Bakgrunden till påståendet

1. Den klagande är universitetsprofessor. År 2004 ingick han för första gången ett tjänsteavtal med Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop). Cedefop är en europeisk byrå som hjälper till att främja och utveckla yrkesutbildning i Europeiska unionen. På grundval av detta kontrakt utarbetade han en vetenskaplig rapport (nedan kallad 2004 års rapport), som senare offentliggjordes av Cedefop. Den klagande angavs som författare på försättsbladet.[1]

2. Den 15 juni 2006 undertecknade klaganden ytterligare ett tjänsteavtal [2] (nedan kallat avtalet) med Cedefop för att utarbeta en ny vetenskaplig rapport (nedan kallad 2006 års rapport).

3. Klagandens rapport från 2006 godkändes för offentliggörande i mars 2007 och offentliggjordes 2008 under titeln From policy to practice, A systemic change to lifelong guidance in Europe.[3] Hans namn nämndes dock inte på försättsbladet. I stället nämndes han bara som en av bidragsgivarna i avsnittet "Acknowledgements" i rapporten.

4. I januari 2008 förklarade Cedefop, som svar på en fråga från klaganden, att företaget hade ändrat sin citeringspolicy i oktober 2007. Till följd av detta erkändes inte längre författarskapet till externa rapporter i Cedefops publikationer.

5. Den 10 februari 2008 vände sig klaganden till ombudsmannen.

Prövningens föremål

6. Klaganden hävdade att Cedefops vägran att erkänna honom som författare till 2006 års rapport stred mot centrumets tidigare praxis och var orättvis.

7. Klaganden hävdade att Cedefop borde erkänna sitt författarskap i avsnittet Bekräftelser i rapporten i enlighet med de villkor som överenskommits med honom.

Frågeställningen

8. Den 16 april 2008 begärde ombudsmannen att Cedefop skulle avge ett yttrande, vilket ombudsmannen gjorde den 24 juli 2008. Yttrandet översändes till klaganden för synpunkter, som han översände den 16 oktober 2008.

9. Den 10 februari 2009 kontaktade ombudsmannen klaganden för att diskutera ett förslag till vänskaplig förlikning.

10. Den 19 mars 2009 lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning med Cedefop.

11. Den 7 maj 2009 meddelade Cedefop att man inte kunde godta ombudsmannens förslag.

12. Den 9 juni 2009 översände klaganden sina synpunkter på Cedefops svar på ombudsmannens förslag.

13. Den 5 januari 2010 lämnade ombudsmannen ett förslag till rekommendation till Cedefop.

14. Den 15 januari 2010 godtog Cedefop ombudsmannens förslag till rekommendation.

15. Den 18 mars 2010 meddelade klaganden att han var nöjd med resultatet och tackade ombudsmannen och hans medarbetare.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Anklagelse om att CEDEFOP har agerat på ett otillbörligt och inkonsekvent sätt

Argument som framförts till ombudsmannen

16. Klaganden hävdade att Cedefops vägran att erkänna honom som författare till 2006 års rapport stred mot dess tidigare praxis och var orättvis.

17. Till stöd för sitt påstående framförde klaganden följande argument:

a) Cedefop erkände honom tydligt som författare till 2004 års rapport genom att citera hans namn på försättsbladet till 2004 års rapport. Kommissionen underlät dock att göra detta när det gäller 2006 års rapport.

b) Det avtal på grundval av vilket 2004 års rapport beställdes till honom var exakt detsamma som avtalet avseende 2006 års rapport. Av den anledningen trodde och förväntade han sig att Cedefops citeringspolicy för 2006 års rapport skulle vara identisk med den som användes för 2004 års rapport när han kom överens om kontraktet för utarbetandet av 2006 års rapport.

c) Cedefops nya citeringspolicy borde inte ha tillämpats retroaktivt.

18. Klaganden hävdade också följande:

a) I förhandsversionen av 2006 års rapport, som delades ut till deltagarna vid en konferens om "Guidance for Workforce Development"(Thessaloniki den 25-26 juni 2007), citerade Cedefop honom som författare. och

b) Cedefop tillskrev i november 2007, även efter det att den nya policyn hade införts, W. författarskap för en publikation av W. i samma serie publikationer som klagandens rapport innehåller.

