Strasbourg den 23 juli 2008

Bästa B.,

Den 12 juni 2007 lämnade du på B:s (ett företags) vägnar in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska kommissionens hantering av ett konkurrensklagomål.

Den 5 juli 2007 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Du informerades om detta samma dag.

Den 1 oktober 2007 lämnade ni ytterligare upplysningar till mig. Jag besvarade Er skrivelse den 12 oktober 2007.

Kommissionen översände sitt yttrande den 6 (engelskt original) och den 14 november 2007 (tysk översättning). Jag översände den till Er den 16 november 2007 med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Den 7 januari 2008 framförde ni ett antal synpunkter. Ni informerade mig också om att ni ville invänta kommissionens svar på en fråga från en ledamot av Europaparlamentet innan ni framför ytterligare synpunkter. I mitt svar av den 1 februari 2008 bad jag er att senast den 31 mars 2008 inkomma med ytterligare synpunkter.

Den 28 februari 2008 informerade kommissionen mig om att den väntade på ett svar från er om huruvida den skulle fatta ett slutligt beslut. Kommissionen tillade att ni hade uppmanats att lämna denna information senast i slutet av februari 2008.

Den 26 mars 2008 informerade du mig om att ditt hälsotillstånd inte gjorde det möjligt för dig att göra ytterligare iakttagelser vid den tidpunkten. Du tillade dock att kommentarer kommer att göras inom kort. I mitt svar av den 7 april 2008 uttryckte jag en förhoppning om att de hälsoproblem som ditt brev hänvisade till snart skulle upphöra. Jag beviljade er också fram till den 31 maj 2008 att inkomma med ytterligare synpunkter.

Den 10 april 2008 inkom Ni med ytterligare synpunkter.

Den 17 april 2008 vände sig mitt kansli till kommissionen för att få veta i vilket skede kommissionens utredning hade kommit. I samband med detta telefonsamtal påpekade kommissionen att den hade fattat sitt beslut i detta ärende och att en kopia skulle översändas till mig.

Den 7 maj 2008 lämnade kommissionen ytterligare upplysningar och översände en kopia av sitt beslut av den 15 april 2008 om ditt konkurrensklagomål till mig.

Den 20 maj 2008 uppmärksammade jag er på detta beslut och uppmanade er att lämna synpunkter. Ni lämnade synpunkter den 23 juni 2008.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Bakgrund

Klaganden är ett tyskt företag som tidigare var verksamt inom handel med tegelstenar.

Genom ett beslut av den 29 april 1994 (1) (nedan kallat beslutet) beviljade kommissionen, på vissa villkor och för en period av fem år (1992-1997), ett undantag enligt EU:s konkurrensregler för ett avtal mellan nederländska tegelproducenter som var avsett att minska produktionskapaciteten för att balansera marknaden.

I september 1999 ingav klaganden ett klagomål till kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD Konkurrens) i vilket denne hävdade att de berörda nederländska företagen och deras sammanslutning hade begått flera allvarliga överträdelser av EU:s konkurrensregler. Enligt klaganden förlorade företaget alla sina tillgångar på grund av dessa överträdelser.

I detta klagomål tog klaganden bland annat upp följande frågor:

