# Europeiska ombudsmannens beslut i klagomål 933/2004/JMA mot Europeiska kommissionen
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: null
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/2153)
---
> Klaganden hävdade att kommissionen, trots att myndigheterna i Vietnam gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte utnyttjat sina befogenheter för att upphäva 1996 års samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam, där det i artikel 1 föreskrivs att samarbetet mellan parterna måste bygga på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, vilket bör bli en väsentlig del av avtalet. Denna bestämmelse kallas "klausulen om mänskliga rättigheter".
> 
> I sitt yttrande argumenterade kommissionen mot ett tillfälligt upphävande av samarbetsavtalet med hänsyn till den övergripande situationen i Vietnam och den vietnamesiska regeringens åtagande att göra ytterligare framsteg i människorättsfrågor. Institutionen ansåg att en förbättring av situationen kunde uppnås genom en kombination av dialog och samarbete. Företaget hävdade att det inte hade förekommit någon väsentlig överträdelse av avtalet, vilket borde leda till att det tillfälligt upphävdes. Kommittén anser att detta svar endast bör användas som en sista utväg och i fullt samråd med EU:s medlemsstater och Europaparlamentet.
> 
> I sitt beslut konstaterade ombudsmannen att på grundval av klausulen om mänskliga rättigheter utgör respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna en väsentlig del av avtalet och att ett brott mot denna klausul därför skulle kunna leda till att avtalet upphävs. Han påpekade att denna klausul, som en del av ett samarbetsavtal som ingåtts med ett tredje land, är bindande för kommissionen och att kommissionens handlingar eller underlåtenheter i samband med detta kan utgöra fall av administrativa missförhållanden.
> 
> Efter att ha granskat avtalstexten drog ombudsmannen slutsatsen att den inte hänvisade till kommissionens skyldigheter när det gäller de omständigheter under vilka denna bestämmelse bör åberopas för att tillfälligt upphäva samarbetsavtalet. Dessutom ger varken EG-fördraget eller Wienkonventionen om traktaträtten någon ytterligare vägledning i denna fråga. Ombudsmannen noterade att kommissionen hade fastställt vissa principer för tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter i sitt meddelande från 1995 om införande av respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal mellan gemenskapen och tredje land.
> 
> Ombudsmannen påpekade att kommissionen drog slutsatsen att ett tillfälligt upphävande av avtalet skulle beröva EU möjligheten att använda EU-finansierade samarbetsprogram för att stödja reformprocessen i landet och har därför valt att fortsätta dialogen med de vietnamesiska myndigheterna genom olika organ som anges i samarbetsavtalet. Mot bakgrund av ovanstående överväganden fann ombudsmannen att kommissionens motivering till sitt beslut att inte utlösa ett tillfälligt upphävande av samarbetsavtalet, utan i stället använda sig av åtgärder som den anser vara mer proportionerliga, i enlighet med de kriterier som anges i dess meddelande från 1995, föreföll rimlig. Kommissionen föreföll därför inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.
> 
Strasbourg den 28 juni 2005   

Bäste T.,

Den 26 mars 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen. Ert klagomål gällde tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam.

Den 19 april 2004 skickade ni ytterligare upplysningar till mig. Den 17 maj 2004 informerade jag Europeiska kommissionens ordförande om ert klagomål och bad honom att avge ett yttrande. Den 12 augusti 2004 mottog jag kommissionens yttrande, som jag översände till er för synpunkter. Den 20 oktober 2004 inkom Ni med Era synpunkter på kommissionens yttrande.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts. Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att hantera ditt ärende.

Klagomålet
----------

De faktiska omständigheterna i ärendet enligt klaganden är sammanfattningsvis följande:

Klaganden förklarade att samarbetsavtalet från 1996 mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam (nedan kallat samarbetsavtalet) införlivade en ny artikel 1, kallad "klausulen om mänskliga rättigheter", i enlighet med kommissionens meddelande från 1995 om införande av respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal mellan gemenskapen och tredje land. På grundval av denna bestämmelse skulle samarbetet mellan parterna bygga på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, vilket bör bli en väsentlig aspekt av avtalet.

