Bakgrunden till påståendet

1. Den 19 juni 2008 deltog klagandena i ett antal prov som hölls i Bryssel och som anordnades av en nederländsk rekryteringsbyrå (nedan kallad rekryteringsbyrån) med ansvar för att välja ut lämpliga tillfälliga arbetstagare till Europeiska kommissionen, för att de skulle kunna komma i fråga för tillfälligt arbete vid denna institution.

2. Kort därefter informerade byrån dem om att de hade klarat proven och att de, för att kunna komma i fråga för eventuella tillfälliga tjänster inom kommissionen, regelbundet måste lämna in sina meritförteckningar. Enligt anvisningarna skickade klagandena från och med juni 2008 regelbundet uppdaterade versioner av sina meritförteckningar till byrån.

3. Den 5 januari 2009 informerade byrån klagandena om att de, trots att de båda hade klarat vissa av testerna, i själva verket hade misslyckats med sina respektive logiska tester. De kunde därför inte komma i fråga för en interimistisk ståndpunkt inom kommissionen. Myndigheten tillade att för att göra detta test igen, skulle de behöva vänta ett år.

4. Klagandena bestred myndighetens nya ståndpunkt. Som svar informerade byrån dem om att datorresultaten var ofelbara och att det enda alternativ som stod till deras förfogande var att göra testet igen i framtiden.

5. Den 7 januari 2009 lämnade klagandena in ett klagomål till ombudsmannen, vilket riktades mot både byrån och Europeiska kommissionen. Det registrerades med referensnummer 60/2009/JD. När det gäller kommissionen ansåg de klagande att denna institution var ytterst ansvarig för situationen eftersom byrån agerade som dess ombud. Därför bör institutionen förklara byråns oprofessionella beteende och erbjuda dem lämplig ersättning för den förlust som lidits. De klagande skickade också en kopia av sitt klagomål till ombudsmannen till både kommissionen och byrån.

6. Samma dag svarade byrån både ombudsmannen och klagandena och uppgav att det, trots påståendena, framgick av datorpoängen att båda klagandena inte klarade logiktestet.

7. I ytterligare ett e-postmeddelande av den 7 januari 2009 till ombudsmannen invände de klagande mot byråns argument och begärde ekonomisk ersättning för de förluster de lidit.

8. Efter att ha granskat situationen konstaterade ombudsmannen att klagandenas anklagelser mot byrån inte uppfyllde kraven i ombudsmannens stadga. Anklagelsen mot byrån omfattade inte åtgärder från en EU-institution eller ett EU-organ, vilket krävs enligt artikel 2.1 i stadgan. När det gäller påståendet mot kommissionen ansåg ombudsmannen dessutom att denna aspekt av klagomålet inte hade föregåtts av lämpliga administrativa tillvägagångssätt, vilket krävs enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga.

9. Ombudsmannen förklarade därför den 2 februari 2009 att ärendet inte kunde tas upp till prövning. I sin skrivelse till de klagande som avslutade ärendet informerade ombudsmannen dem om att de, när det gäller deras påstående mot kommissionen, kunde överväga att skriva till sina ansvariga avdelningar (GD ADMIN). Om de anser att kommissionens svar är otillfredsställande kan de lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen.

10. På ombudsmannens förslag skrev de klagande till kommissionen. I sitt svar av den 13 mars 2009 förklarade kommissionen att den hade kontaktat byrån, som, mot bakgrund av det uppenbara missförståndet till följd av dess meddelande av testresultaten till klagandena, gick med på att bjuda in dem att göra testet på nytt. I sitt svar underströk kommissionen att den hade informerat byrån om sina farhågor när det gäller den rättvisa och lämpliga behandling som bör garanteras alla potentiella kandidater. Kommissionen hoppades att de åtgärder som byrån vidtagit skulle vara tillfredsställande och önskade dem all framgång i framtiden.

11. Klagandena ansåg att kommissionens svar av den 13 mars 2009 var otillfredsställande. Den 22 mars 2009 lämnade de in ett nytt klagomål till ombudsmannen. Klagomålet registrerades med referensnummer 760/2009/JMA och är föremål för denna utredning.

Klagomålet

12. I klagomålet identifierade ombudsmannen följande påstående och krav:

Klagandena hävdar att kommissionen underlät att på ett korrekt sätt övervaka en privat rekryteringsbyrå som anordnar prov för kommissionens räkning. Till stöd för detta påstående hävdade de att byrån gav dem vilseledande information om resultaten av de tester som de genomförde den 19 juni 2008 för interimsarbete med kommissionen. Som ett resultat drabbades de av skador.

Klagandena hävdar att kommissionen bör ge dem ersättning för de kostnader och förluster som uppstått till följd av åtgärder som vidtagits av kommissionens ombud.

