Strasbourg den 19 juni 2008

Bästa G.,

Den 10 juli 2006 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europaparlamentet om dess påstådda underlåtenhet att på nytt föra upp ditt namn på förteckningen över frilanstolkar som ackrediterats för att arbeta för parlamentet. Ni hävdade också att parlamentet inte hade svarat på era e-postmeddelanden av den 18 juli 2005 och den 21 februari 2006.

Den 12 september 2006 vidarebefordrade jag ert klagomål till parlamentets talman. Europaparlamentet avgav sitt yttrande den 15 november 2006.

Den 27 november 2006 översände jag skrivelsen till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 december 2006.

I ett e-postmeddelande av den 18 december 2006 begärde ni en förlängning av tidsfristen för att inkomma med synpunkter.

Genom ett e-postmeddelande av den 20 december 2006 informerade jag Er om att jag hade beslutat att bifalla Er begäran och uppmanade Er att inkomma med synpunkter på parlamentets yttrande senast den 31 januari 2007. Ni inkom med synpunkter den 6 februari 2007.

Den 3 juli och den 6 augusti 2007 skickade du ytterligare e-postmeddelanden till mig angående ditt klagomål.

Den 5 februari 2008 bad jag parlamentet om ytterligare information om ert klagomål. Parlamentet skickade sitt svar till mig den 10 mars 2008.

Den 17 mars 2008 översände jag parlamentets svar med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som ni översände den 13 maj 2008.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Bakgrund: klagomål 837/2006/MF

Den 15 mars 2006 lämnade klaganden in ett första klagomål (837/2006/MF) till Europeiska ombudsmannen mot Europaparlamentet angående hennes arbetsrelationer med parlamentet.

Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Klaganden arbetade för Europeiska kommissionen från 1975 till 1978 som frilanstolk enligt ett kontrakt med en extraanställd.

Från 1978 till 1995 arbetade klaganden för parlamentet som frilanstolk. Sedan, under en viss period, upphörde klaganden att arbeta för parlamentet och arbetade för internationella organisationer i Förenta staterna. Därefter arbetade hon återigen för parlamentet.

År 1998 kontaktade klaganden parlamentets talman, generalsekreterare och generaldirektör för generaldirektoratet för administration för att få information om skälen till att hennes arbetstid konsekvent hade minskats. Hon informerades om att arbetstiden för frilanstolkar för vissa språk hade förkortats efter anslutningen av nya medlemsstater.

Den 6 februari 2004 försökte klaganden kontakta parlamentets tolktjänst med hjälp av dataprogrammet med en förteckning över alla frilanstolkar som ackrediterats för att arbeta för parlamentet. Den klagande nekades tillgång till detta program. Hon informerades om att hennes namn hade "avbrutits" från listan över frilanstolkar. Enligt henne var detta orättvist.

Därefter upprepade klaganden sin begäran om att föras upp på förteckningen över frilanstolkar som ackrediterats för att arbeta för parlamentet. Hennes begäran avslogs.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade hon att hon hade arbetat i mer än 20 år för parlamentet och kommissionen och att deras berörda avdelningar alltid hade varit nöjda med hennes arbete. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att hon utsatts för diskriminering.

Eftersom klaganden inte hade lämnat in några handlingar som styrkte att hon tidigare hade vänt sig administrativt till parlamentet angående sitt påstående om diskriminering, informerade ombudsmannen henne den 20 april 2006 om att hennes klagomål inte kunde tas upp till prövning på grundval av artikel 195 i EG-fördraget. Klaganden informerades om att hon kunde överväga att förnya sitt klagomål till ombudsmannen under förutsättning att hon lämnade in relevanta handlingar som intygade att hon hade kontaktat parlamentet angående sitt påstående.

Föreliggande klagomål 2485/2006/MF

Den 10 juli 2006 skickade klaganden ytterligare en skrivelse till ombudsmannen. Mot bakgrund av de bifogade handlingarna registrerades klagandens kompletterande skrivelse som ett nytt klagomål den 17 juli 2006 med referensnummer 2485/2006/MF.

