Strasbourg den 23 maj 2006

Bäste X,

Den 17 november 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) angående din uteslutning från det allmänna uttagningsprovet COM/A/1/02 och Epsos beslut om ditt klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Jag mottog ditt klagomål den 3 december 2004.

Den 12 januari 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till Epsos direktör. Kommissionen och Epso överlämnade sitt gemensamma yttrande den 24 maj 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni sände den 14 juli 2005.

Den 21 oktober 2005 skrev jag till er att ert klagomål hade överförts till en annan jurist och att ni senast i slutet av november 2005 skulle underrättas om mitt beslut om ert klagomål eller om mina kommande åtgärder.

Efter noggrant övervägande av kommissionens och Epsos synpunkter och av era synpunkter drog mina avdelningar den preliminära slutsatsen att en vänskaplig förlikning skulle kunna vara möjlig när det gäller en aspekt av ert klagomål.

Den 11 november 2005 kontaktade mina avdelningar er per telefon för att ta reda på om ni skulle samtycka till ett eventuellt förslag till vänskaplig förlikning när det gäller denna aspekt av ert ärende.

I ett e-postmeddelande av den 16 november 2005 avvisade du förslaget att försöka nå en vänskaplig förlikning som var begränsad till denna aspekt av klagomålet. Du har lämnat ytterligare synpunkter på detta och andra aspekter av ärendet.

Det föreföll därför nödvändigt med ytterligare undersökningar. Den 6 december 2005 bad jag Epso om ett kompletteringsyttrande om ytterligare fyra påståenden och ytterligare information.

Den 6 februari 2006 översände Epso sina synpunkter, som jag översände till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni översände den 14 mars 2006.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Bakgrund

Den 11 juli 2003 deltog klaganden i det skriftliga provet i allmänt uttagningsprov COM/A/1/02, vars syfte var att upprätta en reservlista över handläggare på områdena jordbruk, fiske och miljö (1). Genom skrivelse av den 30 oktober 2003 underrättades han om att uttagningskommittén inte hade tillåtit honom att delta i det muntliga provet, eftersom han i det skriftliga provet d hade tilldelats 23 poäng av 40 och inte 24 eller fler, liksom de 210 sökande som hade de högsta poängen.

Genom en skrivelse av den 15 november 2003 ingav klaganden en begäran om omprövning av sitt prov d till uttagningskommittén. Han uppgav att hans betyg inte motsvarade hans subjektiva bedömning av hans prestationer på provet, med tanke på hans omfattande bakgrund på området och hans kunskaper i engelska, hans andraspråk. Han bad kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt jämförbarheten mellan det betyg som han fick på provet och det betyg som gavs de sökande som hade gjort det skriftliga provet på ett annat språk. Dessutom begärde han tillgång till sitt rättade provpapper, till bedömningskriterierna för det skriftliga provet och till statistiska uppgifter om de sökandes resultat uppdelade efter det språk som använts i provet. Han uppgav att han önskade få denna information för att underlätta ett eventuellt klagomål till ombudsmannen eller eventuella rättsliga förfaranden.

Den 25 november 2003 skickade Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) en kopia av sitt skriftliga prov och det utvärderingsformulär som uttagningskommittén fyllt i till den sökande. Den angav att nämnden hade omprövat hans prov och bekräftade sitt beslut att inte tillåta honom att delta i det muntliga provet.

Den 11 december 2003 begärde klaganden för andra gången att få tillgång till sitt rättade provpapper och till bedömningskriterierna, och påpekade att Epsos skrivelse av den 25 november 2003 varken besvarade hans specifika frågor eller bifogade de statistiska uppgifter som han hade begärt. Dessutom tog klaganden upp ytterligare en punkt. I den tyska versionen hade den första frågan i det skriftliga provet d följande lydelse:

”Erläutern Sie das Vorsorgeprinzip im Umweltbereich und nennen Sie zwei konkrete Beispiele für die Anwendung dieses Prinzips. Nehmen Sie persönlich Stellung zu den Vor- und Nachteilen einer Anwendung dieses Prinzips.”

Den engelska versionen lyder:

”Förklara försiktighetsprincipen på miljöområdet och ge två konkreta exempel på tillämpning av principen. Ge din personliga uppfattning om för- och nackdelarna med att tillämpa principen.”

En av uttagningskommitténs kommentarer om denna del av provet på klagandens utvärderingsformulär var följande: ”Kandidaten visade inte någon bredare kunskap genom att förklara PP-exempel [försiktighetsprincipen]. Knappt tillfredsställande.”

Klaganden ansåg att den första meningen i frågan tydligt krävde en förklaring av försiktighetsprincipen, men att den endast krävde att två exempel skulle nämnas (”nennen”). "Nennen" var enligt klaganden inte ett tvetydigt ord på tyska. Han noterade att han uppenbarligen hade förlorat poäng genom att bara namnge och inte förklara exemplen, även om han strikt hade följt instruktionerna.

I en skrivelse av den 23 december 2003 uppgav Epso att uttagningskommittén hade studerat de punkter som klaganden hade tagit upp i sin skrivelse av den 11 december 2003, hade omprövat sitt prov och hade bekräftat sitt beslut. Den påpekade att "informationen i vår tidigare skrivelse följer rekommendationerna från Europeiska ombudsmannen i hans särskilda rapport till Europaparlamentet av den 18 oktober 1999, särskilt när det gäller skyldigheten att bevara sekretessen i uttagningskommitténs arbete, särskilt när det gäller den jämförande bedömningen av de sökandes meriter".

Den 21 januari 2004 lämnade klaganden in ett klagomål till kommissionen i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Den 25 februari 2004 underrättade kommissionen klaganden om att hans klagomål hade registrerats av den ansvariga avdelningen den 13 februari 2004.

Epso fattade beslut om detta klagomål den 11 juni 2004. Samma dag översändes beslutet (på franska) till klaganden. Den 15 juli 2005 skrev klaganden till kommissionen för att påminna den om att han ännu inte hade fått en översättning av beslutet. Kommissionen svarade att den hade översänt översättningen till honom den 13 juli 2005.

I sitt beslut bestred Epso att det hade förekommit några fel i bedömningen eller i omprövningsförfarandet. Under rubriken "Lagen" och märkt "inledningsvis" gjorde den följande uttalande:

”Uttagningskommitténs bedömningar vid bedömningen av de sökandes kvalifikationer kan endast bli föremål för kontroll om det föreligger ett uppenbart åsidosättande av reglerna för dess arbete (förstainstansrättens dom av den 15 juli 1993 i de förenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 90).”(2)

Epsos slutsats om klagomålet i sak grundades på följande överväganden:

”Enligt formuleringen i fråga 1 skulle de sökande, i identiska ordalag på alla språk, utföra samma uppgift, och det ankom då på uttagningskommittén att bedöma i vilken utsträckning de sökande hade svarat väl eller mindre väl. Uttagningskommittén kan inte ersättas vid denna bedömning. Under alla omständigheter är det uppenbart att alla kandidater ställdes inför samma "teoretiska" alternativ som klaganden, nämligen att av ordalydelsen i fråga 1 dra slutsatsen vilken typ av förklaringar som krävdes." (vår understrykning i originalet).

När det gäller de statistiska uppgifter som klaganden hade begärt noterade Epso bland annat att en granskning av sådana uppgifter kunde ha ansetts vara användbar för att till exempel bedöma effekterna av ett översättningsfel eller andra fel som upptäckts under proven. Eftersom det inte fanns något sådant fel i det aktuella fallet sammanställdes dock inte de statistiska uppgifter som klaganden begärde, och de uppgifter som finns upprättades endast för interna ändamål för att göra det lättare att övervaka pågående förfaranden och planera framtida uttagningsprov.”

