# Europeiska ombudsmannens beslut om klagomål 994/2004/IP mot Europeiska investeringsbanken
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: null
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/2157)
---
Strasbourg den 10 juli 2006

Bäste D.,

Den 31 mars 2004 ingav ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om det italienska företaget ITALTILE:s ansökan om finansiering genom Europeiska investeringsbankens (EIB) globala lån till små och medelstora företag i Nigeria.

Den 22 april 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till EIB:s ordförande. EIB översände den italienska översättningen av sitt yttrande den 20 juli 2004. Jag översände den till Er den 29 juli 2004 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni översände den 12 augusti 2004.

Mot bakgrund av dessa synpunkter föreföll det nödvändigt att genomföra ytterligare undersökningar. Den 12 november 2004 skrev jag därför till EIB och bad institutionen att kommentera era synpunkter. Den 10 december 2004 mottog jag dess svar, som jag översände till er den 16 december 2004 med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Jag mottog era synpunkter den 5 januari 2005.

Den 16 november 2005 skickade jag en skrivelse till er i vilken jag meddelade att jag skulle meddela er resultatet av mina undersökningar av ert klagomål så snart som möjligt och under alla omständigheter senast den 31 januari 2006.

Den 15 december 2005 informerade jag er genom en skrivelse om att jag samma dag hade skrivit till EIB:s ordförande, eftersom jag ansåg att ytterligare information var nödvändig för att jag skulle kunna fortsätta mina undersökningar av ert klagomål. Den 6 februari 2006 mottog jag den italienska översättningen av EIB:s svar, som jag översände till er den 13 februari 2006 med en uppmaning att, om ni så önskade, inkomma med synpunkter senast den 15 mars 2006. Till EIB:s svar bifogade jag en kopia av det beslut som jag hade fattat i en liknande fråga (ärende 3442/2004/PB)[(1).](#(1)){#Footnote1} Jag har inte fått några synpunkter från er.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet
----------

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna följande:

Den 10 september 2003 lämnade ITALTILE, ett italienskt företag, in en ansökan om finansiering inom ramen för Europeiska investeringsbankens (EIB) globala lån till små och medelstora företag för att inrätta en anläggning för produktion av spagetti i Nigeria. Denna ansökan skickades till Ventures \& Trusts Ltd, EIB:s mellanhand med ansvar för Nigeria.

En månad senare kontaktade klaganden EIB i Luxemburg per telefon. Klaganden talade med V, som han uttryckte viss oro över hur Ventures \& Trusts Ltd hade behandlat ITALTILE:s ansökan. V försäkrade klaganden om professionalismen hos EIB:s mellanhand och uppgav att klaganden kunde skicka en kopia av ansökan till EIB, om han så önskade, eftersom det skulle vara användbart för dess utvärdering. Den 23 oktober 2003 skickade klaganden en kopia av ansökan till EIB.

Under ett telefonsamtal mellan klaganden och V, vilket ägde rum i början av november 2003, bad V klaganden att kontakta L, EIB:s tjänsteman med ansvar för Nigeria. Klaganden kontaktade därför L., som informerade honom om att EIB inte kunde ingripa i intermediärernas utvärdering och att banken för övrigt mottog projektet för slutlig finansiering först efter det att intermediärerna hade valt ut det på förhand.

L informerade även klaganden om att han skulle kontakta mellanhanden för att uppmana denne att skyndsamt pröva ITALTILE:s ansökan.

Den 26 november 2003, vid ett möte med Ventures \& Trusts Ltd, informerades klaganden om att alla faciliteter inom ramen för de globala lånen från EIB hade uttömts och att det därför skulle vara omöjligt att bevilja finansiering till ITALTILE.

