Strasbourg den 13 mars 2006

Bästa fru K.,

Den 11 november 2004 ingav ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om betalningskraven MII00261, MII01728 och MII01825 (till ett belopp av 17 000 euro), som har riktats både till företaget Film après Film och till klaganden.

Den 20 december 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 28 februari 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 2 maj 2005.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att slutföra mina förfrågningar.

Klagomålet

Klaganden är en filmregissör som klagar på uppdrag av ett privat företag som heter Film après Film. År 1996 utlyste kommissionen en inbjudan att lämna förslag 6/96 inom ramen för programmet Media Development. Klaganden lade på uppdrag av företaget Film après Film fram ett projektförslag för en dokumentärfilm kallad ”Le nuage d'automne est fuyant plus fuyant encore” inom ovannämnda ansökningsomgång. Denna långa dokumentärfilm skulle fånga historien om en ung kinesisk skådespelerska som hade lämnat Kina för att bli skådespelerska i Paris, eftersom hennes föräldrar, tidigare skådespelare på Pekingoperan, hade fängslats under åtta år under Maos omskolningskampanj.

Den klagandes projektförslag godtogs. Den 28 april 1997 undertecknade hon på Film après Films vägnar ett avtal med kommissionen inom ramen för programmet Media Development. I enlighet med detta avtal nr 9606DE10169FR beviljade kommissionen klaganden ett lån på 17 000 ecu (1). I enlighet med klausul 2.1 a i de allmänna villkoren i avtalet var klaganden skyldig att återbetala de första 25 % av lånet 12 månader från den dag då den första delbetalningen gjordes. Den 2 juni 1998 förlängde kommissionen på den klagandes begäran tidsfristen för återbetalning av de första 25 % av Media Development-lånet. Eftersom företaget inte hade föreskrivit något årligt uppdateringspaket underrättade kommissionen den 18 augusti 1999 klaganden om att den förbehöll sig rätten att säga upp låneavtalet och vidta nödvändiga åtgärder för att återkräva ett belopp på 16 900 euro. År 2000 skickade kommissionen tre betalningskrav (MII-00261 för 4 050 euro, MII-01728 för 4 250 euro och MII-01825 för 4 250 euro) till klaganden. Den 31 januari 2004 skickades debetnota nr 3240508573 på 16 800 euro till klaganden.

Den 26 mars 2004 skickade klaganden en skrivelse till kommissionens generaldirektorat för budget med en begäran om att kommissionen skulle avskriva skulden, eftersom hennes företag inte kunde betala tillbaka denna skuld på grund av sin osäkra ekonomiska situation. Hennes ansökan beviljades inte.

Den 11 november 2004 klagade klaganden till ombudsmannen och hävdade att kommissionen felaktigt hade vägrat att efterskänka hennes företags tidigare skulder.

I sitt klagomål förklarade klaganden att 17 000 euro från programmet Media Development gjorde det möjligt för henne att delta i ett forum som anordnades i Amsterdam, att göra en pitching i Barcelona och att filma i Peking för att få bevis på att den unga kinesiska skådespelerskans föräldrar skulle acceptera att avslöja historier om sin tid i fängelse. Under sitt besök i Peking fick hon 22 kassetter på 40 tum och en utdragsfilm på 5 tum. Dessutom hade hon skickat flera filer till de franska tv-kanalerna och ansökt om ekonomiskt stöd från CNC (Centre national de la cinématographie). Hon hade dock inte kunnat hitta någon distributör eller medproducent. Enligt klaganden hade hon gjort allt hon kunde med lånet från programmet Media Development.

Klaganden hävdade att hon inte hade någon annan möjlighet att betala sitt företags skuld än att förse kommissionen med kassetter och utdragsfilm.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionen gjorde sammanfattningsvis följande anmärkningar i sitt yttrande:

Inom ramen för inrättandet av programmet Media Development beviljades ett lån på 17 000 ecu till företaget Film après Film, som företräddes av klaganden, för utveckling av ett audiovisuellt projekt med titeln "Le nuage d'automne est fuyant plus fuyant encore". I enlighet med det avtal nr 9606DE10169FR som undertecknades den 28 april 1997 mottog klaganden 8 500 ecu den 21 maj 1997 när avtalet undertecknades och ytterligare 8 500 ecu den 20 augusti 1997 när delrapporten godkändes.

