Bakgrunden till påståendet

1. Sedan den 16 juni 2005 har klaganden arbetat som räkenskapsförare vid Europeiska järnvägsbyrån (ERA). Han hade ett fyraårigt kontrakt som tillfälligt anställd i lönegrad A5. Hans tjänst var direkt knuten till ERA:s verkställande direktör (verkställande direktören).

2. Efter den klagandes prövotid upprättade och undertecknade den verkställande direktören en slutlig utvärderingsrapport som var positiv. Sedan dess har inga periodiska utvärderingsrapporter genomförts.

3. I september 2006 genomförde Europeiska kommissionens tjänst för internrevision (IAS) en revision av ERA. Revisionen utformades ytterligare för att förbättra ERA:s resultat. Revisionsrapporten innehöll 37 rekommendationer som omfattade ett brett spektrum av frågor. Ett begränsat antal rekommendationer hänvisades direkt till räkenskapsföraren, dvs. klaganden. Enligt klaganden hade IAS-rapporten en allvarlig inverkan på miljöriskbedömningen.

4. I september 2006 informerades klaganden också muntligen av den verkställande direktören om att han var tvungen att "avskeda honom omedelbart".

5. I december 2006 intervjuade den verkställande direktören två kandidater till den tjänst som klaganden innehade. Dessa kandidater vägrade slutligen att ta jobberbjudandet. Den klagande ombads samtidigt att avgå, vilket han vägrade att göra. Klagandena anser att den verkställande direktören, med tanke på att han vägrade att avgå, hotade honom med sina efterföljande åtgärder.

6. Den 11 januari 2007 beslutade den verkställande direktören att flytta tjänsten som räkenskapsförare från direktoratet till förvaltningsenheten.

7. I samband med denna omorganisation anordnades ett möte den 19 januari 2007 mellan klaganden och ERA:s styrelse. Den officiella dagordningen för mötet var att diskutera det arbete som utförts av klagandens assistent. Enligt klaganden fanns det också en "dold agenda". Under mötet fick han höra att den enda lösningen var att han på papperet uttryckte sin vilja att flytta till en annan enhet. Klaganden underströk vidare att en styrelseledamot "förlorade sin självkontroll" och anklagade honom offentligt för inkompetens.

8. Genom en skrivelse av den 13 april 2007 informerade den verkställande direktören klaganden om att han, till följd av rapporten från tjänsten för internrevision, hade beslutat att vidta följande åtgärder inom finanssektorn: i) rekrytera en ny räkenskapsförare "efter det att den person som utövar funktionen har lämnat sin tjänst" och ii) från och med den 1 oktober 2007 överföra den klagande till tjänsten som "budgetansvarig" vid enheten "Evaluation économique".

9. Den 23 april 2007 ingav klaganden ett klagomål enligt artikel 90.2 till ERA, i vilket han hänvisade till mötet den 19 januari 2007. Han hävdade att han utsattes för moraliska trakasserier och att han var "syndabock" för de administrativa bristerna i ERA. Vid tidpunkten för klagomålet till ombudsmannen den 28 september 2007 hade klaganden fortfarande inte fått något svar på sitt klagomål enligt artikel 90.2 från ERA.

10. Den 11 maj 2007 offentliggjordes klagandens tjänst som räkenskapsförare, trots att han inte hade avgått.

11. Den 13 juli 2007 ingav klaganden ytterligare ett klagomål enligt artikel 90.2 till ERA avseende offentliggörandet av hans tjänst. Han fick inte heller något svar.

Föremålet för undersökningen

12. I sitt klagomål framförde klaganden följande påståenden:

1. Det förekom maktmissbruk från ERA:s sida i den mån klaganden felaktigt hölls ansvarig för de oegentligheter i ERA:s funktion som fastställts i IAS revisionsrapport.
2. ERA försökte tvinga klaganden att avgå, vilket enligt ERA utgjorde mobbning.
3. ERA beslutade felaktigt att offentliggöra den tjänst som klaganden innehade och därefter rekrytera en annan räkenskapsförare.

