# Europeiska ombudsmannens beslut om klagomål 1113/2005/MF mot Europeiska kommissionen
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: null
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/2732)
---
Strasbourg den 15 september 2006   

Bästa X!

Den 17 mars 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen om Marie Curie-stipendieprogrammet "Att förbättra den mänskliga potentialen". Genom ett e-postmeddelande av den 1 april 2005 skickade du mig ytterligare handlingar med anknytning till ditt klagomål.

Den 14 april 2005 vidarebefordrade jag klagomålet och ert ytterligare e-postmeddelande av den 1 april 2005 till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 13 juli 2005. Den 21 juli 2005 översände jag en uppmaning till Er att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 30 juli 2005.

I ett e-postmeddelande av den 27 april 2006 begärde du information om hur ärendet fortskrider. Den 12 maj 2006 svarade jag Er att Ni så snart som möjligt och senast den 30 juni 2006 kommer att underrättas om nästa steg inom ramen för Ert klagomål. Den 10 juli 2006 skrev jag till er för att meddela att ni skulle informeras om nästa steg inom ramen för ert klagomål senast den 31 augusti 2006 i stället för senast den 30 juni 2006. Den 16 augusti 2006 skrev jag för att informera er om att jag i stället skulle informera er om nästa steg i utredningen senast den 15 september 2006.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts. Jag ber om ursäkt för dröjsmålet med behandlingen av ditt klagomål.

Klagomålet
----------

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

År 2000--2001 tilldelades klaganden, en postdoktoral forskare, ett Marie Curie-stipendium för enskilda av Europeiska kommissionen för att genomföra ett forskningsprojekt vid ett värdinstitut i en av Europeiska unionens medlemsstater.

När klaganden inledde sitt forskningsprojekt vid värdinstitutet insåg han att de nödvändiga villkoren för ett korrekt genomförande av projektet inte var uppfyllda. Klaganden fann att värdinstitutet inte var ett forskningsinstitut utan snarare ett privat konsultföretag. När han informerade kommissionen om att han inte kunde genomföra sitt projekt på dessa villkor och att han önskade överföras till ett lämpligt institut, påpekade kommissionen att en sådan överföring krävde samtycke från värdinstitutets direktör. Klaganden beslutade då att bedriva sin forskning självständigt och sökte en överenskommelse med kommissionen och direktören för värdinstitutet. Han hävdade att han inte hade fått något svar från kommissionen eller värdinstitutets direktör.

I januari 2003 slutade värdinstitutet att betala ut stipendiet till klaganden, varefter han beslutade att avsluta sin forskning. Klaganden begärde att kommissionen skulle ge honom information om situationen. Han informerades om att kommissionen inte hade fått någon information från värdinstitutet. I april 2003 överlämnade klaganden sin forskningsrapport till kommissionen, i vilken han påpekade att han inte hade kunnat bedriva sin forskning vid värdinstitutet och att detta inte hade betalat honom de belopp som motsvarade hans stipendium för januari och februari 2003 utan någon anmälan.

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen framförde klaganden följande påståenden:

1. Kommissionen hade inte informerat honom om skälen till att den varken ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt stipendieavtalet eller gjorde det möjligt att överföra honom till ett annat institut.
2. Kommissionen hade inte informerat honom om beslutet att upphöra med utbetalningen av de belopp som motsvarade hans stipendium.
3. Kommissionen hade inte informerat honom om de återstående belopp som motsvarade hans stipendium och som han inte kunde använda för sin forskning.

Klaganden hävdade att i) han borde ges möjlighet att dra nytta av de återstående belopp som motsvarar hans stipendium. Han hävdade vidare att ii) kommissionen borde se över förfarandet för Marie Curie-stipendier och övervaka genomförandet av stipendier mer noggrant.

Frågeställningen
----------------

**Kommissionens yttrande**   

Kommissionens yttrande över klagomålet var sammanfattningsvis följande:

Efter en positiv bedömning av det förslag som inlämnats gemensamt av värdinstitutet och klaganden ingick kommissionen och ovannämnda institut den 8 mars 2001 ett avtal om ett individuellt Marie Curie-stipendium inom ramen för femte ramprogrammet för att stödja klagandens forskningsprojekt.

Enligt artikel 2.1 i avtalet skulle projektet pågå i 24 månader från och med startdatumet, dvs. den 8 september 2001. Den 11 april 2002 ändrades avtalet i syfte att senarelägga projektets startdatum till den 6 maj 2002.