Klaganden uppgav att ett antal allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna har rapporterats i Vietnam under de senaste åren. Han noterade att det, som dokumenterats av media och ett antal organisationer, är ostridigt att de vietnamesiska myndigheterna inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Klaganden hänvisade till rådets rapport om mänskliga rättigheter från 2002, till ett antal resolutioner som antagits av Europaparlamentet och till offentliga uttalanden från kommissionen. Han citerade också olika internationella rapporter som bekräftar samma slutsats, t.ex. Human Rights Watch World Report 2003, rapporten om mänskliga rättigheter från det amerikanska utrikesdepartementet 2003, Amnesty Internationals rapport från 2003 om situationen i Vietnam och rapporten Freedom in the World, publicerad av Freedom House.

Klaganden hävdade att kommissionen, på grundval av människorättsklausulen i artikel 1 i samarbetsavtalet, borde ha föreslagit rådet att avtalet tillfälligt skulle upphävas om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna hade ägt rum i landet. Enligt klaganden saknar det betydelse att samarbetsavtalet inte innehåller någon bestämmelse om tillfälligt upphävande av dess klausuler, eftersom kommissionen skulle ha kunnat utgå från befintliga folkrättsliga regler, särskilt de relevanta bestämmelserna om tillfälligt upphävande av internationella fördrag (artikel 60) i Wienkonventionen om traktaträtten. Även om kommissionen har förklarat att ett tillfälligt upphävande av ett avtal endast bör utlösas när alla alternativa metoder har misslyckats, ansåg klaganden att det trots institutionens ansträngningar i själva verket inte har skett någon förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Vietnam.

Klaganden hävdade att klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 1 i samarbetsavtalet inte kan tolkas enbart som en allmän princip, utan snarare utgör en rättslig skyldighet som även är bindande för kommissionen. Klaganden nämnde ett antal skriftliga frågor till kommissionen från olika parlamentsledamöter där de bad institutionen att ta initiativet och lägga fram ett förslag till rådet om tillfälligt upphävande av samarbetsavtalet. Trots de bevis som visar att de vietnamesiska myndigheterna inte respekterar de mänskliga rättigheterna och att situationen inte förbättras har kommissionen hittills vägrat att agera. Klaganden ansåg, mot bakgrund av de faktiska bevisen, att kommissionens underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder utgör ett administrativt missförhållande som ombudsmannen bör undersöka.

Mot bakgrund av tillgänglig information inledde ombudsmannen en undersökning mot kommissionen. Påståendet om vilket ombudsmannen bad kommissionen att avge ett yttrande var följande:
> Klaganden gör gällande att kommissionen, mot bakgrund av Republiken Vietnams allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, underlåter att använda sina befogenheter för att upphäva samarbetsavtalet mellan detta land och Europeiska gemenskapen.
>
> Klaganden hävdar därför att kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att tillfälligt upphäva avtalet.

Frågeställningen
----------------

**Kommissionens yttrande**   

I sitt yttrande förklarade kommissionen att sedan samarbetsavtalet trädde i kraft den 1 juni 1996 har dess politik gentemot Vietnam syftat till att uppmuntra och stödja framsteg i fråga om mänskliga rättigheter och demokratisering, och att ta upp frågor där övergrepp förekommer eller där det har blivit uppenbart att situationen har försämrats. I detta syfte har kommissionen haft ett nära samarbete med EU:s medlemsstater för att övervaka människorättsutvecklingen i landet.

Artikel 1 i samarbetsavtalet utgör den ram som gör det möjligt för kommissionen att ta upp människorättsfrågor direkt med Vietnams regering och att göra detta genom en rad olika kanaler, t.ex. den gemensamma kommissionen och sedan 2003 genom den nya undergruppen för samarbete mellan EG och Vietnam om institutionell uppbyggnad och administrativa reformer, samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

Som ett komplement till dialogen om mänskliga rättigheter inom ramen för samarbetsavtalet inleddes 2001 en mekanism för dialog om mänskliga rättigheter mellan EU:s uppdrag i Hanoi och Vietnams regering. Dialogen mellan EU och Vietnam om mänskliga rättigheter utgör en plattform för att engagera Vietnam i känsliga frågor. Det gör det möjligt att kanalisera EU:s angelägenheter direkt till de vietnamesiska myndigheterna i en öppen och konstruktiv atmosfär. Denna mekanism förstärktes ytterligare 2003 med hänsyn till erfarenheterna från andra länder. Möten hålls två gånger om året.