I enlighet med avtalet och dess bilagor beviljade kommissionen Film après Film ett räntefritt lån på högst 17 000 ecu eller 50 % av de faktiska utgifterna för projektets utveckling. Lånet skulle användas av Film après Film enbart, uteslutande och direkt för att betala de korrekta kostnaderna för utvecklingen av projektet som ett audiovisuellt verk i enlighet med avtalet och på grundval av den bifogade utvecklingsbudgeten.

Enligt punkt 2.2 i bilaga I till ovannämnda avtal skulle lånet ha återbetalats till kommissionen enligt följande:

25 % (4 250 ecu) 12 månader efter den första utbetalningen (21 maj 1998).

25 % (4 250 ecu) 24 månader efter den första utbetalningen (21 maj 1999).

och de utestående beloppen senast tre månader efter den första dagen för den huvudsakliga fotograferingen av det audiovisuella verket.

Efter att ha mottagit det första beslutet om återbetalning av ett belopp på 4 050 euro (MII00261) begärde klaganden att återbetalningen av den första betalningen skulle skjutas upp, vilket godtogs av kommissionen. Enligt detta beslut skulle den första utbetalningen ha återbetalats senast den 21 november 1998. Klaganden gjorde emellertid endast två delåterbetalningar på vardera 100 euro den 20 januari 1999 och den 22 oktober 1999.

Den 25 april 2000 tillställde kommissionen klaganden ett andra beslut om återbetalning av 4 250 euro (MII01728) och påminde klaganden om att ett belopp på 4 050 euro av den första betalningen inte hade betalats. Kommissionen underströk för klaganden att alla återstående belopp skulle betalas före den 28 april 2000.

Eftersom inga ytterligare återbetalningar gjordes underrättade kommissionen den 23 juni 2000 klaganden om att den hade beslutat att säga upp avtalet och att på grundval av klausul 2.3 i i de allmänna villkoren kräva en omedelbar återbetalning av det återstående beloppet i dess helhet. Klaganden borde ha betalat 16 800 euro, vilket motsvarar det belopp som lånats ut av kommissionen minus 200 euro som redan betalats av klaganden. Ett tredje betalningsföreläggande (MII01825) på 8 500 euro riktades till klaganden.

Hela det belopp som skulle återkrävas, dvs. 16 800 euro, registrerades i kommissionens redovisningssystem med nummer SI2.293537 (debetnota nr 3240508573) med förfallodatum den 15 februari 2004, varefter räntan enligt Europeiska centralbankens REFI-tariff + 1,5 % per år kunde återkrävas från klaganden.

Klaganden har inte gjort några återbetalningar på 16 800 euro.

GD Budget skickade en påminnelse den 8 april 2004 och en formell underrättelse den 4 juni 2004. Klaganden reagerade genom en odaterad skrivelse som hon hänvisade till i ett e-postmeddelande av den 27 april 2004 där hon beskrev sin svåra ekonomiska situation och begärde att skulden skulle avskrivas. Den 27 april 2004 svarade redovisningstjänsten (GD Budget) per e-post och förklarade att de inte har befogenhet att avskriva en skuld, eftersom denna befogenhet i förevarande fall endast tillkommer utanordnarna vid GD Utbildning och kultur och GD Informationssamhället från och med den 1 januari 2005. Den 4 juni 2004 skickade redovisningstjänsten en formell underrättelse till klaganden angående hennes skuld på 16 800 euro.

Klaganden uppgav på nytt i en skrivelse av den 15 juni 2004 att hon inte hade någon möjlighet att återbetala skulden och underrättade kommissionen om sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen.

Den behöriga utanordnaren har befogenhet att avstå från inkassering och detta är endast möjligt under de exceptionella omständigheter som anges i artikel 73 i budgetförordningen och artikel 87 i dess genomförandebestämmelser. I dessa bestämmelser föreskrivs tre begränsade och uttömmande situationer där ett avstående från återkrav skulle kunna övervägas:

• Den beräknade kostnaden för indrivningen skulle överstiga det skuldbelopp som skall drivas in och avståendet skulle inte skada gemenskapernas anseende.
• Fordran kan inte drivas in på grund av gäldenärens ålder eller insolvens (vilket kräver en styrkt likvidation genom konkursförvaltare eller konkurs och/eller avregistrering från handelsregistret). Gäldenärens konkurs med konkursförvaltarens bekräftelse (på franska: curateur d'absence d'actifs),
• Återkravet strider mot proportionalitetsprincipen.

