Strasbourg den 16 juli 2008

Bästa V.,

Den 16 augusti 2006 (1) lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europaparlamentet om anbudsförfarandet för tilldelning av den externa förvaltningen av parlamentets Wayenberg Crèche.

Den 8 november 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till parlamentets talman. Parlamentet översände det engelska originalet av sitt yttrande den 20 februari 2007 och en översättning till nederländska den 28 februari 2007. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 7 maj 2007.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att behandla ditt klagomål.

Klagomålet

Klaganden i detta ärende, nämligen bvba Kidcare, är ett belgiskt företag. Sedan 1993, och efter på varandra följande anbudsförfaranden, har klaganden lett Europaparlamentets Eastman Crèche (2). Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna i ärendet följande:

Den 4 februari 2005 offentliggjorde parlamentet en anbudsinfordran för extern förvaltning av Wayenberg Crèche (3) i Bryssel (2005/S 25-023466). Klaganden deltog i anbudsförfarandet och lämnade ett anbud. Enligt utvärderingskriterierna skulle anbudet tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt följande kriterier i fallande ordning:

a) Det pedagogiska projektets värde (40 poäng).

b) metoder för förvaltning, organisation och genomförande av projektet, sysselsättningspolitik, rekrytering och förvaltning av mänskliga resurser samt de åtgärder som vidtagits för att säkerställa stabilitet och personalens höga kvalifikationsnivå (30 poäng),

c) det totala priset för 180 barn per månad (30 poäng).

Den 27 oktober 2005 informerade parlamentets generaldirektorat (GD) Personal den klagande om att dess anbud inte hade valts ut. Parlamentet angav att skälen till avslaget var följande:

- Det pedagogiska projektet var intressant men alltför teoretiskt, vilket lämnade osäkerheter om dess tillämpning.

- Metoden för ledning och organisation föreföll vara korrekt men ofullständig för en daghemsförskola med 180 barn.

Den 9 november 2005 skrev klaganden till parlamentet för att få ytterligare information om förkastandet av dess anbud. Den 17 november 2005 svarade parlamentet att anbudet från företaget R. hade behållits. När det gäller klagandens anbud förklarade parlamentet att följande aspekter hade lett till ett lägre betyg:

anbudet som det presenterades föreföll alltför teoretiskt och inte tillräckligt övertygande,

- Parlamentet noterade att projektet Wayenberg Crèche inte hade beaktats tillräckligt i jämförelse med Eastman Crèche.

- Anbudet visade att det saknades formell intern kommunikation mellan de olika intervenienterna och att det saknades tillräckliga resurser för att eventuellt ersätta personal.

Den 29 november 2005 begärde klaganden på nytt en förklaring och påpekade att de tre ovannämnda argument som parlamentet hade utvecklat var vaga och att de grundade sig på en personlig bedömning och inte på en utvärdering av tilldelningskriterierna.

Den 9 december 2005 svarade parlamentet, dock utan att lämna några ytterligare förklaringar. Efter denna skrivelse beslutade klaganden att avbryta korrespondensen.

Den 16 augusti 2006 lämnade klaganden in detta klagomål till Europeiska ombudsmannen. Klaganden delade upp sitt klagomål i tre avsnitt, nämligen ”klagomålet”, ”argumentationen” och ”påståendet”. I avsnittet om argumentationen hävdade klaganden att de uppgifter som lämnats till den var 1) vaga, 2) inte otvetydiga, 3) baserade på en rent subjektiv bedömning, 4) ofullständiga och 5) felaktiga.

Klaganden utvecklade var och en av dessa punkter på följande sätt:

- De uppgifter som lämnades var vaga, eftersom parlamentet till exempel när det gäller det viktigaste utvärderingskriteriet (nämligen värdet av det pedagogiska projektet) förkastade den klagandes anbud endast med två vaga fraser: " le projet pédagogique est intéressant mais trop théorique laissant apparaître des incertitudes quant à son application concrète" (skrivelse av den 27 oktober 2005) och "[l]e projet pédagogique a été jugé intéressant" (skrivelse av den 17 november 2005).

- Den information som lämnades var inte entydig , eftersom det pedagogiska projektet i skrivelsen av den 27 oktober 2005 ansågs vara alltför teoretiskt, medan hela erbjudandet i skrivelsen av den 17 november 2005 ansågs vara alltför teoretiskt ("l'offre telle que présentée est apparue trop théorique et pas suffisamment convaincante"). Klaganden hävdade att en liknande ändring av resonemanget också hade gjorts när det gäller kriteriet om ersättning av personal: I skrivelsen av den 17 november 2005 förklarade parlamentet att ”le projet présenté a fait ressortir (...) l'absence d'un éventail de sources suffisantes pour les remplacements éventuels du staff”. Detta överensstämde inte med det senare förtydligandet i skrivelsen av den 9 december 2005 att ”la nature des solutions proposées dans l'offre de Kidcare [det vill säga klaganden] ne prenait pas suffisamment en compte la taille du projet”.

- Den information som lämnades grundades på en rent subjektiv bedömning, eftersom ord som "convaincante" är uttryck för en personlig bedömning snarare än en objektiv bedömning.

- De uppgifter som lämnades var ofullständiga, eftersom parlamentet när det gäller det andra utvärderingskriteriet inte kommenterade klagandens sysselsättningspolitik, personalförvaltning, stabilitet och personalens kvalifikationer.

- De uppgifter som lämnades var felaktiga, eftersom hänvisningen i parlamentets skrivelse av den 9 december 2005 till det faktum att klaganden endast föreslog en deltidsanställd direktör för 180 barn stod i strid med klagandens erbjudande om en ledningsgrupp på tre personer (chef/administrativ tjänsteman på heltid, pedagogisk samordnare på heltid och generaldirektör på deltid). I parlamentets skrivelse av den 17 november 2005 nämndes också att det saknades formell intern kommunikation, vilket stod i strid med olika punkter som nämndes i klagandens erbjudande om flera typer av interna möten.

I avsnittet med rubriken ”Klagomål” uppgav klaganden att de uppgifter som beskrivs ovan i avsnittet ”Argumentation” kan tyda på att parlamentet olagligen tilldelade företaget R kontraktet och att det, på grundval av ytterligare information, skulle besluta om det skulle lämna in ytterligare ett klagomål om orättvis behandling och kränkning av dess intressen.