Kommissionen uppgav att både kommissionen själv och EU:s medlemsstater konsekvent har uttryckt sin oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Vietnam, särskilt när det gäller begränsningarna av religionsfriheten och yttrandefriheten. EU har också efterlyst frigivning av fångar och fångar som hålls fängslade för att fredligt uttrycka sin personliga åsikt i strid med internationella rättsliga instrument som Vietnam är part i. EU har också uttryckt sin oro över vagheten och den skönsmässiga tillämpningen av vissa vietnamesiska lagar och efterlyst en översyn av dem. De vietnamesiska myndigheterna har uppmanats att öka insynen i människorättsrelaterade frågor. I detta avseende har EU efterlyst obegränsat tillträde till landet för oberoende FN-övervakningsuppdrag, särskilt FN:s särskilda rapportör om religionsfrihet eller FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), och för oberoende icke-statliga organisationer. EU har uppmanat regeringen att tillåta EU-diplomater att besöka fångar av intresse och att övervaka rättegångarna mot dissidenter.

Kommissionen anser att en kombination av dialog och samarbete bör bidra till att förbättra människorättssituationen i Vietnam. Detta bör leda till större tolerans mot avvikande åsikter och acceptans av olika åsikter. Kommissionen hänvisade till ett antal uttalanden på senare tid i detta avseende, vilka bifogades dess yttrande.

Kommissionen underströk att dess övergripande politik för mänskliga rättigheter är att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Kommissionen anser att upphävandet av samarbetsavtalen är en sista utväg, vilket skulle beröva EU möjligheten att använda EU-finansierade samarbetsprogram för att stödja reformprocessen i Vietnam, bland annat på områdena samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. I detta avseende har kommissionen och EU:s medlemsstater förklarat att de kommer att välkomna alla möjligheter att stödja den vietnamesiska regeringen i åtgärder för att stärka styrningen och reformer av den offentliga förvaltningen, förbättra de mänskliga rättigheterna, förbereda undertecknandet och genomförandet av ytterligare internationella konventioner om mänskliga rättigheter och på andra områden där bistånd kan vara till hjälp.

Kommissionen avslutade med att uttrycka sin sympati för klagandens farhågor. Med hänsyn till den allmänna situationen i Vietnam sedan samarbetsavtalet undertecknades 1995 och den vietnamesiska regeringens fortsatta engagemang för ytterligare framsteg ansåg kommissionen emellertid inte att det skulle vara lämpligt att dra slutsatsen att det har förekommit en väsentlig överträdelse av avtalet och att EU:s samarbete bör stoppas. Institutionen underströk att om denna situation skulle uppstå bör ett beslut om lämpliga åtgärder fattas i fullt samråd med både EU:s medlemsstater och Europaparlamentet. Kommissionen konstaterade avslutningsvis att denna typ av beslut faller inom kommissionens politiska ansvarsområde och därför inte kan bli föremål för administrativ prövning.
**Klagandens synpunkter**   

I sina synpunkter på kommissionens yttrande upprepade klaganden påståendena i sitt klagomål. Han påpekade att klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 1 i samarbetsavtalet inte bara, som kommissionen verkade förmedla, utgör en ram för en dialog om mänskliga rättigheter med de vietnamesiska myndigheterna. Tvärtom anser han att klausulen bör ligga till grund för en sådan dialog. Klaganden bestred kommissionens rosa bild av situationen och påpekade att trots institutionens aviserade dialog, tio år efter undertecknandet av samarbetsavtalet, fortsätter situationen att försämras, vilket illustreras av massakern på ett stort antal vietnameser under påsken 2004 eller regeringens vägran att tillåta någon oberoende organisation som vill kontrollera situationen att komma in i landet.

Klaganden instämde inte i kommissionens åsikt att situationen inte var mogen för exceptionella åtgärder, t.ex. tillfälligt upphävande av samarbetsavtalet, medan andra mer flexibla alternativ fortfarande fanns tillgängliga. Han anser att situationen för de mänskliga rättigheterna i Vietnam inte har förbättrats trots den dialog med de ansvariga nationella myndigheterna som kommissionen har inlett, och att institutionens underlåtenhet att agera därför endast kan bidra till att förlänga den nuvarande situationen. Klaganden avvisade också kommissionens antagande att klausulen om mänskliga rättigheter endast var ett politiskt uttalande vars tillämpning måste överlåtas till kommissionen. Han hävdade tvärtom att denna klausul utgör en rättslig bestämmelse och därför måste vara föremål för rättslig kontroll av övervakningsorgan som ombudsmannen.