Enligt kommissionen hade klaganden sedan stipendiets början klagat över värdinstitutets forskningsanläggningar och över de svårigheter han stött på när han försökt nå en överenskommelse med den vetenskapliga handledaren om metodiken för och genomförandet av hans forskningsprojekt. Kommissionen förblev därför i kontakt, särskilt genom telefonsamtal, med båda parter, det vill säga klaganden och värdinstitutet, för att fastställa de faktiska villkoren för genomförandet av projektet.

I juni 2002 lämnade klaganden värdinstitutet för att självständigt genomföra sitt projekt. Klaganden begärde att det skulle bli möjligt att ändra värdinstitutionen, men han informerades av kommissionen om att en sådan ändring av kontraktet inte kunde godtas eftersom den krävde en väsentlig ändring av det ursprungliga kontraktet som utvärderades av en panel av oberoende experter. Den klagande informerades vidare av kommissionen om att den i undantagsfall kunde överväga möjligheten att pröva hans begäran, förutsatt att värdinstitutet hade gått med på att säga upp avtalet och lämna in begäran till kommissionen. I klagandens fall begärde dock inte värdinstitutet att kommissionen skulle göra en sådan ändring av avtalet.

Kommissionen påpekade att värdinstitutet i december 2002 slutade betala ut stipendiet till klaganden. I en skrivelse till kommissionen av den 27 mars 2003 begärde värdinstitutet att avtalet skulle sägas upp i förtid. På kommissionens begäran lämnade värdinstitutet den 12 november 2003 in de slutliga vetenskapliga och finansiella rapporterna för en åttamånadersperiod och en separat detaljerad utvärdering av klagandens arbete under stipendiet. Kommissionen anser att flera delar saknades i de nämnda rapporterna, särskilt avsnitten med den information som klaganden skulle lämna. Den ekonomiska rapporten undertecknades inte heller av klaganden.

Efter mottagandet av rapporterna, begäran om uppsägning i förtid och ytterligare kontakter med klaganden och värdinstitutets rättsliga företrädare sade kommissionen upp avtalet. Den 16 september 2003 återkrävdes den outnyttjade delen av det förfinansierade beloppet och tillbakadragandet av det återstående belopp som aldrig skulle ha använts inleddes.

När det gäller det första påståendet, det vill säga kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om skälen till att den inte ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt stipendieavtalet, noterade kommissionen att enligt den vanliga strukturen för de stipendier som tilldelades inom ramen för femte ramprogrammet var de avtalsslutande parterna kommissionen och ovannämnda värdinstitut. Därför bör alla frågor som rör genomförandet av kontraktet, inbegripet de finansiella aspekterna i samband med genomförandet av projektet, hanteras av kommissionen tillsammans med det berörda värdinstitutet. Klaganden var tvungen att underteckna ett avtal med värdinstitutet som gjorde det möjligt för honom att få månadsbetalningarna i enlighet med de regler och villkor som kommissionen fastställt i avtalet med själva värdinstitutet. Det fanns inget direkt avtalsförhållande mellan kommissionen och klaganden, och avtalet, inbegripet arbetsvillkoren, reglerades helt och hållet av värdlandets lagstiftning, det vill säga italiensk rätt. Med tanke på att kommissionen var en tredje part i det avtal som ingicks mellan klaganden och värdinstitutet hade den därför inga rättsliga medel för att verkställa detta avtal. Såsom framgår av klagandens förklaring hade dock kommissionens avdelningar ständig kontakt med båda parter för att bidra till en positiv lösning.

I sin skrivelse av den 27 mars 2003 informerade värdinstitutet kommissionen om att klaganden hade lämnat värdinstitutet och inte hade återvänt. Kommissionen underströk att enligt artikel 8.2 i de allmänna villkoren*får kommissionen, om avtalet sägs upp i förtid på grund av att skyldigheterna enligt avtalet inte har uppfyllts, "inte invända mot uppsägningen av avtalet på skriftlig begäran av uppdragstagaren av de skäl som anges i punkt 1 b och c i denna artikel".*

Kommissionen uppgav att klagandens begäran om överföring till ett annat institut inte var *möjlig på förhand.* Kommissionen kunde inte på något sätt tvinga värdinstitutet att nå en överenskommelse med klaganden i detta avseende. Förslaget till forskningsprojekt lämnades in gemensamt av värdinstitutet och klaganden, men endast värdinstitutet ingick avtalet med kommissionen. En överföring till ett annat värdinstitut innebar att avtalet mellan kommissionen och det ursprungliga värdinstitutet skulle behöva ändras. En sådan ändring kan endast göras i undantagsfall och endast värdinstitutet kan göra en sådan begäran, med uttryckligt medgivande från det nya värdinstitutet och forskaren.