På grundval av ovanstående framförde klaganden två påståenden och ett påstående i sitt klagomål till ombudsmannen:

1. Parlamentet har vägrat att klart och konkret informera den klagande om de relativa fördelarna med det erbjudande som behållits för förvaltningen av dess Wayenberg Crèche.
2. Parlamentet bör förse den klagande med denna information.
3. I strid med kravet i artikel 19 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed underlät parlamentet att informera klaganden om möjligheterna att överklaga.

Frågeställningen

Europaparlamentets yttrande

I sitt yttrande gjorde parlamentet sammanfattningsvis följande anmärkningar:

(1) Fakta och bakgrund

Efter en anbudsinfordran tilldelades företaget R kontraktet för förvaltningen av Wayenbergs daghem. Detta skedde genom ett beslut av utanordnaren av den 27 oktober 2005. Samma dag informerade utanordnaren klaganden om att dennes anbud inte hade godtagits och redogjorde kortfattat för skälen till att anbudet hade förkastats.

Genom en skrivelse av den 9 november 2005 begärde klaganden ”ytterligare upplysningar om skälen till att anbudet förkastats”. Utanordnaren besvarade denna begäran genom en skrivelse av den 17 november 2005 och lämnade ytterligare upplysningar om skälen till att anbudet förkastats och namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet. I en skrivelse av den 29 november 2005 bestred klaganden utanordnarens svar och påpekade särskilt att ”de framförda argumenten var vaga, De var i synnerhet en (personlig) bedömning och utgjorde inte en utvärdering av tilldelningskriterierna. I denna skrivelse ställdes också frågor om de argument som parlamentet framförde i sin skrivelse av den 9 november 2005.

Genom en skrivelse av den 9 december 2005 bestred utanordnaren påståendet att resultatet av anbudsförfarandet grundade sig på en personlig bedömning och lämnade ytterligare förklaringar, särskilt som svar på de frågor som klaganden hade ställt i sin skrivelse av den 29 november 2005. Klaganden svarade inte.

(2) Parlamentets daghem

Fram till 2005 hade parlamentet två daghem i Bryssel för förskolebarn: Eastman Crèche (med kapacitet för 90 barn) och Trèfle Crèche (med kapacitet för 35 barn). Efter på varandra följande anbudsförfaranden förvaltades Eastman Crèche i 13 år av klaganden.

Med tanke på att dessa två anläggningar inte kunde möta den förväntade ökningen av efterfrågan från potentiella användare, delvis kopplad till ny personal till följd av den förestående utvidgningen, beslutade parlamentet 2001 att inleda ett projekt för att skapa en daghem med stor kapacitet som skulle kunna rymma alla barn som för närvarande befinner sig i de befintliga anläggningarna, även skulle kunna absorbera väntelistan och hantera den sannolika ökningen av antalet ansökningar.

Efter ett nytt anbudsförfarande tilldelades ledningen för Wayenberg Crèche företaget R. Det nya Crèche har varit i drift sedan den 2 maj 2006. Fram till den 31 december 2006, då klagandens tidigare avtal löpte ut, var Eastman Crèche verksamt parallellt. När avtalet med klaganden löpte ut den 31 december 2006 beslutades det att inte inleda något nytt anbudsförfarande för Eastman Crèche, med motiveringen att Wayenberg-daghemmet skulle täcka alla nuvarande behov.

(3) Tilldelning av kontrakt

Kontraktet för förvaltningen av Wayenberg Crèche tilldelades den 27 oktober 2005 av utanordnaren på grundval av slutsatserna från den korrekt inrättade utvärderingskommittén. Efter anbudsinfordran inom ramen för det öppna anbudsförfarandet enligt artiklarna 90 och 91 i budgetförordningen (4) och artikel 158 i genomförandebestämmelserna (5) ansökte elva företag om anbudshandlingarna och sex av dem lämnade in ett anbud. Alla anbud granskades, först för att säkerställa att de uppfyllde uteslutnings- och urvalskriterierna och därefter mot bakgrund av de tre utvärderingskriterier som anges i anbudet (se avsnittet om klagomål ovan).

För att säkerställa den kvalitativa utvärderingens opartiskhet och minska den oundvikliga subjektiviteten beslutade kommittén före utvärderingen att undersöka specifika aspekter för varje utvärderingskriterium och att tilldela varje delkriterium ett visst antal poäng beroende på vilken lösning som eftersträvas eller föreslås i anbudet. Parlamentet bifogade denna utvärderingstabell till sitt yttrande. Samma förfarande användes för utvärderingen av varje företags anbud. Den kvalitativa utvärderingen införlivades sedan i den förinställda kvalitets-/priskoefficienten.

På grundval av utvärderingskommitténs slutsatser tilldelade utanordnaren företaget R kontraktet och underrättade de övriga anbudsgivarna om att deras anbud hade förkastats, med angivande av skälen i enlighet med artikel 100 i budgetförordningen.

Vid bedömningen av uteslutningskriterierna konstaterade utvärderingskommittén att ett rättsligt förfarande pågick mot klaganden för åsidosättande av skyldigheterna att betala socialförsäkringsavgifter. Med tanke på att dessa förfaranden inte hade slutförts och att de gällde tolkningen av de relevanta bestämmelserna beslutade utskottet dock att inte betrakta denna situation som ett skäl för uteslutning och att godkänna klagandens anbud för kvalitativ utvärdering.

Parlamentet noterar att klaganden den 15 mars 2006 överklagade företaget R till belgisk domstol och begärde att kollektivavtal 32a (Collectieve Arbeidsovereenkomst, CAO) om överlåtelse av företag skulle tillämpas. I sitt överklagande hävdade klaganden att det företag som tilldelats kontraktet skulle bära kostnaderna för uppsägningarna av all klagandens personal. Detta överklagande följde på ett antal hot som klaganden offentligt framfört mot parlamentet och mot företaget R. Som bevis bifogade parlamentet en bilaga till sitt yttrande. Dessutom uppmanades klaganden vid flera tillfällen formellt att uppfylla sina skyldigheter i fråga om social trygghet för sin personal. Trots detta underrättade klaganden inte sin personal, i strid med reglerna och sina avtalsförpliktelser gentemot parlamentet. Parlamentet beslutade i vilket fall som helst att inte säga upp avtalet, med tanke på behovet av att garantera en viss stabilitet för barnen på Eastman Crèche och för personalen.

(4) Anklagelserna och yrkandena
Den första anmärkningen och yrkandet:

Parlamentet påpekade att det genom skrivelse av den 27 oktober 2005, det vill säga samma dag som beslutet att tilldela kontraktet fattades, underrättade klaganden om att dess anbud hade förkastats. I enlighet med artikel 100 i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna motiverade kommissionen avslaget.

