Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Europeiska ombudsmannens beslut i klagomål 659/2005/MHZ mot Europeiska kommissionen
Beslut
Ärende 659/2005/MHZ - Undersökning inledd den Torsdag | 10 mars 2005 - Beslut den Onsdag | 07 december 2005
Strasbourg den 7 december 2005
Bäste M.,
Den 22 februari 2005 mottog jag Ert klagomål mot Europeiska kommissionen angående handläggningen av Ert ärende rörande det portugisiska konsumentinstitutet.
Den 10 mars 2005 vidarebefordrade jag ert klagomål till kommissionen.
Kommissionen avgav sitt yttrande på franska den 19 juli 2005. Den 1 augusti 2005 översände kommissionen en översättning av sitt yttrande till portugisiska, som jag översände till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter.
Den 22 oktober 2005 inkom Ni med Era synpunkter.
Den 23 november 2005 kontaktade mina avdelningar er per telefon för att klargöra en punkt i era synpunkter.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.
Klagomålet
Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna följande.
I juli 2004 kontaktade klaganden Europe Direct per telefon (genom att ringa ett kostnadsfritt telefonnummer). Han ville veta om möjligheterna att lämna in ett klagomål mot det portugisiska konsumentinstitutet.
Den tjänsteman som svarade på uppmaningen informerade honom om att hans klagomål skulle lämnas in till GD Hälsa och konsumentskydd och bad honom att skicka klagomålet till sin e-postadress eftersom hon arbetade vid det generaldirektoratet och endast tillfälligt för Europa direkt.
Den 14 augusti 2004 gjorde klaganden detta. Den 6 september 2004 och den 11 november 2004 skickade klaganden ytterligare upplysningar till samma e-postadress. Han ringde också tjänstemannen i fråga två gånger. Hon bekräftade att hans ärende skulle handläggas av kommissionens avdelningar, men sade att det fortfarande inte hade tilldelats någon.
I december 2004 ringde klaganden henne på nytt och hon gav honom namn och kontaktuppgifter för den tjänsteman som hans ärende hade tilldelats.
Därefter, i januari 2005, kontaktade klaganden denna tjänsteman som först bad honom att skicka sitt ärende via e-post och efter att ha informerat honom om namnet på en tredje tjänsteman som klagandens ärende hade tilldelats.
När klaganden kontaktade den tredje tjänstemannen begärde hon också skriftlig information om hans klagomål. Som svar på detta skickade klaganden ett e-postmeddelande till henne den 28 januari 2005. Hon informerade honom sedan om att ytterligare en tjänsteman skulle behandla hans klagomål.
Klaganden kontaktade därefter den fjärde tjänsteman som utsetts att handlägga hans ärende. Hon bad honom också att skicka sin information via e-post och informerade slutligen klaganden per telefon om att GD Hälsa och konsumentskydd inte var behörigt att behandla hans klagomål och att han borde vända sig till de portugisiska myndigheterna.
Den 22 februari 2005 ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen och bifogade ett antal bilagor till sitt klagomål, bestående av kopior av hans e-postmeddelanden till kommissionen och handlingar som rör det portugisiska konsumentinstitutets handläggning av hans ärende.
Klaganden hävdade att kommissionen inte hade behandlat hans begäran på ett korrekt sätt.
Frågeställningen
Kommissionens yttrandeKommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:
För det första erinrade kommissionen om bakgrunden till ärendet. Enligt kommissionen ingav klaganden klagomålet mot en portugisisk garageägare till portugisiska Centro de Arbitragem do Sector Automóvel (en utomrättslig organisation som tillhandahåller alternativ tvistlösning). Förfarandet vid denna organisation kräver ett obligatoriskt anlitande av ett sakkunnigutlåtande. Klaganden höll inte med om att denna procedurfråga skulle tillämpas i hans fall och vände sig till en annan portugisisk organisation, Instituto do Consumidor Português (Portugisiska konsumentinstitutet) och även till det europeiska konsumentcentrumet i Portugal. Båda organisationerna besvarade klagandens frågor, men han var inte nöjd med dessa svar och mejlade kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd om ärendet. Klaganden informerade kommissionen om de svårigheter han hade stött på vid kontakterna med det portugisiska konsumentinstitutet och även med det europeiska konsumentcentrumet i Portugal.