När det gäller det andra påståendet, det vill säga kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om beslutet att inte längre betala ut de belopp som motsvarar hans stipendium, påpekade kommissionen att Europeiska gemenskapernas bidrag enligt avtalsstrukturen för det individuella stipendiet betalades ut till värdinstitutet och inte till klaganden. Det fanns därför ingen avtalsenlig skyldighet att informera klaganden om uppsägningen av avtalet mellan kommissionen och värdinstitutet. Uppsägningen av detta avtal var dessutom en direkt följd av uppsägningen av det avtal som ingåtts mellan värdinstitutet och klaganden.

När det gäller det tredje påståendet, det vill säga kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om de återstående belopp som motsvarade hans stipendium och som han inte hade kunnat använda för sin forskning, angav kommissionen att den outnyttjade delen av gemenskapens finansiella bidrag, efter det att avtalet hade sagts upp, skulle återbetalas av avtalsparten till kommissionen. I artikel 11 i budgetförordningen anges följande: "Om*beloppen dras tillbaka under något av de budgetår som följer på det budgetår då anslagen fördes in i budgeten, till följd av att de åtgärder för vilka de öronmärkts helt eller delvis inte har genomförts, ska de berörda anslagen förfalla."* Kommissionen kunde därför inte längre använda detta belopp för klaganden.

När det gäller klagandens påstående att han borde ges möjlighet att utnyttja de återstående belopp som motsvarar hans stipendium uppgav kommissionen att det verkade som om klaganden begärde de belopp som motsvarar hans stipendium för januari och februari 2003 och att han borde vända sig till sin arbetsgivare i denna fråga, eftersom dessa betalningar var kopplade till det avtal som undertecknats med värdinstitutet.

När det gäller klagandens påstående att kommissionen borde se över förfarandet för Marie Curie-stipendierna och övervaka genomförandet av stipendierna mer noggrant, underströk kommissionen att kommissionens avdelningar under hela löptiden för kontraktet i fråga förblev i regelbunden kontakt med båda parter och gjorde alla (rättsligt) möjliga ansträngningar för att hitta en lämplig lösning. Kommissionen anser att det tydligt framgick av de ständiga kontakterna mellan kommissionens avdelningar, värdorganisationen och klaganden att genomförandet av avtalet övervakades på lämpligt sätt inom de gränser som fastställts av de olika avtalsförhållandenas struktur.
**Klagandens synpunkter**   

I sina synpunkter av den 30 juli 2005 vidhöll klaganden sitt klagomål och lämnade sammanfattningsvis följande ytterligare synpunkter:

Klaganden hävdade att värdinstitutet inte hade skapat en lämplig miljö för genomförandet av hans forskningsprojekt. Det är riktigt att kommissionen inte hade några avtalsförpliktelser gentemot honom, utan i huvudsak gentemot värdinstitutet och vice versa. Klaganden ansåg dock att han ensam var ansvarig för genomförandet av projektet.

Klaganden medgav att kommissionens möjligheter att ingripa var mycket begränsade. Kommissionen informerade klaganden om att det enda sättet att ingripa var att säga upp avtalet med värdinstitutet. Klaganden informerades vidare om att avtalet skulle kunna ändras och att en överföring skulle tillåtas om värdinstitutet gick med på detta. Klaganden uppgav dock att han också informerades om att värdinstitutet var ovilligt att gå med på att säga upp avtalet mellan det och kommissionen, eftersom det var rädd för att förlora kommissionens stöd till andra projekt.

I sitt yttrande uppgav kommissionen att dess avdelningar ständigt hade varit i kontakt med båda parter. Det var emellertid klaganden själv som hade kontaktat kommissionen och inte kommissionen som hade kontaktat honom. Klaganden anser att även om det, såsom kommissionen har påpekat i sitt yttrande, hade förekommit en kontakt mellan honom och värdinstitutet när han gemensamt lade fram förslaget för kommissionen, gjorde en sådan kontakt det inte möjligt för honom att få kännedom om de påstådda problemen vid genomförandet av hans projekt.

