Strasbourg den 21 april 2010

Herr ordförande,

Den 1 februari 2010 informerade jag er om att jag hade beslutat att inleda en undersökning på eget initiativ i ett ärende där en betydande försening inträffade innan Europeiska kommissionen gjorde en betalning enligt ett avtal. Jag informerade er också om att jag, för att undvika eventuellt onödigt arbete från kommissionens sida, ansåg det lämpligt att inleda min undersökning med att granska handlingarna i detta ärende för att fastställa om det skulle vara nödvändigt att begära ett formellt yttrande från kommissionen i detta ärende.

Den 15 mars 2010 tog mina företrädare del av kommissionens akt.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Skälen till den egeninitiativa undersökningen

Artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att på eget initiativ genomföra undersökningar av eventuella fall av administrativa missförhållanden i verksamheten vid unionens institutioner, organ och byråer.

Den 17 februari 2009 informerade ombudsmannen kommissionen om att han hade beslutat att inleda en undersökning på eget initiativ om kommissionens betalningsfrister (undersökning OI/1/2009/GG).

Denna utredning pågår fortfarande.

Den 30 oktober 2009 lämnade kommissionen vissa upplysningar till ombudsmannen som han hade begärt i en skrivelse av den 24 juni 2009. Kommissionen lämnade bland annat uppgifter om de fem fall där de högsta räntebeloppen på grund av sena betalningar hade betalats 2008.

Enligt denna information gällde ett fall en betalning till ett "offentligt institut" där en försening på 754 dagar hade inträffat.

Detta var en exceptionell försening. Ombudsmannen ansåg därför att det var lämpligt att titta närmare på detta ärende.

Vid en första anblick föreföll det rimligt att anta att detta fall utgjorde ett undantag. Ombudsmannen noterade också att dröjsmålsränta hade betalats i detta fall och att inget klagomål föreföll ha lämnats in till honom i denna fråga.

Ombudsmannen ansåg därför att det var lämpligt att granska detta ärende separat från den ovannämnda allmänna undersökningen på eget initiativ om kommissionens betalningsfrister (undersökning OI/1/2009/GG).

Han beslutade därför att inleda denna undersökning på eget initiativ.

Frågeställningen

Den 15 mars 2010 tog ombudsmannens företrädare del av kommissionens handlingar i ovannämnda ärende.

Resultaten av inspektionen kan sammanfattas på följande sätt:

Syftet med det berörda projektet var att främja ren energi och transportteknik i Latinamerika och Västindien (OLA, projektnummer NNE5/81/2002). Projektet omfattade en projektsamordnare och 14 uppdragstagare.

Under 2005 ställde kommissionen in betalningarna till en av avtalsparterna på grund av misstanke om bedrägeri. Enligt villkoren i det berörda avtalet påverkade detta dock inte situationen för de övriga avtalsparterna.

Enligt villkoren i detta avtal skulle slutbetalningen av gemenskapens ekonomiska bidrag ske inom högst 60 dagar från den dag då kommissionen godkände eller ansågs ha godkänt det sista projektet.

Det sista projektet skickades ut den 29 april 2005.

Den 26 maj 2005 registrerade kommissionen projektsamordnarens ansökan om slutbetalning. Den begärda betalningen uppgick till 522 249,84 euro.

Den 29 juli 2005 skickade kommissionens projektansvarige detaljerade tekniska kommentarer och begärde ytterligare information från konsortiet. Denna begäran avslogs av projektsamordnaren med motiveringen att den hade skickats efter det att tidsfristen för godkännande av det sista projektresultatet hade löpt ut.

Betalningen gjordes först den 17 oktober 2007.

Den 22 november 2007 begärde projektsamordnaren att dröjsmålsränta skulle betalas.

Den 7 april 2008 informerade kommissionen projektsamordnaren om att denna begäran hade godtagits. Enligt kommissionen skulle utbetalningen ha skett den 23 september 2005. Ett belopp på 38 298,80 euro betalades ut för att täcka den försening på 754 dagar som kommissionen beräknat.

Den 14 april 2008 skrev en ledamot av Europeiska revisionsrätten till kommissionens vice ordförande Andris Piebalgs om vissa fel som upptäckts i samband med hanteringen av det aktuella projektet.

Beslutet

1. Vad gäller förseningen i förevarande mål

1.1 Ombudsmannen noterar att en extraordinär försening eller mer än två år inträffade i det aktuella fallet. Kommissionen beräknade själv förseningen till 754 dagar. Med tanke på att projektsamordnaren inte verkar ha framfört några invändningar anser ombudsmannen att hans bedömning kan baseras på denna siffra.

1.2 Även om detta inte är relevant för beräkningen av förseningen enligt avtalsvillkoren bör det noteras att kommissionen verkar ha återupptagit sitt arbete med avtalet i slutet av mars eller början av april 2007. Den försening som inträffade skulle dock förbli mycket betydande även om man endast beaktar perioden mellan september 2005 och mars 2007.

1.3 I samband med inspektionen påpekade kommissionens företrädare att den betydande förseningen i det aktuella fallet berodde på en allvarlig personalbrist vid den tidpunkten, som i sin tur berodde på en hög personalomsättning. Kommissionens företrädare betonade att betalningsfristerna inom hennes direktorat hade förbättrats avsevärt sedan dess.

1.4 Ombudsmannen noterar att den information som lämnades till honom under inspektionen av kommissionens akt verkar bekräfta detta uttalande.

1.5 Ombudsmannen anser därför att det aktuella fallet verkar vara ett extremt exempel på en försenad betalning, men inte en indikation på ett endemiskt problem. För att vara mer exakt, medan betalningsförseningar fortfarande utgör ett verkligt problem (som kommer att behandlas i OI/1/2009/GG), finns det inget som tyder på att extrema situationer som den i förevarande fall skulle kunna upprepa sig för närvarande eller i framtiden.

1.6 Under alla omständigheter noterar ombudsmannen att det aktuella fallet och de problem som det har gett upphov till (inklusive frågan om den försening som har uppstått) redan har granskats av revisionsrätten.

2. Slutsats

2.1 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte finns någon grund för ytterligare undersökningar i detta fall.

2.2 Denna undersökning kan därför avslutas på grundval av resultaten av granskningen av kommissionens ärendeakt, utan att kommissionen behöver yttra sig.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos DIAMANDOUROS