Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 1438/2008/DK - Fördröjningar i hanteringen av en ansökan om tillgång till handlingar
Beslut
Ärende 1438/2008/DK - Undersökning inledd den Torsdag | 17 juli 2008 - Beslut den Fredag | 28 maj 2010
I december 2007 lämnade klaganden, som är brittisk medborgare, in en ansökan om tillgång till handlingar som innehades av kommissionen. Ansökan ingavs i enlighet med förordning (EG) 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Kommissionen behandlade dock inte denna begäran förrän i mitten av maj 2008.
Klaganden vände sig då till ombudsmannen för att klaga på kommissionens påstådda underlåtenhet att för det första respektera förordningens bestämmelser om en skyndsam behandling av ansökningar om tillgång till handlingar och för det andra ge giltiga och tillräckliga skäl till att kommissionen inte beviljat full tillgång till de begärda handlingarna. Kommissionen beviljande endast delvis tillgång till handlingarna den 27 maj 2008.
Ombudsmannen påpekade i sitt beslut flera brister i kommissionens hantering av klagandens begäran om tillgång till handlingar. Ombudsmannen fann i synnerhet att kommissionen på ett felaktigt sätt ytterligare förlängt den redan förlängda tidsfristen för behandling av klagandens ansökan, och att den gjort detta utan att ge några giltiga eller tillräckliga förklaringar. Som en följd av detta blev kommissionens svar till klaganden kraftigt försenat, eftersom kommissionen tog fem månader på sig för att fatta beslut om ansökan. Ombudsmannen gjorde därför en kritisk anmärkning.
När det gäller den påstådda underlåtenheten att ge giltiga och tillräckliga skäl för att inte bevilja fullt tillträde till de begärda handlingarna konstaterade ombudsmannen att kommissionens skäl för att delvis avslå ansökan hade varit giltiga och tillräckliga. Ombudsmannen konstaterade vidare att kommissionen beviljat fullt tillträde till de begärda handlingarna under ombudsmannens utredning av ärendet.
Bakgrunden till påståendet
1. Den 14 december 2007 ansökte klaganden, som är brittisk medborgare, hos Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 [1] (nedan kallad förordningen). Klaganden begärde tillgång till vissa rapporter om reformen av de gemensamma reglerna på den inre marknaden för energi, som hade utarbetats för kommissionen av ett konsultföretag.
2. Den 5 februari 2008 avslog kommissionen ansökan med stöd av artikel 4.3 i förordningen, som avser skyddet för institutionens beslutsförfarande.
3. Den 12 februari 2008 lämnade klaganden in en bekräftande ansökan.
4. Den 5 mars 2008 underrättade kommissionen klaganden genom en skrivelse om att den behövde förlänga svarsfristen med ytterligare 15 arbetsdagar. Den 31 mars 2008 förlängde kommissionen i en ny skrivelse tidsfristen för handläggning av ansökan med ytterligare 15 arbetsdagar.
5. Den 17 maj 2008 vände sig klaganden till ombudsmannen för att klaga på kommissionens underlåtenhet att behandla hans begäran om tillgång till handlingar i tid.
6. Den 27 maj 2008 beviljade kommissionen klaganden delvis tillgång till de begärda handlingarna.
Prövningens föremål
7. Den 17 juli 2008 inledde ombudsmannen en undersökning av följande påståenden och krav:
- Kommissionen har inte respekterat de relevanta bestämmelserna i förordningen om skyndsamhet vid handläggningen av ansökningar om tillgång till handlingar.
- Kommissionen har inte lämnat giltiga och tillräckliga skäl för att inte bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna.
Klaganden yrkade att kommissionen skulle ge honom fullständig tillgång till de begärda handlingarna.
Frågeställningen
8. Den 17 juli 2008 bad ombudsmannen kommissionen att inkomma med ett yttrande om ovanstående påståenden och krav senast den 31 oktober 2008.