För det andra hänvisade kommissionen till klagandens klagomål till ombudsmannen. Kommissionen erkände och bad om ursäkt för att dess avdelningar dröjde med att besvara klagandens fråga. Kommissionen uppgav också att en tjänsteman vid kommissionen i januari 2005, i samband med ett telefonsamtal med klaganden, tydligt förklarade för honom att GD Hälsa och konsumentskydd inte är behörigt att ingripa i hans tvist med nationella institutioner. Kommissionens avdelningar ansåg att det inte var nödvändigt att skriftligen bekräfta vad som hade sagts per telefon, eftersom klaganden inte bad om ett sådant skriftligt svar och eftersom han inte visade att han inte var oense om innehållet i det muntliga svar som han hade fått.
För det tredje påpekade kommissionen att den, såsom även förklarades per telefon för klaganden, inte är behörig att ingripa i tvister mellan konsumenter och företag. Dessutom omfattas tillämpningen av europeisk och nationell konsumentskyddslagstiftning av medlemsstaternas exklusiva behörighet. För att hjälpa de europeiska konsumenterna att lösa gränsöverskridande tvister inledde kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ett projekt kallat nätverket av europeiska konsumentcentrum (ECC). Centrumen fungerar i ett antal medlemsstater och stöds av EU-medel och nationella medel. Det europeiska konsumentcentrumet finns också i Portugal och ligger inom det portugisiska konsumentinstitutet. Det portugisiska konsumentinstitutet, som är ett portugisiskt offentligt organ, är dock inte hierarkiskt beroende av det europeiska konsumentcentrumet.
Dessutom förklarade kommissionen i detalj de europeiska konsumentcentrumens funktioner och befogenheter. Den påpekade att de hjälper konsumenterna att lösa sina gränsöverskridande tvister. De hjälper särskilt konsumenter från en medlemsstat att kontakta företag eller utomrättsliga organisationer som tillhandahåller alternativ tvistlösning och som är belägna i en annan medlemsstat. De informerar också konsumenterna om de förfaranden som tillämpas av ovannämnda organisationer och hjälper dem med förfarandena (t.ex. hjälper de till att översätta dokument). Centrumen kan dock inte ingripa i dessa utomrättsliga organisationers verksamhet och kan endast hjälpa konsumenterna att få tillgång till dem.
Kommissionen hoppades också att detta yttrande skulle kunna besvara klagandens fråga om användningen av gemenskapsmedel som tilldelats det portugisiska konsumentinstitutet.
Klagandens synpunkterSammanfattningsvis instämde klaganden inte i kommissionens synpunkter på hans klagomål. För det första noterade han att hans klagomål till ombudsmannen inte gällde det ärende han lade fram för GD Hälsa och konsumentskydd, utan GD Hälsa och konsumentskydds hantering av hans ärende. Han betonade att hans klagomål kort sagt gällde beteendet hos tjänstemännen vid GD Hälsa och konsumentskydd som a) i all oändlighet vidarebefordrade hans akt från en person till en annan, b) gav honom vilseledande information från början och under hela behandlingen av hans akt. Klaganden uppgav också att han bifogat ett antal handlingar till sitt klagomål till ombudsmannen. Dessa handlingar var dock endast bevis för det ärende som han lade fram för GD Hälsa och konsumentskydd och föremålet för hans klagomål var inte själva ärendet.
Klaganden ansåg därför att den förklaring som kommissionen gav i sitt yttrande bortsåg från klagomålets verkliga karaktär och fokuserade på de bifogade handlingarna. Vidare noterade han att ombudsmannen, när han inledde sin undersökning, inte heller bad kommissionen att kommentera dessa handlingar.