Epso avslog därför klagomålet.

Klagomålet till ombudsmannen

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att uttagningskommittén felaktigt hade dragit slutsatsen att de två exempel som begärts i fråga 1 skulle förklaras och att den därför hade gjort en felaktig bedömning av hans svar på denna fråga. Han ansåg att detta var diskriminerande, eftersom den engelska formuleringen av frågan ("ge exempel") kan ha tolkats som "hänvisa till och förklara", vilket innebar att frågan inte hade översatts korrekt till tyska.

Klaganden kritiserade dessutom kommissionens och Epsos hantering av hans klagomål. Han uppgav att han ansåg att handläggningen av hans klagomål hittills hade präglats av en avsaknad av en verklig avsikt att pröva hans klagomål i sak. Han anförde sammanfattningsvis följande:

Epsos första svar av den 25 november 2003 var olämpligt mot bakgrund av hans uttryckliga begäran om omprövning av utvärderingen av hans prov och hans specifika begäran om information. Brevet var helt klart ett standardbrev som innebar att hans begäran inte behandlades individuellt. Epso hade inte heller försett honom med i) en kopia av de utvärderingskriterier som tillämpats på alla delar av det skriftliga provet, ii) Information om hur kommissionen försökte se till att resultaten av de prov som genomförts på olika språk var enhetliga. och iii) statistiska uppgifter om resultatet av de sökandes olika prov, uppdelade efter val av förstaspråk.

Klaganden ansåg att Epso hade underlåtit att ange legitima skäl för att inte tillhandahålla den begärda informationen.

Dessutom var hänvisningen till ombudsmannens särskilda rapport i Epsos skrivelse av den 23 december 2003 irrelevant i detta sammanhang. Klaganden ansåg att denna särskilda rapport inte innehöll några rekommendationer om upprätthållandet av sekretessen utan om de omvända skyldigheterna i fråga om öppenhet och insyn. Han misstänkte att Epsos hänvisning till den särskilda rapporten var "av oaktsamhet - om inte avsiktligt - vilseledande" för att "avskräcka sökande från att gå vidare med klagomål eller begära information som Epso skulle känna sig obekväm med att tillhandahålla".

Klaganden gjorde även gällande att det förelåg ett administrativt missförhållande, eftersom han hade mottagit beslutet om klagomålet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna fyra och en halv månad efter att ha lämnat in det och eftersom han, mer än fyra veckor efter att ha mottagit den ursprungliga versionen, inte hade fått någon översättning och därför var tvungen att begära det.

Dessutom hävdade klaganden att bedömningen av hans klagomål felaktigt hade begränsats till den kontrollnivå som gemenskapsdomstolarna tillämpade vid sin prövning av överklaganden av beslut om rekrytering och att beslutet om hans klagomål "avsiktligt felciterade" ett avsnitt i en dom från förstainstansrätten för att ge honom intrycket att ingen kontroll kunde utövas över uttagningskommittén i avsaknad av en "uppenbar överträdelse av reglerna för dess arbete".

På grundval av ovanstående kan klagandens påståenden sammanfattas enligt följande.

1. Uttagningskommittén drog felaktigt slutsatsen att de två exemplen i fråga 1 skulle förklaras och gjorde därför en felaktig bedömning av hans svar på denna fråga.
2. Epso besvarade inte hans begäran om upplysningar och om omprövning av uttagningskommitténs bedömning på lämpligt sätt: i) Epsos svar motsvarade inte innehållet i hans skrivelser på ett tillfredsställande sätt. ii) Epso underlät att ange legitima skäl för att inte tillhandahålla den information som han hade begärt. och iii) Epsos hänvisning till ombudsmannens särskilda rapport var irrelevant.
3. Det förelåg administrativa missförhållanden i fråga om Epsos beslut om hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, i) eftersom han mottog beslutet fyra och en halv månad efter att ha lämnat in det, ii) eftersom han, mer än fyra veckor efter att ha mottagit originalversionen, inte hade fått någon översättning och därför var tvungen att begära den. och iii) på grund av att bedömningen av hans klagomål felaktigt begränsades till gemenskapsdomstolarnas prövningsnivå.

Klaganden hävdade att Epso borde ge honom den begärda informationen eller ange legitima skäl för att inte tillhandahålla den.

Frågeställningen

Kommissionens och Epsos yttrande

I sitt gemensamma yttrande framförde kommissionen och Epso följande synpunkter:

(1) Huruvida klagomålet är välgrundat

I motsats till klagandens uppfattning skilde sig inte de termer som användes i den tyska, franska och engelska versionen av testet ("nennen Sie zwei konkrete Beispiele", "donnez deux exemples concrets" och "ge två konkreta exempel") i grunden, eftersom ingen av dessa termer motsvarade "ge skäl för ditt val" eller "förklara". Om uttagningskommittén endast hade velat att de sökande skulle ge en enkel förteckning över exempel skulle en lämpligare term ha använts, t.ex. "zitieren" på tyska, "citer" på franska eller "quote" på engelska.

Uttagningskommittén hade all rätt att av de sökande förvänta sig en förklaring till valet och lämpligheten av de begärda exemplen. I motsats till den klagandes övertygelse förekom ingen diskriminering på grund av det språk som användes. alla sökande hade försatts i samma situation och hade fått samma fallstudie och samma villkor.

(2) Angående de påstådda förfarandemässiga oegentligheterna
a) Angående utvärderingskriterierna

För att kunna jämföra testresultatens standard utarbetade uttagningskommittén i förväg regler för sitt arbetssätt, vilka tillämpades vid varje poängsättning. Dessa kriterier omfattades av sekretessen för förfarandet på samma sätt som nämndens bedömningar. Att lämna ut dessa handlingar, som utgjorde en del av nämndens förberedande arbete och användes som en del av dess överläggningar, skulle strida mot artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och mot nämndens beslutsprocess. De omfattades därför av undantaget i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (3). Uttagningskommitténs bedömning avsåg inte bara ovannämnda kriterier utan var även resultatet av en jämförelse av resultaten för samtliga sökande som deltog i uttagningsprovet, vilket var en bedömningsfråga och som sådant omfattades av uttagningskommitténs stora utrymme för skönsmässig bedömning.

b) Information om hur kommissionen säkerställde enhetlighet

Det förfarande som tillämpades i samband med korrigeringen av proven syftade till att säkerställa en rättvis och enhetlig jämförelse mellan alla sökande, oavsett nationalitet. Genom att fastställa objektiva och enhetliga kriterier säkerställde uttagningskommittén likabehandling av alla sökande.

c) Tillgång till statistiska uppgifter

Epso jämförde inte de sökandes resultat per språk i varje etapp av uttagningsprovet. Denna information gick utöver syftet med den statistik som Epso upprättade med hänsyn till allmänintresset och var inte kopplad till sökandens rätt att få kännedom om resultatet av det uttagningsprov som han eller hon deltog i. Klagandens begäran kunde därför inte tillmötesgås.

d) Angående hänvisningen till ombudsmannens särskilda rapport

Hänvisningen till ombudsmannens särskilda rapport av den 18 oktober 1999 var helt korrekt, eftersom ombudsmannen hade erkänt att uttagningskommitténs överläggningar om den jämförande bedömningen av de sökandes meriter borde förbli hemliga. Det bör också noteras att de sökande, efter det att kommissionen vidtagit åtgärder på grundval av denna särskilda rapport, nu kunde få en kopia av sina prov och av den akt som upprättats av den kommitté som bedömer dessa prov.

e) Angående klagomålet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna

Tidsfristerna i detta förfarande hade iakttagits fullt ut. Klagomålet registrerades av den behöriga avdelningen vid kommissionen den 13 februari 2004. Enligt föreskrifterna och förfarandena för handläggning av klagomål skulle tillsättningsmyndighetens motiverade beslut meddelas inom fyra månader, i detta fall före den 13 juni 2004. Beslutet fattades den 11 juni 2004. När det gäller översättningen av beslutet hade klaganden informerats om att han skulle få den engelska översättningen så snart den fanns tillgänglig. Översättningen hade skickats till klaganden den 13 juli 2004. Detta hade gjorts innan klaganden hade skickat en skrivelse till den behöriga avdelningen (den 15 juli 2005).

