# Europeiska ombudsmannens beslut i klagomål 3962/2005/ELB mot Europeiska kommissionen
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: null
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/3074)
---
Strasbourg den 26 juli 2007   

Bäste M.,

Den 16 december 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen för underlåtenhet att svara på dina skrivelser.

Den 23 januari 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 8 juni 2006 och jag översände det till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Inga synpunkter har inkommit från er.

Den 6 februari 2006, den 9, 10, 14, 15, 16 och 23 augusti 2006 samt den 9 september 2006 översände Ni kompletterande handlingar och begärde upplysningar om hur behandlingen av Ert klagomål fortskrider.

Jag skickade upplysningar om ditt klagomål och dess handläggning den 15 mars 2006, den 11 augusti 2006 samt den 4 och 26 september 2006.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet
----------

Enligt klaganden kan de faktiska omständigheterna sammanfattas på följande sätt:
*Bakgrund till klagomålet: klagomål 3187/2005/ELB*   

Den 26 september 2005 lämnade klaganden in ett klagomål till Europeiska kommissionens generaldirektorat för budget (GD Budget) om en straffavgift på 12 miljoner euro som ålagts de irländska myndigheterna för förvaltningen av Europeiska socialfonden (ESF) 1994--1999. Denna påföljd var resultatet av en revision grundad på retroaktiv tillämpning av kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 av den 15 oktober 1997 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 i fråga om medlemsstaternas finansiella kontroll av insatser som medfinansieras av strukturfonderna[(1)](#(1)){#Footnote1} (nedan kallad förordning 2064/97). I sitt klagomål till ombudsmannen av den 3 och 6 oktober 2005 hävdade klaganden att kommissionen i) missbrukade sin befogenhet genom att begära retroaktiv tillämpning av förordning (EG) nr 2064/97 på Irland, ii) bröt mot principerna om ett rättvist förfarande, iii) undanhöll information och iv) tillämpade felaktig praxis. Enligt klaganden ledde den retroaktiva tillämpningen av förordningen till att han anklagades för en olaglig handling.

Eftersom klaganden endast hade skrivit till kommissionen en månad innan han ingav ett klagomål till Europeiska ombudsmannen den 28 oktober 2005 underrättades han om att hans klagomål inte kunde tas upp till prövning.
*Förevarande anmärkning*   

Den 16 december 2005 skickade klaganden ett nytt e-postmeddelande till ombudsmannen och uppgav att han hade lämnat in ett formellt klagomål till kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik (GD Regionalpolitik) i maj 2005 och till andra avdelningar inom kommissionen. Den 22 december 2005 skickade han ett nytt e-postmeddelande till ombudsmannen och bifogade de skrivelser som han hade skickat till kommissionen och som inte hade erkänts:
++Ett formellt klagomål till GD Budget av den 6 maj 2005:++   

I detta klagomål frågade klaganden om kommissionen kunde informera honom om hur den genomförde granskningen av avslutandet av strukturfonderna 1994--1999 och bekräfta när det attesteringsförfarande som krävs enligt förordning (EG) nr 2064/97 genomfördes.
++Ett meddelande till generaldirektoratet för sysselsättning (GD Sysselsättning) av den 15 juli 2005:++   

I klagandens meddelande av den 15 juli 2005 behandlades ett möte som han hade haft med kommissionens tjänstemän dagen innan. Klaganden tackade för mötet och meddelade att han skulle svara tjänstemännen i en senare korrespondens. Han erbjöd sig att skicka dem Arthur Andersens revisionsrapporter. Han uppgav att han hade haft tillgång till bevis på en konspiration. Han uppgav också att kommissionen nu hade bevis för att den fått höra lögner, och att dessa bevis återfanns i*Chapmans översvämningsrapport från 2001 och SBOP:s slutrapport från 2002.* Han hävdade att han var allvarligt påverkad och förtalad av konsekvenserna av den retroaktiva tillämpningen av förordningen och begärde att de berörda myndigheterna skulle erkänna sanningen. Slutligen begärde han hjälp i detta avseende.
++En skrivelse till GD Sysselsättning av den 18 juli 2005:++   

Klaganden frågade om GD Sysselsättning kände till Arthur Andersen-rapporterna, Chapman Flood Mazars-rapporten, Deloitte\&Touche-rapporten och om resultaten i Chapman Flood Mazars-rapporten hade godtagits. Han bad också kommissionen att bekräfta vad den menade med "uppkomna utgifter". Han noterade också att i) kommissionen krävde att ESF-fakturor skulle betalas innan den beviljade det aktuella bidraget, ii) Kommissionen var medveten om att de irländska myndigheterna vägrade att bekräfta efterlevnaden av förordning (EG) nr 2064/97. iii) De irländska myndigheterna missade tidsfristen den 30 juni. iv) Kommissionens revision 2001 gällde den tidigare bristande efterlevnaden av avsnitt 9 i förordning (EG) nr 2064/97. och v) vid revisionen upptäcktes fel inom revisionsprocessen, vilket ledde till att utgifterna enligt förordning (EG) nr 2064/97 tillämpades på 1994 års utgifter.

I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen underlåtit att svara på hans skrivelser av den 6 maj 2005, den 15 och den 18 juli 2005.