Frågeställningen

13. Den 27 april 2009 inledde ombudsmannen en undersökning och skickade klagomålet till kommissionen med en begäran om yttrande. Den 29 juli 2009 översände kommissionen sitt yttrande, som sedan översändes till klagandena med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 27 september 2009 översände klagandena sina synpunkter på kommissionens yttrande.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Kommissionens påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt övervaka ett rekryteringsföretag och det därmed sammanhängande påståendet

Argument som framförts till ombudsmannen

14. Klagandena ansåg att kommissionen inte hade besvarat deras argument på ett korrekt sätt. De ansåg att byråns erbjudande att göra om testet inte var tillfredsställande, eftersom de ansåg att de, efter att ha klarat alla testerna, förtjänade att arbeta för kommissionen. De uppgav att byrån, som arbetar för kommissionen och granskar de sökande ”på institutionens vägnar”, inte lyckades visa att resultaten av deras logiska prov var otillräckliga.

15. I sitt yttrande förklarade kommissionen att den, för att ha möjlighet att anställa arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag för korta perioder, utlyste ett anbudsförfarande i detta avseende. Till följd av nämnda anbud ingick bolaget ett tjänsteavtal med byrån i fråga och två andra företag.

16. På grundval av ovannämnda avtal förser bemanningsföretagen kommissionen med lämpliga kandidater för tillfälliga tjänster inom institutionen. Dessa sökande är inte anställda av kommissionen, utan av det berörda bemanningsföretaget, som ingår ett avtal med dem på grundval av lokal lagstiftning. Kommissionen underströk att det, såsom erkänts av gemenskapsdomstolarna, inte finns något som helst avtalsrättsligt eller lagstadgat samband mellan de arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och kommissionen.

17. Med beaktande av ovanstående ansåg kommissionen att klagandena inte kunde åberopa något administrativt missförhållande från kommissionens sida. Om något missförstånd har uppstått mellan de klagande och deras eventuella framtida arbetsgivare, nämligen byrån, bör det hanteras av dessa två parter. Kommissionen påpekade detta i enlighet med artikel II. 1.5 och II. 1.6 Enligt kommissionens avtal med byrån är byrån skyldig att informera de anställda som skickas till kommissionen om att de inte tillhör EU:s offentliga förvaltning och att kommissionen inte är deras arbetsgivare.

18. Den 6 februari 2009 informerades kommissionen om problemen och missförstånden mellan de klagande och byrån. På grund av sina farhågor om rättvis och lika behandling av alla potentiella kandidater kontaktade kommissionen byrån och bad den att se över klagandenas situation. Som ett resultat av sitt initiativ gick byrån med på att låta de klagande göra testerna igen. Genom en skrivelse av den 13 mars 2009 underrättade kommissionen de klagande om resultatet av sina åtgärder gentemot byrån.

19. Kommissionen avslutade med att understryka att ombudsmannen bör förklara klagomålet otillåtligt i enlighet med artikel 2.1 i sin stadga.

20. I sina synpunkter upprepade klagandena sina påståenden. De betonade att den ursprungliga informationen från myndigheten bekräftade att de hade klarat testerna. Enligt deras uppfattning bar kommissionen ansvaret för situationen, eftersom byrån agerade som kommissionens ombud. De noterade att det inte är möjligt att ansluta sig till kommissionen som tillfälligt anställd utan att ha rekryterats av en specialiserad rekryteringsbyrå. Dessa organ måste alltid följa de förfaranden som fastställts av kommissionen. Arbetsvillkoren bestäms dessutom inte av det rekryterande organet, utan av kommissionen. Kommissionen bör därför svara när byrån begår en förseelse.

Ombudsmannens bedömning

21. Inledningsvis noterar ombudsmannen att rättigheterna och skyldigheterna för de olika parter som deltar i interimsarbete, nämligen kommissionen, klagandena och det berörda organet, härrör från två separata rättsförhållanden. Den ena är mellan kommissionen och byrån, definierad på grundval av ett ramavtal, och den andra är mellan byrån och de klagande. Mot bakgrund av klagandenas påståenden är den fråga som står på spel i detta ärende huruvida klagandena, med tanke på deras rättsliga ställning, kan åtnjuta några rättigheter gentemot kommissionen.

22. Karaktären på denna typ av förhållande har granskats av den dåvarande förstainstansrätten, som i en relevant dom [1] medgav att förhållandet mellan tillfälligt anställda som arbetar för EU:s institutioner förefaller vara trefaldigt. Det rör sig om tre parter, nämligen den arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, företaget som hyrs ut av bemanningsföretag och användaren. Deras relationer bygger normalt på ingåendet av två avtal: en mellan bemanningsföretaget och användaren och en andra mellan bemanningsföretaget och bemanningsföretaget.

23. Efter att ha bedömt de relevanta gemenskapsbestämmelserna om tidsbegränsade anställningsförhållanden [2] och den tillämpliga lagstiftningen i den medlemsstat där dessa anställningsförhållanden ägde rum, nämligen belgisk lagstiftning [3], ansåg den dåvarande förstainstansrätten att sambandet mellan den arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och användaren endast utgör ett faktiskt förhållande. Detta beror på att endast bemanningsföretaget har rätt att utöva arbetsgivarens befogenheter över arbetstagarna [4].

