Strasbourg den 20 januari 2005

Bäste X,

Den 17 augusti 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen angående Europeiska investeringsbankens behandling av din ansökan om en tjänst som finansiell analytiker vid EIB (referens FI04WWW03).

Den 2 september 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska investeringsbankens ordförande. EIB avgav sitt yttrande den 5 oktober 2004. Jag översände den till Er den 12 oktober 2004 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni översände den 25 oktober 2004.

Den 23 november 2004 bad jag EIB om ytterligare upplysningar angående ert klagomål. EIB svarade den 8 december 2004. Jag översände detta svar till Er den 14 december 2004 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni sände den 21 december 2004.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Den 16 maj 2004 ansökte klaganden, en cypriotisk medborgare bosatt i Förenade kungariket, om en tjänst som finansanalytiker (referens FI04WWW03) som hade utannonserats av Europeiska investeringsbanken (EIB). Enligt klaganden kompletterade han sin ansökan vid behov via EIB:s webbplats och lämnade in både ett följebrev och en meritförteckning.

Den 2 juli 2004, och i avsaknad av svar, beslutade klaganden att kontakta EIB för att fråga om resultatet av hans ansökan.

Enligt klaganden tog det honom sex dyra telefonsamtal för att kunna prata med någon på EIB:s personalavdelning. Han fick veta att ansökan inte kunde hittas. Enligt klaganden upptäcktes det efter en del efterforskningar att ansökan hade registrerats med hans förnamn som efternamn. Klaganden hävdade vidare att han fick veta att EIB inte hade någon kopia av hans meritförteckning och att han skulle informeras om resultatet av hans ansökan.

Den 9 juli 2004 underrättades klaganden i en standardskrivelse från U. vid EIB om att hans ansökan hade avslagits. Klaganden hävdade att denna skrivelse hade föranletts av hans undersökning av den 2 juli 2004. Han undrade vidare hur EIB hade kunnat bedöma hans ansökan mot arbetsbeskrivningen om den inte hade en kopia av hans meritförteckning.

Klaganden ansåg att hans meritförteckning mycket väl överensstämde med arbetskravet och bad därför EIB att förklara sitt beslut att inte göra en slutlista över hans ansökan.

I sitt svar av den 21 juli 2004 angav U, enligt klaganden, i huvudsak två skäl till att hans ansökan inte hade förts upp på slutlistan, nämligen a) avsaknaden av den yrkeserfarenhet på minst fem år inom finans- och kapitalmarknaderna, bankförvaltningsteknik och förvaltning av tillgångar/skulder som krävs för denna befattning och b) det faktum att det inte framgick av hans meritförteckning att klaganden hade "mycket goda kunskaper i franska eller goda kunskaper i franska".

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att han hade sju års relevant yrkeserfarenhet (två år inom kapitalförvaltning, ett år inom investment banking, två år inom Audit &amp, Corporate Finance, två år inom projektfinansieringsförvaltning), att han tydligt hade erfarenhet inom finans- och kapitalmarknaderna, att hans erfarenhet av portföljförvaltning och hans erfarenhet som biträdande kommersiell förvaltare kvalificerades som kapital-/skuldförvaltning och att hans erfarenhet som portföljförvaltare tydligt visade att han hade erfarenhet av bankförvaltningsteknik. Klaganden hävdade vidare att arbetsbeskrivningen tydligt hade krävt antingen engelska eller franska. Han ansåg också att EIB i egenskap av EU-institution inte fick diskriminera personer som inte talade franska.

Klaganden hävdade vidare att när han hade frågat var han kunde klaga på den behandling han hade fått, hade U i en ironisk ton föreslagit att han kunde kontakta EG-domstolen. Enligt klaganden borde U också ha nämnt möjligheten att klaga till ombudsmannen.

Klaganden ansåg att U aldrig hade sett en kopia av sitt cv och hade missbedömt skälen till att hans ansökan inte fanns med i slutlistan, eftersom hans kollegor hade tappat bort hans (klagandens) ansökan och aldrig hade tagit den under allvarligt övervägande. Han hävdade vidare att han hade ljugit för och att han hade diskriminerats på grund av språk.