I sitt klagomål upprepade klaganden sitt påstående att hon utsatts för diskriminering på grund av att hennes arbetstid hade minskat konsekvent sedan 1995. Hon bifogade en skrivelse av den 21 juni 1999 till parlamentets generalsekreterare, i vilken hon klagade över vad hon ansåg vara ”förföljelser” av direktören för tolkningstjänsten och chefen för den franska avdelningen. I sitt svar uppgav parlamentets generalsekreterare att hennes påstående inte var välgrundat.

Klaganden bifogade till sitt klagomål en skrivelse från 1998 från flera parlamentsledamöter till parlamentets talman, i vilken de påpekade att klaganden, som hade arbetat för parlamentet i mer än 20 år, inte längre var anställd av parlamentet. De berörda parlamentsledamöterna uppmanade parlamentets talman att åtgärda denna orättvisa situation.

I sitt klagomål till ombudsmannen upprepade klaganden vidare sitt påstående att hennes namn i december 2003 på ett orättvist sätt hade strukits från förteckningen över frilanstolkar.

Hon uppgav att parlamentet den 10 maj 2005 föreslog att hennes namn skulle föras upp på förteckningen på nytt och uppmanade henne i detta sammanhang att fylla i ett formulär med personuppgifter, såsom hennes yrkesmässiga och personliga adress och hennes yrkesmässiga och personliga telefonnummer, som skulle vara användbara för att nå henne vid behov.

I sitt klagomål till ombudsmannen påpekade klaganden att hon hade lämnat in sina personuppgifter via e-post, men att hon aldrig fick något svar. Genom ett e-postmeddelande av den 18 juli 2005 informerade klaganden parlamentet om att hon inte hade fått det formulär som hon hade uppmanats att fylla i den 10 maj 2005. Genom ett e-postmeddelande av den 21 februari 2006 kontaktade klaganden på nytt parlamentet. Hon uttryckte sin besvikelse dels över att hon aldrig hade erbjudits något arbete av parlamentet, trots att hon hade informerats om att hennes namn skulle tas upp på nytt i förteckningen, dels över att hon fortfarande inte hade tillgång till det datorprogram som innehöll förteckningen över samtliga frilanstolkar. Hon hävdade att hon aldrig fått något svar på dessa två e-postmeddelanden.

I sitt klagomål framförde klaganden följande påståenden:

1. Hon utsattes för diskriminering på grund av att hennes arbetstid hade minskat konsekvent sedan 1995.
2. Parlamentet strök orättvist hennes namn från förteckningen över frilanstolkar i december 2003 och tog inte upp hennes namn på nytt i förteckningen, trots en uppmaning till henne att fylla i ett formulär med personuppgifter.
3. Parlamentet besvarade inte hennes e-postmeddelanden av den 18 juli 2005 och den 21 februari 2006.

Frågeställningen

Ombudsmannens tillvägagångssätt

Genom en skrivelse av den 12 september 2006 underrättade ombudsmannen klaganden om att han hade beslutat att inleda en undersökning avseende det andra och det tredje påståendet i hennes klagomål.

När det gäller klagandens första påstående informerade ombudsmannen klaganden om att han hade beslutat att avsluta denna del av ärendet på grundval av artikel 2.4 i sin stadga, eftersom de relevanta omständigheter som låg till grund för detta påstående gällde en period från 1995 till 1999.

Europaparlamentets yttrande

I sitt svar gjorde parlamentet sammanfattningsvis följande uttalanden:

När det gäller det påstått orättvisa borttagandet i december 2003 av klagandens namn från förteckningen över frilanstolkar, det vill säga innan en interinstitutionell förteckning över tolkar som ackrediterats för att arbeta för en eller flera EU-institutioner upprättades, uppgav parlamentet att klagandens namn faktiskt hade strukits från databasen "GERI"(1).

Klaganden fanns dock fortfarande med på förteckningen över frilanstolkar, under ett krypterat namn som föregicks av hänvisningen ”ZZ”(”ZZGALBR”). Parlamentet förklarade att denna förteckning var tillämplig i fall där den rekryterande avdelningen inte längre hade kontakt med den berörda tolken eller om den senare hade uttryckt en önskan om att inte längre anställas, vare sig tillfälligt eller permanent.