I enlighet med artikel 149.3.6 i genomförandebestämmelserna föreskrevs i kontraktstilldelningsskrivelsen att undertecknandet av kontraktet skulle skjutas upp i 15 dagar, så att övriga anbudsgivare skulle kunna upptäcka oegentligheter och begära att förfarandet skulle förklaras som resultatlöst och avslutas. Klaganden begärde inte detta och inget annat klagomål ingavs.

Genom en skrivelse av den 9 november 2005 begärde klaganden därefter ”ytterligare upplysningar om skälen till avslaget”. Parlamentet svarade därför, i enlighet med artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna, och redogjorde på ett kortfattat men strukturerat sätt för skälen till avslaget, vilket avsåg vissa aspekter av klagandens anbud.

I en andra skrivelse av den 29 november 2005 bestred klaganden dessa skäl. I detta avseende hävdade företaget i) att argumenten var ”oklara” och ii) att bedömningen av anbudet var subjektiv. Klaganden ifrågasatte i själva verket parlamentets svar av den 17 november 2005, punkt för punkt, i form av frågor om särskilda frågor. Kommissionen begärde inte in några handlingar eller upplysningar av något annat slag.

I sitt svar av den 9 december 2005 inskränkte sig parlamentet således till att besvara de frågor som klaganden hade tagit upp och påståendena om förfarandets subjektivitet.

Efter parlamentets svar av den 9 december 2005 skrev klaganden inte till parlamentet igen och begärde aldrig någon information om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet.

Samtidigt begärde emellertid andra anbudsgivare som hade lämnat godtagbara anbud skriftligen ytterligare upplysningar. Samtliga inkom med ett svar inom den föreskrivna fristen, i vilket utvärderingsrapporternas innehåll sammanfattades. Alla förklarade sig nöjda.

Det är därför svårt att bestrida att parlamentet agerade i god tro och försökte ge logiska svar på den kritik och de anklagelser som framförts av klaganden. Om klaganden hade ansett att den inte hade informerats om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet berodde detta på ett missförstånd och på att den inte hade lämnat någon sådan begäran. Parlamentet påpekade vidare att de övriga frågor som klaganden hade tagit upp behandlade frågan ur en annan synvinkel.

Klaganden föredrog därför att få denna information via ombudsmannen. Eftersom det i artikel 100 i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna inte fastställs någon tidsfrist för att begära information om ”de relativa fördelarna med det utvalda anbudet” hade klaganden ingen anledning att vända sig till ombudsmannen för att få denna information. En enkel skrivelse till utanordnaren, med en särskild begäran om detta, skulle ha räckt för att få den önskade informationen när som helst.

Efter att nu ha mottagit klagomålet från ombudsmannen, och samtidigt som parlamentet avgav sitt yttrande, skulle parlamentet på eget initiativ skriva till klaganden med rekommenderat brev och informera denne om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar (7).

Slutligen gjorde klaganden gällande att förvaltningen av tilldelningsförfarandet var subjektiv och bestred de skäl som hade angetts för att förkasta dess anbud. När det gäller denna punkt betonar parlamentet att även om utanordnaren är skyldig att inom de tidsfrister som anges i budgetförordningen lämna de begärda upplysningarna om skälen till sitt beslut, är han eller hon inte skyldig att på ett uttömmande sätt diskutera huruvida utvärderingen av anbuden är lagenlig eller huruvida förfarandet är korrekt med de anbudsgivare som inte valts ut.

När det gäller frågan huruvida tilldelningen av kontraktet är lagenlig kan denna fråga endast överklagas till domstolen. Efterlevnaden av de urvals- och tilldelningskriterier som fastställts i förväg i upphandlingsdokumenten och upphandlingsreglerna registreras i utvärderingsrapporterna och andra dokument som är kopplade till utvärderingen, som ingår i upphandlingsakten och är tillgängliga för alla tillsynsmyndigheter. Enligt budgetförordningen har anbudsgivaren inte direkt tillgång till dessa handlingar. Den upphandlande myndigheten måste se till att offentliggörandet av de relativa fördelarna med det utvalda anbudet inte skadar dess affärsintressen.

Det andra påståendet

I sin skrivelse av den 27 oktober 2005 angav utanordnaren inte möjligheterna att överklaga beslutet.

Enligt budgetförordningen och genomförandebestämmelserna är den upphandlande myndigheten inte skyldig att lämna sådana uppgifter. Anmälan överensstämde således med de relevanta bestämmelserna. Parlamentet har dock inte uppfyllt sina åtaganden enligt kodexen för god förvaltningssed, där det anges att ett beslut av en institution som kan inverka negativt på en privatpersons rättigheter eller intressen ska innehålla en uppgift om vilka möjligheter till överklagande som finns för att överklaga beslutet.

Det framgår emellertid av handlingarna i förevarande mål att underlåtenheten att nämna möjligheterna till överklagande, som uppenbarligen var oavsiktlig, inte på något sätt skadade klagandens intressen, eftersom det finns all anledning att tro att klaganden, även om beslutet att förkasta klagandens anbud hade nämnt möjligheterna till överklagande, förmodligen inte skulle ha utnyttjat dem.

Det finns inget i de slutliga handlingarna som tyder på att klaganden någonsin hade för avsikt att väcka talan om ogiltigförklaring av anbudsförfarandet. Å ena sidan begärde klaganden aldrig någon information om villkoren för ett sådant överklagande. Å andra sidan beslutade klaganden att överklaga till de belgiska myndigheterna för överträdelse av reglerna om överlåtelse av företag. Klaganden var därför medveten om de olika möjligheterna att överklaga och föredrog att inte bestrida anbudsförfarandets legitimitet utan snarare begära att bestämmelserna om skydd för arbetstagare skulle tillämpas vid överlåtelse av företag.

Klaganden hade dessutom haft ett avtalsförhållande med parlamentet i 13 år. Som tjänsteleverantör i mer än tio år borde klaganden ha vetat att det var möjligt att överklaga beslut om tilldelning av offentliga kontrakt.

Klagandens synpunkter

Klaganden framförde sammanfattningsvis följande synpunkter:

Klaganden ansåg att parlamentets uttalande om att det pågick rättsliga förfaranden mot klaganden för åsidosättande av skyldigheter i fråga om social trygghet inte var korrekt. Det enda förfarande som klaganden deltog i under anbudsförfarandet var en tvist med mervärdesskatteförvaltningen, som inte hade något att göra med sociala avgifter. Det förfarande som parlamentet hänvisade till avslutades 2004 med en dom till klagandens fördel. Klagandens anbud hänvisade inte till något rättsligt förfarande.