Frågeställningen
----------------

**Kommissionens yttrande**   

Kommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden är före detta direktör för en irländsk organisation som fick finansiering genom det operativa programmet för småföretag inom ramen för ESF som genomfördes under ansvar av det irländska ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning. Under 1999 genomförde de irländska myndigheterna en finansiell granskning av de utgifter som deklarerats av den klagande organisationen inom ramen för revisions- och kontrollkraven i de tillämpliga strukturfondsförordningarna. Enligt klaganden var de irländska myndigheternas slutsats att beloppet på 16 500 irländska lire inte ansågs vara stödberättigande. Enligt klaganden anklagade de behöriga irländska myndigheterna honom senare för att ha agerat olagligt.

Sedan hösten 2004 har klaganden upprepade gånger begärt information från kommissionen om genomförandet av stödberättigande utgifter och kontrollkrav enligt rådets förordning 2082/93[(2)](#(2)){#Footnote2} och om genomförandet av kommissionens förordning 2064/97[(3).](#(3)){#Footnote3} I detta avseende har klaganden skickat många elektroniska förfrågningar till olika tjänstemän och bett om liknande information. Kommissionen besvarade var och en av dessa begäranden (kopior av skrivelserna bifogades yttrandet). Kommissionen beviljade också den klagande tillgång till handlingar när hans begäran kunde tillgodoses enligt bestämmelserna i förordning (EG)[nr 1049/2001 (4).](#(4)){#Footnote4} Den 19 maj 2005 underrättade kommissionen klaganden om att den i enlighet med kodexen för god förvaltningssed ansåg att hans korrespondens var otillbörlig och meningslös och att den inte längre skulle svara honom.
(1) ++Skrivelsen av den 6 maj 2005 till GD Budget++   

Kommissionen förklarade att de enda frågor som klaganden tog upp, bortsett från olika påståenden, var följande:
> "Kan*ni nu informera mig om hur kommissionen genomförde granskningen av avslutandeprocessen i förhållande till strukturfonderna 1994-1999 mot bakgrund av Arthur Andersens avslöjanden och erkännandet av okunnighet om EU:s förordningar/beslut, generalsekreterarnas vägran mellan 1998 och 2001 att bekräfta "observation", bekräftelsen av "blind" attestering av utgifter. EU-revisionschefens registrering av att andra kriterier än de som fastställdes genom 2064/97 \[* \]*användes för att godkänna utgifter osv.*
>
> *Kan ni bekräfta när den certifieringsprocess som krävs enligt 2064/97 genomfördes med avseende på åtgärd 5 i det operativa programmet för små och medelstora företag? \[Q* *.\] informerade mig tidigare om att \[S.* *\] och \[P.* *\] vid det irländska näringsdepartementet (DoE) var ansvariga. De förnekar allt ansvar och all kunskap. DoE:s chef för EU-revisionen har inte besvarat mina uppmaningar.*

I sina skrivelser av den 18 november 2004, den 4 februari 2005 och den 14 mars 2005 informerade kommissionen klaganden om de förfaranden som tillämpades vid avslutandet 1994--1999. Kommissionen informerade klaganden om att de rapporter som utfärdats av Arthur Andersen inte kunde betraktas isolerat från de andra avslutande revisioner som utförts av de behöriga irländska myndigheterna, dvs. internrevisionsenheten vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning.

I samma skrivelser behandlades även den andra frågan. Det bör stå klart att alla strukturfondsprogram följer samma bestämmelser. Detta bekräftas dessutom av kommissionen i dess skrivelse av den 10 juni 2005, i vilken den i tredje stycket angav att den korrekta tillämpningen av förordning (EG) nr 2064/97 kontrolleras enligt samma normer i alla medlemsstater. Kontrollen av alla utgifter i samband med strukturfonderna inleddes när förordning (EG) nr 2064/97 trädde i kraft, dvs. den 1 januari 1998, och avslutades den 31 mars 2003. Ansvaret för att utföra dessa kontroller låg hos enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning för ESF-relaterade program.
(2) ++Skrivelsen av den 15 juli 2005 till GD Sysselsättning++   

Enligt kommissionen innehöll denna skrivelse inga egentliga frågor. Liksom i sin tidigare e-postkorrespondens upprepade klaganden sina anklagelser mot de irländska myndigheterna och hänvisade till bevis som han inte hade lämnat till kommissionen. Med tanke på att GD Sysselsättning beslutade att avbryta korrespondensen med klaganden på grund av att hans ansökningar blev meningslösa och upprepade (se skrivelsen av den 19 maj 2005) beslutade kommissionen, i enlighet med kodexen för god förvaltningssed, att inte besvara denna skrivelse.
(3) ++Skrivelsen av den 18 juli 2005 till GD Sysselsättning++   

Denna sista skrivelse ansågs också ha besvarats i sak genom de tidigare svaren. I enlighet med skrivelsen av den 19 maj 2005 beslutade kommissionen därför att inte svara.

När det gäller innehållet i denna skrivelse har de frågor som tas upp i den redan besvarats i de olika (e-post)svar som tidigare lämnats till klaganden. GD Sysselsättning skrev att det inte kände till några revisionsrapporter från Arthur Andersen, Deloitte\&Touche och andra externa revisionsföretag (skrivelse av den 4 februari 2005).

När det gäller frågan om "uppkomna utgifter" besvarades denna fråga redan i GD Sysselsättnings skrivelse av den 18 november 2004 och i GD Regionalpolitiks skrivelse av den 10 juni 2005.

De övriga frågor som togs upp i klagandens skrivelse rörde interna irländska frågor för vilka kommissionen inte hade några bevis. Av denna anledning var den inte i stånd att överväga dem. Klaganden har vid flera tillfällen informerats om detta. I själva verket hade det irländska ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning utsett en tjänsteman som särskilt skulle behandla hans frågor.