Den 8 april 2005 informerade parlamentets enhetschef för fransk tolkning (nedan kallad enhetschefen) klaganden om ovannämnda förteckning. Hon informerade vidare klaganden om att hon hade stött på allvarliga svårigheter att kontakta henne under flera år.

När det gäller klagandens påstådda underlåtenhet att på nytt ta upp klagandens namn i förteckningen över tolkar i GERI-databasen uppgav parlamentet att alla tolkar som ackrediterats för att arbeta för EU-institutionerna hade uppmanats att fylla i ett formulär med kontaktuppgifter. Klaganden, som föreföll rekryteras regelbundet av kommissionens tolkningstjänst, SCIC, fyllde också i detta formulär.

Parlamentet påpekade dock att de berörda enhetscheferna inte gav samtliga tolkar ackreditering när de upprättade förteckningen över tolkar som ackrediterats för att arbeta för EU-institutionerna. I klagandens fall ville chefen för enheten för fransk tolkning inte längre samarbeta med klaganden, av skäl som nämndes för henne i flera e-postmeddelanden, nämligen hennes omotiverade frånvaro när hon var kontraktsanställd, omöjligheten att kontakta henne under långa perioder; och hennes ärekränkande kommentarer om hennes överordnade.

Parlamentet anförde vidare att även om den klagande hade fått den relevanta ackrediteringen innebar det faktum att hans namn fördes upp på denna förteckning inte, såsom förstainstansrätten fastställt, att han hade rätt till ett visst antal arbetsdagar.

När det gäller parlamentets påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelande av den 18 juli 2005 uppgav parlamentet att det faktiskt hade svarat klaganden via e-post samma dag och bifogat en kopia av detta svar.

När det gäller sökandens påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelande av den 21 februari 2006 bifogade parlamentet en kopia av det svar som enhetschefen skulle skicka till klaganden den 21 februari 2006. Parlamentet uppgav att enhetschefen, i den högst osannolika händelse att enhetschefen hade glömt att skicka detta e-postmeddelande till klaganden den 21 februari 2006, bad henne om ursäkt för detta misslyckande. Under alla omständigheter visade de många svar som parlamentet skickade som svar på klagandens e-postmeddelanden, före och efter den 21 februari 2006, att parlamentet inte hade varit vårdslöst i denna fråga.

Klagandens synpunkter

I sitt yttrande upprepade klaganden påståendet i sitt första klagomål 837/2006/MF, enligt vilket hon påstods ha utsatts för diskriminering på grund av att hon, trots att hennes namn hade förts upp på förteckningen över frilanstolkar som ackrediterats för att arbeta för parlamentet, aldrig erbjöd henne några ytterligare anställningsavtal.

Klaganden hävdade vidare att det fanns en brist på öppenhet eftersom tolkarna inte informerades om enhetschefernas beslut att bevilja eller avslå ackrediteringen. Hon undrade slutligen varför parlamentet, om det inte längre ville anställa henne, dröjde med att informera henne om detta. Enligt henne utgjorde detta en brist på information.

Klaganden bestred det faktum att hon under en lång tid inte var tillgänglig för att svara på kontakter från parlamentet. Hon påpekade att hon aldrig hade angett att hon inte längre ville arbeta för parlamentet. Hon tillbakavisade också parlamentets åsikt att hon var tjänstledig utan motivering och att hon hade gjort ärekränkande kommentarer om sina överordnade. Enligt henne har parlamentet inte lagt fram någon bevisning till stöd för sina argument.

Klaganden medgav att enhetschefen ”bekräftade mottagandet” av hennes e-postmeddelande av den 18 juli 2005. Klaganden påpekade vidare att parlamentets svar på hennes e-postmeddelande av den 21 februari 2006 "udda" inte innehöll något datum.

