Strasbourg den 4 juni 2007

Bäste X,

Den 20 december 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen om dess beslut att inte förlänga ditt kontrakt som extraanställd.

Den 4 februari 2005 ringde jag Er för att fråga om Ni hade fått svar från kommissionen på Er skrivelse av den 7 oktober 2004 som omnämns i Ert klagomål. Samma dag skickade ni kommissionens svar av den 21 december 2004 per fax.

Den 24 februari 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande.

Den 2 juni 2005 begärde du information om hur ditt klagomål fortskred. I samband med ett telefonsamtal den 14 juni 2005 informerade mina avdelningar er om att kommissionens yttrande ännu inte hade mottagits.

Kommissionen avgav sitt yttrande den 20 juni 2005. Den 21 juni 2005 översände jag skrivelsen till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter före den 31 juli 2005.

Den 20 juli 2005 begärde Ni att tidsfristen för att inkomma med synpunkter skulle förlängas till den 31 augusti 2005. Den 21 juli 2005 ringde ni mig för att bekräfta att era synpunkter skulle försenas. Den 3 augusti 2005 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande till mig.

Den 13 februari 2006 bad jag kommissionen om ytterligare upplysningar angående ert klagomål. Kommissionen skickade sitt svar den 10 maj 2006. Den 12 maj 2006 översände jag kommissionens svar till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som ni skickade den 23 juni 2006.

I ett e-postmeddelande av den 3 augusti 2006 begärde du information om hur ditt klagomål fortskred. Den 13 september 2006 svarade jag Er att Ni så snart som möjligt och senast den 31 oktober 2006 kommer att underrättas om nästa steg i handläggningen av Ert klagomål.

Den 10 oktober 2006 bad jag kommissionen om ytterligare upplysningar angående ert klagomål. Kommissionen skickade sitt svar till mig den 23 november 2006. Den 5 december 2006 översände jag detta svar till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter före den 31 december 2006.

I ett e-postmeddelande av den 13 december 2006 begärde ni en förlängning av tidsfristen för att inkomma med synpunkter. Genom en skrivelse av den 20 december 2006 meddelade jag Er att jag hade beslutat att bifalla Er begäran. Den 11 januari 2007 översände ni era synpunkter till mig.

Jag skriver för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Klaganden, som är funktionshindrad, arbetade deltid som extraanställd vid Europeiska kommissionen från den 16 oktober 2001 till den 15 september 2004.

Under 2004 anordnade kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå i Luxemburg intervjuer för att rekrytera kontraktsanställda för övergångsperioden 2004–2006. Klaganden klarade proven och hans namn fördes upp på reservlistan över godkända sökande.

Den 14 september 2004 underrättade kommissionen klaganden om att hans kontrakt inte hade förnyats med den nya ställningen som kontraktsanställd. Klaganden ansåg att kommissionen på ett orättvist sätt hade beslutat att inte förnya hans avtal. Han ansåg att han hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp, eftersom han ansåg att alla hans kollegor hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd. Klaganden hävdade därför att artikel 4.4 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken all diskriminering på grund av funktionshinder är förbjuden, hade överträtts.

Den 7 oktober 2004 skrev klaganden en skrivelse till den ansvarige enhetschefen för direktoratet ”Personal, stadga och socialpolitik” vid Infrastruktur- och logistikbyrån, i vilken han formellt klagade över kommissionens beslut att inte förnya hans kontrakt.

I sitt klagomål av den 20 december 2004 till Europeiska ombudsmannen framförde klaganden följande påståenden:

1. Kommissionen hade på ett orättvist sätt beslutat att inte förnya hans avtal.
2. Han hade diskriminerats på grund av sitt handikapp, eftersom alla hans kollegor hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd.

Klaganden hävdade att kommissionen borde förnya hans kontrakt eller erbjuda honom en tjänst som kontraktsanställd.

Klaganden informerade därefter ombudsmannen om att den ansvarige enhetschefen i sitt svar av den 21 december 2004 på klagandens skrivelse av den 7 oktober 2004 hade påpekat att han skulle undersöka möjligheterna att erbjuda honom en tjänst. Enhetschefen tillade att han hade kontaktat flera avdelningar som sannolikt skulle anställa klaganden utan framgång. Han uppgav vidare att klagandens tidigare status som extraanställd och hans framgång vid testerna för kontraktsanställda inte innebar att han automatiskt hade rätt att bli erbjuden ett kontrakt för kontraktsanställda.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande över klagomålet var sammanfattningsvis följande:

När det gäller klagandens första påstående hänvisade kommissionen till gemenskapsdomstolarnas rättspraxis enligt vilken

”Anställningsavtalet som extraanställd i den mening som avses i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna kännetecknas av att det är osäkert i tiden, eftersom det endast kan användas för att tillfälligt ersätta eller för att utföra administrativa uppgifter som är av övergående karaktär, som fyller ett brådskande behov eller som inte är klart definierade. Eftersom syftet med dessa anställningsvillkor är att göra det möjligt för tillfällig personal att utföra arbetsuppgifter som - till sin natur eller på grund av frånvaron av en tjänsteinnehavare - är osäkra, är det uppenbart att sådana villkor inte kan användas felaktigt för att tilldela sådan personal fasta arbetsuppgifter under långa perioder.

