# Beslut i ärende 2152/2006/OV - Påstådd underlåtelse att handlägga överträdelseklagomål korrekt
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: 2008-10-14T00:00+02:00[Europe/Paris]
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/3187)
---
> *Sammanfattning av beslut i klagomål 2152/2006/OV mot Europeiska kommissionen*
> 
> En nederländsk pensionär bosatt i Frankrike hävdade i ett klagomål till kommissionen att Nederländerna bryter mot förordning nr 1408/71 enligt vilken pensionärer som bor i en annan EU-medlemsstat ska få sociala förmåner i det land där de är bosatta. Enligt klaganden strider den nederländska sjukvårdsförsäkringslagen, som trädde i kraft i januari 2006, mot förordningen eftersom den innebär att nederländska pensionärer som bor utomlands hotas av böter om de inte anmäler sig till den nederländska sjukförsäkringsmyndigheten. Enligt lagen ska även en del av deras pension hållas inne. Kommissionen ansåg att den nederländska lagen inte strider mot gemenskapslagstiftningen.
> 
> Klaganden ansåg att kommissionen underlåtit att svara på viktiga punkter i hans klagomål och att svaret dragit ut på tiden. Han hävdade också att ett av kommissionens brev till honom endast var en kopia av det brev som skickats till en annan klagande. Han vände sig därför till ombudsmannen med påståendet att kommissionen inte hade handlagt hans överträdelseklagomål korrekt.
> 
> Efter att ha konstaterat att kommissionen underlåtit att registrera klagandens överträdelseklagomål och svara på de viktiga punkter som han tagit upp lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning som innebar att kommissionen kunde överväga att ompröva klagomålet i fråga. Kommissionen godtog detta förslag, registrerade klagomålet och svarade utförligt på de olika punkter som klaganden tog upp. Kommissionen vidhöll dock sin ståndpunkt rörande ärendet i sak. Klaganden var inte nöjd med kommissionens svar. Ombudsmannen konstaterade därför att det inte varit möjligt att nå en vänskaplig förlikning. Han var dock medveten om att kommissionen ännu inte fattat något slutgiltigt beslut i överträdelseklagomålet.
> 
> Ombudsmannen var säker på att kommissionen i vederbörlig ordning skulle ta hänsyn till de nya argument som framförts av klaganden i hans senaste brev till denna. Han avslutade därför ärendet, men påpekade att klaganden om han så önskade kunde inge ett nytt klagomål rörande kommissionens slutgiltiga beslut i hans överträdelseklagomål.
> 
Bakgrunden till påståendet
--------------------------

1. Klaganden anser att de nederländska myndigheterna inte tillämpar förordning 1408/71[(1)](#(1)){#Footnote1} korrekt. På grundval av artikel 28 i denna förordning bör en pensionär som uppbär nederländsk pension men som bor utanför Nederländerna få socialförsäkringsförmåner i sitt bosättningsland. För att få dessa anslag bör pensionstagaren, i enlighet med artikel 29 i förordning (EEG) nr 574/72[(2),](#(2)){#Footnote2} registrera sig hos det ansvariga organet i sitt bosättningsland och lämna in blankett E 121.

2. Den 1 januari 2006 trädde den så kallade Zorgverzekeringswet (sjukförsäkringslagen, nedan kallad den nederländska lagen) som antagits av de nederländska myndigheterna i kraft. Enligt klaganden är nederländska pensionärer som bor utomlands enligt nederländsk lag skyldiga att registrera sig vid "College voor Zorgverzekeringen" (CVZ, College for sjukförsäkring) och föreskriver att en del av deras pension ska innehållas. Klaganden anser att detta strider mot ovannämnda gemenskapsregler. Många nederländska pensionärer som bor utomlands påverkas av den nederländska lagen (ungefär 100 000 personer enligt klaganden) och många har inlett rättstvister om innehållandet av sina pensioner. Enligt klaganden är en ytterligare effekt av den nederländska lagen att det tidigare försäkringssystem som de hade tecknat togs bort från pensionärerna. Enligt den klagande verkar den nederländska statens mål inte vara något annat än att göra största möjliga ekonomiska vinst, utan någon hänsyn till de nederländska pensionärer utomlands som nu ställs inför annulleringen av sina tidigare försäkringssystem, utan någon garanti i gengäld.