Genom att åberopa CAO 32 bis hävdade klaganden, genom ett rättsligt förfarande, att företaget R. skulle överta klagandens personal, men inte att det skulle ansvara för uppsägningen av denna personal.

Parlamentet anklagade klaganden för att offentligt ha hotat denne och nämnda företag och hänvisade till en bilaga (nämligen en rapport från ett personalmöte med klaganden). Klaganden kunde inte hitta några tecken på hot i rapporten. De avsnitt som understrukits av parlamentet avsåg endast uttalanden som gjorts av anställda och var endast bindande för dem som gjorde dem.

Klaganden påpekade också att parlamentet inte var part i den ovannämnda tvisten och att detta tydde på att det förelåg en samverkan med en uppdragstagare, eftersom administrationen plötsligt föreföll förfoga över handlingar rörande tvisten som härrörde från klagandens advokatakt.

I motsats till vad parlamentet uppgav hade klaganden följt alla rättsliga förfaranden rörande nedläggningen av företaget och den kollektiva uppsägningen. Personalen sades upp från och med den 1 augusti eller den 1 september 2006.

Klaganden påpekade att allt det ovanstående inte hade något att göra med klagomålet till ombudsmannen, utan att parlamentet hade försökt sätta klaganden i dålig dager.

Det första påståendet och yrkandet

Klaganden påpekade att parlamentet inte hade informerat klaganden om det 15 dagar långa uppskjutandet av undertecknandet av avtalet, vilket innebar att det fanns tid för att identifiera oriktigheter eller för att begära att förfarandet skulle förklaras vara misslyckat. Klaganden kunde därför inte utöva sin rätt att utnyttja dessa möjligheter. Detta skulle dessutom ha varit omöjligt på grund av de mycket kortfattade skälen för avslag. Klaganden begärde i stället ytterligare information inom 15 dagar efter avslaget på hans anbud. Parlamentet dolde sig bakom överdriven formalism. Klaganden begärde inte uttryckligen andra handlingar eller uppgifter om de relativa fördelarna med det bibehållna erbjudandet. Klaganden framförde inte heller några anklagelser om utvärderingens subjektivitet, utan om subjektiviteten i parlamentets argument och deras bristande motivering. Parlamentet hade således avsiktligt undvikit att svara på klagandens begäran om tydlig information.

Efter klagomålet till ombudsmannen hade parlamentet nu ”spontant” lämnat den begärda informationen i sin skrivelse av den 25 januari 2007.

Det andra påståendet

Klaganden förstod inte hur parlamentet skulle kunna dra slutsatsen att även om beslutet att förkasta dess anbud hade nämnt möjligheterna att överklaga, skulle det förmodligen inte ha utnyttjat dem. Om klaganden hade känt till möjligheterna till överklagande och hade förfogat över den information som parlamentet slutligen meddelade klaganden i januari 2007, skulle klaganden definitivt ha lämnat in en begäran om att förfarandet skulle betraktas som resultatlöst och ha överklagat. Klaganden bestred också det orsakssamband som parlamentet föreslagit mellan dess överklagande till de belgiska myndigheterna och dess kännedom om möjligheterna att överklaga anbudsförfarandet, och hävdade att dessa inte hade något att göra med varandra.

Efter att ha granskat de kompletterande uppgifter som parlamentet översände den 25 januari 2007 ansåg klaganden att dess intressen hade skadats och önskade utvidga sitt ursprungliga klagomål. Klagandens argument i detta avseende var följande:

(1) Utvärderingskommittén grundade sig inte enbart på anbudshandlingarna:

I sin reaktion på det ursprungliga klagomålet uppgav parlamentet att utvärderingskommittén vid utvärderingen av uteslutningskriterierna redan hade noterat att ett rättsligt förfarande pågick mot klaganden för dennes underlåtenhet att betala socialförsäkringsavgifter. I klagandens anbud nämns inte detta förfarande. Parlamentet hade således åsidosatt reglerna för anbudsförfarandet genom att beakta andra faktorer än dem som förekom i klagandens anbud. Ovanstående felaktiga uppgifter har kanske inte lett till att den klagandes anbud förkastats, men har otvivelaktigt bidragit till den negativa bilden av den klagande och dennes anbud. Klaganden var dessutom inte säker på att detta var den enda ytterligare negativa information som utvärderingskommittén hade grundat sig på.

(2) De utvärderingskriterier som beskrivs i utvärderingstabellen var objektiva men absolut inte tillförlitliga för en utvärdering
(2.1) Det pedagogiska projektets värde:

Klaganden citerade den definition av ”pedagogiskt projekt” som ges av Nederländska språkunionen (Nederlandse Taalunie), som visade att det handlar om vision, värderingar och val. I utvärderingsdiagrammet fanns det dock ingenting eller mycket lite om dessa frågor. Av totalt 40 poäng avsåg 6 presentationen och 4 de yrkesmässiga relationerna med tredje man, vilket innebar att en fjärdedel av poängen tilldelades frågor som inte har något att göra med det pedagogiska projektet. Även andra kriterier som "projektets samstämmighet" (5 poäng), "projektets genomförbarhet" (4 poäng) och "projektets ändamålsenlighet" (5 poäng) utvärderade inte de val som gjorts. Materiella kriterier, även om de inte var de viktigaste, var "multikulturella aspekter" (5 poäng) och "sortering av föreslagna verksamheter" (5 poäng). Men även här utvärderades inte innehållet. Det var bara siffrorna. Grundläggande val av värderingar och pedagogiska metoder beaktades inte. Inte heller undervisningspersonalens attityder och beteende beaktades. Det var därför möjligt att ett mycket svagt vetenskapligt strukturerat projekt fick mycket höga poäng, medan ett värderat projekt som följde den senaste utvecklingen fick mycket lägre poäng.

(2.2) Metoder för förvaltning, organisation och genomförande av projektet, sysselsättningspolitik, rekryteringspolitik, personalförvaltning, åtgärder för att garantera stabilitet och personalens kvalifikationer:

Även här ställdes man inför till synes objektiva kriterier som inte i tillräcklig utsträckning återspeglade tilldelningskriterierna. Klaganden undrade om termen "projekt" betydde pedagogiskt projekt eller det sätt på vilket daghemmet förvaltas i alla dess aspekter. Klaganden lämnade synpunkter på kriterierna ”ledningsmetoder” och ”metoder för att säkerställa personalens stabilitet”. När det gäller det sista kriteriet var det uppenbarligen tillräckligt att räkna upp åtgärderna, men huruvida dessa åtgärder fortfarande var aktuella eller betraktades som bästa praxis verkade inte vara viktigt. Klaganden påpekade att sysselsättnings- och rekryteringspolitiken och personalens kvalifikationsnivå inte beaktades vid utvärderingen.

