Strasbourg den 19 juni 2008

Bästa M.,

Den 6 mars 2007 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen angående överföringen till det belgiska nationella systemet för pensionsrättigheter av de pensionsrättigheter som du förvärvat under ditt kontrakt som tillfälligt anställd vid kommissionen.

Den 29 maj 2007 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande.

Genom en skrivelse av den 11 oktober 2007 informerade jag Er om att Ert klagomål hade omfördelats till en annan jurist av skäl som hade att göra med den interna organisationen av mina avdelningar.

Efter att ha beviljats en förlängning av svarsfristen avgav kommissionen sitt yttrande den 13 november 2007.

Den 20 november 2007 översände jag skrivelsen till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 20 december 2007.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

De relevanta omständigheterna enligt klaganden var sammanfattningsvis följande:

Från och med den 1 maj 2004 till och med den 1 maj 2005 arbetade klaganden för kommissionens gemensamma forskningscentrum som forskningsassistent med ett kontrakt som tillfälligt anställd i kategori B*(1). Hennes kontrakt förlängdes till och med den 30 april 2006. Sedan dess har klaganden varit arbetslös.

I oktober 2006 begärde klaganden att de pensionsrättigheter som hon förvärvat genom sitt avtal med kommissionen skulle överföras till den belgiska pensionsbyrån (2). Hon informerades dock om att överföringen inte var möjlig av följande skäl: i) kategorin för hennes senaste avtal med kommissionen (tillfälligt B) inte ingick i ett avtal om överföring av pensionsrättigheter som ingicks i februari 2003 mellan kommissionen och de belgiska myndigheterna, och ii) enligt belgisk lag var klaganden skyldig att hitta en ny anställning innan pensionsrättigheterna kunde överföras.

Den 3 oktober 2006 kontaktade klaganden kommissionen för att förklara sina svårigheter när det gäller överföringen av hennes pensionsrättigheter. Hon nämnde också att hon inte hade hittat något privat försäkringsbolag som skulle godta villkoren i tjänsteföreskrifterna för överföring av hennes pensionsrättigheter. Klaganden bad kommissionen att finna en lösning.

Den 27 oktober 2006 underrättade kommissionen klaganden om att det överlåtbara beloppet uppgick till 22 821,01 euro och att det fanns olika möjligheter för henne. Dessa var följande: i) En fullständig överföring till ett nytt pensionssystem i enlighet med artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. eller ii) en total överföring till en privat försäkrings- eller pensionsfond i enlighet med artikel 12.1 b i bilaga VIII. Klaganden uppmanades att lägga fram relevanta handlingar för det pensionssystem som hon valt och informerades om att hon skulle lämna in sin ansökan inom de följande tre månaderna.

Samma dag, och som svar på hennes e-postmeddelande av den 3 oktober 2006, erkände kommissionen hennes farhågor och försäkrade henne om att hennes rättigheter skulle upprätthållas, oavsett hur länge hennes förhandlingar för att lösa situationen pågick. Kommissionen medgav att flera andra EG-tjänstemän stod inför samma problem. Kommissionen åtog sig att finna en lösning så snart som möjligt och att informera klaganden om detta.

Den 31 januari 2007 skickade klaganden ett e-postmeddelande till kommissionen i vilket hon förklarade att hon den 7 december 2006 hade lämnat in en ansökan till den belgiska pensionskassan om överföring av hennes pensionsrättigheter till det belgiska systemet. Hon hade dock återigen informerats om att överföringen inte var möjlig. Klaganden frågade kommissionen om den hade vidtagit några åtgärder för att avhjälpa situationen och vem som skulle vara ansvarig för en ändring av det nuvarande systemet, nämligen artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Hon betonade att det var av stor betydelse för henne att de två år som hon hade arbetat för kommissionen beaktades av den belgiska pensionsbyrån.

I sitt klagomål till ombudsmannen uppgav klaganden att före den administrativa reformen i maj 2004 beviljades de tillfälligt anställda i lönegrad B direkt det belopp av EG:s pensionsrättigheter som de hade ackumulerat och att de därför uteslöts från 2003 års avtal. Efter detta datum ändrade kommissionen de tidigare villkoren för återbetalning av pensionsrättigheter för tillfälligt anställda i lönegrad B och ersatte dem med en överföring till de nationella myndigheterna. Klaganden ansåg dock att kommissionen hade glömt att uppdatera avtalet om pensionsöverföring med Belgien och att där inkludera tillfälligt anställda med kontrakt i lönegrad B. Klagandens EG-pensionsrättigheter som ackumulerats under hennes arbete för kommissionen erkändes därför inte i det belgiska systemet.