Kommissionen betonade också att flera andra svar har skickats till klaganden i ett försök att besvara hans olika frågor. I detta avseende hänvisas till skrivelserna av den 8 juli 2004, den 23 december 2004, den 14 juni 2005 och den 11 januari 2006.

Kommissionen ansåg att den hade besvarat alla de frågor som klaganden hade ställt på ett tillfredsställande sätt och att den hade försett honom med all möjlig skriftlig bevisning som den hade tillgång till. Den klagandes problem kan dock inte lösas av kommissionens avdelningar. Såsom kommissionen vid flera tillfällen har förklarat för honom måste han rikta sitt klagomål till de behöriga irländska myndigheterna, som i första hand ansvarar för kontroll och attestering av utgifter. I detta avseende påminde kommissionen ombudsmannen om att eftersom nationella myndigheter hade väckt åtal mot klaganden kunde kommissionen inte avge något yttrande i de berörda frågorna.

Till sitt yttrande bifogade kommissionen kopior av följande skrivelser som skickats till klaganden:

* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 8 juli 2004.
* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 18 november 2004.
* Skrivelse från GD Regionalpolitik av den 23 december 2004.
* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 4 februari 2005.
* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 14 mars 2005.
* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 19 maj 2005.
* Skrivelse från GD Regionalpolitik av den 10 juni 2005.
* Skrivelse från GD Sysselsättning av den 14 juni 2005.
* Skrivelse från GD Budget av den 11 januari 2006.

**Klagandens synpunkter**   

Inga synpunkter inkom från klaganden.

Beslutet
--------

**1 Påstådd underlåtenhet att svara på den klagandes skrivelser**   

1.1 Klaganden hävdade att kommissionen underlåtit att svara på hans skrivelser av den 6 maj 2005 samt av den 15 och 18 juli 2005.

1.2 För det första erinrar ombudsmannen om att principerna om god förvaltningssed, som kommer till uttryck i kommissionens kodex för god förvaltningssed (del 4) och i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (artikel 13), kräver att kommissionen besvarar korrespondens från medborgarna.

Ombudsmannen erinrar vidare om att det i kommissionens kodex för god förvaltningssed (i del 4) också föreskrivs ett undantag från denna regel när det gäller korrespondens som rimligen kan anses vara otillbörlig, till exempel på grund av att den är repetitiv, kränkande och/eller meningslös. Den europeiska kodexen för god förvaltningssed innehåller ett liknande undantag (i artikel 14).

I det aktuella fallet noterar ombudsmannen att GD Sysselsättning den 19 maj 2005 skickade en skrivelse till klaganden som bestod av tre punkter. I den första punkten hänvisades till tidigare korrespondens och angavs att klagandens senaste e-postmeddelanden föreföll upprepa de fakta och ämnen som GD Sysselsättning redan hade svarat på. I andra stycket förklarades medlemsstaternas ansvar enligt förordning (EEG) nr 4253/89[(5)](#(5)){#Footnote5} och betonades att kommissionen inte hade befogenhet att ingripa i en fråga mellan klaganden och de behöriga irländska myndigheterna. I tredje stycket angavs följande:
> "*(...) Jag anser att alla de frågor som ni har tagit upp hittills har behandlats effektivt och att jag har försett er med all skriftlig bevisning och allt bistånd som ni har begärt. Jag har därför beslutat att avbryta korrespondensen i denna fråga, eftersom jag anser att de frågor som ni tar upp i era senaste e-postmeddelanden är repetitiva och meningslösa.*

Ombudsmannen anser att kommissionen, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i förevarande fall, nämligen den omfattande och uttömmande korrespondensen från kommissionen, har vidtagit lämpliga åtgärder för att följa de relevanta bestämmelserna i den europeiska kodexen för god förvaltningssed och i sin egen kodex för god förvaltningssed.

Ombudsmannen föreslår dock att kommissionen i framtiden bör undvika att karakterisera korrespondens som repetitiv eller meningslös i en skrivelse som också verkar ge ny information om sakfrågan.

Ombudsmannen föreslår också att kommissionen i framtiden bör ha i åtanke att undantaget i dess kodex endast gäller för korrespondens som "rimligen kan anses vara otillbörlig". Det är därför osannolikt att åberopandet av undantaget skulle vara ett lämpligt och artigt sätt för kommissionen att ++för första gången++ framföra sin åsikt till den andra parten att ytterligare korrespondens i frågan inte skulle vara till nytta.

Ombudsmannen noterar att kommissionen efter sin skrivelse av den 19 maj 2005 besvarade vissa av klagandens ytterligare skrivelser, till exempel den 10 juni 2005, den 14 juni 2005 och den 11 januari 2006, medan andra skrivelser inte besvarades. Ombudsmannen anser att det är lämpligt att undersöka de frågor som uppstår i samband med varje obesvarad skrivelse från klaganden:
*Skrivelse av den 6 maj 2005*   

1.3 I sin skrivelse av den 6 maj 2005 frågade klaganden om kommissionen kunde informera honom om hur den genomförde granskningen av avslutandet av strukturfonderna 1994-1999 och bekräfta när det attesteringsförfarande som krävs enligt förordning (EG) nr 2064/97 genomfördes.

1.4 I sitt yttrande förklarade kommissionen att den i sina skrivelser av den 18 november 2004, den 4 februari 2005 och den 14 mars 2005 informerade klaganden om de förfaranden som tillämpades vid avslutandet för 1994-1999. Kommissionen informerade klaganden om att de rapporter som utfärdats av Arthur Andersen inte kunde betraktas isolerat från de andra avslutande revisioner som utförts av de behöriga irländska myndigheterna, dvs. internrevisionsenheten vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning.