Utvärderingen av personalpolitiken begränsades till det sätt på vilket frånvarande personal ersätts och till permanent utbildning av personal. Andra aspekter beaktades inte.

(3) Utvärderingskommitténs utvärdering var inte korrekt

När det gäller de poäng som tilldelats klagandens anbud lämnade klaganden två sidor med detaljerade kommentarer om de olika avsnitten i utvärderingsdiagrammet, som förutom poängen i varje avsnitt också innehöll hänvisningar till de relevanta sidorna i klagandens anbud.

På grundval av ovanstående drog klaganden slutsatsen att parlamentet hade agerat rättsstridigt när det tilldelade företaget R kontraktet för Wayenberg Crèche. Klaganden påpekade att det inte hade något krav på materiellt skadestånd, men att det ville få ersättning för ideell skada.

Beslutet

1 Inledande anmärkning

1.1 Fram till 2005 hade Europaparlamentet två daghem för förskolebarn i Bryssel. En av daghemmen, Eastman Crèche (8), förvaltades under 13 år av klaganden, ett belgiskt företag, efter successiva anbudsförfaranden. Den andra daghemmet kallades Trèfle Crèche. Med tanke på att dessa två anläggningar inte kunde uppfylla de förväntade kraven från ett ökat antal potentiella användare beslutade parlamentet 2001 att inleda ett projekt för att skapa en daghem med stor kapacitet. Denna nya daghem - Wayenberg-daghemmet (9) - var avsedd att rymma alla barn som för närvarande använder de befintliga anläggningarna, att absorbera de barn som ingår i väntelistan och att hantera den ökning av antalet ansökningar som sannolikt kommer att uppstå till följd av de kommande utvidgningarna av EU. Ett anbudsförfarande anordnades, i vilket klaganden deltog. Till slut tilldelades dock ledningen för Wayenberg Crèche företaget R.

1.2 Den klagande vände sig därefter till ombudsmannen. Detta klagomål, som lämnades in till ombudsmannen den 16 augusti 2006, gällde en påstådd brist på information från parlamentet. Klaganden hävdade särskilt att parlamentet hade vägrat att klart och konkret informera klaganden om de relativa fördelarna med det anbud som valts ut för förvaltningen av dess Wayenberg Crèche, och hävdade att parlamentet borde förse klaganden med denna information. Klaganden hävdade vidare att parlamentet, i strid med kravet i artikel 19 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (10), inte hade angett vilka möjligheter till överklagande som fanns. I sin skrivelse av den 8 november 2006 om att inleda en undersökning av klagomålet begärde ombudsmannen parlamentets yttrande över de två ovannämnda påståendena och anspråken. Ombudsmannens undersökning av dessa två påståenden och påståendet samt hans slutsatser anges nedan i punkterna 2 (det första påståendet samt påståendet) och 3 (det andra påståendet).

1.3 I sitt ursprungliga klagomål hävdade klaganden vidare att de uppgifter som hade lämnats till den om bedömningen av dess eget förslag var 1) vaga, 2) inte otvetydiga, 3) baserade på en rent subjektiv bedömning, 4) ofullständiga och 5) felaktiga. Enligt klaganden kunde dessa frågor tyda på att parlamentet olagligen hade tilldelat företaget R kontraktet. Klaganden påpekade dock att den inte skulle kunna bedöma om ett ytterligare klagomål om ojämlik behandling och åsidosättande av dess rättigheter skulle vara motiverat förrän den hade fått information om de relativa fördelarna med det framgångsrika anbudet. Kommissionen påpekade därefter att denna information var föremål för det ovannämnda första påståendet.

1.4 Genom en skrivelse av den 25 januari 2007 tillställde parlamentet slutligen klaganden de upplysningar som denne hade begärt och som var föremål för det första påståendet i klagomålet till ombudsmannen. I denna skrivelse, som uttryckligen hänvisar till det klagomål som lämnats in till ombudsmannen, informerade parlamentet klaganden om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet. Parlamentet citerade särskilt två sidor ur utvärderingsrapporten som var relevanta för utvärderingen av de anbud som lämnats av klaganden och den utvalda anbudsgivaren. I skrivelsen återgavs även utvärderingskommitténs slutliga utvärderingsschema, som för de sex konkurrerande företagen visade de poäng som tilldelats för vart och ett av de tre utvärderingskriterierna samt totalpoängen för vart och ett av dem. Dessutom bifogade parlamentet till sin skrivelse ett mer detaljerat femsidigt utvärderingsschema för utvärderingen av klagandens anbud (med detaljerade betyg för alla tre kriterierna och underkriterierna).

1.5 I sina synpunkter på parlamentets yttrande hävdade klaganden att det på grundval av den kompletterande information som parlamentet översände den 25 januari 2007 stod klart att klagandens intressen hade skadats och att företaget R hade tilldelats kontraktet på ett olagligt sätt. Klaganden lade fram tre ”argument” i detta avseende, nämligen följande:

1. Utvärderingskommittén hade inte enbart grundat sig på anbudshandlingarna. Den hade till exempel hänvisat till ett pågående rättsligt förfarande mot den klagande för brott mot socialförsäkringsreglerna, trots att detta förfarande inte nämndes i den klagandes anbud.
2. De utvärderingskriterier som beskrivs i utvärderingstabellen var objektiva men absolut inte tillförlitliga för en utvärdering. och
3. Utvärderingskommitténs utvärdering var inte korrekt.

1.6 Ombudsmannen har noggrant bedömt den ytterligare information som har gjorts tillgänglig för honom. När det gäller de fem frågor som klaganden lade fram i sitt ursprungliga klagomål, nämligen att de uppgifter som lämnats till denne var 1) vaga, 2) inte otvetydiga, 3) grundade på en rent subjektiv bedömning, 4) ofullständiga och 5) felaktiga, har ombudsmannen inte funnit något som vid första anblicken skulle underbygga dessa punkter. Det finns därför inte tillräckliga skäl för en utredning av dessa frågor.