Klagandens kontrakt hade inte förnyats av två skäl. För det första hade tjänsten i den avdelning där klaganden tidigare arbetade avskaffats till följd av rationaliseringen av arbetsbördan i tjänsten och avskaffandet av viss verksamhet. För det andra saknade klaganden motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete, vilket hade hindrat kommissionen från att överföra honom till en annan tjänst. I en skrivelse av den 8 juni 2004 hade den ansvarige enhetschefen tydligt informerat klaganden om att den ändring av hans arbetsuppgifter som hade skett vid den tidpunkten berodde på hans bristande yrkesetik. I denna skrivelse hade enhetschefen dessutom uppmanat klaganden att anstränga sig ordentligt för att utföra sina nya uppgifter och att vid behov be sina överordnade och kollegor om hjälp och information.

När det gäller det andra påståendet uppgav klaganden felaktigt att alla hans kollegor hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd efter det att de hade klarat urvalsförfarandet. Två andra kolleger, vars namn hade förts upp på samma reservlista som den som klaganden hade förts upp på, hade inte rekryterats som kontraktsanställda. I en skrivelse av den 10 maj 2004 hade kommissionen dessutom tydligt upplyst klaganden om att den omständigheten att hans namn hade förts upp på reservlistan inte automatiskt gav honom rätt att anställas som kontraktsanställd. I sitt klagomål till ombudsmannen hade klaganden underlåtit att nämna den särskilda uppmärksamhet som han hade fått från chefspersonalen, till följd av hans välkända handikapp, så snart han hade anlänt till kommissionen och under de tre år han hade arbetat för den.

De sökande vars namn hade förts upp på reservlistan hade genomgått en läkarundersökning inför en eventuell rekrytering. Efter läkarundersökningen hade klagandens kapacitet för tjänsten som kontraktsanställd noterats med förbehåll. Enligt kommissionen hade klagandens funktionsnedsättning redan varit känd för läkarmottagningen, eftersom han hade arbetat för kommissionen i två år och elva månader. Den enda konsekvensen av en anmälan om lämplighet med reserv var ekonomisk, bestående i en begränsning av kommissionens ekonomiska ansvar vid invaliditet och dödsfall och även när det gäller social trygghet.

I vilket fall som helst hade klagandens namn förts upp på reservlistan och fanns fortfarande kvar på den. Klaganden hade inte erbjudits någon tjänst eftersom det inte fanns någon tjänst som motsvarade hans yrkeskunskaper vid kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå. Som redan nämnts i hans skrivelse av den 21 december 2004 hade den ansvarige enhetschefen kontaktat flera avdelningar som sannolikt skulle anställa klaganden, utan framgång. Om en avdelning hade för avsikt att anställa en kontraktsanställd med den klagandes profil hade den ansvariga enhetschefen åtagit sig att informera den berörda avdelningen om att den klagande hade klarat det urvalsförfarande som anordnades av Infrastruktur- och logistikbyrån.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och framförde sammanfattningsvis följande ytterligare kommentarer:

I sin skrivelse av den 8 juni 2004 uppgav kommissionen att "[d]enna ändring av arbetsuppgifterna tar hänsyn till det bristfälliga yrkesetiska beteendet i avsnittet 'Användare, sortering och post (…)'"(2). Klaganden anser att detta uttalande inte var tillämpligt på honom personligen utan på alla anställda vid den berörda avdelningen. Trots detta uttalande hade klagandens kollegor, som hade lika lång yrkesverksamhet i den berörda sektionen och som hade klarat urvalsförfarandet, erbjudits ett kontrakt.

Dessutom hade kommissionens uttalande om klagandens bristande yrkesetik aldrig föregåtts eller följts av ett liknande meddelande. Klaganden hade aldrig fått något skriftligt meddelande om detta negativa uttalande om sin yrkeskompetens.

Kommissionen angav felaktigt att klaganden inte hade nämnt den särskilda uppmärksamhet som han hade fått från ledningen på grund av sitt välkända funktionshinder. Efter kommissionens skrivelse av den 8 juni 2004 hade klaganden överförts till tjänsten ”Y”, där arbetsförhållandena inte var anpassade till hans handikapp. Strax före kommissionens beslut att överföra honom till tjänsten ”Y” hade han begärt att hans överordnade skulle tilldela honom enkla administrativa uppgifter i en arbetsmiljö som var anpassad till hans funktionshinder och yrkeserfarenhet. Arbetsvillkoren för hans nya tjänst hade emellertid inte godkänts av honom eller av läkarmottagningen, som dessutom aldrig hade informerats om dem.