Dessa bestämmelser ger inte upphov till någon rätt till avstående, utan begränsar tvärtom möjligheterna till avstående till omständigheter som inte föreligger i det aktuella fallet.

Företaget i fråga är i själva verket fortfarande registrerat som ett privat företag och varken i likvidation eller konkurs (2). Kommissionen underströk att enligt den klagande upphörde företaget med sin verksamhet den 20 mars 2003. Kommissionen hävdade dock att hon enligt en skrivelse från klaganden av den 11 november 2004 fortfarande letade efter en tv-kanal och en producent. Kommissionen vidhöll att klaganden vid många tillfällen hade åberopat sina ekonomiska svårigheter utan att någonsin lägga fram några bevis för insolvens eller utan att begära en fördelning av skulden.

Kommissionen hävdade att klaganden inte tillhör någon av de ovannämnda kategorierna och att det därför inte är möjligt för kommissionen att avstå från skulden.

I enlighet med artikel 85 i genomförandebestämmelserna till budgetförordningen får kommissionen bevilja ytterligare betalningsfrister endast på skriftlig begäran av gäldenären, med angivande av skälen, och under förutsättning att gäldenären åtar sig att betala ränta och ställer en finansiell säkerhet som täcker den utestående skulden med både kapitalbelopp och ränta.

Klaganden har inte gjort någon sådan begäran om avbetalning, utan har begränsat sig till att bekräfta att återbetalning inte är möjlig.

Kommissionen underströk att klaganden fick svar på sin skrivelse av den 26 mars 2004 via e-post och vanlig post den 27 april 2004. Utanordnaren bekräftade skulden och redovisningstjänsten skickade en formell underrättelse till henne den 4 juni 2004.

Kommissionen ansåg att den hade handlat i enlighet med principerna om god förvaltning och begärde att ombudsmannen skulle avslå klagomålet.

Klagandens synpunkter

Klaganden vidhöll sitt klagomål och framförde sammanfattningsvis följande synpunkter. Enligt klaganden har Film après Film ekonomiska resurser, inget kontor, ingen bil, ingen dator, inga anställda eller projekt. Klaganden hävdade dessutom att hon inte ens har tillräckliga ekonomiska resurser för att stryka sitt företag från handelsregistret.

När det gäller klagandens försök att skaffa en annan producent för sitt projekt och få Film après Film att fungera igen, bekräftar hon att dessa försök inte lyckades.

Klaganden förklarade att hon litade på att programmet Media Development skulle ge henne det stöd hon behövde för att producera filmer. Enligt henne har hon försökt återbetala en del av beloppet medan det fortfarande var möjligt. Detta är dock inte längre möjligt. Klaganden föreslog att hon skulle kunna arbeta utan lön för programmet Media Development.

Beslutet

1 Kommissionen har felaktigt vägrat att efterskänka klagandens skuld

1.1 Klaganden hävdade att kommissionen felaktigt hade vägrat att efterskänka hennes skuld. År 2000 skickade kommissionen tre betalningskrav till klaganden: MII-00261 för 4 050 euro, MII-01728 för 4 250 euro och MII-01825 för 8 500 euro. Den 31 januari 2004 skickades debetnota nr 3240508573 på 16 800 euro till klaganden. Den 26 mars 2004 skickade klaganden en skrivelse till kommissionens generaldirektorat för budget med en begäran om att kommissionen skulle avskriva skulden eftersom hennes företag inte kunde betala tillbaka sin skuld på grund av sin osäkra ekonomiska situation. Begäran avslogs.

1.2 Kommissionen vidhöll i sitt yttrande att den behöriga utanordnaren har befogenhet att avstå från återkrav och att detta endast är möjligt under de exceptionella omständigheter som anges i artikel 73 i budgetförordningen och artikel 87 i genomförandebestämmelserna. I dessa bestämmelser föreskrivs tre begränsade och uttömmande omständigheter under vilka ett avstående från återkrav skulle kunna övervägas:

• Den beräknade kostnaden för indrivningen skulle överstiga det skuldbelopp som skall drivas in och avståendet skulle inte skada gemenskapernas anseende.
• Fordran kan inte drivas in på grund av gäldenärens ålder eller insolvens (vilket kräver en styrkt likvidation genom konkursförvaltare eller konkurs och/eller avregistrering från handelsregistret). Gäldenärens konkurs med konkursförvaltarens bekräftelse (på franska: curateur d'absence d'actifs),
• Återkravet strider mot proportionalitetsprincipen.