Vad gäller omfattningen av tillsättningsmyndighetens prövning har kommissionen och Epso påpekat att ärendena under den föreskrivna fyramånadersperioden prövades på grundval av samtliga uppgifter som bedömdes vara användbara, däribland fast rättspraxis, särskilt vad gäller uttagningsprov. De tillade att förfarandet hade varit identiskt med det som tillämpades i alla andra klagomål.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter på kommissionens och Epsos yttrande uppgav klaganden att han inte ville kommentera alla punkter som togs upp i yttrandet, eftersom detta i huvudsak skulle innebära att han skrev om sitt ursprungliga klagomål. Han välkomnade att kommissionen och Epso hade beslutat att överväga de sakfrågor som han hade tagit upp i de olika skedena av översyns- och klagomålsförfarandet. Han betonade dock att han hade förväntat sig att de skulle göra det i ett långt tidigare skede.

Klaganden lämnade följande ytterligare synpunkter:

(1) När det gäller sakfrågor

Klaganden betonade att han ansåg att den korrekta översättningen av den engelska frasen "ge ett exempel" var "geben Sie ein Beispiel" och inte "nennennen Sie ein Beispiel", och att kommissionen och Epso inte tog hänsyn till skillnaden mellan verben "nennen" och "geben". När det gäller kommissionens och Epsos argument att de skulle ha använt verbet "zitieren" (engelska "quote") om de inte hade krävt en förklaring, ansåg klaganden att detta inte skulle vara korrekt tyska och att deras argument därför var vilseledande och gav stöd till hans argument om felöversättning. Klaganden hävdade att de sökande som deltog i den tyska versionen av provet och de som deltog i den engelska versionen hade fått olika frågor och därför hade behandlats olika.

(2) Angående procedurfrågor

Klaganden medgav att kommissionen och Epso hade besvarat hans kommentarer om förseningen i översättningen av Epsos beslut om hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Han ansåg emellertid att de inte hade besvarat några av de allvarligare processuella frågor som han hade tagit upp. I synnerhet hade kommissionen och Epso inte kommenterat deras påstådda felaktiga framställning av förstainstansrättens rättspraxis.

Klaganden ansåg också att för att översyns- och klagomålsförfarandet ska vara ett hållbart skyddsmedel måste "dessa förfaranden vara genuina - klagomål och begäranden om översyn måste tas på allvar och - hur tidskrävande och kostsamt det än är - avgöras från fall till fall." Klaganden ansåg att detta inte hade gjorts i hans fall.

Ombudsmannens ansträngningar för att nå en vänskaplig förlikning

Efter noggrant övervägande av kommissionens och Epsos yttrande och av klagandens synpunkter drog ombudsmannens avdelningar den preliminära slutsatsen att kommissionen och Epso inte hade svarat tillräckligt på alla klagandens påståenden. Det föreföll möjligt att nå en vänskaplig förlikning när det gäller Epsos vägran att ge klaganden tillgång till vissa statistiska uppgifter.

Ombudsmannens avdelningar kontaktade därför klaganden per telefon för att ta reda på om han skulle gå med på en eventuell vänskaplig förlikning i frågan om tillgång till vissa statistiska uppgifter. Han informerades om de preliminära slutsatser som ombudsmannens avdelningar hade kommit fram till när det gäller hans klagomål.

I telefonsamtalet uppgav klaganden att han ville tänka på förslaget. Han gjorde också följande kommentarer:

1. Förseningen med att skicka honom översättningen av beslutet om hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna utgjorde ett administrativt missförhållande, eftersom detta innebar att den bindande tidsfristen i praktiken inte var giltig för klagande vars språk råkade inte vara det språk som Epso använde.
2. Han var bekymrad över att det fanns flera problem i kommissionens och Epsos handläggning av hans ärende, som var och en antingen utgjorde ett administrativt missförhållande i sig eller bara var ett administrativt missförhållande. Han ansåg därför att det sätt på vilket kommissionen och Epso hade behandlat hans begäranden och klagomål - betraktat som en helhet - utgjorde ett administrativt missförhållande.

Den 16 november 2005 skickade klaganden ett e-postmeddelande där han avvisade förslaget att försöka nå en vänskaplig förlikning som var begränsad till frågan om tillgång till statistiska uppgifter. Han sade dock att han skulle välkomna om ombudsmannen bad Epso att lämna dessa uppgifter. Klaganden lämnade även följande ytterligare synpunkter:

1. Frågan om den påstådda diskrimineringen var en central aspekt av hans klagomål. Med tanke på att kommissionen och Epso hade kommenterat denna fråga bör den ingå i ombudsmannens utvärdering av klagomålet.
2. Det var en grundläggande princip för god förvaltning att det skulle finnas olika normer för omprövning i administrativa och rättsliga förfaranden. Ombudsmannen bör ta hänsyn till detta i sin utvärdering.
3. Det påstått felaktiga citatet i förstainstansrättens dom var viktigt för honom och bör också beaktas.

Ytterligare undersökningar

Med tanke på att klaganden hade avvisat förslaget att försöka nå en vänskaplig förlikning och eftersom han hade uppgett att ytterligare frågor som hittills inte hade tagits upp i ombudsmannens undersökning var viktiga för honom, föreföll det nödvändigt att genomföra ytterligare undersökningar.

Ombudsmannens begäran om tilläggsyttrande och ytterligare information

Ombudsmannen bad därför Epso om ett kompletterande yttrande om fyra ytterligare påståenden, som sammanfattades enligt följande:

1. Epso hade inte svarat på klagandens påstående att den "avsiktligt felciterat" ett avsnitt i en dom från förstainstansrätten.
2. Han borde ha fått översättningen av beslutet om hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inom den relevanta tidsfristen och inte bara originalet av beslutet.
3. Det sätt på vilket Epso hanterade hans ärende - betraktat som en helhet - utgjorde ett administrativt missförhållande.
4. Uttagningskommitténs bedömning av hans prov var diskriminerande. Den tyska versionen av den omtvistade frågan (”nennen Sie zwei konkrete Beispiele”) skilde sig från den engelska versionen (”ge två konkreta exempel”), vilket innebar att de sökande som deltog i den tyska versionen av provet och de som deltog i den engelska versionen behandlades olika.

Ombudsmannen var medveten om att kommissionen och Epso redan hade kommenterat den sista frågan i sitt gemensamma yttrande. Eftersom detta inte uttryckligen hade tagits med i de påståenden som ombudsmannen hade begärt att Epso skulle yttra sig om, gav han Epso möjlighet att lämna ytterligare synpunkter, om den så önskade.

Ombudsmannen bad dessutom Epso om ytterligare information om frågan om tillgång till statistiska uppgifter.

Ombudsmannen noterade att Epso i sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna hade nämnt att den hade utarbetat vissa statistiska uppgifter för interna ändamål. Ombudsmannen bad därför Epso att förklara varför den ansåg att den inte kunde ge klaganden tillgång till dessa uppgifter och, om den inte hade de andra uppgifter som klaganden begärt, varför den inte skulle kunna sammanställa dessa uppgifter.