Klaganden noterade att han hade skickat kopior av sitt klagomål till ledamöter av Europaparlamentet både i Förenade kungariket och i Cypern och att han förbehöll sig rätten att väcka talan mot EIB vid EG-domstolen.

I sitt klagomål till ombudsmannen klassificerade klaganden sina klagomål mot EIB under fyra rubriker. De två första verkar dock vara sammankopplade. Det framgick således att klaganden ville framföra följande påståenden:

(1) EIB hade inte hanterat och utvärderat hans ansökan på ett korrekt sätt.

(2) Skälen för att avslå ansökan var ogrundade och diskriminerande.

(3) EIB hade inte lämnat fullständig information om möjligheterna att söka upprättelse.

Frågeställningen

Europeiska investeringsbankens yttrande

I sitt yttrande framförde EIB följande synpunkter:

Online-sökande var ansvariga för att korrekt föra in uppgifter som infördes direkt i EIB:s system för mottagande av ansökningar. Klaganden hade angett sitt förnamn i den ruta som var avsedd för hans efternamn. Till följd av detta hade EIB:s system automatiskt loggat klagandens ansökan under hans förnamn. EIB:s personalavdelning hade därför inte kunnat spåra ansökan när klaganden hade ringt den 2 juli 2004. EIB:s personal hade senare rättat till klagandens misstag. Detta hade dock inte alls inverkat på prövningen av ansökan.

På grund av det stora antalet ansökningar (i genomsnitt 250 ansökningar per tjänst) tog rekryteringsprocessen vid EIB vanligtvis några månader att slutföra. I detta särskilda fall hade det negativa svaret skickats till klaganden den 9 juli 2004, samtidigt som andra kandidater också hade fått negativa svar för samma tjänst. Det negativa svaret hade lämnats efter EIB:s normala rekryteringsförfaranden och hade inte varit i samband med klagandens telefonundersökning av den 2 juli 2004.

Klaganden hade inte minst fem års yrkeserfarenhet inom de områden som anges i arbetsbeskrivningen. Även om den klagandes meritförteckning återspeglade sju års yrkeserfarenhet, var denna erfarenhet inte helt och hållet inom de områden som angavs i arbetsbeskrivningen. Klagandens påstående att EIB inte hade behållit en kopia av hans meritförteckning var ogrundat (2).

Arbetsbeskrivningen hade krävt mycket goda kunskaper eller ett bra grepp om franska. Det framgick av klagandens meritförteckning att han inte hade några kunskaper i franska. Kravet på särskilda språkkunskaper var inte olagligt och var gemensamt för alla EU-institutioners och EU-organs rekryteringsförfaranden. Det var också helt förenligt med de principer som utvecklats i gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

Som svar på den klagandes fråga, som togs upp i hans e-postmeddelande av den 12 juli 2004, om vilken "rättslig myndighet" han kunde kontakta om EIB:s svar på hans e-postmeddelande skulle anses vara otillfredsställande, hade EIB i sin skrivelse av den 21 juli 2004 informerat den klagande om att han hade rätt att söka upprättelse inför EG-domstolen. Detta svar hade lämnats till klaganden med beaktande av en välspecificerad fråga som han hade ställt. Denna tolkning bekräftades också av det faktum att klaganden hade avslutat ett telefonsamtal med U några dagar senare med orden "se dig i domstolen". EIB:s svar hade grundats på övervägandet att Europeiska ombudsmannen, i egenskap av medlare, skulle kunna erbjuda medborgarna ett urval av rättsmedel, med egenskaper och fördelar som skiljer sig från typiska rättsmedel som ges av en domstol, eftersom hans rekommendationer inte var rättsligt bindande för den berörda institutionen eller det berörda organet. Under alla omständigheter angavs medborgarnas möjlighet att rikta klagomål till ombudsmannen tydligt i olika dokument som offentliggjordes på EIB:s webbplats (t.ex. dess kodex för god förvaltningssed för EIB:s personal i dess förbindelser med allmänheten). Klaganden hade haft full tillgång till denna information och hade i praktiken använt den genom att lämna in ett klagomål till ombudsmannen. Detta visade att klaganden hade varit väl informerad om denna möjlighet och att han inte hade lidit någon skada av att EIB inte hade nämnt den.