Klaganden uppgav att personer som, liksom hon själv, var arbetslösa efter att ha arbetat för kommissionen fick arbetslöshetsförmåner på grundval av nollinkomst. Detta berättigar dem endast till ett fast belopp i form av arbetslöshetsersättning för alla följande år. Klaganden hävdade att kommissionen borde vidta lämpliga åtgärder för att finna en lösning, eftersom hon under de följande fyra åren (innan hon fyllde 65 år) skulle behöva lämna in en ansökan om belgisk pension.

Klaganden nämnde att kommissionen var medveten om hennes svårigheter men inte hade vidtagit några åtgärder. Hon förklarade också att det inte var möjligt att överföra hennes pension till ett privat försäkringssystem på grund av de stränga villkor som ställdes och på grund av att hon under alla omständigheter skulle erhålla ett mindre förmånligt pensionsbelopp än vad hon skulle erhålla hos de nationella myndigheterna. Klaganden nämnde vidare att hon hade lämnat in ett klagomål till den belgiska ombudsmannen om villkoret enligt belgisk rätt att hon måste hitta en ny arbetsgivare för att få rätt till pensionsöverföring.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att inrätta en lämplig mekanism för att till det belgiska systemet överföra de pensionsrättigheter som förvärvats av tidigare tillfälligt anställda i EG enligt kontrakt i lönegrad B. Hon hävdade att kommissionen borde inrätta ett lämpligt system för överföring av hennes pensionsrättigheter.

Ytterligare kontakter mellan klaganden och ombudsmannens avdelningar

Den 4 maj 2007, i samband med ett telefonsamtal med ombudsmannens avdelningar, nämnde klaganden att den belgiska pensionsbyrån hade informerat henne om att den hade bett kommissionen om information för att reglera klagandens situation. Hon hade emellertid inte fått någon uppföljning från den belgiska pensionskassan på sin begäran i denna fråga.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande över klagomålet var sammanfattningsvis följande:

Kommissionen betonade för det första att klaganden i sitt klagomål medgav att både kommissionens avdelningar (PMO) och det nationella pensionskontoret (3) tillämpade de relevanta bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen på ett korrekt sätt.

Kommissionen angav vidare att förfarandena för genomförandet av artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna var klara för genomförande, både på EU-nivå och på belgisk nivå. Enligt artikel 11.1.4 får överföring av pensionsrättigheter endast göras till den pensionsorganisation till vilken den berörda personen är ansluten, inom ramen för en ny yrkesverksamhet.

Kommissionen hänvisade därefter till artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna(5), i vilken det på vissa villkor föreskrevs en möjlighet att betala ut den försäkringstekniska motsvarigheten till förmånerna till ett privat försäkringsbolag eller en valfri pensionsfond.

Kommissionen angav att genomförandet av artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna teoretiskt sett borde avhjälpa det problem som klaganden hade tagit upp i sitt klagomål. Enligt klaganden skulle dock erbjudandet från det privata försäkringsbolag som hon kontaktade (integrerad försäkring) leda till en förlust på 50 % av hennes månadsinkomst.

Kommissionen påpekade att det var viktigt att betona att det problem som klaganden tog upp aldrig skulle ha uppstått om hon i god tid hade begärt att artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna skulle tillämpas. Artikel 42 gjorde det möjligt för tjänstemannen att ”anmoda institutionerna att göra alla utbetalningar som han är skyldig att göra för att skapa eller bibehålla pensionsrättigheter i sitt ursprungsland”. Klaganden skulle således inte bara ha kompletterat sina rättigheter i sitt nationella pensionssystem, om hon i god tid hade lämnat in en sådan begäran, utan hon skulle också, efter avslutad tjänstgöring, ha erhållit det avgångsvederlag som föreskrivs i artikel 12.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (6).

