Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 2145/2009/RT - Vägran att ge tillgång till handlingar
Beslut
Ärende 2145/2009/RT - Undersökning inledd den Tisdag | 15 september 2009 - Beslut den Fredag | 12 mars 2010
Klaganden är en icke-statlig organisation som, enligt den information som finns på dess webbplats, övervakar internationella finansiella institutioners aktiviteter i Central- och Östeuropa.
Den 27 februari 2009 begärde organisationen av Europeiska investeringsbanken (EIB) att få tillgång till ramavtalet (avtalet) som slutits mellan EIB och Republiken Tadzjikistan den 11 februari 2009. EIB vägrade att ge tillgång till avtalet pågrund av att det ännu inte hade ratificerats av de berörda myndigheterna i Tadzjikistan. Den klagande vände sig därefter till ombudsmannen.
Klaganden noterade att det nämnda undantaget inte omnämns i de gällande reglerna om tillgång till handlingar (förordning 1049/2001/EG eller i EIB:s politik för offentliggörande av information). Organisationen hävdade att EIB underlåtit att på rätt sätt motivera sitt beslut om att inte ge tillgång till avtalet och krävde att EIB skulle lämna ut det.
I sitt yttrande förklarade EIB att efter ytterligare kontakter med de nationella myndigheterna i Tadzjikistan så offentliggjordes avtalet den 16 december 2009 på webbplatsen för Republiken Tadzjikistans ambassad i Belgien. Följande dag gav EIB till klaganden en webblänk till den engelska versionen av avtalet
I sina kommentarer bekräftade klaganden att EIB hade tillgodosett klagandens begäran om tillgång till avtalet.
Mot bakgrund av ovanstående ansåg ombudsmannen att EIB hade vidtagit åtgärder för att lösa frågan. Han avslutade därför ärendet.
Bakgrunden till påståendet
1. Klaganden är en icke-statlig organisation som övervakar de internationella finansinstitutens verksamhet i Central- och Östeuropa [1].
2. Den 27 februari 2009 begärde EIB att Europeiska investeringsbanken (EIB) skulle få tillgång till ramavtalet [2] (nedan kallat avtalet), som undertecknades av EIB och Republiken Tadzjikistan den 11 februari 2009.
3. Den 24 mars 2009 vägrade EIB att bevilja tillgång till avtalet på grundval av artikel 33 i bankens policy för offentliggörande [3]. EIB informerade klaganden om att handlingen var en handling från tredje part och att de tadzjikistanska myndigheterna inte gav sitt samtycke till utlämnande.
4. Den 25 mars 2009 ingav klaganden ett klagomål till EIB:s klagomålsbyrå, i vilket klaganden bestred EIB:s beslut att inte lämna ut avtalet.
5. Den 4 maj 2009 besvarade EIB:s generalsekreterare klagomålet och överlämnade slutsatserna från EIB:s klagomålsbyrå. I sin rapport medgav EIB:s klagomålsbyrå att avslaget på klagandens ansökan inte hade motiverats på ett korrekt sätt när det gäller klassificeringen av avtalet som en handling från tredje part. EIB kunde dock inte offentliggöra avtalet, eftersom det fortfarande höll på att ratificeras av de behöriga myndigheterna i Tadzjikistan. EIB uppgav också att dess avdelningar skulle samarbeta med de nationella myndigheterna i Tadzjikistan för att kontrollera om deras invändning mot att lämna ut den begärda handlingen kunde frångås efter det att ratificeringsprocessen hade slutförts. Den angav att den skulle förse klaganden med en uppföljning av statusen för dess begäran.
6. Den 26 augusti 2009 vände sig klaganden till ombudsmannen.
Prövningens föremål
7. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påstående och krav.
Påstående:
EIB underlät att på ett korrekt sätt motivera sitt beslut att inte lämna ut det ramavtal som ingåtts med Tadzjikistan, i strid med bestämmelserna i förordning 1049/2001/EG och EIB:s policy för offentliggörande.
Påstående:
EIB bör offentliggöra det ramavtal som ingicks med Tadzjikistan den 11 februari 2009.
Frågeställningen
8. Den 15 september 2009 inledde ombudsmannen en undersökning. Den 22 december 2009 översände EIB sitt yttrande, som översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter.
9. Klaganden inkom med sina synpunkter den 1 februari 2010.
Ombudsmannens analys och slutsatser
A. Påstående om underlåtenhet att ge tillgång till den relevanta handlingen och tillhörande anspråk
Argument som framförts till ombudsmannen
10. Till stöd för sitt påstående hävdade klaganden att EIB i sitt beslut om avslag på hennes ansökan inte hänvisade till någon bestämmelse i förordning (EG) nr 1049/2001 eller i dess PDP som skulle motivera att avtalet förblev konfidentiellt fram till dess att det ratificerades av myndigheterna i Tadzjikistan.