19. I sitt yttrande till ombudsmannen medgav Cedefop att de avtal som ingåtts med klaganden avseende både 2004 års rapport och 2006 års rapport var identiska. De innehöll inga regler om citeringspolitik. I artikel II.8 i avtalen föreskrevs dock följande: ”Alla resultat eller rättigheter till dessa, inbegripet upphovsrätt och andra immateriella eller industriella rättigheter som erhålls vid fullgörandet av avtalet, ska ägas uteslutande av Cedefop, som får använda, offentliggöra, överlåta eller överföra dem efter eget gottfinnande, utan geografisk eller annan begränsning, utom i de fall då industriella eller immateriella rättigheter föreligger innan avtalet ingås.” Denna bestämmelse är förenlig med de allmänna villkoren i budgetförordningen, där det anges att en institution har äganderätt till resultaten av sina tjänstekontrakt och i artikel II.10 föreskrivs att en institution får ”besluta om användning, spridning och offentliggörande av resultaten av tjänstekontraktet, inbegripet rätten att endast använda delar av resultaten, eller att inte offentliggöra några av resultaten, beroende på vad den anser lämpligt.”

20. Fram till 2007 hade Cedefop ingen tydlig hänvisningspolicy för de dokument som utarbetats på grundval av tjänstekontrakt. Beslut i detta avseende fattades från fall till fall. I oktober 2007 fastställde Cedefop sin citeringspolicy och följde den strikt i fråga om alla publikationer som publicerades från och med detta datum.

21. Som ett resultat av denna policy nämns författare till avlönade rapporter, som beställts av Cedefop på grundval av tjänstekontrakt och som normalt är föremål för ändringar som införts av Cedefops experter, inte längre som författare i de slutliga publikationerna. De erkänns dock i avsnittet om erkännanden i enlighet med deras specifika bidrag till det uppnådda resultatet, inbegripet den tydliga hänvisningen till respektive tjänstekontrakt. De författare som lämnar in icke-avlönade artiklar för Cedefops publikation European Journal of Vocational Training erkänns däremot som författare.

22. I klagandens fall angav Cedefop att företaget inte tillämpade sin hänvisningspolicy retroaktivt. I detta avseende noterade kommissionen att klagandens rapport offentliggjordes kort efter dagen för antagandet av den nya policyn.

23. Cedefop påpekade också att det inte var möjligt att informera potentiella externa uppdragstagare, ofta företrädda av konsortier, om denna hänvisningspolicy, med tanke på antalet tjänstekontrakt som Cedefop tilldelade. Sådana uppdragstagare har under alla omständigheter inte rätt att bli citerade som upphovsmän i Cedefops publikationer.

24. När det gäller W:s offentliggörande angav Cedefop att det rörde sig om en avgift utan ersättning som inte var knuten till ett tjänstekontrakt. Därför var citeringspolicyn inte tillämplig på den.

25. Slutligen vidhöll Cedefop att klagandens utkast till rapport som användes vid konferensen i Thessaloniki i juni 2007 ännu inte utgjorde en publikation från Cedefop. På försättsbladet var det tydligt markerat med "Bakgrundsdokument/slutrapport, EN ej reviderad". Detta innebar att dokumentet var oredigerat och oreviderat, eftersom Cedefops interna experter ännu inte hade gjort några tillägg eller ändringar.

26. I sina synpunkter kunde klaganden inte se sambandet mellan ersättning för en studie och författarskap och hävdade att Cedefops experter inte bidrog till 2006 års rapport. Han vidhöll i huvudsak sina ursprungliga påståenden, argument och påståenden.

Ombudsmannens ansträngningar för att uppnå en vänskaplig lösning

Efter noggrant övervägande av yttrandet och klagandens synpunkter var ombudsmannen inte övertygad om att Cedefop hade besvarat klagandens påståenden och anspråk på ett tillfredsställande sätt.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde till ett förslag till vänskaplig förlikning

27. För det första är det obestridligt att om en forskare producerar en rapport som ska publiceras av Cedefop, skulle forskaren få en extra fördel om hans / hennes namn citerades på publikationens försättsblad.

