Strasbourg den 20 december 2006

Den 11 februari 2006 ingav Ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen beträffande det sätt på vilket kommissionen behandlat en begäran om information som Ni gjort via telefon. Med e-post av den 16 och 17 mars 2006 ingav Ni ytterligare information beträffande Ert klagomål.

Den 31 mars 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Efter visst dröjsmål, som Ni informerades om genom e-post den 20 juli 2006, skickade kommissionen sitt yttrande på svenska den 21 augusti 2006. Jag vidarebefordrade det till Er med en uppmaning om att avge kommentarer, om Ni så önskade, senast den 31 oktober 2006. Inga kommentarer har mottagits från Er.

Jag skriver nu för att meddela Er resultatet av den undersökning som genomförts.

KLAGOMÅLET

Enligt klaganden kan det som inträffat sammanfattas så här:

Den 6 februari 2006 ringde han till Europeiska kommissionen för att fråga om kommissionen eller Europeiska unionens råd hade några skyldigheter eller möjligheter att uttrycka sitt stöd för Danmark i landets tvist med ett antal muslimska länder. Telefonsamtalet gjordes till nummer +3222991111 och, så vitt han minns, ringde han strax efter tolv på dagen. Den person vid kommissionen som svarade sa inte vad hon hette, men förklarade att frågan var alltför komplicerad för att hon skulle kunna svara på den. Hon föreslog att han skulle ringa upp Javier Solana direkt och gav honom följande nummer: +3222856111. På detta nummer svarade en man, som dock inte heller uppgav sitt namn. Klaganden frågade efter Javier Solana och kopplades vidare till en kvinnlig sekreterare som inte uppgav sitt namn och som sa till honom att han inte kunde få tala med Javier Solana. Sekreteraren sa att frågan inte var lätt att besvara och kopplade honom vidare till den person som är ansvarig för kontakterna med pressen. Inte heller denna person kunde besvara frågan.

Följande dag kontaktade klaganden kommissionens representation i Stockholm och fick tala med Eurojus-juristen, som uppgav sitt namn. Juristen skickade ett svar med e-post, men trots att svaret innehöll intressant information om Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, så besvarade det inte hans fråga. Juristen var i alla fall hjälpsam och visade en genuin vilja att försöka hjälpa till.

Frågan var alltså fortfarande obesvarad och klaganden var missnöjd med det sätt på vilket han behandlats när han kontaktat Bryssel. Ingen hade visat något intresse av att svara på hans fråga eller hänvisat honom till någon som kunde svara. Det faktum att ingen av dem han talat med brytt sig om att säga vad de hette komplicerade saken ytterligare.

Klaganden hävdade att kommissionen underlåtit att handla enligt sina principer om ökad öppenhet och hjälpsamhet gentemot medborgarna i behandlingen av den begäran om information som han gjort per telefon den 6 februari 2006(1).

UNDERSÖKNINGEN

Kommissionens yttrande

De kommentarer som kommissionen gjorde i sitt yttrande kan sammanfattas som följer:

I januari och februari 2006 orsakade de tecknade karikatyrerna av Islams profet Muhammed en rad reaktioner i Europa, i arabländerna och i den muslimska världen. Vid de avdelningar inom kommissionens generaldirektorat för yttre förbindelser som tog hand om karikatyrkrisen kan man inte minnas att man mottagit något samtal från klaganden med begäran om information i frågan.

Det framgår av klagomålet till Europeiska ombudsmannen att klaganden ringt till ett allmänt telefonnummer vid kommissionen och att han tyvärr inte hänvisats till den ansvariga avdelningen.

Under den aktuella perioden gjordes stora ansträngningar för att noggrant respektera alla bestämmelser om öppenhet och använda alla kommunikationsmetoder (telefon, post, uttalanden, webbsidan) för att uppnå öppenhetsmålet. När det gäller det aktuella fallet är man vid kommissionen övertygad om att klaganden inte var i kontakt med den ansvariga enheten.

När det gäller klagandens konkreta fråga avseende kommissionens skyldighet eller möjlighet att stödja Danmark, gjorde kommissionens ordförande José Manuel Barroso ett uttalande den 15 februari 2006, där han sa följande: (...) Jag har talat med Danmarks statsminister och uttryckt kommissionens solidaritet. Jag vill här idag även uttrycka min solidaritet med den danska befolkningen: en befolkning som med rätta har rykte om sig att vara en av de mest öppna och toleranta inte bara i Europa utan i hela världen (...).

Det står alltså klart att klaganden den 6 februari 2006 inte kom i kontakt med de ansvariga avdelningarna inom kommissionen och kommissionen beklagar att hans telefonsamtal inte kopplades vidare till ansvarig enhet. Om telefonsamtalet vidarekopplats på ett korrekt sätt skulle han ha fått ett uttömmande svar avseende kommissionens synpunkter och förslag i fråga om krisen.

Klagandens kommentarer

Klaganden uppmanades att avge kommentarer till kommissionens yttrande. Inga kommentarer har mottagits från klaganden.

