Bakgrund till klagomålen

1. Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) deltar i kampen mot övergrepp mot barn online och offline, vilket är en EU-prioritering som ingår i programmet för den sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) 2022–2025 [1].

2. Klaganden, en akademisk forskare, lämnade in två ansökningar till Europol om allmänhetens tillgång [2] till vissa handlingar som rör kampen mot sexuella övergrepp mot barn på nätet. Den första begäran, med förbehåll för ärende 1372/2024/OAM, gällde utbyten mellan Europol och Europeiska kommissionen avseende kommissionens lagstiftningsförslag till förordning om förebyggande och bekämpning av sexuella övergrepp mot barn (nedan kallad förslaget till förordning om sexuella övergrepp mot barn)[3] Den gällde också Europols utbyten med Thorn, som beskriver sig själv som en ideell organisation som arbetar med att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet. Den andra begäran, med förbehåll för ärende 2219/2024/OAM, gällde också e-postmeddelanden som Europol utbytte med Thorn, men för en annan tidsperiod.

3. Europol beslutade att bevilja partiell tillgång till flera handlingar som den identifierat, men vägrade att lämna ut andra.

4. Klaganden var inte nöjd med den mottagna åtkomsten och bad Europol att ompröva sitt beslut (genom att göra ”bekräftande ansökningar”). De bekräftande ansökningarna avsåg

I ärende 1372/2024/OAM:

• Sex diskussioner med kommissionen om sexuella övergrepp mot barn på nätet/sexuellt utnyttjande av barn och/eller den föreslagna förordningen om material med sexuella övergrepp mot barn som omfattar perioden 1 januari 2022–24 februari 2023 (utbyten med kommissionen).
• nio utbyten med Thorn för perioden 1 januari 2021–24 februari 2023, och
• I ärende 2219/2024/OAM:
• sju utbyten med Thorn under perioden 25 februari 2023–1 maj 2024 (utbyten med Thorn).

5. I sina bekräftande beslut vidhöll Europol sina tidigare ståndpunkter.

6. När det gäller utbytena med kommissionen beviljade Europol delvis tillgång till två handlingar (två mötesprotokoll), maskering av delar för att skydda personuppgifter [4] och en beslutsprocess.[5] Europol nekade tillgång till de återstående fyra handlingarna (ett flödesschema, två handlingar om den rättsliga texten till den föreslagna CSAM-förordningen och en informerande not) på grundval av behovet av att skydda allmänintresset i fråga om allmän säkerhet [6] samt en beslutsprocess.  

7. När det gäller utbytena med Thorn beviljade Europol partiell tillgång till nio handlingar (ärende 1372/2024/OAM). Den undanhöll personuppgifter och begränsade avsnitt och hävdade att dessa behövde redigeras för att skydda kommersiella intressen [7] och dess beslutsprocess samt allmänintresset när det gäller allmän säkerhet. Den nekade dessutom tillgång till sju handlingar i deras helhet (ärende 2219/2024/OAM) och åberopade undantaget för skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och dess beslutsprocess.

8. Klaganden var missnöjd med detta resultat och vände sig till ombudsmannen i juli och november 2024.

Undersökningarna

9. Ombudsmannen inledde två undersökningar av Europols vägran att bevilja (fullständig) offentlig tillgång till de handlingar som klagomålen avsåg.

10. Eftersom klaganden inte bestred redigeringen av personuppgifter i sina bekräftande ansökningar bedömde ombudsmannen inte huruvida Europols tillämpning av detta undantag var motiverad.

11. Under undersökningarna inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp de 22 handlingarna i fråga samt den dokumentation som Europol tillhandahållit om sina samråd om begäranden om tillgång med relevanta tredje parter [8].

12. På grundval av inspektionen av handlingar i båda fallen lade ombudsmannen fram två förslag till lösningar i februari 2025.

Ombudsmannens förslag till lösning i ärende 1372/2024/OAM

13. Inspektionen visade att utbytena mellan Europol och kommissionen var avsedda att bidra till kommissionens lagstiftningsförslag till CSAM-förordningen.

14. Ombudsmannen noterade att enligt EU-fördragen har varje medborgare ”rätt att delta i unionens demokratiska liv”.[9] Därför måste EU:s beslut fattas ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”.[10] Denna befogenhet anses vara särskilt viktig när EU-institutionerna agerar i sin ”lagstiftande egenskap”.[11] Medborgarnas möjlighet att granska och bli medvetna om all information som ligger till grund för EU:s lagstiftningsåtgärder är faktiskt en förutsättning för att de ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter på ett effektivt sätt [12].

