inte får bli offer för alltför förhastade beslut som fattas av förvaltningarna.

36. Mot bakgrund av ovanstående kan kommissionens beslut att dra in möjligheten för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka, som inrättades genom dess beslut av den 5 juni 2008, endast motiveras om det finns tvingande skäl som kräver att detta steg vidtas. Om kommissionen utan tvivel hade visat att det skulle ha varit omöjligt att låta kandidaterna från sjunde ramprogrammets partnerländer delta i ansökningsomgångarna och snabbt få igång byråerna, skulle ombudsmannen ha kunnat dra slutsatsen att det aktuella beslutet var motiverat. Såsom förklarats ovan har kommissionen emellertid inte lagt fram några tydliga och övertygande bevis eller argument för att visa att så verkligen var fallet.

37. Under dessa omständigheter, och i avsaknad av en övertygande motivering, drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionens beslut att dra tillbaka möjligheten för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka, dvs. dess beslut att dra tillbaka sitt tidigare beslut att öppna de relevanta ansökningsomgångarna för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer, utgjorde ett fall av administrativt missförhållande. En kritisk anmärkning kommer att göras nedan.

När det gäller led ii ovan:

38. När det gäller den påstådda diskriminerande karaktären hos kommissionens beslut att dra tillbaka möjligheten för medborgare från sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka om tjänster som tillfälligt anställda vid genomförandeorganet för forskning och genomförandeorganet för forskning, erinrar ombudsmannen om att enligt fast rättspraxis förekommer diskriminering när identiska eller jämförbara situationer behandlas olika och när denna skillnad i behandling inte är objektivt motiverad.

39. Enligt artikel 12.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen får dock medborgare från länder utanför EU behandlas annorlunda än EU-medborgare när det gäller tillträde till tjänster som tillfälligt anställda. Under dessa omständigheter kan det inte fastställas att det föreligger någon diskriminering i förevarande fall.

B. Vad gäller den andra frågan

Argument som framförts till ombudsmannen

40. Professor B. hävdade att de sökande som berördes av kommissionens beslut inte fick några förklaringar och inte erbjöds någon ursäkt.

41. Kommissionen påpekade att den 24 juni 2008, när de ursprungliga ansökningsomgångarna för Ercea och REA annullerades, lades ett meddelande ut på Epsos webbplats. I detta tillkännagivande bad kommissionen om ursäkt för de olägenheter som orsakats. De sökande som hade ansökt om en tjänst vid genomförandeorganet fick också ett e-postmeddelande där de upprepade sin ursäkt, medan genomförandeorganet föredrog att vänta med att skicka e-postmeddelanden för att besluta om de praktiska aspekterna av att återuppta ansökningsomgången.

42. Kommissionen noterade vidare att när det nya offentliggörandet gjordes den 15 juli 2008 fick alla kandidater (inklusive de från sjunde ramprogrammets partnerländer) som ansökte inom ramen för de ändrade ansökningsomgångarna ett e-postmeddelande. I de e-postmeddelanden som skickades till sökande som var registrerade som tredjelandsmedborgare angavs att de skulle kontrollera villkoren för ansökningsomgången. Slutligen förklarade kommissionen att ett ytterligare förtydligande lades till varje offentliggjord profil.

43. I sitt yttrande bad kommissionen om ursäkt för de olägenheter som orsakats de sökande som berörs av beslutet att dra tillbaka möjligheten för medborgare i sjunde ramprogrammets partnerländer att ansöka om tjänster som tillfälligt anställda vid genomförandeorganet för forskning och genomförandeorganet för forskning. Det beklagade vidare att de kandidater som berörs av detta beslut inte erbjöds en tidigare ursäkt.

44. Inom ramen för sina ytterligare undersökningar bad ombudsmannen också kommissionen att besvara följande fråga:

Ombudsmannen anser att kommissionen inte behövde ange några skäl för sitt ursprungliga beslut att begränsa de berörda ansökningsomgångarna till EU-medborgare. Förevarande mål rör emellertid en situation där tredjelandsmedborgare senare beviljades inresa, där minst en sådan tredjelandsmedborgare ansökte och där kommissionen därefter beslutade att på nytt ändra sin ståndpunkt och begränsa de berörda tjänsterna till EU-medborgare. Kan kommissionen mot denna bakgrund förklara varför den inte informerade kandidaterna om skälen till sitt beslut och varför den, förutom att allmänt be om ursäkt för de olägenheter som orsakats, inte erbjöd någon särskild ursäkt till kandidater från länder utanför EU som hade ansökt men som inte längre var behöriga till följd av det beslut som fattats av kommissionen?

45. I sin replik påpekade kommissionen att den lätt skulle ha lämnat ytterligare upplysningar om skälen till sitt beslut till den som begärde det. I detta fall hade dock ingen begärt sådan information från kommissionen eller Epso innan ombudsmannen kontaktades.

