Strasbourg den 22 juli 2008

Bäste X,

Den 31 januari 2007 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen där du hävdade att kommissionen inte hade registrerat din korrespondens av den 13 november 2006 som ett ”konkurrensklagomål”. Den 30 mars 2007 skickade ni ytterligare upplysningar till mig.

Den 13 april 2007 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande och uppmanade denne att inkomma med sitt yttrande om klagomålet senast den 31 juli 2007.

Den 30 juli 2007 översände kommissionen sitt yttrande till mig på engelska. Den 3 september 2007 översände kommissionen sitt yttrande på spanska, som jag översände till er den 6 september 2007 med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Ni skickade mig era synpunkter på kommissionens yttrande den 10 september 2007.

Den 11 oktober 2007 informerade jag Er om att den jurist som handlägger Ert ärende hade bytts ut på grund av den interna organisationen.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

De relevanta omständigheterna enligt klaganden kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden är en spansk apotekare. Den 13 november 2006 ingav han ett klagomål till generaldirektoratet för konkurrens (GD COMP). Hans klagomål till GD Konkurrens avsåg den påstådda förekomsten av en konkurrensbegränsande kartell inom den spanska läkemedelssektorn. Han gjorde särskilt gällande att de spanska myndigheterna, det vill säga den spanska staten, den autonoma regionen Madrid och domstolen för konkurrensskydd, tillsammans med Madrids officiella apotekarkollegium och Spaniens allmänna apotekarråd, hade åsidosatt flera artiklar i EG-fördraget (bland annat artiklarna 10 EG, 43 EG, 81 EG och 82 EG) genom att inte ge apotekare rätt att öppna lokaler där de så önskade. Han hävdade att detta hade uppnåtts genom spansk lagstiftning som förbjuder etableringsfriheten. Han förklarade att den spanska läkemedelssektorn bör liberaliseras och att ett överträdelseförfarande bör inledas mot de spanska myndigheterna.

Den 23 november 2006 informerade GD Konkurrens klaganden om att artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget var riktade till privata företag och inte till medlemsstaterna, och att GD Konkurrens därför inte hade någon befogenhet att agera med avseende på de påståenden som klaganden hade framfört. GD Konkurrens beslutade därför att inte registrera skrivelsen som ett ”konkurrensklagomål”.

Kommissionen informerade klaganden om att hans klagomål hade registrerats som ett klagomål i kommissionens register över den inre marknaden och att kommissionen nyligen hade inlett överträdelseförfaranden mot Spanien enligt reglerna för den inre marknaden. I detta avseende rekommenderades han att kontakta kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden (GD Inre marknaden och tjänster) för mer information. GD Konkurrens har identifierat en särskild kontaktperson vid GD Inre marknaden och tjänster.

Genom en skrivelse av den 27 november 2006 bestred klaganden GD Konkurrens vägran att behandla hans skrivelse som ett "konkurrensklagomål". Den 8 december 2006 bekräftade GD Konkurrens sin ståndpunkt och uppmanade på nytt klaganden att vända sig till GD Inre marknaden och tjänster.

Ombudsmannen uppfattade klagandens påstående att kommissionen underlåtit att registrera hans korrespondens av den 13 november 2006 som ett ”konkurrensklagomål”. Ombudsmannen uppfattade klagandens påstående att hans korrespondens av den 13 november 2006 borde registreras och behandlas som ett "konkurrensklagomål".

Den 17 april 2007 skickade klaganden ytterligare information till ombudsmannen (nämligen en skrivelse från den spanska farmaceutiska branschorganisationen). Samma dag vidarebefordrade ombudsmannen den kompletterande informationen till kommissionen så att den kunde beakta informationen i sitt yttrande.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:

Genom e-postmeddelanden av den 23 november 2006 och den 8 december 2006 underrättades klaganden om skälen till att kommissionen inte hade registrerat hans klagomål som ett formellt ”konkurrensklagomål”. Kommissionen angav i dessa e-postmeddelanden att klagandens påståenden inte gav upphov till några betänkligheter i den mening som avses i artikel 81 EG och artikel 82 EG.