Klaganden ansåg dock att kommissionens analys av de handlingar som bifogats hans klagomål på vissa punkter verkar skilja sig från verkligheten. Han drog dock slutsatsen att han inte skulle kommentera denna analys i detalj eftersom frågan om detta klagomål till ombudsmannen inte gällde de frågor som tas upp i bilagorna till hans klagomål.
Slutligen påpekade klaganden att han hade valt engelska som språk i sitt klagomål.
Ytterligare undersökningarMot bakgrund av den sista punkten i klagandens synpunkter kontaktade ombudsmannen klaganden per telefon för att fråga om han ville få kommissionens yttrande på engelska, eftersom hans klagomål ingavs på engelska men yttrandet skickades till honom på portugisiska. Klaganden uppgav att han inte behövde någon översättning till engelska.
Beslutet
1 Påstådd underlåtenhet att hantera klagandens begäran på ett korrekt sätt1.1 Från augusti 2004 och januari 2005 hade klaganden, efter råd från Europa direkt, många telefon- och e-postkontakter med kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd om möjligheterna att lämna in ett klagomål mot det portugisiska konsumentinstitutet. Klaganden hävdar att kommissionen inte har behandlat hans begäran på ett korrekt sätt.
1.2 Kommissionen erkände och bad om ursäkt för att den dröjde med att besvara klagandens fråga. Kommissionen uppgav också att en tjänsteman vid kommissionen i januari 2005 per telefon förklarade för klaganden att GD Hälsa och konsumentskydd inte är behörigt att ingripa i hans tvist med nationella institutioner. Kommissionens avdelningar ansåg att det inte var nödvändigt att skriftligen bekräfta vad som hade sagts per telefon, eftersom klaganden inte bad om ett sådant skriftligt svar och eftersom han inte visade att han inte var oense om innehållet i det muntliga svar som han hade fått.
1.3 Ombudsmannen noterar att klaganden lämnade in sin förfrågan till kommissionen a) per telefon i juli 2004 och b) skriftligen (via e-post) i augusti 2004. Efter ytterligare telefonsamtal och e-postmeddelanden från klaganden besvarade kommissionen slutligen hans fråga per telefon i januari 2005, och angav att den inte var behörig att behandla den sakfråga som klaganden var bekymrad över. Kommissionen ansåg också att det inte behövdes något skriftligt svar, vilket klaganden inte tycks bestrida.
1.4 Ombudsmannen noterar också att kommissionen i sitt yttrande erkände och bad om ursäkt för dröjsmålet med att besvara klagandens fråga. Klagandens synpunkter tyder dock på att han inte är nöjd med kommissionens förklaring. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att det är lämpligt att han fattar ett beslut om klagandens påstående.
1.5 På grundval av den bevisning som klaganden lagt fram i sitt klagomål (som kommissionen inte bestred i sitt yttrande) anser ombudsmannen att kommissionens dröjsmål med att behandla klagandens begäran verkar bero dels på att klagandens ärende inte tilldelades en tjänsteman under en period på ungefär fyra månader, dels på att klagandens ärende upprepade gånger omplacerades till olika tjänstemän under en period på ungefär ytterligare en månad. Ombudsmannen anser att underlåtenheten att överlämna ärendet till en behörig tjänsteman under fem månader utgjorde ett administrativt missförhållande.
2 SlutsatsPå grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:
Ombudsmannen anser att kommissionens dröjsmål med att behandla klagandens begäran för det första verkar bero på att klagandens ärende inte tilldelades en tjänsteman under en period på ungefär fyra månader och för det andra på att klagandens ärende upprepade gånger omfördelades till olika tjänstemän under en period på ungefär ytterligare en månad. Ombudsmannen anser att underlåtenheten att överlämna ärendet till en behörig tjänsteman under fem månader utgjorde ett administrativt missförhållande.
Med tanke på att denna aspekt av ärendet rör specifika händelser i det förflutna och att kommissionen redan har erkänt och bett om ursäkt för förseningen, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Kommissionens ordförande kommer att underrättas om detta beslut.
Med vänliga hälsningar,
P. Nikiforos DIAMANDOUROS