3. Den 9 februari 2006 ingav klaganden därför ett överträdelseklagomål till Europeiska kommissionen och klagade över ojämlik behandling av nederländska pensionärer som bor utomlands och orimliga innehållanden av deras pensioner.

4. C., enhetschef vid kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, svarade klaganden den 27 mars 2006 och uppgav att kommissionens avdelningar inte beaktade de olika faktorer som klaganden åberopat i sitt klagomål för att fastställa en överträdelse av gemenskapsrätten och att de därför inte skulle ingripa mot de nederländska myndigheterna. Enligt klaganden var detta svar endast en kopia av en skrivelse som skickats som svar på ett tidigare klagomål från en annan person. Klaganden ansåg att kommissionen inte reagerade på de väsentliga punkter som han tog upp och tycktes motivera den nederländska statens beteende. Han hävdade vidare att kommissionen föreföll försvara ståndpunkten att pensionärer inte skulle ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig. Klaganden uppgav att det faktum att en högt uppsatt tjänsteman vid kommissionen struntade i tillämplig gemenskapslagstiftning var ett allvarligt skäl för honom att klaga till ombudsmannen.

5. Efter att ha mottagit kommissionens svar skrev klaganden på nytt till kommissionen den 6 april 2006 och påpekade att han ansåg att det faktum att kommissionen inte hade reagerat på de viktigaste punkterna i hans klagomål kunde grunda sig på missbruk av ett svar som skickats till en annan medborgare som också hade vänt sig till kommissionen. Klaganden bad därför på nytt kommissionen att reagera på hans klagomål. När klaganden klagade till ombudsmannen den 24 juni 2006 hade han fortfarande inte fått något svar eller mottagningsbevis på sin skrivelse av den 6 april 2006.

6. Enligt klaganden pågick olika rättsliga förfaranden i Nederländerna i denna fråga. Det hade redan avkunnats en dom i ett summariskt förfarande och även ett administrativt förfarande pågick.

7. Den 27 juni 2006 besvarade kommissionen klagandens skrivelse av den 6 april 2006 och upprepade sin åsikt att den nederländska lagen inte stred mot gemenskapsrätten och att detta också var skälet till att klagandens skrivelse inte hade registrerats som ett överträdelseklagomål. Enligt klaganden lämnade detta svar inga synpunkter på de väsentliga punkter som togs upp i hans skrivelse av den 6 april 2006. Klaganden ansåg att om en skrivelse som i detalj beskriver de katastrofala effekterna av den nederländska lagen för cirka 100 000 nederländska pensionärer som bor utomlands och den lagens bristande överensstämmelse med gemenskapsrätten inte behöver besvaras av kommissionens avdelningar, bidrar detta inte till att skapa medborgarnas förtroende för kommissionen och EU.

Föremålet för undersökningen
----------------------------

8. På grundval av ovanstående information förstod ombudsmannen att klaganden ville framföra följande påstående:

Kommissionen har underlåtit att på ett korrekt sätt behandla klagandens klagomål av den 9 februari 2006, som klaganden upprepade den 6 april 2006.

Frågeställningen
----------------

9. Klagomålet vidarebefordrades till kommissionen för yttrande. Ombudsmannen informerade också den nederländska ombudsmannen om inledandet av undersökningen, eftersom den senare vid den tidpunkten genomförde en undersökning av effekterna av den nederländska lagstiftning som var föremål för överträdelseklagomålen.