28. För det andra kan Cedefop inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning införa en ny citeringspolicy som ändrar dess praxis i fråga om citeringar. När Cedefop gör detta bör det dock inte påverka de författare som förlitade sig på den gamla metoden när de producerade och lämnade in sina studier. I detta avseende hänvisade ombudsmannen till väletablerad rättspraxis enligt vilken ett retroaktivt återkallande av en rättslig åtgärd som har gett enskilda rättigheter eller liknande förmåner strider mot de allmänna rättsprinciperna [4].

29. Ombudsmannen ansåg att det var rimligt för klaganden att förlita sig på Cedefops befintliga praxis när han i mars 2007 lämnade in 2006 års rapport.

30. Mot bakgrund av ovanstående ansåg ombudsmannen att Cedefop, genom att tillämpa sin nya citeringspolicy på klagandens rapport från 2006, som godkändes, kompletterades och godtogs för offentliggörande innan den nya policyn trädde i kraft i oktober 2007, a) inte agerade rättvist och b) inte respekterade klagandens berättigade förväntningar på grundval av Cedefops gamla citeringspraxis. Eftersom detta kunde vara ett administrativt missförhållande lade ombudsmannen fram följande förslag till vänskaplig förlikning, i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga:

Cedefop skulle kunna göra följande:

För det första, be om ursäkt till klaganden för att ha tillämpat den nya citeringspolicyn på den rapport som godkändes och avslutades före den 1 oktober 2007. och

För det andra, erkänna klagandens författarskap till 2006 års rapport på samma sätt som det erkändes i 2004 års rapport Guidance policies in the knowledge society: trender, utmaningar och svar i hela Europa” och införa en rättelse i alla versioner av studien som distribueras i framtiden.

De argument som lades fram för ombudsmannen efter hans förslag till vänskaplig förlikning

31. Cedefop instämde inte i ombudsmannens förslag. Företaget hävdade att det till fullo hade följt tjänsteavtalet, som utgjorde den enda rättsliga grunden för att behandla denna fråga. I detta avseende påpekade kommissionen att de avtal som ingicks 2004 och 2006 uppenbarligen inte gav klaganden rätt att få sitt namn angivet.

32. Cedefop hävdade också att den rättsliga principen om berättigade förväntningar inte var relevant i förevarande fall, eftersom det inte fanns någon etablerad långvarig citeringspraxis före oktober 2007. I stället fattades beslut om citat från fall till fall. I detta sammanhang utgör en enda händelse inte en "konsekvent praxis".[5] Dessutom gav Cedefop inga som helst försäkringar om att klaganden skulle citeras som författare till 2006 års rapport.

33. Enligt Cedefop överläts de immateriella rättigheterna uttryckligen och fullständigt till Cedefop genom avtalen. Klaganden var klart medveten om detta. Därför handlade han inte i god tro. Enligt Cedefop medgav klaganden dessutom i sina klagomål till Cedefop att det ur formell och rättslig synvinkel inte fanns någon rätt till upphovsmannarätt.[6] Klaganden kunde därför inte ha berättigade förväntningar på att erhålla en förmån som i själva verket skulle ha stridit mot de tydligt angivna avtalsbestämmelserna. Principen om rättssäkerhet har följts, eftersom rättsreglerna var tydliga och precisa.[7] Cedefop underströk att det inte heller finns någon rättspraxis som stöder uppfattningen att en felaktig tillämpning av en bestämmelse i ett enda tidigare tjänsteavtal skulle ge upphov till berättigade förväntningar. En felaktig tillämpning av ett avtal kan nämligen aldrig ge individuella rättigheter.