9. Genom skrivelser av den 29 oktober 2008 och den 30 januari 2009 begärde kommissionen att tidsfristen för att avge sitt yttrande skulle förlängas. Kommissionen avgav slutligen sitt yttrande den 25 februari 2009. Kommissionens yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Klaganden inkom inte med några synpunkter.
Ombudsmannens analys och slutsatser
A. Påstående om att kommissionen inte har iakttagit de relevanta bestämmelserna i förordningen om skyndsam handläggning av ansökningar om tillgång till handlingar
Argument som framförts till ombudsmannen
10. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade följt de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 [2] (nedan kallad förordningen) när det gäller att handlägga ansökningar om tillgång till handlingar i tid. Han hävdade att det tog nästan fem månader för kommissionen att behandla hans ansökan, medan förordningen tillåter högst fyra gånger 15 arbetsdagar [3] inklusive förlängningar som måste förklaras på vederbörligt sätt.
11. I sitt yttrande redogjorde kommissionen först för bakgrunden till ärendet. Det erinrade om att klaganden i en skrivelse av den 14 december 2007 begärde tillgång till en studie från ECORTS och Moffatt Associates om reformen av de gemensamma reglerna på den inre marknaden för energi, i enlighet med konsekvensbedömningen av förslaget till det tredje paketet för den inre marknaden. Genom en skrivelse av den 5 februari 2008 avslog kommissionens generaldirektorat för energi och transport ansökan om tillgång till de begärda handlingarna. Den 12 februari 2008 ingav klaganden en bekräftande ansökan. Genom en skrivelse av den 5 mars 2008 förlängde kommissionen tidsfristen för att behandla begäran med 15 arbetsdagar på grundval av artikel 8.2 [4] i förordningen. Genom en skrivelse av den 31 mars 2008 hänvisade kommissionen till artikel 6.3 [5] i förordningen och föreslog, med hänvisning till det begärda dokumentets omfattning, som en rimlig lösning en förlängning av tidsfristen med ytterligare 15 arbetsdagar till och med den 21 april 2008. Den 27 maj 2008 underrättade kommissionen klaganden om att de begärda handlingarna omfattades av undantaget i artikel 4.3 [6] första stycket och att endast partiell tillgång därför kunde beviljas.
12. När det gäller klagandens påstående i detta ärende om att kommissionen behandlat hans begäran i tid uppgav institutionen att den genom en skrivelse av den 31 mars 2008 underrättade klaganden om att den tyvärr inte kunde lämna det slutliga svaret inom den tidsfrist som anges i artikel 8.2 i förordningen. Kommissionen hävdade att detta berodde på att klagandens begäran gällde mycket omfattande handlingar som måste bedömas noggrant för att fastställa om något av undantagen i artikel 4 i förordningen var tillämpligt. I enlighet med artikel 6.3 föreslog kommissionen därför, som en rättvis lösning, att tidsfristen för att behandla begäran skulle förlängas med ytterligare 15 arbetsdagar. Den 27 maj 2008 lämnade kommissionen sitt slutliga svar på klagandens bekräftande ansökan. Kommissionen medgav att den på grund av omfattande interna diskussioner inte kunde hålla tidsfristen och framförde sina ursäkter till klaganden.
Ombudsmannens bedömning
13. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade respekterat de relevanta bestämmelserna i förordningen om skyndsamhet vid handläggningen av ansökningar om tillgång till handlingar. Den 14 december 2007 ingav han sin ansökan, som inkom till kommissionen den 17 december 2007. Kommissionens första svar på ansökan var att skicka en skrivelse till klaganden den 5 februari 2008, i vilken ansökan avslogs på grundval av artikel 4.3 i förordningen.
14. Vad gäller handläggningen av de ursprungliga ansökningarna föreskrivs följande i artikel 7 i förordningen:
"…Inom 15 arbetsdagar efter det att ansökan registrerats skall institutionen antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom denna tidsfrist eller, i ett skriftligt svar, ange skälen till att ansökan helt eller delvis har avslagits… Om institutionen inte svarar inom den föreskrivna tidsfristen skall sökanden ha rätt att lämna in en bekräftande ansökan."