Klaganden hade inget annat val än att underteckna det föreslagna avtalet på ett språk som han inte talade. När klaganden bad kommissionen om hjälp och råd om kontraktet fick han veta att kommissionen i huvudsak skulle kontrollera om det bidrag som den tillhandahöll nämndes i kontraktet. Klaganden hade begärt att värdinstitutet skulle förse honom med ett utkast till avtal innan han anlände för att ge honom möjlighet att kontrollera avtalsvillkoren, men den vägrade att göra detta och angav att den inte kunde göra det innan ett avtal med kommissionen hade undertecknats. Kommissionen informerades också om detta.

I motsats till vad kommissionen har uppgett lämnade klaganden inte värdinstitutet i juni 2002. På detta datum åkte han till Bosnien för en första forskningsresa. Värdinstitutets direktör hade informerats om detta. Den klagande återvände sedan till sitt hemland för att vidta administrativa åtgärder. Senare var klaganden sjukskriven. Värdinstitutet hade varit stängt under delar av sommaren.

I sitt yttrande påpekade kommissionen att den ekonomiska rapporten inte hade undertecknats av klaganden. Kommissionen begärde dock ingen förklaring från värdinstitutet på denna punkt. Klaganden skickade sina rapporter till kommissionen i maj 2003, inom den tidsfrist som angavs i det ursprungliga avtalet. I dessa rapporter redogjorde klaganden för de problem han stötte på vid genomförandet av sitt projekt. Den klagande fick aldrig en kopia av de slutliga vetenskapliga och finansiella rapporter som värdinstitutet hade lagt fram för kommissionen. Klaganden fick inte heller någon reaktion från kommissionen på sin rapport.

Klaganden lade fram förslag för att förbättra genomförandet av Marie Curie-stipendierna. Han föreslog att kommissionen *bland annat* tydligt skulle beskriva värdinstitutets skyldigheter gentemot stipendiaten och ålägga värdinstitutets anställda att respektera dem samt se till att de nationella kontaktpunkterna eller något annat institut bistår stipendiaten i förfarandet för att förhandla fram ett kontrakt med värdinstitutet.

Klaganden hävdade vidare att syftet med Marie Curie-stipendieprogrammet, dvs. att stödja unga europeiska forskare i deras karriärer och stärka forskningen i EU, inte hade uppnåtts. I detta sammanhang föreslog klaganden att ombudsmannen skulle kommentera effektiviteten i kommissionens förfarande och begära en fullständig översikt över Marie Curie-stipendieprogrammet, med närmare uppgifter om de resultat som skulle uppnås.

BESLUTET
--------

**1 Omfattningen av ombudsmannens undersökning**   

1.1 Under perioden 2000-2001 tilldelades klaganden, en postdoktoral forskare, ett Marie Curie-stipendium för enskilda av Europeiska kommissionen för att genomföra ett forskningsprojekt vid ett värdinstitut i en av Europeiska unionens medlemsstater. När han inledde sitt forskningsprojekt vid värdinstitutet ansåg klaganden att villkoren för en korrekt utveckling av hans projekt inte var uppfyllda. När han informerade kommissionen om att han inte kunde genomföra sitt projekt på dessa villkor och att han önskade överföras till ett lämpligt institut, påpekade kommissionen att en sådan överföring krävde samtycke från värdinstitutets direktör. Klaganden beslutade därefter att bedriva sin forskning på ett oberoende sätt samtidigt som han sökte en överenskommelse med kommissionen och direktören för värdinstitutet. I januari 2003 slutade värdinstitutet att betala ut stipendiet till klaganden och han beslutade att avsluta sin forskning.

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden i) att kommissionen inte hade informerat honom om skälen till att den varken ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt stipendieavtalet eller gjorde det möjligt att överföra honom till ett annat institut. Klaganden hävdade vidare ii) att kommissionen hade underlåtit att informera honom om beslutet att sluta betala honom de belopp som motsvarar hans stipendium. Den klagande hävdade slutligen iii) att kommissionen hade underlåtit att informera honom om de återstående belopp som motsvarade hans stipendium och som han inte kunde använda för sin forskning. Klaganden hävdade att i) han borde ges möjlighet att dra nytta av de återstående belopp som motsvarar hans stipendium. Han hävdade vidare att ii) kommissionen borde se över förfarandet för Marie Curie-stipendier och övervaka genomförandet av stipendier mer noggrant.