Kommissionen hade i sitt yttrande underlåtit att nämna sin skrivelse av den 29 juli 2004, i vilken kommissionens generaldirektorat för personal och administration hade informerat klaganden om att det administrativa förfarandet för att rekrytera honom som kontraktsanställd hade inletts och att institutionens förtroendeläkare hade utfört en läkarundersökning för att kontrollera om klaganden uppfyllde de krav på fysisk kapacitet som krävs för tjänsten som kontraktsanställd. Enligt klaganden hade kommissionen därför visat sin fasta avsikt att anställa honom som kontraktsanställd.

Ytterligare förfrågningar
Den första begäran om upplysningar riktad till Europeiska kommissionen

Efter noggrant övervägande av kommissionens yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga. Ombudsmannen bad därför kommissionen att informera honom om följande punkter:

"(1) I sitt yttrande uppgav kommissionen att ett av skälen till att inte förnya klagandens kontrakt hade varit att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete. Kan kommissionen ange på vilken grund den kom fram till denna uppfattning?

(2) Det förefaller som om kommissionen i sin skrivelse av den 21 december 2004 underrättade klaganden om att den skulle undersöka möjligheterna att erbjuda honom en tjänst. I sitt yttrande uppgav kommissionen dessutom att den hade kontaktat flera avdelningar som sannolikt skulle anställa klaganden, utan framgång. Kan kommissionen förklara varför denna information lämnades och varför dessa åtgärder vidtogs trots att kommissionen ansåg att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete?

Kommissionens svar

I sin replik gjorde kommissionen sammanfattningsvis följande uttalanden:

(1) När det gäller frågan om klagandens bristande motivering erinrade kommissionen om att klaganden den 10 maj 2004, med hans samtycke, tilldelades nya uppgifter i tjänsten ”Y”. Denna ändring av hans arbetsuppgifter berodde på hans otillräckliga yrkesetik i avsnittet "Användare, sortering och post" och gjordes på hans begäran om att få sina arbetsuppgifter ändrade. Utöver intervjun den 10 maj 2004 hade dessutom tidigare intervjuer anordnats den 16 mars och den 1 april 2004, vid vilka den berörda enhetschefen hade uppmuntrat klaganden att förbättra sin tjänsteutövning. Den 4 juni 2004 anordnades ytterligare en intervju av samma skäl och enligt kommissionen utan resultat.

När det gäller frågan om uppfattningen att klagandens inställning var oförenlig med lagarbete, hade de intervjuer som anordnades mellan den ansvariga enhetschefen och klaganden handlat om klagandens behov av att förbättra utförandet av sina uppgifter och sin punktlighet.

(2) Den andra frågan rörde två olika aspekter: dels den omständigheten att klagandens biavtal inte förnyades, dels den omständigheten att klaganden inte hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd efter det att han hade klarat urvalsproven.

Såsom redan angetts i kommissionens första yttrande av den 16 juni 2005 hade klagandens kontrakt inte förnyats på grund av hans bristande motivation och hans attityd som var oförenlig med lagarbete.

Skrivelsen av den 21 december 2004 från den ansvarige enhetschefen var avsedd att signalera att han var beredd att inte utesluta klaganden från möjligheten att komma i fråga om en tjänst som motsvarade hans profil skulle bli tillgänglig.

Detta tillvägagångssätt gällde endast urvalsförfarandet för en tjänst som kontraktsanställd och innehöll ingen bedömning – positiv eller negativ – av klagandens ansökan.

Klagandens ytterligare synpunkter

I sina ytterligare yttranden vidhöll klaganden sitt påstående att han hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp. Han upprepade att det inte fanns någon skriftlig handling på vilken kommissionen hade grundat sitt uttalande om hans påstådda otillräckliga yrkesetik i tjänsten . Klaganden undrade vidare varför han hade erbjudits flera förlängningar av sitt kontrakt fram till september 2004, om hans yrkesetik hade varit otillräcklig enligt kommissionens uppgifter.

Den andra begäran om upplysningar riktad till kommissionen

Den 10 oktober 2006 bad ombudsmannen kommissionen att informera honom om följande punkter:

"I en not som bifogades hans ursprungliga klagomål av den 20 december 2004 (bilaga F) gjorde klaganden följande uttalanden (understrykning tillagd):

(…) Le 16/12/2002 ou vers cette date, une crise survient pendant mon service. Le Service médical est requis et me prend en charge pour un repos dans leurs locaux (inte översatt till svenska). (…) Le chef vient me trouver en se fâchant car j’ai été inconscient et cette situation aurait pu lui coûter sa place. … (olika betydelser)

(…) Malgré ma volonté de trouver une autre place que j’avais expliquée à mon H.o.U et suite à la note du 8.6, je me trouve actuellement au JMO -1 dans le service […]. J’ai informé le Service médical et j’ai demandé si avec la maladie de [ …], il n’y avait pas de problème (les poussières et les cartouches d’encre).

Le H.o.U. est descendu le 6.8, fâché, en précisant qu’il en avait marre de moi et il m’a reproché ce qui suit:

1) je ne dois pas aller me plaindre au Service Médical,

2) je fais trop de fautes dans mon travail,

3) je signe mon entrée à des moments non corrects,

4) mes collègues ne voulaient plus travailler avec moi (depuis le 10.10.2002, j’étais seul au JMO 1 et depuis le 10.6.2004 avec Mr.X.)

