Strasbourg den 12 maj 2006

Bäste H.,

Den 29 mars 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om beskattning av importerade bilar.

Den 3 maj 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 5 augusti 2004. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 5 oktober 2004.

Den 18 mars 2005 lämnade jag ett förslag till rekommendation till kommissionen och informerade er om detta samma dag.

Den 8 juli 2005 översände kommissionen sitt detaljerade yttrande om mitt förslag till rekommendation till mig. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 30 september 2005.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

För att undvika missförstånd är det viktigt att påminna om att EG-fördraget ger ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden endast i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. I ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att inga åtgärder av någon annan myndighet eller person får bli föremål för klagomål till ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningar av ditt klagomål har därför inriktats på att undersöka om det har förekommit administrativa missförhållanden i kommissionens verksamhet.

Klagomålet

Den klagande, en dansk bilhandlare, hade flera gånger skrivit till kommissionen om Danmarks påstådda överträdelser av gemenskapsrätten i fråga om bilbeskattning. Kommissionen hade registrerat ett överträdelseklagomål i den klagandes namn, som den hade avslutat 1997 som ogrundat. År 1998 registrerade kommissionen ett nytt överträdelseklagomål mot Danmark under hans namn. Kommissionen och klaganden hade sedan dess ofta korresponderat om de danska myndigheternas påstådda överträdelser av gemenskapsrätten.

I juni 2000 ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen (ärende 801/2000/PB) i vilket han klagade över att kommissionen inte hade informerat honom om resultatet av sina kontakter med de danska myndigheterna. Kommissionen uppgav att den väntade på resultatet av två mål vid domstolen och att den därför inte kunde ge klaganden sin slutliga rättsliga uppfattning om hans klagomål mot Danmark. Ombudsmannen godtog denna förklaring och fann inga administrativa missförhållanden och noterade att kommissionen hade åtagit sig att fatta ett beslut om klagandens överträdelseklagomål senast i oktober 2001.

Kommissionen fullgjorde dock inte sitt åtagande att komma fram till en slutsats om klagandens överträdelseklagomål senast i oktober 2001. Klaganden hade därför lämnat in ett nytt klagomål till ombudsmannen (ärende 1237/2002/(PB)OV). I det fallet hade kommissionen medgett att de frågor som klaganden hade framfört ännu inte hade besvarats. Det rör sig sammanfattningsvis om följande:

i) Beskattning av gränsöverskridande långtidsleasing av fordon som är registrerade i Tyskland men avsedda att användas i Danmark. Kommissionen hade informerat klaganden om att den ville invänta domstolens dom i Cura Anlagen-målet (1) innan den tog något annat initiativ när det gäller regler om gränsöverskridande långtidsleasing av fordon. Domstolen avkunnade sin dom den 21 mars 2002.

ii) Beskattning av begagnade bilar som importeras till Danmark från ett annat EU-land och värdering av sådana bilars värde. Kommissionen hade informerat klaganden om sin avsikt att invänta domstolens dom i Gomes Valente-målet (2). Domstolens dom i det målet meddelades den 22 februari 2001. Dessutom hade kommissionen beslutat att invänta resultatet av Tulliasiamies- och Siilin-ärendet (3). Domen i det målet meddelades den 19 september 2002. Den 1 juni 2001 skickade kommissionen dessutom en skrivelse till alla medlemsstater för att göra dem medvetna om följderna av domstolens dom i målet Gomes Valente. I sitt svar försäkrade Danmark kommissionen om att dess regler överensstämde med resultatet av Gomes Valente-ärendet. Vissa medlemsstater hade dock ännu inte svarat på kommissionens skrivelse av den 1 juni 2001.

I ärende 1237/2002/(PB)OV noterade ombudsmannen att kommissionen förklarade sin underlåtenhet att respektera sitt åtagande genom att ange att den föredrog en övergripande strategi för problemen i samband med bilbeskattning och att dess syfte var att lösa dessa problem samtidigt i alla medlemsstater, nämligen genom samarbete och genom att utfärda ett meddelande skrivet på ett klart och enkelt språk. Kommissionen angav vidare att ärendet i fråga tillhörde ett rättsområde som ännu inte hade harmoniserats. På grundval av detta fann ombudsmannen att ”kommissionens förklaring till varför den inte fattade något beslut senast i oktober 2001, trots dess åtagande att göra detta, inte är orimlig” (punkt 1.6). Ombudsmannen påpekade dock att "klaganden har möjlighet att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen i framtiden om kommissionen dröjer ytterligare med att fatta beslut om överträdelseklagomålet" (punkt 1.7).

Förevarande anmärkning

I förevarande fall uppgav klaganden att han mottagit en skrivelse från kommissionen av den 20 oktober 2003, i vilken han uppenbarligen uppmanades att inkomma med ytterligare upplysningar om de danska myndigheternas påstådda överträdelser av gemenskapsrätten. Enligt klaganden besvarade han denna uppmaning genom en skrivelse av den 2 februari 2004, i vilken han gav kommissionen exempel på de påstådda överträdelserna och informerade kommissionen om de skattebetalningar som dessa myndigheter krävde. Enligt klaganden svarade kommissionen att den inte skulle vidta några åtgärder före den slutliga domen i ett mål vid domstolen.