10. Den 11 och 13 juli 2006 skickade klaganden en kopia av den ytterligare korrespondens som han hade haft med kommissionen till ombudsmannen. Den 14 augusti och den 1 september 2006 skickade han ytterligare två e-postmeddelanden som ombudsmannen vidarebefordrade till kommissionen för kännedom genom en skrivelse av den 26 september 2006. Den 8 oktober och den 10 november 2006 skickade klaganden på nytt en kopia av den ytterligare korrespondens som han hade haft med kommissionen om sitt ärende till ombudsmannen.

11. Kommissionen lämnade sitt yttrande den 8 november 2006 och klaganden lämnade sina synpunkter den 8 december 2006.

12. Efter noggrant övervägande av kommissionens yttrande och klagandens synpunkter var ombudsmannen inte övertygad om att kommissionen hade besvarat klagandens påstående på ett tillfredsställande sätt och lade därför fram ett förslag till vänskaplig förlikning för kommissionen.

13. I sitt svar av den 5 februari 2008 på förslaget om vänskaplig förlikning uppgav kommissionen att den godtog förslaget och att den skulle ompröva klagandens klagomål av den 9 februari 2006, även med beaktande av de argument som han lade fram i sin skrivelse av den 6 april 2006. Den 26 februari 2008 översände klaganden sina synpunkter på kommissionens svar och bifogade sin senaste korrespondens med kommissionen. Den 19 maj 2008 översände klaganden till ombudsmannen den senaste skrivelsen av den 29 april 2008, i vilken kommissionen informerade honom om omprövningen av hans klagomål samt hans svar av den 19 maj 2008 på denna skrivelse. I telefonsamtal med ombudsmannens kansli den 18 juli och den 19 augusti 2008 bekräftade klaganden att han inte var nöjd med kommissionens tillvägagångssätt.

Ombudsmannens analys och slutsatser
-----------------------------------

**A. Kommissionens påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt behandla klagomålet om överträdelse**   
*Argument som lagts fram för ombudsmannen*   

14. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade behandlat hans överträdelseklagomål av den 9 februari 2006, vilket upprepades den 6 april 2006.

15. I sitt yttrande förklarade kommissionen att den, efter att ha granskat de berörda frågorna, ansåg att den nederländska lagen var förenlig med förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 39 i EG-fördraget. De informerade klaganden om att det var av denna anledning som hans klagomål av den 9 februari 2006 mot Nederländerna inte hade registrerats som ett överträdelseklagomål. Denna information lämnades också till alla andra nederländska pensionärer som hade lämnat in liknande klagomål. Kommissionen uppgav att klagandens skrivelse av den 6 april 2006 inte innehöll några nya uppgifter jämfört med hans skrivelse av den 9 februari 2006. I sin skrivelse av den 6 april 2006 upprepade klaganden sina klagomål mot den nederländska lagen. Kommissionens avdelningar svarade den 27 juni 2006 och bekräftade sin ståndpunkt enligt meddelandet av den 27 mars 2006, nämligen att den nederländska sjukförsäkringslagstiftningen inte stred mot gemenskapsrätten. I sitt svar av den 7 augusti 2006 på ytterligare en skrivelse från klaganden bekräftade kommissionens avdelningar återigen sin ståndpunkt att den nederländska lagen inte stred mot gemenskapsrätten, särskilt förordning (EEG) nr 1408/71.

Kommissionen beklagade att klagandens skrivelse av den 6 april 2006 inte hade besvarats inom den tidsfrist som föreskrivs i kodexen för god förvaltningssed. Denna försening måste dock ses mot bakgrund av en massiv utskick av brev från nederländska pensionärer mellan januari och juni 2006 (mer än hundra brev). Dessa bokstäver hade ibland en mycket komplex karaktär. Kommissionen hade dock svarat på alla dessa skrivelser, samtidigt som den försökte respektera de tillämpliga tidsfristerna. Tyvärr hade kommissionens skrivelse till klaganden försenats.