Beslutet
--------

**1 Kommissionens påstådda underlåtenhet att tillfälligt upphäva samarbetsavtalet**   

1.1 I artikel 1 i 1996 års samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam (nedan kallat samarbetsavtalet) föreskrivs att samarbetet mellan parterna skall bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna, vilket bör bli en väsentlig del av avtalet. Denna bestämmelse kallas "klausulen om mänskliga rättigheter". Klaganden hävdar att ,, trots att myndigheterna i Vietnam gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, underlät att använda sina befogenheter för att upphäva samarbetsavtalet. Han anser att institutionen kunde ha gjort detta i enlighet med gällande internationell rätt. Till stöd för sitt påstående noterar klaganden att ett antal undersökningar som utarbetats av EU, internationella organisationer och privata grupper har rapporterat allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet.

1.2 Kommissionen motsätter sig ett tillfälligt upphävande av samarbetsavtalet med hänsyn till den allmänna situationen i Vietnam och den vietnamesiska regeringens åtagande att göra ytterligare framsteg i människorättsfrågor. Institutionen anser att en förbättring av situationen kan uppnås genom en kombination av dialog och samarbete.

Kommissionen anser inte att det har skett någon väsentlig överträdelse av samarbetsavtalet, vilket bör leda till att det upphävs. Kommissionen anser att detta svar endast bör användas som en sista utväg, eftersom det skulle beröva EU möjligheten att använda EU-finansierade samarbetsprogram för att stödja reformprocessen i Vietnam.

Om det skulle uppstå en situation där samarbetsavtalet väsentligt har överträtts anser kommissionen att ett beslut om lämpliga åtgärder bör fattas i fullständigt samråd med EU:s medlemsstater och Europaparlamentet. Kommissionen har gjort gällande att denna typ av beslut omfattas av kommissionens politiska ansvar och därför inte kan bli föremål för administrativ prövning.

1.3 Ombudsmannen anser att det är lämpligt att först undersöka arten och omfattningen av den så kallade människorättsklausulen i artikel 1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam[(1).](#(1)){#Footnote1} Denna bestämmelse har följande lydelse:

*"Respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna utgör grunden för samarbetet mellan parterna och för bestämmelserna i detta avtal och utgör en väsentlig del av avtalet."*

Det är värt att notera att denna typ av klausul redan från början verkar ha inspirerats av kommissionens meddelande från 1995 om införande av respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal mellan gemenskapen och tredje land[(2).](#(2)){#Footnote2} Rådet godkände denna praxis i sina slutsatser av den 29 maj 1995, som därefter har bekräftats av gemenskapens domstolar[(3).](#(3)){#Footnote3} Därefter har Europeiska unionen gjort mänskliga rättigheter till en väsentlig beståndsdel i handels- och samarbetsavtal med tredjeländer, och en särskild klausul, i linje med ovannämnda artikel 1, har införts i texten till nya avtal. På grundval av denna klausul utgör respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna en väsentlig del av avtalet som ligger till grund för parternas interna och externa politik. Till följd av denna framträdande ställning kan ett brott mot denna klausul leda till att avtalet upphävs.

1.4 När det gäller frågan om huruvida kommissionens verksamhet i fråga om klausulen om de mänskliga rättigheterna kan ge upphov till administrativa missförhållanden konstaterar ombudsmannen att gemenskapsdomstolarna har slagit fast att ett avtal som rådet har ingått med ett tredje land i enlighet med bestämmelserna i EG-fördraget är en rättsakt från en gemenskapsinstitution och att bestämmelserna i ett sådant avtal därför utgör en integrerad del av gemenskapsrätten[(4).](#(4)){#Footnote4} Ombudsmannen anser därför att klausulen om mänskliga rättigheter, som en del av ett samarbetsavtal som ingåtts med ett tredje land, är bindande för kommissionen och att kommissionens handlingar eller underlåtenheter i samband med detta därför kan utgöra fall av administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen påpekar i detta sammanhang att en undersökning av eventuella administrativa missförhållanden inte begränsar kommissionens politiska ansvar gentemot Europaparlamentet för tillämpningen av människorättsklausulen.