Den 3 december 2003 och den 20 januari 2004 skrev klaganden till EIB, som i sitt svar av den 28 januari 2004 uppgav följande: *"Globala lån är kreditfaciliteter som banken har öppnat hos vissa finansiella intermediärer i utvalda länder för att stödja små och medelstora företag. Medlen lånas ut till finansinstituten för vidareutlåning till specifika projekt. I detta avseende är det i första hand den förmedlande institutionen som ansvarar för bedömningen och övervakningen av projekten. Banken deltar inte i urvalsprocessen för projekt som genomförs av intermediären och det är bankens befogenhet att avslå alla projekt som läggs fram för den. Därefter, när ett projekt har godkänts av intermediären, är det upp till denne att lägga fram det för banken för refinansiering inom ramen för det globala låneinstrumentet. Om så är fallet kommer banken att kontrollera de presenterade projektens ekonomiska och finansiella bärkraft, men valet av tilldelning som ska lämnas till banken för övervägande överlåts helt till mellanhandens gottfinnande (...). För närvarande i Nigeria har banken en sådan facilitet endast på plats med Ventures \& Trusts. Denna anläggning är nära fullt utnyttjande och kommer inte att förnyas på kort sikt. Vi håller för närvarande på att se över möjligheten att välja ut nya mellanhänder för att utvidga vårt stöd till små och medelstora företag i Nigeria.*

Den 19 februari 2004 svarade klaganden EIB och uppgav att han i sitt fax av den 20 januari 2004 hade begärt att få information om vilka eventuella projekt som hade godkänts och finansierats i Nigeria under den berörda facilitetens giltighetstid. Innehållet i EIB:s svar överensstämde således inte med hans begäran.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att i) EIB i sitt svar av den 28 januari 2004 inte hade tagit upp de frågor som han tog upp i sin skrivelse av den 20 januari 2004 och att ii) EIB inte hade besvarat hans fax av den 19 februari 2004.

Klaganden yrkade att EIB skulle besvara hans fax av den 19 februari 2004 och förse honom med de upplysningar han hade begärt den 20 januari 2004.

Frågeställningen
----------------

**Europeiska investeringsbankens yttrande**

I sitt yttrande över klagomålet framförde EIB sammanfattningsvis följande synpunkter:

Ett globalt lån är en kredit till ett förmedlande finansinstitut som sedan vidareutlånar intäkterna (dellån eller anslag) till de slutliga stödmottagarna för att finansiera små och medelstora projekt. Intermediärens vidareutlåning sker i enlighet med det ramavtal som undertecknats mellan EIB och intermediären och som omfattar och säkerställer att EIB:s kriterier för stödberättigande uppfylls. Medlen är inte bidrag och måste förvaltas enligt bästa bankpraxis. För att säkerställa ett lämpligt urval och en lämplig uppföljning av de projekt som ska läggas fram för EIB är det det förmedlande finansinstitutet som ansvarar för bedömning och övervakning. EIB deltar inte i urvalsprocessen för projekt och det är intermediärens befogenhet att hantera alla projekt som läggs fram för den. Det är först efter det att ett projekt har godkänts av mellanhanden som det kan läggas fram och granskas av EIB för refinansiering. Den kommersiella risken bärs normalt av mellanhanden. För vissa transaktioner avseende medel från Europeiska utvecklingsfonden som förvaltas av EIB i utvecklingsländer kan EIB dock besluta att dela den kommersiella risken (upp till 50 %) med den finansiella intermediären. EIB hade vid flera tillfällen förklarat sin roll för klaganden. Kommissionen hade dessutom påpekat att det första valet av projekt görs av stödmottagaren utan något ingripande från EIB:s sida, och att EIB:s deltagande inleds först efter det att det första valet har gjorts.

När det gäller klagandens påstående att EIB inte hade tagit upp den punkt som han hade tagit upp i sin skrivelse av den 20 januari 2004 om förfarandet för globala lån, hade det redan på förhand angetts för klaganden att det var mellanhanden som valde ut både projekten och stödmottagarna för senare godkännande av EIB.

När det gäller klagandens krav på att "högt och tydligt offentliggöra vissa (om inte alla) av de projekt som finansierats inom ramen för nämnda globala lån under de senaste åren" kunde EIB inte avslöja namnen på mottagarna av globala lån för allmänheten, med tanke på att dessa uppgifter var kommersiellt känsliga och därför omfattades av det undantag som fastställs i artikel 4 vii i EIB:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar (nedan kallade reglerna)[(2).](#(2)){#Footnote2} EIB bekräftade dock att ett globalt lån till ett värde av 5 miljoner euro hade tecknats med Ventures \& Trust Ltd (mellanhanden för Nigeria) den 14 juni 2002 och att beloppet nästan helt hade använts av den senare för att finansiera projekt i Nigeria.