I samma skrivelser behandlades även den andra frågan. Det bör stå klart att alla strukturfondsprogram följer samma bestämmelser. Detta bekräftades dessutom av kommissionen i dess skrivelse av den 10 juni 2005, i vilken den i tredje stycket angav att den korrekta tillämpningen av förordning (EG) nr 2064/97 kontrollerades enligt samma normer i alla medlemsstater. Kontrollen av alla utgifter i samband med strukturfonderna inleddes när förordning (EG) nr 2064/97 trädde i kraft, dvs. den 1 januari 1998, och avslutades den 31 mars 2003. Ansvaret för att utföra dessa kontroller låg hos enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning för program med anknytning till Europeiska socialfonden (ESF).

1.5 Ombudsmannen noterar att kommissionen inte specifikt har svarat på klagandens skrivelse av den 6 maj 2005 och att den hänvisar till sina tidigare svar till klaganden av den 18 november 2004, den 4 februari 2005, den 14 mars 2005 samt ett svar av den 10 juni 2005.

Ombudsmannen noterar att kommissionen i sin skrivelse av den 18 november 2004 angav följande:
> "I*förordning (EG) nr 2064/97 fastställs de krav som de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen och de deklarerade utgifterna bör uppfylla före attesteringen inom ramen för artikel 8 i den här förordningen. Förordning (EG) nr 2064/97 innehåller ingen ram för rapportering av utgifter, men fastställer normer för revisioner som utförs av nationella revisionsmyndigheter (...).*
>
> *ESF-utgifter och andra strukturfondsutgifter måste granskas med beaktande av alla relevanta råds- och kommissionsförordningar som var tillämpliga under programperioden 1994--1999. Förordning (EG) nr 2064/97 innehåller dessutom närmare bestämmelser om det praktiska genomförandet av artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/89(6),* *ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93, som redan har varit i kraft sedan 1989 (...).*{#Footnote6}
>
> Revision(er) *av ett urval av utgiftsdeklarationer var/var väsentliga mot bakgrund av attesteringen av (totala) utgifter enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 2064/97. Granskningen av deklarerade utgifter kan genomföras upp till tre år efter kommissionens utbetalning av återstoden av gemenskapens deltagande i den berörda stödformen. (...)*
>
> *Utbetalningar av strukturfondsstöd kan endast ersätta faktiska utgifter. Detta har alltid varit en central princip för strukturfondernas stödberättigande och beskrivs i artikel 21 i rådets förordning 2082/93 och i faktablad nr 4 om stödberättigande utgifter. Förskottsbetalningar från ESF användes under programperioden 94/99 för att ge medlemsstaterna ett likviditetsflöde. Dessa förskottsbetalningar användes mellan kommissionen och medlemsstaten, medan medlemsstaternas årliga ansökningar om slutbetalning måste baseras på faktiska utgifter. (...) ESF kan endast begäras på denna grund.*
>
> *(...) ärendet bör i första hand behandlas av de behöriga nationella myndigheterna. I detta avseende är det min uppfattning att \[M.* *\] vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning är ansvarig för eventuella frågor i samband med ditt ärende (...)*".

I sin skrivelse av den 4 februari 2005 angav kommissionen följande:
> "Genomförandet*av de europeiska strukturfonderna, av vilka Europeiska socialfonden endast är en del, sker på grundval av öppenhet och partnerskap med medlemsstaterna. (...) Skyldigheten och principerna för medlemsstaternas finansiella kontroll av de insatser som medfinansieras av strukturfonderna fastställs i artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 4253/88. Kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 antogs av kommissionen efter vederbörligt samråd med medlemsstaterna för att ytterligare specificera den lägsta godtagbara nivån för finansiell kontroll i hela gemenskapen och för att specificera de minimikrav för kontroll som medlemsstaterna måste uppfylla i detalj. Kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 har inte på något sätt ändrat de villkor och/eller kriterier som avgör om de utgifter som uppstått är stödberättigande (...).*
>
> *Slutligen kan jag inte identifiera det betänkande av Arthur Anderson som ni hänvisar till och som finansierades av kommissionen utan ytterligare information. Det är dock möjligt att den rapport du hänvisar till medfinansierades av Europeiska socialfonden inom ramen för åtgärden för tekniskt stöd för operativa program och samlade programdokument. Denna rapport skulle dock i ett sådant fall beställts av de irländska myndigheterna och kommissionen är inte nödvändigtvis medveten om dess innehåll och resultat (...)*
>
> *Jag måste upprepa att genomförandet och den finansiella kontrollen av de insatser som medfinansieras av strukturfonderna är medlemsstaternas primära ansvar. Jag måste därför återigen hänvisa dig till de irländska myndigheterna \[* som\]*ansvarar för att hantera din förfrågan."*