Klagandens kompletterande skrivelse av den 6 augusti 2007

Den 6 augusti 2007 skickade klaganden ytterligare en skrivelse till ombudsmannen, i vilken hon upprepade påståendet att hon hade utsatts för diskriminering av parlamentet. Hon uppgav att även om de omständigheter som hon beskrev i denna skrivelse avsåg den tidsperiod som föregick den som ombudsmannen hade rätt att beakta, var dessa omständigheter enligt henne väsentliga.

Klaganden uppgav vidare att parlamentet officiellt hade rekryterat henne i två dagar och att hon hade fått motsvarande lön. Senare fick hon dock reda på att hon i det relevanta programmet verkade ha rekryterats i fyra dagar. När klaganden begärde information om denna situation informerades hon om att hon endast skulle få betalt för de fyra dagarna om hon hade fått en skriftlig bekräftelse på anställningserbjudandet. Enligt klaganden utgjorde detta en ojämlik behandling från parlamentets sida.

Ytterligare förfrågningar
Begäran om information riktad till parlamentet

Efter noggrant övervägande av parlamentets yttrande och klagandens synpunkter ansåg ombudsmannen att det var nödvändigt att be parlamentet om ytterligare information.

Ombudsmannen bad därför parlamentet att informera honom om följande:

Ombudsmannen noterade att enhetschefen i ett e-postmeddelande av den 18 juli 2005 uppgav att klaganden var ”ackrediterad vid SCIC”. I ytterligare ett e-postmeddelande av den 21 februari 2006 till klaganden uppgav enhetschefen vidare att klagandens namn fanns ”på den gemensamma förteckningen över franska tolkar”, men att hon inte hade kontaktats eftersom hennes ”språkliga kombination täcktes av andra tolkar vars tjänster faktiskt var tillfredsställande”.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanade ombudsmannen parlamentet att kommentera de uppenbara motsägelserna i enhetschefens uttalanden.

Parlamentets svar

I sin replik har parlamentet för det första angett att det ska göras åtskillnad mellan tolkar som har ackrediterats för att arbeta för samtliga tre tolktjänster, det vill säga kommissionen, parlamentet och domstolen, och tolkar som endast har ackrediterats för att arbeta för en eller två av de tre institutionerna. Klaganden ingick i den andra kategorin.

När den gemensamma förteckningen upprättades fick alla tolkar som [a] regelbundet arbetade för samtliga institutioner, [b] inte hade varit föremål för något klagomål och [c] hade oavbrutet samarbetat med institutionerna automatiskt gemensam ackreditering i den gemensamma förteckningen. Tolkar som inte uppfyllde dessa villkor fick behålla ackrediteringen för den eller de institutioner som de fortsatte att arbeta för.

Eftersom klaganden inte fullgjorde flera kontrakt under 2001 och förblev oåtkomlig under långa perioder, valde parlamentet inte att rekommendera henne för bredare ackreditering på den gemensamma förteckningen. Hon fanns dock kvar på listan med JICS (2)-ackreditering. Den klagande underrättades om detta av enhetschefen i ett e-postmeddelande av den 18 juli 2005.

I sitt e-postmeddelande av den 21 februari 2006 bekräftade enhetschefen klagandens ställning, det vill säga en ackreditering endast för det gemensamma informations- och kommunikationscentrumet. Hon informerade vidare klaganden om att hon inte ville rekommendera henne för rekrytering i syfte att eventuellt ackreditera parlamentet eftersom i) det inte rådde någon brist på hennes språkkombination och ii) denna språkkombination mycket väl täcktes av andra extraanställda konferenstolkar som regelbundet arbetade med parlamentet till dess fulla belåtenhet.

Parlamentet förklarade vidare att avsaknaden av gemensam ackreditering inte på något sätt hindrade de andra institutionerna från att anställa extraanställda tolkar med denna status när de behövde det. Om de tjänster som de extraanställda konferenstolkarna utförde var tillfredsställande kunde institutionen begära en förlängning av tolkackrediteringen.

Parlamentet ansåg därför att det inte fanns någon motsägelse mellan de två e-postmeddelandena från enhetschefen till klaganden.

Parlamentet drog slutsatsen att enhetschefen, mot bakgrund av de förtydliganden som gjorts i dess tidigare svar avseende klagandens tjänster och uppförande, inte hade någon anledning att rekommendera rekryteringstjänsten för extraanställda konferenstolkar att rekrytera klaganden.