15. ”Lagstiftningshandlingar” måste därför göras direkt tillgängliga i största möjliga utsträckning.[13] Om inte konkreta, konkreta och specifika bevis ^[14] för exceptionella omständigheter kan påvisas är EU-institutionerna rättsligt skyldiga att utan dröjsmål lämna ut de begärda lagstiftningshandlingarna.

16. I EU:s rättspraxis har det klargjorts att lagstiftningshandlingar omfattar handlingar som upprättats eller mottagits av kommissionen i samband med utarbetandet av ett lagstiftningsförslag.^[15] De berörda handlingarna bör därför omfattas av den bredare tillgång som ges till lagstiftningshandlingar.

17. Europol åberopade undantaget för skydd av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet för att vägra tillgång till fyra av handlingarna i deras helhet. Även om ombudsmannen i princip medgav att användningen av undantaget för skydd av det allmänna samhällsintresset med hänsyn till Europols stora utrymme för skönsmässig bedömning [16] inte var uppenbart felaktig, höll hon inte med om att de fyra handlingarna omfattades av detta undantag i sin helhet. Europol behövde fortfarande bättre underbygga sina synpunkter och påvisa en ”specifik och faktisk risk” som rimligen kan förutses och inte är rent hypotetisk. Det var inte tillräckligt att de begärda handlingarna rörde ett skyddat intresse [17].

18. Dessutom åberopade Europol undantaget för skydd av en beslutsprocess och hävdade att ett (fullständigt) utlämnande av alla de sex utbytena med kommissionen skulle undergräva beslutsprocessen för de medlagstiftare som fortfarande förhandlar om den föreslagna CSAM-förordningen.[18] Ombudsmannen ansåg att Europols argument för att vägra tillgång inte var tillräckliga i detta avseende. Europol uppgav endast att eftersom lagstiftningsprocessen pågick kunde dessa (delar av) handlingar inte lämnas ut. Ett pågående beslutsförfarande kan emellertid inte i sig motivera att handlingarna inte lämnas ut, i ännu högre grad när handlingarna i fråga är av lagstiftningskaraktär. Europol måste styrka hur ett utlämnande av handlingarna allvarligt skulle undergräva den pågående beslutsprocessen, på ett sätt som rimligen kan förutses och inte är rent hypotetiskt [19].

19. Europol beviljade också partiell tillgång till nio utbyten med Thorn för perioden 1 januari 2021–24 februari 2023.

20. Genom att vägra fullständig tillgång till vissa (delar) av dessa utbyten med Thorn förlitade sig Europol på skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet. Ombudsmannen konstaterade att även om Europol har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid användningen av detta undantag (se punkt 17), på grundval av en granskning av handlingarna och de förklaringar som lämnats av Europol, var det fortfarande oklart hur ett utlämnande skulle skada allmänintresset när det gäller allmän säkerhet.

21. På samma sätt ansåg ombudsmannen, när det gäller de andra undantag som åberopats för att maskera vissa delar av utbytena, nämligen skyddet av Europols beslutsprocess och kommersiella intressen, att Europol inte gav en tillräcklig motivering till maskeringarna. I synnerhet angav Europol inte vilket beslutsförfarande som avsågs och på vilket sätt ett utlämnande av handlingarna allvarligt skulle undergräva detta förfarande, på ett sätt som rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetiskt. När det gäller de begränsade redigeringar som gjorts enligt undantaget för skydd av kommersiella intressen ansåg ombudsmannen att det var tveksamt om Europol hade redigerat känslig information om immateriella rättigheter. Snarare verkade några av de undanhållna elementen vara av mer allmän karaktär.

22. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslog ombudsmannen att Europol skulle ompröva sin ståndpunkt om utlämnandet av de berörda handlingarna i syfte att bevilja största möjliga tillgång. Ombudsmannen föreslog också att Europol, om den anser att tillgång inte kan beviljas, i detalj och med hänvisning till varje handling bör förklara hur ett utlämnande skulle undergräva ett eller flera av de intressen som anges i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001, vid behov i en konfidentiell bilaga [20].

23. Som svar på ombudsmannens förslag till lösning beslutade Europol att bevilja bredare tillgång till handlingarna.

24. När det gäller utbytet mellan kommissionen och Europol om den föreslagna förordningen om material med sexuella övergrepp mot barn beviljade Europol bredare tillgång för allmänheten till en av de två handlingar som den redan delvis hade lämnat ut och beviljade fullständig eller bredare partiell tillgång till tre av de fyra handlingar som den tidigare helt hade undanhållit. Europol vidhöll sin vägran att bevilja tillgång till en handling i sin helhet.