• Punkt 2 i beslutet hade följande lydelse (min kursivering): ”De produkter som omfattas av avtalet är tegelstenar av lera som bränns i ugnar, med undantag för dyrare fasadtegel och konstruktionstegel. Som en allmän regel kan tre typer av tegel särskiljas på efterfrågesidan, nämligen vanliga tegelstenar, mot tegelstenar och tekniska tegelstenar; vanliga tegelstenar används vanligtvis i allmänt byggnadsarbete, mot tegelstenar är dyrare och är speciellt gjorda eller utvalda för att ge ett attraktivt utseende på väggar, och tekniska tegelstenar är mer resistenta och hållbara. De kan dock i mycket stor utsträckning ersätta varandra på utbudssidan, och den allmänna marknaden för tegel anses därför vara den relevanta marknaden.
• Punkt 2 i beslutet hade följande lydelse: ”Tillämpningen av avtalet bör dock inte leda till informationsutbyte som kan leda till samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 85 i fördraget. Det är därför nödvändigt att kräva att de företag som är parter i avtalet avstår från att till de andra parterna lämna ut individuella uppgifter om varje parts produktion och leveranser av tegelstenar, antingen direkt mellan dem själva eller mellan vissa av dem, eller genom ett förvaltningsorgan eller en tredje part.
• Även om det avtal som undantogs av kommissionen påstods ha syftat till att minska produktionskapaciteten, hade ytterligare produktionskapacitet skapats vid en anläggning i Belgien som låg nära den nederländska gränsen. Klaganden tillade att ny produktionskapacitet hade skapats i Nederländerna 1996/1997 under undantagsperioden.

Klagomål 227/2001/GG

I ett klagomål till ombudsmannen i februari 2001 (klagomål 227/2001/GG) hävdade klaganden att kommissionen inte hade behandlat klagomålet inom rimlig tid. Ombudsmannen inledde en undersökning som avslutades med att det i juni 2001 konstaterades att det inte förelåg något administrativt missförhållande på grund av att kommissionen hade kunnat visa att den aktivt behandlade ärendet.

Ytterligare korrespondens mellan kommissionen och klaganden

Den 24 april 2003 skickade kommissionen en detaljerad skrivelse till klaganden. I sin skrivelse medgav kommissionen att ordalydelsen i punkt 2 i dess beslut kunde ge upphov till missförstånd och att den kunde stödja klagandens åsikt att inget undantag hade beviljats för fasadtegel. Kommissionen bekräftade dock att den nederländska tegelindustrin hade minskat sin kapacitet med kommissionens samtycke. Detta framgår enligt kommissionen tydligt av handlingarna i målet och av kommissionens beslut. Kommissionen hänvisade vidare till en skrivelse som år 1992 hade skickats till den av de parter som var inblandade i avtalet. Enligt denna skrivelse avsåg den föreslagna omstruktureringen ”endast tegelstenar (gevelbakstenen) och inga andra produkter eller produktgrupper som var eller inte var relaterade till dessa”. Kommissionen angav vidare att det berörda avtalet inte hindrade parterna från att öka sin produktionskapacitet utanför Nederländerna, till exempel i Belgien. Kommissionen tillade att det i avtalet även föreskrevs att de avtalsslutande parternas skyldigheter skulle löpa ut "senast den 30 september 1997".

Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns tillräckliga skäl för att bifalla klagandens ansökan, men att den skulle fatta ett slutgiltigt beslut först efter att ha mottagit klagandens synpunkter.

Den 25 juni 2003 inkom klaganden med sina synpunkter på denna skrivelse. Klaganden upprepade sin åsikt att tegelstenar inte omfattades av beslutet och ansåg att kommissionens förklaringar i denna fråga var ovärdiga ett europeiskt verkställande organ. Enligt klaganden ledde avtalet, såsom det faktiskt genomfördes, till förluster för konsumenterna på 675 miljoner euro. Klaganden hävdade vidare att tillägget av ny produktionskapacitet under undantagsperioden, både i Nederländerna och i Belgien, gjorde avtalet absurt. Den påpekade också att även om lagren hade ökat under den berörda perioden hade priserna inte sjunkit utan ökat. Enligt klaganden hade priserna för ett av de berörda företagen ökat med omkring 71 % på fem år och vinstmarginalen hade uppgått till omkring 40 %. Klaganden hänvisade också till en skrivelse av den 22 maj 2001 från en av avtalsparternas advokater. Enligt klaganden visade denna skrivelse, som hade överlämnats till kommissionen, att syftet med avtalet hade varit att orsaka leveransproblem och att det således hade godtagits att tredje parter som var verksamma på marknaden skulle skadas. Enligt klaganden kunde inget undantag beviljas under sådana omständigheter. Klaganden hänvisade återigen till informationsutbytet mellan de företag som var parter i det relevanta avtalet. Klaganden anser att detta informationsutbyte uppenbart stred mot de villkor som kommissionen uppställde för att undanta avtalet. Klaganden hävdade också att minskningen av produktionskapaciteten redan hade genomförts 1990. Frågan hade således behandlats länge när de berörda parterna meddelade sitt samtycke till kommissionen.