EIB ansåg därför att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och lämnade följande ytterligare kommentarer:

Även om hans förnamn hade angetts som hans efternamn borde EIB ha kunnat besvara ansökan i tid. Eftersom EIB hävdade att negativa svar hade skickats till andra sökande samtidigt som den hade skrivit till honom, borde EIB ha lämnat in kopior av sådana brev, tillsammans med bevis för att dessa sökande hade ansökt om samma tjänst.

När det gäller yrkeserfarenhet hade EIB bara sagt att hans yrkeserfarenhet inte var relevant. EIB bör förklara exakt varför hans erfarenhet var irrelevant på grundval av arbetsbeskrivningen.

EIB bör visa varför det franska språket var relevant för just denna position. EIB:s resonemang visade inte att EIB inte diskriminerade personer som inte talade franska.

Kravet på franska hade också tillämpats på en mycket liknande tjänst som EIB hade utannonserat för några månader sedan och som han hade ansökt om. Han hade heller aldrig fått något svar på sin ansökan.

Arbetsbeskrivningen hade krävt "mycket goda kunskaper i engelska och/eller franska". Detta innebar att en kandidat måste ha mycket goda kunskaper i engelska eller franska.

EIB hade till sitt förfogande en hel juridisk grupp (som betalades av de europeiska skattebetalarna) som hjälpte den att utarbeta sitt svar. För att detta skulle bli en kamp mellan jämlikar efterfrågades ombudsmannens råd om hur han skulle kunna få samma resurser.

Klaganden avslutade med att säga att han skulle uppskatta om ombudsmannen kunde hålla korrespondensen konfidentiell och inte informera EIB om identiteten på den arbetsgivare som han nu arbetade för.

Ytterligare förfrågningar
Begäran om ytterligare information

Mot bakgrund av klagandens synpunkter föreföll det som om ytterligare information var nödvändig för att ombudsmannen skulle kunna behandla klagomålet. Ombudsmannen begärde därför att EIB skulle ange varför mycket goda kunskaper eller goda kunskaper i franska var nödvändiga för den befattning som klaganden hade ansökt om.

Mot bakgrund av den begäran som klaganden framförde i sina synpunkter beslutade ombudsmannen vidare att klagomålet (som ursprungligen inte hade varit konfidentiellt) skulle betraktas som konfidentiellt från och med den tidpunkten.

I enlighet med sitt sedvanliga förfarande översändes en kopia av klagandens synpunkter till institutionen tillsammans med begäran om ytterligare upplysningar. Med tanke på att klaganden hade bett ombudsmannen att inte lämna ut identiteten på sin nya arbetsgivare till EIB (vilket nämndes i sista stycket i iakttagelserna) översände ombudsmannen en kopia av de iakttagelser som inte visade dessa uppgifter till EIB. EIB underrättades om detta.

EIB:s svar

I sitt svar förklarade EIB att "de arbetsspråk som används dagligen i banken är engelska och franska", i enlighet med bankens handbok för allmänna förfaranden, regler och förfaranden för all EIB-personal. Enligt EIB var båda språken normalt nödvändiga för att det dagliga arbetet skulle kunna utföras på ett bra sätt. EIB tillade att klaganden hade ansökt om en samordningstjänst vid finansdirektoratet, för vilken detta krav var ännu viktigare för att utföra de uppgifter som ingår i tjänsten, vilket omfattade marknadsundersökningar baserade på publicerade källor och kontakter med relevanta offentliga och privata institutioner och bankmotparter i den franskspråkiga världen.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål. Han hävdade att engelska var det vanligaste språket i ett mycket större antal länder än franska. Klaganden påpekade också att engelska (och inte franska) uppfattades som affärsspråk i större delen av den flerspråkiga världen.