1.7 När det gäller de tre nya "argument" som klaganden framfört i sina synpunkter till stöd för sitt påstående att kontraktet olagligen tilldelats företaget R. noterar ombudsmannen att det i artikel 195 i EG-fördraget föreskrivs att "ombudsmannen skall genomföra undersökningar som han finner motiverade". Ombudsmannen noterar för det första att det inte finns något i klagandens argument som tyder på att företaget R hade tilldelats kontraktet på ett olagligt sätt. Klaganden har inte vid något tillfälle lagt fram några bevis som skulle kunna styrka detta påstående eller ange skälen, till exempel oegentligheter i beslutet, till varför kontraktet skulle ha tilldelats det vinnande företaget på ett olagligt sätt. Klagandens argument verkar gälla utvärderingen av det egna anbudet snarare än den påstådda rättsstridigheten i tilldelningen av kontraktet till det andra företaget.

När det gäller klagandens första argument att utvärderingskommittén inte enbart hade grundat sig på handlingarna i anbudet noterar ombudsmannen att klaganden, som enda bevis till stöd för detta argument, hänvisade till det faktum att utvärderingskommittén vid bedömningen av uteslutningskriterierna hade noterat att rättsliga förfaranden pågick mot klaganden men att denna information inte ingick i dess anbud. Det framgår emellertid av parlamentets yttrande att utvärderingskommittén inte tog hänsyn till denna fråga och beslutade att godkänna klaganden för den kvalitativa utvärderingen. Det verkar i själva verket som om klaganden klarade sig ganska bra i anbudsförfarandet eftersom den i slutändan rankades som den näst bästa anbudsgivaren. Klagandens ovannämnda argument innehåller således inga uppgifter som tyder på att kontraktet tilldelats det företag som tilldelats kontraktet på ett olagligt sätt.

När det gäller klagandens andra argument att utvärderingskriterierna var objektiva men absolut inte tillförlitliga för en utvärdering, verkar det som om denna kritik - som återspeglar klagandens personliga syn på flera aspekter av pedagogik - rör de utvärderingskriterier (liksom de olika underkriterierna) som används i anbudsförfarandet och de poäng som tilldelats vart och ett av dem snarare än utvärderingen av de olika anbuden som sådana. Detta argument kan därför inte stödja klagandens påstående att kontraktet tilldelades det vinnande företaget på ett olagligt sätt.

Klaganden hävdade för det tredje att utvärderingskommitténs utvärdering inte var korrekt. Detta argument grundar sig på klagandens tolkning av de poäng som utvärderingskommittén gav sitt anbud för vissa underkriterier. Det bör i detta avseende understrykas att utvärderingen och betygsättningen av de sex anbuden gjordes på en jämförande grund och att en analys av huruvida utvärderingen var felaktig skulle kräva en djupgående analys av alla anbud och av de betyg som tilldelats vart och ett av dem. Parlamentet, och i synnerhet utvärderingskommittén i förevarande fall, har emellertid ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller de omständigheter som ska beaktas vid beslut om tilldelning av ett kontrakt efter en anbudsinfordran. Domstolens kontroll ska dessutom begränsas till en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk(11). Ombudsmannen anser att han bör tillämpa liknande normer och att hans prövning i det aktuella sammanhanget därför bör begränsas till en prövning av huruvida det skett en uppenbart oriktig bedömning. Ombudsmannen har granskat utvärderingsschemat för klagandens erbjudande och dess synpunkter på detta. Dessa synpunkter återspeglar klagandens personliga tolkning av utvärderingskommitténs utvärdering. Av ombudsmannens granskning verkar det dock inte finnas några uppgifter som tyder på att ett uppenbart fel har begåtts vid utvärderingen av klagandens anbud.

Ombudsmannen skulle slutligen vilja påpeka att enbart det faktum att klaganden hade förvaltat parlamentets Eastman Crèche i 13 år varken var i) en garanti för att den automatiskt skulle tilldelas ledningen för Wayenberg Crèche eller ii) en indikation på att tilldelningen av ledningen till ett annat företag skulle vara olagligt. På grundval av dessa överväganden förefaller det inte finnas någon grund för en undersökning i klagandens påstående att kontraktet olagligen tilldelades det företag som tilldelats kontraktet.

1.8 Slutligen hävdade klaganden i sitt yttrande att parlamentet anklagade parlamentet för att offentligt ha hotat parlamentet och byrån R. Ombudsmannen noterar att det dokument som parlamentet hänvisade till som bevis var en rapport från personalmötet av den 22 maj 2006. Med tanke på att detta möte ägde rum sju månader efter det att kontraktet hade tilldelats det utvalda företaget, kunde uppgifterna i rapporten omöjligen ha spelat en roll i utvärderingen av klagandens anbud. Med tanke på att denna fråga, som klaganden själv påpekade, inte hade något att göra med klagomålet och att en begäran om ett nytt yttrande från parlamentet om dessa påståenden ytterligare skulle försena beslutet om det ursprungliga klagomålet, anser ombudsmannen inte att det är lämpligt att genomföra ytterligare undersökningar i denna fråga. Det förefaller inte heller nödvändigt att undersöka de övriga frågor som klaganden har tagit upp om hur parlamentet erhöll denna rapport. Klaganden har dock uppenbarligen möjlighet att inge ett nytt klagomål i denna fråga, efter att först ha vänt sig till parlamentet på lämpligt sätt.

2 Den påstådda underlåtenheten att underrätta klaganden om de relativa fördelarna med det valda anbudet

2.1 Klaganden deltog i anbudsförfarandet för tilldelning av kontraktet för extern förvaltning av parlamentets Wayenberg Crèche. Den 27 oktober 2005 informerade parlamentet klaganden om att dess anbud inte hade valts ut. Klaganden skrev sedan flera gånger till parlamentet för att få mer information om förkastandet av dess anbud. Klaganden var inte nöjd med parlamentets svar och ingav den 16 augusti 2006 detta klagomål till ombudsmannen. I klagomålet framförde klaganden två påståenden och ett påstående. Det första påståendet var att parlamentet hade vägrat att klart och konkret informera parlamentet om de relativa fördelarna med det valda anbudet. Klaganden hävdade att parlamentet borde tillhandahålla denna information.

2.2 I sitt yttrande gav parlamentet en översikt över den korrespondens som hade ägt rum med den klagande efter det att dennes anbud hade förkastats. Parlamentet redogjorde också för de olika steg i anbudsförfarandet som ledde till att företaget R tilldelades kontraktet. Parlamentet hänvisade till klagandens förklaring att det inte hade informerats om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet. I detta avseende förklarade parlamentet att detta berodde på ett missförstånd och på att klaganden inte hade lämnat in någon sådan begäran. Under tiden hade parlamentet skrivit till klaganden och informerat denne om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar.

