Strasbourg den 21 april 2008

Bäste V.,

Den 5 oktober 2006 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen. Ditt klagomål, som kompletterades med din skrivelse av den 9 december 2006, gällde kommissionens svar på ett klagomål enligt artikel 226 mot Grekland som du hade lämnat in till kommissionen. Den 20 december 2006 inledde jag en undersökning av detta ärende. Den 27 mars 2006 översände kommissionen sitt yttrande om ditt klagomål till mig. Jag vidarebefordrade den till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter. I din efterföljande korrespondens bibehöll du ditt klagomål.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Den 8 augusti 2006 lämnade klaganden tillsammans med många andra medborgare in ett klagomål enligt artikel 226 mot Grekland till kommissionen. Klagomålet avsåg en påstådd överträdelse av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (2), med avseende på ett motorvägsprojekt (nedan kallat projektet). Klaganden hävdade att i) en miljökonsekvensbedömning inte hade genomförts före offentliggörandet (i september 2005) av meddelandet om upphandling avseende uppförandet av projektet (en miljökonsekvensbedömning hade endast gjorts för en landsväg som avsåg ett projekt som klart skilde sig från det aktuella projektet), ii) Efter relevanta klagomål utarbetades en MKB-studie av projektet som överlämnades till prefekturen Chalkidiki (Grekland) i februari 2006. iii) lokalbefolkningen, kommunen N. Moudania (Grekland) och Halkidikis prefektur uttryckte sitt motstånd mot projektet. Klaganden ingav ett antal handlingar tillsammans med sitt klagomål och även ett fotografi av en skylt som visade att arbetena med projektet skulle kosta 25 000 000 euro och skulle utföras av konstruktören X. Genom en skrivelse av den 15 september 2006 svarade kommissionen klaganden och betonade att enbart det faktum att lokalbefolkningen och prefektrådet i Chalkidike hade avgett ett negativt yttrande om projektet inte utgjorde ett åsidosättande av direktiv 85/337. Kommissionen förklarade därför att det inte var möjligt att "registrera ett klagomål".

Genom en skrivelse av den 5 oktober 2006 underrättade klaganden kommissionen om att den inte hade beaktat dess argument i) ovan och begärde på grundval av detta att hans överträdelseklagomål skulle registreras. Denna skrivelse skickades också (och var uttryckligen adresserad) till Europeiska ombudsmannen, som registrerade den som ett klagomål mot kommissionen. Den 1 december 2006 mottog ombudsmannen en kopia av kommissionens svar (av den 23 november 2006) på klagandens skrivelse av den 5 oktober 2006. Kommissionen beklagade för det första att klagandens argument i) inte hade behandlats på lämpligt sätt i dess skrivelse av den 15 september 2006. Kommissionen anförde vidare följande:

a) Anbudsförfarandet för projektet avsåg byggandet av en motorväg med barriärer på båda sidor och inte enbart förbättringen av en befintlig landsväg, vilket utgjorde en överträdelse av artikel 2.1 i direktiv 85/337.

b) Därefter genomförde projektutvecklaren en ny miljökonsekvensbedömning som överlämnades till det behöriga ministeriet den 29 december 2005.

c) Den nya miljökonsekvensbedömningen har varit föremål för ett samråds-/utvärderingsförfarande.

d) Detta förfarande avslutades genom antagandet av det gemensamma ministerbeslutet 1000838 av den 16 oktober 2006, genom vilket projektets miljövillkor godkändes.

e) Mot bakgrund av ovanstående hade det skett en överträdelse av gemenskapsrätten, som redan hade gett upphov till och "uttömt" dess verkningar.

f) De grekiska myndigheterna vidtog de åtgärder som krävdes för att överträdelsen skulle upphöra, eftersom projektet var föremål för ett nytt MKB-förfarande.

g) Ett överträdelseförfarande skulle därför inte ha haft något syfte och det skulle inte ha varit ändamålsenligt att inleda det.

h) Syftet med ett överträdelseförfarande var att få till stånd en förändring i beteendet hos den medlemsstat som inte uppfyllde kraven och inte att generellt fastställa om en överträdelse hade ägt rum tidigare.