15. Ombudsmannen noterar att det inte finns några uppgifter om att kommissionen har bekräftat mottagandet av klagandens ursprungliga ansökan. Kommissionens första svar till klaganden var daterat den 5 februari 2008. Det bör dock noteras att det i artikel 7 i förordningen tydligt anges att institutionens underlåtenhet att svara inom den fastställda tidsfristen ger sökanden rätt att inge en bekräftande ansökan.
16. Den 12 februari 2008 lämnade klaganden in en bekräftande ansökan.
17. Den 5 mars 2008 skrev kommissionen till klaganden:
”Jag hänvisar till Er ansökan av den 12 februari 2008, registrerad den 13 februari 2008, i vilken Ni, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, lämnar in en bekräftande ansökan om tillgång till en studie från ECORTS och Moffatt Associates om reformen av de gemensamma reglerna på den inre marknaden för energi, i enlighet med konsekvensbedömningen av förslaget till det tredje paketet för den inre marknaden. Din ansökan behandlas för närvarande. Eftersom vi fortfarande inte har samlat in alla uppgifter som krävs för att vi ska kunna göra en ordentlig analys av din begäran för att fatta ett slutligt beslut kommer vi inte att kunna besvara din bekräftande begäran inom den föreskrivna tidsfristen. Därför måste vi förlänga denna period med ytterligare 15 arbetsdagar i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1049/2001. Den nya tidsfristen löper ut den 31 mars 2008. Jag ber om ursäkt för eventuella olägenheter som denna försening kan orsaka.
18. När det gäller bekräftande ansökningar föreskrivs följande i artikel 8 i förordningen:
"1. En bekräftande ansökan ska behandlas utan dröjsmål. Inom 15 arbetsdagar från det att en sådan ansökan registrerats skall institutionen antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den.…
2. I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas i förväg och att utförliga skäl anges.”
19. Syftet med de snäva tidsfrister som föreskrivs i förordningen är att säkerställa att rätten till tillgång respekteras fullt ut. Underlåtenhet att iaktta tidsfristerna utgör således en överträdelse av reglerna. Eftersom klaganden lämnade in den bekräftande ansökan den 12 februari 2008 borde kommissionen antingen ha beviljat tillgång till den begärda handlingen eller senast den 5 mars 2008 skriftligen ha angett skälen till att den helt eller delvis hade avslagits.
20. Den 5 mars 2008 meddelade kommissionen endast klaganden att den hade beslutat att förlänga tidsfristen för att besvara den bekräftande ansökan, i enlighet med artikel 8.2 i förordningen. Den nya tidsfristen för att bevilja eller vägra tillgång till den begärda handlingen borde därför ha varit den 27 mars 2008. I sitt beslut av den 5 mars 2008 angav kommissionen emellertid felaktigt att den nya tidsfristen var den 31 mars 2008.