När det gäller klagandens påstående om påstådd underlåtenhet att svara på hans fax av den 19 februari 2004 hade flera telefonsamtal ägt rum mellan klaganden och EIB. När det relevanta faxet hade mottagits ansåg EIB att den redan hade besvarat klagandens frågor. Ungefär tio dagar efter mottagandet av faxet i fråga hade EIB dessutom mottagit en skrivelse från *Dipartimento per gli Italiani nel mondo* (nedan kallad avdelningen) med ytterligare frågor om EIB:s finansiering i Nigeria och om det projekt som lagts fram av klaganden. Efter ytterligare e-postutbyten och telefonsamtal informerade EIB genom en skrivelse av den 18 maj 2004 ministeriet om sina övriga projekt i Nigeria. Anledningen till att samma förfarande inte hade följts när det gäller klagandens fax av den 19 februari 2004 var att EIB den 24 april 2004 fick kännedom om att klaganden hade lämnat in ett klagomål till ombudsmannen. Från det ögonblicket följde EIB sin sedvanliga praxis att inte hålla direkt kontakt med klaganden.

Sammanfattningsvis, när det gäller den fråga som klaganden ställde i sitt fax av den 19 februari 2004 om vilka projekt som hade gynnats av det globala lånet, hade den besvarats i EIB:s yttrande till ombudsmannen. När det gäller frågan om de framtida möjligheterna för små och medelstora företag i Nigeria hade klaganden redan informerats om att EIB förhandlade om att ingå ett globalt lån med en ny mellanhand i Nigeria, men att ingen information för närvarande hade offentliggjorts.
**Klagandens synpunkter**

I sina synpunkter av den 12 augusti 2004 noterade klaganden EIB:s förklaring. Han frågade dock varför EIB hävdade att den inte kunde avslöja namnen på mottagarna av globala lån för allmänheten med tanke på dessa uppgifters kommersiella känslighet, och varför banken hade åberopat det undantag som fastställs i artikel 4 vii i reglerna. Enligt klaganden var EIB:s ståndpunkt oklar, eftersom detta undantag föreföll gälla endast för stödmottagare som får "indirekta lån" och inte för dem som får "direkta lån".
**Ytterligare förfrågningar**
*Första begäran om ytterligare information*

Efter noggrant övervägande av EIB:s yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga.

Den 11 november 2004 skrev ombudsmannen därför till EIB och bad den att kommentera klagandens synpunkter, nämligen a) på det faktum att klaganden hade ifrågasatt EIB:s argument att banken inte kunde lämna ut namnen på mottagarna av globala lån till allmänheten med tanke på dessa uppgifters kommersiella känslighet, och b) på det faktum att EIB hade åberopat det undantag som fastställs i artikel 4 vii i reglerna om allmänhetens tillgång till handlingar. Ombudsmannen bad vidare EIB att kommentera klagandens åsikt att EIB:s ståndpunkt var oklar eftersom detta undantag endast föreföll gälla för stödmottagare som får "indirekta lån" och inte för dem som får "direkta lån".
*EIB:s svar*

I sitt svar på ombudsmannens begäran om ytterligare information klargjorde EIB att dess informationspolicy[(3)](#(3)){#Footnote3} och dess regler gäller för alla projekt som finansieras av EIB, och därmed för både direkta och indirekta lån, varav det första beviljas direkt till initiativtagaren och det andra beviljas initiativtagaren genom en mellanhand, dvs. låntagaren. I princip upptogs alla projekt på förteckningen över planerade projekt, med undantag för de projekt för vilka den projektansvarige särskilt begärde sekretess för att skydda kommersiella intressen.