Kommissionen uppgav att EG-tjänstemännen skulle vara medvetna om bestämmelserna i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Klaganden var följaktligen skyldig att vara medveten om den möjlighet som erbjöds henne genom artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Kommissionen angav slutligen att den, för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden, systematiskt planerade att uppmärksamma de berörda tjänstemännen på den möjlighet som de erbjuds genom artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Kommissionen angav vidare att den i klagandens fall hade för avsikt att på nytt kontakta de belgiska myndigheterna för att uppmana dem att ingå ett avtal i syfte att avhjälpa de problem som uppstått vid tillämpningen av artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

Klagandens synpunkter

I sitt yttrande uppgav klaganden att hon hade stött på stora svårigheter att hitta ett privat försäkringsbolag för betalning av det försäkringstekniska värdet, eftersom det stora flertalet av dem vägrade att godta det första villkoret i artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, enligt vilket ingen överföring kan göras om inte försäkringsbolaget garanterar att kapitalet inte ska återbetalas.

Hon uppgav vidare att endast ett privat försäkringsbolag godtog villkoren i artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Försäkringsbolagets erbjudande skulle dock leda till en förlust på cirka 50 % av hennes månadsinkomst, jämfört med den pension som hon skulle ha fått från det nationella pensionssystemet.

Klaganden uppgav också att i) kommissionen hade saknat information eftersom den inte informerade henne om förekomsten av artikel 42 i tjänsteföreskrifterna, vilket ledde till orättvisa. Hon hävdade också att ii) hon hade utsatts för diskriminering på grund av ålder eftersom det visade sig vara mycket svårt för henne att hitta en ny arbetsgivare i hennes ålder, och iii) det hade förekommit en försening som kunde undvikas av kommissionen när det gäller villkoren för överföringen till ett privat försäkringsbolag från 2004 till 2007.

Klaganden ställde också en rad frågor om överföringen av hennes pensionsrättigheter till den belgiska pensionsbyrån.

Beslutet

1 Relevanta omständigheter

1.1 Mellan den 1 maj 2004 och den 1 maj 2005 arbetade klaganden för kommissionens gemensamma forskningscentrum med ett kontrakt som tillfälligt anställd i kategori "B". Hennes kontrakt förlängdes till och med den 30 april 2006. Sedan dess har hon varit arbetslös. I oktober 2006 begärde klaganden att de pensionsrättigheter som hon förvärvat under sitt avtal med kommissionen skulle överföras till den belgiska pensionsbyrån (7). Hon informerades dock om att överföringen inte var möjlig.

I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att inrätta en lämplig mekanism för överföring till det belgiska systemet av de pensionsrättigheter som förvärvats av tidigare tillfälligt anställda i EG enligt kontrakt i lönegrad B.

1.2 I sitt yttrande påpekade kommissionen att det var viktigt att betona att det problem som klaganden tog upp aldrig skulle ha uppstått om hon i god tid hade begärt att artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna skulle tillämpas. Kommissionen uppgav att EG-tjänstemännen skulle vara medvetna om bestämmelserna i anställningsvillkoren och att klaganden följaktligen måste vara medveten om den möjlighet som erbjuds henne genom artikel 42 i anställningsvillkoren. Kommissionen angav vidare att den, för att undvika liknande situationer i framtiden, planerade att systematiskt uppmärksamma de berörda tjänstemännen på den möjlighet som de erbjuds genom artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda. Kommissionen angav vidare att den i klagandens fall planerade att på nytt kontakta de belgiska myndigheterna för att uppmana dem att ingå ett avtal för att avhjälpa de problem som uppstått vid tillämpningen av artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

1.3 I sitt yttrande uppgav klaganden att hon hade stött på stora svårigheter att hitta ett privat försäkringsbolag, eftersom det stora flertalet av dem vägrade att uppfylla det första villkoret i artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, enligt vilket kapitalet inte ska återbetalas.

2 Omfattningen av ombudsmannens undersökning

2.1 Europeiska ombudsmannen noterar att klaganden i sina iakttagelser framförde nya påståenden om att i) kommissionen hade saknat information, vilket ledde till orättvisa. ii) hon hade utsatts för diskriminering på grund av ålder, och iii) det hade förekommit en försening som kunde undvikas av kommissionen när det gäller villkoren för överföring till ett privat försäkringsbolag från 2004 till 2007. Klaganden ställde också en rad frågor om överföringen av hennes pensionsrättigheter till den belgiska pensionsbyrån.