I sin skrivelse av den 14 mars 2005 angav kommissionen följande:
> "När*det gäller det sena antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 har jag också förklarat för er (...) inom vilken ram detta skedde, nämligen inom ramen för artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/89(7),* *ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93, som redan var i kraft sedan 1989. Det sena antagandet av genomförandebestämmelserna till rådets förordning (EEG) nr 4253/88 kan endast angripas genom en passivitetstalan enligt artikel 232 EG eller, eventuellt, genom en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG mot kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 inom två månader från dess antagande.*{#Footnote7}
>
> *Dessutom har generaladvokaten i EG-domstolen nyligen i ett yttrande (mål C-199/03) uttalat sig om retroaktiv tillämpning av definitionen av en "tillräcklig verifieringskedja" enligt artikel 2 c i kommissionens förordning 2064/97, och jag citerar:*
>
> ̀*Nästa, och mer specifikt, när det gäller definitionen av "tillräcklig verifieringskedja" noterar jag att även om detta inte formaliserades förrän 1997, betyder det inte att en medlemsstat före detta datum skulle kunna genomföra operativa program som medfinansieras av strukturfonderna utan att ange en tydlig och korrekt väg "genom vilken flödet av uppgifter kan spåras framåt och bakåt inom ett förvaltnings- och internkontrollsystem", vilket gör det möjligt att utvärdera den sunda ekonomiska förvaltningen av projekten i fråga. Såsom framgår av punkt 16 i det ifrågasatta beslutet ansågs det strida mot artiklarna 4.1 och 13.3 i förordning nr 2052/88 och artikel 17.2 i förordning nr 4253/88 att till och med före april 1997 införa en mekanism som inte gjorde det möjligt att förena de summariska belopp som lämnats in till kommissionen med alla verifikationer* avseende utgifter och att kontrollera alla följande finansieringar i samband med beviljandet av gemenskapsstöd."
>
> *I samma förslag till avgörande angav generaladvokaten dessutom följande beträffande godtagande eller godkännande av oegentligheter i tidigare situationer:*
>
> ̀*Revisionsrätten har vid flera tillfällen slagit fast att om kommissionen har tolererat oegentligheter av rättviseskäl har den berörda medlemsstaten inte rätt att kräva att samma ståndpunkt ska intas när det gäller oegentligheter som begåtts under det påföljande budgetåret i enlighet med rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar."*
>
> *När det slutligen gäller de rapporter som ni hänvisar till (Arthur Anderson och Chapman Flood Mazars) kan jag bara konstatera att dessa rapporter endast utgör en del av den revisionsverksamhet som utförts inom ramen för avslutandet av programperioden 1994-1999. Ni bör vara medvetna om att denna revisionsverksamhet kompletterades med den revisionsverksamhet för avslutande av program som bland annat utfördes av enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning fram till mars 2003 och att det därför, enligt min mening, skulle vara olämpligt att betrakta någon av dem utanför deras fullständiga sammanhang."*

I sin skrivelse av den 10 juni 2005 angav kommissionen följande:
> "När*det gäller de frågor som ni tar upp om tillämpningen av förordning (EG) nr 2064/97 har, som ni känner till, generaldirektoratet för regionalpolitik utfört revisioner i Irland av genomförandet av förordningen, och revisioner pågår fortfarande i detta skede av vissa program under perioden 1994-1999. Generaldirektoratet för regionalpolitik kommer i slutet av revisionsprocessen att kunna dra en slutlig slutsats om de irländska myndigheternas efterlevnad av förordning (EG) nr 2064/97 när det gäller ERUF och tillförlitligheten i de nationella förfarandena för avslutande av program.*
>
> *(...) Jag skulle absolut vilja tillbakavisa påståendet att "mål för avslag" fastställdes av kommissionen för Irland eller för någon annan medlemsstat, och att förordning 2064/97 i mitten av 2001 "omtolkades" för att uppnå dessa mål. Jag kan också försäkra er om att tillämpningen av förordning 2064/97 kontrolleras enligt samma standarder i alla medlemsstater.*
>
> *När det gäller ert personliga ärende kan jag bara bekräfta det svar som gavs av generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter den 18 november 2004 om att uppvisandet av fakturor för betalning utan att dessa tidigare betalades utgjorde en överträdelse av de gemenskapsbestämmelser som var tillämpliga vid den tidpunkten.*

Efter att ha granskat dessa svar noterar ombudsmannen att de i stor utsträckning behandlar förfarandena för strukturfondernas programperiod 1994-1999. Ombudsmannen anser därför att kommissionen i sina tidigare skrivelser till klaganden redan hade gett ett lämpligt svar på de frågor som klaganden tog upp i sin skrivelse av den 6 maj 2005. Ombudsmannen uppmärksammar dock kommissionen på den ytterligare anmärkning som görs nedan.
*Skrivelse av den 15 juli 2005*   

1.6 I klagandens meddelande av den 15 juli 2005 behandlades ett möte som han hade haft med kommissionens tjänstemän dagen innan. Klaganden tackade för mötet och meddelade att han skulle svara tjänstemännen i en senare korrespondens. Han erbjöd sig att skicka dem Arthur Andersens revisionsrapporter och han uppgav att han hade haft tillgång till bevis på en konspiration. Han uppgav också att kommissionen nu hade bevis för att den fått höra lögner, och att dessa bevis återfanns i*Chapmans översvämningsrapport från 2001 och SBOP:s slutrapport från 2002.* Han hävdade att han var allvarligt påverkad och förtalad av konsekvenserna av den retroaktiva tillämpningen av förordningen och bad de berörda myndigheterna att erkänna sanningen. Slutligen begärde han hjälp i detta avseende.

1.7 I sitt yttrande angav kommissionen att denna skrivelse inte innehöll några egentliga frågor. Liksom i sin tidigare e-postkorrespondens upprepade klaganden sina anklagelser mot de irländska myndigheterna och hänvisade till bevis som han inte lämnat till kommissionen. Med tanke på att GD Sysselsättning beslutade att avbryta korrespondensen med klaganden på grund av att hans ansökningar blev meningslösa och upprepade beslutades det, i enlighet med reglerna för god förvaltningssed, att inte besvara denna skrivelse.