34. Cedefop hävdade vidare att en extern uppdragstagare som ingår ett tjänsteavtal med centrumet gör detta i egenskap av tjänsteleverantör och inte i egenskap av forskare. Sammanfattningsvis tillhandahåller han tjänster i enlighet med mycket specifika avtalsbestämmelser och tillhandahåller inte någon vetenskaplig uppsats. De tjänster som ska tillhandahållas Cedefop anges i detalj i tjänsteavtalet, inklusive det exakta föremålet, forskningens inriktning och längden på den rapport som ska lämnas till Cedefop. I respektive kravspecifikation, som utgör en del av tjänstekontraktet, ges exakta instruktioner om den aktuella rapportens omfattning och innehåll. För att säkerställa att den externa uppdragstagaren till fullo uppfyller kravspecifikationerna övervakar och övervakar Cedefops personal uppdragstagarnas uppgifter steg för steg och ger vägledning och instruktioner till tjänsteleverantörerna/de externa uppdragstagarna. Dessutom kan resultatet av tjänsteavtalet, det vill säga rapporten, offentliggöras i en helt ändrad version eller i den ursprungliga versionen. Cedefop kan besluta att skriva om rapporten som det vill, eftersom det är Cedefops immateriella rättigheter. Cedefop beslutar när och om man ska publicera, och kan mycket väl besluta att aldrig publicera en rapport.

35. Cedefop uppgav att brytdatumet för citeringspolicyn var oktober 2007. Detta tillämpades strikt och utan undantag av Cedefop. I vilket fall som helst fanns det inte någon hänvisningspolicy före oktober 2007, trots klagandens antaganden om motsatsen.

36. Cedefop uppgav att det ligger inom dess utrymme för skönsmässig bedömning att fastställa en hänvisningspolicy.

37. Cedefop uppgav vidare att frågan om citat är en intern fråga för Cedefop. På grund av sin interna karaktär underrättades klaganden inte om Cedefops hänvisningspolicy. Det enda relevanta och rättsligt bindande dokumentet för externa uppdragstagare är tjänstekontraktet.

38. När det gäller klagandens hänvisningar till bidraget från W., som citerades som författare, uppgav Cedefop att detta bidrag inte var kopplat till något tjänsteavtal som ingåtts med Cedefop. Snarare utgjorde det Mr W: s eget oberoende arbete. Cedefop tillade att W. naturligtvis kan göra anspråk på författarskap för detta verk. Däremot omfattas externa uppdragstagare, däribland klaganden, av bestämmelserna i de tjänsteavtal som de ingått med Cedefop. Med andra ord är deras bidrag resultatet av de exakta instruktioner och anvisningar som föreskrivs i tjänsteavtalet, inklusive vägledning, översyn och korrigeringar av Cedefops personal. Cedefops personals bidrag till detta arbete är således obestridligt.

39. Cedefop uppmärksammade ombudsmannen på att klaganden hade skickat sju skrivelser med klagomål till Cedefop. Cedefop svarade utförligt på var och en av dessa skrivelser, trots att de var repetitiva och innehöll många ogrundade påståenden och påståenden.

40. Cedefop var förvånad över att klaganden inte verkade uppskatta att hans bidrag återspeglades på lämpligt sätt i avsnittet om erkännanden i den offentliggjorda rapporten. Den påpekade att användningen av sådana erkännanden är allmän praxis i Europeiska unionen.

41. Eftersom avtalsbestämmelserna, som var tydliga och specifika och som Cedefop följde efter skrivelsen, utgjorde den enda relevanta rättsliga grunden, instämde Cedefop inte i förslaget om en vänskaplig förlikning.

42. Cedefop beklagade att klaganden hade ogrundade och orimliga förväntningar. Den uppgav också att tonen i och innehållet i hans korrespondens hade väckt allvarliga tvivel om klagandens intresse av att nå en vänskaplig förlikning i denna fråga.

43. Avslutningsvis bad Cedefop ombudsmannen att ompröva sin bedömning och avsluta sin undersökning med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

44. I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och drog slutsatsen att ombudsmannen har all information till hands för att fatta ett beslut.

Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till vänskaplig förlikning

45. Ombudsmannen noterade att Cedefop grundade sina argument för sin vägran att godta sitt förslag till vänskaplig förlikning enbart på klagandens avtalsenliga rättigheter och skyldigheter.