Den 9 december 2006 skickade klaganden ett fax till ombudsmannen, i vilket han betonade att kommissionens svar av den 23 november 2006 utgjorde ett administrativt missförhållande. Han gjorde gällande att kommissionen inte hade behandlat hans klagomål enligt artikel 226 på ett korrekt sätt. Han bestred närmare bestämt kommissionens slutsats att de nationella myndigheterna hade vidtagit lämpliga åtgärder för att få överträdelsen av direktiv 85/337 att upphöra. Han hävdade att kommissionen borde anse att det förelåg en pågående överträdelse, eftersom de nationella myndigheterna inte hade upphävt eller ogiltigförklarat de nationella rättsakter som låg till grund för ovannämnda överträdelse, nämligen anbudsförfarandet och den efterföljande tilldelningen av ett offentligt byggentreprenadkontrakt för uppförandet av projektet. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagandens ovannämnda påstående och argument till stöd för detta.

Frågeställningen

I sitt yttrande hänvisade kommissionen för det första till sin ovannämnda korrespondens med klaganden. Kommissionen bekräftade sin ståndpunkt att det hade skett en överträdelse av artikel 2.1 i direktiv 85/337/EEG, som hade gett upphov till och uttömt sina verkningar (”infraction consomée”), eftersom det omtvistade projektet hade varit föremål för en miljökonsekvensbedömning i efterhand. Kommissionen tillade att klagandens påståenden mot denna miljökonsekvensbedömning hade registrerats som ett klagomål enligt artikel 226 och att den i sinom tid skulle informera klaganden om sitt beslut om detta. I sitt yttrande vidhöll klaganden i huvudsak sitt påstående.

Beslutet

1 Påståendet att kommissionen underlät att på ett korrekt sätt behandla klagandens klagomål enligt artikel 226 genom att anse att överträdelsen av direktiv 85/337 hade gett upphov till och uttömt sina verkningar

1.1 Den 8 augusti 2006 lämnade klaganden tillsammans med många andra medborgare in ett klagomål enligt artikel 226 mot Grekland till Europeiska kommissionen. Klagomålet avsåg en påstådd överträdelse av rådets direktiv 85/337 av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (3), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (4), med avseende på ett motorvägsprojekt (nedan kallat projektet). Klaganden hävdade särskilt att en miljökonsekvensbedömning (MKB) inte hade genomförts före offentliggörandet (i september 2005) av meddelandet om upphandling avseende uppförandet av projektet. Han hävdade vidare att en miljökonsekvensbedömning endast hade gjorts för en landsväg som avsåg ett projekt som var helt annorlunda än det aktuella projektet. Kommissionen vägrade att undersöka klagomålet. Som svar på ovanstående argument anförde kommissionen följande:

a) Anbudsförfarandet för projektet avsåg i själva verket byggandet av en motorväg med barriärer på båda sidor och inte enbart förbättringen av en befintlig landsväg, vilket utgjorde en överträdelse av artikel 2.1 i direktiv 85/337(5).

b) Därefter genomförde projektutvecklaren en ny miljökonsekvensbedömning som överlämnades till det behöriga ministeriet den 29 december 2005.

c) Den nya miljökonsekvensbedömningen har varit föremål för ett samråds-/utvärderingsförfarande.

d) Detta förfarande avslutades genom antagandet av det gemensamma ministerbeslutet 1000838 av den 16 oktober 2006, genom vilket projektets miljövillkor godkändes.

e) Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det hade skett en överträdelse av gemenskapsrätten, som redan hade gett upphov till och "uttömt" dess verkningar.

f) De grekiska myndigheterna vidtog de åtgärder som krävdes för att överträdelsen skulle upphöra, eftersom projektet var föremål för ett nytt MKB-förfarande.

g) Ett överträdelseförfarande skulle därför inte ha haft något syfte och det skulle inte ha varit ändamålsenligt att inleda det.

h) Syftet med ett överträdelseförfarande var att få till stånd en förändring i beteendet hos den medlemsstat som inte uppfyllde kraven och inte att generellt fastställa om en överträdelse hade ägt rum tidigare.