Dessa bestämmelser ger inte upphov till någon rätt till avstående, utan begränsar tvärtom möjligheterna till avstående till omständigheter som inte föreligger i det aktuella fallet.

1.3 Kommissionen vidhöll att företaget i fråga fortfarande är registrerat som ett privat företag och varken är föremål för likvidation eller konkurs (3). Kommissionen underströk att enligt den klagande upphörde företaget med sin verksamhet den 20 mars 2003. Enligt en skrivelse från klaganden av den 11 november 2004 letade hon dock fortfarande efter en tv-kanal och en producent. Kommissionen vidhöll att klaganden vid många tillfällen hade åberopat sina ekonomiska svårigheter utan att någonsin lägga fram några bevis för insolvens eller utan att begära en fördelning av skulden. Kommissionen hävdade att klaganden inte tillhör någon av de tre ovannämnda kategorierna och att det därför inte är möjligt för kommissionen att avstå från skulden.

1.4 Ombudsmannen erinrar om att följande föreskrivs i artikel 73 i budgetförordningen (4):

”Om den delegerade behöriga utanordnaren planerar att avstå från att kräva in en fastställd fordran ska han eller hon se till att avståendet är formellt korrekt och förenligt med principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet i enlighet med de förfaranden och kriterier som fastställs i genomförandebestämmelserna. Beslutet om avstående måste motiveras.”

I artikel 87 i genomförandebestämmelserna till budgetförordningen(5), som grundar sig på artikel 73 i budgetförordningen, föreskrivs dessutom följande:

”Den behöriga utanordnaren får avstå från att kräva in hela eller delar av en fastställd fordran endast i följande fall:

a) Om den förutsebara kostnaden för återkravet skulle överstiga det belopp som ska återkrävas och undantaget inte skulle skada gemenskapens anseende.

b) Om fordran inte kan drivas in på grund av sin ålder eller gäldenärens insolvens.

c) Om återkravet inte är förenligt med proportionalitetsprincipen.”

1.5 Ombudsmannen konstaterar att kommissionen enligt artikel 87 i genomförandebestämmelserna till budgetförordningen endast får avstå från att driva in en fordran i de fall som anges i den artikeln. I det aktuella fallet begärde klaganden att kommissionen skulle avskriva hennes företags skuld, huvudsakligen på grundval av den ovannämnda bestämmelsen om ”gäldenärens insolvens”. Kommissionen avslog begäran, främst på grund av att klagandens företag varken var i likvidation eller konkurs och att klaganden inte hade lagt fram några bevis för gäldenärens insolvens. I detta avseende noterar ombudsmannen att klaganden inte har ifrågasatt riktigheten i dessa fakta som kommissionen grundade sitt omtvistade beslut på.

1.6 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen har lämnat tillräckliga och rimliga skäl för sitt beslut att avslå klagandens begäran om avstående från indrivning av hennes företags skuld . Ombudsmannen godtar därför inte klagandens påstående att kommissionen felaktigt har vägrat att efterskänka hennes skuld.

1.7 Ombudsmannen anser därför att kommissionen inte har gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande i frågan.

2 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller Europeiska kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) ecu = euro. Kommissionen hänvisar till euro i sin korrespondens med klaganden från och med den 18 augusti 1999.

(2) Kommissionen har till sitt yttrande bifogat en kopia av beslutet om återkrav MII-00261 med en kopia av ett informationsblad daterat den 10 januari 2005 med uppgifter om att det finns ett privat bolag kallat Film après Film vid justitiesekreteraren vid den franska handelsdomstolen i Paris.

(3) Kommissionen har till sitt yttrande bifogat en kopia av beslutet om återkrav MII-00261 med en kopia av ett informationsblad daterat den 10 januari 2005 med uppgifter om att det finns ett privat bolag kallat Film après Film vid justitiesekreteraren vid den franska handelsdomstolen i Paris.

(4) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1).

(5) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).