16. I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål. När det gäller kommissionens svar av den 27 mars 2006 på hans klagomål av den 9 februari 2006 upprepade klaganden sin åsikt att kommissionens detaljerade svar hämtades från ett svar på ett annat klagomål och att den inte reagerade på hans eget klagomål. Klaganden uppgav att han först efter att ha lämnat in klagomålet till ombudsmannen informerades om att hans klagomål inte hade registrerats eftersom kommissionens ståndpunkt inte hade ändrats.

När det gäller hans klagomål av den 6 april 2006 och kommissionens ståndpunkt att det utgjorde en upprepning av det tidigare klagomålet av den 9 februari 2006 påpekade klaganden att han som svar på sitt ursprungliga klagomål fick ett svar som kopierades från en skrivelse till en annan klagande. När klaganden påpekade att kommissionens skrivelse inte reagerade på punkterna i hans ursprungliga klagomål vidhöll kommissionen endast sin ståndpunkt.

När det gäller kommissionens beklagande av dröjsmålet med att svara på hans skrivelse av den 6 april 2006 påpekade klaganden att hundra skrivelser på ett halvår innebar ett svar på mindre än en skrivelse om dagen. Dessutom var dessa svar standardskrivelser (i klagandens fall en kopia av en annan skrivelse).
*Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde till ett förslag till vänskaplig förlikning*   

17. Ombudsmannen noterade först att klagandens påstående om att kommissionen inte hade behandlat hans klagomål av den 9 februari 2006 på ett korrekt sätt, vilket upprepades den 6 april 2006, i själva verket verkade röra fyra olika aspekter, nämligen 1) att hans klagomål inte registrerades, 2) att kommissionens svar av den 27 mars 2006 på hans klagomål av den 9 februari 2006 endast var en kopia av en skrivelse som skickats till en annan klagande och inte behandlade de viktigaste punkterna i hans klagomål, 3) att kommissionens svar av den 27 juni 2006 inte besvarade de viktigaste punkterna i hans skrivelse av den 6 april 2006 och 4) att kommissionens svar på hans skrivelse av den 6 april 2006 var försenat.

18. När det för det första gäller påståendet att klagandens överträdelseklagomål inte hade registrerats, erinrade ombudsmannen om de relevanta bestämmelserna *i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten (nedan* kallat meddelandet)[(3),](#(3)){#Footnote3} där det föreskrivs att klagomål ska registreras, utom i ett begränsat antal fall som nämns i punkt 3 i meddelandet. Ombudsmannen drog slutsatsen att inget av de fem skäl för att inte registrera ett klagomål som nämns i den punkten föreföll ha varit tillämpligt på klaganden. Hans preliminära slutsats var därför att kommissionens underlåtenhet att registrera klagomålet om överträdelse eller att informera klaganden om att hans klagomål inte behövde registreras av något av de skäl som anges i punkt 3 i meddelandet utgjorde ett administrativt missförhållande.

19. När det för det andra gäller klagandens påstående att kommissionens svar av den 27 mars 2006 på hans klagomål av den 9 februari 2006 endast var en kopia av en skrivelse som skickats till en annan klagande och inte behandlade de viktigaste punkterna i hans klagomål, analyserade ombudsmannen noggrant innehållet i det ursprungliga klagomålet och i kommissionens svar. Av denna analys drog han slutsatsen att kommissionen i sitt svar av den 27 mars 2006 på klagandens skrivelse av den 9 februari 2006 föreföll ha använt en annan skrivelse (eventuellt en standardskrivelse, med tanke på att kommissionen uppgav att den hade mottagit mer än hundra klagomål från nederländska pensionärer bosatta utomlands) som grund för sitt svar till klaganden, utan att på ett korrekt sätt anpassa den till det specifika innehållet i klagandens skrivelse som kommissionen skulle svara på.