I en skrivelse av den 22 april 2005 förklarade kommissionen återigen för klaganden varför den inte ansåg att det fanns skäl att bli aktiv. Kommissionen noterade att dess skrivelse kompletterade skrivelsen av den 24 april 2003 och behandlade de argument som framfördes i klagandens skrivelse av den 25 juni 2003. När det gäller klagandens argument att parterna i det berörda avtalet hade ökat sin produktionskapacitet, i strid med syftet med det avtalet, ansåg kommissionen att detta var en fråga för parterna själva att lösa. När det gäller de produkter som omfattades av avtalet hävdade kommissionen, på grundval av den sista meningen i punkt 2 i sitt beslut, att minskningen av produktionskapaciteten för en typ av tegelsten medförde en minskning av produktionskapaciteten även för andra tegelstenar. När det gäller samarbetet mellan parterna i avtalet förklarade kommissionen att den inte hade kunnat fastställa att det hade förekommit ett olagligt informationsutbyte. Enligt kommissionen var det informationsutbyte som hade ägt rum inte olagligt, eftersom endast aggregerade siffror utbyttes och eftersom denna information inte gjorde det möjligt för parterna att kontrollera sitt ömsesidiga beteende. När det gäller prisökningen under den berörda perioden hävdade kommissionen att den också kunde förklaras av byggboomen i de nya delstaterna i Tyskland vid den tidpunkten. När det gäller klagandens påstående att den hade utsatts för en bojkott av parterna i det berörda avtalet noterade kommissionen att klaganden redan hade lämnat in denna fråga till nationella domstolar. Kommissionen anser därför att det inte fanns något gemenskapsintresse av att behandla denna fråga.

Liksom i sin skrivelse av den 24 april 2003 betonade kommissionen att ett slutgiltigt beslut skulle fattas först efter det att eventuella synpunkter från klaganden hade beaktats.

Den 19 maj 2005 lämnade klaganden synpunkter på denna skrivelse och betonade att den ville vidhålla sitt klagomål. Klaganden upprepade sin åsikt att minskningen av produktionskapaciteten hade genomförts innan avtalet hade meddelats. Den gjorde gällande att undantag enligt gemenskapsrätten inte kunde ha retroaktiv verkan längre än till dagen för anmälan. Enligt klaganden var beslutet därför ogiltigt. Klaganden betonade också att konsumenterna, med tanke på prisökningarna, inte hade fått en skälig andel av de fördelar som följde av det relevanta avtalet, vilket krävs enligt artikel 81.3 i EG-fördraget.

Klaganden begärde att kommissionen skulle återkalla sitt beslut eller alternativt se till att detta beslut och de villkor som det omfattades av genomfördes. Företaget hävdade också att den ytterligare vinst som de berörda företagen hade uppnått, i den mån den översteg inflationstakten, skulle återföras till konsumenterna.

Klagomål 3065/2005/GG

Den 20 september 2005 vände sig klaganden på nytt till ombudsmannen (klagomål 3065/2005/GG). Eftersom klaganden bad om ombudsmannens hjälp registrerades skrivelsen som ett nytt klagomål. Eftersom den klagande bad ombudsmannen att uppmana kommissionen att "korrigera de beslut som den hittills har fattat" framgick det att den klagande var missnöjd med innehållet i kommissionens ståndpunkt snarare än det faktum att sex år hade förflutit sedan den hade lämnat in sitt klagomål.