1.2 Ombudsmannen noterar att klaganden i sina synpunkter på kommissionens yttrande framförde ytterligare två påståenden som förefaller vara riktade mot värdinstitutet, nämligen att 1) han inte hade haft något annat val än att underteckna det avtal som värdinstitutet hade föreslagit honom, vilket var avfattat på ett språk som han inte talade, och att 2) värdinstitutet inte hade försett honom med ett utkast till avtal före hans ankomst.

1.3 I detta sammanhang vill ombudsmannen påminna om att hans mandat, på grundval av artikel 2.1 i ombudsmannens stadga, är begränsat till gemenskapens institutioner och organ och att han inte har någon befogenhet att undersöka ett privat instituts beteende i en medlemsstat. Ombudsmannen kan därför inte undersöka dessa ytterligare påståenden.

1.4 Ombudsmannen vill dessutom påpeka att denna undersökning endast gäller de tre påståenden som klaganden har framfört i sitt klagomål och som angavs i den inledande skrivelsen. Klaganden, som informerades om omfattningen av denna undersökning, ifrågasatte inte detta tillvägagångssätt i sina synpunkter. När det gäller de omständigheter som ligger till grund för detta beslut noterar ombudsmannen att klaganden inte förefaller bestrida kommissionens påstående att hans avtal med värdinstitutet sades upp av värdinstitutet. Om den klagande vill att ombudsmannen ska behandla ytterligare anklagelser står det honom eller henne fritt att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen, förutsatt att lämpliga tidigare tillvägagångssätt har använts. Som nämnts ovan skulle ombudsmannen dock inte vara behörig att undersöka påståenden om administrativa missförhållanden som inte riktar sig mot gemenskapens institutioner eller organ, till exempel påståenden mot värdinstitutionen.
**2 Kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om skälen till att den varken ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt stipendieavtalet eller gjorde det möjligt att överföra honom till ett annat institut**   

2.1 I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen inte hade informerat honom om skälen till att den varken i) ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt stipendieavtalet eller ii) gjorde det möjligt att överföra honom till ett annat institut.

2.2 I sitt yttrande konstaterade kommissionen att det i fråga om led i inte fanns något direkt avtalsförhållande mellan kommissionen och klaganden och att avtalet, inbegripet arbetsvillkoren, helt och hållet reglerades av värdlandets lagstiftning. Eftersom kommissionen var en tredje part i det avtal som ingicks mellan klaganden och värdinstitutet hade den inga rättsliga medel för att verkställa detta avtal. Såsom framgår av klagandens förklaring hade dock kommissionens avdelningar ständig kontakt med båda parter för att bidra till en positiv lösning. Kommissionen angav vidare att värdinstitutet genom skrivelse av den 27 mars 2003 hade informerat den om att klaganden hade lämnat värdinstitutet och inte hade återvänt. I detta sammanhang hänvisade kommissionen till artikel 8.2 i de allmänna villkoren, enligt vilken*kommissionen, om avtalet sägs upp i förtid på grund av att skyldigheterna enligt avtalet inte har uppfyllts, "inte \[får\] invända mot uppsägningen av avtalet på skriftlig begäran av uppdragstagaren av de skäl som anges i punkt 1 b och c i denna artikel".*

När det gäller led ii angav kommissionen att överföringen till ett annat institut inte var *möjlig på förhand.* Kommissionen informerade klaganden om att en sådan ändring av kontraktet inte kunde godtas eftersom den krävde en väsentlig ändring av det ursprungliga kontraktet som utvärderats av en panel av oberoende experter. Kommissionen informerade vidare klaganden om att den i undantagsfall kunde överväga möjligheten att pröva hans begäran, förutsatt att värdinstitutet hade gått med på att frånträda avtalet och lämna in begäran till kommissionen. Kommissionen uppgav dock att värdinstitutet i klagandens fall inte hade riktat någon begäran till kommissionen om en sådan ändring av kontraktet.