Epsos svar på ombudsmannens begäran

När det gäller ombudsmannens begäran om ett kompletterande yttrande över de fyra ytterligare påståendena uppgav Epso att alla argument som kunde visa att klagandens rättigheter hade respekterats fullt ut ingick i kommissionens och Epsos yttrande över det aktuella klagomålet och att Epso därför inte ansåg det nödvändigt att lägga till ytterligare kommentarer såsom ombudsmannen föreslagit.

När det gäller ombudsmannens begäran om ytterligare information om frågan om tillgång till statistisk information uppmärksammade Epso skälen till att klaganden ville få de statistiska uppgifterna, nämligen att Epso hade gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden och ansåg att det var upp till Epso att visa att det inte hade förekommit någon diskriminering mellan sökande på grund av deras val av språk. Det ska emellertid erinras om att gemenskapsinstitutionernas rättsakter, enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis, presumeras vara lagenliga om det inte finns någon omständighet som kan påverka lagenligheten, och inte tvärtom. Epso angav att klaganden inte hade anfört något argument som kunde motivera en presumtion om diskriminering och att Epso redan i sitt yttrande hade förklarat att de olika språkversionerna av den aktuella frågan inte innehöll någon grundläggande skillnad. Epso betonade dessutom att en presumtion om diskriminering inte kan härledas enbart från antalet godkända sökande som klarat proven på ett språk jämfört med antalet sökande på andra språk.

Epso ansåg därför att det var olämpligt att göra statistiken tillgänglig för klaganden.

För att ombudsmannen skulle kunna behandla de olika aspekterna av klagomålet på ett välinformerat sätt bifogade Epso emellertid den statistik som den hade tillgång till och påpekade att syftet med denna statistik var att underlätta en god förvaltning av förfarandena och även att göra det möjligt att ge de behöriga administrativa myndigheterna allmän information om uttagningsproven. Epso delade inte den klagandes övertygelse om behovet av att göra statistiken tillgänglig för honom, men överlät beslutet om huruvida det var lämpligt att vidarebefordra den till honom till ombudsmannen efter eget gottfinnande.

Ombudsmannens tillvägagångssätt

Ombudsmannen ansåg att de statistiska uppgifter som Epso tillhandahöll föreföll vara av stor betydelse för klaganden. Eftersom Epso inte framförde några invändningar, såsom konfidentialitet, mot att vidarebefordra uppgifterna till klaganden, beslutade ombudsmannen att vidarebefordra dem till klaganden.

Klagandens synpunkter

Efter att ha mottagit Epsos svar och en kopia av statistiken framförde klaganden följande synpunkter:

Han fann den statistiska informationen mycket avslöjande, särskilt när den lästes tillsammans med statistik för andra tävlingar av liknande storlek. Eftersom det rörde sig om viktiga nya uppgifter påverkade hans svar till ombudsmannen inte hans rätt att vidta ytterligare åtgärder på grundval av dessa uppgifter.

Som han upprepade gånger har påpekat gav formuleringen i de olika språkversionerna upphov till frågan om en eventuell felöversättning, vilken stöddes av kommissionens och Epsos slingrande argument i denna fråga. Det fanns prima facie-bevis för felöversättning med väsentlig effekt på testet.

På grundval av statistiska beräkningar hävdade klaganden att den mycket låga andelen tyskar som klarade det skriftliga provet var statistiskt signifikant (till skillnad från exempelvis den mycket låga andelen portugisiska som klarade provet). Statistiken stödde mycket tydligt hans argument att ett översättningsfel väsentligen hade påverkat resultatet av testerna.

När det gäller Epsos påstående att det inte går att härleda en presumtion om diskriminering från antalet godkända sökande uppgav klaganden att statistiken i sig inte kunde bevisa någonting och att det faktiskt fanns flera skäl till att de sökande som gjorde provet på tyska kunde ha presterat svagt, till exempel att de inte var särskilt väl förberedda eller att de inte visade särskild skicklighet i miljöfrågor. Detta tycks dock inte ha bekräftats av deras framgång i urvalsdelproven. Han föreslog också att en inofficiell kvot skulle ha tillämpats.

Epso hade under alla omständigheter ett prima facie-fall att svara på. Han ansåg inte att kommissionen och Epso ännu hade behandlat klagomålet i sak på ett övertygande sätt.

Klaganden hävdade att han hade straffats för att inte ha förklarat något som han, till skillnad från kandidater på andra språk, ombads att "namnge". Detta var orimligt och mot hans berättigade förväntningar på att hans testpapper skulle märkas på grundval av hur korrekt han svarade på de frågor som ställdes.

Vidare hade varken Epso eller kommissionen på ett lämpligt sätt behandlat vare sig sakfrågan eller de processuella aspekterna av hans klagomål. Epso hade valt att inte svara på alla de frågor som ombudsmannen hade ställt till Epso i sin begäran om ett kompletterande yttrande och för ytterligare information. Klaganden hoppades att ombudsmannen skulle dra sina egna slutsatser av detta misslyckande - eftersom kommissionen och Epso inte hade svarat på ett antal kritiska punkter under förfarandets gång.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Klaganden deltog i det allmänna uttagningsprovet COM/A/1/02. Eftersom han i det skriftliga provet d fick 23 poäng av 40 och inte 24 eller fler, liksom de 210 sökande som hade de högsta poängen, tillät uttagningskommittén honom inte att delta i det muntliga provet. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hade gjort en felaktig bedömning av hans resultat i det skriftliga provet d. Han gjorde också ett antal påståenden om Epsos och kommissionens hantering av hans efterföljande begäranden om upplysningar och hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Ombudsmannen bad Epso att avge ett yttrande om tre påståenden och ett påstående. I sin efterföljande korrespondens med ombudsmannen tog klaganden dock upp ett antal ytterligare punkter som tolkades som att de innehöll fyra ytterligare påståenden. Ombudsmannen bad därför Epso om ett kompletterande yttrande om dessa påståenden.

1.2 För att göra detta beslut så lättläst som möjligt förefaller det lämpligt att behandla påståendena och fordran under åtta rubriker: den påstått felaktiga bedömningen av testresultaten (punkt 2), Påstådd diskriminering (punkt 3). Den påstådda underlåtenheten att lämna lämpliga svar och klagandens därmed sammanhängande påstående (punkt 4). Den påstådda felaktiga framställningen av ombudsmannens särskilda rapport av den 18 oktober 1999 (punkt 5). Påstådda förseningar i handläggningen av klagomålet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (punkt 6). Den påstått alltför begränsade omfattningen av prövningen av klagomålet enligt artikel 90.2 (punkt 7). det påstådda felcitatet i en dom från förstainstansrätten (punkt 8), och klagandens påstående att Epsos hantering av hans ärende - betraktat som en helhet - utgjorde ett administrativt missförhållande (punkt 9).

1.3 I sitt yttrande över Epsos kompletteringsyttrande hävdade klaganden att en inofficiell kvot kunde ha tillämpats i det aktuella uttagningsprovet för att välja ut ett visst antal sökande utifrån deras val av språk i det skriftliga provet. Klaganden har inte framfört detta påstående i sitt ursprungliga klagomål till ombudsmannen, och han verkar inte heller ha hänvisat till det vid något tillfälle under översyns- och klagomålsförfarandet med Epso. Denna aspekt kan därför inte beaktas i detta beslut. Om klaganden vill gå vidare med ärendet står det naturligtvis honom/henne fritt att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen, förutsatt att a) han/hon kan styrka påståendet, t.ex. genom att hänvisa till bevis, och b) att han/hon på förhand har vänt sig till Epso på lämpligt sätt.

1.4 Det aktuella uttagningsprovet anordnades av kommissionen. Epso tog därefter över ansvaret och lämnade alla relevanta svar till klaganden. Ombudsmannen bad därför Epso att yttra sig om detta klagomål. Kommissionen och Epso har dock avgett ett gemensamt yttrande. Därefter besvarade Epso ensamt ombudsmannens begäran om ett kompletterande yttrande och ytterligare information. För att förenkla kommer ombudsmannen endast att hänvisa till Epso som det organ som klagomålet riktar sig mot.