Klaganden framförde även följande påståenden:

1. Han bör erbjudas ett nytt kontrakt eller tillåtas slutföra sitt fyraåriga kontrakt som räkenskapsförare (fram till 2009).
2. Han bör befordras i enlighet med standardförfarandena.

13. I sina ytterligare synpunkter hänvisade klaganden till vissa frågor som rörde hans utvärderingsförfarande.

14. Eftersom dessa frågor inte togs upp i klagandens ursprungliga klagomål faller de utanför ramen för denna undersökning. Klaganden skulle kunna överväga att förnya dessa påståenden efter att ha uttömt de interna rättsmedel som föreskrivs i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. Detta krav är förenligt med artikel 2.8 i ombudsmannens stadga (1).

Frågeställningen

15. Ombudsmannen inledde inledningsvis en undersökning av klagandens påståenden i) och ii) som beskrivs i punkt 12 ovan. Den 29 februari 2008 utvidgade han undersökningen till att omfatta det ytterligare påståendet iii) och yrkandena i) och ii), efter det att klaganden hade informerat honom om att han hade uttömt det relevanta överklagandeförfarandet i enlighet med artikel 90 i tjänsteföreskrifterna.

I samband med klagandens påstående i bad ombudsmannen ERA att i detalj förklara skälen till att den ansåg att klaganden var ansvarig för de oriktigheter som hade identifierats i ERA:s funktion.

16. Europeiska järnvägsbyrån avgav sitt yttrande den 26 februari 2008.

17. Den 5 mars 2008 översände ombudsmannen skrivelsen till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som han översände den 5 maj 2008.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Det påstådda maktmissbruket från ERA
Argument som lagts fram för ombudsmannen

18. Klaganden hävdade att ERA hade gjort sig skyldig till maktmissbruk i den mån klaganden felaktigt hade hållits ansvarig för de oegentligheter i ERA:s funktion som fastställts i internrevisionstjänstens revisionsrapport.

19. Sammanfattningsvis förnekade ERA i sitt yttrande att klaganden hade hållits ansvarig för oegentligheterna i ERA:s verksamhet även om det noterades att revisionsrapporten av den 15 februari 2007 påvisade "allvarliga brister" i hur räkenskaperna fördes och organiserades av klaganden, som vid den tidpunkten var ERA:s räkenskapsförare. Revisorerna konstaterade till exempel att de grundläggande räkenskapsuppgifterna saknades och rekommenderade omedelbara åtgärder i detta avseende. Även om räkenskapsförarens prestationer kan ha ifrågasatts hade ERA inte missbrukat sina befogenheter i sina fortsatta åtgärder. Klaganden gavs möjlighet att fortsätta på sin tjänst under en begränsad tid för att avsluta räkenskaperna för innevarande år och fick relevant stöd för att göra detta.

20. ERA hänvisade också i detta sammanhang till vissa svårigheter som klaganden hade stött på vid utförandet av sina uppgifter i allmänhet. Dessa omfattade kommunikationssvårigheter med ERA:s delegerade utanordnare och att följa grundläggande interna regler och förfaranden. I synnerhet vägrade han att ange en revisorssuppleant som bland annat skulle säkerställa kontinuitet och tillhandahålla stöd i redovisningsavdelningen under sin frånvaro, trots att han upprepade gånger ombads att göra detta och att personalenheten fanns tillgänglig för att hjälpa honom. Slutligen gick klaganden inte med på att följa coachningsmöten och hävdade att han inte hade tid att göra det.

21. I sina synpunkter förnekade klaganden att han hade haft problem med ERA:s utanordnare. Han hade dock intrycket att "hans synvinkel" inte beaktades på grund av hans "junior" A5-grad. Klaganden informerade slutligen ombudsmannen om vissa förändringar i hans yrkessituation som ägde rum efter det att hans klagomål hade lämnats in. Sedan september 2007 ingick han i ett finansiellt team på mer än tio personer, som övervakades och coachades av en samordnare för lönegrad A7. Chefen för förvaltningssektorn övervakade ekonomi-, personal- och it-sektorerna. Klaganden anser att denna nya organisation förbättrade arbetsklimatet och ledde till harmoniska arbetsrelationer.