25. När det gäller utbytet mellan Europol och Thorn tog Europol bort några av sina redigeringar i fyra dokument.

Ombudsmannens förslag till lösning i ärende 2219/2024/OAM

26. Europol nekade allmänheten tillgång till sju utbyten med Thorn under perioden 25 februari 2023–1 maj 2024 i sin helhet.

27. Genom att vägra tillgång åberopade Europol undantaget till skydd för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet. Den hävdade att handlingarna innehåller konfidentiell information om ”medlemmar i ekosystemet för barns säkerhet” och ”strategisk information av operativ betydelse om Europols arbetsmetoder i samband med användningen av bildklassificerare”. Ett utlämnande skulle undergräva ett korrekt fullgörande av Europols uppgifter, eftersom det skulle äventyra Europols operativa processer och verksamhet. Detta skulle i sin tur inverka negativt på interna arbetsflöden, operativt stöd och partnernas förtroende. För tre av de sju handlingarna åberopade Europol dessutom undantaget för att skydda sin beslutsprocess och hävdade att ett utlämnande skulle avslöja interna yttranden som ingår i dess överläggningar och inledande samråd om utredningsverktyg för brottsbekämpning. Europol konstaterade att det inte fanns något övervägande allmänintresse av att de tre handlingarna lämnades ut.

28. På grundval av inspektionen av handlingarna och Europols förklaringar i de ursprungliga och bekräftande svaren stod det inte klart för ombudsmannen att alla de sju omtvistade handlingarna innehöll känsliga uppgifter som, om de lämnades ut, skulle kunna skada det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet. Ombudsmannen påpekade i detta sammanhang att Europol har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se punkt 17 ovan), men att Europol fortfarande är skyldigt att visa att det föreligger en ”specifik och faktisk risk” för den allmänna säkerheten som rimligen kan förutses och som inte är rent hypotetisk. Även i detta fall påminde hon Europol om att det inte är tillräckligt att de begärda handlingarna rör ett skyddat intresse [21].

29. Ombudsmannen noterade vidare att det är svårt att se hur alla handlingar som är i fråga i detta fall skiljer sig från de utbyten mellan Europol och Thorn som var i fråga i hennes parallella undersökning 1372/2024/OAM, till vilken Europol beviljade partiell tillgång. Ombudsmannen konstaterade särskilt att en handling delvis hade lämnats ut av Europol i samband med den begäran om tillgång som var föremål för hennes parallella undersökning.

30. Genom att vägra allmänheten tillgång till tre av de begärda handlingarna åberopade Europol också behovet av att skydda en pågående beslutsprocess. Ombudsmannen ansåg att detta undantag verkade vara relevant endast för två handlingar, eftersom dessa handlingar innehåller hänvisningar till Europols övervägande av särskilda verktyg.

31. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslog ombudsmannen att Europol skulle ompröva sin ståndpunkt om klagandens begäran, i syfte att bevilja största möjliga tillgång till handlingarna [22].

32. Som svar beviljade Europol partiell tillgång till fem av de sju begärda utbytena. När det gäller de återstående två utbytena ansåg Europol att ingen åtkomst kunde beviljas för att skydda allmänintresset i fråga om allmän säkerhet och Europols beslutsprocess i samband med interna överläggningar om utredningsverktyg för brottsbekämpning.

33. Ombudsmannen bad klaganden att lämna synpunkter på de två lösningsförslagen och på Europols svar. Klaganden välkomnade den ytterligare tillgång som mottagits. Han beklagade dock att det tog Europol så lång tid att ge partiell tillgång till vissa av handlingarna, och först efter ombudsmannens ingripande.

34. När det gäller utbytena med kommissionen medgav klaganden att Europol har angett några ytterligare skäl för att inte lämna ut handlingarna, men han ansåg att dessa fortfarande är vaga och att Europol ”underlät att vederbörligen beakta och lägga full vikt vid de berörda handlingarnas lagstiftningskaraktär”.

35. När det gäller utbytena med Thorn beklagade klaganden de redigeringar som Europol gjort på grundval av i stort sett allmänna motiveringar. Han betvivlade att en del av den information som Europol påstod sig skydda kunde betraktas som känslig kommersiell information. Han ifrågasatte dessutom om alla redigeringar som gjorts för att skydda allmänintresset i fråga om allmän säkerhet var motiverade.

