Bakgrunden till påståendet

1. Klaganden, en advokat som företräder en sammanslutning (nedan kallad sammanslutningen), ingav ett klagomål till Europeiska kommissionen enligt artikel 20.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1) om påstått olagligt statligt stöd som en medlemsstat beviljat ett bryggeri. Han använde kommissionens klagomålsformulär för att lämna in sitt klagomål (klagomålet om statligt stöd).

2. Till klagomålet om statligt stöd bifogades en fullmakt för klaganden (”fullmakten”), genom vilken föreningen bemyndigade honom att företräda klagomålet i alla rättsakter som rör inlämnandet av klagomålet om statligt stöd samt ”att godta alla inlämnade handlingar”.

3. Genom en skrivelse av den 17 augusti 2007 till föreningens ordförande (nedan kallad skrivelse 1) underrättade kommissionen (generaldirektoratet för konkurrens) föreningen om att den inte skulle undersöka det påstådda statliga stödet avseende öl. Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling skulle dock undersöka det påstådda statliga stödet när det gäller malt. Kommissionen tillade att om sammanslutningen inte bestrider sin slutsats inom 20 arbetsdagar skulle den betrakta klagomålet om statligt stöd som återkallat med avseende på öl. Kommissionen skickade inte originalet av skrivelse 1 till klaganden och inte heller en kopia av nämnda skrivelse till honom.

4. Genom en skrivelse av den 27 augusti 2007 underrättade klaganden kommissionen om att han var föreningens juridiska ombud och begärde att den i framtiden skulle förse honom med original eller kopior av alla meddelanden som den skickade till föreningen i samband med klagomålet om statligt stöd.

5. Genom en skrivelse av den 6 september 2007 lämnade klaganden ytterligare argument till kommissionen om varför den också borde undersöka det påstådda statliga stödet med avseende på öl.

6. I sitt e-postmeddelande av den 19 september 2007 frågade kommissionen klaganden om uttalandet i klagomålet om statligt stöd, enligt vilket det inte var konfidentiellt, även var tillämpligt på de ovannämnda ytterligare uppgifter som han under tiden hade lämnat.

7. Därefter skickade kommissionen den 8 april 2008 ytterligare en skrivelse till sammanslutningen (nedan kallad skrivelse 2), i vilken den informerades om att stödet i fråga inte utgjorde olagligt statligt stöd i fråga om öl och förklarade resonemanget bakom denna slutsats. Kommissionen tillade att om samfundet inte bestred denna slutsats inom 20 arbetsdagar skulle det betrakta klagomålet om statligt stöd som återkallat med avseende på öl.

8. Kommissionen skickade inte heller skrivelse 2 till klaganden.

Föremålet för undersökningen

9. I sitt klagomål till ombudsmannen av den 23 april 2008 hävdade klaganden att kommissionen inte hade vidarebefordrat officiella meddelanden till honom om sin hantering av det klagomål om statligt stöd som han hade lämnat in på föreningens vägnar, i egenskap av föreningens rättsliga företrädare.

Han bad därför ombudsmannen att granska hans klagomål, lägga fram lämpliga rekommendationer för korrigerande åtgärder och informera honom om resultatet.

Frågeställningen

10. Den 1 september 2008 lämnade kommissionen ett yttrande om ombudsmannens undersökning. Klaganden inkom med sina synpunkter den 22 september 2008.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstådd underlåtenhet från kommissionens sida att till den klagande vidarebefordra officiella meddelanden om sin hantering av det klagomål om statligt stöd som han hade lämnat in på föreningens vägnar Argument

som lagts fram för ombudsmannen

11. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade vidarebefordrat de officiella meddelandena till honom, som gällde dess hantering av det klagomål om statligt stöd som han hade lämnat in på föreningens vägnar, i egenskap av dess rättsliga företrädare. Han påpekade att han tillsammans med sitt klagomål hade lämnat in den fullmakt som föreningen hade gett honom och enligt vilken han var föreningens vederbörligen auktoriserade juridiska ombud. Detta gav honom bland annat rätt att ta emot alla inlämnade handlingar rörande klagomålet om statligt stöd. Genom att bevilja klaganden fullmakt hade föreningen uttryckt en önskan om att alla handlingar som rör hanteringen av klagomålet om statligt stöd skulle överlämnas till honom.

12. Han betonade också vikten av skrivelserna 1 och 2, som fastställer tidsfrister för sammanslutningen för att bestrida kommissionens slutsatser om öl. Enligt klaganden hade kommissionen, genom att inte skicka ovannämnda skrivelser till honom, skapat en risk för att sammanslutningen inte skulle kunna reagera på dem på ett korrekt sätt.

13. Kommissionen hänvisade till artikel 20.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (2) och hänvisade till de interna förfarandena vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens när det gäller handläggningen av klagomål om statligt stöd. Enligt dessa förfaranden får medlemsstatens svar på klagomålet, med den medlemsstatens förhandsgodkännande, vidarebefordras till den klagande för synpunkter. Om den klagande inte reagerar inom 20 arbetsdagar anses klagomålet vara återkallat.

14. Kommissionen betonade att det formulär för klagomål om statligt stöd som sammanslutningen använde tydligt identifierade den som klagande. Blanketten innehöll inte någon begäran om konfidentiell behandling av föreningens identitet eller om att endast sända korrespondens till föreningens advokat.