21. Den 31 mars 2008 skrev kommissionen dessutom följande till klaganden:
”Jag hänvisar till Er skrivelse av den 12 februari 2008, registrerad den 13 februari 2008, i vilken Ni, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, lämnade in en bekräftande ansökan om tillgång till en studie från ECORTS och Moffatt Associates om reformen av de gemensamma reglerna på den inre marknaden för energi, i enlighet med konsekvensbedömningen av förslaget till det tredje paketet för den inre marknaden. Jag hänvisar vidare till min skrivelse av den 5 mars 2008, i vilken jag meddelade att vi i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 behövde förlänga tidsfristen för att behandla er begäran, eftersom vi fortfarande inte hade samlat in alla nödvändiga uppgifter för att kunna göra en ordentlig analys av er begäran. Tyvärr kan vi för närvarande inte ge dig något slutligt svar inom den förlängda tidsfristen, som löper ut i dag. Detta beror på att din begäran gäller en mycket omfattande handling, som vi måste göra en noggrann bedömning av för att fastställa om något undantag i artikel 4 i förordning 1049/2001 är tillämpligt och därför endast delvis kan beviljas tillgång till. I enlighet med artikel 6.3 i denna förordning, där det föreskrivs att "[i] händelse av en ansökan som avser en mycket lång handling eller ett mycket stort antal handlingar får den berörda institutionen informellt samråda med sökanden i syfte att finna en rättvis lösning", skulle jag därför som en rättvis lösning vilja föreslå att tidsfristen för att behandla din begäran förlängs med ytterligare 15 arbetsdagar till och med den 21 april 2008. Jag hoppas att Ni godtar detta förslag, och jag vore tacksam om Ni kunde bekräfta detta per e-post till: sg-acc-doc@cec.eu.int. Tack för din förståelse."
22. I likhet med artiklarna 7 och 8 i förordningen föreskrivs i artikel 2 i kommissionens beslut K(2001) 3714 [7] att ”kommissionen skall besvara ursprungliga och bekräftande ansökningar om tillgång inom femton arbetsdagar från den dag då ansökan registrerades. Vid komplicerade eller skrymmande ansökningar får tidsfristen förlängas med femton arbetsdagar.”
23. Ombudsmannen påpekar att varken förordningen eller kommissionens beslut K(2001) 3714 föreskriver någon ytterligare förlängning av en redan förlängd tidsfrist för ett beslut om en (ursprunglig eller bekräftande) ansökan om tillgång till handlingar. Eftersom kommissionen vid två tillfällen förlängde tidsfristen för att besvara klagandens bekräftande ansökan anser ombudsmannen att kommissionen inte respekterade både förordningen och det ovannämnda kommissionsbeslutet.
24. Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen i sin skrivelse av den 31 mars 2008 hävdade att den behövde förlänga tidsfristen ytterligare för att behandla klagandens bekräftande ansökan ”i enlighet med artikel 6.3 i denna förordning”.
25. Enligt unionsdomstolarnas fasta rättspraxis [8] återspeglar institutionens rätt att söka en rättvis lösning tillsammans med sökanden, som föreskrivs i artikel 6.3 i förordningen, möjligheten att beakta, om än på ett särskilt begränsat sätt, behovet av att förena sökandens intressen med intressena av god förvaltning.
26. När det gäller möjligheten för en institution att åberopa artikel 6.3 i förordningen för att ytterligare fördröja sitt svar genom att föreslå en ”rättvis lösning” för en sökande, måste det erinras om att det i förordningen uttryckligen föreskrivs att tidsfristen på 15 arbetsdagar för att behandla ursprungliga och bekräftande ansökningar kan förlängas under exceptionella omständigheter. Av detta följer att omständigheterna skulle ha varit särskilt exceptionella för att kommissionen skulle kunna åberopa artikel 6.3 för att motivera den ytterligare förseningen.
27. I artikel 6.3 föreskrivs dessutom att ”den berörda institutionen [får] informellt samråda med sökanden i syfte att finna en rättvis lösning”. Artikel 6.3 kan därför inte tolkas så, att den ger institutionen möjlighet att ensidigt införa vad den uppfattar som en "rättvis lösning".
28. Slutligen är artikel 6.3 tillämplig på ursprungliga ansökningar och inte på bekräftande ansökningar. Möjligheten att söka en rättvis lösning ges i fall av en ”mycket lång handling” eller ”ett mycket stort antal handlingar”. När en institution godtar en begäran om handlingar som en formell ansökan om handlingar enligt förordningen bör den normalt, som den gjorde i detta fall, veta om föremålet för ansökan är en ”lång” handling eller ett ”stort antal” handlingar. Detta är den tidpunkt då kommissionen vid behov bör utnyttja möjligheten att finna en rättvis lösning. Enligt ombudsmannen utesluter ovanstående logik inte att "rättvisa lösningar" kan sökas om institutionen senare ställs inför nya och oförutsebara omständigheter som rör längden på eller antalet begärda handlingar eller, till exempel, att ett stort antal gamla handlingar är oåterkalleliga.