2.3 I sina synpunkter medgav klaganden att kommissionen inte hade några avtalsförpliktelser gentemot honom, utan i huvudsak gentemot värdinstitutet och vice versa, och att kommissionens möjligheter att ingripa var mycket begränsade. Klaganden uppgav att han hade informerats av kommissionen om att det enda sättet för kommissionen att ingripa var att säga upp avtalet med värdinstitutet och att avtalet kunde ändras och en överföring godkännas om värdinstitutet gick med på detta. Klaganden uppgav dock att han också informerades om att värdinstitutet var ovilligt att gå med på en sådan ändring eftersom det var rädd för att förlora kommissionens stöd till andra projekt. När det gäller kommissionens påstående att dess avdelningar ständigt hade varit i kontakt med båda parter, påpekade klaganden att det var han som hade kontaktat kommissionen och inte kommissionen som hade kontaktat honom. Klaganden anser att även om det, såsom kommissionen har påpekat i sitt yttrande, hade förekommit en kontakt mellan honom och värdinstitutet när han gemensamt lade fram förslaget för kommissionen, gjorde en sådan kontakt det inte möjligt för honom att få kännedom om de påstådda problemen vid genomförandet av hans projekt.

2.4 Ombudsmannen vill först påpeka att Marie Curie-stipendiets struktur i detta fall styrs av fyra dokument som omfattar tre olika avtalsslutande parter:

1. Det avtal som undertecknades den 8 mars 2001 mellan kommissionen och värdinstitutet eller avtalsparten (universitetet i medlemsstaten) (nedan kallat "avtalet").
2. Beskrivningen av Marie Curie-projektet (bilaga I till avtalet).
3. De allmänna villkoren i avtalet (bilaga II till avtalet), där avtalspartens och stipendiatens skyldigheter också anges. och
4. Det avtal som ingicks mellan den klagande och värdinstitutet (en del av universitetet i medlemsstaten) (nedan kallat avtalet) den 6 maj 2002, i enlighet med artikel 1.3 i avtalet.

2.5 För att hantera klagandens påståenden och påståenden nedan anser ombudsmannen att det är lämpligt att påminna om de mest relevanta bestämmelserna som klargör skyldigheterna och rättigheterna för de tre parter som deltar i Marie Curie-projektet, nämligen kommissionen, värdinstitutet och klaganden. När det för det första gäller avtalspartens (det vill säga värdinstitutets) förhållande till stipendiaten noterar ombudsmannen att avtalsparten enligt artikel 3.1 i de allmänna avtalsvillkoren är*skyldig att ingå ett skriftligt avtal med stipendiaten. I detta avtal fastställs, i enlighet med avtalet, villkoren för genomförandet av projektet samt stipendiatens och avtalspartens respektive rättigheter och skyldigheter. Detta avtal skall bifogas avtalet. I avtalet skall särskilt anges a) de belopp som avtalsparten erhåller till stipendiaten enligt avtalet och villkoren för utbetalning av de belopp som stipendiaten har rätt till, b) den lag som är tillämplig på avtalet, c) att stipendiaten omfattas av det system för social trygghet som tillämpas på anställda arbetstagare i medlemsstaten (...)."*

Ombudsmannen noterar vidare att det i artikel 2.1 i de allmänna avtalsvillkoren anges att uppdragstagaren*ska se till att det projekt som beskrivs i bilaga I genomförs i enlighet med avtalet. Uppdragstagaren är mellanhand mellan stipendiaten och kommissionen. Den ansvarar särskilt för att till kommissionen överlämna alla handlingar och all korrespondens som rör projektet* ". Ombudsmannen noterar vidare att enligt artikel 2.2 i i de allmänna avtalsvillkoren ska*uppdragstagaren "i synnerhet i) utan dröjsmål underrätta kommissionen så snart denne får kännedom om omständigheter som kan påverka fullgörandet av detta avtal \[...\]".*

När det gäller uppsägningen av avtalet noterar ombudsmannen att det i artikel 8.1 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att "\[k\]ommissionen*får säga upp avtalet a) När avtalsparten eller stipendiaten avslutar projektet eller i enlighet med artikel 6 i denna bilaga. b) när avtalet mellan avtalsparten och stipendiaten sägs upp på grund av att de inte fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet* " , och i artikel 8.2 i de allmänna villkoren i avtalet anges att "\[k\]ommissionen*får inte motsätta sig uppsägning av avtalet på skriftlig begäran av avtalsparten av de skäl som anges i punkt 1 b och c i denna artikel".*