20. Det huvudsakliga argument som klaganden lade fram i sitt klagomål av den 9 februari 2006 föreföll vara att den nya nederländska lagen fick till följd att nederländska pensionärers rätt till fri rörlighet och bosättning allvarligt hindrades eftersom de nu måste betala högre avgifter när de bor i en annan medlemsstat, och att detta stred mot principerna i gemenskapsrätten. Ombudsmannen noterade att kommissionen i sitt svar till klaganden angav att endast personer som flyttar till en annan medlemsstat för att utöva yrkesverksamhet kan åberopa rätten till fri rörlighet enligt artikel 39 i EG-fördraget och att personer som flyttar till en annan medlemsstat efter att ha gått i pension inte kan betraktas som migrerande arbetstagare och därför inte kan åberopa den artikeln. Den klagande hade emellertid inte åberopat artikel 39 i EG-fördraget, utan rätten till fri rörlighet i allmänhet. Enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis[(4)](#(4)){#Footnote4} fastställs denna allmänna rätt för varje unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier i artikel 18 i EG-fördraget. Denna allmänna rättighet kommer till uttryck i artikel 39 i EG-fördraget om fri rörlighet för arbetstagare. Det framgick således att kommissionen ännu inte hade besvarat klagandens huvudargument fullt ut.

21. På grundval av ovanstående drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens svar av den 27 mars 2006 på klagandens klagomål av den 9 februari 2006 besvarade argument som klaganden inte alls hade framfört eller som han hade framfört i en annan form, samtidigt som det inte på ett tillfredsställande sätt besvarade klagandens huvudargument. Ombudsmannens preliminära slutsats var därför att kommissionen hade underlåtit att korrekt behandla klagandens klagomål av den 9 februari 2006 och att denna underlåtenhet utgjorde ett administrativt missförhållande.

22. När det för det tredje gäller påståendet att kommissionens svar av den 27 juni 2006 inte reagerade på de väsentliga punkter som togs upp i klagandens skrivelse av den 6 april 2006, noterade ombudsmannen att klaganden i denna skrivelse påpekade att kommissionen i sitt svar av den 27 mars 2006 hade besvarat argument som han inte hade framfört och inte hade besvarat de argument som han framförde. Klaganden nämnde i denna skrivelse att han misstänkte att kommissionen hade använt sig av en skrivelse som skickats till en annan klagande. Han hävdade vidare att kommissionen inte hade behandlat följande punkter som han enligt klaganden hade tagit upp i sitt klagomål: 1) Att endast med stöd av artikel 28 i förordning nr 1408/71 hålla inne de aktuella beloppen från sin pension strider mot den europeiska skattelagstiftningen. 2) de belopp som dragits av från hans pension var mycket högre än de avgifter som han skulle behöva betala om han var bosatt i Nederländerna, 3) Om han åberopade artikel 28 i förordning nr 1408/71 och anslöt sig till det franska sjukförsäkringssystemet skulle han, utöver de avgifter som dragits av från hans pension, fortfarande behöva stå för en tredjedel av sjukvårdskostnaderna, vilket inte skulle vara fallet om han var bosatt i Nederländerna. Enligt klaganden utgjorde detta ojämlik behandling och en begränsning av rätten till fri rörlighet.

23. Ombudsmannen påpekade först att ovannämnda argument inte angavs i klagandens ursprungliga klagomål av den 9 februari 2006. Han noterade dock att även om kommissionen i sitt svar av den 27 juni 2006 angav att den hade analyserat de argument som klaganden framförde i sin skrivelse av den 6 april 2006, lämnade den inga särskilda synpunkter på dessa argument. Ombudsmannen godtog att kommissionen inte är skyldig att besvara varje argument som en klagande framför till stöd för sin uppfattning att det inte har skett någon överträdelse av gemenskapsrätten. Han noterade dock att kommissionen i sitt svar av den 27 juni 2006 begränsade sig till att göra ett ganska allmänt uttalande genom att helt enkelt upprepa att ingen överträdelse av gemenskapsrätten från de nederländska myndigheternas sida hade konstaterats och att analysen av klagandens argument inte ändrade kommissionens slutsats. Ombudsmannen noterade vidare att kommissionen helt underlåtit att ta itu med klagandens förebråelse att dess svar av den 27 mars 2006 hade besvarat argument som han inte hade framfört och hade underlåtit att besvara de argument som han framförde. Ombudsmannen noterade vidare att dessa frågor inte heller togs upp i kommissionens yttrande över detta klagomål. Under dessa omständigheter var ombudsmannens preliminära slutsats att kommissionen inte hade reagerat på de väsentliga punkter som klaganden tog upp i sin skrivelse av den 6 april 2006.