46. Ombudsmannen noterade att de avtal som ingicks med klaganden 2004 och 2006 är identiska. Inget av avtalen gav klaganden en avtalsenlig rätt att få sitt namn angivet som upphovsman till en publikation. Avtalen förpliktade dock inte heller Cedefop att inte ange klaganden som upphovsman till en publikation. Cedefop utnyttjade denna avtalsflexibilitet genom att först välja att citera klaganden som författare till 2004 års rapport och senare välja att utfärda nya citeringsregler 2007, där det angavs att inga rapporter som betalats av Cedefop skulle citera författarna. Inget av de alternativ som Cedefop valde ledde till att Cedefop (eller klaganden) bröt mot avtalet.

47. Eftersom Cedefops beslut att ange klaganden som upphovsman till 2004 års rapport inte stred mot 2004 års tjänsteavtal, hade klaganden inte fel i att tro att 2006 års rapport, som han lämnade in i enlighet med ett identiskt tjänsteavtal, också gjorde det möjligt för Cedefop att ange klaganden som upphovsman till 2006 års rapport.

48. Ombudsmannen ansåg att det var rimligt för klaganden att tro, i god tro, att Cedefop, såsom det hade gjort med 2004 års rapport, kunde välja att citera honom som författare till 2006 års rapport. Han påminner i detta avseende om att 2006 års rapport lämnades in av klaganden i mars 2007, det vill säga sju månader innan Cedefop offentliggjorde sin nya citeringspolicy. Ombudsmannen ansåg att Cedefop inte skulle skada de författare som förlitade sig på den gamla metoden när de utarbetade och lämnade in sina studier.

49. Ombudsmannen ansåg att det var rimligt för klaganden att förlita sig på Cedefops befintliga praxis när han i mars 2007 lämnade in 2006 års rapport, men ombudsmannen var tvungen att understryka att den politik som gällde före oktober 2007 inte krävde att Cedefop i samtliga fall skulle ange en författares namn på försättsbladet till sina publikationer. Såsom Cedefop har angett fattades beslut om att citera upphovsmän från fall till fall före oktober 2007. Under denna period hade Cedefop således ett utrymme för skönsmässig bedömning att ange upphovsmännens namn på försättsbladet i sina publikationer eller att avstå från att göra detta. Ombudsmannen har dock konsekvent hävdat att en skönsmässig befogenhet inte är detsamma som en godtycklig befogenhet. En förvaltning som har ett utrymme för skönsmässig bedömning bör alltid på grundval av objektiva kriterier kunna motivera varför den väljer ett visst alternativ. Om Cedefop före oktober 2007 hade fattat beslut från fall till fall om att citera eller inte citera upphovsmän, borde det ha säkerställt att Cedefop, på grundval av objektiva kriterier, skulle ha kunnat motivera dessa beslut. Vikten av att kunna motivera sådana beslut på grundval av objektiva kriterier är att administrationen därigenom kan säkerställa att dess beslut om att citera upphovsmän varken är diskriminerande eller oproportionerliga. Cedefop har emellertid i detta fall inte anfört några objektiva skäl till varför den inte angav klaganden som författare till 2006 års rapport.[8] Snarare åberopar den (felaktigt) endast den nya citeringspolicyn och en felaktig tolkning av sina avtalsförpliktelser för att motivera sin ståndpunkt i förhållande till klaganden. Som nämnts ovan bör i) den nya citeringspolicyn inte tillämpas retroaktivt på rapporter som lämnats in under den period då den gamla citeringspolicyn fortfarande var i kraft och ii) tjänstekontrakten inte ålägger Cedefop att inte citera författare på försättsbladet till sina publikationer.