2.6 Vad gäller de faktiska omständigheterna i förevarande klagomål framgår det av handlingarna i målet att avtalsparten i en skrivelse av den 27 mars 2003 underrättade kommissionen om att den sedan den 1 januari 2003 inte hade någon relation med klaganden och att han på grund av hälsoproblem hade lämnat institutet den 11 juni 2002 och aldrig hade återvänt. I denna skrivelse informerade uppdragstagaren vidare kommissionen om att klaganden, trots upprepade uppmaningar till klaganden att återvända till institutet för att diskutera forskningsprojektet, aldrig övervägde att återvända till värdinstitutet och bortsåg från alla möjligheter som erbjöds för att utveckla forskningsprojektet. Slutligen informerade avtalsparten i denna skrivelse kommissionen om att den därför hade sagt upp sitt avtal med klaganden den 31 december 2002. Till följd av denna skrivelse från avtalsparten tycks kommissionen ha beslutat att säga upp avtalet med värdinstitutet och därmed forskningsprojektet.

2.7 När det gäller klagandens påstående att kommissionen inte hade informerat honom om skälen till att den inte tvingade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet, framgår det av den ovan beskrivna avtalsstrukturen att kommissionen inte hade några avtalsförpliktelser gentemot klaganden. I sina synpunkter medgav klaganden detta.

2.8 Ombudsmannen noterar att kommissionen i sitt yttrande påpekade att värdinstitutionen informerade den om att avtalet mellan den senare och den klagande hade sagts upp den 31 december 2002. Som ombudsmannen redan har noterat ovan (se punkt 1.4) verkade klaganden i sina synpunkter inte bestrida att avtalet hade sagts upp. Ombudsmannen anser därför att det, med tanke på uppsägningen av avtalet mellan värdinstitutet och klaganden, inte verkar ha funnits någon anledning för kommissionen att ålägga värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet. Mot bakgrund av detta och bristen på avtalsförpliktelser från kommissionens sida gentemot klaganden anser ombudsmannen att det inte verkar ha funnits någon skyldighet för kommissionen att informera klaganden om skälen till att den enligt klagandens uppfattning inte tvingade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter.

2.9 När det gäller klagandens påstående att kommissionen hade underlåtit att informera honom om skälen till att den inte gjorde det möjligt att överföra honom till ett annat institut, noterar ombudsmannen att det i artikel 7 ("Ändringar") i avtalet föreskrevs att "hans*kontrakt, inklusive dess bilagor, endast får ändras skriftligen genom en ändring mellan de behöriga företrädarna för de upphandlande myndigheterna. Muntliga överenskommelser får inte vara bindande för de upphandlande myndigheterna i detta syfte. Varje begäran om ändring ska ha inkommit till kommissionen senast två månader innan projektet löper ut."* Ombudsmannen anser att en begäran om överföring till ett annat värdinstitut krävde en väsentlig ändring av avtalet mellan kommissionen och värdinstitutet. Ombudsmannen noterar att värdinstitutet inte tycks ha lämnat in någon sådan begäran om ändring av avtalet till kommissionen.

2.10 På grundval av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att det inte verkar ha förekommit något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller dess påstådda underlåtenhet att informera klaganden om skälen till att den varken i) ålade värdinstitutet att uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet eller ii) gjorde det möjligt för honom att överföras till ett annat institut.
**3 Kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om beslutet att upphöra med utbetalningen av de belopp som motsvarar hans stipendium**   

3.1 Den klagande hävdade att kommissionen inte hade informerat honom om beslutet att sluta betala ut de belopp som motsvarar hans stipendium.

3.2 I sitt yttrande uppgav kommissionen att Europeiska gemenskapens bidrag enligt avtalsstrukturen för det individuella stipendiet betalades ut till värdinstitutet och inte till den klagande. Kommissionen ansåg därför att den inte hade någon avtalsenlig skyldighet att informera klaganden om uppsägningen av avtalet mellan klaganden och värdinstitutet. Uppsägningen av avtalet var dessutom en direkt följd av uppsägningen av det avtal som undertecknats mellan värdinstitutet och klaganden.

3.3 Ombudsmannen noterar att om avtalet mellan kommissionen och uppdragstagaren sägs upp föreskrivs följande i artikel 8.5 i de allmänna avtalsvillkoren: "Uppdragstagaren*skall vidta lämpliga åtgärder för att annullera eller minska ingångna åtaganden, antingen efter att ha mottagit kommissionens skrivelse om uppsägning av avtalet eller efter att ha skickat sin skrivelse med begäran om uppsägning."* Det är således värdinstitutet som upphör att betala stipendiaten vid uppsägning av avtalet. Som redan nämnts i punkt 2.7 ovan föreskrivs ingen informationsskyldighet för kommissionen gentemot stipendiaten i detta sammanhang.