Ombudsmannens bedömning

22. För det första förstår ombudsmannen att revisorerna, förutom brister i redovisningen, också fann andra oriktigheter i ERA:s funktion och noterar att ERA starkt förnekade att den höll klaganden ansvarig för sådana oriktigheter.

23. För det andra anser han att det, till följd av revisorernas konstateranden att det hade funnits brister i framför allt ERA:s redovisningssektor, är rimligt att förvänta sig att ERA vidtar åtgärder för att avhjälpa denna sektors funktion. Genom att besluta att vidta sådana åtgärder har ERA således inte missbrukat sin befogenhet.

24. Frågan är dock hur dessa åtgärder har vidtagits.

25. Ombudsmannen påpekar att ERA:s åtgärder för att avhjälpa redovisningssektorns funktion bör vidtas på ett sätt som inte ifrågasätter de berörda tjänstemännens integritet och känslor, och framför allt bör man undvika att ge dem intrycket att det kan förekomma maktmissbruk gentemot dem.

Ombudsmannen hänvisar därför till principen om tjänstemännens välbefinnande. Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis (2) innebär principen om välbefinnande "[n]är administrationen kommer fram till en slutsats om en tjänstemans situation, särskilt enligt fast rättspraxis, att den behöriga myndigheten beaktar alla omständigheter som kan ligga till grund för dess beslut och att den därvid inte bara beaktar tjänstens intresse utan även den berörda tjänstemannens intresse "(3).

26. Ombudsmannen noterar därför att den enligt ERA bistod klaganden vid avslutandet av räkenskaperna efter revisionen genom att föreslå honom handledning och genom att uppmana honom att utse en revisorssuppleant. I sina synpunkter motsade klaganden inte ERA:s ovannämnda uttalanden.

27. Det förefaller därför inte som om de ovannämnda åtgärderna gentemot klaganden överskred vad som objektivt sett kunde anses vara tillräckligt under de givna omständigheterna.

28. Det framgår dessutom av klagandens yttrande att en ny hierarkisk organisation inom ERA hade inrättats inom ERA sedan september 2007 och att han förflyttades till en annan tjänst som han var nöjd med.

29. Slutligen, även om ombudsmannen noterar klagandens specifika uttalande att ”hans ståndpunkt inte beaktades på grund av hans ”junior” A5-grad”, anser han för det första att det följer av ovanstående uttalande att klaganden faktiskt kunde lägga fram sina synpunkter i sitt förhållande till sina överordnade och för det andra att även om det kan ha varit så att sådana synpunkter inte beaktades, utgör detta inte nödvändigtvis bevis för maktmissbruk.

30. Mot bakgrund av punkterna 26–30 ovan anser ombudsmannen att klaganden inte lyckades visa att ERA gjort sig skyldig till maktmissbruk och finner inte administrativa missförhållanden i detta avseende.

B. ERA:s påstådda moraliska trakasserier
Argument som lagts fram för ombudsmannen

31. Klaganden hävdade att ERA försökte tvinga honom att avgå, vilket enligt hans uppfattning utgjorde mobbning.

Han uppgav därför att ERA:s verkställande direktör i september 2006, det vill säga strax efter det att revisionen hade ägt rum i ERA, muntligen hade informerat honom om att han var tvungen att ”omedelbart avskeda honom”. I december 2006 intervjuade samma direktör två kandidater till den tjänst som klaganden innehade, men dessa kandidater avslog slutligen anställningserbjudandet. Den klagande ombads samtidigt att avgå, vilket han vägrade att göra. Klagandena anser att den verkställande direktören, med hänsyn till att han vägrade att avgå, skrämde honom på grund av de efterföljande åtgärderna, såsom hans förflyttning till en annan tjänst vid ERA, som han intog med avseende på sin yrkessituation.

32. Till stöd för sitt påstående hänvisade klaganden även till två incidenter som enligt hans uppfattning utgjorde mobbning, nämligen i) att han vid ett tillfälle delvis hörde en diskussion mellan några anställda vid ERA, som umgås i en korridor, gör vad han ansåg vara nedsättande kommentarer om honom och ii) att klagandens närmaste chef vid ett annat tillfälle höjde sin röst under en diskussion med honom.

