Strasbourg den 14 december 2007

Bästa S.,

Den 11 april 2007 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen.

Den 16 maj 2007 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande.

Den 23 juli 2007 avgav kommissionen ett yttrande om ditt klagomål och informerade mig följande dag om att det yttrande som den hade skickat utgjorde en felaktig version och att en rättad version skulle skickas under de första dagarna i september 2007.

Den 8 augusti 2007 ringde ni mig och den 5 september 2007 skickade ni en skrivelse där ni informerade mig om att ni den 23 maj 2007 hade inlett ett förfarande vid Europeiska unionens personaldomstol.

Den 15 oktober 2007 underrättade kommissionen genom en skrivelse mina avdelningar om att den hade fått kännedom om att ni hade inlett det ovannämnda förfarandet och beslutade därför att inte skicka sitt rättade yttrande.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Den klagande är tjänsteman vid Europeiska kommissionen. Sedan den 7 juli 2005 arbetar hon vid kommissionens generaldirektorat för informationssamhället och medier (GD INFSO).

Klagomålet avsåg hennes provanställning vid GD Näringsliv (från den 1 oktober 2003 till den 28 februari 2005). Klaganden arbetade vid GD Näringsliv som juridisk rådgivare på en tillfällig tjänst. Hennes första delrapport var positiv.

Efter omorganisationen av hennes enhet, som flyttades från Luxemburg till Bryssel, ändrades hennes överordnade. Klaganden konstaterade att de nya arbetsvillkoren inte gjorde det möjligt för henne att utföra sina uppgifter korrekt på grund av i) de motstridiga beslut som hon hade fått, ii) ändringar av hennes arbetsprofil utan hennes samtycke (inom ramen för den nya profilen kunde hon inte utveckla sin yrkeskompetens), iii) underlåtenhet att informera henne om affärsfrågor, och iv) allmänna svårigheter att kommunicera med sina nya överordnade och kollegor. Hon begärde därför en överföring till en annan enhet inom samma generaldirektorat. Hennes överordnade gick inte med på denna begäran.

I augusti 2004 mottog klaganden sin andra delrapport, som var negativ. Därefter försämrades hennes arbetsförhållanden. Enhetschefen informerade all personal om klagandens andra delrapport under ett möte. Dessutom instämde han inte i klagandens förslag om datum för hennes sommarledighet och hennes begäran om utbildning eller om att skicka henne på tjänsteresor utomlands. Dessutom skickade han e-postmeddelanden till sina kollegor, som innehöll negativa kommentarer om hennes prestation. Klagandens uppgifter omfördelades mellan de övriga anställda, och hennes tillgång till den gemensamma disken ”S” begränsades. Slutligen inledde enhetschefen utvärderingsförfarandet för hennes prestationer på grundval av artikel 34.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket kan leda till uppsägning innan provanställningsperioden löper ut.

Klaganden ansåg att det ovannämnda agerandet från hennes enhetschefs sida utgjorde mobbning. Till sitt klagomål bifogade hon ett yttrande från en advokat och ett yttrande från en psykolog.

Klaganden vände sig till personalkommittén, fackföreningarna och direktören för personalavdelningen vid GD Näringsliv.

Hon inledde också det informella förfarande som kommissionen inrättat för offer för trakasserier. Hon kontaktade två konfidentiella rådgivare och kommissionens medlare, som alla gav henne råd och hjälpte henne under möten med klagandens överordnade.

Den 26 oktober 2004 lämnade klaganden in en formell begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, som är avsedd för alla personer som anser sig ha utsatts för trakasserier. Klaganden uppgav att hon var "trakasserad" och begärde att utvärderingen av hennes prestationer skulle avbrytas på grundval av artikel 34.2 i tjänsteföreskrifterna och, återigen, att hon skulle överföras till ett annat generaldirektorat.

Den 20 juli 2005 besvarade GD Administration och personal (nedan kallat GD ADMIN) klagandens begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen preciserade att den enhet vid GD ADMIN som var ansvarig för klagomål om trakasserier, på grundval av tillgänglig bevisning, inte ansåg att de relevanta omständigheterna utgjorde ett fall av trakasserier och att den särskilda administrativa utredningen därför inte hade inletts.