2.3 I sina synpunkter uppgav klaganden att parlamentet dolde sig bakom överdriven formalism. Klaganden begärde inte uttryckligen andra handlingar eller upplysningar eller begärde att bli informerad om de relativa fördelarna med det bibehållna erbjudandet. Klaganden framförde inte heller några anklagelser om utvärderingens subjektivitet, utan snarare om subjektiviteten i parlamentets argument och dess bristande motivering. Parlamentet hade således avsiktligt undvikit att svara på klagandens begäran om tydlig information. Under tiden har parlamentet dock ”spontant” lämnat den begärda informationen.

2.4 Ombudsmannen har noggrant analyserat de två skrivelser som klaganden skickade till parlamentet den 9 och 29 november 2005. I skrivelsen av den 9 november 2005 begärde klaganden endast kompletterande upplysningar om skälen till att hans anbud hade förkastats. I sin skrivelse av den 29 november 2005 påpekade klaganden att argumenten i parlamentets svar av den 17 november 2005 var vaga och visade på en personlig snarare än en objektiv utvärdering av dess anbud. Klaganden tog också upp några frågor om utvärderingen av sitt anbud. Det är riktigt att klaganden inte i någon av skrivelserna uttryckligen begärde att bli informerad om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet.

2.5 I artikel 100.2 i budgetförordningen föreskrivs att "[d]en upphandlande myndigheten skall underrätta alla anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökningar eller anbud har förkastats om de skäl som ligger till grund för beslutet, och alla anbudsgivare vars anbud är godtagbara och som skriftligen begär detta, om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det utvalda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet. Vissa uppgifter behöver dock inte lämnas ut om ett utlämnande skulle hindra tillämpningen av lagen, strida mot allmänintresset eller skada offentliga eller privata företags legitima affärsintressen och skulle kunna snedvrida den rättvisa konkurrensen mellan dessa företag”(min kursivering).

I artikel 149.1 och 149.2 i genomförandebestämmelserna föreskrivs att ”[d]en upphandlande myndigheten skall så snart som möjligt underrätta anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattats om tilldelningen av kontraktet, inbegripet skälen till ett eventuellt beslut att inte tilldela ett kontrakt för vilket det har förekommit konkurrensutsatt upphandling eller att återuppta förfarandet” och att ”[d]en upphandlande myndigheten skall inom högst femton kalenderdagar från den dag då en skriftlig begäran mottogs lämna de uppgifter som föreskrivs i artikel 100.2 i budgetförordningen”.

2.6 Det framgår av artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149 i genomförandebestämmelserna att den anbudsgivare vars anbud förkastats ska lämna in en skriftlig begäran för att få information om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar. Det framgår dock inte helt klart av dessa bestämmelser om den skriftliga begäran uttryckligen behöver markeras som en begäran om information om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet eller om en ren skriftlig begäran om ytterligare information i allmänhet också är tillräcklig. Med tanke på att syftet med dessa bestämmelser är att informera de anbudsgivare vars anbud förkastats anser ombudsmannen att det är rimligt att anse att dessa bestämmelser inte bör tolkas alltför strikt.

2.7 Det förefaller dock som om denna fråga inte behöver undersökas ytterligare, eftersom parlamentet slutligen har skickat den begärda informationen till klaganden, nämligen i sin skrivelse av den 25 januari 2007. I denna skrivelse, som uttryckligen hänvisar till det klagomål som lämnats in till ombudsmannen, informerade parlamentet klaganden om de relativa fördelarna med det utvalda anbudet. Parlamentet citerade särskilt två sidor ur utvärderingsrapporten som var relevanta för utvärderingen av, å ena sidan, klagandens anbud och, å andra sidan, det vinnande anbudet. I skrivelsen återgavs även utvärderingskommitténs slutliga utvärderingsschema, som visar de poäng som tilldelats de sex konkurrerande företagen för vart och ett av de tre utvärderingskriterierna samt totalpoängen för vart och ett av dem. Dessutom bifogade parlamentet till sin skrivelse ett mer detaljerat femsidigt utvärderingsschema för utvärderingen av klagandens anbud (med detaljerade betyg för alla tre kriterierna och underkriterierna).

2.8 Med tanke på att parlamentet slutligen har lämnat den begärda informationen till klaganden behövs inga ytterligare undersökningar av det första påståendet och påståendet.

3 Den påstådda underlåtenheten att ange möjligheterna att överklaga till klaganden

3.1 Klaganden hävdade att parlamentet, i strid med kravet i artikel 19 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, inte hade upplyst klaganden om möjligheterna att överklaga.

3.2 I sitt yttrande konstaterade parlamentet att utanordnaren i sin skrivelse av den 27 oktober 2005 inte angav vilka möjligheter som fanns att överklaga beslutet. Enligt budgetförordningen och genomförandebestämmelserna är den upphandlande myndigheten inte skyldig att lämna sådana uppgifter, vilket innebär att underrättelsen har skett i enlighet med relevanta regler. Parlamentet godtog dock att det inte uppfyllde de åtaganden som fastställs i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, där det anges att ett beslut av en institution som kan inverka negativt på en privatpersons rättigheter eller intressen ska innehålla en uppgift om vilka möjligheter till överklagande som finns för att överklaga beslutet.

Parlamentet uppgav dock att det av handlingarna i målet framgick att den uppenbart oavsiktliga underlåtenheten att nämna möjligheterna till överklagande inte på något sätt skadade klagandens intressen, eftersom det fanns all anledning att anse att klaganden sannolikt inte skulle ha utnyttjat dessa möjligheter om beslutet att förkasta klagandens anbud hade nämnt möjligheterna till överklagande.

Enligt parlamentet fanns det inte heller något som tydde på att klaganden någonsin hade för avsikt att väcka talan om ogiltigförklaring av anbudsförfarandet. Å ena sidan begärde klaganden aldrig någon information om villkoren för ett sådant överklagande. Å andra sidan beslutade klaganden att överklaga till de belgiska myndigheterna för överträdelse av reglerna om överlåtelse av företag. Klaganden var därför medveten om de olika möjligheterna att överklaga och föredrog att inte bestrida anbudsförfarandets legitimitet utan snarare begära att bestämmelserna om skydd för arbetstagare skulle tillämpas vid överlåtelse av företag.