46. När det gäller ombudsmannens fråga om varför kommissionen inte framförde någon särskild ursäkt till kandidater från länder utanför EU beklagade institutionen att ingen sådan särskild ursäkt erbjöds kandidater vars ansökningar sannolikt inte kunde komma i fråga till följd av beslutet att offentliggöra ansökningsomgången på nytt. Kommissionen noterade att det vid den tidpunkten krävdes en snabb lösning på frågan. Tyvärr, i ett försök att publicera samtalet snabbt, togs inte frågan om att skicka en specifik ursäkt med orsakerna till att samtalet avbröts upp.

47. Kommissionen bad professor B. om ursäkt för att den inte hade förklarat skälen till sitt beslut vid den tidpunkten. Den påpekade att den skulle sträva efter att undvika liknande situationer i framtiden.

Ombudsmannens bedömning

48. Under undersökningens gång tillhandahöll kommissionen kopior av de uppgifter som skickades till sökandena när den avbröt de ursprungliga ansökningsomgångarna och senare återupptog de nya ansökningsomgångarna. När de nya ansökningsomgångarna för genomförandeorganet och genomförandeorganet offentliggjordes informerade kommissionen tydligt de sökande om att för att kunna komma i fråga för denna ansökningsomgång måste [sökanden] vara medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen. Kommissionen har emellertid inte lämnat någon förklaring till varför de tidigare ansökningsomgångarna hade avbrutits och varför behörighetskraven avseende sökandenas nationalitet hade ändrats.

49. Principerna för god förvaltning kräver att en förvaltning ger medborgarna exakta skäl för alla beslut som den fattar och som kan påverka dem [3]. Såsom angetts ovan har kommissionen i förevarande fall underlåtit att motivera sitt beslut att ändra villkoren för stödberättigande. Institutionen informerade endast de berörda personerna om den relevanta ändringen. Ombudsmannen förstår i synnerhet inte varför kommissionen inte tog med någon sådan förklaring i de e-postmeddelanden som skickades till sökande från länder utanför EU, eftersom det var dessa personer som direkt påverkades av ändringen. Det skulle också ha varit artigt av kommissionen att tydligt be om ursäkt i detta sammanhang.

50. Under ombudsmannens undersökning medgav kommissionen dock att den hade underlåtit att skicka en särskild ursäkt till sökande från länder utanför EU med skälen till att ansökningsomgångarna hade ställts in. Den bad om ursäkt för detta utelämnande och framförde en särskild ursäkt till professor B i detta sammanhang. Institutionen förklarade dessutom skälen till sitt tillvägagångssätt och åtog sig att undvika liknande situationer i framtiden. Mot bakgrund av ovanstående och med beaktande av att det nu har gått två år sedan de relevanta händelserna anser ombudsmannen att det inte behövs några ytterligare undersökningar av denna aspekt av ärendet.

C. Vad gäller den tredje frågan

Argument som framförts till ombudsmannen

51. Professor B. bestred kravet på att de sökande måste kunna tala ett andra officiellt EU-språk och hävdade att detta krav var diskriminerande, eftersom det gynnade medborgare i EU:s medlemsstater.

52. Kommissionen påpekade att kravet på att tala två av EU:s officiella språk var ett krav i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och att det inte fanns någon möjlighet att göra undantag från detta krav.

Ombudsmannens bedömning

53. I artikel 12.2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs att en tillfälligt anställd endast får anställas om ”han kan styrka att han har fördjupade kunskaper i ett av gemenskapernas språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av gemenskapernas språk i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina arbetsuppgifter”.

54. Såsom kommissionen har påpekat är kravet på fördjupade eller tillfredsställande kunskaper i minst två av de officiella EU-språken ett lagstadgat krav som inte omfattas av undantag. Ombudsmannen anser därför att inga administrativa missförhållanden kan konstateras när det gäller denna aspekt av ärendet.

D. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkning:

God förvaltningssed kräver att en institution, innan den fattar ett beslut, på ett korrekt sätt undersöker de negativa konsekvenser som det kan leda till. I förevarande fall har kommissionen, efter att inledningsvis ha begränsat ansökningsomgångarna för tillfälligt anställda vid Ercea och genomförandeorganet för forskning till EU-medborgare, tagit emot sökande från sjunde ramprogrammets partnerländer utan att ordentligt ha undersökt konsekvenserna. Dess efterföljande beslut att på nytt utesluta kandidater från sjunde ramprogrammets partnerländer från dessa ansökningsomgångar utgör därför administrativa missförhållanden, eftersom det saknas tydliga och övertygande bevis eller argument som visar att detta beslut måste fattas av tvingande skäl.

Professor B. och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 10 augusti 2010

---

[1] Mer information om EU:s sjunde ramprogram för forskning och teknisk utveckling finns på http://cordis.europa.eu/fp7

[2] Kommissionens beslut 2008/46/EG av den 14 december 2007 om inrättande av genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet för förvaltningen av det särskilda programmet Idéer på området spetsforskning enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 (EUT L 11, 2008, s. 9).

[3] Artikel 18 (Skyldighet att motivera beslut), Europeiska kodexen för god förvaltningssed, finns på: www.ombudsman.europa.eu