I kommissionens skrivelser av den 24 april 2003 och den 22 april 2005 klargjordes emellertid att kommissionen ännu inte hade fattat något slutligt beslut om konkurrensklagomålet. Ombudsmannen informerade därför klaganden om att det inte fanns tillräckliga skäl för en undersökning.

Klaganden underrättades om att den hade möjlighet att förnya sitt klagomål (1) om kommissionen avvisade dess konkurrensklagomål eller (2) om den ansåg att kommissionen inte hade behandlat ärendet inom rimlig tid.

Förevarande anmärkning

Den 12 juni 2007 informerade klaganden ombudsmannen om att kommissionen fortfarande inte hade besvarat skrivelsen av den 19 maj 2005. Klaganden bad därför ombudsmannen att handlägga ärendet.

Den klagandes ytterligare skrivelse

Den 5 juli 2007 bad ombudsmannen kommissionen om ett yttrande över klagomålet. Ombudsmannen påpekade att klaganden i huvudsak påstod att kommissionen hade underlåtit att behandla klagomålet om konkurrens inom rimlig tid, efter att ha mottagit dess skrivelse av den 19 maj 2005. Klaganden underrättades om detta samma dag.

Den 1 oktober 2007 underrättade klaganden ombudsmannen om att den hade mottagit en skrivelse av den 3 september 2007 från kommissionen. I denna skrivelse bemötte kommissionen de argument som klaganden hade framfört i sin skrivelse av den 19 maj 2005 och upprepade sin åsikt att det inte fanns tillräckliga skäl för att bifalla klagandens ansökan eller för att genomföra ytterligare undersökningar. Kommissionen bad därför klaganden att klargöra om den ville vidhålla sina argument och om den insisterade på ett formellt beslut om klagomålet.

I sin skrivelse till ombudsmannen av den 1 oktober 2007 förklarade klaganden att den inte ansåg att kommissionens ståndpunkt var tillfredsställande. Klaganden påpekade att ombudsmannen var hans sista hopp och vädjade till ombudsmannen att utnyttja alla möjligheter att påverka kommissionens beslut. Klaganden föreslog också ett möte för att diskutera frågan.

I sitt svar av den 12 oktober 2007 påminde ombudsmannen klaganden om att det aktuella ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att behandla konkurrensklagomålet inom rimlig tid och att han inte skulle kunna ompröva kommissionens ståndpunkt i sak förrän kommissionen hade avgjort ärendet. Ombudsmannen påpekade också att hans roll är att undersöka möjliga fall av administrativa missförhållanden, men inte att försöka påverka beslut som kommissionen håller på att anta.

Ombudsmannen meddelade klaganden att det därför kunde vara lämpligt att be kommissionen att anta ett formellt, slutligt beslut i ärendet. Han tillade att klaganden kunde utnyttja denna möjlighet att på nytt framföra sina argument till kommissionen. Om kommissionen ändå beslutar att avslå klagomålet om uttagningsprov kan detta beslut överklagas till domstol eller bli föremål för ytterligare ett klagomål till ombudsmannen.

Ombudsmannen tillade att han mot bakgrund av ovanstående ansåg att ett möte med klaganden för närvarande inte verkar vara nödvändigt.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Efter att ha mottagit klagandens konkurrensklagomål av den 17 september 1999 samrådde GD Konkurrens med den nederländska konkurrensmyndigheten och skickade formella begäranden om upplysningar till KNB, den nederländska tegelproducentföreningen (tre gånger), samt till enskilda tegeltillverkare i Nederländerna (48), Belgien (16) och Tyskland (55).

Den 24 april 2003 underrättade kommissionen klaganden om resultatet av sin undersökning och om sin avsikt att avslå klagomålet. Klaganden svarade den 25 juni 2003 och bestred kommissionens slutsatser.

Den 22 april 2005 skickade kommissionen en kompletterande skrivelse som svar på klagandens argument. Kommissionen underrättade på nytt klaganden om sin avsikt att avslå klagomålet. Klaganden svarade den 19 maj 2005.