Klagandens ytterligare synpunkter

I sitt yttrande uppgav klaganden att parlamentet inte hade vidhållit sin uppfattning att hon hade varit föremål för klagomål. Hon påpekade vidare att hon alltid hade varit tillgänglig via sin mobiltelefon och att parlamentet kände till hennes e-postadress om det ville kontakta henne.

Klaganden uppgav vidare att det framgick av parlamentets ytterligare yttrande att enhetschefen inte hade varit nöjd med hennes arbete. Klaganden anser att om hon hade informerats om denna situation tidigare hade hon kunnat reagera och framföra sina argument. Hon påpekade att detta utgjorde en brist på öppenhet.

Beslutet

1 Ombudsmannens undersökningsområde

1.1 Klaganden arbetade som frilanstolk för både Europeiska kommissionen och Europaparlamentet mellan 1975 och 1995. Efter en period då hon inte arbetade för parlamentet försökte klaganden utan framgång att arbeta för institutionen igen. Enligt klaganden hade parlamentet i december 2003 på ett orättvist sätt tagit bort hennes namn från förteckningen över frilanstolkar som ackrediterats för att arbeta för EU-institutionerna. Hon uppgav att parlamentet den 10 maj 2005 föreslog att hennes namn skulle föras upp på förteckningen på nytt. I detta sammanhang uppmanade parlamentet henne att fylla i ett formulär med sina kontaktuppgifter. Även om klaganden lämnade sina kontaktuppgifter via e-post uppgav hon att hon aldrig fick något svar. I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att parlamentet i december 2003 på ett orättvist sätt hade strukit hennes namn från förteckningen över frilanstolkar och inte på nytt hade fört upp hennes namn på förteckningen, trots parlamentets uppmaning att fylla i ett formulär med hennes personuppgifter.

1.2 Ombudsmannen noterar att klaganden i sitt yttrande upprepade påståendet i sitt första klagomål 837/2006/MF, enligt vilket hon hade utsatts för diskriminering eftersom parlamentet, trots att hennes namn hade förts upp på förteckningen, aldrig hade erbjudit henne några ytterligare kontrakt. Klaganden hävdade vidare att det fanns en brist på öppenhet eftersom tolkarna inte hade informerats om de berörda enhetschefernas beslut att bevilja dem den ackreditering som berättigar dem att arbeta för EU-institutionerna eller, alternativt, att vägra det. Hon undrade slutligen varför parlamentet, om det inte längre ville anställa henne, dröjde med att informera henne om detta. Enligt henne utgjorde detta en brist på information. Ombudsmannen noterar också att klaganden i sin ytterligare skrivelse av den 6 augusti 2007 upprepade sitt påstående att hon hade utsatts för diskriminering av parlamentet.

1.3 När det gäller klagandens påstående att hon hade utsatts för diskriminering vill ombudsmannen påpeka att denna aspekt av ärendet inte kan tas upp till prövning på grundval av artikel 2.4 i hans stadga (3), vilket redan angavs i hans skrivelse av den 12 september 2006 till klaganden, eftersom de relevanta omständigheter som ligger till grund för detta påstående avser perioden 1995-1999.

1.4 När det gäller klagandens påståenden om bristande öppenhet och information vill ombudsmannen påpeka att dessa frågor utgör nya påståenden som inte togs upp i klagandens ursprungliga klagomål. De faller därför utanför ramen för denna undersökning. Klaganden skulle kunna överväga att förnya dessa påståenden efter att först ha vänt sig till parlamentet på lämpligt sätt, i enlighet med artikel 2.4 i sin stadga.

2 Parlamentets påstådda orättvisa strykning av klagandens namn från förteckningen över frilanstolkar och dess påstådda underlåtenhet att på nytt ta upp hennes namn i förteckningen

2.1 I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att parlamentet i december 2003 på ett orättvist sätt hade strukit hennes namn från förteckningen över frilanstolkar och inte på nytt hade fört upp hennes namn på förteckningen, trots en uppmaning till henne att fylla i ett formulär med sina personuppgifter.