2 Påstått felaktig bedömning av testresultaten

2.1 I en av frågorna i det skriftliga provet d i det allmänna uttagningsprovet COM/A/1/02 krävdes att de sökande skulle "ge två konkreta exempel på tillämpning av [försiktighetsprincipen]". Den tyska versionen lyder: ”Nennen Sie zwei konkrete Beispiele für die Anwendung dieses Prinzips”. Klaganden ansåg att detta innebar att han skulle nämna exemplen och inte förklara dem. Han hävdade att han hade förlorat poäng eftersom han inte hade förklarat exemplen, även om han strikt hade följt instruktionerna.

2.2 Epso ansåg att de termer som användes i den engelska och den tyska versionen av provet inte skilde sig åt i grunden, eftersom ingen av dessa termer motsvarade "ge skäl för ditt val" eller "förklara". Om uttagningskommittén endast hade velat att de sökande skulle tillhandahålla en enkel förteckning över exempel skulle en lämpligare term ha använts, t.ex. "zitieren" på tyska eller "quote" på engelska. Epso ansåg att styrelsen hade all rätt att förvänta sig en förklaring från de sökande om det val som gjorts och om exemplen är lämpliga.

2.3 Ombudsmannen tvivlar på att användningen av verbet "zitieren", som Epso presenterade som ett teoretiskt alternativ, skulle vara korrekt i den hypotetiska tyska frasen "zitieren Sie Beispiele". "Zitieren" verkar antyda att någon annans ord ska citeras bokstavligt och skulle därför inte tyckas bilda en giltig kombination med "Beispiele". Eftersom denna fras emellertid inte ingick i den omtvistade testfrågan, förefaller den inte vara relevant för ombudsmannens bedömning av denna aspekt av klagomålet.

2.4 När det gäller klagandens åsikt att det tyska uttrycket "nennennen Sie zwei konkrete Beispiele" endast krävde att två exempel skulle nämnas och inte en förklaring, erinrar ombudsmannen om strukturen i testfrågan i fråga. Frågan bestod av tre olika delar. I den första delen efterlystes uttryckligen en förklaring av försiktighetsprincipen ("Erläutern Sie...") i abstrakta termer. I den andra delen efterfrågades två konkreta exempel på tillämpning av principen, utan ytterligare preciseringar. I den tredje delen efterlystes kandidaternas personliga åsikt, återigen i abstrakta termer. Med tanke på frågans struktur och det faktum att det inte krävdes någon förklaring på grundval av eller med hjälp av exempel, förefaller klagandens tolkning av den andra delen av frågan, att han endast skulle nämna två exempel, inte orimlig. Det kan emellertid inte uteslutas att enbart namngivning inte är tillräckligt för att visa att de valda exemplen faktiskt är giltiga i det givna sammanhanget. Epsos ståndpunkt att den hade rätt att förvänta sig en förklaring till lämpligheten av exemplen förefaller därför vid en första anblick inte heller vara ogrundad.

2.5 Under alla omständigheter erinrar ombudsmannen om att uttagningskommittén, i enlighet med gemenskapens rättspraxis, har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av provresultaten. Gemenskapsdomstolen kan endast pröva huruvida dess värdeomdömen är välgrundade om det är uppenbart att dess förfaranderegler har åsidosatts (domstolens dom av den 11 juli 1981 i mål 195/80, Michel mot parlamentet, REG 1981, s. 2861, punkterna 24 och 25; svensk specialutgåva, volym 6, s. 133; Mål T-115/89, González Hoguera mot parlamentet, REG 1990, s. II-831, och mål T-55/91, Fascilla mot parlamentet, REG 1992, s. II-1757), uppenbart fel eller maktmissbruk, eller om företaget uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning (mål 30/86, Kolivas mot kommissionen, REG 1987, s. 2643, punkt 11).

2.6 Ombudsmannen anser att uttagningskommitténs bedömning av klagandens svar inte förefaller utgöra en sådan uppenbar överträdelse. Han finner därför inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

3 Påstådd diskriminering

3.1 Klaganden ansåg att den tyska versionen av den omtvistade frågan ("nennennen Sie zwei konkrete Beispiele") hade skiljt sig från den engelska versionen ("ge två konkreta exempel"), vilket innebar att de sökande som deltog i den tyska versionen av provet och de som deltog i den engelska versionen hade behandlats olika. Han hävdade att den engelska frasen "ge exempel" kan ha tolkats som "hänvisa till och förklara", vilket innebar att frågan inte hade översatts korrekt till tyska.

3.2 Epso hävdade, i motsats till klagandens uppfattning, att de termer som används i den tyska, franska och engelska versionen av texten ("nennen Sie zwei konkrete Beispiele", "donnez deux exemples concrets" och "ge två konkreta exempel") inte skilde sig åt i grunden, eftersom inget av dessa termer motsvarade "ge skäl för ditt val" eller "förklara". Det förekom ingen diskriminering på grund av vilket språk som användes. alla sökande hade försatts i samma situation och hade fått samma fallstudie och samma villkor.

3.3 Efter att ha granskat statistiska uppgifter om de sökandes framgång i det skriftliga provet, uppdelade efter språk, hävdade klaganden att statistiken mycket tydligt stödde hans argument att ett översättningsfel väsentligen hade påverkat resultatet av provet eftersom endast en mycket liten andel tyskar hade klarat provet.

3.4 Ombudsmannen erinrar om att statistik över antalet godkända sökande per språk inte i sig kan utgöra bevis för påstådd diskriminering. Det faktum att de hade klarat urvalsdelproven innebär inte att alla sökande som gjorde det skriftliga provet var lika kunniga eller väl förberedda. Statistiken visar inte heller i vilken del av provet de sökande som inte fick godkänt resultat förlorade poäng. Det ska erinras om att det påstådda översättningsfelet endast avsåg en aspekt av en av testfrågorna.

3.5 Även om man antar att statistiken kan ge en viss indikation på påstådd diskriminering, förefaller den klagandes åsikt att statistiken "mycket tydligt stödde hans argument" inte övertygande. Enligt statistiken lyckades 221 av totalt 481 sökande i det skriftliga provet, vilket innebär att 46 % av de sökande lyckades. "Framgångsgraden" för kandidater med tyska som huvudspråk var 39 % (51 av 132 deltagare). Andelen godkända sökande som gjorde provet på engelska var 49 % (17 av 35 deltagare). Vid första anblicken verkar skillnaden mellan dessa räntor inte vara extraordinär. Detta intryck bekräftas om man tar hänsyn till att "framgångsgraden" varierade mellan 14 % (kandidater som gjorde provet på portugisiska) och 56 % (kandidater som gjorde provet på grekiska).

3.6 Ombudsmannen anser därför att hans argument inte är övertygande i den mån den klagande förlitar sig på den statistik som Epso tillhandahåller till stöd för sitt påstående om diskriminering.

3.7 När det gäller innehållet i klagandens ståndpunkt att det förelåg ett översättningsfel noterar ombudsmannen att klaganden inte hänvisar till några avgörande bevis till stöd för sin åsikt att fraserna "nennennen Sie zwei konkrete Beispiele" och "ge två konkreta exempel" är semantiskt olika i en utsträckning som skulle kunna utgöra diskriminering.

3.8 Båda uttrycken används i stor utsträckning på respektive språk. Ombudsmannen anser att ingen av dem uppenbarligen innebär eller utesluter kravet att motivera sitt val. Vid första anblicken förefaller det tyska uttrycket vara en giltig översättning av det engelska uttrycket.