Kommissionen beklagade att den inte besvarade klagandens skrivelse av den 19 maj 2005, även om innehållet i denna skrivelse i stor utsträckning var identiskt med innehållet i dess tidigare skrivelse av den 25 juni 2003 och klaganden redan var fullt medveten om kommissionens avsikt att avslå klagomålet.

Den 3 september 2007 besvarade kommissionen klagandens skrivelse av den 19 maj 2005 och frågade klaganden om den insisterade på ett formellt beslut om klagomålet.

Den 20 september 2007 höll GD Konkurrens en telefonkonferens med klaganden. Den berörda avdelningen förklarade för klaganden att de hade för avsikt att föreslå kommissionen ett beslut om att avslå klagomålet. Den 28 september 2007 beviljade kommissionen den klagandes begäran om en förlängning av tidsfristen till och med den 31 december 2007 för att avgöra om den önskade erhålla ett slutligt beslut eller inte.

Anledningen till att kommissionen först begärde en bekräftelse på att klaganden önskade ett slutligt beslut om sitt klagomål var att klagandena i många fall faktiskt inte vill få ett formellt (avslags)beslut, eftersom ett sådant beslut skulle kunna hindra dem i civilrättsliga förfaranden. Enligt artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (2) får nationella domare inte fatta beslut som strider mot ett beslut av kommissionen.

Om klaganden inte senast den 31 december 2007 meddelade att den inte önskade erhålla något formellt beslut, förväntade sig kommissionen att anta ett slutligt beslut och meddelade klaganden detta i början av 2008.

Klagandens synpunkter

Den 7 januari 2008 lämnade klaganden vissa synpunkter till ombudsmannen, i vilka denne hävdade att kommissionen redan sedan oktober 1999 hade känt till att dess undantag hade tillämpats på ett otillbörligt sätt på tegelstenar. Klaganden tillade att den redan i juni 2001 hade visat att de företag som var parter i det relevanta avtalet endast hade en mycket begränsad tillverkning när det gäller de produkter som omfattas av beslutet om befrielse, dvs. vanliga tegelstenar. Enligt den klagande hade det också i oktober 2001 visats för kommissionen att avtalet hade till syfte att orsaka leveransproblem. Enligt klaganden hade kommissionens branschutredning således varit onödig och tagit värdefulla resurser i anspråk.

Den 10 april 2008 inkom klaganden med ytterligare synpunkter.

I dessa synpunkter framförde klaganden bland annat följande synpunkter:

• I beslutet angavs att fasadtegel inte omfattades av beslutet. I punkt 7 i beslutet, i vilken det angavs att förbrukningen hade minskat, angavs följande: ”Trenden är fortfarande nedåtgående, främst på grund av att alternativa material är billigare och ger bättre tekniska resultat. Detta förklarar den växande tendensen att ersätta lagerväggar gjorda med tegel med betong och stål och att använda plåtmaterial i stället för andra former av tegel." Detta hänvisade tydligt till vanliga tegelstenar ("Mauerwerksziegel"), eftersom endast dessa tegelstenar konkurrerar med ovannämnda andra byggmaterial.
• Om fasadtegel hade inkluderats i avtalet borde kommissionen i sin analys åtminstone ha inkluderat de angränsande tegelmarknaderna i Tyskland och hela den belgiska marknaden, med tanke på att fasadtegel erbjöds och handlades inom en radie av 700 km inom EU. Dessutom var vanliga tegelstenar och fasadtegelstenar uppenbarligen inte utbytbara ur konsumenternas synvinkel.
• I motsats till vad som angavs i beslutet hade tegelindustrin utvecklats utmärkt under 1980-talet. Försäljningen av holländska tegelstenar hade ökat kontinuerligt från 1.138 miljoner 1985 till 1.554 miljoner 1990. En första prishöjning, som genomfördes vid årsskiftet 1990/1991 och uppgick till 7,1 %, hade motiverats med hänsyn till omstruktureringskostnaderna. En andra prishöjning, som genomfördes vid årsskiftet 1991/1992 och uppgick till 7,3 %, hade också motiverats med hänsyn till omstruktureringskostnaderna. Från 1990 till 1993 hade priserna ökat med 30,2 %. Det hade därför inte funnits något behov av ett konkurrensbegränsande avtal. Kommissionen hade inte kontrollerat de relevanta uppgifterna.
• Befrielsen hade begärts den 10 september 1992, dvs. två år efter det att nedskärningarna i produktionskapaciteten hade gjorts.