2.2 I sitt yttrande konstaterade parlamentet att klagandens namn faktiskt hade tagits bort från databasen "GERI". Klaganden fanns dock fortfarande med på förteckningen över frilanstolkar, under ett krypterat namn som föregicks av referensen ”ZZ” (”ZZGALBR”). Parlamentet förklarade att den sistnämnda förteckningen var tillämplig i fall där den rekryterande tjänsten inte längre hade några kontakter med den berörda tolken eller när den berörda tolken hade uttryckt en önskan om att inte anställas i framtiden, vare sig tillfälligt eller permanent. Den 8 april 2005 informerade parlamentets enhetschef klaganden om ovannämnda förteckning. Enhetschefen informerade vidare klaganden om att hon hade stött på allvarliga svårigheter att kontakta henne under de senaste åren.

När det gäller klagandens påstådda underlåtenhet att på nytt ta upp klagandens namn i förteckningen från GERI-databasen uppgav parlamentet att alla berörda tolkar, efter upprättandet av en interinstitutionell förteckning över tolkar som ackrediterats för att arbeta för en eller flera EU-institutioner, uppmanades att fylla i ett formulär med kontaktuppgifter. Klaganden, som föreföll ha rekryterats regelbundet av SCIC, fyllde också i detta formulär. Det måste dock påpekas att när den berörda enhetschefen upprättade förteckningen över tolkar som ackrediterats för att arbeta för EU-institutionerna gav han inte alla tolkar den ackrediteringen. I klagandens fall ville enhetschefen inte längre samarbeta med henne, av skäl som nämndes för klaganden i flera e-postmeddelanden, nämligen hennes omotiverade frånvaro när hon var kontraktsanställd, omöjligheten att kontakta henne under långa perioder; och de ärekränkande kommentarer hon hade gjort om sina överordnade.

2.3 I sina synpunkter bestred klaganden parlamentets åsikt att hon inte var tillgänglig och att parlamentet inte hade kontaktat henne på länge. Hon tillbakavisade också parlamentets åsikt att hon var frånvarande utan motivering och att hon hade gjort ärekränkande kommentarer om sina överordnade.

2.4 Mot bakgrund av ovanstående ansåg ombudsmannen att det var lämpligt att be parlamentet om ytterligare information. Han uppmanade därför parlamentet att kommentera de uppenbara motsägelserna i enhetschefens uttalanden i hennes e-postmeddelanden av den 18 juli 2005 och den 21 februari 2006.

2.5 I sitt kompletterande svar förklarade parlamentet att eftersom klaganden inte fullgjorde flera kontrakt under 2001 och förblev oåtkomlig under långa perioder, valde parlamentet inte att rekommendera henne för en bredare ackreditering på den gemensamma förteckningen. Hon stod dock kvar på listan med JICS-ackreditering. Den klagande underrättades om detta av enhetschefen i ett e-postmeddelande av den 18 juli 2005. I sitt e-postmeddelande av den 21 februari 2006 informerade enhetschefen klaganden om att hon inte ville rekommendera henne för rekrytering i syfte att eventuellt ackreditera parlamentet, eftersom i) det inte rådde någon brist på hennes språkkombination och ii) denna språkkombination mycket väl täcktes av andra extraanställda konferenstolkar som regelbundet arbetade med parlamentet till dess fulla belåtenhet. Parlamentet ansåg därför att det inte fanns någon motsägelse mellan de två e-postmeddelandena från enhetschefen till klaganden. Parlamentet påpekade vidare att upptagandet av en tolks namn på den gemensamma förteckningen, med gemensam ackreditering eller begränsad ackreditering till en av institutionerna, endast innebar att den berörda tolken kunde rekryteras, utan att ge någon rätt att rekryteras.

2.6 I sina ytterligare synpunkter uppgav klaganden att parlamentet inte hade vidhållit sin åsikt att hon hade varit föremål för klagomål. Hon påpekade vidare att hon alltid hade varit tillgänglig via sin mobiltelefon och att parlamentet kände till hennes e-postadress. Klaganden uppgav vidare att det framgick av parlamentets ytterligare yttrande att enhetschefen inte hade varit nöjd med hennes arbete. Klaganden anser att om hon hade informerats om denna situation tidigare hade hon kunnat reagera och framföra sina argument.