Klaganden hävdade att kommissionen inte hade uppfyllt sitt åtagande att nå en slutsats om hans överträdelseklagomål om Danmarks beskattning av importerade bilar.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Klagomålet översändes till kommissionen, som i korthet lämnade följande synpunkter.

Rättslig bakgrund – utredning av klagomål

När kommissionen utreder klagomål följer den bestämmelserna i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (4). I synnerhet bör följande regler noteras: Artikel 3 (registrering av klagomål). Artikel 8 (tidsfrist för utredning av klagomål – allmän regel för att fatta beslut inom ett år, med skyldighet att informera den klagande om denna tidsfrist inte kan hållas). Artikel 9 (resultat av undersökningen av klagomålet – kommissionen beslutar efter eget gottfinnande samtidigt som den håller klagomålet informerat). Artikel 10 (avslutande av mål – regeln om att den klagande ska underrättas i förväg). Artikel 14 (klagomål till Europeiska ombudsmannen).

Kommissionens kommentarer

Det klagomål som lämnades in till ombudsmannen innehöll inga klagomål om det administrativa förfarande som anges i meddelandet till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten (5) eller i kodexen för god förvaltningssed för kommissionens personal i deras förbindelser med allmänheten (6). I klagomålet kritiserades tvärtom kommissionens materiella behandling av klagomålet, det vill säga den omständigheten att kommissionen inte hade beslutat huruvida den skulle inleda ett överträdelseförfarande mot Danmark avseende de skatteregler som är tillämpliga på leasing av bilar och de skatteregler som är tillämpliga på begagnade bilar som importeras till Danmark. Denna kritik kunde inte godtas.

När det gäller skattefrågan i samband med gränsöverskridande leasing av bilar hade kommissionen i sin skrivelse av den 20 oktober 2003 informerat klaganden om att den, efter domstolens dom av den 21 mars 2002 i Cura Anlagen-målet (7), hade bett alla medlemsstater (och inte bara Danmark) att bekräfta huruvida deras rättsliga arrangemang överensstämde med den nya rättspraxisen. I skrivelsen angavs också att området för gränsöverskridande leasing är mycket komplext och för närvarande inte harmoniserat. Kommissionen har valt att anta en övergripande strategi som tar hänsyn till situationen i de olika medlemsstaterna. [...] Kommissionen planerar därför att vänta tills den får svaren från medlemsstaterna på den skrivelse som just har skickats ut om huruvida deras lagstiftning är förenlig med domen i Cura Anlagen-målet innan den beslutar om den ska inleda ett överträdelseförfarande”.

Efter att ha mottagit kommissionens skrivelse av den 20 oktober 2003 begärde klaganden i en skrivelse av den 10 november 2003 att kommissionen omedelbart skulle vidta åtgärder mot Danmark. Kommissionen svarade den klagande på nytt den 12 december 2003 och informerade honom om att den skulle vänta tills den hade fått svar från alla medlemsstater innan den fattade beslut om huruvida ett överträdelseförfarande skulle inledas, och att den skulle ta hänsyn till de handlingar som lämnats in av den klagande när den granskade svaret från Danmark.

Kommissionen hade fortfarande inte fått svar från alla medlemsstater, trots att den skickat ut påminnelser. Den påpekade emellertid att den fortfarande föredrog ett övergripande synsätt och att den med rätta utnyttjade sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att tillämpa detta synsätt. När alla svar hade granskats skulle kommissionen ta hänsyn till alla uppgifter som den hade mottagit, inklusive de uppgifter som lämnats av klaganden. När kommissionen väl hade beslutat om den skulle inleda ett överträdelseförfarande mot Danmark skulle den naturligtvis informera klaganden om sitt beslut.

Som kommissionen påpekade i sina kommentarer till ombudsmannen i ärende 1237/2002/PB kunde klaganden, som föreföll vara inblandad i flera tvister med de danska skattemyndigheterna, överväga att väcka talan vid dansk domstol. Målet kan därefter hänskjutas till EU-domstolen för förhandsavgörande.

När det gäller frågan om beskattning av importerade begagnade bilar skickade kommissionen en skrivelse av den 1 juni 2001 till samtliga medlemsstater och informerade dem om följderna av domen i målet Gomes Valente. Vissa medlemsstater hade dock fortfarande inte svarat, trots att kommissionen hade skickat flera påminnelser till dem. Till följd av detta hade denna särskilda fråga ännu inte undersökts i sin helhet. Det var viktigt att betona att denna fråga ur operativ synvinkel måste hanteras som en del av en övergripande strategi i samordning med medlemsstaterna. Danmark hade emellertid svarat på kommissionens skrivelser av den 1 juni 2001, och de danska myndigheterna ansåg att den danska lagstiftningen var förenlig med domen i Gomes Valente-målet. Efter ytterligare korrespondens med klaganden informerade kommissionen i februari 2004 klaganden om att kommissionen, när det gäller beskattning av fordon, hade beslutat att invänta domstolens dom i Weigel-målet (8). Domen avkunnades den 29 april 2004 och granskades av kommissionens behöriga avdelningar.