29. I förevarande fall måste dock kommissionens åberopande av artikel 6.3 anses vara rättsstridigt i alla ovannämnda avseenden. Kommissionen hänvisade inte till några särskilt exceptionella omständigheter för att motivera den ytterligare förseningen och ålade i huvudsak den ytterligare förseningen ensidigt, eftersom det stod helt klart att även om klaganden vägrade att gå med på den föreslagna rättvisa lösningen skulle det ändå bli en försening.
30. Ombudsmannen beklagar att liknande fel uppstod när kommissionen åberopade artikel 8.2 i förordningen. Enligt artikel 8.2 i förordningen ska kommissionen förse den sökande med ”detaljerade skäl” för att förlänga tidsfristen. Vad som utgör ett tillräckligt" detaljerat" resonemang i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse kan skilja sig från fall till fall, beroende på de relevanta omständigheterna. En enkel hänvisning, formulerad i allmänna ordalag, till att kommissionen inte har ”samlat in alla nödvändiga uppgifter för att göra en korrekt analys av [klagandens] begäran” kan emellertid inte uppfylla det ovannämnda kravet. En sådan förklaring innehåller inte tillräckliga uppgifter för att det ska vara möjligt att pröva huruvida en förlängning är motiverad i det enskilda fallet. Det skulle vara lämpligt att förklara varför kommissionen inte kunde få den information som krävdes för att analysera ansökan. I det aktuella fallet innehåller kommissionens uttalande därför inte någon "detaljerad motivering"i den mening som avses i artikel 8.2 i förordningen.
31. Slutligen noterar ombudsmannen att det var först den 27 maj 2008 som kommissionen beviljade partiell tillgång till de begärda handlingarna. Detta var mer än fem månader efter den 14 december 2007, dagen för den ursprungliga ansökan.
32. Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att kommissionen inte har följt förordningens bestämmelser om skyndsamhet vid handläggning av ansökningar om tillgång till handlingar i följande tre avseenden: i) Den förlängde ytterligare den redan förlängda tidsfristen för att behandla klagandens bekräftande ansökan med stöd av artikel 6.3 i förordningen, men utan att lämna några giltiga eller tillräckliga förklaringar. ii) Den påstod sig tillämpa möjligheten att förlänga tidsfristen i enlighet med artikel 8.2 i förordningen, men gjorde detta utan att lämna några giltiga och adekvata förklaringar. och iii) kommissionen kraftigt försenade sitt svar till klaganden genom att ta fem månader på sig att fatta ett beslut om klagandens ansökan. Kommissionens åtgärder utgjorde fall av administrativa missförhållanden och ombudsmannen kommer att göra en relevant kritisk anmärkning nedan.
B. Påstående om att kommissionen inte har lämnat giltiga och tillräckliga skäl för att inte bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna och tillhörande anspråk
Argument som framförts till ombudsmannen
33. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade lämnat giltiga och tillräckliga skäl för att inte bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna. Han hävdade att nästan alla unionsmedborgare är energiköpare eller energianvändare och därför påverkas av reformen av energimarknaden. Det fanns därför ett övervägande allmänintresse av allmänhetens tillgång till den analys som låg till grund för kommissionens förslag. Han yrkade att kommissionen skulle ge honom fullständig tillgång till de begärda handlingarna.