2.7 Inledningsvis noterar ombudsmannen att det framgår av parlamentets yttrande och ytterligare svar att den berörda sökanden måste uppfylla följande två villkor för att kunna rekryteras som tolk: i) sökandens namn måste föras upp på den gemensamma förteckningen och ii) sökanden måste antingen få gemensam ackreditering från den relevanta enhetschefen för sin språkavdelning för att arbeta vid kommissionen, parlamentet och domstolen, eller begränsad ackreditering för att arbeta endast vid en av dessa EU-institutioner.

2.8 Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis har sökande som finns upptagna på förteckningen över godkända sökande inte förvärvat någon rätt att tillsättas på den lediga tjänsten i fråga. Förstainstansrätten har fastslagit att de "(…) endast är berättigade, och inte berättigade, att utnämnas"(4). Denna rättspraxis bör även tillämpas analogt på de reservlistor som upprättats för rekrytering av tolkar av kommissionen, parlamentet och domstolen.

2.9 Dessutom framgår det tydligt av parlamentets ytterligare svar att klagandens namn fanns kvar på förteckningen med ackreditering för JICS men inte med ackreditering för parlamentets tolktjänster. Av detta följer att klaganden inte kan anses vara upptagen på en förteckning över lämpliga sökande som ska rekryteras som frilanstolkar av Europaparlamentet.

2.10 Det är också uppenbart att enhetschefen beslutade att inte längre samarbeta med klaganden och att inte rekommendera henne för bredare ackreditering på den gemensamma förteckningen av ett antal skäl som har förklarats under ombudsmannens undersökning. I detta sammanhang noterar ombudsmannen att enhetschefen i sin skrivelse av den 8 april 2005 hänvisade till en period på fyra år under vilken klaganden inte arbetade för institutionerna. Enhetschefen uppgav därefter att parlamentet hade erbjudit klaganden två kontrakt, för sammanträdena i maj respektive juni 2001, som klaganden uttryckligen hade godtagit. Det verkar dock som om klaganden inte fullgjorde dessa anställningsavtal. Enhetschefen uppgav därefter att parlamentets generaldirektorat för tolkning från och med juni 2001 inte hade kunnat kontakta klaganden och inte hade kontaktats av henne. Klagandens namn placerades därför i kategorin ”Tolkare ej tillgänglig” i GERI.

2.11 Ombudsmannen konstaterar att tre skäl tycks ligga till grund för parlamentets önskan att inte längre samarbeta med klaganden: i) hennes omotiverade frånvaro när hon var kontraktsanställd, ii) omöjligheten att kontakta henne under långa tidsperioder, och iii) de ärekränkande kommentarer hon hade gjort om sina överordnade, vilket hade lett till klagomål mot henne.

När det gäller klagandens omotiverade frånvaro när hon var kontraktsanställd konstaterar ombudsmannen att enhetschefen skickade klaganden ett meddelande daterat den 21 juni 2001 som klaganden inte reagerade på. Ombudsmannen anser därför att klaganden var väl medveten om detta första skäl.

När det gäller det andra skälet konstaterar ombudsmannen att klaganden själv uppgav att hon faktiskt hade arbetat för internationella organisationer i Förenta staterna. Det framgår av de faktiska omständigheterna i klagomålet att klaganden återvände till den ”europeiska arbetsmarknaden” efter en frånvaro.

När det gäller det tredje skälet noterar ombudsmannen att klagomålets bilagor innehåller en skriftväxling mellan klaganden och parlamentet även i denna fråga.

Ombudsmannen drar därför slutsatsen att klaganden var medveten om parlamentets ståndpunkt i alla dessa tre frågor och hade möjlighet att bestrida parlamentets beslut att vägra hennes intyg eller att bestrida de skäl som åberopats.