Slutsats

Kommissionen hade vederbörligen besvarat alla skrivelser som klaganden skickat till följd av ombudsmannens beslut i klagomål 1237/2002/(PB)OV. Vart och ett av kommissionens svar innehöll detaljerade redogörelser för ärendet i sak. Kommissionen skulle naturligtvis personligen informera honom om resultatet av hans klagomål.

Enligt god förvaltningssed (såsom anges i meddelande KOM/2002/14 och kommissionens kodex för god förvaltningssed) ska kommissionen, när den beslutar om en medlemsstat ska ställas inför rätta för underlåtenhet att följa gemenskapsrätten, ta hänsyn till alla synpunkter som framförts av den klagande, samtidigt som den försöker se till att de åtgärder som den vidtar för att utreda ärendet står i proportion till det eftersträvade målet. När utredningen har slutförts kan kommissionen utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar om huruvida ett överträdelseförfarande ska inledas eller inte. Genom att välja att vänta tills alla medlemsstater har svarat innan de beslutar om de ska inleda överträdelseförfaranden mot var och en av dem, och därigenom anta en övergripande strategi, agerar kommissionen inte bara på ett rationellt sätt utan utövade också sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett legitimt sätt. I ett överträdelseärende har klaganden rätt att förvänta sig att alla relevanta argument som han lägger fram beaktas av kommissionen vid undersökningen av ärendet och, om det föreslås att ärendet avslutas, att han underrättas i förväg i en skrivelse med skälen till detta. Han har emellertid inte rätt att kräva att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande eller att kommissionen antar hans tolkning av den tillämpliga gemenskapsrätten. Mot bakgrund av de argument som anges ovan och de tidigare kommentarerna till ombudsmannen om klagomålen i samband med samma ärende ansåg kommissionen inte att den hade brustit i sin skyldighet att iaktta god förvaltningssed gentemot klaganden.

Klagandens synpunkter

Kommissionens yttrande vidarebefordrades till klaganden. I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

OMBUDSMANNENS UTKAST TILL REKOMMENDATION

Utkastet till rekommendation

Den 18 mars 2005 riktade ombudsmannen följande förslag till rekommendation till kommissionen:

Kommissionen bör så snart som möjligt anta ett beslut om klagandens överträdelseklagomål mot Danmark och meddela klaganden sitt beslut.

Detta förslag till rekommendation baserades på övervägandena nedan.

1. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade uppfyllt sitt åtagande att nå en slutsats om hans överträdelseklagomål om Danmarks beskattning av importerade bilar.


2. När det gäller beskattningen av importerade begagnade bilar angav kommissionen i sitt yttrande av den 5 augusti 2004 att den till följd av domen i målet Gomes Valente (9) den 1 juni 2001 hade sänt en skrivelse till samtliga medlemsstater för att informera dem om följderna av domen. Vissa medlemsstater hade dock fortfarande inte svarat, trots att kommissionen hade skickat flera påminnelser till dem. Till följd av detta hade denna särskilda fråga ännu inte undersökts i sin helhet. Kommissionen förklarade att denna fråga ur operativ synvinkel måste hanteras som en del av en övergripande strategi i samordning med medlemsstaterna. Kommissionen noterade dock att Danmark hade svarat på dess skrivelse av den 1 juni 2001 och att de danska myndigheterna ansåg att den danska lagstiftningen var förenlig med domen i målet Gomes Valente. Efter ytterligare korrespondens med klaganden informerade kommissionen i februari 2004 klaganden om att kommissionen, när det gäller beskattning av fordon, hade beslutat att invänta domstolens dom i Weigel-målet (10). EG-domstolens dom i Weigel-målet avkunnades den 29 april 2004 och granskades av kommissionens berörda avdelningar.


3. När det gäller gränsöverskridande leasing av bilar hänvisade kommissionen i sitt yttrande till sin skrivelse av den 20 oktober 2003 till klaganden, i vilken den informerade honom om att området för leasing av gränsöverskridande fordon ”är mycket komplext och för närvarande inte harmoniserat. Kommissionen har valt att anta en övergripande strategi som tar hänsyn till situationen i de olika medlemsstaterna. [...] Kommissionen planerar därför att vänta tills den får svaren från medlemsstaterna på den skrivelse som just har skickats ut om huruvida deras lagstiftning är förenlig med domen i Cura Anlagen-målet innan den beslutar om den ska inleda ett överträdelseförfarande”. Kommissionen uppgav i sitt yttrande att den fortfarande inte hade fått svar från alla medlemsstater, trots att den skickat ut påminnelser. Den påpekade emellertid att den fortfarande föredrog att inta en övergripande hållning och genom att göra detta utnyttjade den sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett legitimt sätt. När alla svar hade granskats skulle kommissionen ta hänsyn till alla uppgifter som den hade mottagit, inklusive de uppgifter som lämnats av klaganden. När kommissionen väl hade beslutat om den skulle inleda ett överträdelseförfarande mot Danmark skulle den underrätta klaganden om sitt beslut.


4. Klaganden vidhöll sitt klagomål.


5. Såsom noterades i ombudsmannens beslut om undersökningen på eget initiativ av kommissionens administrativa förfaranden i samband med medborgarnas klagomål mot nationella myndigheter, som antogs den 13 oktober 1997, framgick det av kommissionens kommentarer i det ärendet att enligt kommissionens interna regler måste ett beslut om att avsluta ärendet utan att vidta några åtgärder eller ett beslut om att inleda ett officiellt överträdelseförfarande fattas inom högst ett år från den dag då klagomålet registrerades, utom i särskilda fall, där skälen måste anges (min kursivering).