34. I sitt yttrande förklarade kommissionen att den, eftersom förhandlingar pågick vid den tidpunkt då begäran gjordes, befarade att ett utlämnande av de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva dess beslutsprocess när det gäller de ståndpunkter som den kan ha intagit under dessa förhandlingar. Parlamentet fortsatte med att säga att det tredje energipaketet var föremål för livliga debatter och svåra förhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Ett utlämnande av uppgifter skulle därför ha begränsat kommissionens handlingsutrymme, äventyrat dess flexibilitet och dess förmåga att effektivt bidra till förhandlingarnas slutskede. Det faktum att nästan alla unionsmedborgare, i egenskap av energiköpare eller energianvändare, påverkas av reformen av energimarknaden kan inte tolkas som ett övervägande allmänintresse för att motivera att de begärda handlingarna lämnas ut. Med tanke på att all EU-politik påverkar medborgarnas liv är enbart en koppling till en politik inte tillräcklig för att motivera ett utlämnande. Med tanke på de motstridiga intressena i detta ärende ansåg kommissionen att allmänintresset bäst skulle tillgodoses genom framgångsrika interinstitutionella förhandlingar och ett snabbt antagande av det tredje energipaketet. Ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle ha äventyrat detta mål. Mot bakgrund av framstegen i de interinstitutionella förhandlingarna, diskussionerna i Europaparlamentet under juni och juli 2008 och de politiska överenskommelser som nåddes i rådet den 10 oktober 2008, anser kommissionen nu att de begärda handlingarna inte längre omfattas av det undantag som den tidigare grundade sig på. Kommissionen beslutade därför att bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna och bifogade kopior av dem till sitt yttrande.
Ombudsmannens bedömning
35. I artikel 4.3 i förordningen föreskrivs följande:
”Tillgång till en handling som upprättats av en institution för internt bruk eller mottagits av en institution och som rör en fråga där institutionen inte har fattat något beslut, ska vägras om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.”
36. Enligt unionsdomstolarnas fasta rättspraxis ska de undantag som föreskrivs i förordningen utformas och tillämpas restriktivt, så att den allmänna principen i förordningen om att ge allmänheten största möjliga tillgång till handlingar inte åsidosätts [9].
37. I ovannämnda artikel föreskrivs dessutom otvetydigt en skyldighet, och inte bara en möjlighet, att lämna ut de begärda handlingarna, såvida inte kommissionen bevisar att detta skulle ”allvarligt undergräva” dess beslutsförfarande.
38. I förevarande fall är den första huvudfrågan således huruvida kommissionen faktiskt deltog i ett beslutsförfarande där den hade en verklig och verklig möjlighet att fatta ett konkret beslut. I detta avseende noterar ombudsmannen kommissionens uttalande, som gjordes i dess svar av den 27 maj 2008, att även om den redan hade antagit sina förslag, deltar den ändå aktivt i de interinstitutionella förhandlingarna och att den kan ändra sina förslag fram till slutet av dessa förhandlingar.
39. Ombudsmannen godtar kommissionens åsikt att dess interna förfaranden är inblandade när den deltar i sådana interinstitutionella förhandlingar. Detta innebär att det finns en verklig och verklig möjlighet för kommissionen att fatta ett konkret beslut. Artikel 4.3 kan därför i princip tillämpas på den aktuella situationen.
40. När det gäller lämpligheten i kommissionens argument att ett offentliggörande skulle ”allvarligt undergräva” beslutsprocessen noterar ombudsmannen kommissionens förklaring att den fortfarande aktivt deltog i de interinstitutionella förhandlingarna vid den tidpunkt då klaganden lämnade in sin bekräftande ansökan och att det därför fanns en möjlighet att den kunde besluta att ändra sitt förslag fram till dess att dessa förhandlingar avslutades. Dessutom ”var det tredje energipaketet [vid] andra behandlingen av lagstiftningsförfarandet och [var] föremål för livliga debatter och svåra förhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen”.
41. Mot bakgrund av dessa förklaringar anser ombudsmannen att kommissionens skäl för att inte lämna ut handlingarna är rimliga och att de uppfyller minimikraven för tillhandahållande av tillräckliga förklaringar till att handlingarna inte lämnas ut. Ombudsmannen anser att detta är särskilt relevant i detta fall, mot bakgrund av att de begärda handlingarna användes i pågående förhandlingar mellan kommissionen och externa aktörer.