Kommissionen uppgav också att de frågor om den inre marknaden som klaganden tagit upp redan hade meddelats GD Inre marknaden och tjänster av klaganden själv. GD Inre marknaden hade under ett telefonsamtal informerat klaganden om att ett överträdelseförfarande redan hade inletts enligt artikel 226 EG med avseende på den spanska lagstiftningen om apoteksverksamhet. Överträdelseförfarandet gällde efterlevnaden av artikel 43 i EG-fördraget (1).

Kommissionen informerade också klaganden om att de olika meddelandena mellan klaganden och GD Inre marknaden och tjänster inte hade registrerats av kommissionens generalsekretariat som ett formellt enskilt klagomål. De betraktades i stället som en del av det kollektiva klagomålsnumret 2006/4712, som grundades på artikel 43 i EG-fördraget. Ett kollektivt mottagningsbevis offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 9 september 2006, i enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten.

Klagandens synpunkter

Klagandens synpunkter kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden uppgav att GD Konkurrens vägran att registrera hans klagomål inte var logisk, eftersom han ansåg att GD Konkurrens roll är att bekämpa karteller och tillämpa artiklarna 81 EG och 82 EG.

Beslutet

1 Påståendet att Europeiska kommissionen inte har behandlat skrivelsen av den 13 november 2006 på ett korrekt sätt

1.1 Klaganden hävdar att Europeiska kommissionen vägrade att registrera klagandens skrivelse av den 13 november 2006 som ett "konkurrensklagomål". Den klagandes skrivelse rörde den påstådda förekomsten av en konkurrensbegränsande kartell inom den spanska läkemedelssektorn. Han gjorde särskilt gällande att de spanska myndigheterna, det vill säga den spanska staten, den autonoma regionen Madrid och domstolen för konkurrensskydd, tillsammans med Madrids officiella apotekarkollegium och Spaniens allmänna apotekarråd, hade åsidosatt flera artiklar i EG-fördraget (bland annat artiklarna 10 EG, 43 EG, 81 EG och 82 EG) genom att inte ge apotekare rätt att öppna lokaler där de så önskade. Detta uppnåddes genom lagstiftning som förbjuder etableringsfriheten. Han förklarade att den spanska läkemedelssektorn bör liberaliseras och att ett överträdelseförfarande bör inledas mot de spanska myndigheterna.

1.2 Genom ett e-postmeddelande av den 23 november 2006 informerade GD Konkurrens klaganden om att artikel 81 i EG-fördraget endast var tillämplig när privata företag samordnade sitt beteende för att begränsa den fria konkurrensen och att artikel 82 i EG-fördraget endast var tillämplig när privata företag missbrukade sin dominerande ställning. GD Konkurrens klargjorde att artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget inte var tillämpliga på nationell lagstiftning som reglerar varu- och tjänstemarknaderna. Med hänsyn till att klaganden hänvisade till den lagstiftning som reglerar apoteksyrket i Spanien ansåg kommissionen att den inte hade befogenhet att tillämpa artikel 81 EG eller artikel 82 EG i det fallet. Kommissionen beslutade därför att inte registrera skrivelsen som ett ”konkurrensklagomål”. Han fick i uppdrag att kontakta en särskild person (L) inom kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden (GD MARKT) för mer information om frågor som rör den inre marknaden.

1.3 I sitt yttrande till ombudsmannen förklarade kommissionen att de frågor om den inre marknaden som klaganden tog upp i sin skrivelse till GD Konkurrens redan hade meddelats GD Inre marknaden och tjänster av honom. Kommissionen betonade också att GD MARKT muntligen informerade klaganden om det överträdelseförfarande som inletts enligt artikel 226 i EG-fördraget mot den spanska lagstiftningen om apotek och det faktum att korrespondensen mellan klaganden och GD MARKT inte registrerades av kommissionens generalsekretariat som ett formellt enskilt klagomål. De betraktades i stället som en del av ett kollektivt klagomål grundat på artikel 43 i EG-fördraget (det vill säga klagomål nr 2006/4712).