Klaganden begärde också ombudsmannens tillstånd att göra korrespondensen i detta ärende tillgänglig för ledamöter av det brittiska parlamentet.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Förevarande klagomål rör en ansökan om en tjänst som finansanalytiker (referens FI04WWW03) som hade utlysts av Europeiska investeringsbanken (EIB).

1.2 I sitt klagomål hade klaganden inte begärt konfidentiell behandling. I sina synpunkter på EIB:s yttrande noterade dock klaganden att han skulle uppskatta om ombudsmannen kunde hålla korrespondensen konfidentiell. Ombudsmannen har därför beslutat att klagomålet ska betraktas som konfidentiellt. Detta beslut fattades med det enda syftet att tillmötesgå den klagandes begäran för att skydda hans intressen. Klaganden har därför rätt att avstå från detta skydd och göra korrespondensen tillgänglig för tredje part om han så önskar. Ombudsmannen kommer dock att fortsätta att behandla klagomålet som konfidentiellt i syfte att behandla eventuella ansökningar om tillgång till de handlingar som han innehar.

1.3 I sina synpunkter på EIB:s yttrande påpekade klaganden att EIB hade en hel juridisk grupp (som betalades av de europeiska skattebetalarna) till sitt förfogande för att hjälpa den att utarbeta sitt svar. För att detta skulle bli en kamp mellan jämlikar bad klaganden ombudsmannen om råd om hur han skulle kunna få samma resurser. Det bör noteras att ombudsmannen agerar helt oberoende och att han har möjlighet att be administrationen om all information och alla förklaringar som han kan behöva för att hantera ett klagomål, vid behov på eget initiativ. Det faktum att en klagande inte har tillgång till specialiserade advokater bör därför inte medföra någon nackdel för en klagande.

1.4 I sitt yttrande uppgav klaganden att han hade ansökt om en mycket liknande tjänst vid EIB för några månader sedan utan att få något svar på denna ansökan. I avsaknad av mer specifik information om det datum då denna tjänst offentliggjordes och dess exakta hänvisning kan ombudsmannen inte undersöka denna aspekt av klagomålet. Det står dock den klagande fritt att inge ett nytt klagomål till ombudsmannen i denna fråga.

2 Påstådd underlåtenhet att hantera och utvärdera ansökan på ett korrekt sätt

2.1 Klaganden lämnade in sin ansökan online den 16 maj 2004. Den 2 juli 2004, och i avsaknad av svar, beslutade klaganden att kontakta EIB för att fråga om resultatet av hans ansökan. Enligt klaganden tog det honom sex dyra telefonsamtal för att kunna prata med någon på EIB:s personalavdelning. Han fick veta att ansökan inte kunde hittas. Enligt klaganden upptäcktes det efter en del efterforskningar att ansökan hade registrerats med hans förnamn som efternamn. Klaganden hävdade vidare att han fick veta att EIB inte hade någon kopia av hans meritförteckning och att han skulle informeras om resultatet av sin ansökan. Den 9 juli 2004 underrättades klaganden i en standardskrivelse från U. vid EIB om att hans ansökan hade avslagits. Klaganden hävdade att denna skrivelse hade föranletts av hans undersökning av den 2 juli 2004. Han undrade vidare hur EIB hade kunnat bedöma hans ansökan mot arbetsbeskrivningen om den inte hade en kopia av hans meritförteckning. I sitt svar av den 21 juli 2004 informerade U klaganden om skälen till att hans ansökan inte hade förts upp på slutlistan. Klaganden ansåg att U aldrig hade sett en kopia av sitt cv och hade missbedömt skälen till att hans ansökan inte fanns med i slutlistan, eftersom hans kollegor hade tappat bort hans (klagandens) ansökan och aldrig hade tagit den under allvarligt övervägande. Han gjorde således gällande att EIB inte hade behandlat och utvärderat hans ansökan på ett korrekt sätt.