33. ERA gav ett detaljerat svar på detta påstående i sitt yttrande. ERA gav först försäkringar om att klaganden under inga omständigheter hade ombetts att avgå. ERA:s tillvägagångssätt var tvärtom att finna ett rimligt och effektivt sätt att lösa situationen med beaktande av klagandens yrkeskvalifikationer och hans karriärutveckling inom ERA.

34. ERA uppgav också att klaganden" aldrig lämnat in ett underbyggt påstående" informellt eller formellt om mobbning mot en viss anställd vid ERA (4) och aldrig nämnde exakt vilka specifika händelser eller aspekter av beteende som ansågs utgöra mobbning.

När det gäller incident i förklarade ERA att diskussionen i fråga inte alls hade berört klaganden och att han ingav ett klagomål om trakasserier enbart på grundval av att han hade hört en isolerad fras som uttrycktes som en del av det ovannämnda samtalet.

När det gäller incident ii erkände ERA att klagandens närmaste chef i ett enskilt fall höjde sin röst under en diskussion med honom. Han bad dock om ursäkt för sitt beteende och försäkrade honom om att en sådan händelse inte skulle upprepas igen, vilket faktiskt var fallet.

35. ERA konstaterade att i enlighet med tjänsteföreskrifterna avses med mobbning varje form av olämpligt uppträdande som äger rum under en period, är repetitivt eller systematiskt och inbegriper fysiskt beteende, talat eller skriftligt språk, gester eller andra handlingar som är avsiktliga och som kan undergräva en persons personlighet, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. ERA uppgav att inga bevis för ovanstående någonsin hade kommit till dess kännedom.

36. I sina synpunkter uppgav klaganden att han hade relevanta handlingar som styrker mobbning mot honom, nämligen i) en handling från januari 2007 om ett utbildningsprogram som han var tvungen att vägra att delta i eftersom handlingen hänvisade till klagandens privatliv, ii) rapporten från hans läkare och överföringen av hans akt till en psykolog som upptäckte symtom på moraliska trakasserier i klagandens hälsotillstånd och vittnesmål, iii) rapporten från en medlem av personalkommittén med en hänvisning till den begäran om att avgå som lades fram för klaganden vid ett möte (5). Han förklarade också att han vid behov kunde lämna dessa handlingar till ombudsmannens avdelningar.

Ombudsmannens bedömning

37. Ombudsmannen tackar klaganden för hans beredvillighet att tillhandahålla ytterligare handlingar. Ombudsmannen anser dock att den information som parterna hittills lämnat är tillräcklig för att han ska kunna fatta ett beslut om klagandens påståenden och påståenden. Ombudsmannen anser därför att det i detta fall inte är lämpligt att be klaganden om ytterligare bevisning. Han har dessutom påpekat att hans undersökningar av klagomål om mobbning på arbetsplatsen är begränsade till en bedömning av huruvida de interna klagomålen i denna fråga har behandlats på ett korrekt sätt och huruvida systemet för hjälp och rådgivning till brottsoffer har inrättats.

38. Av ovanstående följer att ombudsmannens aktuella undersökning endast kommer att avse det förfarande som ERA tillämpar och de tillvägagångssätt som ERA slutligen använder för att hantera klagandens påstående om mobbning.

39. Ombudsmannen erinrar om artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna:

"1. Tjänstemännen ska avhålla sig från alla former av mobbning eller sexuella trakasserier.

2. En tjänsteman som har utsatts för mobbning eller sexuella trakasserier får inte lida skada av institutionen. En tjänsteman som har vittnat om mobbning eller sexuella trakasserier får inte lida skada av institutionen, förutsatt att tjänstemannen har handlat hederligt.

3. mobbning: varje form av olämpligt uppträdande som äger rum under en period, är repetitivt eller systematiskt och inbegriper fysiskt beteende, talat eller skrivet språk, gester eller andra handlingar som är avsiktliga och som kan undergräva en persons personlighet, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. (…)".