3.4 På grundval av ovanstående överväganden drar ombudsmannen slutsatsen att det inte verkar ha förekommit något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller detta påstående.
**4 Kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om de återstående belopp som motsvarar hans stipendium och som han inte kunde använda för sin forskning**   

4.1 Den klagande hävdade att kommissionen inte hade informerat honom om de återstående belopp som motsvarade hans stipendium och som han inte kunde använda för sin forskning.

4.2 Kommissionen angav i sitt yttrande att när kontraktet hade sagts upp skulle avtalsparten återlämna den outnyttjade delen av gemenskapens finansiella bidrag till kommissionen. I enlighet med artikel 11 i budgetförordningen kunde kommissionen därför inte längre använda detta belopp till förmån för klaganden.

4.3 Ombudsmannen noterar att det i artikel 8.5 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att "\[o\]m avtalet*sägs upp kan kommissionen kräva återbetalning av en del av gemenskapens ekonomiska bidrag, med beaktande av hur långt projektet har kommit. De belopp som skall hållas inne av avtalsparten och/eller stipendiaten skall beräknas i förhållande till projektets genomförandeperiod (...)".*

4.4 På grundval av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att det inte verkar ha förekommit något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller detta påstående.
**5 Klagandens påståenden**   

5.1 Klaganden hävdade att i) han borde ges möjlighet att dra nytta av de återstående belopp som motsvarar hans stipendium. Han hävdade vidare att ii) kommissionen borde se över förfarandet för Marie Curie-stipendier och övervaka genomförandet av stipendier mer noggrant.

5.2 När det gäller den klagandes första begäran uppgav kommissionen att det verkade som om den klagande begärde de belopp som motsvarade hans stipendium för januari och februari 2003 och att han borde vända sig till sin arbetsgivare, eftersom dessa betalningar var kopplade till det avtal som undertecknats mellan den klagande och värdinstitutet.

När det gäller klagandens andra påstående uppgav kommissionen att den under avtalets hela löptid hade regelbunden kontakt med båda parter och gjorde alla (rättsligt) möjliga ansträngningar för att finna en lämplig lösning. Kommissionen anser att det tydligt framgick av de ständiga kontakterna mellan kommissionens avdelningar, värdorganisationen och klaganden att en lämplig övervakning av genomförandet av avtalet tillhandahölls inom de gränser som fastställts av de olika avtalsförhållandenas struktur.

5.3 I sina synpunkter hävdade klaganden att syftet med Marie Curie-stipendieprogrammet, dvs. att stödja unga europeiska forskare i deras karriärer och stärka forskningen i EU, inte hade uppnåtts. I detta sammanhang föreslog klaganden att ombudsmannen skulle kommentera effektiviteten i kommissionens förfarande och begära en fullständig översikt över Marie Curie-stipendieprogrammet och särskilt ange de resultat som uppnåtts.

5.4 När det gäller klagandens begäran i) om att få tillgång till de återstående belopp som motsvarar hans stipendium, noterar ombudsmannen att det framgår av uppgifterna i värdinstitutets skrivelse till kommissionen av den 27 mars 2003 att det avtal som ingåtts mellan klaganden och värdinstitutet upphörde att gälla den 31 december 2002 av värdinstitutet. Eftersom frågan om månadsbetalningar till klaganden regleras i det avtal som ingåtts mellan ombudsmannen och värdinstitutet, anser ombudsmannen att kommissionens ståndpunkt, enligt vilken klaganden bör vända sig till sin tidigare arbetsgivare, det vill säga värdinstitutet, förefaller rimlig.

5.6 När det gäller klagandens påstående ii) att kommissionen borde se över förfarandet för Marie Curie-stipendierna och övervaka genomförandet av stipendierna mer noggrant, anser ombudsmannen att det med tanke på hans slutsatser om klagandens tre påståenden ovan (se punkterna 2.10, 3.4 och 4.4) inte finns något behov av att fortsätta sin undersökning av detta påstående.

5.7 Mot bakgrund av ovanstående förefaller det inte föreligga något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller klagandens påståenden.
**6 Slutsats**   

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål verkar det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden från kommissionens sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänlig hälsning

P. Nikiforos DIAMANDOUROS