2.2 I sitt yttrande hävdade EIB att onlinesökande var ansvariga för att korrekt föra in uppgifter som infördes direkt i EIB:s system för mottagande av ansökningar. Enligt EIB hade klaganden angett sitt förnamn i den ruta som var avsedd för hans efternamn. Till följd av detta hade EIB:s system automatiskt loggat klagandens ansökan under hans förnamn. EIB:s personalavdelning hade därför inte kunnat spåra ansökan när klaganden hade ringt den 2 juli 2004. EIB:s personal hade senare rättat till klagandens misstag. Enligt EIB hade detta emellertid inte alls inverkat på förfarandet för prövning av ansökan. EIB hävdade att rekryteringsförfarandena på grund av det stora antalet ansökningar vanligtvis tog några månader att slutföra. I detta särskilda fall hade det negativa svaret skickats till klaganden den 9 juli 2004, samtidigt som andra kandidater också hade fått negativa svar för samma tjänst. Enligt EIB hade det negativa svaret inte varit kopplat till klagandens telefonundersökning av den 2 juli 2004. EIB hävdade vidare att klagandens påstående att den inte hade behållit en kopia av hans meritförteckning var ogrundat.

2.3 I sina synpunkter på EIB:s yttrande uppgav klaganden att även om hans förnamn hade angetts som hans efternamn borde EIB ha kunnat svara på ansökan inom rimlig tid. Eftersom EIB hävdade att negativa svar hade skickats till andra sökande samtidigt som den hade skrivit till honom, borde EIB enligt hans uppfattning ha lämnat in kopior av sådana brev, tillsammans med bevis för att dessa sökande hade ansökt om samma tjänst.

2.4 Ombudsmannen noterar att detta påstående gäller de förfarandemässiga aspekterna av EIB:s hantering av den ansökan som lämnats in av klaganden. Frågan huruvida avslaget på denna ansökan var välgrundat är föremål för det andra påståendet (se punkt 3 nedan).

2.5 Ombudsmannen noterar att den bevisning som EIB lagt fram verkar bekräfta att klaganden felaktigt angav sitt förnamn i den ruta som var avsedd för hans efternamn. Under dessa omständigheter är EIB:s förklaring att banken därför inte hade kunnat spåra ansökan när klaganden hade ringt den 2 juli 2004 rimlig. Ombudsmannen noterar vidare att EIB informerade klaganden den 9 juli 2004, det vill säga mindre än två månader efter det att ansökan hade lämnats in, om att ansökan hade avslagits. Med hänsyn till det stora antalet ansökningar som EIB förefaller ha mottagit förefaller den tid som EIB tog på sig för att bedöma ansökan inte vara orimlig. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att det inte finns något behov av att be EIB att lämna in kopior av skrivelser om avslag på andra ansökningar för samma tjänst.

2.6 Ombudsmannen noterar vidare att när klaganden i sitt e-postmeddelande av den 12 juli 2004 ifrågasatte EIB:s beslut, svarade EIB genom en skrivelse av den 21 juli 2004 och redogjorde för skälen till att klagandens ansökan hade avslagits. EIB förefaller således ha reagerat snabbt på klagandens begäran.

2.7 När det gäller klagandens påstående att EIB hade underlåtit att behålla en kopia av hans meritförteckning noterar ombudsmannen att EIB har ifrågasatt denna punkt och lagt fram bevis för att banken hade registrerat och behållit denna meritförteckning. Ombudsmannen noterar vidare att U i sin skrivelse av den 21 juli 2004 (varav en kopia lämnades in av EIB) uttryckligen hänvisade till klagandens meritförteckning.

2.8 Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att klaganden inte har visat att det förekommit administrativa missförhållanden när det gäller hans första påstående.