6. I artikel 8 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (11) föreskrivs nu följande:
   "I allmänhet kommer kommissionens avdelningar att utreda klagomål i syfte att fatta ett beslut om att utfärda en formell underrättelse eller att avsluta ärendet inom högst ett år från den dag då klagomålet registrerades av generalsekretariatet.
   Om denna tidsfrist överskrids ska den avdelning inom kommissionen som ansvarar för ärendet skriftligen underrätta den klagande om detta.”


7. Ombudsmannen ansåg att när kommissionen informerar en klagande om att tidsfristen kommer att överskridas måste giltiga skäl anges för förseningen.


8. I förevarande fall förefaller det ostridigt att fristen på ett år har överskridits. Frågan var därför om kommissionen hade motiverat dröjsmålet med att fatta beslut om klagandens överträdelseklagomål på ett giltigt sätt.


9. I sitt yttrande i förevarande mål hade kommissionen i huvudsak uppgett att den i samarbete med samtliga medlemsstater tillämpade en övergripande strategi. Kommissionen hänvisade till de begäranden om upplysningar som den hade skickat till samtliga medlemsstater den 1 juni 2001 och 2002, och uppgav att den fortfarande väntade på svar från vissa medlemsstater. Kommissionen uppgav att den inte hade för avsikt att fatta beslut om klagandens överträdelseklagomål mot Danmark utan att ha mottagit och analyserat svaren på dessa begäranden om upplysningar.


10. I sitt beslut om klagomål 1237/2002/(PB)OV, som antogs den 19 maj 2003, drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens beslut att anta en övergripande strategi rimligen kunde förklara varför det hade dröjt med att fatta ett beslut om klagandens överträdelseklagomål senast i oktober 2001, vilket tidigare angetts som det datum då kommissionen avsåg att anta sitt beslut. I det aktuella fallet påpekade ombudsmannen dock att han inte ansåg att kommissionen faktiskt kunde avstå från att fatta ett beslut om klagandens överträdelseklagomål så länge som den följde sin övergripande strategi. Ombudsmannen ansåg att det inte verkade vara förenligt med det förfarande som är tillämpligt på kommissionens handläggning av överträdelseklagomål att inget beslut hade fattats om klagandens överträdelseklagomål på grund av att kommissionen inte hade kunnat få den information som den begärde från medlemsstaterna under 2001 och 2003 (12). Det föreföll som om kommissionen hade haft lång tid på sig att försöka få fram denna information, och det var inte klart varför bristen på svar på dessa begäranden om information fortfarande skulle hindra kommissionen från att fatta beslut om enskilda överträdelseklagomål. I detta avseende påpekade ombudsmannen att medlemsstaterna, i enlighet med domstolens rättspraxis, måste underlätta fullgörandet av kommissionens roll som ”fördragets väktare” enligt artikel 211.13 i fördraget. Medlemsstaterna är skyldiga att samarbeta lojalt i en undersökning som genomförs av kommissionen i enlighet med artikel 226 i fördraget och att förse kommissionen med alla uppgifter som begärs för detta ändamål (14). En medlemsstats vägran att bistå kommissionen i dess undersökningar utgör ett åsidosättande av en skyldighet som åligger varje medlemsstat enligt artikel 10 att underlätta fullgörandet av kommissionens uppgifter (15). I ett sådant fall kan kommissionen föra ärendet vidare till domstolen.
    Om kommissionen ändå ansåg att svårigheterna att erhålla information från medlemsstaterna inom ramen för dess övergripande strategi gjorde det omöjligt för den att dra slutsatser om enskilda klagomål om överträdelser, bör den allvarligt överväga huruvida denna övergripande strategi inte bör omprövas.


11. Mot bakgrund av dessa överväganden ansåg ombudsmannen att kommissionen hade gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden och lade fram det ovannämnda förslaget till rekommendation.

Kommissionens yttrande

I sitt detaljerade yttrande över ombudsmannens förslag till rekommendation framförde kommissionen sammanfattningsvis följande kommentarer.

Efter sitt klagomål till ombudsmannen, som ingavs den 29 mars 2004, skrev klaganden på nytt till kommissionen den 14 juni 2004 om organisationen av värderingsförfarandet för fordon i Danmark.

Den 27 juni 2004 skrev klaganden på nytt till kommissionen och framförde i huvudsak ett nytt klagomål om beskattningen av begagnade fordon i Danmark.

Det berörda generaldirektoratet, generaldirektoratet för skatter och tullar, vidarebefordrade skrivelsen av den 14 juni 2004 till generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor för ett yttrande om organisationen av förfarandet för värdering av fordon i Danmark. Kommissionen underrättade klaganden om detta genom en skrivelse av den 30 juni 2004. I sin skrivelse av den 13 juli 2004 begärde kommissionen upplysningar från klaganden om det nya klagomål som framförts i hans skrivelse av den 27 juni 2004.