3.9 Ombudsmannen anser därför att klaganden inte har styrkt sitt påstående att sökande som gjorde den tyska versionen av provet diskriminerades på grund av att den tyska versionen skilde sig från andra språkversioner. Han anser därför att det inte föreligger några administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

4 Epsos påstådda underlåtenhet att lämna lämpliga svar och tillhörande anspråk

4.1 Klaganden hävdade att Epso inte hade lämnat lämpliga svar på hans begäran om information och om granskning av uttagningskommitténs bedömning. Han gjorde särskilt gällande att Epsos första svar av den 25 november 2003 hade varit olämpligt mot bakgrund av hans uttryckliga begäran om omprövning av utvärderingen av hans prov och hans specifika begäran om information. Brevet hade varit ett standardbrev som innebar en brist på individuell behandling av hans begäran. Epso hade inte heller försett honom med i) en kopia av de utvärderingskriterier som tillämpats på alla delar av det skriftliga provet, ii) Information om hur tillsättningsmyndigheten försökte säkerställa enhetlighet i poängsättningen av prov som genomförts på olika språk. och iii) statistiska uppgifter om de sökandes resultat i de olika proven, uppdelade efter deras val av förstaspråk. Klaganden ansåg att Epso hade underlåtit att ange legitima skäl för att inte tillhandahålla den information som han hade begärt. Han yrkade att Epso skulle ge honom den begärda informationen eller ange legitima skäl för att inte lämna denna information.

4.2 När det gäller klagandens påstående att Epsos ursprungliga svar hade varit olämpligt för hans begäran om omprövning lämnade Epso inga synpunkter i sitt yttrande. Den behandlade dock viktiga frågor som hade tagits upp i klagandens ursprungliga begäran om översyn (se punkt 4.5 nedan).

4.3 I sina synpunkter välkomnade klaganden att Epso nu i sak hade beaktat de frågor som tagits upp i de olika skedena av översyns- och klagomålsförfarandet. Han tillade dock att han hade förväntat sig att göra det i ett långt tidigare skede.

4.4 Ombudsmannen noterar att den klagande i sin skrivelse av den 15 november 2003 bad kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt jämförbarheten mellan det betyg som tilldelades hans prov d och de betyg som tilldelades sökande som hade gjort det skriftliga provet på ett annat språk. Han uppgav att han hade anledning att tro att det kan ha krävts en högre standard när det gäller prov som genomförts på tyska än på språk som valts av relativt få deltagare. I sin svarsskrivelse av den 25 november 2003 uppgav Epso att uttagningskommittén hade omprövat hans prov och bekräftat de resultat som tidigare meddelats honom.

4.5 I sitt yttrande förklarade Epso att uttagningskommittén i förväg hade utarbetat regler för sin arbetsmetod för att kunna jämföra standarderna för provresultaten. Dessa regler avsåg kvalifikationskriterierna (4) och fördelningen av poäng och tillämpades på märkningen av varje provpapper.

4.6 Ombudsmannen noterar att klaganden inte har lagt fram några konkreta argument eller bevis för att motivera den ståndpunkt som uttrycktes i hans ursprungliga begäran om översyn, nämligen att en högre standard kan ha krävts när det gäller prov som genomförts på tyska än på andra språk. Därför, och med tanke på att Epso nu verkar ha behandlat de andra sakfrågor som togs upp i den klagandes ursprungliga begäran, anser ombudsmannen att det inte är nödvändigt att gå vidare med frågan om huruvida Epsos ursprungliga svar var olämpligt när det gäller den klagandes begäran om omprövning.

4.7 När det gäller tillgången till utvärderingskriterierna hävdade Epso att dessa kriterier omfattades av sekretessen för förfarandena på samma sätt som uttagningskommitténs bedömningar.

4.8 Ombudsmannen har med avseende på flera klagomål som han har behandlat på senare tid noterat att denna fråga verkar vara ett allvarligt problem för många sökande som har vänt sig till honom men som inte har valts ut. Enligt ombudsmannen är det uppenbart att frågan förtjänar särskild uppmärksamhet. Den 10 oktober 2005 inledde han därför en undersökning på eget initiativ (OI/5/2005) om tillgången till de utvärderingskriterier som fastställts av uttagningskommittéerna. Med tanke på att frågan kommer att behandlas ingående i denna undersökning anser ombudsmannen att det vore rimligt att invänta resultatet av undersökningen. Han anser därför att det för närvarande inte finns någon anledning att gå vidare med denna fråga inom ramen för förevarande anmärkning. Det står dock den klagande fritt att lämna in ett nytt klagomål när det gäller denna aspekt av hans klagomål så snart resultaten av ombudsmannens undersökning på eget initiativ är kända.

4.9 När det gäller information om hur tillsättningsmyndigheten försökte säkerställa konsekvens i poängsättningen av provhandlingar som fyllts i på olika språk påpekade Epso att uttagningskommitténs fastställande av objektiva och enhetliga kriterier säkerställde likabehandling av alla sökande.

4.10 Ombudsmannen noterar att klaganden inte har kommenterat denna fråga i sina iakttagelser. Med tanke på att Epso, såsom anges i punkt 4.5 ovan, har lämnat en förklaring i denna fråga och att ombudsmannen inte har fått någon information som tyder på att denna förklaring skulle kunna vara otillräcklig, anser ombudsmannen att det inte verkar vara nödvändigt att gå vidare med denna fråga.

4.11 När det gäller tillgången till statistisk information förklarade Epso att man inte jämförde de sökandes resultat per språk i varje skede av uttagningsprovet, att denna information gick utöver syftet med den statistik som Epso upprättade inom ramen för det allmänna intresset och inte var kopplad till den sökandes rätt att få veta resultatet av det uttagningsprov som han deltog i, vilket var anledningen till att den klagandes begäran inte kunde tillmötesgås.

4.12 I sitt svar på ombudsmannens begäran om ytterligare information om varför de statistiska uppgifterna inte kunde tillhandahållas uppgav Epso att det inte fanns något argument som motiverade en presumtion om diskriminering och att en sådan presumtion dessutom inte kunde härledas enbart från antalet godkända sökande som hade klarat proven på ett språk jämfört med andra språk. Kommissionen ansåg därför att det var olämpligt att göra statistiken tillgänglig för klaganden. Den bifogade emellertid statistiken i fråga för att ombudsmannen skulle kunna behandla de olika aspekterna av klagomålet på ett välinformerat sätt. Det överlät åt ombudsmannen att avgöra om det var lämpligt att vidarebefordra dem till klaganden.

4.13 Eftersom uppgifterna föreföll vara av stor betydelse för den klagande och eftersom Epso inte hade framfört några invändningar mot översändandet av uppgifterna, såsom sekretess, beslutade ombudsmannen att vidarebefordra dem till den klagande.

4.14 I sina synpunkter uppgav klaganden att denna statistik utgjorde "betydande ny information". Han lämnade dock inga synpunkter som tydde på att han kanske inte var nöjd med de uppgifter som Epso lämnat.

4.15 Ombudsmannen drar därför slutsatsen att det inte finns någon grund för ytterligare undersökning när det gäller denna aspekt av klagomålet.

5 Epsos påstådda felaktiga framställning av ombudsmannens särskilda rapport av den 18 oktober 1999

5.1 Klaganden hävdade att Epsos hänvisning till ombudsmannens särskilda rapport i skrivelsen av den 23 december 2003 var irrelevant. Han ansåg att syftet var att avskräcka sökande från att gå vidare med klagomål eller begära information som Epso skulle känna sig obekväm med att tillhandahålla och därför var vilseledande.