24. Domstolen drog därför slutsatsen att en tillfälligt anställd som utför sina uppgifter för en unionsinstitution inte har något direkt rättsligt samband med denna institution, av vilket en rättslig rättighet kan utläsas. Detta beror på att den arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag endast har ett avtalsförhållande med bemanningsföretaget [5].

25. Mot bakgrund av ovanstående dom har ombudsmannen noggrant granskat avtalet mellan byrån och kommissionen. Såsom anges i artikel II.1.5, och i motsats till vad klagandena anser, var parterna överens om att organet varken kunde företräda kommissionen eller uppträda på ett sätt som gav ett sådant intryck.

26. Mot bakgrund av ovanstående avser kommissionens tillsynsbefogenheter över organet den förstnämndas kontroll av organets efterlevnad av avtalsbestämmelserna. I avtalet föreskrevs faktiskt ett antal villkor enligt vilka kommissionen kunde säga upp avtalet. Till dessa hör t.ex. byråns allvarliga misslyckande i yrkesfrågor, vilket föreskrivs i artikel II.15.1 c.

27. Parterna enades om att genomförandeorganet bör se till att de tillfälliga arbetstagare som skickas till kommissionen på den senares individuella begäran i detta avseende ("Persons prenant part à l'execution du Contract") har de kvalifikationer och den yrkeserfarenhet som krävs för den berörda tjänsten (artikel II.1.6).

28. Ombudsmannen förstår att detta krav också bör gälla byråns första urval av kandidater för upprättandet av en "reservlista" från vilken de tillfälliga arbetstagarna kan väljas.

29. Även om avtalet inte innehåller något om hur detta urval ska göras, tyder avtalets art och syfte på att kommissionen bör kräva att det berörda organet, när det gör sina urval, respekterar grundläggande principer om god förvaltning, såsom principerna om rättvisa och öppenhet.

30. Ombudsmannen erkänner och välkomnar därför de kontakter som kommissionen tog med byrån för att säkerställa en rättvis behandling av kandidaterna, och noterar att dessa kontakter ledde till att den begärde att klagandenas situation skulle ses över.

31. Frågan kvarstår dock huruvida anbudssökandena själva, i egenskap av kontraktsparter, har befogenhet att begära att kommissionen direkt ser till att byråns urval av dem sker på ett rättvist och öppet sätt. Eftersom de tillfälliga arbetstagare som anlitas av byrån enligt avtalet mellan kommissionen och byrån inte skulle ha några rättigheter gentemot kommissionen [6], måste denna fråga besvaras nekande. Ombudsmannen erinrar dock om att enligt bilaga I till avtalet om villkoren för anbudsinfordran måste avtalet följa tillämplig belgisk lagstiftning. Det ankommer således på de belgiska domstolarna att tolka avtalet i händelse av tvist mellan parterna.

32. Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att klagandenas påstående om kommissionens underlåtenhet att övervaka byrån och det relevanta påståendet inte kan godtas.

33. Ombudsmannen är dock medveten om att de klagande, liksom alla medborgare, har rätt att begära och få information som är så fullständig och exakt som möjligt som svar på de frågor de ställer till kommissionen. I detta fall förefaller det rimligt för klagandena att förvänta sig att kommissionen, efter sina kontakter med det ovannämnda organet, skulle ha informerat dem om skälen till att de ursprungligen underrättades om att de hade förts upp på en reservlista, men senare underrättades om att de faktiskt hade misslyckats med testerna. Denna skillnad gav upphov till en verklig oro för de klagande, vilket ledde till att de ifrågasatte rättvisan och öppenheten i hela urvalsprocessen.

34. Ombudsmannen anser att kommissionen i sina kontakter med byrån borde ha insisterat på att få lämpliga förklaringar för att kunna vidarebefordra dem till de klagande. Med tanke på att ombudsmannens svar till klagandena av den 13 mars 2009 inte innehöll några sådana förklaringar kommer ombudsmannen att rikta ytterligare en anmärkning till kommissionen.

C. Slutsats

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Ytterligare anmärkning

Kommissionen skulle kunna överväga att kontakta byrån på nytt för att få lämpliga förklaringar som gör det möjligt för den att tydligare informera de klagande om skälen till att byrån först informerade dem om att de hade godkänts och därefter, sex månader senare, informerade dem om att de hade misslyckats med testerna.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 13 januari 2010

[1] Mål T-127/00, Michael Nevin mot Europeiska gemenskapernas kommission, REGP 2002, s. I-A-149 och II-781, punkterna 52–57.

[2] Rådets direktiv 91/383/EEG av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande. EGT L 206, 1991, s. 19-21.

[3] Belgisk lag av den 24 juli 1987.

[4] Se ovan mål T-127/00, Nevin, punkt 57.

[5] Se ovan mål T-127/00, Nevin, punkt 58.

[6] Se artikel II.1.6: "... ce dernier s'engage a n' invoquer a l'egard de la Commission aucun droit resultant de la relation contractuelle contre la Commission et le Contractant"