24. Mot bakgrund av ovanstående lade ombudsmannen den 30 oktober 2007 fram följande förslag till vänskaplig förlikning för kommissionen:
> "Kommissionen*skulle kunna överväga en ny granskning, på grundval av bestämmelserna i sitt meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten, av klagandens överträdelseklagomål av den 9 februari 2006 och de ytterligare argument som klaganden lade fram i sin skrivelse av den 6 april 2006*".

25. När det för det fjärde gäller påståendet att kommissionens svar på klagandens skrivelse av den 6 april 2006 var försenat noterade ombudsmannen att detta påstående ingick i hans ursprungliga klagomål av den 24 juni 2006, vid en tidpunkt då klaganden fortfarande inte hade fått något svar på sin skrivelse. Det framkom emellertid att kommissionen svarade kort därefter, det vill säga den 27 juni 2006, och bad om ursäkt för förseningen. I sitt yttrande beklagade kommissionen också klaganden för denna försening. Under dessa omständigheter föreföll det inte nödvändigt att ytterligare undersöka denna aspekt av klagomålet.
*De argument som lades fram för ombudsmannen efter hans förslag till vänskaplig förlikning*   

26. Kommissionen informerade ombudsmannen om att den godtog hans förslag till vänskaplig förlikning och förklarade att den skulle ompröva klagandens klagomål av den 9 februari 2006 och även beakta de argument som han lade fram i sin skrivelse av den 6 april 2006.

27. I sina kompletterande synpunkter uppgav klaganden att han var glad över att kommissionen skulle ompröva hans klagomål av den 9 februari 2006. Klaganden bifogade en skrivelse som kommissionen hade skickat till honom den 14 november 2007. I denna skrivelse bekräftade kommissionen mottagandet och registreringen av klagandens klagomål av den 9 februari 2006 och uppgav att den skulle hålla honom informerad om resultatet av undersökningen av hans klagomål.

28. Den 19 maj 2008 översände klaganden till ombudsmannen en skrivelse av den 29 april 2008 som han hade mottagit från kommissionen och sitt svar av den 19 maj 2008 på denna skrivelse. I skrivelsen av den 29 april 2008 informerade kommissionens avdelningar klaganden om sina slutsatser om klagomålet om överträdelse (nämligen att det inte hade förekommit någon överträdelse) och om att de skulle föreslå att kommissionen skulle avsluta ärendet. Kommissionens avdelningar uppgav dock att klaganden hade möjlighet att inom fyra veckor underrätta kommissionen om nya omständigheter som skulle visa att det förelåg en överträdelse. Klaganden skickade nya uppgifter till kommissionen i sin skrivelse av den 19 maj 2008.

29. I telefonsamtal med ombudsmannens kansli den 18 juli och den 19 augusti 2008 bekräftade klaganden att han inte var nöjd med kommissionens skrivelse av den 29 april 2008. Klaganden anser att denna skrivelse inte utgjorde ett tillfredsställande svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning. Klaganden hävdade att kommissionen inte borde avsluta sin granskning av hans överträdelseklagomål, såsom den hade angett i skrivelsen. Han påpekade vidare att kommissionen inte hade reagerat på hans senaste skrivelse av den 19 maj 2008, i vilken han hade skickat nya uppgifter till kommissionen.
*Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till vänskaplig förlikning*   

30. Ombudsmannen noterar att kommissionen uttryckligen har godtagit hans förslag till vänskaplig förlikning. Han måste dock kontrollera om kommissionen i sak har genomfört förslaget till vänskaplig förlikning, dvs. om den vederbörligen har omprövat klagandens överträdelseklagomål av den 9 februari 2006 och de ytterligare argument som klaganden lade fram i sin skrivelse av den 6 april 2006.