Le même jour, j’ai reçu ma lettre de renvoi.

Kan kommissionen kommentera de understrukna delarna av ovanstående meddelande och deras eventuella relevans för detta klagomål?

Kommissionens svar

I sitt svar uppgav kommissionen att de faktiska uppgifter som klaganden lämnat i det meddelande som bifogats hans klagomål inte stämde överens med verkligheten. Kommissionen hade uppmanat de tjänstemän som berördes av dessa uttalanden att lämna synpunkter på dem. Tjänstemännen bestred formellt klagandens uttalanden.

När det gäller klagandens första uttalande, ”(…) Le chef vient me trouver en se fâchant car j’ai été inconscient et cette situation aurait pu lui coûter sa place. (…)”, förnekade klagandens överordnade, som var enhetschef för avdelningen ”Användare”, otvetydigt detta. Tvärtom uppgav klagandens överordnade att han alltid hade visat oro gentemot klaganden när han hade arbetat i sin enhet.

När det gäller klagandens ytterligare uttalande ”Le H.o.U. est descendu le 6.8, fâché, en précisant qu’il en avait marre de moi et il m’a reproché ce qui suit (…)” hade den berörda tjänstemannen förnekat att han hade blivit upprörd och påpekat att den intervju som klaganden hänvisade till hade ägt rum i närvaro av andra personer. Tjänstemannen betonade att han, i motsats till vad klaganden hade påstått i sitt meddelande, alltid hade uppmanat honom att ringa läkarmottagningen om det fanns någon oro för hans sjukdom.

När det gäller klagandens uttalande om hans påstådda ”lettre de renvoi” påpekade kommissionen att denna skrivelse endast informerade klaganden om att hans kontrakt skulle löpa ut den 15 september 2004. Kommissionen anser att denna skrivelse inte kan betraktas som en uppsägningsskrivelse.

Klagandens ytterligare synpunkter

I sina ytterligare synpunkter medgav klaganden att kommissionen inte hade någon skyldighet att förnya ett kontrakt för en extraanställd. Han upprepade emellertid sitt argument att hans kontrakt hade förnyats vid nio tillfällen och att han hade utsatts för diskriminering, jämfört med hans kollegor som hade erbjudits ett nytt kontrakt och som hade klarat samma urvalsprov. Klaganden hänvisade till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (3) och till domstolens dom i mål C-53/04 (4). Mot bakgrund av ovanstående anser klaganden att kommissionen inte hade bevisat att han inte hade utsatts för diskriminering när den hade beslutat att inte erbjuda honom en tjänst som kontraktsanställd. Han påpekade att han inte hade åtnjutit något skydd med avseende på sitt handikapp och att hans avtal om visstidsanställning borde ha ändrats till ett avtal om tillsvidareanställning i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Beslutet

1 Omfattningen av ombudsmannens undersökning

1.1 Klaganden, som är funktionshindrad, arbetade deltid som extraanställd vid Europeiska kommissionen från den 16 oktober 2001 till den 15 september 2004. Under 2004 anordnade kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå i Luxemburg intervjuer för att rekrytera kontraktsanställda för övergångsperioden 2004–2006. Klaganden klarade proven och hans namn fördes upp på förteckningen över lämpliga pristagare. Den 14 september 2004 underrättade kommissionen klaganden om att hans kontrakt inte hade förnyats med den nya ställningen som kontraktsanställd. I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen på ett orättvist sätt hade beslutat att inte förnya hans anställningsavtal och att han hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp eftersom alla hans kollegor hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd. Han yrkade att kommissionen skulle förnya hans kontrakt eller erbjuda honom en tjänst som kontraktsanställd.

1.2 Ombudsmannen noterar att klaganden i sina synpunkter på kommissionens yttrande tog upp ytterligare frågor som inte ingick i det ursprungliga klagomålet. Klaganden uppgav att han i juni 2004 hade förflyttats till en annan tjänst, trots att arbetsvillkoren där inte var anpassade till hans handikapp och varken hade uppmärksammats på eller godkänts av kommissionens läkarmottagning.

1.3 Ombudsmannen anser att klaganden genom att ta upp dessa frågor inte hade för avsikt att lägga fram ytterligare påståenden. Under alla omständigheter anges det i artikel 2.8 i ombudsmannens stadga att "[d]et får inte inges några klagomål till ombudsmannen som rör arbetsförhållanden mellan gemenskapens institutioner och organ och deras tjänstemän och övriga anställda, såvida inte den berörda personen har uttömt alla möjligheter att inge interna administrativa begäranden och klagomål, särskilt de förfaranden som avses i artikel 90.1 och 90.2 i tjänsteföreskrifterna (...)". Artikel 90 i tjänsteföreskrifterna är tillämplig på extraanställda enligt artikel 73 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Eftersom klaganden inte förefaller ha tagit upp dessa frågor i förväg med kommissionen skulle ombudsmannen därför inte kunna hantera några påståenden om dessa frågor innan klaganden fastställer att han eller hon har uttömt de interna rättsmedel som står till hans eller hennes förfogande enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren.