Ytterligare förfrågningar
Begäran om ytterligare information

Den 28 februari 2008 hade kommissionen informerat ombudsmannen om att den fortfarande väntade på ett svar från klaganden i frågan om huruvida den skulle fatta ett slutligt beslut. Kommissionen tillade att klaganden hade uppmanats att lämna denna information senast i slutet av februari 2008.

Den 17 april 2008, och i avsaknad av ytterligare information i denna fråga, kontaktade ombudsmannen kommissionen för att ta reda på i vilket skede kommissionens undersökning hade kommit. I samband med detta telefonsamtal påpekade kommissionen att den hade fattat sitt beslut i detta ärende och att en kopia skulle vidarebefordras till ombudsmannen.

Kommissionens skrivelse av den 7 maj 2008

Den 7 maj 2008 informerade kommissionen ombudsmannen om att klaganden den 20 februari 2008 hade bekräftat sin önskan att få ett slutligt beslut. Kommissionen vidarebefordrade också en kopia av sitt beslut av den 15 april 2008 om klagandens konkurrensklagomål till ombudsmannen.

I sitt beslut av den 15 april 2008 underrättade kommissionen klaganden om att det inte fanns något gemenskapsintresse av ytterligare undersökningar i detta ärende och att den därför avslog klagomålet om konkurrens. I sitt beslut anförde kommissionen bland annat i) att klaganden inte hade lagt fram någon bevisning för att styrka sitt argument att nedskärningarna av produktionskapaciteten redan hade gjorts 1990, ii) att klaganden inte hade deltagit i det förfarande som ledde fram till 1994 års beslut, trots att detta skulle ha varit möjligt, och iii) att ärendet rörde en fråga från 1994.

Den 20 maj 2008 uppmärksammade ombudsmannen klaganden på detta beslut och uppmanade denne att inkomma med synpunkter.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter klargjorde klaganden att den inte höll med om kommissionens beslut.

Beslutet

1 Relevanta omständigheter

1.1 Klaganden är ett tyskt företag som tidigare var verksamt inom handel med tegelstenar.

1.2 Genom ett beslut av den 29 april 1994 (3) (nedan kallat "beslutet") beviljade kommissionen, på vissa villkor och för en period av fem år (1992-1997), ett undantag enligt EU:s konkurrensregler för ett avtal mellan nederländska tegelproducenter som var avsett att minska produktionskapaciteten för att balansera marknaden.

1.3 I september 1999 ingav klaganden ett klagomål till kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD Konkurrens), i vilket han hävdade att de berörda nederländska företagen och dess sammanslutning hade begått flera allvarliga överträdelser av EU:s konkurrensregler.

1.4 I ett klagomål till ombudsmannen i februari 2001 (klagomål 227/2001/GG) hävdade klaganden att kommissionen inte hade behandlat klagomålet om konkurrens inom rimlig tid. Ombudsmannen inledde en undersökning som avslutades med slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande i juni 2001, med motiveringen att kommissionen hade kunnat visa att den aktivt behandlade ärendet.

1.5 Den 24 april 2003 skickade kommissionen en detaljerad skrivelse till klaganden. I sin skrivelse ansåg kommissionen att det inte fanns tillräckliga skäl för att bifalla klagandens ansökan, men att den skulle fatta ett slutgiltigt beslut först efter att ha mottagit klagandens synpunkter.