3.3 I sina synpunkter påpekade klaganden att den inte förstod hur parlamentet skulle kunna dra slutsatsen att även om beslutet att förkasta dess anbud hade nämnt möjligheterna att överklaga, skulle det förmodligen inte ha utnyttjat dem. Om klaganden hade känt till möjligheterna till överklagande och hade förfogat över den information som parlamentet slutligen meddelade först i januari 2007, skulle klaganden definitivt ha lämnat in en begäran om att förfarandet skulle betraktas som ogiltigt och ha överklagat. Klaganden bestred också den koppling som parlamentet föreslagit mellan dess överklagande till de belgiska myndigheterna och dess påstådda kännedom om möjligheterna att överklaga anbudsförfarandet, och hävdade att dessa inte hade något att göra med varandra.

3.4 När det mer specifikt gäller anbudsförfaranden noterar ombudsmannen att budgetförordningen och genomförandebestämmelserna inte föreskriver någon skyldighet att informera anbudsgivare vars anbud förkastats om möjligheterna att överklaga (12). De allmänna principerna om god förvaltningssed gäller dock även för anbudsförfaranden och därmed för det aktuella fallet.

3.5 Ombudsmannen noterar att principerna om god förvaltning kräver att de institutioner som fattar ett beslut som kan inverka negativt på en privatpersons rättigheter eller intressen ska ange vilka möjligheter till överklagande som finns för att överklaga beslutet (13).

3.6 I förevarande fall framgår det att parlamentet varken i sin skrivelse av den 27 oktober 2005 eller i sin senare korrespondens med klaganden informerade klaganden om möjligheterna att överklaga tilldelningsbeslutet. Ombudsmannen noterar att parlamentet, genom att ange att klaganden inte begärde att förfarandet skulle förklaras som resultatlöst, tycktes antyda i sin åsikt att klaganden hade informerats om att undertecknandet av avtalet hade skjutits upp i 15 dagar för att göra det möjligt för parlamentet att uppmärksamma oegentligheter eller begära att förfarandet skulle förklaras ogiltigt. Som klaganden påpekade var detta dock inte fallet.

3.7 När det gäller parlamentets argument att dess underlåtenhet att nämna möjligheterna till överklagande inte skadade klagandens intressen, eftersom klaganden under alla omständigheter inte skulle ha utnyttjat möjligheterna till överklagande, anser ombudsmannen att detta uttalande endast utgör spekulationer från parlamentets sida om klagandens avsikter och att parlamentet inte har underbyggt sin ståndpunkt med konkreta bevis.

3.8 Ombudsmannen anser också att det var olämpligt av parlamentet att påstå att det inte fanns något som tydde på att klaganden någonsin hade för avsikt att överklaga ogiltigförklaringen av anbudsförfarandet, eftersom klaganden aldrig begärde någon information om villkoren för överklagandet. Såsom påpekas ovan i punkt 3.5 ankom det på parlamentet att, i enlighet med principerna om god förvaltning, informera klaganden om möjligheterna att överklaga, och inte på klaganden att begära denna information. Det faktum att klaganden inte frågade om möjligheterna att överklaga kan därför inte åberopas av parlamentet som ett argument till stöd för dess ståndpunkt. Med tanke på att målet vid de belgiska domstolarna gällde överlåtelse av företag och således inte hade något att göra med anbudsförfarandet som sådant, anser ombudsmannen att det faktum att klaganden inledde detta förfarande i Belgien inte bevisar att denne var medveten om möjligheterna att överklaga beslutet att tilldela anbudet.

3.9 På grundval av ovanstående överväganden drar ombudsmannen slutsatsen att parlamentets underlåtenhet att informera klaganden om möjligheterna att överklaga utgör ett administrativt missförhållande. Han gör därför en kritisk anmärkning nedan.

4 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Enligt principerna om god förvaltning ska de institutioner som fattar ett beslut som kan inverka negativt på en privatpersons rättigheter eller intressen ange vilka möjligheter till överklagande som finns för att överklaga beslutet (14). I förevarande fall framgår det att parlamentet varken i sin skrivelse av den 27 oktober 2005 eller i sin efterföljande korrespondens med klaganden informerade klaganden om möjligheterna att överklaga tilldelningsbeslutet. Parlamentets argument att dess underlåtenhet att tillhandahålla relevant information inte skadade klagandens intressen har inte styrkts. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att parlamentets underlåtenhet att informera klaganden om möjligheterna att överklaga utgör ett administrativt missförhållande.

Eftersom denna aspekt av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Parlamentets talman kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Klagomålet registrerades den 20 september 2006.

(2) "Eastman Crèche" var parlamentets daghem som var baserat i Eastman-byggnaden i Leopoldparken i Bryssel.

(3) Daghemmet ligger på gatan Wayenberg i Bryssel.

(4) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 148, 2002, s. 1.

(5) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).

(6) Parlamentet avsåg förmodligen att hänvisa till artikel 149.2, eftersom artikel 149.3 inte finns.

(7) Ombudsmannen noterar att parlamentet gjorde detta den 25 januari 2007. Parlamentets skrivelse har dock två datum: en maskinskriven (24 januari 2007) och en stämplad (25 januari 2007). Detta beslut kommer att hänvisa till skrivelsen som skrivelsen av den 25 januari 2007.

(8) Se fotnot 2.

(9) Se fotnot 3.

(10) Den europeiska kodexen för god förvaltningssed finns på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).

(11) Mål T-169 Esedra mot kommissionen, REG 2002, s. II-609, punkt 95.

(12) Ombudsmannen noterar också att den upphandlande myndigheten i detta fall var parlamentet och att parlamentet inte har antagit något meddelande som liknar kommissionens meddelande KOM(2003) 395, där det föreskrivs att anbudsgivare vars anbud förkastats snabbt ska underrättas om att deras anbud förkastats och där det också föreskrivs två kalenderveckor innan kontraktet undertecknas för att göra det möjligt för anbudsgivare vars anbud förkastats att begära ytterligare information om skälen till att deras anbud förkastats. Detta meddelande antogs av kommissionen som svar på ombudsmannens undersökning på eget initiativ OI/2/2002/IJH (Meddelande från kommissionen KOM(2003) 395 slutlig av den 3 juli 2003 - Förfarande för att informera anbudssökande och anbudsgivare, efter det att en kontakt har tilldelats och innan det faktiska kontraktet har undertecknats, om offentliga upphandlingskontrakt som tilldelats av kommissionen i enlighet med artikel 105 i budgetförordningen).

(13) Se artikel 19 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

(14) Se fotnot 13.