2 Kommissionens påstått orättvisa beslut att inte förnya klagandens avtal

2.1 Klaganden hävdade att kommissionen på ett orättvist sätt hade beslutat att inte förnya hans avtal (5).

2.2 Kommissionen har i sitt yttrande hänvisat till gemenskapsdomstolarnas rättspraxis, enligt vilken "anställningsavtalet som extraanställd i den mening som avses i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna kännetecknas av att det är osäkert i tiden, eftersom det endast kan användas för att tillfälligt ersätta eller för att utföra administrativa uppgifter som är av övergående karaktär, som fyller ett brådskande behov eller som inte är klart definierade. Eftersom syftet med dessa anställningsvillkor är att göra det möjligt för tillfällig personal att utföra arbetsuppgifter som - till sin natur eller på grund av frånvaron av en tjänsteinnehavare - är osäkra, är det uppenbart att sådana villkor inte kan användas felaktigt för att tilldela sådan personal fasta arbetsuppgifter under långa perioder.”

Kommissionen uppgav vidare att klagandens kontrakt inte hade förnyats av två skäl. För det första hade tjänsten i den avdelning där klaganden tidigare arbetade avskaffats till följd av rationaliseringen av arbetsbördan i tjänsten och avskaffandet av viss verksamhet. Det andra skälet var att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete, vilket hade hindrat kommissionen från att överföra honom till en annan tjänst.

2.3 I sina synpunkter påpekade klaganden att kommissionen i sin skrivelse av den 8 juni 2004 hade angett att "[d]enna ändring av arbetsuppgifterna tar hänsyn till det olämpliga yrkesmässiga uppförandet i avsnittet "Användare, sortering och post (…)".(6) Klaganden ansåg att detta uttalande inte gällde honom personligen utan alla anställda i den berörda avdelningen. Klaganden hävdade vidare att kommissionens uttalande aldrig hade föregåtts eller följts av ett liknande tillkännagivande och att han aldrig hade fått någon skriftlig notering om detta negativa uttalande om hans yrkeskompetens.

2.4 Efter att ha beaktat kommissionens yttrande och klagandens synpunkter bad ombudsmannen kommissionen att ge honom ytterligare information på två punkter. För det första frågade han kommissionen på vilka grunder den ansåg att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete. För det andra bad han kommissionen att förklara varför den, om den ansåg att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete, i en skrivelse av den 21 december 2004 hade informerat honom om att den skulle undersöka möjligheterna att erbjuda honom en tjänst och att den hade kontaktat flera avdelningar som kunde anställa klaganden.

2.5 I sitt svar erinrade kommissionen sammanfattningsvis om att den klagande den 10 maj 2004 med sitt samtycke tilldelades nya uppgifter i tjänsten "Y". Enligt kommissionen berodde denna ändring av arbetsuppgifterna på hans otillräckliga yrkesetik i avsnittet ”Användare, sortering och post” och gjordes på klagandens begäran om att få sina arbetsuppgifter ändrade. Enligt kommissionen avsåg de intervjuer som anordnades mellan den ansvariga enhetschefen och klaganden behovet av att den senare förbättrade utförandet av sina uppgifter och sin punktlighet. Kommissionen påpekade slutligen att skrivelsen av den 21 december 2004 från den ansvarige enhetschefen var avsedd att signalera hans beredvillighet att inte utesluta klaganden från möjligheten att komma i fråga, om en tjänst som motsvarar hans profil skulle bli tillgänglig. Enligt kommissionen avsåg detta tillvägagångssätt endast urvalsförfarandet för en tjänst som kontraktsanställd och innehöll ingen bedömning – positiv eller negativ – av klagandens ansökan.

2.6 I sina ytterligare synpunkter upprepade klaganden sin åsikt att det inte fanns någon skriftlig handling på vilken kommissionen hade grundat sitt uttalande om hans påstådda otillräckliga yrkesetik Klaganden undrade vidare varför han, om hans yrkesetik hade varit otillräcklig enligt kommissionen, hade erbjudits flera förlängningar av sitt kontrakt fram till september 2004.

2.7 Ombudsmannen konstaterar att enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis har sökande vars namn finns upptagna på förteckningen över godkända sökande inte förvärvat någon rätt att tillsättas på den lediga tjänsten i fråga. Förstainstansrätten har ansett att de "(…) endast är berättigade, och inte berättigade, att utnämnas"(7). Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är denna regel i än högre grad tillämplig på rekrytering av kontraktsanställda, eftersom den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal i detta avseende har ett större utrymme för skönsmässig bedömning vid urvalet av sökande (8). Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen i sin skrivelse av den 10 maj 2004 där den informerade klaganden om att hans namn hade förts upp på reservlistan för rekrytering av kontraktsanställda hade uppmärksammat klaganden på att "(…) Er framgång i urvalsförfarandet inte innebär någon skyldighet för kommissionen att rekrytera i detta avseende".