När det gäller globala lån offentliggjorde EIB på sin webbplats en förteckning över finansiella intermediärer som hanterar EIB:s globala lån, eftersom dessa är dess motparter i det relevanta avtalsförhållandet. Förteckningen är avsedd att göra det möjligt för parterna att kontakta potentiella finansiella intermediärer i syfte att finansiera sina investeringsprojekt. Finansiella intermediärer bedömer och väljer ut projekt som skulle vara berättigade till EIB-finansiering inom ramen för ett globalt lån. De slutliga stödmottagarna har därför ett avtalsförhållande med den finansiella intermediären och inte med EIB. EIB får inte lämna ut konfidentiell information som erhållits via förmedlaren.

EIB:s vägran att offentliggöra namnet på de slutliga mottagarna av globala lån var i enlighet med artikel 4 vii i reglerna om allmänhetens tillgång till handlingar.
*Klagandens synpunkter*

I sina synpunkter uppgav klaganden att han har bott i Nigeria i tjugofem år och att han inte kände till ett enda projekt som fick finansiering genom det globala lån som beviljats Ventures \& Trust Ltd. Enligt klaganden var dessa banker, eftersom de beviljar lån med 30 % ränta i Nigeria, inte intresserade av att agera som mellanliggande stödmottagare och bevilja lån med mycket lägre räntor (4--5 %).

Klaganden hänvisade också till det faktum att Europeiska investeringsbankens riktlinjer om bekämpning av korruption och bedrägerier (av den 19 november 2004) bekräftade *"nolltolerans när det finns trovärdiga bevis för korruption bland dess personal eller \[i ett\] EIB-finansierat projekt".* Den klagande anser att situationen i Nigeria talade för sig själv.

Klaganden uppgav slutligen att hans svar inte skulle betraktas som ytterligare synpunkter som skulle vidarebefordras till EIB, utan som hans slutliga synpunkter på den situation som beskrivs i hans klagomål och ytterligare korrespondens.
*Andra begäran om ytterligare upplysningar*

Den 15 december 2005 skrev ombudsmannen ytterligare en skrivelse till EIB:s ordförande, eftersom han ansåg att han fortfarande behövde ytterligare information för att kunna behandla detta klagomål. Han bad därför EIB att specificera det konkreta innehållet i de "yrkesetiska regler och den praxis som gäller inom bank- och finanssektorn" som banken ansåg skulle påverkas om den relevanta informationen lämnades ut.
*EIB:s svar av den 31 januari 2006*

I sitt svar betonade EIB att det enligt artikel 287 i EG-fördraget är förbjudet att lämna ut information som omfattas av tystnadsplikt, särskilt information om företag ,, deras affärsförbindelser eller deras kostnadskomponenter. Mot bakgrund av detta och gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis[(4),](#(4)){#Footnote4} som också ger särskilt skydd för affärshemligheter, ansåg EIB att utlämnande av detaljerad information om globala lån skulle ha kränkt tredje mans rätt att få sina legitima affärsintressen konfidentiella.

EIB uppgav vidare att den, på grund av sin särskilda ställning som finansinstitut, måste säkerställa ömsesidigt förtroende med sina motparter genom att respektera banksekretessen och konfidentialiteten för marknadskänslig information i enlighet med europeiska och nationella bestämmelser och standarder för banksektorn. Beroende på verksamhetsland omfattades dessutom EIB:s verksamhet av nationella regler och nationell praxis. När det gäller banksekretess var det ett allmänt erkänt begrepp i EU-medlemsstaternas nationella lagstiftning och i lagar som antagits av olika yrkesorganisationer. EIB:s motparter hade en legitim rätt att förvänta sig att EIB skulle agera inom den fastställda rättsliga ramen och att den inte skulle röja information som skyddas av banksekretessen[(5).](#(5)){#Footnote5}

När det gäller det projekt som är aktuellt i förevarande mål förklarade EIB att EIB, enligt bestämmelserna i det avtal som ingåtts med den finansiella intermediären, kunde ha varit skyldig att lämna ut information om den slutliga stödmottagaren till revisionsrätten. Eftersom detta var det enda undantag som föreskrevs i det relevanta avtalet hade EIB:s ansvar emellertid kunnat göras gällande om banken utan särskilt tillstånd hade lämnat ut sådan information till andra parter än revisionsrätten.
*Klagandens synpunkter*

Inga synpunkter på EIB:s svar inkom från klaganden.