15. Kommissionen anser att det är normal praxis att skicka korrespondens om innehållet i klagomål om statligt stöd direkt till den klagande som anges i det relevanta klagomålsformuläret. Genom att direkt informera sammanslutningen såg kommissionen till att klagomålet om statligt stöd behandlades snabbt och att klaganden fick fullständig information om sin bedömning av ärendet.

16. Kommissionen medgav att den endast hade riktat de viktiga skrivelserna 1 och 2, som förklarade dess bedömning av ärendet i sak, till föreningens ordförande. Kommissionen hade dock alltid informerat den klagande i ombudsmannens undersökning per telefon om sin behandling av ärendet.

Ombudsmannens bedömning

17. Förevarande mål aktualiserar en processuell fråga i samband med handläggningen av klagomål om statligt stöd enligt artikel 20.2 i förordning nr 659/1999. När en berörd part tilldelar en advokat fullmakt och lämnar in den tillsammans med klagomålet om statligt stöd, är kommissionen då skyldig att sända all korrespondens som har samband med detta enbart till den berörda parten, endast till dennes advokat eller till båda?

18. Inledningsvis vill ombudsmannen påpeka att själva syftet med en fullmakt är att lägga fram bevis för att en huvudman har bemyndigat sin advokat att hantera tredje man på hans eller hennes vägnar.

19. Såsom klaganden med rätta har gjort gällande utgör dessutom ingivandet av fullmakten tillsammans med klagomålet om statligt stöd i sig ett uttryck för den berörda partens vilja/önskan att företrädas av en advokat i ett förfarande om statligt stöd.

20. Ombudsmannen anser att de tillämpliga rättsregler och interna förfaranden som kommissionen hänvisar till inte hindrar den från att ta hänsyn till denna vilja genom att skicka den väsentliga korrespondensen i samband med klagomål om statligt stöd till den advokat som den berörda parten beviljar fullmakten. Om fullmakten lämnas in tillsammans med klagomålet om statligt stöd skulle kommissionen helst kunna skicka den relevanta korrespondensen till både den berörda parten och dennes advokat, om inte annat föreskrivs i fullmakten.

21. I förevarande fall översände kommissionen den väsentliga korrespondensen enbart till den berörda parten (föreningen). Kommissionen tycks hävda att den skulle ha skickat sådan väsentlig korrespondens till advokaten endast om fullmakten hade innehållit i) en begäran om att korrespondensen skulle skickas enbart till advokaten och/eller ii) om klaganden hade begärt konfidentiell behandling.

22. När det gäller argument i) påpekar ombudsmannen att det i den aktuella fullmakten inte heller fanns någon begäran om att skicka korrespondensen enbart till föreningen. När det gäller argument ii), och som klaganden med rätta påpekade, skulle detta inte ha medfört någon skyldighet för kommissionen att skicka korrespondensen till honom om han hade begärt konfidentiell behandling.

23. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen inte rimligen har förklarat varför den inte skickade skrivelserna 1 och 2 till klaganden. Detta skedde trots att klaganden hade lämnat in klagomålet om statligt stöd på föreningens vägnar och bifogat fullmakten till klagomålet. Ombudsmannen kan inte heller se varför kommissionen inte skickade skrivelse 2 till klaganden, trots att klaganden i sin skrivelse av den 27 augusti 2007 till kommissionen upprepade att han var föreningens rättsliga företrädare och särskilt begärde att institutionen skulle skicka framtida meddelanden om klagomålet om statligt stöd även till honom.

24. Av ovanstående följer att det skulle ha varit en god förvaltning om kommissionen även hade skickat kopior av skrivelserna 1 och 2 till klaganden. Kommissionens underlåtenhet att göra detta utgör ett administrativt missförhållande.

25. Med tanke på att föreningens ordförande överlämnade skrivelserna 1 och 2 till klaganden, som därefter kunde vidta de relevanta åtgärderna på föreningens vägnar inom ramen för förfarandet för statligt stöd i fråga, anser ombudsmannen inte att en vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation är motiverat mot bakgrund av ovanstående konstaterande av administrativa missförhållanden. Därför kommer han att göra en kritisk anmärkning nedan.

B. Slutsatser

På grundval av sina undersökningar av detta klagomål gör ombudsmannen följande kritiska anmärkning:

I det aktuella fallet lämnade klaganden in klagomålet om statligt stöd på föreningens vägnar, tillsammans med fullmakten genom vilken föreningen bemyndigade honom att företräda den i alla relaterade rättsakter samt”att godta alla överlämnade handlingar”.

Kommissionen skickade dock sina viktiga skrivelser av den 17 augusti 2007 och den 8 april 2008, som innehöll kommissionens bedömning av sakinnehållet i klagomålet om statligt stöd, endast till sammanslutningen. Detta var ett fall av administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 november 2008

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 [nu artikel 88] i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

Artikel 20.2 i förordningen har följande lydelse: ”Varje berörd part får underrätta kommissionen om påstått olagligt stöd och påstått missbruk av stöd. Om kommissionen på grundval av de uppgifter den förfogar över anser att det inte finns tillräckliga skäl att ta ställning i ärendet, skall den underrätta den berörda parten om detta. Om kommissionen fattar beslut i ett ärende som rör föremålet för de uppgifter som lämnats, ska den sända en kopia av beslutet till den berörda parten.”

(2) Se fotnot 1 ovan.