2.8 När det gäller detta ärende noterar ombudsmannen att klaganden sedan den 16 oktober 2001 har arbetat för kommissionen inom ramen för ett biavtal som har förlängts vid flera tillfällen. Den 30 april 2004 godkände kommissionen en nionde förlängning av den klagandes kontrakt med fyra och en halv månad, dvs. till och med den 15 september 2004. I en skrivelse av den 14 september 2004 informerade den ansvarige enhetschefen klaganden om att hans kontrakt skulle löpa ut den 15 september 2004.

2.9 Av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att klagandens biavtal löpte ut den 15 september 2004.

2.10 Ombudsmannen konstaterar att extra kontrakt, såsom gemenskapsdomstolarna har konstaterat, kännetecknas av att de är otrygga i tiden. Mot bakgrund av detta och i avsaknad av särskilda omständigheter var kommissionen därför inte skyldig att förnya klagandens avtal, även om den tidigare hade förlängt detta avtal vid flera tillfällen.

2.11 Kommissionen har förklarat att klagandens kontrakt inte förlängdes av två skäl, nämligen att den berörda tjänsten hade strukits och att klaganden hade visat bristande motivation och en attityd som var oförenlig med lagarbete. Ombudsmannen noterar att klaganden inte bestred det första skäl som åberopats av kommissionen. Med tanke på att klaganden hävdar att kommissionens beslut att inte förnya hans avtal var oskäligt, anser ombudsmannen att det andra skälet som åberopats av kommissionen måste undersökas av honom.

2.12 När det gäller kommissionens argument att klaganden saknade motivation och hade en attityd som var oförenlig med lagarbete noterar ombudsmannen att kommissionen anordnade flera intervjuer med klaganden (den 16 mars, den 1 april och den 4 juni 2004) där den uppmuntrade honom att förbättra utförandet av sina uppgifter och sin punktlighet. Klaganden bestred inte detta.

2.13 I sin skrivelse av den 8 juni 2004 framförde kommissionen dessutom synpunkter som visade att den inte var helt nöjd med klagandens resultat och uppmanade honom på nytt att anstränga sig för att förbättra situationen. I denna skrivelse anförde kommissionen särskilt följande:

”Efter våra intervjuer den 10 maj och den 4 juni 2004 bekräftar jag att ditt arbete hädanefter kommer att bestå av följande uppgifter: … (olika betydelser)

(...) Denna ändring av arbetsuppgifterna tar hänsyn till det bristfälliga yrkesmässiga uppförandet i avsnittet "Användare, sortering och post´" och din önskan att utföra enkla administrativa uppgifter. Jag uppmanar dig att göra de ansträngningar som krävs för att utföra dina nya uppgifter på ett tillfredsställande sätt och att be dina kollegor och överordnade om den hjälp och information du anser att du behöver. Jag önskar dig all framgång i ditt nya jobb"(9).

Ombudsmannen anser att även om det inte helt uteslutits att hänvisningen till ”brister i avsnittet ”Användare, sortering och post” också kunde ha berört andra personer, är det uppenbart att den också var avsedd som en kommentar till klagandens egen prestation.

2.14 När det gäller klagandens argument att kommissionens uttalande aldrig hade föregåtts eller följts av ett liknande meddelande och att han aldrig hade fått några skriftliga kommentarer som uttryckte en negativ bedömning av hans arbete, noterar ombudsmannen att det framgår av de intervjuer som kommissionen anordnade med klaganden den 16 mars, den 1 april och den 4 juni 2004 att negativa åsikter om klagandens prestationer och attityd redan hade framförts muntligen till honom. Som nämnts ovan bestred klaganden inte detta. Under dessa omständigheter är det faktum att klaganden inte fick kännedom om dessa bedömningar skriftligen utan betydelse för denna undersökning.

2.15 När det gäller skrivelsen från den ansvarige enhetschefen av den 21 december 2004 noterar ombudsmannen att denna skrivelse har följande lydelse:

”Jag är väl medveten om er situation och jag har haft kontakter med de avdelningar som sannolikt kommer att erbjuda er en tjänst som kontraktsanställd utan framgång.

Jag förstår din besvikelse över att inte ha erbjudits en tjänst som kontraktsanställd, men jag kan bara bekräfta att varken din tidigare status som extraanställd, med ett tidsbestämt kontrakt, eller din framgång i urvalsförfarandet för rekrytering av kontraktsanställd ger dig rätt att automatiskt bli erbjuden ett kontraktsanställd.

Jag försäkrar att om en avdelning har för avsikt att rekrytera någon med din profil kommer jag inte att tveka att informera den om att du har klarat det urvalsförfarande som anordnas av OIL"(10).