5.2 I sin skrivelse av den 23 december 2003 informerade Epso klaganden om att uttagningskommittén hade granskat de punkter som han hade tagit upp i sin skrivelse av den 11 december 2003, hade gjort en ny granskning av hans prov och hade bekräftat sitt beslut. Den påpekade vidare att "informationen i vår tidigare skrivelse följer rekommendationerna från Europeiska ombudsmannen i hans särskilda rapport till Europaparlamentet av den 18 oktober 1999, särskilt när det gäller skyldigheten att bevara sekretessen i uttagningskommitténs arbete, särskilt när det gäller den jämförande bedömningen av de sökandes meriter". De uppgifter som Epso hänvisar till i denna mening förefaller vara de uppgifter som Epso skickade till klaganden i sin skrivelse av den 25 november 2003 om Epsos urvals- och omprövningsförfarande.

5.3 I sitt yttrande hävdade Epso att hänvisningen till ombudsmannens särskilda rapport hade varit korrekt, eftersom ombudsmannen hade erkänt att uttagningskommitténs överläggningar om den jämförande bedömningen av de sökandes meriter borde förbli hemliga. Det noterade också att de sökande, till följd av de åtgärder som kommissionen vidtagit på grundval av denna särskilda rapport, nu kunde få en kopia av sitt provpapper och av det utvärderingsformulär som utarbetats av den kommitté som bedömer dessa prov.

5.4 Ombudsmannen erinrar om att principerna för god förvaltning kräver att gemenskapens institutioner och organ tillhandahåller korrekt information till medborgarna. Institutionerna och organen bör undvika att presentera information på ett sätt som är vilseledande.

5.5 Ombudsmannen erinrar också om att hans särskilda rapport av den 18 oktober 1999 till Europaparlamentet följde på en undersökning på eget initiativ om den sekretess som utgjorde en del av kommissionens rekryteringsförfaranden. Som klaganden påpekade var huvudsyftet med denna särskilda rapport inte att skydda den sekretessnivå som kommissionen antagit, utan att ge rekommendationer om hur kommissionen skulle kunna öka insynen i uttagningsprov. Ombudsmannen godtog att uttagningskommitténs arbete, särskilt överläggningarna, måste förbli hemliga, men ansåg att detta inte bör hindra kommissionen från att följa principerna för god förvaltning. Han rekommenderade därför att kommissionen på begäran skulle ge de sökande tillgång till sitt eget rättade provpapper.

5.6 Ombudsmannen noterar att Epso i sin skrivelse av den 23 december 2003 kvalificerade sin hänvisning till ombudsmannens särskilda rapport som giltig "särskilt när det gäller skyldigheten att bevara sekretessen i uttagningskommitténs arbete, särskilt när det gäller den jämförande bedömningen av de sökandes meriter". Denna sistnämnda aspekt framkom uttryckligen i Epsos skrivelse av den 25 november 2003, i vilken Epso informerade den klagande om att "[d]e sökandes meriter faktiskt bedöms jämförelsevis". Genom en skrivelse av den 25 november 2003 hade Epso dessutom gett klaganden tillgång till sitt prov och det utvärderingsformulär som nämnden fyllt i. Det förefaller därför som om ombudsmannens särskilda rapport var relevant i detta sammanhang.

5.7 Visserligen kunde Epso ha uttryckt tydligare varför den ansåg att ombudsmannens särskilda rapport var relevant i samband med dess skrivelse till klaganden av den 25 november 2003. Ombudsmannen anser dock inte att denna hänvisning var vilseledande. Han finner därför inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

6 Påstådda förseningar i handläggningen av klagomålet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna

6.1 Klaganden hävdade att det förekommit administrativa missförhållanden vid handläggningen av hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Han hävdade att han hade fått beslutet för sent och att han hade varit tvungen att begära en översättning mer än fyra veckor efter att ha mottagit originalet.

6.2 Epso hävdade att tidsfristerna hade hållits till fullo.

6.3 Klaganden ansåg att han borde ha fått översättningen av beslutet inom den relevanta tidsfristen och inte bara originalet av beslutet. I annat fall var den bindande tidsfristen i praktiken inte giltig för klagande vars språk inte var det språk som Epso använde. Ombudsmannen tog med denna aspekt i sin begäran om ett kompletterande yttrande.

6.4 Epso kommenterade inte denna fråga i sitt svar på denna begäran.

6.5 Klaganden verkar inte bestrida Epsos redogörelse för händelsernas kronologi. Hans klagomål registrerades av den behöriga avdelningen vid kommissionen den 13 februari 2004. Beslutet fattades den 11 juni 2004, dvs. inom fyra månader efter det att klagomålet registrerats, och vidarebefordrades till klaganden samma dag. Översättningen skickades till klaganden den 13 juli 2004. Detta gjordes innan klaganden skickade sin begäran till den behöriga avdelningen (den 15 juli 2004).

6.6 Enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ska "myndigheten underrätta den berörda personen om sitt motiverade beslut inom fyra månader från den dag då klagomålet lämnades in".

6.7 Ombudsmannen noterar att klagomålsförfarandet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna är obligatoriskt för alla personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna, särskilt tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, innan de kan väcka talan vid gemenskapsdomstolarna eller vid ombudsmannen. I artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman endast kan tillsättas under förutsättning att "han kan styrka att han har fördjupade kunskaper i ett av gemenskapernas språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av gemenskapernas språk i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina arbetsuppgifter". Det är därför inte uteslutet att gemenskapens institutioner och organ kan ha rätt att besvara klagomål som lämnats in av deras tjänstemän enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna på ett annat språk än deras eget och att tillhandahålla en översättning till dessa tjänstemäns språk först efter utgången av den tidsfrist på fyra månader som fastställs i denna bestämmelse. Det ska emellertid beaktas att förfarandet i förevarande fall inte har använts av en tjänsteman, utan av en medborgare som har ansökt om en tjänst. För sökande i urvalsförfaranden är det frivilligt att använda förfarandet i artikel 90.2 (5).

6.8 Ombudsmannen erinrar om att det är god förvaltningssed att meddela beslut till medborgarna i god tid och på det språk på vilket de vände sig till institutionen. Han noterar att Epso inte har angett några skäl till varför det skulle kunna vara motiverat att behandla de sökande i urvalsförfarandena annorlunda än andra medborgare i detta avseende. Ombudsmannen anser att enbart den omständigheten att sökandena har getts möjlighet att inge klagomål mot beslut i rekryteringsförfaranden på grundval av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inte kan motivera ett sådant avsteg från principerna om god förvaltningssed. Det förefaller lämpligt att notera att tillämpningen av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna innebär att den berörda institutionen eller det berörda organet har fyra månader på sig att fatta beslut om klagomålet . Gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen förefaller således under alla omständigheter förfoga över en tillräckligt lång tidsfrist för att kunna förse de sökande med en översättning till deras eget språk av beslut om klagomål enligt artikel 90.2 som ingivits av dessa sökande.

6.9 I detta fall skickades den ursprungliga beslutstexten (på franska) i god tid. Ombudsmannen noterar att klaganden i den skrivelse som åtföljde detta beslut informerades om att den engelska översättningen av beslutet skulle skickas till honom så snart den fanns tillgänglig.

6.10 Ombudsmannen noterar dock också att Epso inte har lämnat någon förklaring eller ursäkt till varför det tog mer än en månad att översätta beslutet till engelska. Han anser att Epsos underlåtenhet att meddela klaganden sitt beslut på det språk på vilket han lämnade in sitt klagomål inom den relevanta tidsfristen utgör ett administrativt missförhållande. En kritisk anmärkning kommer därför att göras beträffande denna aspekt av klagomålet.

7 Den påstått alltför begränsade omfattningen av prövningen av klagomålet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna

7.1 Klaganden hävdade att bedömningen av hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna felaktigt hade begränsats till gemenskapsdomstolarnas prövningsnivå.