BESLUTET

1 Kommissionens hantering av klagandens begäran om information

1.1 Klagomålet gäller det sätt på vilket klagandens begäran om information, gjord per telefon, hanterades av kommissionen. Enligt klaganden ringde han till Europeiska kommissionen den 6 februari 2006 för att fråga om kommissionen eller Europeiska unionens råd hade några skyldigheter eller möjligheter att uttrycka sitt stöd för Danmark i landets tvist med ett antal muslimska länder. Telefonsamtalet gjordes till nummer +3222991111 och, så vitt klaganden minns ringde han strax efter tolv på dagen. Den person vid kommissionen som svarade sa inte vad hon hette, men hon förklarade att frågan var alltför komplicerad för att hon skulle kunna svara på den. Hon föreslog att han skulle ringa upp Javier Solana direkt och gav honom ett telefonnummer för att han skulle kunna göra det. Inte heller på rådet kunde dock någon svara på hans fråga. Frågan var alltså fortfarande obesvarad och klaganden var missnöjd med det sätt på vilket han behandlats när han kontaktat Bryssel. Enligt klaganden visade ingen något intresse av att svara på hans fråga eller hänvisade honom till någon som kunde svara. Klaganden menade även att det faktum att ingen av dem han talat med på telefon brytt sig om att säga vad de hette komplicerade saken ytterligare. Klaganden hävdade att kommissionen underlåtit att handla enligt sina principer om ökad öppenhet och hjälpsamhet gentemot medborgarna i behandlingen av den begäran om information som han gjort per telefon den 6 februari 2006(2).

1.2 Kommissionen erinrade sig att de tecknade karikatyrerna av Islams profet Muhammed orsakade en rad reaktioner i Europa, i arabländerna och i den muslimska världen i januari-februari 2006. Vid de avdelningar inom kommissionens generaldirektorat för yttre förbindelser som tog hand om karikatyrkrisen kan man dock inte minnas att man mottagit något samtal från klaganden med begäran om information i frågan. Det framgår av klagomålet till Europeiska ombudsmannen att klaganden ringt till ett allmänt telefonnummer vid kommissionen och att han tyvärr inte hänvisats till den ansvariga avdelningen. Kommissionen beklagar att hans telefonsamtal inte vidarekopplats till ansvarig enhet. Om telefonsamtalet vidarekopplats på ett korrekt sätt skulle han ha fått ett uttömmande svar avseende kommissionens synpunkter och förslag i fråga om krisen.

1.3 När det gäller klagandens konkreta fråga, förklarade kommissionen att dess ordförande José Manuel Barroso gjorde ett uttalande den 15 februari 2006, där han sa följande: (...) Jag har talat med Danmarks statsminister och uttryckt kommissionens solidaritet. Jag vill här idag även uttrycka min solidaritet med den danska befolkningen: en befolkning som med rätta har rykte om sig att vara en av de mest öppna och toleranta inte bara i Europa utan i hela världen (...).

1.4 Europeiska ombudsmannen noterar att det i artikel 12.1 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed(3) (”kodexen”) föreskrivs att ”[t]jänstemannen skall vara serviceinriktad, korrekt, artig och lättillgänglig i sina kontakter med allmänheten. Då tjänstemannen besvarar skrivelser, telefonsamtal eller e-post skall han eller hon försöka att vara så hjälpsam som möjligt och att besvara de ställda frågorna så fullständigt och korrekt som möjligt.” Vidare sägs i artikel 12.2 i kodexen att ”[o]m tjänstemannen inte är ansvarig för ärendet skall han eller hon hänvisa medborgaren till den ansvarige tjänstemannen.”

1.5 I det aktuella fallet verkar det inte råda några tvivel om att klaganden, när han kontaktade kommissionen per telefon den 6 februari 2006 och ställde en specifik fråga, inte hänvisades till den ansvariga tjänstemannen, vilket kodexen kräver. Ombudsmannen påminner om att ett agerande som inte är i enlighet med bestämmelserna i kodexen utgör ett fall av administrativa missförhållanden. Ombudsmannen noterar emellertid att kommissionen i det aktuella fallet erkänt att ett misstag begåtts och att den beklagat detta. I sitt yttrande har kommissionen dessutom besvarat klagandens fråga. Mot bakgrund av att kommissionen erkänt och beklagat sitt misstag, och dessutom agerat för att korrigera det, finner Europeiska ombudsmannen det inte vara motiverat att göra ytterligare undersökningar i ärendet.

1.6 När det gäller klagandens argument att den person som svarade i telefon vid kommissionen inte uppgav sitt namn, noterar ombudsmannen att klaganden tycks ha ringt nummer +3222991111, vilket enligt Europeiska unionens officiella telefonkatalog är numret till kommissionens växel. Utifrån kodexens krav på att tjänstemännen skall vara serviceinriktade, korrekta, artiga och lättillgängliga i sina kontakter med allmänheten, anser ombudsmannen att det borde räcka att en växeltelefonist som svarar på samtal till ett allmänt kommissionsnummer förklarar att den som ringer har kommit till kommissionen. Eftersom klaganden inte hävdar att växeltelefonisten försummat att göra så, finner ombudsmannen inte att kommissionen gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden i detta hänseende.

2 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte vara motiverat att företa ytterligare undersökningar av det faktum att klaganden inte hänvisats till kommissionens ansvariga avdelningar med sin begäran om information.

Ombudsmannen har inte funnit att det föreligger några administrativa missförhållanden vid kommissionen för att den person som besvarat telefonsamtalet inte uppgivit sitt namn.

Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänlig hälsning

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Klaganden har framfört ett likadant klagomål mot Europeiska unionens råd. Klagomålet mot rådet behandlas som ett separat ärende (klagomål 817/2006/TN) i vilket ett separat beslut kommer att fattas.

(2) Klaganden har framfört ett likadant klagomål mot Europeiska unionens råd. Klagomålet mot rådet behandlas som ett separat ärende (klagomål 817/2006/TN) i vilket ett separat beslut kommer att fattas.

(3) Europeiska kodexen för god förvaltningssed finns tillgänglig på ombudsmannens hemsida (http://www.ombudsman.europa.eu/code/pdf/sv/code2005_sv.pdf).