2.16 Ombudsmannen anser att de förklaringar till denna skrivelse som kommissionen lämnade i sina svar på begäran om ytterligare information, och i synnerhet dess uttalande att denna skrivelse var avsedd att signalera den ansvariga enhetschefens beredvillighet att inte utesluta klaganden från möjligheten att övervägas, om en tjänst som motsvarar hans profil blir tillgänglig, verkar rimliga. Den aktuella skrivelsen innehåller inga uppgifter om att klagandens arbete hade uppfyllt alla kommissionens förväntningar.

2.17 Klaganden har också åberopat det faktum att kommissionen har förlängt hans kontrakt som extraanställd vid nio tillfällen. Ombudsmannen instämmer i att ett beslut om att förlänga ett anställningsavtal normalt inte fattas om inte arbetsgivaren är nöjd med arbetstagarens prestation. Som nämnts ovan har klaganden emellertid inte bestritt att han vid de intervjuer som hölls den 16 mars, den 1 april och den 4 juni 2004 fick veta att han behövde förbättra sina prestationer. Det förefaller som om den sista förlängningen av den klagandes kontrakt godkändes av kommissionen den 30 april 2004. Under dessa omständigheter bevisar inte denna sista förlängning att kommissionen var nöjd med klagandens arbete. Tvärtom kan den också tolkas på så sätt att kommissionen, även om den var missnöjd med klagandens prestationer, helt enkelt var villig att ge klaganden ytterligare en chans att förbättra sina prestationer.

2.18 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att klaganden inte har styrkt sitt påstående att kommissionen på ett orättvist sätt hade beslutat att inte förnya hans avtal. Ombudsmannen finner därför att kommissionen inte har gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande i fråga om detta påstående.

3 Påståendet att klaganden hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp

3.1 Klaganden hävdade att han hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp eftersom alla hans kollegor hade erbjudits en tjänst som kontraktsanställd.

3.2 I sitt yttrande angav kommissionen att två andra kolleger, vars namn hade förts upp på samma reservlista som den som klaganden hade förts upp på, inte hade rekryterats som kontraktsanställda. När det gäller det faktum att klagandens lämplighet för en tjänst som kontraktsanställd efter läkarundersökningen av de sökande endast hade godkänts med förbehåll, påpekade kommissionen att klagandens funktionshinder redan hade varit känt för kommissionens läkarmottagning eftersom han hade arbetat för kommissionen i två år och elva månader. Kommissionen gjorde gällande att den enda följden av en anmälan om lämplighet med reserv var ekonomisk, bestående i en begränsning av kommissionens ekonomiska ansvar i fall av invaliditet och dödsfall samt i fråga om social trygghet. Kommissionen betonade att klagandens namn under alla omständigheter hade förts upp på reservlistan och fortfarande fanns med på den. Kommissionen förklarade att klaganden inte hade erbjudits någon tjänst eftersom det inte fanns någon tjänst som motsvarade hans yrkeskompetens vid kommissionens infrastruktur- och logistikbyrå.

3.3 Ombudsmannen erinrar om att principen om icke-diskriminering och likabehandling är en grundläggande princip i gemenskapsrätten som fastställs i artikel 13 i EG-fördraget och i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna princip upprepas ytterligare i artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken ”all diskriminering på grund av bland annat (...) funktionshinder [...] ska vara förbjuden. (...)". Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis(11) innebär principen om likabehandling eller icke-diskriminering att lika situationer inte får behandlas olika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling, det vill säga att den grundar sig på objektiva kriterier.

3.4 I det aktuella fallet noterar ombudsmannen att Infrastruktur- och logistikbyrån anordnade intervjuer för att rekrytera kontraktsanställda. Efter dessa intervjuer fördes klaganden upp på den relevanta reservlistan. Ombudsmannen anser att enbart det faktum att klaganden inte erbjöds en tjänst inte i sig och i avsaknad av andra faktorer kan utgöra bevis för en eventuell diskriminering. Det bör också noteras att den klagandes handikapp inte hindrade kommissionen från att erbjuda honom ett kontrakt 2001 och från att förnya detta kontrakt vid flera tillfällen. Framför allt har kommissionen påpekat, utan att motsägas av klaganden, att två andra pristagare vars namn fanns på samma reservlista inte heller fick något anbud om avtal med en kontraktsanställd.

3.5 Under dessa omständigheter drog ombudsmannen slutsatsen att det inte fanns några prima facie-bevis för diskriminering. Ombudsmannen noterade dock att klaganden tillsammans med sitt klagomål hade lämnat in ett meddelande av den 20 december 2004, vars innehåll tycktes tyda på att klagandens handikapp kunde ha varit ett av skälen till att hans kontrakt inte hade förnyats. I sitt yttrande hade kommissionen inte behandlat detta meddelande. Med tanke på allvaret i klagandens påstående ansåg ombudsmannen att innehållet i nämnda meddelande måste behandlas. Den 10 oktober 2006 bad ombudsmannen därför kommissionen att lämna sina synpunkter på de relevanta frågor som nämns i meddelandet av den 20 december 2004.

3.6 I sitt svar uppgav kommissionen att de faktiska uppgifter som klaganden lämnat i det meddelande som bifogats hans klagomål inte stämde överens med verkligheten. Kommissionen hade uppmanat de tjänstemän som berördes av dessa uttalanden att lämna synpunkter på dem. Enligt kommissionen hade dessa tjänstemän formellt ifrågasatt klagandens uttalanden.