7.2 När det gäller granskningsnivån hävdade Epso att man hade beaktat all information som bedömdes vara användbar, inklusive väletablerad rättspraxis, särskilt när det gäller uttagningsprov. Kommissionen tillade att förfarandet hade varit identiskt med det som tillämpades i alla andra klagomål.

7.3 Ombudsmannen erinrar om den definition av administrativa missförhållanden som han gav i sin årsrapport för 1997: ”Administrativa missförhållanden uppstår när ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med en regel eller princip som är bindande för det”.

7.4 Ombudsmannen noterar att den klagande inte har förklarat enligt vilken regel eller princip Epso, enligt hans uppfattning, skulle vara skyldig att anta högre standarder vid behandlingen av klagomål än gemenskapsdomstolarna. Han anser därför att klaganden inte har styrkt sitt påstående att omfattningen av granskningen vid behandlingen av hans klagomål enligt artikel 90.2 var alltför begränsad.

7.5 För att undvika eventuella missförstånd vill ombudsmannen i detta sammanhang tillägga att han i sin prövning av förvaltningsbeslut även använder sig av gemenskapsdomstolarnas rättspraxis. Omfattningen av domstolens prövning går således inte heller nödvändigtvis utöver omfattningen av domstolens prövning (se till exempel punkt 2.5 ovan).

8 Epsos påstådda felcitat från en dom från förstainstansrätten

8.1 I sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna hade Epso gjort följande uttalande under rubriken "Lagen" och markerat "inledningsvis":

”Uttagningskommitténs bedömningar vid bedömningen av de sökandes kvalifikationer kan endast bli föremål för kontroll om det föreligger ett uppenbart åsidosättande av reglerna för dess arbete (förstainstansrättens dom av den 15 juli 1993 i de förenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 90).”

8.2 Originalet till det relevanta avsnittet i domstolens dom lyder: "Sådana bedömningar [av uttagningskommittén] kan dock endast bli föremål för granskning av revisionsrätten om det föreligger en uppenbar överträdelse av reglerna för uttagningskommitténs arbete" (min kursivering).

8.3 Klaganden ansåg att Epso avsiktligt hade felciterat detta avsnitt för att ge honom intrycket att ingen kontroll kunde utövas över uttagningskommittén i avsaknad av en "flagrant överträdelse av reglerna för dess arbete".

8.4 Eftersom denna fråga föreföll höra till klagandens påstående om hur Epso hade behandlat hans klagomål och inte föreföll utgöra ett separat påstående, hörde den inte till de påståenden om vilka ombudsmannen bad Epso att avge ett yttrande.

8.5 I sina synpunkter konstaterade klaganden att Epso inte hade svarat på denna fråga. Ombudsmannen tog därför upp denna fråga i sin begäran om ett kompletterande yttrande.

8.6 Epso tog inte uttryckligen upp denna fråga i sitt svar på denna begäran. Kommissionen angav att alla argument som kunde visa att klagandens rättigheter hade respekterats till fullo hade tagits med i dess yttrande över detta klagomål. Därför ansågs det inte nödvändigt att lägga till ytterligare kommentarer såsom ombudsmannen föreslagit.

8.7 Klaganden kritiserade att Epso inte hade besvarat alla frågor som ombudsmannen hade ställt i sin begäran om ett kompletterande yttrande och bad ombudsmannen att dra sina slutsatser av detta misslyckande.

8.8 Ombudsmannen anser att det är god förvaltningssed för den institution eller det organ som berörs av ett klagomål till ombudsmannen att kommentera alla påståenden som klaganden framför i sitt klagomål, särskilt om de anges individuellt av ombudsmannen.

8.9 I detta fall har Epso inte ansett det nödvändigt att svara på klagandens påstående om det påstådda felcitatet. Ombudsmannen finner detta beklagligt. Eftersom han ändå kan bilda sig en uppfattning om innehållet i denna aspekt av klagomålet på grundval av de uppgifter som han förfogar över, anser han att det inte finns någon anledning att gå vidare med denna fråga.

8.10 För det första bör det noteras att det aktuella avsnittet inte är ett direkt citat utan endast en hänvisning till domstolens dom.

8.11 Det påstådda felcitatet består dessutom i att frasen "av domstolen" utelämnas. Klaganden hävdade att detta utelämnande gav det felaktiga intrycket att ingen administrativ kontroll kunde utövas över uttagningskommittén i avsaknad av en "flagrant överträdelse", medan standarden för administrativ kontroll enligt honom borde vara högre än för en granskning av revisionsrätten (punkt 7.1). Såsom anges i punkt 7.4 ovan förklarade klaganden dock inte enligt vilken princip detta skulle vara fallet.

8.12 Ombudsmannen anser därför, såvitt han kan se, att utelämnandet av frasen "av domstolen" inte verkar ge upphov till ett felaktigt intryck. Ombudsmannen anser därför att klaganden inte har visat att han anser att Epso avsiktligt har felciterat domen. Han finner inga administrativa missförhållanden i detta avseende.

9 Epsos hantering av den klagandes ärende som helhet

9.1 Klaganden ansåg att det fanns flera problem i Epsos hantering av hans begäranden och klagomål, som var och en utgjorde administrativa missförhållanden i sig eller bara var en brist på administrativa missförhållanden. Det sätt på vilket Epso hanterade hans ärende – sett som en helhet – utgjorde därför administrativa missförhållanden.

9.2 Epso kommenterade inte denna fråga i sitt svar på ombudsmannens begäran om ett kompletterande yttrande.

9.3 Ombudsmannen har granskat alla klagandens påståenden och hans påstående i detalj. Resultatet av denna granskning redovisas ovan. Ombudsmannen kan dock inte se på vilket sätt flera aspekter där inga administrativa missförhållanden konstaterades skulle kunna uppgå till ett belopp som utgör administrativa missförhållanden.

9.4 Ombudsmannen anser därför att den klagande inte har styrkt sin åsikt att Epsos handläggning av hans ärende - betraktat som en helhet - utgjorde ett administrativt missförhållande.

10 Slutsatser

10.1 På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Det utgör ett administrativt missförhållande att Epso inte har underrättat den klagande om sitt beslut avseende hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna på det språk på vilket han lämnade in sitt klagomål inom den relevanta tidsfristen.

Med tanke på att denna aspekt av ärendet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna och med tanke på att klaganden senare fick översättningen av det relevanta beslutet, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

10.2 Epsos direktör kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Rekryteringsprovet anordnades ursprungligen av kommissionen. Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) tog därefter över ansvaret för uttagningsprovet, och Epso besvarade klagandens frågor. Klagomålet skickades till Epso för yttrande. Kommissionen och Epso lämnade dock ett gemensamt yttrande om detta ärende.

(2) Originalet till avsnittet i domstolens dom har följande lydelse: "Sådana bedömningar kan emellertid endast bli föremål för förstainstansrättens prövning om uttagningskommitténs arbete uppenbart har åsidosatts (...)" (förstainstansrättens dom av den 14 februari 1993 i de förenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 90) (min kursivering).

(3) EGT L 145, 2001, s. 43.

(4) I avsaknad av ytterligare förklaringar utgår ombudsmannen från att Epso i själva verket hänvisar till de utvärderingskriterier som uttagningskommittén har fastställt.

(5) I bilagan till meddelandet om allmänna uttagningsprov COM/A/1/02 och COM/A/2/02 (offentliggjort den 25 juli 2002 i Europeiska unionens officiella tidning C 177A), som är relevant i förevarande mål, föreskrivs följande under rubriken "Överklagande": "Du kan antingen lämna in ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (...) eller väcka talan vid förstainstansrätten (...)." Under rubriken "Klagomål till Europeiska ombudsmannen" anges följande i bilagan: "I likhet med alla unionsmedborgare kan du lämna in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen (...)."