1.6 Den 25 juni 2003 inkom klaganden med sina synpunkter på denna skrivelse och upprepade sin åsikt att EU:s konkurrensregler hade överträtts.

1.7 I en skrivelse av den 22 april 2005 förklarade kommissionen återigen för klaganden att den ansåg att det inte fanns något gemenskapsintresse av att behandla denna fråga. Liksom i sin skrivelse av den 24 april 2003 betonade kommissionen att ett slutgiltigt beslut skulle fattas först efter det att eventuella synpunkter från klaganden hade beaktats.

1.8 Den 19 maj 2005 yttrade sig klaganden över denna skrivelse och betonade att den ville vidhålla sitt klagomål.

1.9 Den 20 september 2005 vände sig klaganden på nytt till ombudsmannen (klagomål 3065/2005/GG). Eftersom den klagande bad ombudsmannen att uppmana kommissionen att "korrigera de beslut som den hittills har fattat" framgick det att den klagande var missnöjd med innehållet i kommissionens ståndpunkt snarare än det faktum att sex år hade förflutit sedan den hade lämnat in sitt klagomål. I kommissionens skrivelser av den 24 april 2003 och den 22 april 2005 klargjordes emellertid att kommissionen ännu inte hade fattat något slutligt beslut om konkurrensklagomålet. Ombudsmannen informerade därför klaganden om att det inte fanns tillräckliga skäl för en undersökning. Klaganden underrättades om att den hade möjlighet att förnya sitt klagomål (1) om kommissionen avvisade dess konkurrensklagomål eller (2) om den ansåg att kommissionen inte hade behandlat ärendet inom rimlig tid.

1.10 Den 12 juni 2007 informerade klaganden ombudsmannen om att kommissionen fortfarande inte hade besvarat skrivelsen av den 19 maj 2005. Klaganden bad därför ombudsmannen att handlägga ärendet.

2 Förevarande utrednings omfattning

2.1 Ombudsmannen uppfattade klaganden som att han i huvudsak hävdade att kommissionen hade underlåtit att behandla hans konkurrensklagomål inom en lämplig tidsperiod efter att ha mottagit hans skrivelse av den 19 maj 2005. Han beslutade därför att inleda en undersökning av detta påstående. Klaganden underrättades om detta samma dag.

2.2 Den 15 april 2008 antog kommissionen ett formellt beslut om att avslå klagandens konkurrensklagomål. I sitt yttrande av den 23 juni 2008 klargjorde klaganden att den inte ställde sig bakom kommissionens beslut.

2.3 Mot bakgrund av de bevis som hittills lagts fram för ombudsmannen anser ombudsmannen att en undersökning av innehållet i kommissionens beslut skulle vara motiverad. Ombudsmannen anser dock att det inte skulle vara lämpligt att behandla denna fråga inom ramen för denna undersökning, som har fokuserat på den tid det har tagit för kommissionen att behandla klagandens konkurrensklagomål. Ombudsmannen kommer därför att registrera klagandens skrivelse av den 23 juni 2008 som ett nytt klagomål.

2.4 Den aktuella undersökningen kommer således endast att behandla det påstående som kommissionen ombads yttra sig om i ombudsmannens skrivelse om att inleda undersökningen.

3 Påstådd underlåtenhet att behandla konkurrensklagomål inom rimlig tid

3.1 I sitt klagomål till ombudsmannen av den 12 juni 2007 hävdade klaganden att kommissionen inte hade behandlat klagomålet om konkurrens inom rimlig tid, efter att ha mottagit dess skrivelse av den 19 maj 2005.