31. Ombudsmannen noterar för det första att kommissionen slutligen har registrerat klagandens klagomål av den 9 februari 2006 som ett överträdelseklagomål. Av kommissionens skrivelse till klaganden av den 14 november 2007 framgår att klagandens klagomål tilldelades registreringsnummer 2007/4853. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att det inte längre föreligger något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller denna aspekt av ärendet.

32. När det gäller omprövningen av klagandens klagomål av den 9 februari 2006 och av de ytterligare argument som klaganden lade fram i sin skrivelse av den 6 april 2006, noterar ombudsmannen att kommissionen i sin tresidiga skrivelse av den 29 april 2008 i detalj besvarade de olika punkter som togs upp i klagandens skrivelser. På grundval av sin detaljerade analys drog kommissionen slutsatsen att den nederländska lagen inte stred mot gemenskapsrätten. I sin skrivelse av den 19 maj 2008 uttryckte klaganden sin tacksamhet till kommissionen för den uppmärksamhet som den hade ägnat hans klagomål. Han fortsatte dock med att nämna sju nya punkter som enligt honom visade att det förelåg en överträdelse och bad kommissionen att beakta dessa punkter.

33. På grundval av ovanstående undersökningsresultat drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen vederbörligen har omprövat klagandens överträdelseklagomål och därmed har vidtagit lämpliga åtgärder för att genomföra den vänskapliga förlikning som ombudsmannen föreslagit. Det förefaller dock som om klaganden fortfarande inte är nöjd med resultatet av kommissionens granskning av hans överträdelseklagomål. Ombudsmannen dras därför slutsatsen att det inte har varit möjligt att nå en vänskaplig förlikning mellan kommissionen och klaganden i detta ärende. Det bör dock noteras att detta klagomål rörde påståendet att kommissionen inte hade behandlat klagandens klagomål av den 9 februari 2006 på ett korrekt sätt, vilket klaganden upprepade den 6 april 2006. Eftersom kommissionen nu har omprövat innehållet i klagandens överträdelseklagomål anser ombudsmannen att det inte längre föreligger något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller denna aspekt av klagomålet.

34. Utifrån den information som lämnats av klaganden förstår ombudsmannen att kommissionen ännu inte har antagit ett slutligt beslut om överträdelseklagomålet. Ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till de nya argument som klaganden framförde i sin skrivelse av den 19 maj 2008 när den fattar beslut om vilken ståndpunkt som ska intas i fråga om klagandens överträdelseklagomål. Det står dock den klagande fritt att inge ett nytt klagomål mot kommissionens slutliga beslut om han skulle vara missnöjd med detta beslut.
**B. Slutsatser**   

Ombudsmannen välkomnar kommissionens godtagande av hans förslag till vänskaplig förlikning. Med tanke på att klaganden fortfarande är missnöjd med sakfrågan drar han dock slutsatsen att ingen vänskaplig förlikning kunde nås i det aktuella fallet.

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte längre föreligga något administrativt missförhållande från kommissionens sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Klaganden och kommissionen samt den nederländska ombudsmannen kommer att informeras om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 14 oktober 2008

*** ** * ** ***

[(1)](#Footnote1){#(1)} Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2).

[(2)](#Footnote2){#(2)} Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, 1972, s. 1).

[(3)](#Footnote3){#(3)} KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[(4)](#Footnote4){#(4)} Mål C-208/05, *ITC,* REG 2007, s. I-181, punkt 64.