Beslutet
--------

**1 Inledande anmärkningar**

1.1 Ombudsmannen noterar att klaganden i sina synpunkter på Europeiska investeringsbankens (EIB) svar på ombudsmannens första begäran om ytterligare information hänvisade till det faktum att han inte kände till ens ett projekt som fick finansiering genom det globala lån som beviljats Ventures \& Trust Ltd.

Klaganden hänvisade också till det faktum att EIB:s riktlinjer för bekämpning av korruption och bedrägerier (av den 19 november 2004) bekräftade *"nolltolerans när det finns trovärdiga bevis för korruption bland dess personal eller \[i ett\] EIB-finansierat projekt".* Den klagande anser att situationen i Nigeria talade för sig själv.

Klaganden betonade dock också att hans skrivelse inte bör betraktas som ytterligare synpunkter som ska vidarebefordras till EIB, utan som hans slutliga synpunkter på den situation som beskrivs i hans klagomål och ytterligare korrespondens.

1.2 Ombudsmannens beslut är därför begränsat till de påståenden och påståenden som klaganden framförde i det ursprungliga klagomålet.
**2 Klagandens påstående att EIB inte tog upp punkterna i hans skrivelse av den 20 januari 2004 och klagandens påstående**

2.1 Den 10 september 2003 ansökte ITALTILE, ett italienskt företag, om finansiering inom ramen för EIB:s globala lån till små och medelstora företag för att inrätta en anläggning för produktion av spagetti i Nigeria. Denna ansökan skickades till Ventures \& Trusts Ltd, EIB:s mellanhand med ansvar för Nigeria.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att EIB i sitt svar av den 28 januari 2004 inte hade tagit upp de frågor som han tog upp i sin skrivelse av den 20 januari 2004[(6).](#(6)){#Footnote6} Klaganden hävdade att EIB borde förse honom med denna information. Enligt klaganden borde EIB informera honom om de projekt som finansierats inom ramen för samma globala lån som hans företag ITALTILE hade ansökt om i augusti 2003.

2.2 I sitt yttrande om klagomålet förklarade EIB att ett globalt lån är en kredit till ett förmedlande finansinstitut, som sedan vidareutlånar intäkterna (dellån eller anslag) till de slutliga stödmottagarna för att finansiera små och medelstora projekt. Kommissionen tillade vidare att det relevanta förfarandet redan hade beskrivits för klaganden i förväg.

När det gäller klagandens påpekande om möjligheten att "högt och tydligt avslöja vissa (om inte alla) av de projekt som finansierats inom ramen för nämnda globala lån under de senaste åren" betonade EIB att den inte kunde offentliggöra namnen på mottagarna av globala lån för allmänheten med tanke på att dessa uppgifter var kommersiellt känsliga och därför omfattades av det undantag som fastställs i artikel 4 vii i EIB:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar[(7)](#(7)){#Footnote7} (nedan kallade reglerna). EIB bekräftade dock att ett globalt lån till ett värde av 5 miljoner euro hade tecknats med Ventures \& Trust Ltd (mellanhanden för Nigeria) den 14 juni 2002 och att beloppet nästan helt hade använts av den senare för att finansiera projekt i Nigeria.

2.3 I sina synpunkter uppgav klaganden att EIB:s argument att banken inte kunde lämna ut namnen på mottagarna av globala lån till allmänheten på grund av dessa uppgifters kommersiella känslighet var oklart. Vidare angav han att EIB:s skäl för att åberopa undantaget i artikel 4 vii i arbetsordningen var oklara. Han anser att detta undantag endast gäller för stödmottagare som får "indirekta lån" och inte för dem som får "direkta lån", vars namn har offentliggjorts på EIB:s webbplats.