1.4 Ombudsmannen noterar först och främst de argument som framfördes i klagandens skrivelse till kommissionen av den 13 november 2006 om Spaniens lagstiftningsval när det gäller regleringen av den spanska läkemedelsmarknaden. Ombudsmannen har även påpekat att artiklarna 81 EG och 82 EG, såsom de har tolkats av gemenskapsdomstolarna, endast är tillämpliga på konkurrensbegränsande beteenden som företag vidtar på eget initiativ (2). Om företagens beteende krävs enligt nationell lagstiftning, eller om nationell lagstiftning skapar en rättslig ram som i sig undanröjer varje möjlighet till konkurrens från deras sida, är artiklarna 81 EG och 82 EG inte tillämpliga (3) .

1.5 Efter att noggrant ha granskat alla handlingar i ärendet anser ombudsmannen därför att kommissionen har gett klaganden en tillräcklig och sammanhängande förklaring till varför den vägrade att registrera klagomålet som ett "konkurrensklagomål".

1.6 Med tanke på att kommissionen emellertid ansåg att korrespondensen utgjorde ett "klagomål om den inre marknadens funktion", återstår det att avgöra om kommissionen hade rätt när det gäller det sätt på vilket den hanterade klagomålet.

1.7 GD Konkurrens informerade klaganden om att kommissionen nyligen hade inlett överträdelseförfaranden mot Spanien enligt bestämmelserna om den inre marknaden när det gäller etablering av apotek. Klaganden uppmanades att kontakta GD Inre marknaden och tjänster för att få ytterligare information om överträdelseförfarandena mot Spanien. Den klagande fick namnet på en särskild kontaktperson vid GD Inre marknaden och tjänster.

1.8 Ombudsmannen understryker att principerna om god förvaltningssed, särskilt artikel 15 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, kräver att om ett brev eller klagomål riktas till en institution som inte är behörig att hantera det och en annan avdelning inom samma institution är behörig att hantera det, bör brevet eller klagomålet utan dröjsmål överföras till den behöriga avdelningen inom institutionen.

1.9 GD Konkurrens översände inte klagandens skrivelse till GD Inre marknaden och tjänster, utan bad klaganden att vända sig till GD Inre marknaden och tjänster. Ombudsmannen anser således att kommissionen strängt taget inte har handlat i enlighet med artikel 15 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed i förevarande fall. Ombudsmannen tar dock hänsyn till att klaganden i det aktuella fallet uttryckligen hade meddelat GD Konkurrens att han inte ville att hans klagomål om en (påstådd) överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 82 i EG-fördraget skulle behandlas som något annat än ett ”konkurrensklagomål”. Under sådana omständigheter var det rimligt att kommissionen svarade klaganden och informerade honom om att han, om han så önskade, kunde rikta sitt klagomål till GD Inre marknaden och tjänster. Ombudsmannen noterar också att GD Konkurrens underlättade denna kontakt genom att ge klaganden namnet på en kontaktperson vid GD Konkurrens.

1.10 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade i förhållande till klagandens påstående.

1.11 Ombudsmannen understryker att denna undersökning endast gäller frågan om hur GD Konkurrens agerade i förhållande till klagandens korrespondens med denne. Denna undersökning rör inte hur GD Inre marknaden och tjänster hanterade den separata korrespondens som klaganden hade med GD Inre marknaden och tjänster.

2 Klagandens påstående

2.1 Den klagande hävdar att kommissionen bör registrera hans korrespondens som ett "konkurrensklagomål" och behandla det som ett sådant.

2.2 Mot bakgrund av ombudsmannens slutsatser i punkterna 1.9 och 1.10 ovan anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar av klagandens påstående är motiverade.

3 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade med avseende på klagandens påstående och anspråk. Ombudsmannen beslutar därför att avsluta ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Artikel 43 EG avser medlemsstaternas förbud mot inskränkningar i etableringsfriheten.

(2) Se domen i de förenade målen C-359/95 P och C-379/95 P, kommissionen och Frankrike mot Ladbroke Racing, REG 1997, s. I-6265, punkterna 33 och 34.

(3) Det är samma sak.