Under tiden, den 15 januari 2005, färdigställdes klagandens utvärderingsrapport (nedan kallad rapporten) enligt artikel 34.2 i tjänsteföreskrifterna och hennes uppsägning rekommenderades. Rapportkommittén instämde dock inte i denna rekommendation och föreslog GD ADMIN att klaganden skulle fullgöra sin provanställningsperiod vid ett annat generaldirektorat under ytterligare en sexmånadersperiod. GD ADMIN överförde därför klaganden till GD INFSO, och hon inledde denna sexmånadersperiod i mars 2005.

Klaganden var inte nöjd med sin nya tjänst och ansökte om kommissionstjänster utomlands (i New York). Hennes ansökan lyckades inte. Hon begärde att kommissionens medlare skulle ingripa i detta avseende. Hon konstaterade att det negativa beslutet om hennes utstationering utomlands berodde på rapporten och på att hon hade lämnat in klagomål mot sina överordnade.

Den 17 augusti 2005 lämnade klaganden därför in en begäran enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna om skadestånd till henne som utsatts för trakasserier.

Hon överklagade även slutsatserna i rapporten med stöd av artikel 90.2 (att hon skulle sägas upp utan att provanställningstiden löpte ut) och yrkade att den skulle ogiltigförklaras. Den 19 december 2005 konstaterade GD ADMIN att eftersom klaganden under tiden hade utnämnts till tjänsteman, fanns det ingen anledning att gå vidare med hennes överklagande av ovannämnda slutsatser i rapporten.

Den 20 januari 2006 vände sig klaganden till kommissionens ordförande och klagade över hur hennes överordnade vid GD Näringsliv hade agerat. Hon togs också emot av kommissionsledamot Siim Kallas. Kallas skickade också en skrivelse till klaganden som svar på hennes skrivelse till kommissionens ordförande, i vilken Kallas avslog hennes klagomål.

Den 13 mars 2006 ingav klaganden ett annat överklagande enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna av beslutet av den 19 december 2005 om hennes begäran om skadestånd. Hon begärde också tillgång till vissa handlingar från sin personalakt.

Den 17 maj 2006 avslogs hennes överklagande och endast en handling lämnades ut.

Därefter vände hon sig till Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) som hjälpte henne med hennes ansökan om tillgång till handlingar. När hon fick kännedom om nya handlingar ansåg hon att vissa andra handlingar i hennes akt hade tagits bort eller ändrats utan hennes vetskap.

Den 8 november 2006 lämnade klaganden in ett överklagande enligt artikel 90.2 och en begäran om ersättning enligt artikel 90.1. Hon hävdade att det fanns en "parallell" personakt i hennes fall och att rapporten utarbetades utan att hon gavs möjlighet att försvara sig.

GD ADMIN svarade den 13 februari 2007 och avslog hennes överklagande och begäran. Den konstaterade att de delar av hennes akt som klaganden ansåg vara nya inte gav tillräckliga skäl för en ny bedömning av hennes rapport och att det inte fanns någon ”parallell” personalakt. Den uppgav också att klagandens överklagande var "repetitivt".

Den 19 december 2006 vände sig klaganden dessutom till Olaf. I februari 2007 konstaterade Olaf att den inte var behörig att handlägga hennes ärende.

Den 11 april 2007 lämnade klagomålet in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen.

Hon gjorde gällande att kommissionen inte hade behandlat hennes anklagelser om trakasserier på ett korrekt sätt.

Hon hävdade att kommissionen borde i) förse henne med information om alla undersökningar som gjorts inom GD Näringsliv i hennes ärende och ii) införa effektiva förebyggande åtgärder mot trakasserier samt effektiva rättsmedel i fall av trakasserier.

Frågeställningen

Omfattningen av ombudsmannens undersökning

I sin skrivelse om inledande av undersökningen informerade ombudsmannen klaganden om att hans undersökningar av klagomål om trakasserier på arbetsplatsen är begränsade till att fastställa huruvida den berörda institutionen tillämpade de relevanta interna förfarandena korrekt.