2.4 Den 12 november 2004 skrev ombudsmannen till EIB och bad den att kommentera klagandens synpunkter.

2.5 I sitt svar förklarade EIB att dess regler var tillämpliga på alla projekt som finansierades av banken, och därmed på både direkta och indirekta lån, varav det första beviljades direkt till den projektansvarige och det andra beviljades den projektansvarige genom en mellanhand, det vill säga låntagaren. EIB uppgav att den, när det gäller globala lån, på sin webbplats offentliggör förteckningen över finansiella intermediärer som hanterar EIB:s globala lån, eftersom dessa är dess motparter i det relevanta avtalsförhållandet. Förteckningen gör det också möjligt för parterna att kontakta potentiella finansiella intermediärer i syfte att finansiera sina investeringsprojekt. Finansiella intermediärer bedömer och väljer ut projekt som skulle vara berättigade till EIB-finansiering inom ramen för ett globalt lån. De slutliga stödmottagarna har därför ett avtalsförhållande med den finansiella intermediären och inte med EIB. Den kan således inte lämna ut någon konfidentiell information som erhållits genom mellanhanden.

EIB:s vägran att offentliggöra namnet på de slutliga mottagarna av globala lån var således förenlig med artikel 4 vii i EIB:s arbetsordning.

2.6 Genom ytterligare en skrivelse av den 15 december 2005 bad ombudsmannen EIB att specificera det konkreta innehållet i "den yrkesetik, de regler och den praxis som gäller inom bank- och finanssektorn" som den ansåg skulle påverkas om den relevanta informationen lämnades ut.

2.7 I sitt svar betonade EIB att det enligt artikel 287 i EG-fördraget är förbjudet att lämna ut information som omfattas av tystnadsplikt, särskilt information om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadskomponenter. Mot bakgrund av detta och gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis[(8),](#(8)){#Footnote8} som också ger särskilt skydd för affärshemligheter, ansåg EIB att utlämnande av detaljerad information om globala lån skulle ha kränkt tredje mans rätt att få sina legitima affärsintressen konfidentiella.

När det gäller det projekt som diskuteras i klagandens klagomål förklarade EIB att EIB, enligt bestämmelserna i det avtal som undertecknats med den finansiella intermediären, kan vara skyldig att lämna ut information om den slutliga stödmottagaren till revisionsrätten. Eftersom detta var det enda undantag som föreskrevs i det relevanta avtalet hade EIB:s ansvar emellertid kunnat göras gällande om banken utan särskilt tillstånd hade lämnat ut sådan information till andra parter än revisionsrätten.

2.8 Inga synpunkter på EIB:s svar inkom från klaganden.

2.9 Ombudsmannen noterar att EIB tolkade klagandens påpekande i skrivelsen av den 20 januari 2004 om att EIB eventuellt skulle lämna ut vissa (om inte alla) av de projekt som finansierats inom ramen för det globala lån som ITALTILE hade ansökt om som en begäran om tillgång till handlingar.

2.10 Den relevanta lagstiftningen om tillgång till EIB:s handlingar är de bestämmelser som antogs 1997[(10)](#(10)){#Footnote10} och reviderades i oktober 2002. Enligt sjätte skälet i bestämmelserna erkänner EIB att handlingar bör vara allmänt tillgängliga i största möjliga utsträckning.

Enligt artikel 287 i EG-fördraget, som förbjuder utlämnande av uppgifter som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadskomponenter, skall EIB, när den behandlar en ansökan om tillgång till handlingar, se till att projektansvariga, faktiska och potentiella låntagare samt andra parter som deltar i genomförandet eller finansieringen av ett projekt kan förlita sig på att deras förfaranden med EIB är konfidentiella.

2.11 I förevarande fall noterar ombudsmannen att EIB motiverade sitt beslut att inte lämna ut den information som klaganden begärt på grundval av det undantag som fastställs i artikel 4 vii i bestämmelserna, enligt vilket tillgång till hela eller delar av en handling ska vägras om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för tystnadsplikten om ett sådant utlämnande skulle strida mot yrkesetik, regler och praxis inom bank- och finanssektorn.

EIB tillade vidare att den inte kunde lämna ut någon konfidentiell information som erhållits via den finansiella intermediären.