1.8 Ombudsmannen noterar, efter att ha granskat klagandens skrivelse, att tidigare skrivelser från kommissionen behandlade de punkter som klaganden tagit upp, särskilt följande:

* Skrivelse av den 18 november 2004: "*(...) ärendet bör i första hand behandlas av de behöriga nationella myndigheterna. I detta avseende är det min uppfattning att \[M.* *\] vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning är ansvarig för eventuella frågor i samband med ditt ärende (...)*".
* Skrivelse av den 4 februari 2005: "Jag*måste upprepa att genomförandet och den finansiella kontrollen av de insatser som medfinansieras av strukturfonderna är medlemsstaternas primära ansvar. Jag måste därför återigen hänvisa dig till de irländska myndigheterna \[* som\]*ansvarar för att hantera din förfrågan."*
* Skrivelse av den 14 mars 2005: "*När det slutligen gäller de rapporter som ni hänvisar till (Arthur Anderson och Chapman Flood Mazars) kan jag bara konstatera att dessa rapporter endast utgör en del av den revisionsverksamhet som utförts inom ramen för avslutandet av programperioden 1994-1999. Ni bör vara medvetna om att denna revisionsverksamhet kompletterades med den revisionsverksamhet för avslutande av program som bland annat utfördes av enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning fram till mars 2003 och att det därför, enligt min mening, skulle vara olämpligt att betrakta någon av dem utanför deras fullständiga sammanhang."*
* Skrivelse av den 19 maj 2005: "*(...) När det gäller anklagelserna (...) mot er och de frågor som uppstår till följd av detta kan jag bara bekräfta att det enligt artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/89* [(8),](#(8)){#Footnote8} *ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93, i första hand faller under medlemsstatens, dvs. Irlands, ansvar att förebygga och vidta åtgärder mot oegentligheter och att återkräva alla belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet. Anklagelserna mot dig är därför en fråga mellan dig och de behöriga irländska myndigheterna, dvs. departementet för näringsliv, handel och sysselsättning. Jag måste betona att kommissionen inte har några befogenheter att ingripa i denna fråga.*

Ombudsmannen drar slutsatsen att kommissionen i sin tidigare korrespondens med klaganden på ett tillfredsställande sätt har besvarat de frågor som ställdes i skrivelsen av den 15 juli 2005. Ombudsmannen uppmärksammar dock kommissionen på den ytterligare anmärkning som görs nedan.
*Skrivelse av den 18 juli 2005*   

1.9 I sin skrivelse av den 18 juli 2005 frågade klaganden om GD Sysselsättning kände till Arthur Andersen-rapporterna, Chapman Flood Mazars-rapporten, Deloitte\&Touche-rapporten och om resultaten i Chapman Flood Mazars-rapporten hade godtagits. Han bad också kommissionen att bekräfta vad den menade med "uppkomna utgifter". Han noterade också att i) kommissionen begärde att ESF-fakturor skulle betalas innan den beviljade det aktuella bidraget, ii) Kommissionen var medveten om att de irländska myndigheterna vägrade att bekräfta efterlevnaden av förordning (EG) nr 2064/97. iii) De irländska myndigheterna missade tidsfristen den 30 juni. iv) Kommissionens revision 2001 gällde den tidigare bristande efterlevnaden av avsnitt 9 i förordning (EG) nr 2064/97. och v) vid revisionen upptäcktes fel inom revisionsprocessen, vilket ledde till att utgifterna enligt förordning (EG) nr 2064/97 tillämpades på 1994 års utgifter.

1.10 Kommissionen angav i sitt yttrande att denna skrivelse även i sak ansågs ha besvarats genom tidigare svar och beslutade därför, i enlighet med skrivelsen av den 19 maj 2005, att inte besvara den.

När det gäller innehållet i denna skrivelse har de frågor som tas upp i denna redan besvarats i de olika (e-post)svar som tidigare lämnats till klaganden. I sin skrivelse av den 4 februari 2005 uppgav GD Sysselsättning att det inte kände till några revisionsrapporter från Arthur Andersen, Deloitte\&Touche och andra externa revisionsföretag.

De övriga frågor som togs upp i skrivelsen rörde interna irländska frågor som kommissionen inte hade någon bevisning för och därför inte kunde besvara. Klaganden har vid flera tillfällen informerats om detta. I själva verket hade det irländska ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning utsett en tjänsteman som särskilt skulle behandla hans frågor.

1.11 Ombudsmannen noterar att kommissionen i tidigare svar angav följande när det gäller de olika frågor som togs upp i klagandens skrivelse:

* när det gäller de olika revisionsrapporterna från externa revisionsföretag

> i) Skrivelse av den 4 februari 2005: "Jag*kan inte identifiera det betänkande av Arthur Anderson som ni hänvisar till och som finansierades av kommissionen utan ytterligare information. Det är dock möjligt att den rapport du hänvisar till medfinansierades av Europeiska socialfonden inom ramen för åtgärden för tekniskt stöd för operativa program och samlade programdokument. Denna rapport skulle dock i ett sådant fall ha beställts av de irländska myndigheterna och kommissionen är inte nödvändigtvis medveten om dess innehåll och resultat.*
>
> ii) Skrivelse av den 14 mars 2005: "*När det slutligen gäller de rapporter som ni hänvisar till (Arthur Anderson och Chapman Flood Mazars) kan jag bara konstatera att dessa rapporter endast utgör en del av den revisionsverksamhet som utförts inom ramen för avslutandet av programperioden 1994-1999. Ni bör vara medvetna om att denna revisionsverksamhet kompletterades med den revisionsverksamhet för avslutande av program som bland annat utfördes av enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning fram till mars 2003 och att det därför, enligt min mening, skulle vara olämpligt att betrakta någon av dem utanför deras fullständiga sammanhang."*