2.2 Ombudsmannen erinrar inledningsvis om att hans roll består i att utreda klagomål om påstådda fall av administrativa missförhållanden i Europeiska unionens institutioners och organs verksamhet. Hans mandat gör det inte möjligt för honom att undersöka beteendet hos någon nationell institution eller något nationellt organ.

2.3 De belgiska myndigheternas genomförande av den relevanta belgiska lagen, det vill säga den belgiska pensionsbyrån, tycks omfattas av den belgiska ombudsmannens behörighet. I detta avseende noterar ombudsmannen att klaganden nämnde att hon hade lämnat in ett klagomål till den belgiska ombudsmannen om villkoret i belgisk rätt att en arbetslös person först måste hitta en ny arbetsgivare för att ha rätt till överföring av pensionsrättigheter. Ombudsmannen noterar vidare att klaganden nämnde att den belgiska pensionsbyrån hade bett kommissionen om information för att lösa hennes situation.

2.4 Ombudsmannen vill påpeka att de frågor som tas upp i klagandens synpunkter utgör nya påståenden som inte togs upp i hennes ursprungliga klagomål. De faller därför utanför ramen för denna utredning och kommer inte att behandlas här. Klaganden har rätt att lämna in ett nytt klagomål till Europeiska ombudsmannen i dessa frågor, efter att först ha vänt sig till kommissionen i detta avseende.

3 Kommissionens påstådda underlåtenhet att inrätta en lämplig mekanism för överföring till det belgiska systemet av de pensionsrättigheter som förvärvats av tidigare tillfälligt anställda vid EG i lönegrad B

3.1 Ombudsmannen vill först erinra om att artikel 42 i anställningsvillkoren har följande lydelse:

"En anställd får, på de villkor som institutionen fastställer, begära att institutionerna verkställer de utbetalningar som han är skyldig att göra för att skapa eller bibehålla pensionsrättigheter i sitt ursprungsland. (…)".

Ombudsmannen noterar vidare att en tjänsteman som lämnar sin tjänst i gemenskaperna har rätt att få sina pensionsrättigheter överförda till i) ett nytt pensionssystem i enlighet med artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, eller ii) en privat försäkring eller pensionsfond i enlighet med artikel 12.1 b i bilaga VIII, förutsatt att fyra villkor är uppfyllda (8).

3.2 Ombudsmannen vill påpeka att hans mandat inte gör det möjligt för honom att ifrågasätta de befintliga bestämmelserna i ovannämnda tjänsteföreskrifter. Ombudsmannen kommer därför endast att undersöka om det förekommit något administrativt missförhållande från kommissionens sida vid hanteringen av klagandens överföring av pensionsrättigheter.

3.3 Ombudsmannen noterar att klaganden i det aktuella fallet inte begärde att artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda skulle tillämpas eftersom hon hävdar att hon inte kände till den.

3.4 För det första vill ombudsmannen påpeka att det ur ett rättsligt perspektiv måste antas att varje tjänsteman eller anställd bör vara medveten om bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och att det är hans eller hennes ansvar att vidta lämpliga åtgärder för att bli fullt medveten om dem. Ombudsmannen anser att kommissionen inte kan hållas juridiskt ansvarig för att klaganden inte kände till de möjligheter som erbjöds henne i fråga om hennes pensionsrättigheter enligt artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Ombudsmannen välkomnar dock särskilt kommissionens uttalande enligt vilket den, för att undvika att liknande fall uppstår i framtiden, systematiskt avser att uppmärksamma de berörda tjänstemännen på den möjlighet som erbjuds dem enligt artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda. I syfte att stödja kommissionens avsikter kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning i detta avseende.

3.5 För det andra noterar ombudsmannen att pensionsrättigheter som förvärvats av tidigare tillfälligt anställda endast kan överföras till det belgiska pensionssystemet i samarbete med de belgiska myndigheterna. Ombudsmannen noterar att kommissionen kontaktade de belgiska myndigheterna för att be dem att ingå ett avtal med kommissionen i syfte att avhjälpa de problem som klaganden stött på när det gäller tillämpningen av artikel 11.1 i tjänsteföreskrifterna. Ombudsmannen anser därför att kommissionen har vidtagit alla åtgärder som står till dess förfogande för att bistå klaganden. Ombudsmannen anser att kommissionen inte kan hållas ansvarig för att de belgiska myndigheterna ännu inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att möjliggöra sådana överföringar.