Kommissionens yttrande över kommissionens skrivelser av den 23 och 24 juli 2007

Den 23 juli 2007 avgav kommissionen ett yttrande om klagomålet och informerade nästa dag ombudsmannen om att yttrandet innehöll en felaktig version och att en rättad version skulle skickas under de första dagarna i september 2007.

Klagandens synpunkter (klagandens telefonsamtal av den 8 augusti 2007 och klagandens skrivelse av den 5 september 2007)

Den 8 augusti 2007 underrättade klaganden ombudsmannen om att hon den 23 maj 2007 hade inlett ett rättsligt förfarande vid personaldomstolen (mål F-49/07 R mot kommissionen) på grundval av de faktiska omständigheter som påstods i hennes klagomål till ombudsmannen.

I sin senare skrivelse av den 5 september 2007 gjorde klaganden för det första gällande att hennes klagomål till personaldomstolen avsåg ogiltigförklaring av de rättsakter som hon ansåg hade skadliga verkningar för henne. Bland dessa rättsakter återfinns GD ADMIN:s beslut av den 20 juli 2005 om avslag på hennes ansökan av den 26 oktober 2004 om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, till vilket det hänvisas i hennes personalakt. I sitt klagomål begärde hon att personaldomstolen skulle ”fastställa gemenskapens ansvar för alla rättsstridiga beslut, handlingar och beteenden från kommissionens sida” och att hon skulle få ersättning med 2 500 000 euro för den skada hon lidit till följd av mobbningen.

För det andra föreföll klaganden i huvudsak anse att ombudsmannen borde i) fortsätta undersökningen av hennes klagomål, parallellt med förfarandet vid personaldomstolen, eller ii) inleda en undersökning på eget initiativ om trakasserier inom kommissionen på grundval av de omständigheter som hon hävdade. Hon bad också ombudsmannen att tillsammans med kommissionen se till att hon skulle överföras till en annan institution innan personaldomstolen fattade beslut i hennes ärende.

Hon bad ombudsmannen att tillsammans med kommissionen försöka nå en vänskaplig förlikning för att ”undanröja fallet med administrativa missförhållanden” eller uppmuntra kommissionen att delta i ett förlikningsförfarande inför tribunalen.

Slutligen uppgav hon att hon under tiden, den 1 maj 2007, hade överförts till en annan enhet (internationella förbindelser) inom samma generaldirektorat och ansåg att denna överföring utgjorde missbruk och att motiveringen till beslutet om denna överföring var otillräcklig.

Kommissionens skrivelse av den 15 oktober 2007

Kommissionen uppgav att den hade lovat att skicka en rättelse av sitt yttrande av den 23 juli 2007 om klagomålet, men när dess rättade yttrande avslutades i september 2007 fick den kännedom om att klaganden under tiden hade överklagat till förstainstansrätten (1) på grundval av de fakta som var föremål för ombudsmannens undersökning. Kommissionen beslutade därför att inte skicka det rättade yttrandet till ombudsmannen.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Ombudsmannen noterar att klaganden i sin skrivelse av den 5 september 2007 informerade honom om att hon den 1 maj 2007 överfördes till en annan enhet ("Internationella förbindelser") inom samma generaldirektorat ("GD") och ansåg att en sådan överföring utgjorde missbruk och att motiveringen i beslutet om denna överföring var otillräcklig.

I den mån klagandens åsikt skulle kunna utgöra ett nytt påstående, om det är vederbörligen motiverat, förefaller det inte som om klaganden har följt artikel 2.8 i ombudsmannens stadga (2) i denna specifika fråga och i detta avseende har uttömt det förfarande som föreskrivs i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. Ombudsmannen behandlar därför inte denna fråga inom ramen för denna undersökning. Den klagande kan dock lämna in ett nytt klagomål i detta avseende efter att ha uttömt förfarandet enligt artikel 90.