3.2 I sitt yttrande beklagade kommissionen att den inte besvarade klagandens skrivelse av den 19 maj 2005, men påpekade att innehållet i denna skrivelse till stor del var identiskt med innehållet i dess tidigare skrivelse av den 25 juni 2003 och att klaganden redan var fullt medveten om kommissionens avsikt att avslå klagomålet. Kommissionen fortsatte med att säga att den hade skrivit till klaganden den 3 september 2007 för att svara på skrivelsen av den 19 maj 2005 och fråga klaganden om den insisterade på ett formellt beslut om klagomålet.

Kommissionen förklarade att skälet till att den först begärde en bekräftelse på att klaganden önskade eller skulle vilja ha ett slutligt beslut om sitt klagomål var att klagandena i många fall faktiskt inte vill få ett formellt (avslags)beslut, eftersom ett sådant beslut skulle kunna hindra dem i civilrättsliga förfaranden. Enligt artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (4) får nationella domare inte fatta beslut som strider mot ett beslut av kommissionen.

3.3 Den 28 februari 2008 informerade kommissionen ombudsmannen om att den fortfarande väntade på ett svar från klaganden i frågan om huruvida den skulle fatta ett slutligt beslut. Kommissionen tillade att klaganden hade uppmanats att lämna denna information senast i slutet av februari 2008.

3.4 Den 7 maj 2008 informerade kommissionen ombudsmannen om att klaganden den 20 februari 2008 hade bekräftat sin önskan att få ett slutligt beslut. Kommissionen vidarebefordrade också en kopia av sitt beslut av den 15 april 2008 om klagandens konkurrensklagomål till ombudsmannen.

3.5 I sina synpunkter framförde klaganden inga särskilda synpunkter på den tid det tagit för kommissionen att anta detta beslut.

3.6 Ombudsmannen noterar med tillfredsställelse att kommissionen agerade snabbt efter det att den fått kännedom om detta klagomål. Det är riktigt att flera ytterligare månader förflöt till dess att kommissionen slutligen, den 15 april 2008, antog sitt beslut avseende klagandens konkurrensklagomål. Kommissionen har emellertid redogjort för de skäl på grundval av vilka den ansåg att det först och främst var nödvändigt att förvissa sig om att klaganden verkligen ville få ett formellt beslut om sitt konkurrensklagomål. Ombudsmannen anser att kommissionens förklaring är rimlig. Han noterar vidare att klaganden inte invände mot kommissionens tillvägagångssätt.

3.7 Ombudsmannen anser dock att det är mycket svårt att förstå varför kommissionen inte inledde sin verksamhet mycket tidigare. I sin skrivelse till klaganden av den 22 april 2005 betonade kommissionen att ett slutgiltigt beslut skulle fattas först efter det att eventuella synpunkter från klaganden hade beaktats. Klaganden inkom med sina synpunkter den 19 maj 2005. Så snart kommissionen hade mottagit denna skrivelse kunde den vidta nödvändiga åtgärder för att anta ett slutligt beslut om klagandens konkurrensklagomål. Det verkar dock som om inga sådana åtgärder vidtogs förrän ombudsmannen uppmärksammade kommissionen på detta klagomål.

3.8 Kommissionen har inte lämnat någon förklaring som skulle kunna motivera denna försening. Ombudsmannen noterar att kommissionen har beklagat förseningen. Ombudsmannen anser dock att detta inte kan betraktas som en tillfredsställande reaktion. Ombudsmannen anser att när det, som i förevarande fall, uppstår avsevärda förseningar kräver principerna om god förvaltningssed åtminstone en ursäkt till den berörda medborgaren.

3.9 Ombudsmannen noterar dock att klagandens farhågor verkar vara inriktade på innehållet i kommissionens beslut snarare än på förfarandemässiga aspekter. Eftersom innehållet i kommissionens beslut kommer att granskas i en separat undersökning anser ombudsmannen att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas i detta ärende.

4 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas i detta ärende.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EGT L 131, 1994, s. 15.

(2) EUT L 1, 2003, s. 1.

(3) EGT L 131, 1994, s. 15.

(4) EUT L 1, 2003, s. 1.