3.6 Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av klagandens påstående.

4 Klagandens påstående

4.1 Klaganden hävdade att kommissionen borde inrätta ett lämpligt system för överföring av hennes pensionsrättigheter.

4.2 Mot bakgrund av sin slutsats i punkt 3.6 ovan drar ombudsmannen slutsatsen att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av klagandens påstående.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte finnas någon grund för ytterligare undersökningar av klagandens påstående och anspråk. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Dessutom gör ombudsmannen följande ytterligare anmärkning:

Kommissionen bör systematiskt uppmärksamma de anställda på den möjlighet som erbjuds dem enligt artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Ombudsmannen noterar att benämningen "kategori B*", som användes under den provisoriska tillämpningsperioden för de nya tjänsteföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 maj 2004, motsvarar de nuvarande AST-avtalen.

(2) "Office national des Pensions"i den franska originalversionen.

(3) Se fotnot 2.

(4) Artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

"1. En tjänsteman som lämnar sin tjänst vid gemenskaperna för att

– tillträda en tjänst vid en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation som har ingått ett avtal med gemenskaperna,

– utöva en verksamhet som anställd eller egenföretagare, genom vilken han förvärvar pensionsrättigheter enligt ett system vars administrativa organ har ingått ett avtal med gemenskaperna,

skall ha rätt att få det försäkringstekniska värdet av sina ålderspensionsrättigheter, uppdaterat till dagen för den faktiska överföringen, överfört i gemenskaperna till pensionsfonden vid denna förvaltning eller organisation eller till den pensionsfond enligt vilken han förvärvar ålderspensionsrättigheter på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare."

(5) Artikel 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

"1. En tjänsteman som är yngre än 63 år och vars tjänstgöring upphör på annat sätt än på grund av dödsfall eller invaliditet och som inte har rätt till omedelbar eller uppskjuten avgångspension skall ha rätt att när han lämnar tjänsten

b) i andra fall, på de förmåner som utges enligt artikel 11.1 eller på utbetalning av det försäkringstekniska värdet av sådana förmåner till ett privat försäkringsbolag eller en pensionsfond efter eget val, under förutsättning att detta bolag eller denna fond garanterar att i) kapitalet inte kommer att återbetalas, ii) En månadsinkomst betalas ut tidigast från 60 års ålder och senast från 65 års ålder. iii) Avsättningar ingår för efterlevandepension. iv) Överföring till ett annat försäkringsbolag eller en annan fond kommer endast att godkännas om fonden uppfyller villkoren i leden i, ii och iii.”

(6) Artikel 12.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse: ”Med avvikelse från punkt 1 b skall tjänstemän som är yngre än 63 år och som sedan de tillträdde sin tjänst, för att fastställa eller bibehålla pensionsrättigheter, har inbetalats till ett nationellt pensionssystem, ett privat försäkringssystem eller en valfri pensionsfond som uppfyller kraven i punkt 1 och vars tjänstgöring upphör av andra skäl än dödsfall eller invaliditet utan att de har rätt till omedelbar eller uppskjuten avgångspension, ha rätt till ett avgångsvederlag som motsvarar det försäkringstekniska värdet av de pensionsrättigheter som de förvärvat under sin tjänstgöring vid institutionerna. I dessa fall ska de utbetalningar som gjorts för att fastställa eller bibehålla deras pensionsrättigheter enligt det nationella pensionssystemet med tillämpning av artiklarna 42 eller 112 i anställningsvillkoren för övriga anställda dras av från avgångsvederlaget.”

(7) Se fotnot 2.

(8) Enligt artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är dessa fyra villkor följande:

"(…) på villkor att ett sådant företag eller en sådan fond garanterar att

i) kapitalet inte kommer att återbetalas,

ii) En månadsinkomst betalas ut tidigast från 60 års ålder och senast från 65 års ålder.

iii) Avsättningar ingår för efterlevandepension.

iv) Överföring till ett annat försäkringsbolag eller en annan fond kommer endast att godkännas om fonden uppfyller villkoren i leden i, ii och iii.”