3 Skälen för att avslå ansökan

3.1 I sin skrivelse av den 21 juli 2004 angav EIB två skäl till att klagandens ansökan inte hade tagits med i slutlistan, nämligen a) avsaknaden av minst fem års yrkesmässig expertis inom finans- och kapitalmarknaderna, bankförvaltningsteknik och förvaltning av tillgångar och skulder som krävs för denna befattning och b) det faktum att det inte framgick av hans meritförteckning att klaganden hade "mycket goda kunskaper i franska eller god förståelse av franska". Klaganden hävdade att han hade den yrkeserfarenhet som hade krävts. Han ansåg också att EIB i egenskap av EU-institution inte fick diskriminera personer som inte talade franska.

3.2 I sitt yttrande hävdade EIB att dess ståndpunkt hade varit korrekt. EIB betonade att även om klagandens meritförteckning återspeglade sju års yrkeserfarenhet, var denna erfarenhet inte helt och hållet inom de områden som angavs i arbetsbeskrivningen. Sökanden hävdade vidare att arbetsbeskrivningen hade krävt mycket goda kunskaper i franska och att det framgick av klagandens meritförteckning att han inte hade några kunskaper i franska. EIB ansåg att kravet på särskilda språkkunskaper inte var olagligt och att det var gemensamt för alla EU-institutioners och EU-organs rekryteringsförfaranden. Enligt EIB var detta krav också helt förenligt med de principer som utvecklats i gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

3.3 I sina synpunkter vidhöll klaganden sin ståndpunkt. Han hävdade att arbetsbeskrivningen hade krävt "mycket goda kunskaper i engelska och/eller franska" och att detta innebar att en kandidat behövde ha mycket goda kunskaper i engelska eller franska. Klaganden hävdade också att EIB var tvungen att visa varför det franska språket skulle vara relevant för denna särskilda ståndpunkt.

3.4 Ombudsmannen noterar att klagandens argument att mycket goda kunskaper i engelska var tillräckliga för den aktuella befattningen verkar grunda sig på en missuppfattning av det avsnitt där språkkraven fastställs. Detta avsnitt har följande lydelse: ”Mycket goda kunskaper i engelska och/eller franska och god förståelse av det andra språket. (...)". Det står således klart att det som krävdes var mycket goda kunskaper i ett av de språk som nämns här och ett gott grepp om det andra språket.

3.5 I sitt svar på en fråga från ombudsmannen förklarade EIB att "de arbetsspråk som används dagligen i banken är engelska och franska", i enlighet med vad som fastställs i bankens handbok för allmänna förfaranden, regler och förfaranden för all EIB-personal. Enligt EIB var båda språken normalt nödvändiga för att det dagliga arbetet skulle kunna utföras på ett bra sätt.

3.6 Ombudsmannen anser att beslutet om vilket eller vilka språk som skall användas som arbetsspråk, inom de gränser som fastställs i gemenskapslagstiftningen, bör överlåtas till den berörda gemenskapsinstitutionen eller det berörda gemenskapsorganet. Det är uppenbart att en effektiv intern kommunikation inom en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan, och därmed den berörda institutionens eller det berörda organets korrekta funktion, skulle bli ytterst svår, för att inte säga omöjlig, utan ett beslut om vilket språk som ska användas i den interna kommunikationen. För att säkerställa effektiv kommunikation inom en institution eller ett organ skulle det vara tillräckligt att fastställa ett språk som gemensamt arbetsspråk. Det verkar dock inte uteslutet att en institution eller ett organ kan välja fler språk än ett för att fungera som arbetsspråk, om det finns goda skäl för detta. Det verkar som om EIB har valt engelska och franska som arbetsspråk. Det bör emellertid noteras att generaladvokaten Poiares Maduro i ett nyligen avgivet yttrande (3) ansåg att kravet på att kunna upprätthålla en effektiv intern kommunikation i sådana fall inte i sig ger en institution eller ett organ rätt att kräva att de sökande har kunskaper i samtliga arbetsspråk. Såsom generaladvokaten har påpekat förefaller det tillräckligt att behärska ett enda gemensamt språk för att säkerställa en god kommunikation inom organisationen, förutsatt att alla anställda behärskar detta språk (4). Ombudsmannen anser att detta argument är övertygande.