50. Ombudsmannen tillbakavisade Cedefops påstående att klaganden var i ond tro när han bestred tillämpningen av 2007 års citeringsregler på 2006 års rapport (se punkt 30 ovan). Cedefop grundade sitt påstående att klaganden agerade i ond tro på det faktum att Cedefop uttryckligen och fullständigt tillerkänns de immateriella rättigheterna i tjänstekontrakten. Klaganden har gjort gällande att han inte kan ha handlat i god tro, eftersom han klart kände till avtalsvillkoren. Ombudsmannen noterade att klaganden kände till kontraktsbestämmelserna i 2004 års tjänsteavtal när han lämnade in 2004 års rapport. Detta avtal, genom vilket Cedefop beviljades de immateriella rättigheterna till 2004 års rapport, hindrade inte Cedefop från att välja att ange klaganden som upphovsman till rapporten. Cedefop utnyttjade denna avtalsmässiga flexibilitet för att ange klaganden som författare till 2004 års rapport. Tjänsteavtalet från 2006 var identiskt med tjänsteavtalet från 2004. Det fanns därför ingen anledning till att klaganden inte i god tro skulle ha förstått att Cedefop kunde, och i själva verket också skulle, ange honom som författare till 2006 års rapport.

51. När det gäller Cedefops "allvarliga tvivel" om klagandens intresse av en vänskaplig förlikning (se punkt 42 ovan) ansåg ombudsmannen att ombudsmannen, långt ifrån att hysa tvivel om klagandens intresse av att anta en förlikningsresolution, noterade att klaganden faktiskt, när han informerades om ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning, uttryckte sitt samtycke till förslaget.

52. Under dessa omständigheter ansåg ombudsmannen att det var nödvändigt att bekräfta sina preliminära slutsatser om administrativa missförhållanden (se punkt 30 ovan) och att lägga fram ett förslag till rekommendation till Cedefop i syfte att undanröja det fall av administrativa missförhållanden som konstaterats i förevarande fall.

EUROPEISKA OMBUDSMANNS UTKAST TILL REKOMMENDATION

På grundval av sin undersökning av detta klagomål lade ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation:

Cedefop bör erkänna klagandens författarskap till 2006 års rapport på samma sätt som det erkändes i 2004 års rapport och bör därför införa en rättelse i alla versioner av studien som distribueras i framtiden.

De argument som lades fram för ombudsmannen efter hans förslag till rekommendation

53. Cedefop godtog ombudsmannens förslag till rekommendation och gick med på att genomföra det från och med den 20 januari 2010 genom att införa en rättelse i alla kopior av studien som distribuerades efter detta datum.

54. Klaganden var nöjd med resultatet och tackade ombudsmannen och hans team.

Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till rekommendation

Ombudsmannen välkomnar Cedefops godtagande av förslaget till rekommendation.

B. Slutsats

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Cedefop har godtagit och vidtagit lämpliga åtgärder för att genomföra förslaget till rekommendation.

Klaganden och Cedefop kommer att informeras om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 8 april 2010

---

[1] Vägledningspolitik i kunskapssamhället: Trender, utmaningar och svar i hela Europa, A Cedefop Synthesis Report, [klaganden, S.], Cedefop Panorama-serien. 85, Luxemburg 2004.

[2] Tjänstekontrakt nr 2006-0078/AO/B/JWA/-RLAR/rådetRes/011/06.

[3] From policy to practice, A systemic change to lifelong guidance in Europe (från politik till praktik, en systemförändring till livslång vägledning i Europa), Cedefop Panorama-serien, 149, 2008, Luxemburg.

[4] Se mål 159/82, Verli-Wallace mot kommissionen, REG 1983, s. 2711, punkt 8; Mål T-123/89, Chomel mot kommissionen, REG 1990, s. II-131, punkt 34, mål T-197/99, Gooch mot kommissionen, REGP 2000, s. I-A-271 och II-1247, punkt 53, och mål T-251/00, Lagardère SCA och Canal+ SA mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 2002, s. II-4825, punkt 139.

[5] Mål T-20/91, Holtbecker mot kommissionen, REG 1992, s. II-2599, punkt 53.

[6] Mål C-188/88, NMB (Deutschland) GmbH mot kommissionen, REG 1992, s. I-1689, punkt 53.

[7] Mål C-107/97, Rombi & Arkopharama, REG 2000, s. I-3367, punkt 66.

[8] Eftersom Cedefop inte har anfört några objektiva skäl anser ombudsmannen att det inte finns några sådana objektiva skäl. Ombudsmannen noterar att Cedefop däremot lade fram objektiva skäl i ett liknande ärende som hänsköts till ombudsmannen, nämligen ärende 1874/2008/BB.