* när det gäller uppkomna utgifter

> i) Skrivelse av den 18 november 2004: "Utbetalningar*av strukturfondsstöd kan endast ersätta faktiska utgifter. Detta har alltid varit en central princip för strukturfondernas stödberättigande och beskrivs i artikel 21 i rådets förordning 2082/93 och i faktablad nr 4 om stödberättigande utgifter. Förskottsbetalningar från ESF användes under programperioden 94/99 för att ge medlemsstaterna ett likviditetsflöde. Dessa förskottsbetalningar användes mellan kommissionen och medlemsstaten, medan medlemsstaternas årliga ansökningar om slutbetalning måste baseras på faktiska utgifter. (...) ESF kan endast begäras på denna grund."*
>
> ii) Skrivelse av den 10 juni 2005: "När*det gäller ert personliga ärende kan jag bara bekräfta det svar som gavs av generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter den 18 november 2004 om att uppvisandet av fakturor för betalning utan att dessa tidigare betalades utgjorde en överträdelse av de gemenskapsregler som var tillämpliga vid den tidpunkten."*
>
> iii) Skrivelse av den 11 januari 2006: "*(...) Kommissionen har regelbundet informerat medlemsstaterna om sin åsikt att denna bestämmelse innebär att endast stödberättigande utgifter som faktiskt betalats av en stödmottagare kan begäras. Kommissionen offentliggör reglerna för stödberättigande, främst genom förvaltningskommittén och genom sina webbplatser, och varje medlemsstat förväntas se till att de sökande är medvetna om dessa regler (...)*".

* om de irländska myndigheternas vägran att följa förordning (EG) nr 2064/97

> i) Skrivelse av den 18 november 2004: "Kommissionens*delegerade utanordnare (generaldirektören för generaldirektoratet), i enlighet med reglerna för delegering av befogenheter inom generaldirektoratet till respektive ESF-enhet, vid behov biträdd av ESF:s revisionsenhet, granskar slutrapporterna och ansvarar för att godta, begära ytterligare förtydliganden och information eller återförvisa intyget till medlemsstaten (...)*
>
> *I artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93 fastställs villkoren för minskning, innehållande och indragning av stöd. Kommissionen gav sina avdelningar riktlinjer i oktober 1997 genom beslut nr 3151/97 om genomförandet av finansiella korrigeringar, vid behov även schablonkorrigeringar.*
>
> ii) Skrivelse av den 10 juni 2005: "När*det gäller de frågor som ni tar upp om tillämpningen av förordning (EG) nr 2064/97 har, som ni känner till, generaldirektoratet för regionalpolitik utfört revisioner i Irland av genomförandet av förordningen, och revisioner pågår fortfarande i detta skede av vissa program under perioden 1994-1999. Generaldirektoratet för regionalpolitik kommer i slutet av revisionsprocessen att kunna dra en slutlig slutsats om de irländska myndigheternas efterlevnad av förordning (EG) nr 2064/97 när det gäller ERUF och tillförlitligheten i de nationella förfarandena för avslutande av program."*