Genom en skrivelse av den 26 juli 2004 översände klaganden de begärda upplysningarna och lade till ytterligare ett klagomål om beskattningen av begagnade fordon i Danmark. Kommissionen besvarade ovannämnda skrivelser den 4 augusti 2004 och informerade klaganden om att den ansåg att det nya klagomålet var ogrundat.

Efter att ha mottagit GD Rättsliga och inrikes frågors synpunkter på klagandens skrivelse av den 14 juni 2004 besvarade kommissionen denna skrivelse den 20 augusti 2004. Kommissionen informerade klaganden om att den ansåg att hans klagomål var ogrundat.

Kommissionens enhet med ansvar för dessa frågor hade redan tvingats överge sitt mål att göra en samlad bedömning för alla medlemsstater när det gäller uppföljningen av Gomes Valente-domen, på grund av de enorma svårigheterna att få svar från vissa av dem. Kommissionen hade därför gjort en övergripande bedömning av huruvida den danska lagstiftningen om registreringsavgift var förenlig med artikel 90 i EG-fördraget. Efter denna utvärdering skickade kommissionen en skrivelse av den 13 september 2004 med synpunkter och frågor till de danska myndigheterna. En påminnelse skickades ut den 31 januari 2005. De danska myndigheterna informerade kommissionen om att ett svar troligen skulle skickas i slutet av april 2005.

Genom en skrivelse av den 7 oktober 2004 underrättade kommissionen klaganden om att en bedömning hade gjorts mot bakgrund av domen i målet Gomes Valente och att ovannämnda skrivelse hade skickats till de danska myndigheterna. Skattemyndigheten informerade honom även om att den inte ansåg att den danska lagstiftningen innehöll regler som innebar att det beskattningsbara värdet av en begagnad bil från en annan medlemsstat i allmänhet skulle överstiga den återstående skatten på värdet av ett liknande fordon som redan var registrerat i Danmark, och att den inte hade funnit bevis för att de danska skattemyndigheterna systematiskt hade gjort felaktiga bedömningar.

Efter att ha mottagit ombudsmannens förslag till rekommendation i detta ärende skickade kommissionen den 12 april 2005 en kompletterande skrivelse till klaganden, i vilken den hävdade att klaganden inte hade förstått att dess skrivelse av den 7 oktober 2004 innehöll dess åsikt att den del av klagomålet som rörde beskattning av begagnade fordon var ogrundad. I denna skrivelse av den 12 april 2005 angav kommissionen uttryckligen att klagomålet i detta avseende var ogrundat och hänvisade till tidigare skrivelser och förklaringar. Kommissionen påpekade att skrivelsen till de danska myndigheterna rörde frågor och klagomål som inte hade tagits upp i klagandens egna klagomål. Den upplyste honom även om att den andra delen av hans klagomål (avseende leasing), som kommissionen ännu inte hade besvarat, skulle anses ha behandlats genom att kommissionen väckte talan mot Danmark vid domstolen i denna fråga (16). Kommissionen åtog sig att informera klaganden om domstolens dom i det målet och om eventuell uppföljning från kommissionens sida (17). Anledningen till att klaganden inte hade informerats om överträdelseförfarandet tidigare var att åtgärden hade vidtagits av ett annat generaldirektorat än GD Skatter och tullar. Kommissionen medgav att det var beklagligt att de tjänstemän som handlagt ärendet under de senaste åren, till följd av en stor personalomsättning, inte hade informerats om att ett överträdelseförfarande hade inletts.

Genom en skrivelse av den 10 maj 2005 begärde klaganden en omprövning av frågan om huruvida de danska myndigheterna systematiskt värderar importerade begagnade bilar felaktigt. Kommissionen godtog klagandens begäran och granskade på nytt alla handlingar som lämnats in av klaganden. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 15 juni 2005, bekräftade sin tidigare slutsats och förklarade i detalj varför den inte hade någon bevisning för att bevisa inför domstolen att de danska myndigheterna systematiskt gjorde felaktiga bedömningar vid värderingen av importerade begagnade bilar.

Klagandens synpunkter

Den 3 oktober 2005 mottog ombudsmannen klagandens synpunkter på kommissionens detaljerade yttrande.

Klaganden "bestrider [kommissionens] påstående om att ha gjort en grundlig undersökning av de aktuella frågorna och utvärderat det lilla bevisberg som lagts fram för dem". Han presenterade "tre av många fall för att backa upp vår anklagelse":

1. Värderingen i Danmark görs under förutsättning att bilen restaureras och görs klar för försäljning. [Danmark] anger detta i sina egna publikationer. Kommissionen har flera gånger uppgett att den är medveten om detta. I EG-domstolens domar C-47/88 och C-393/98 anges att värderingen måste göras under förutsättning att bilen kommer in i landet vid gränsen. Det säger sig självt att beskattning av restaurering inte gäller inhemska fordon.

2. Under perioden 1999–2003 importerade och sålde [klaganden] över 500 begagnade bilar av märket VW Lupo 3L till [D]anes. Även om varje bil var en begagnad bil från Tyskland, bedömdes inte en enda bil till ett värde under priset på en ny bil i Danmark med exakt samma konfiguration.