Ombudsmannens bedömning efter lösningsförslagen

36. Ombudsmannen välkomnar den bredare partiella tillgång som Europol nu har beviljat till de begärda handlingarna.

37. När det gäller utbytena med kommissionen, Europol:

• gav bredare partiell tillgång till en handling som tidigare lämnats ut,
• vidhöll att det inte var möjligt att få tillgång till den andra handlingen som tidigare lämnats ut,
• gav fullständig tillgång till en handling (flödesschemat), som den tidigare hade vägrat att lämna ut i sin helhet,
• gav delvis tillgång till två handlingar (en av de två handlingar som rör den rättsliga texten till den föreslagna CSAM-förordningen och informationsmeddelandet), som den tidigare hade vägrat att lämna ut i sin helhet, och
• vidhöll att ingen tillgång kunde beviljas till en handling (det andra dokumentet om den rättsliga texten till den föreslagna CSAM-förordningen).

38. Europol klargjorde att den endast tillhandahöll teknisk expertis för att bistå kommissionen inom ramen för det lagstiftningsförslag som kommissionen hade delat med Europol efter eget gottfinnande. Parlamentet sade att det, såsom ombudsmannen hävdade i sitt förslag till lösning, inte delade med sig av denna information till kommissionen ”i syfte att informera och/eller påverka utarbetandet av lagstiftningsförslaget”.

39. För de (delar av) handlingar som Europol fortsätter att undanhålla förlitade sig Europol på undantagen för skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och hävdade att ett (fullständigt) utlämnande skulle kunna äventyra förtroendet och samarbetet med Europols partner och därmed hindra Europols uppgifter och skyddet av en beslutsprocess, eftersom ett utlämnande av utbytena skulle undergräva lagstiftningsdiskussionerna om den föreslagna CSAM-förordningen. De maskerade delarna av de två dokument som nu delvis lämnats ut innehöll "känsliga kommentarer" om förslaget, Europols kapacitet, verktyg, databaser och operativa flöde, såsom information som rör nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena). Europol ansåg vidare att det dokument som avslogs i sin helhet var ett "tidigt internt interimsutkast" som utarbetats av kommissionen och som skisserade olika lagstiftningsalternativ som övervägdes och innehöll känslig information om dessa preliminära alternativ.  

40. När det gäller de återstående redigeringarna anser ombudsmannen att Europols åberopande av undantaget för skydd av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet inte är uppenbart felaktigt, med tanke på Europols stora utrymme för skönsmässig bedömning.

41. Hon beklagar dock att Europol fortfarande förlitar sig på undantaget för att skydda en beslutsprocess, dvs. förhandlingarna om den föreslagna förordningen om material med sexuella övergrepp mot barn. Denna argumentation är inte förenlig med befintlig rättspraxis (se även punkterna 14–16 ovan). Enligt domstolen måste ”bredare tillgång” beviljas till EU:s lagstiftningshandlingar, och alla undantag från detta måste tolkas ”allt striktare” eftersom ”medborgarnas möjlighet att granska och få kännedom om all information som ligger till grund för EU:s lagstiftningsåtgärder är en förutsättning för att de ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter på ett effektivt sätt”[23].

42. När det gäller utbytena med Thorn, Europol:

• gav mer omfattande partiell tillgång till fyra av de nio handlingar som var aktuella i ärende 1372/2024/OAM,
• beviljade delvis tillgång till fem av de sju handlingar som var aktuella i ärende 2219/2024/OAM, till vilka Europol tidigare vägrat allmänheten tillgång i sin helhet.

43. Ombudsmannen erinrar om att utbytena mellan Europol och Thorn är mycket korta e-postmeddelanden som utbyts inom ramen för Europols verksamhet för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn.

44. För de delar som Europol fortsätter att undanhålla åberopade Europol samma undantag som i dess ursprungliga och bekräftande beslut. Europol förlitade sig särskilt på skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet, när det gällde att skydda förtroendet och samarbetet med Europols partner. Kommissionen åberopade även skyddet för en juridisk persons affärsintressen när det gäller att redigera information om immateriella rättigheter och skyddet för Europols beslutsprocess i samband med diskussioner om vissa tekniska verktyg och projekt.

45. När det gäller de återstående redigeringarna anser ombudsmannen att Europols ståndpunkt att vissa av dessa redigeringar omfattas av undantaget för allmän säkerhet inte är uppenbart felaktig. Ombudsmannen är dock fortfarande inte övertygad av Europols åberopande av de andra undantagen, särskilt skyddet av affärsintressen. Hon noterar dock att de redigeringar som omfattas av detta undantag är mycket begränsade och inte motiverar att ärendet fortsätter.