1.2 Ombudsmannen tolkar dessutom den klagandes skrivelse av den 5 september 2007 som ett förslag om att ombudsmannen skulle kunna genomföra en undersökning på eget initiativ av den allmänna frågan om kommissionens hantering av fall av trakasserier. Ombudsmannen förfogar inte över uppgifter som skulle kunna tyda på systematiska administrativa missförhållanden i detta avseende och därför förefaller det för närvarande inte lämpligt att inleda en undersökning på eget initiativ. Om ombudsmannen i framtiden skulle anse att det skulle kunna föreligga systematiska administrativa missförhållanden i dessa frågor, skulle han sedan överväga om det skulle vara lämpligt att inleda en sådan undersökning.

2 Klagandens ursprungliga påståenden och påståenden

2.1 I sitt klagomål till ombudsmannen av den 11 april 2007 hävdade klaganden att kommissionen inte hade behandlat hennes påståenden om trakasserier på ett korrekt sätt.

Klaganden hävdade att kommissionen borde i) informera henne om alla undersökningar som gjorts inom GD Näringsliv i hennes ärende och ii) fastställa effektiva, förebyggande åtgärder mot trakasserier samt effektiva rättsmedel i fall av trakasserier.

2.2 I ett telefonsamtal av den 8 augusti 2007 och i en separat skrivelse av den 5 september 2007 informerade klaganden ombudsmannen om att hon den 23 maj 2007 hade inlett ett rättsligt förfarande vid Europeiska unionens personaldomstol.

2.3 Kommissionen bekräftade dessa uppgifter i sin skrivelse till ombudsmannen av den 15 oktober 2007 och uppgav att klagandens överklagande till personaldomstolen grundar sig på samma sakförhållanden som de som är föremål för ombudsmannens undersökning.

2.4 Ombudsmannen erinrar om att artikel 195 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål " (...) om administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet (...) utom i de fall då de påstådda omständigheterna är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden." I artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga föreskrivs dessutom att "(...) när ombudsmannen på grund av pågående eller avslutade rättsliga förfaranden rörande de omständigheter som har lagts fram måste förklara ett klagomål otillåtligt eller avsluta behandlingen av det, skall resultatet av de undersökningar som han har genomfört fram till dess inges utan ytterligare åtgärder."

2.5 Ombudsmannen noterar att klaganden har informerat honom om att hon har inlett ett förfarande vid Europeiska unionens personaldomstol om de omständigheter som hon grundade sina påståenden och anspråk på i sitt ursprungliga klagomål till ombudsmannen. Kommissionen bekräftade även att en sådan talan hade väckts mot den vid personaldomstolen. Mot bakgrund av den ovan citerade artikel 195 i EG-fördraget och artikel 2.7 i ombudsmannens stadga avslutar ombudsmannen därför sin behandling av klagomålet och lägger fram resultatet av sina undersökningar hittills utan ytterligare åtgärder.

2.6 Eftersom ombudsmannen avslutar sin undersökning utan ytterligare åtgärder kan han inte tillmötesgå den klagandes begäran om att försöka nå en vänskaplig förlikning för att undanröja fallet med administrativa missförhållanden eller uppmuntra kommissionen att delta i ett förlikningsförfarande under domstolens överinseende. Ombudsmannen är inte heller behörig att ingripa inför kommissionen när det gäller klagandens begäran om överföring till en annan gemenskapsinstitution innan personaldomstolen avgör hennes ärende. Om klagandens begäran är en begäran om provisoriska åtgärder erinrar ombudsmannen om att sådana åtgärder, om de befinns vara motiverade, kan beslutas av tribunalen själv.

3 Slutsats

Ombudsmannen avslutar behandlingen av klagomålet och lämnar in resultatet av de undersökningar som hittills genomförts utan ytterligare åtgärder.

Kommissionens ordförande kommer att underrättas om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Ombudsmannen förstår Europeiska unionens personaldomstol.

(2) I artikel 2.8 i ombudsmannens stadga föreskrivs följande: "Inga klagomål får inges till ombudsmannen som rör ett arbetsförhållande mellan gemenskapens institutioner och organ och deras tjänstemän och övriga anställda om inte alla möjligheter att inge interna administrativa begäranden och klagomål, särskilt de förfaranden som avses i artikel 90.1 och 90.2 i tjänsteföreskrifterna, har uttömts av den berörda personen och tidsfristerna för svar från den myndighet som begärts har löpt ut."