1.5 Ombudsmannen kommer nu att granska människorättsklausulen i syfte att överväga kommissionens skyldigheter när det gäller de omständigheter under vilka denna bestämmelse bör åberopas för att upphäva samarbetsavtalet.

Ombudsmannen noterar att det inte sägs något i samarbetsavtalet på denna punkt. Ingen hänvisning till genomförandet av klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 1 eller till mekanismerna för upphävande av samarbetsavtalet finns med bland dess bestämmelser eller skäl.

EG-fördraget tycks inte ge någon ytterligare vägledning i denna fråga. I de relevanta EG-bestämmelserna om ingående och/eller tillfälligt upphävande av internationella avtal som undertecknats mellan gemenskapen och ett tredjeland, nämligen artikel 300.1--2 EG, föreskrivs att kommissionen först måste lägga fram rekommendationer för rådet om inledande av förhandlingar, om fördraget ger en tillräcklig rättslig grund för den föreslagna åtgärden. Rådet måste då bemyndiga kommissionen att föra sådana förhandlingar, vilka måste föras på grundval av rådets instruktioner. Ingåendet av avtalet ankommer på rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Samma förfarande gäller för tillfälligt upphävande av avtalet. Europaparlamentet bör under alla omständigheter informeras fullt ut om det beslut som fattas[(5).](#(5)){#Footnote5} Det förefaller därför som om de ovannämnda bestämmelserna endast definierar de aktörer och det institutionella förfarande som ska följas, utan att närmare ange några ytterligare kriterier för kommissionens åtgärder.

Ombudsmannen har noggrant övervägt klagandens förslag att kommissionen, i avsaknad av uppgifter i samarbetsavtalets text, borde ha använt sig av internationell rätt och utnyttjat artikel 60 i Wienkonventionen om traktaträtten[(6).](#(6)){#Footnote6} Ombudsmannen är dock medveten om att denna bestämmelse inte ålägger den förfördelade parten några skyldigheter, utan endast ger den parten rätt att säga upp eller tillfälligt upphäva avtalet i händelse av ett väsentligt brott, vilket definieras som en överträdelse av en bestämmelse som är väsentlig för att fördragets mål eller syfte ska uppnås[(7).](#(7)){#Footnote7}

1.6 Avsaknaden av bindande regler för att definiera kommissionens befogenheter enligt artikel 1 i samarbetsavtalet föranleder ombudsmannen att dra slutsatsen att gemenskapslagstiftaren tycks ha haft för avsikt att ge kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller tolkningen och tillämpningen av klausulen om de mänskliga rättigheterna.

Som ombudsmannen redan har påpekat måste emellertid den institution eller det organ som utövar ett utrymme för skönsmässig bedömning hålla sig inom gränserna för sin rättsliga behörighet. Det kan finnas mycket stora skönsmässiga befogenheter, men de är alltid föremål för rättsliga begränsningar. Ombudsmannen noterar i detta sammanhang att kommissionen själv har fastställt vissa principer för tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter i sitt meddelande från 1995. Ombudsmannen anser att det är lämpligt att undersöka om kommissionen har tillämpat dessa allmänna principer på ett rimligt sätt inom ramen för samarbetsavtalet med Socialistiska republiken Vietnam.

I 1995 års meddelande stöds därför införandet av särskilda klausuler i texten till samarbetsavtal som, i händelse av en kränkning av de mänskliga rättigheterna, kräver att parterna håller ömsesidiga samråd i syfte att undersöka situationen. Endast i särskilt brådskande fall bör unionen omedelbart besluta att tillfälligt upphäva avtalet eller delar av det. I meddelandet definieras dock inte arten av sådana extrema situationer. Rådet understryker dock att kommissionens svar på en eventuell överträdelse måste stå i proportion till situationen i fråga[(8)](#(8)){#Footnote8} och räknar därför upp ett antal åtgärder som anger olika typer av svar i bilaga 2 till meddelandet.