3. I motsats till vad [Danmark] hävdar - att värderingstiden är några veckor - har vi lämnat omfattande bevis till kommissionen på att den normalt löper till ungefär ett år, vilket gör en försäljning av fordonet praktiskt taget omöjlig, eftersom vi inte vet det totala skattebeloppet innan dess. I sitt meddelande 88/C 281/08 av den 4 november 1998 anger kommissionen att en "rimlig tidsfrist" för kontroll, värdering och registrering av en bil är tre veckor. Enbart värderingen tar ofta 6 månader till 1 år eller mer - vilket absolut inte är acceptabelt, och ett stort hinder för vår import".

Klaganden tillade att "vi ärligt talat inte tror att kommissionen - med kännedom om dessa fakta - kan hävda att "registreringsskatten på begagnade fordon från en annan medlemsstat i allmänhet inte systematiskt överstiger restskatten på värdet av ett liknande fordon som redan är registrerat i Danmark".

Beslutet

1 Påstådd underlåtenhet att dra några slutsatser om överträdelseklagomålet

1.1 År 1998 lämnade den klagande, en dansk bilhandlare, in ett klagomål till kommissionen om Danmarks påstådda överträdelser av gemenskapsrätten i fråga om bilbeskattning. Klagandens överträdelseklagomål gällde beskattning av begagnade importerade bilar och gränsöverskridande långtidsleasing. Klaganden hade lämnat in två andra klagomål till ombudsmannen: ärende 801/2000/PB och ärende 1237/2002/(PB)OV. I ärende 801/2000/PB uppgav kommissionen att den väntade på resultatet av två ärenden vid domstolen och att den därför inte kunde ge klaganden sin slutliga rättsliga uppfattning om hans klagomål mot Danmark. Ombudsmannen godtog denna förklaring och noterade att kommissionen hade åtagit sig att fatta ett beslut om hans överträdelseklagomål senast i oktober 2001. Kommissionen fullgjorde dock inte detta åtagande. I ärende 1237/2002/(PB)OV förklarade kommissionen att den inte respekterade sitt åtagande genom att ange att den föredrog en övergripande strategi för problemen i samband med bilbeskattning och att dess syfte var att lösa dessa problem samtidigt i alla medlemsstater, nämligen genom samarbete och genom att utfärda ett meddelande skrivet på ett klart och enkelt språk. Kommissionen angav vidare att ärendet i fråga tillhörde ett rättsområde som ännu inte hade harmoniserats. Ombudsmannen ansåg att detta var rimliga skäl till att kommissionen inte hade fattat något beslut i oktober 2001 och avslutade därför sin undersökning av klagomålet den 19 maj 2003. Ombudsmannen påpekade dock att "klaganden har möjlighet att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen i framtiden om kommissionen dröjer ytterligare med att fatta beslut om överträdelseklagomålet" (punkt 1.7).

1.2 I detta klagomål till ombudsmannen, som ingavs den 29 mars 2004, uppgav klaganden att han hade mottagit en skrivelse från kommissionen av den 20 oktober 2003, i vilken han uppenbarligen uppmanades att lämna ytterligare information om de påstådda överträdelserna av gemenskapsrätten. Enligt klaganden besvarade han denna uppmaning genom en skrivelse av den 2 februari 2004, i vilken han gav kommissionen exempel på de danska myndigheternas påstådda överträdelser och informerade kommissionen om de skattebetalningar som dessa myndigheter krävde. Enligt klaganden svarade kommissionen att den inte skulle vidta några åtgärder före den slutliga domen i ett mål vid domstolen. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att uppfylla sitt åtagande att nå en slutsats om hans överträdelseklagomål om Danmarks beskattning av importerade bilar.

1.3 När det gäller beskattningen av importerade begagnade bilar angav kommissionen i sitt yttrande av den 5 augusti 2004 att den efter domen i målet Gomes Valente (18) den 1 juni 2001 hade skickat en skrivelse till samtliga medlemsstater med information om följderna av domen. Vissa medlemsstater hade dock fortfarande inte svarat, trots att kommissionen hade skickat flera påminnelser till dem. Till följd av detta hade denna särskilda fråga ännu inte undersökts i sin helhet. Kommissionen förklarade att denna fråga ur operativ synvinkel måste hanteras som en del av en övergripande strategi i samordning med medlemsstaterna. Kommissionen noterade dock att Danmark hade svarat på dess skrivelse av den 1 juni 2001 och att de danska myndigheterna ansåg att den danska lagstiftningen var förenlig med domen i målet Gomes Valente. Efter ytterligare korrespondens med klaganden informerade kommissionen i februari 2004 klaganden om att kommissionen, när det gäller beskattning av fordon, hade beslutat att invänta domstolens dom i Weigel-målet (19). Domen i det målet avkunnades den 29 april 2004 och granskades av kommissionens behöriga avdelningar.