40. När det gäller de två incidenterna i fråga och på grundval av den förklaring som ERA gav i sitt yttrande, förefaller det som om byrån genomförde en utredning för att fastställa de faktiska omständigheter som låg till grund för dessa incidenter. Enligt ERA bad chefen dessutom klaganden om ursäkt för sitt olämpliga beteende. I sina synpunkter bestred klaganden inte ERA:s förklaring.

41. När det gäller frågan om klagandens avgång noterar ombudsmannen dock att ERA försäkrade honom om att klaganden under inga omständigheter begärdes att avgå, medan klaganden hävdade att hans överordnade bad honom muntligen att avgå i september och december 2006. Han hävdade också att han hade personalkommitténs rapport i sin besittning, i vilken det angavs att klaganden hade ombetts att avgå under ett möte.

42. Ombudsmannen är därför inte övertygad om att klaganden faktiskt inte ombads att avgå, även om det bara var informellt.

43. Såsom påpekats i punkt 37 ovan anser ombudsmannen emellertid inte att det är hans uppgift att ta ställning till huruvida en sådan eventuell begäran om avgång kan ha utgjort ett fall av trakasserier, utan att se över det förfarande som tillämpas av ERA och samtidigt behandla klagandens farhågor i detta avseende.

44. Ombudsmannen noterar därför att ERA i sitt svar av den 26 november 2007 på klagandens klagomål enligt artikel 90.2 uppgav att under ett samtal med klaganden som hölls den 26 januari 2007 informerade den verkställande direktören klaganden om att kommissionens generaldirektorat för transport hade vidhållit kritiken mot hans yrkeskompetens och föreslog att han skulle överföras till byråns enhet för utvärdering av ekonomiska förhållanden. Den verkställande direktören åtog sig att, om klaganden skulle godta överföringsförslaget, ge honom möjlighet att objektivt bevisa sin yrkesmässiga kapacitet på ett liknande område. Den klagande godtog överföringsförslaget och åtog sig muntligen att begära sin överföring på eget initiativ för att inte skada sitt yrkesmässiga anseende.

45. Ombudsmannen förstår dessutom att den klagande överfördes till en annan tjänst vid enheten "Evaluation économique", nämligen "Budget Officer" och verkar vara nöjd med denna ändring. Enligt ERA beslutade den verkställande direktören dessutom att placera klaganden under förvaltningschefens direkta ledningsansvar. Förvaltningschefen föreslog att klaganden skulle få professionell hjälp och gick med på att ge honom möjlighet att lösa de problem han stötte på under sin tjänsteutövning. I sina synpunkter bestred klaganden inte ovanstående.

46. Ombudsmannen anser därför att ERA har gjort rimliga ansträngningar för att hantera klagandens farhågor om att han utsattes för moraliska trakasserier på arbetsplatsen. Dessutom försökte den hjälpa den klagande att lösa sina svårigheter att utöva sitt uppdrag som räkenskapsförare och bistå honom i hans fortsatta uppdrag som budgetansvarig. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen därför att ERA vidtog lämpliga åtgärder som svar på klagandens situation efter revisionen.

47. På grundval av ovanstående finner ombudsmannen inte något administrativt missförhållande.

C. ERA:s påstått felaktiga beslut att offentliggöra den tjänst som innehas av klaganden och därefter rekrytera en annan räkenskapsförare
Argument som lagts fram för ombudsmannen

48. Klaganden hävdade att ERA felaktigt hade beslutat att offentliggöra den tjänst som klaganden innehade och därefter rekrytera en annan räkenskapsförare.

49. I sitt yttrande angav ERA att offentliggörandet av en tjänst inte krävde rekrytering, eftersom ERA förbehöll sig rätten att offentliggöra tjänster för att upprätta reservlistor för rekrytering av ytterligare personal eller ersättning av personal som lämnade ERA.

Ombudsmannens bedömning

50. Ombudsmannen uppfattar ERA:s förklaring ovan som en hänvisning till ERA:s allmänna rekryteringspolitik och beklagar att ERA inte lämnade några mer specifika kommentarer om klagandens aktuella påstående.