2.12 Ombudsmannen noterar vidare att ett dokument som offentliggjordes i oktober 2002 och som finns tillgängligt på EIB:s webbplats[(11)](#(11)){#Footnote11} om "Allmänhetens tillgång till information - Hur EIB kommunicerar - en översikt" särskilt behandlar bland *annat* "Information om globala lån". Enligt det relevanta avsnittet i ovannämnda dokument *är "information om enskilda globala låneanslag den förmedlande bankens kompetens, i egenskap av stödmottagarens affärspartner, som bär projektets kommersiella risk och undertecknar finansieringsavtalet".*

2.13 Mot bakgrund av ovanstående visar det sig att EIB har antagit en praxis att inte lämna ut detaljerad information om tilldelningen av globala lån, på grundval av det faktum att de slutliga stödmottagarna har ett avtalsförhållande med den finansiella intermediären och inte med EIB.

2.14 Ombudsmannen anser vidare att EIB i sitt svar på sin andra begäran om ytterligare information hänvisade till gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis[(12),](#(12)){#Footnote12} som ger särskilt skydd för affärshemligheter, och förklarade att utlämnande av detaljerad information om globala lån skulle kränka tredje parts rätt att få sina legitima affärsintressen konfidentiella. När det gäller det projekt som är aktuellt i förevarande mål har EIB förklarat att EIB, enligt bestämmelserna i det avtal som ingåtts med den finansiella intermediären, kan vara skyldig att lämna ut information om den slutliga stödmottagaren till revisionsrätten. Eftersom detta var det enda undantag som föreskrevs i det relevanta avtalet hade EIB:s ansvar emellertid kunnat göras gällande om banken utan särskilt tillstånd hade lämnat ut sådan information till andra parter än revisionsrätten.

2.15 Mot bakgrund av de förklaringar som EIB gav under undersökningen och de senaste specifikationerna i sitt svar på den andra begäran om ytterligare information, som inte har bestridits av klaganden, anser ombudsmannen att EIB:s praxis i den relevanta frågan verkar vara legitim. Mot bakgrund av detta anser ombudsmannen att EIB:s ståndpunkt att inte lämna ut information om mottagarna av globala lån på grundval av undantaget i artikel 4 vii i reglerna om allmänhetens tillgång till handlingar var motiverad.

Det förefaller därför inte ha förekommit några administrativa missförhållanden i denna del av ärendet.
**3 Påstådd underlåtenhet från EIB:s sida att svara på klagandens telefax av den 19 februari 2004 och klagandens begäran om att EIB skulle svara**

3.1 I sitt klagomål hävdade klaganden att EIB inte hade svarat på hans fax av den 19 februari 2004 och att banken borde göra det.

3.2 I sitt yttrande uppgav EIB att den hade haft flera telefonsamtal med klaganden och att den, när den mottog det relevanta faxet, ansåg att den redan hade besvarat de frågor som klaganden hade tagit upp i sitt fax. Ungefär tio dagar efter mottagandet av faxet av den 19 februari 2004 hade EIB dessutom mottagit en skrivelse från Dipartimento per gli Italiani nel mondo (avdelningen) med ytterligare frågor om EIB:s finansiering i Nigeria och ett omnämnande av det projekt som lagts fram av klaganden. Efter ytterligare e-postutväxlingar och telefonsamtal hade EIB genom en skrivelse av den 18 maj 2004 informerat ministeriet om sina ytterligare projekt i Nigeria. Anledningen till att samma förfarande inte hade följts när det gäller klagandens fax av den 19 februari 2004 var att EIB den 24 april 2004 fick kännedom om att klaganden hade lämnat in ett klagomål till ombudsmannen. Från det ögonblicket följde EIB sin sedvanliga praxis att inte hålla direkt kontakt med klaganden.

3.3 Principerna för god förvaltning kräver att institutionerna besvarar medborgarnas frågor inom rimlig tid. I förevarande fall skickade klaganden ett fax till EIB den 19 februari 2004. EIB svarade inte klaganden. Ombudsmannen noterar att EIB har motiverat sitt beteende genom att betona att den ansåg att den redan i sak hade svarat på de frågor som klaganden tog upp i sitt fax under flera telefonsamtal med honom.

Ombudsmannen noterar dock att EIB inte har fastställt att ett skriftligt svar var onödigt. Vidare anser han att EIB:s svar till ministeriet genom en skrivelse av den 18 maj 2004 inte förefaller vara relevant som motivering för EIB:s underlåtenhet att svara klaganden själv.