42. När det gäller kravet att detta undantag endast kan tillämpas när det inte finns något övervägande allmänintresse av att den berörda handlingen lämnas ut, har ombudsmannen i tidigare beslut [10] ansett att det följer av den berörda bestämmelsens struktur och ordalydelse att det normalt är den person som ansöker om tillgång som måste fastställa att det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. I det aktuella fallet hävdade klaganden att nästan alla unionsmedborgare är energiköpare eller energianvändare och därför påverkas av reformen av energimarknaden. Ombudsmannen instämmer i kommissionens anmärkning att detta uttalande inte kan tolkas som att det utgör ett övervägande allmänintresse som skulle motivera ett utlämnande. I avsaknad av ytterligare specifika argument från klaganden anser ombudsmannen att klaganden inte har visat att det fanns ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnades ut.
43. Slutligen noterar och välkomnar ombudsmannen att kommissionen i sitt yttrande beslutade att bevilja fullständig tillgång till de begärda handlingarna och att kopior tillhandahölls.
44. Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden som motsvarar klagandens påstående.
C. Slutsatser
På grundval av sina undersökningar av detta klagomål avslutar ombudsmannen ärendet med följande kritiska anmärkning:
Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att kommissionen inte har respekterat förordningens bestämmelser om skyndsamhet vid handläggning av ansökningar om tillgång till handlingar i följande tre avseenden: i) Den förlängde ytterligare den redan förlängda tidsfristen för att behandla klagandens bekräftande ansökan med stöd av artikel 6.3 i förordningen, men utan att lämna några giltiga eller tillräckliga förklaringar. ii) Den påstod sig tillämpa möjligheten att förlänga tidsfristen i enlighet med artikel 8.2 i förordningen, men gjorde detta utan att lämna några giltiga och adekvata förklaringar. och iii) kommissionen kraftigt försenade sitt svar till klaganden genom att ta fem månader på sig att fatta ett beslut om klagandens ansökan. Dessa åtgärder från kommissionens sida utgjorde administrativa missförhållanden.
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
P. Nikiforos Diamandouros
Utfärdat i Strasbourg den 28 maj 2010
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
[2] Se ibid.
[3] T.ex. 15 + 15 arbetsdagar för den ursprungliga ansökan och 15 + 15 arbetsdagar för den bekräftande ansökan.
[4] I artikel 8.2 i förordningen föreskrivs följande: ”I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas i förväg och att utförliga skäl anges.”
[5] I artikel 6.3 i förordningen föreskrivs följande: ”Om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den berörda institutionen informellt samråda med sökanden i syfte att finna en rättvis lösning.”
[6] I artikel 4.3 första stycket i förordningen föreskrivs följande: ”Tillgång till en handling som upprättats av en institution för internt bruk eller mottagits av en institution och som rör en fråga där institutionen inte har fattat något beslut, ska vägras om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.”
[7] 2001/937/EG, EKSG, Euratom: Kommissionens beslut av den 5 december 2001 om ändring av dess arbetsordning [delgivet med nr K(2001) 3714] (EGT L 345, s. 94) om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
[8] Mål T-2/03, Verein für Konsumenteninformation mot kommissionen, REG 2005, s. II-01121, punkt 101.
[9] Se mål C-189/98 P, Nederländerna och van der Wal mot kommissionen, REG 2000, s. I-1, punkt 27, och mål T-211/00, Kuijer mot rådet, REG 2002, s. II-485, punkt 55 och där angiven rättspraxis. Förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-36/04, API mot kommissionen (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen), punkt 54 (med hänvisning till mål), som det hänvisas till i beslut om klagomål 3402/2004/PB, punkt 1.7.
[10] Se Europeiska ombudsmannens beslut 2821/2004/OV och 2403/2003/MF, som finns på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).