3.7 I sina synpunkter på detta svar medgav klaganden att kommissionen inte hade någon skyldighet att förnya ett kontrakt för en extraanställd. Han hänvisade dock till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP och till domstolens dom i mål C-53/04. Enligt klaganden hade kommissionen inte visat att han inte hade utsatts för diskriminering när den hade beslutat att inte erbjuda honom en tjänst som kontraktsanställd. Han gjorde gällande att han inte hade åtnjutit något skydd med avseende på sitt handikapp och att hans avtal om visstidsanställning borde ha ändrats till ett avtal om tillsvidareanställning i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning.

3.8 Ombudsmannen noterar att klaganden inte kommenterade kommissionens svar när det gäller det faktum att kommissionen ansåg att de uttalanden han hade gjort i sitt meddelande av den 20 december 2004 inte stämde överens med verkligheten. Klaganden har inte heller lagt fram någon ytterligare bevisning till stöd för sin uppfattning att diskriminering har förekommit. Ombudsmannen anser att varken rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 eller domstolens dom i mål C-53/04 är relevanta i detta sammanhang. Såväl direktivet som domen avser frågan huruvida på varandra följande korttidsanställningar kan leda till att ett varaktigt anställningsförhållande upprättas. Detta är emellertid en fråga som klaganden inte har tagit upp i detta ärende, vare sig i sina inlagor till kommissionen eller i sitt klagomål till ombudsmannen. Under alla omständigheter förefaller varken direktivet eller domen tyda på att bevisbördan alltid ska ligga på arbetsgivaren när ett påstående om diskriminering på grund av funktionshinder görs gällande.

3.9 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att klaganden inte har styrkt sitt påstående att han hade utsatts för diskriminering på grund av sitt handikapp.

3.10 På grundval av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

4 Klagandens yrkanden

4.1 Klaganden hävdade att kommissionen borde förnya hans kontrakt eller erbjuda honom en tjänst som kontraktsanställd.

4.2 Kommissionen har inte uttalat sig om klagandens påståenden.

4.3 Mot bakgrund av sina slutsatser ovan i punkterna 2.18 och 3.10 anser ombudsmannen att dessa påståenden måste underkännas.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Mål 43/84, Maag mot kommissionen, REG 1985, s. 2581.

(2) Ombudsmannens översättning från den franska originalversionen: "Ce changement de travail tient compte de l'insuffisance des prestations à la section "Huissiers, Tri Courrier" (…)".

(3) EGT L 175, 1999, s. 43.

(4) Mål C-53/04, Marrosu och Sardino, REG 2006, s. I-7213.

(5) Ombudsmannen förstår att klaganden hävdar att kommissionen på ett orättvist sätt hade beslutat att inte förnya hans avtal med status som ny kontraktsanställd.

(6) Ombudsmannens översättning från den franska originalversionen: "Ce changement de travail tient compte de l'insuffisance des prestations à la section "Huissiers, Tri Courrier" (…)".

(7) Se mål T-1/90, Pérez-Mínguez Casariego mot kommissionen, REG 1991, s. II-143. Se även artikel 30.2 i tjänsteföreskrifterna, där det anges att ”tillsättningsmyndigheten skall besluta vilken av dessa [lämpliga] sökande som skall tillsättas på de lediga tjänsterna.”

(8) Se mål T-217/96, Fabert-Goossens mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-607 och II-1841.

(9) Ombudsmannens översättning från den franska originalversionen: ”Comme suite à nos entretiens des 10 mai et 4 juin 2004, je vous confirme que votre travail comprendra dorénavant les tâches suivantes: (…) Ce changement de travail tient compte de l'insuffisance des prestations à la section "Huissiers, Tri, Courrier" et du souhait que vous avez exprimé, à savoir exécuter des tâches administratives simples. Je vous invite à faire les efforts nécessaires pour donner satisfaction dans vos nouvelles tâches et à demander à vos collègues et vos supérieurs l'aide et les informations dont vous estimez avoir besoin. Je vous souhaite plein succès dans votre futur travail".

(10) Ombudsmannens översättning från den franska originalversionen: "(…) je suis bien informé de votre situation et j’ai eu des contacts avec les services susceptibles de pouvoir vous offrir un contrat d’agent contractuel, mais sans résultats. Tout en comprenant votre déception de ne pas vous voir engager comme agent contractuel, je ne peux que vous confirmer que ni votre statut antérieur d’agent auxiliaire à contrat de durée déterminée ni votre réussite à la sélection pour agents contractuels ne vous ouvre droit à l’octroi automatique d’un contrat d’agent contractuel. Soyez rassuré que si un service cherchait quelqu’un avec votre profil, je n’hésiterai pas lui signaler le fait que vous avez réussi la sélection organisée par l’OIL”.

(11) Se t.ex. mål T-207/95, Ibarra Gil mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-13 och II-31.