1.7 Ombudsmannen har noggrant granskat kommissionens svar i detta fall mot bakgrund av ovanstående kriterier.

Av den tillgängliga informationen framgår det att kommissionen otvetydigt har erkänt att kränkningar av de mänskliga rättigheterna har ägt rum i Vietnam, särskilt när det gäller de begränsningar av religionsfriheten och yttrandefriheten som har lett till många frihetsberövanden för fredliga uttryck för personliga åsikter, bristen på insyn i människorättsfrågor samt vagheten och den skönsmässiga tillämpningen av vissa vietnamesiska lagar. Ombudsmannen noterar att kommissionen, efter att ha bedömt situationen, har dragit slutsatsen att ett tillfälligt upphävande av avtalet skulle beröva EU möjligheten att använda EU-finansierade samarbetsprogram för att stödja reformprocessen i landet och har därför valt att fortsätta dialogen med de vietnamesiska myndigheterna genom olika organ som anges i samarbetsavtalet (den nya undergruppen för samarbete mellan EG och Vietnam om institutionell uppbyggnad och administrativa reformer, samhällsstyrning och mänskliga rättigheter) eller genom direkta kontakter med EU:s delegation i Hanoi (dialogen mellan EU och Vietnam om mänskliga rättigheter).

1.8 Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser ombudsmannen att kommissionens motivering till sitt beslut att inte tillfälligt upphäva samarbetsavtalet utan i stället vidta åtgärder som den anser vara mer proportionerliga, i enlighet med de kriterier som anges i meddelandet från 1995, förefaller rimlig.

Ombudsmannen noterar också att kommissionen tydligt och offentligt har framfört sin ståndpunkt, vilket framgår av dess svar på flera skriftliga frågor i denna fråga från olika ledamöter av Europaparlamentet.

Ombudsmannen drar därför slutsatsen att hans undersökning inte har avslöjat något administrativt missförhållande från kommissio n:s sida. Såsom anges i punkt 1.4 ovan begränsar denna slutsats inte kommissionens politiska ansvar gentemot Europaparlamentet för tillämpningen av människorättsklausulen.
**2 Klagandens yrkande**   

2.1 Klaganden hävdar att kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att tillfälligt upphäva avtalet.

2.2 Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat anser ombudsmannen inte att klagandens påstående kan godtas.
**3 Slutsats**   

På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål verkar det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden vid Europeiska kommissionen. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos Diamandouros

*** ** * ** ***

[(1)](#Footnote1){#(1)} EGT L 136, 7.6.1996, s. 29.

[(2)](#Footnote2){#(2)} KOM(95) 216 av den 23 maj 1995.

[(3)](#Footnote3){#(3)} Se mål C-268/94, *Portugal mot rådet,* REG 1996, s. I-06177.

[(4)](#Footnote4){#(4)} Mål 12/86, *Demirel mot Stadt Schwäbisch Gmünd,* REG 1987, s. 3719, punkt 7; Mål C-162/96, *A. Racke GmbH \& Co Hauptzollamt Mainz* (begäran om förhandsavgörande), REG 1998, s. I-3655, punkt 41.

[(5)](#Footnote5){#(5)} Artikel 300.2 i EG-fördraget: *"Undertecknandet \[...\] och ingåendet av avtalen ska beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen \[...\].*

*Samma förfarande ska tillämpas för ett beslut om att tillfälligt upphäva tillämpningen av ett avtal.*

*Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras om varje \[sådant\] beslut."*

[(6)](#Footnote6){#(6)} Förenta nationerna, *Treaty Series*, vol. 1155, s. 331 ( 1155 U.N.T.S. 331, 8 I.L.M. 679).

[7.](#Footnote7){#(7)} *"Upphörande eller uppskjutande av en traktats tillämpning till följd av dess överträdelse:*


*1. En väsentlig överträdelse av en bilateral traktat av en av parterna berättigar den andra parten att åberopa överträdelsen som grund för att säga upp traktaten eller helt eller delvis avbryta dess tillämpning.*


*\[...\]*


*3. Ett väsentligt brott mot en traktat, i den mening som avses i denna artikel, består i:*


*\[...\] b. Överträdelse av en bestämmelse som är väsentlig för att uppnå traktatens mål eller syfte.*

[(8)](#Footnote8){#(8)} *"Kommissionen anser att tillämpningen av denna mekanism omfattas av respekten för proportionalitetsprincipen mellan den åberopade överträdelsen och graden av reaktion. Användningen av begreppet "särskild brådska" öppnar ett alternativ utan att skapa en skyldighet och det är i detta sammanhang som det är upp till parterna att bedöma vilka åtgärder de bör vidta"* ; KOM(95) 216, s. 7.