46. Avslutningsvis välkomnar ombudsmannen att Europol beviljade bredare partiell tillgång till handlingarna, men noterar, såsom beskrivs ovan, att hon inte är övertygad av Europols fortsatta beroende av undantagen för beslutsfattande och kommersiella intressen för vissa av handlingarna. Trots hennes specifika begäran om att i detalj förklara hur ett utlämnande av den återstående redigerade informationen skulle undergräva ett eller flera av de intressen som anges i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001, har Europol dessutom endast lämnat mycket begränsade ytterligare förklaringar.

47. Europol har därför endast delvis godtagit lösningsförslagen. I detta sammanhang påminner ombudsmannen Europol om ett förslag till förbättringar som hon nyligen lade fram i samband med en annan undersökning med Europol.[24] I synnerhet föreslog ombudsmannen att Europol i alla sina beslut om att vägra allmänheten tillgång skulle tillhandahålla tillräckliga skäl för att göra det möjligt för dem som ansöker om allmänhetens tillgång till handlingar att förstå varför tillgång inte kunde beviljas eller endast delvis kunde beviljas, med beaktande av det specifika innehållet i varje handling.

Slutsats

På grundval av undersökningarna avslutar ombudsmannen dessa ärenden med följande slutsats:

Genom att gå med på att ge allmänheten ytterligare tillgång till de handlingar som klaganden begärt godtog Europol delvis ombudsmannens förslag till lösning.

Klaganden och Europol kommer att informeras om detta beslut.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 28 november 2025

 

[1] Mer information om Empact finns på https://www.europol.europa.eu/crime-areas-and-trends/eu-policy-cycle-empact

[2] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar gäller följande: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:32001R1049, tillämpligt på Europol i enlighet med styrelsens beslut av den 13 december 2016: https://www.europol.europa.eu/sites/default/files/documents/decision_of_the_mb_rules_applying_reg_1049_2001.pdf.

[3] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn, COM(2022) 209 final: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=COM%3A2022%3A209%3AFIN.Den 26 november 2025 enades rådet om att inleda förhandlingar med Europaparlamentet i syfte att enas om den slutliga förordningen: https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2025/11/26/child-sexual-abuse-council-reaches-position-on-law-protecting-children-from-online-abuse/.

[4] Artikel 4.1 b i förordning 1049/2001.

[5] Artikel 4.3 i förordning 1049/2001.

[6] Artikel 4.1 a första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[7] Artikel 4.2 första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[8] Artikel 4.4 i förordning 1049/2001.

[9] Artikel 10 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

[10] Artiklarna 1 och 10.3 i EU-fördraget.

[11] Skäl 6 i förordning 1049/2001.

[12] Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet, C‑39/05 P och C‑52/05 P, punkt 46: http://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=C-39/05&language=en, och av den 17 oktober 2013, rådet/Access Info Europe, C‑280/11 P, punkt 33: http://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=C-280/11&language=EN.

[13] Artikel 12.2 och skäl 6 i förordning 1049/2001.

[14] Dom av den 25 januari 2023 i mål T-163/21, De Capitani mot rådet, punkterna 83, 85 och 93: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=269684&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=26618867.

[15] Se t.ex. dom av den 4 september 2018 i mål C-57/16 P, ClientEarth mot kommissionen, punkterna 85, 88 och 90–93: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=205322&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=3693014.

[16] Tribunalens dom av den 11 juli 2018, ClientEarth/kommissionen, T-644/16: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=203913&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=46943.

[17] Dom av den 27 november 2019, Izuzquiza och Semsrott/Frontex, mål T-31/18, punkterna 61–65: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=221083&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=4082546.

[18] https://www.europarl.europa.eu/legislative-train/spotlight-JD22/file-combating-child-sexual-abuse-online.

[19] Se i detta avseende dom av den 25 januari 2023, De Capitani/rådet, mål T-163/21: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=269684&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=3531724.

[20] Europeiska ombudsmannens förslag till lösning i ärende 1372/2024/OAM, finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/solution/214483

[21] Samma som fotnot 17.

[22] Europeiska ombudsmannens förslag till lösning i ärende 2219/2024/OAM, finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/solution/214484.

[23] Dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, mål C-57/16 P, punkt 84: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=205322&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=3693014.

[24] Se avslutandebeslutet i ärende 851/2024/SF, som finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/214746.