3.4 När det gäller EIB:s påpekande att EIB från och med den dag då EIB mottog ombudsmannens skrivelse om att inleda denna undersökning, dvs. den 24 april 2004, följde sin sedvanliga praxis att inte hålla direkt kontakt med klaganden, anser ombudsmannen inte att denna förklaring är tillräcklig för att motivera underlåtenheten att svara på klagandens fax av den 19 februari 2004. Ombudsmannen anser vidare att det faktum att en medborgare har lämnat in ett klagomål till honom inte bör leda till att den berörda gemenskapsinstitutionen eller det berörda gemenskapsorganet upphör med de direkta kontakterna med den klagande.

3.5 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att EIB:s underlåtenhet att svara på klagandens fax av den 19 februari 2004 därför utgör ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen gör därför en kritisk anmärkning nedan.

3.6 Mot bakgrund av slutsatsen i punkt 3.5 anser ombudsmannen att inga ytterligare åtgärder förefaller nödvändiga när det gäller klagandens påstående.
**4 Slutsats**

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:
> Principerna om god förvaltning kräver att institutionerna besvarar medborgarnas frågor inom rimlig tid. I förevarande fall skickade klaganden ett fax till EIB den 19 februari 2004.
>
> Europeiska investeringsbankens underlåtenhet att svara på detta fax av den 19 februari 2004 utgör ett administrativt missförhållande.

Eftersom denna aspekt av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska investeringsbankens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

*** ** * ** ***

[(1)](#Footnote1){#(1)} Beslutet finns tillgängligt på följande adress: [http://www.ombudsman.europa.eu/decision/sv/043442.htm](http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/043442.htm).

[(2)](#Footnote2){#(2)} EGT C 292, 2002, s. 10.

[(3)](#Footnote3){#(3)} Det verkar som om det dokument som EIB hänvisade till var ett dokument kallat "Allmänhetens tillgång till information - Hur EIB kommunicerar - en översikt", som antogs i oktober 2002.

[(4)](#Footnote4){#(4)} Mål T-353/94, *Postbank NV mot kommissionen,* REG 1994, s. II-921, och mål 53/85, *AKZO Chemie BV och AKZO Chemie UK Ltd mot kommissionen,* REG 1986, s. 1965.

[(5)](#Footnote5){#(5)} EIB erinrade vidare om att ombudsmannen i ett liknande ärende (3442/2004/PB) i sitt beslut drog slutsatsen att EIB:s policy att inte lämna detaljerad information om tilldelningen av globala lån var legitim.

[(6)](#Footnote6){#(6)} I denna skrivelse ifrågasatte klaganden det sätt på vilket ITALTILE:s ansökan hade hanterats och uppgav att en lösning för att skingra tvivel skulle kunna vara att högt och tydligt avslöja vissa (om inte alla) av de projekt som finansierats inom ramen för det ovannämnda globala lånet under de föregående åren.

[(7)](#Footnote7){#(7)} EGT C 292, 2002, s. 10.

[(8)](#Footnote8){#(8)} Mål T-353/94, *Postbank NV mot kommissionen,* REG 1994, s. II-921, och mål 53/85, *AKZO Chemie BV och AKZO Chemie UK Ltd mot kommissionen,* REG 1986, s. 1965.

[(9)](#Footnote9){#(9)} EIB erinrade vidare om att ombudsmannen i ett liknande ärende (3442/2004/PB) i sitt beslut drog slutsatsen att EIB:s policy att inte lämna detaljerad information om tilldelningen av globala lån var legitim.

[(10)](#Footnote10){#(10)} EGT C 243, 1997, s. 13.

[(11)](#Footnote11){#(11)} <http://www.eib.eu.int/Attachments/strategies/howeibcom_en.pdf>.

[(12)](#Footnote12){#(12)} Mål T-353/94, *Postbank NV mot kommissionen,* REG 1994, s. II-921, och mål 53/85, *AKZO Chemie BV och AKZO Chemie UK Ltd mot kommissionen,* REG 1986, s. 1965.