* om retroaktiv tillämpning av förordning (EG) nr 2064/97

> i) Skrivelse av den 18 november 2004: "Utgifter*från ESF och andra utgifter från strukturfonderna måste granskas med beaktande av alla relevanta råds- och kommissionsförordningar som var tillämpliga under programperioden 1994-1999. Förordning (EG) nr 2064/97 innehåller dessutom närmare bestämmelser om det praktiska genomförandet av artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/89* [(9),](#(9)){#Footnote9} *ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93, som redan har varit i kraft sedan 1989.*
>
> ii) Skrivelse av den 14 mars 2005: "När*det gäller det sena antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 har jag också förklarat för er (...) inom vilken ram detta skedde, nämligen inom ramen för artikel 23.1 i rådets förordning (EEG)[nr 4253/89](#(10)){#Footnote10} (10), *ändrad genom rådets förordning (EEG)* nr 2082/93, som redan var i kraft sedan 1989. Det sena antagandet av genomförandebestämmelserna till rådets förordning (EEG) nr 4253/88 kan endast angripas genom en passivitetstalan enligt artikel 232 EG eller, eventuellt, genom en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG mot kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 inom två månader från dess antagande.*
>
> *Dessutom har generaladvokaten i EG-domstolen nyligen i ett yttrande (mål C-199/03) uttalat sig om retroaktiv tillämpning av definitionen av en "tillräcklig verifieringskedja" enligt artikel 2 c i kommissionens förordning 2064/97, och jag citerar:*
>
> ̀*Nästa, och mer specifikt, när det gäller definitionen av "tillräcklig verifieringskedja" noterar jag att även om detta inte formaliserades förrän 1997, betyder det inte att en medlemsstat före detta datum skulle kunna genomföra operativa program som medfinansieras av strukturfonderna utan att ange en tydlig och korrekt väg "genom vilken flödet av uppgifter kan spåras framåt och bakåt inom ett förvaltnings- och internkontrollsystem", vilket gör det möjligt att utvärdera den sunda ekonomiska förvaltningen av projekten i fråga. Såsom framgår av punkt 16 i det ifrågasatta beslutet ansågs det strida mot artiklarna 4.1 och 13.3 i förordning nr 2052/88 och artikel 17.2 i förordning nr 4253/88 att till och med före april 1997 införa en mekanism som inte gjorde det möjligt att förena de summariska belopp som lämnats in till kommissionen med samtliga verifikationer* avseende utgifter och att kontrollera samtliga följande finansieringar i samband med beviljandet av gemenskapsstöd."
>
> *I samma förslag till avgörande angav generaladvokaten dessutom följande beträffande godtagande eller godkännande av oegentligheter i tidigare situationer:*
>
> ̀*Revisionsrätten har vid flera tillfällen slagit fast att om kommissionen har tolererat oegentligheter av rättviseskäl har den berörda medlemsstaten inte rätt att kräva att samma ståndpunkt ska intas när det gäller oegentligheter som begåtts under det påföljande budgetåret i enlighet med rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar."*
>
> *När det slutligen gäller de rapporter som ni hänvisar till (Arthur Anderson och Chapman Flood Mazars) kan jag bara konstatera att dessa rapporter endast utgör en del av den revisionsverksamhet som utförts inom ramen för avslutandet av programperioden 1994-1999. Ni bör vara medvetna om att denna revisionsverksamhet kompletterades med den revisionsverksamhet för avslutande av program som bland annat utfördes av enheten för internrevision vid ministeriet för näringsliv, handel och sysselsättning fram till mars 2003 och att det därför, enligt min mening, skulle vara olämpligt att betrakta någon av dem utanför deras fullständiga sammanhang."*
>
> iii) Skrivelse av den 11 januari 2006: "När*det gäller frågan om retroaktivitet föreskrev \[artikel 3.2 i* förordning 2064/97\]*att kontrollerna för att täcka minst 5 % av utgifterna skulle utföras innan programmet avslutades. När medlemsstaten lämnade in sin slutliga utgiftsansökan måste den med andra ord ha kontrollerat minst 5 procent av de deklarerade utgifterna på plats hos stödmottagarna. Vissa av kontrollerna kan ha utförts före antagandet av förordning 2064/97 enligt den allmänna bestämmelsen i artikel 23.1 i ovannämnda förordning 4253/88. I de flesta medlemsstater hade inte tillräckliga kontroller utförts av utgifter som uppkommit före antagandet av förordning (EG) nr 2064/97 för att uppnå målet, och därför utfördes ytterligare revisionsarbete avseende dessa utgifter på ett helt korrekt sätt för att säkerställa efterlevnaden av förordningen. För att ta hänsyn till eventuella svårigheter för medlemsstaterna att uppnå målet på grund av antagandet av förordningen halvvägs under programperioden föreskrevs det också i artikel 3.2 att "\[f\]ör*stödformer som godkänts innan denna förordning träder i kraft får procentsatsen \[av* utgifter som skall kontrolleras\] minskas proportionellt". Jag minns att kommissionen tillät medlemsstaterna att anta olika sätt att uppnå en proportionell minskning av procentandelen kontroller och att anta olika sätt för varje fond, förutsatt att slutresultatet garanterade lika behandling mellan medlemsstaterna.*

Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen på lämpligt sätt har behandlat de frågor som klaganden tog upp i sin skrivelse av den 18 juli 2005. Ombudsmannen uppmärksammar dock kommissionen på den ytterligare anmärkning som görs nedan.
**2 Slutsats**   

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

YTTERLIGARE ÅTERMÄRKNING
------------------------

Ombudsmannen erinrar om att principerna om god förvaltning, som kommer till uttryck i kommissionens kodex för god förvaltningssed (del 4) och i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (artikel 13), kräver att kommissionen besvarar korrespondens från medborgarna.

Ombudsmannen erinrar vidare om att det i kommissionens kodex för god förvaltningssed (i del 4) också föreskrivs ett undantag från denna regel när det gäller korrespondens som rimligen kan anses vara otillbörlig, till exempel på grund av att den är repetitiv, kränkande och/eller meningslös. Den europeiska kodexen för god förvaltningssed innehåller ett liknande undantag (i artikel 14).

Ombudsmannen föreslår att kommissionen i framtiden bör undvika att karakterisera korrespondens som repetitiv eller meningslös i en skrivelse som också verkar ge ny information om sakfrågan.

Ombudsmannen föreslår också att kommissionen i framtiden bör ha i åtanke att undantaget i dess kodex endast gäller för korrespondens som "rimligen kan anses vara otillbörlig". Det är därför osannolikt att åberopandet av undantaget skulle vara ett lämpligt och artigt sätt för kommissionen att ++för första gången++ framföra sin åsikt till den andra parten att ytterligare korrespondens i frågan inte skulle vara till nytta.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

*** ** * ** ***

[(1)](#Footnote1){#(1)} EGT L 290, 1997, s. 1 .

[(2)](#Footnote2){#(2)} Rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 193, s. 20).

[(3)](#Footnote3){#(3)} Kommissionens förordning (EG) nr 2064/97 av den 15 oktober 1997 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 i fråga om medlemsstaternas finansiella kontroll av insatser som medfinansieras av strukturfonderna (EGT L 290, s. 1).

[(4)](#Footnote4){#(4)} Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

[(5)](#Footnote5){#(5)} Ombudsmannen har förstått att kommissionen vill hänvisa till rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1) och inte till förordning nr 4253/89.

[(6)](#Footnote6){#(6)} Se fotnot 5 ovan.

[(7)](#Footnote7){#(7)} Se fotnot 5 ovan.

[(8)](#Footnote8){#(8)} Se fotnot 5 ovan.

[(9)](#Footnote9){#(9)} Se fotnot 5 ovan.

[(10)](#Footnote10){#(10)} Se fotnot 5 ovan.