51. Trots ovanstående och på grundval av tillgänglig bevisning förefaller det som om det påstådda offentliggörandet ägde rum den 11 maj 2007, det vill säga ungefär fem månader efter det att klaganden hade haft det samtal med den verkställande direktören som också nämns i punkt 44 ovan. Eftersom det förefaller som om klaganden under detta samtal gick med på att överföras till en annan tjänst, förefaller det inte orimligt eller orättvist att publicera tjänsten.

52. Det förefaller därför inte föreligga något administrativt missförhållande från ERA:s sida när det gäller klagandens påstående.

D. Klagandens påståenden
Argument som lagts fram för ombudsmannen

53. Klaganden hävdade att han borde i) erbjudas ett nytt kontrakt eller tillåtas slutföra sitt fyraåriga kontrakt som räkenskapsförare (fram till 2009) och ii) befordras i enlighet med standardförfarandena.

54. ERA uppgav att beslutet att omplacera klaganden i tjänstens intresse gjorde det möjligt för honom att behålla sin lönegrad, fullgöra det fyraåriga anställningsavtalet med ERA och eventuellt förlänga dess varaktighet. ERA uppgav att han, efter många möten och diskussioner med klaganden, som ägde rum i närvaro av personalföreträdare, gick med på att överföras till tjänsten som ”budgettjänsteman” med en fastställd arbetsbeskrivning, uppdrag och arbetsuppgifter. Klaganden undertecknade ett tillägg till sitt anställningsavtal med verkan från och med den 1 december 2007.

55. ERA uppgav att när det gäller klagandens påstående om att bli befordrad i enlighet med standardförfarandena ska byrån faktiskt tillämpa standardförfarandena för befordran på grundval av en rättvis och skälig bedömning som omfattar all personal, inbegripet klaganden.

Ombudsmannens bedömning

56. När det gäller klagandens första påstående framgår det att klagandens fyraåriga anställningsavtal inte avbröts av ERA, utan att han tvärtom undertecknade ett tillägg till sitt anställningsavtal som trädde i kraft den 1 december 2007, om än för en annan tjänst än räkenskapsförare. Med tanke på att klaganden i sina synpunkter uttryckte sin tillfredsställelse med sin nya tjänst (vilket också anges i punkt 21 ovan) anser ombudsmannen att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av detta påstående.

57. När det gäller klagandens andra påstående anser ombudsmannen, med tanke på ERA:s åtagande att tillämpa standardförfarandena för befordran på grundval av en rättvis och skälig bedömning som omfattar all personal, inbegripet klaganden, att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av detta påstående.

E. Slutsatser

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte föreligga något administrativt missförhållande från ERA:s sida när det gäller klagandens tre påståenden.

När det gäller klagandens två påståenden verkar det inte finnas någon grund för ytterligare undersökningar.

Ombudsmannen avslutar därför ärendet. Klaganden och ERA:s verkställande direktör kommer att informeras om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 23 september 2008

---

(1) Enligt artikel 2.8 i ombudsmannens stadga får ”klagomål som rör arbetsförhållanden mellan gemenskapens institutioner och organ och deras tjänstemän och övriga anställda inte inges till ombudsmannen om inte alla möjligheter att inge interna administrativa framställningar och klagomål, särskilt de förfaranden som avses i artikel 90.1 och 90.2 i tjänsteföreskrifterna, har uttömts av den berörda personen (...)”.

(2) Se dom av den 28 juni 2007 i mål F-21/06, Da Silva mot kommissionen (ännu ej offentliggjord).

(3) Se även mål C-298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I-3009, punkt 38; mål T-133/89, Burban mot parlamentet, REG 1990, s. II-245, punkt 27; och de förenade målen T-114/98 och T-115/98, Rodríguez Pérez mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-97 och II-529, punkt 32.

(4) Ombudsmannen förstår att klaganden lämnade in ett klagomål om trakasserier till ERA, utan att ange upphovsmannen till den påstådda mobbningen.

(5) Ombudsmannen noterar att klaganden i sina synpunkter inte angav när detta möte ägde rum.