2.12 Mot bakgrund av de förklaringar som parlamentet lämnat i sitt ytterligare svar anser ombudsmannen att klaganden inte har styrkt sitt påstående att parlamentet på ett orättvist sätt hade strukit hennes namn från förteckningen över frilanstolkar och inte på nytt hade fört upp hennes namn på förteckningen. De skäl som parlamentet anförde för att motivera avförandet av klaganden från förteckningen 2005 och för att inte ta upp henne på nytt i efterhand förefaller inte orimliga. Mot bakgrund av punkterna 2.8 och 2.9 kan klaganden inte heller hävda att han har en särskild rätt att upptas i förteckningen i fråga eller att senare erbjudas kontrakt av parlamentet.

2.13 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte verkar ha förekommit några administrativa missförhållanden i parlamentet när det gäller klagandens påstående.

3 Parlamentets påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelanden av den 18 juli 2005 och den 21 februari 2006

3.1 I sitt klagomål hävdade klaganden att parlamentet inte hade svarat på hennes e-postmeddelanden av den 18 juli 2005 och den 21 februari 2006.

3.2 I sitt yttrande angav parlamentet att det i fråga om klagandens e-postmeddelande av den 18 juli 2005 faktiskt svarade klaganden via e-post samma dag och bifogade en kopia av detta svar.

När det gäller sökandens påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelande av den 21 februari 2006 bifogade parlamentet en kopia av svaret som enhetschefen skulle skicka till klaganden den 21 februari 2006. Parlamentet förklarade att i det högst osannolika fallet att chefen för enheten för fransk tolkning hade glömt att skicka detta e-postmeddelande till klaganden bad chefen för enheten för fransk tolkning henne om ursäkt för detta. Under alla omständigheter visade de många svar som skickades som svar på klagandens e-postmeddelanden, före och efter den 21 februari 2006, att parlamentet inte hade varit försumligt i denna fråga.

3.3 I sina synpunkter medgav klaganden att enhetschefen "bekräftade mottagandet" av hennes e-postmeddelande av den 18 juli 2005. Klaganden påpekade vidare att parlamentets e-postmeddelanden som skickades som svar på hennes e-postmeddelande av den 21 februari 2006 "udda" inte innehöll något datum.

3.4 När det gäller parlamentets påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelande av den 18 juli 2005 noterar ombudsmannen att parlamentet till sitt yttrande bifogade det svar som skickades till klaganden samma dag. Ombudsmannen anser därför att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av denna aspekt av klagandens påstående.

3.5 När det gäller parlamentets påstådda underlåtenhet att svara på klagandens e-postmeddelande av den 21 februari 2006 noterar ombudsmannen att parlamentet i sitt yttrande bifogade det e-postmeddelande som skulle ha skickats till klaganden som svar. Ombudsmannen anser att det faktum att detta e-postmeddelande inte innehåller någon uppgift om ett relevant datum inte kan visa att det aldrig skickades till klaganden. Ombudsmannen noterar dock att chefen för enheten för fransk tolkning ber om ursäkt för att detta e-postmeddelande av misstag inte skickades.

3.6 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av denna aspekt av klagandens påstående.

4 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte föreligga något administrativt missförhållande från parlamentets sida när det gäller klagandens första påstående.

När det gäller klagandens andra påstående förefaller det inte finnas någon grund för ytterligare undersökningar. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Parlamentets talman kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Ombudsmannen förstår att GERI står för databasen ”Gestion des Réunions et des Interprètes”, som vid den aktuella tidpunkten användes av parlamentet för att hantera dess översättningsbehov.

(2) Ombudsmannen förstår att "JICS" står för "Joint Interpreting and Conference Service".

(3) Enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga ska ett klagomål lämnas in inom två år från den dag då den person som lämnar in klagomålet (…) fick kännedom om de sakförhållanden som ligger till grund för klagomålet.

(4) Se mål T-1/90, Pérez-Mínguez Casariego mot kommissionen, REG 1991, s. II-143. Se även artikel 30.2 i tjänsteföreskrifterna, där det anges att ”tillsättningsmyndigheten skall besluta vilken av dessa [lämpliga] sökande som skall tillsättas på de lediga tjänsterna.”