11. I sitt yttrande påpekade EIB att enligt strecksats 12 i Århusförordningen [4] ska bestämmelserna i förordning 1049/2001/EG endast tillämpas på EIB när miljöinformation begärs. Den omtvistade handlingen innehåller emellertid inte någon miljöinformation. EIB angav att dess avdelningar inte hänvisade till någon bestämmelse i förordningen i sitt beslut, eftersom den vid tidpunkten för klagandens begäran inte var tillämplig på EIB [5].
12. När det gäller det påstådda åsidosättandet av EIB:s PDP betonade EIB att avtalet inte kan betraktas som något annat av EIB:s dokument. Den faller snarare inom kategorin avtal, eftersom dess innehåll bestäms av de båda parternas gemensamma vilja. Ett sådant förbund träder i kraft när respektive testamente är helt bildat. I förevarande fall skulle avtalet bli rättsligt bindande så snart de nationella myndigheterna i Tadzjikistan ratificerat det.
13. Enligt EIB:s uppfattning bör ramavtal omfattas av de regler som gäller för andra avtal och för handlingar från tredje part [6]. I detta avseende uppgav EIB att den vid behandlingen av klagandens ansökan om tillgång till ramavtalet inte hänvisade till någon särskild bestämmelse i sin PDP, på grund av en väl identifierad lucka i 2007 års PDP. Detta togs därefter upp i ett offentligt samråd 2009 om EIB:s politik när det gäller öppenhet och offentliggörande. Eftersom det inte fanns någon uttrycklig bestämmelse om ramavtal i EIB:s PDP för 2007 ansåg EIB att handlingen borde ha lämnats ut först efter att ha bedömt (med)författarens yttrande, såvida det inte redan stod klart att handlingen borde eller inte borde ha lämnats ut. Det betonade att "ett sådant förfarande bör tillämpas oavsett dokumentets status när det gäller dess godkännandeförfarande, men det senare - liksom andra faktorer - kan påverka EIB:s beslut om den begäran om sekretess som uttrycks av handlingens medsignatär."
14. När det gäller det aktuella fallet motiverade flera faktorer EIB:s vägran att lämna ut den begärda handlingen vid tidpunkten för klagandens begäran. I detta avseende hänvisade EIB till den pågående ratificeringsprocessen, avsaknaden av ett avtal från de tadzjikistanska myndigheterna om att offentliggöra avtalet före ratificeringen och den komplexa geopolitiska situationen, ”som i slutändan kan ha orsakat en försämring av EIB:s internationella förbindelser i regionen, om avtalet skulle ha offentliggjorts före ratificeringen. ” EIB ansåg att den, även om den inte uttryckligen citerade en särskild bestämmelse i sin programplan, gav klaganden en omfattande motivering till varför avtalet inte kunde offentliggöras.
15. EIB uppgav vidare att Tadzjikistans parlament den 1 oktober 2009 ratificerade ramavtalet med EIB. Efter ratificeringen översändes en tadzjikistansk version av ramavtalet till EIB.
16. Efter ytterligare kontakter mellan EIB och de nationella myndigheterna i Tadzjikistan enades dessa den 15 december 2009 om att offentliggöra ramavtalet på webbplatsen för Republiken Tadzjikistans ambassad i Konungariket Belgien. Den 16 december 2009 tillhandahöll EIB klaganden en webblänk till den engelska versionen av ramavtalet.
17. I sina synpunkter bekräftade klaganden att EIB hade tillmötesgått dess begäran om tillgång till avtalet och bad ombudsmannen att avsluta ärendet.
Ombudsmannens bedömning
18. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att EIB har vidtagit lämpliga åtgärder för att lösa frågan och därmed tillfredsställt klaganden.
B. Slutsatser
På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:
Europeiska investeringsbanken har vidtagit åtgärder för att lösa frågan och har därmed tillfredsställt den klagande.
Klaganden och EIB kommer att informeras om detta beslut.
P. Nikiforos Diamandouros
Utfärdat i Strasbourg den 12 mars 2010
[1] Enligt den information som finns tillgänglig på klagandens webbplats.
[2] Avtalet kommer att reglera EIB:s framtida utlåning i Tadzjikistan och ingicks på grundval av rådets beslut av den 19 december 2006 (rådets beslut 2006/1016/EG, EUT L 414, 2006, s. 95) om beviljande av en unionsgaranti till EIB mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför Europeiska unionen.
[3] Artikel 33 i EIB:s PDP har följande lydelse: ”När det gäller handlingar från tredje part ska banken samråda med den tredje parten för att bedöma om informationen i handlingen är konfidentiell, såvida det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut.”(vår understrykning).
[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).
[5] EIB uppgav att efter Lissabonfördragets ikraftträdande är förordning 1049/2001/EG även tillämplig på EIB, oavsett vilken typ av information som begärs.
[6] EIB hänvisade till artiklarna 27 och 33 i PDP där det föreskrivs att EIB ska samråda med motparten när det gäller utlämnande av handlingar.