1.4 När det gäller beskattning av gränsöverskridande leasing av bilar hänvisade kommissionen i sitt yttrande till sin skrivelse av den 20 oktober 2003 till klaganden, i vilken den informerade honom om att området för leasing av gränsöverskridande fordon "är mycket komplext och för närvarande inte harmoniserat. Kommissionen har valt att anta en övergripande strategi som tar hänsyn till situationen i de olika medlemsstaterna. [...] Kommissionen planerar därför att vänta tills den får svaren från medlemsstaterna på den skrivelse som just har skickats ut om huruvida deras lagstiftning är förenlig med domen i Cura Anlagen-målet innan den beslutar om den ska inleda ett överträdelseförfarande”. Kommissionen uppgav i sitt yttrande att den fortfarande inte hade fått svar från alla medlemsstater, trots att den skickat ut påminnelser. Den påpekade emellertid att den fortfarande föredrog att inta en övergripande hållning och genom att göra detta utnyttjade den sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett legitimt sätt. När alla svar hade granskats skulle kommissionen ta hänsyn till alla uppgifter som den hade mottagit, inklusive de uppgifter som lämnats av klaganden. När kommissionen väl hade beslutat om den skulle inleda ett överträdelseförfarande mot Danmark skulle den underrätta klaganden om sitt beslut.

1.5 I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

1.6 Den 18 mars 2005 lade ombudsmannen fram ett förslag till rekommendation där han rekommenderade att kommissionen skulle anta ett beslut om klagandens överträdelseklagomål mot Danmark så snart som möjligt och meddela klaganden sitt beslut.

1.7 I sitt detaljerade yttrande om ombudsmannens förslag till rekommendation konstaterade kommissionen att den, på grund av de enorma svårigheterna att få svar från vissa av dem, hade tvingats överge sitt mål att göra en samlad bedömning för alla medlemsstater när det gäller uppföljningen av Gomes Valente-domen. Kommissionen hade därför gjort en övergripande bedömning av huruvida den danska lagstiftningen om registreringsavgift var förenlig med artikel 90 i EG-fördraget. Efter denna utvärdering skickade kommissionen en skrivelse till de danska myndigheterna av den 13 september 2004 med synpunkter och frågor. En påminnelse skickades ut den 31 januari 2005. De danska myndigheterna informerade kommissionen om att ett svar troligen skulle skickas i slutet av april 2005. Genom en skrivelse av den 7 oktober 2004 underrättade kommissionen klaganden om att en bedömning hade gjorts mot bakgrund av domen i målet Gomes Valente och att ovannämnda skrivelse hade skickats till de danska myndigheterna. Den upplyste honom också om att den inte ansåg att den danska lagstiftningen innehöll regler som innebar att det beskattningsbara värdet av en begagnad bil från en annan medlemsstat i allmänhet skulle överstiga den återstående skatten på värdet av ett liknande fordon som redan var registrerat i Danmark, och att den inte hade funnit bevis för att de danska skattemyndigheterna systematiskt hade gjort felaktiga bedömningar av begagnade bilar. Efter att ha mottagit ombudsmannens förslag till rekommendation i detta ärende skickade kommissionen en kompletterande skrivelse till klaganden den 12 april 2005. I denna skrivelse angav kommissionen uttryckligen att klagomålet avseende importerade begagnade bilar var ogrundat och hänvisade till tidigare skrivelser och förklaringar. Den upplyste honom även om att den andra aspekten av hans klagomål (beskattning avseende leasing), som kommissionen ännu inte hade besvarat, skulle anses ha behandlats av kommissionen, som hade väckt talan mot Danmark vid domstolen i denna fråga(20). Kommissionen åtog sig att informera klaganden om domstolens dom i det målet och om eventuell uppföljning från kommissionens sida. Anledningen till att klaganden inte hade informerats om överträdelseförfarandet tidigare var att åtgärden hade vidtagits av ett annat generaldirektorat än GD Skatter och tullar. Kommissionen medgav att det var beklagligt att de tjänstemän som handlagt ärendet under de senaste åren, till följd av en stor personalomsättning, inte hade informerats om att ett överträdelseförfarande hade inletts. Genom en skrivelse av den 10 maj 2005 begärde klaganden en omprövning av frågan om huruvida de danska myndigheterna systematiskt gjorde en felaktig värdering av importerade begagnade bilar. Kommissionen godtog klagandens begäran och granskade på nytt alla handlingar som lämnats in av klaganden. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 15 juni 2005, bekräftade sin tidigare slutsats och förklarade i detalj varför den inte hade några bevis inför domstolen för att de danska myndigheterna systematiskt gjorde en felaktig värdering av importerade begagnade bilar.

1.8 Det framgår av kommissionens detaljerade yttrande över ombudsmannens förslag till rekommendation att den har antagit beslut i frågan om beskattning i samband med leasing av bilar samt frågan om import av begagnade bilar och att den har informerat klaganden om sina beslut. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att kommissionen har godtagit förslaget till rekommendation.

1.9 I sina synpunkter på kommissionens detaljerade yttrande över förslaget till rekommendation framförde klaganden följande tre punkter:

1. ”Värderingen i Danmark görs under förutsättning att bilen restaureras och görs klar för försäljning. [Danmark] anger detta i sina egna publikationer. Kommissionen har flera gånger uppgett att den är medveten om detta. I EG-domstolens domar C-47/88 och C-393/98 anges att värderingen måste göras under förutsättning att bilen kommer in i landet vid gränsen. Det säger sig självt att beskattning av restaurering inte gäller inhemska fordon.
2. Under perioden 1999–2003 importerade och sålde [klaganden] över 500 begagnade bilar av märket VW Lupo 3L till [D]anes. Även om varje bil var en begagnad bil från Tyskland, bedömdes inte en enda bil till ett värde under priset på en ny bil i Danmark med exakt samma konfiguration.
3. I motsats till vad [Danmark] hävdar - att värderingstiden är några veckor - har vi lämnat omfattande bevis till kommissionen på att den normalt löper till ungefär ett år, vilket gör en försäljning av fordonet praktiskt taget omöjlig, eftersom vi inte vet det totala skattebeloppet innan dess. I sitt meddelande 88/C 281/08 av den 4 november 1998 anger kommissionen att en "rimlig tidsfrist" för kontroll, värdering och registrering av en bil är tre veckor. Enbart värderingen tar ofta 6 månader till 1 år eller mer - vilket absolut inte är acceptabelt, och ett stort hinder för vår import".