3.7 Det bör dock noteras att EIB har motiverat kravet på kunskaper i både engelska och franska inte bara med hänvisning till att banken använder båda språken som interna arbetsspråk, utan även med hänvisning till den relevanta befattningen som sådan. I detta sammanhang påpekade EIB att klaganden hade ansökt om en samordningstjänst vid finansdirektoratet, för vilken detta krav var ännu viktigare för att utföra de uppgifter som ingår i tjänsten, vilket omfattade marknadsundersökningar baserade på publicerade källor och kontakter med relevanta offentliga och privata institutioner och bankmotparter i den franskspråkiga världen. Mot bakgrund av dessa förklaringar anser ombudsmannen att EIB:s krav på att kandidaterna till den berörda tjänsten ska ha kunskaper i både engelska och franska inte verkar orimligt.

3.8 Ombudsmannen noterar att klaganden inte bestred EIB:s argument att det framgick av klagandens meritförteckning att han inte hade några kunskaper i franska. Med tanke på att klaganden således inte uppfyllde ett av de villkor som var knutna till den berörda tjänsten förefaller EIB:s beslut att avslå hans ansökan vara korrekt. Ombudsmannen anser därför inte att det är nödvändigt att undersöka om EIB också hade rätt när den fann att klaganden inte uppfyllde kravet på minst fem års relevant yrkeserfarenhet. Även om EIB:s bedömning på denna punkt skulle ha varit felaktig, skulle beslutet att avslå klagandens ansökan fortfarande vara legitimt, eftersom klaganden inte hade de språkkunskaper som krävdes.

3.9 Under dessa omständigheter förefaller det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden när det gäller klagandens andra påstående.

4 Underlåtenhet att lämna fullständig information om möjligheterna att begära prövning

4.1 Den klagande noterade att när han hade frågat var han kunde klaga på den behandling han hade fått, hade han fått veta att han kunde kontakta EG-domstolen. Enligt klaganden borde EIB också ha nämnt möjligheten att klaga till ombudsmannen. Klaganden hävdade därför att EIB inte hade lämnat fullständig information om möjligheterna att söka gottgörelse.

4.2 EIB svarade att ovannämnda svar hade getts till klaganden med beaktande av en välspecificerad fråga som han hade ställt. Enligt EIB bekräftades denna tolkning också av det faktum att klaganden hade avslutat ett telefonsamtal med U några dagar senare med orden "se dig i domstolen". EIB betonade också att medborgarnas möjlighet att lämna in klagomål till ombudsmannen under alla omständigheter tydligt angavs i olika dokument som offentliggjordes på EIB:s webbplats, att klaganden hade haft full tillgång till denna information och att han faktiskt hade använt den genom att lämna in ett klagomål till ombudsmannen. Enligt EIB visade detta att klaganden hade varit väl informerad om denna möjlighet och att han inte hade lidit någon skada av att EIB inte hade nämnt den.

4.3 Ombudsmannen anser att det hade varit bättre om EIB också uttryckligen hade hänvisat den klagande till möjligheten att klaga till ombudsmannen. Med tanke på att klaganden ändå har kunnat lämna in ett klagomål till honom anser ombudsmannen att det inte finns någon grund för ytterligare undersökningar om denna aspekt av klagomålet.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller Europeiska investeringsbanken inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska investeringsbankens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) En handling som EIB har lämnat in tillsammans med sitt yttrande (en kopia av registreringen av denna kopia i sitt system för mottagning av ansökningar) tyder på att ansökan kan ha lämnats in redan den 13 maj 2004. Denna punkt förefaller dock inte ha någon relevans för den aktuella undersökningen.

(2) Tillsammans med sitt yttrande överlämnade EIB en kopia av meritförteckningen och en kopia av registreringen av denna kopia i sitt system för mottagande av ansökningar.

(3) Förslag till avgörande av den 16 december 2004 i mål C-160/03, Spanien mot kommissionen.

(4) Ovannämnda dom, punkt 56.