I sitt yttrande över klagomålet bekräftade kommissionen sin tidigare ståndpunkt om en "överträdelsekonsomé"och noterade att det omtvistade projektet i efterhand var föremål för en miljökonsekvensbedömning. Den tillade att klagandens påståenden mot denna miljökonsekvensbedömning nu hade registrerats som ett klagomål enligt artikel 226 och att kommissionen i sinom tid skulle informera klaganden om sitt beslut om detta.

1.2 Europeiska ombudsmannen erinrar för det första om att förekomsten av ett fördragsbrott ska bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som angetts i det motiverade yttrandet (6). Om överträdelsen inte längre föreligger vid den tidpunkten, kan talan mot medlemsstaten inte tas upp till sakprövning (7). Med avseende på detta klagomål och till stöd för sitt påstående hävdade klaganden att det förelåg en pågående överträdelse, eftersom de nationella myndigheterna hade underlåtit att återkalla eller ogiltigförklara de nationella rättsakter som överträdelsen härrörde från. Klaganden hävdade närmare bestämt att den berörda grekiska myndigheten hade underlåtit att återkalla anbudsförfarandet och den efterföljande tilldelningen av ett offentligt byggentreprenadkontrakt för genomförandet av projektet. I detta avseende framgår det att det inte finns någon rättspraxis som bekräftar att de nationella myndigheterna var skyldiga att agera på det sätt som klaganden angett för att få den överträdelse (av artikel 2.1 i direktiv 85/337) som kommissionen konstaterat att upphöra, i en situation som den aktuella, att upphöra. Det är dessutom rimligt att anse att överträdelsen i en sådan situation upphör när i) de behöriga nationella myndigheterna, före genomförandet av de arbeten som planeras för projektet, kräver att projektet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning i enlighet med relevanta bestämmelser i gemenskapsrätten, och ii) dessa myndigheter fattar ett (nytt) beslut om att bevilja eller vägra tillstånd, efter MKB-förfarandet och mot bakgrund av dess resultat. Detta är vad som verkar ha hänt i det aktuella fallet. Mot bakgrund av ovanstående har klagandens påstående inte styrkts. Ombudsmannen finner därför inte något motsvarande fall av administrativt missförhållande från kommissionens sida.

1.3 Ombudsmannen påpekar också att klaganden har framfört ett antal argument som i huvudsak rör den (nya) miljökonsekvensbedömningen. Dessa argument påverkar inte den aktuella undersökningen, utan är snarare relevanta för kommissionens avslag på klagandens klagomål enligt artikel 226 mot denna miljökonsekvensbedömning och det efterföljande tillståndet för projektet. Detta avslag är föremål för ett annat klagomål från klaganden till ombudsmannen (klagomål 629/2008/ID) och kommer att undersökas i detta sammanhang.

2 Slutsats

På grundval av sina undersökningar av detta klagomål finner ombudsmannen att kommissionen inte har gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EGT L 175, 1985, s. 40.

(2) EGT L 73, 1997, s. 5.

(3) EGT L 175, 1985, s. 40.

(4) EGT L 73, 1997, s. 5.

(5) Artikel 2.1 i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 97/11, har följande lydelse: ”Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och bedömning av dess påverkan innan tillstånd ges. Dessa projekt definieras i artikel 4.”Kommissionen ansåg därför i huvudsak att det aktuella meddelandet om upphandling, som förefaller ha lett till ett beslut om tilldelning av ett relevant offentligt byggentreprenadkontrakt, omfattade ”samtycke [...] som getts” i samband med genomförandet av projektet.

(6) Se t.ex. mål C-209/02, kommissionen mot Österrike, REG 2004, s. I-1211, punkt 16.

(7) Se t.ex. dom av den 11 juli 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353), punkt 13.