Klaganden konstaterade avslutningsvis att ”vi ärligt talat inte tror att kommissionen - med kännedom om dessa fakta - kan hävda att ”registreringsskatten på begagnade fordon från en annan medlemsstat i allmänhet inte systematiskt överstiger restskatten på värdet av ett liknande fordon som redan är registrerat i Danmark”.

1.10 Ombudsmannen påpekar att det påstående som togs upp till undersökning i denna undersökning var att kommissionen hade underlåtit att uppfylla sitt åtagande att nå en slutsats om klagandens överträdelseklagomål om Danmarks beskattning av importerade bilar. Det var detta påstående som nämndes i ombudsmannens skrivelse där klaganden informerades om inledandet av undersökningen. Påståendet har behandlats genom förslaget till rekommendation och kommissionens godtagande av den rekommendationen (se ovan). De tre punkter som klaganden anförde i sitt senaste yttrande, som citeras ovan, rör innehållet i kommissionens slutsats om en aspekt av hans överträdelseklagomål. De omfattas inte av denna undersökning, såsom beskrivits ovan. Mot bakgrund av det långt framskridna läget i denna undersökning anser ombudsmannen att det inte är lämpligt att undersöka klagandens tre ovanstående punkter. Klaganden kan dock överväga att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen i detta avseende, efter att ha uppmanat kommissionen att särskilt behandla dessa punkter (21).

2 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen har godtagit hans förslag till rekommendation och att de åtgärder som vidtagits för att genomföra den är tillfredsställande.

Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Mål C-451/99, Cura Anlagen, REG 2002, s. I-3193.

(2) Mål C-393/98, Gomes Valente, REG 2001, s. I-1327.

(3) Mål C-101/00, Tulliasiamies och Siilin, REG 2001, s. I-7487.

(4) EGT C 244, 2002, s. 5.

(5) EGT C 244, 2002, s. 5.

(6) EGT L 308, 2000, s. 26, bilagan, s. 32.

(7) Mål C-451/99, Cura Anlagen, REG 2002, s. I-3193.

(8) Dom av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-4981).

(9) Mål C-393/98, Gomes Valente, REG 2001, s. I-1327.

(10) Dom av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-4981).

(11) EGT C 244, 2002, s. 5.

(12) I sitt yttrande om förslaget till rekommendation konstaterade kommissionen att det korrekta datumet var 2003 (september) och inte 2002 som anges i förslaget till rekommendation.

(13) ”[...] ska kommissionen se till att bestämmelserna i detta fördrag och de åtgärder som institutionerna vidtar i enlighet med detta tillämpas".

(14) Mål C-192/84, kommissionen mot Grekland, REG 1985, s. 3967, punkt 19.

(15) Mål C-240/86, kommissionen mot Grekland, REG 1988, s. 1835, punkt 28.

(16) Dom av den 15 september 2005 i mål C-464/02, kommissionen mot Danmark (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen).

(17) I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, som efterträdde kommissionens yttrande, fastslog domstolen följande mot Danmark:

"i den mån

– dess lagstiftning och administrativa praxis inte tillåter arbetstagare som är bosatta i Danmark och som är anställda i en annan medlemsstat i arbete som inte är deras huvudsakliga sysselsättning att för yrkesmässigt eller privat bruk använda ett företagsfordon som är registrerat i den andra medlemsstat där arbetsgivarens företag är etablerat, och

– Enligt dess lagstiftning och administrativa praxis får arbetstagare som är bosatta i Danmark och som är anställda i en annan medlemsstat för yrkesmässigt eller affärsmässigt och privat bruk använda ett bolagsfordon som är registrerat i den andra medlemsstaten, där arbetsgivaren har sitt säte eller sin huvudsakliga verksamhet, utan att fordonet vare sig är avsett att huvudsakligen användas permanent i Danmark eller faktiskt används på detta sätt, under förutsättning att anställningen hos arbetsgivaren är deras huvudsakliga anställning och att en skatt erläggs för detta ändamål.

Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 39 EG.

(18) Mål C-393/98, Gomes Valente, REG 2001, s. I-1327.

(19) Dom av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-4981).

(20) Dom av den 15 september 2005 i mål C-464/02, kommissionen mot Danmark (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen). se anmärkning 17 ovan).

(21) I artikel 2.4 i ombudsmannens stadga föreskrivs att "[e]tt klagomål skall inges inom två år från den dag då den person som inger klagomålet fick kännedom om de omständigheter som ligger till grund för klagomålet och skall föregås av lämpliga administrativa åtgärder gentemot de berörda institutionerna och organen."